Friday, August 18, 2006

Sommar...sommar Ikaros Light 72



Deidres samba
vinden svalkar solen bränns
här finns sorg som inte känns

Cornelis Wreesvijk

Oh mama, utanför mitt fönster flyger en drakseglare förbi. Utsikten genom fönstret är milsvid. I horisonten Mälaröarna med Äppelviken, Brommabornas egen riviera, i förgrunden Essingen och nedanför glittrar Trekanten i gamla Gröndal. Där förväntansfulla vattenskidåkare lekfulla dagar tar fart i sjöns vattenskidhopp för att få uppvindar och nå oanade höjder med sina draksegel. Kikar man mot norr har man Stockholm skyline i ett panorama. Fönstret är brett, Hötorgsskraporna på parad, Högalid skyrkans två torn i dubbel spaning, Västerbron med sitt välvda valv precis där JAS-planet havererade. Liljeholmsbadet som en gul liten humla vid Bergsundsstrand snett framför kvartersbiografen Rio där jag som liten parvel gick på matinéer.
- Magi i den blå timmen när solen var på väg ned över stan och trafiken var som ett pärlband av rosa ljuspunkter längs Essingeleden.
Oh mama, Nybohovsbacken i början av sjuttiotalet, liv i studentkorridor, studier, ensamma studenter från Storstan och inflyttade från landsorten. Här formades vi, läste spännande böcker, lyssnade och hängde med i dynamiken inom populärmusiken, snackade och drack thé nätterna igenom.
Något år tidigare hade jag äntligen tagit mod till mig tillsammans med min fransyska chica tjej C. som sen, nästan blev modell, och sökte upp dig. I all overklighet var det en lättnad och bekräftelse. Du visade sig vara en glad charmerande kvinna som arbetade på Högsta domstolen i Gamla Stan tidigare hade du jobbat på Statens rättskemiska laboratorium. Vid något tillfälle berättade du att du hade skrivit obduktionsprotokollet vid författaren Stig Dagermans död.
Dessutom fick jag vid 19 års ålder två bonussystrar - fantastiskt förstås.
Vi skrattade, umgicks, hade fest och jag frågade aldrig någonsin varför.
Så en dag klämtade klockorna igen. Den här gången för alltid och du var borta allt för ung. Jag var med de sista veckorna under en varm julimånad och jag vet bara att John Donnes fina vers var en tröst och gav en dimension.
I am involved in Mankinde; and therefore never send to know for whom the bell tolls; It tolls for thee.
I dag frågar jag ofta varför i andra frågor. Min ungdoms overklighet är antagligen en grund och ofta…ofta kan jag känna att tillvaron är ett gungfly om än jag har fötterna på jorden.
- Flyger det inte en drakseglare förbi mitt fönster?
Andra bloggar om sommarpratare:

Sommar...sommar
Copyright LarsThommy

4 Comments:

Blogger KnutAnders said...

Hmmm, lite djupt men väldigt fint skrivet. Man kan känna kärlek och värme samt viss melankoli, vackert.

Söder om söder...

12:06 AM  
Anonymous Thommy said...

Tack Anders - Kämpa på!

1:51 AM  
Blogger LarsThommy said...

Kanske hör texten hemma i byrålådan - för privat men ok får ses som en smula terapi att formulera sin historia.

1:55 AM  
Blogger LarsThommy said...

-Ändå en strategi och tanke bakom att publicera de här minnena men hm...hm det får vi berätta om en annan gång.

2:56 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home