Ljus från eXtraordinära stjärnor

eXtraordinära stjärnor
- Inte dumt med en namnkunnig autograf en alldeles vanlig söndagförmiddag i tennistältet på Kärrtorp IP!
Tennis, den gamla överklassporten med doft av badort, Wallenbergfamilj och Gustaf den femte, blev efter Björn Borgs Wimbledontriumfer och alla hans andra segrar något av en folkrörelsesport, nåja åtminstone en sport tillgänglig för den uppåtsträvande medelklassen i Sverige.
Drömmen att spela tennis förverkligade jag som medelålders. Trots en gammal ögonskada som påverkar mitt seende så harvar jag på som tennismotionär eller som min eminente ögonläkare tröstande säger:
- Bättre med bollsinne och endimensionell syn än stereo utan känsla för racketsvingandet mellan linjerna!
Sedan tio år tillbaka spelar jag gruppspel på söndagarna i Kärrtorp där Spårvägen TK har tennisbanor. Här i försöker jag fokusera, ha högt uppkast med serven, slå igenom back och forehandslag, röra på fötterna, gå ner ordentligt vid returer, lobba och slå luriga stoppbollar med mycket slice, variera spelet och förstås ha kul, men slarvar man i tennis så straffar det sig direkt. ”Tro mig!” Senaste året har jag även försökt att utveckla mitt sinne för lusten att vinna och inte vara så förbaskat nöjd med en annan tjusig stoppboll eller perfekt slagen lobb.
- Vad lik han är Björn Borg han som sitter där borta säger min motspelare i den arla söndagstimmen. Vi har som sagt med ålder och andra åkommor fått våra begränsningar i synfältet.
- Det är Björn Borg som sitter där borta! -
Uppfinnaren av den dubbelfattade backhanden.
Han sitter där tillsammans med sin far och sin son. Till ljudet av bollarnas symfoni följer de spelet vridande på huvudena från höger till vänster i en tre generationers gemenskap. En tennislegend är på besök och atmosfären i hallen vrids upp några grader. Det tisslas och tasslas, alla sänker sina röster och liksom rör sig lite försiktigare i lokalen.
- Ursäkta att jag tränger mig på men skulle jag inte kunna få en autograf till grabben?
- Så gärna så säger vår för dagen skäggige tennislegend troligen genomskådande den lilla nödlögnen med grabben. Han var ju inte ens född när det begav sig. Samtidigt passar jag på att tacka Björn för alla högtidsstunder med höjdarmatcher från Wimbledon, Båstad och andra tennismetropoler.
Det celebra besöket berodde förstås på att unge herr Robin Borg, förövrigt jämnårig med min egen son, skulle spela match efter oss veteraner. Men visst medförde det stjärnglans med tre generationer Borg i en alldeles vanlig tennishall, en alldeles vanlig söndag, för några år sedan, i den inte allt för glassiga Stockholmsförorten Kärrtorp.
Något lite, en nätrullare kanske, berättar detta om svensk tennis tycker jag.

eXtraordinär tennisstar
Litteraturtips: Läs gärna aktuella Tim Addams I huvudet på John McEnroe! En festlig humoristisk bok av en skribent som till vardags skriver i engelska Observer om litteratur, konst, mat och ibland om tennis.
I boken finns ett kapitel om en av tidernas största tennismatcher, den mellan John McEnroe och Björn Borg, söndagen den 5 juli 1980 när Borg vann sin femte Wimbledontitel. Boken är inte bara ett porträtt av McEnroe utan även om hans motsats “The Ice Borg” spelaren som alltid tycktes kunna kontrollera sina känslor.
Addams förenar ett genuint tennisintresse med förmågan att berätta om idrottens kommersialisering: Vad Mc Enroe betydde för Nike — Just Do It, konst — Mc Enroe som en pointillistisk konstnär, narcissism — Mc Enroes två jag som förde en så uppslitande kamp i hans inre och pyste över på banan och fick stofilerna i Wimbledon att rysa och ärevördiga ledarskribenter i Times att utbrista om sedernas förfall och vanliga engelsmän att utbrista.
— Han är som vi!
Bra och kul bok!


Nu tar vi ledigt några dagar på Kistalight redaktion.
- Vad passar inte bättre under årets ljusaste dagar?
- Glad midsommar!

Lätta Hälsningar från redaktionen

Norra Öland

Ölandsbron i sommarljus, sundet glittrar, tärnor surfar på varma uppvindar och bilparaden klättrar över brokrönet.
I etern Elton Johns Nikita Do You Count the Stars at Night
Öland är något som inte är övriga Sverige likt ser vi, när vi når stranden vid brofästet, precis, ovanför Färjestaden.
Vi åker norrut förbi hus med lummiga bersåer och kalkstensmurar likt lagda pussel.
- En vintergata.

Nätterna i augusti under norra Ölands klara himmel med sitt täcke av stjärnbilder,
illuminerade med extraordinära stjärnor.

- Varför räkna dem alla?
>To be continued
Back>< Just for fun

• ©Thommy Sjöberg