Hey, hey …hey, Jag jobbar också på Volvo IT

Mörka moln över Stockholmshimlen – felsatsningar i kommunen och miljardrullning inom IT – Kistalight bara undrar!?

Ny mejlbävning på gång bland anställda i Stockholms kommun?

- Mailen tickar på i inboxen!
- Volvo IT ingen succé på skolans ”verkstadsgolv”!
- Sega datorer och trögt att använda!
- Plus miljardrullning?
- Frågor med anledning av jätteavtalet med datorer mellan Stockholm stad och Volvo IT!
- Artikel i DN spär på funderingar!
- Felsatsningar, monopol och oegentligheter?
- Sånt sker väl inte i Sverige bland våra folkvalda och deras handplockade tjänstemän.
- Var finns alla kritiska reportage och ekonomiska reportrar?
- Har någon sett Janne Josefsson?
- Detta måste vara mumma för varje sant kritiskt granskande journalist, politiker i opposition och samhällsvetare.
Som vanligt Spånga high på barrikaderna med uttalande av lärare som inte räds!
Kistalight för sin del trummar på, arbetar med valet med sina klasser.
- Datorer ja visst!
De som går att boka!
- En huggsexa där!
Men mest ägnar vi oss åt att logga in elever och fixa nya lösenord.
Hey...hey en serviceman - jag jobbar också på Volvo IT.
- Har någon sett en So-lärare?
Med viss stolthet kan vi nu säga på Kistalight att vi har grejat lösenord till de flesta av våra elever medan de jobbar i grupper om våra partier. Rätt kombination av små och stora bokstäver plus siffror i rätt antal som sitter rätt. Kan bero på många års erfarenhet från grundskolan, plus att vi gillar eleverna och att dom faktiskt tillhör den digitala generationen.
Samtidigt vill vi på Kistalight gärna berätta om hur vi härdats i tidigare sammanhang av digitala erfarenheter som Online skribent på Hovet (Johanneshovs isstadion).
Var annan helg i två år var Kistalight skribent och Online ansvarig för Hammarby Hockeys A-juniorer, sonen lirade hockey där, vilket innebar att deras matcher skulle dokumenteras på Svenska hockeyförbundets hemsida Online.
Med dånande rockmusik, klocka som räknar ner (baklänges), svajig programvara som hette Challenger och som gärna hängde sig, ett telefonmodem utan krut och tutande (gutår) tekniker på hockeyförbundets som assistans, via mobil, även när programmet inte fungerande så skulle Kistalight leverera exakta online rapporter.
- Bra skola men ideellt arbete förstås!
Kistalight som tror att det just nu pågår en digital revolution inom mediavärlden och gillar teknikutveckling tycker inte Volvo IT projektet känns fräscht. Känns mer som vi återupplivar det 10 år gamla Itisprojektet för lärare i massupplaga med styrda programvaror och massor av uppbundna tjänster.
Kan detta vara frågar Kistalight sig en IT-ålderns eget skeppet Vasa?
Mer aktuellt i dag vore väl att satsa på små enkla flexibla handdatorer, mobiler och räknare sådana som många elever redan har vare sig de bor i Tensta, Rinkeby eller Spånga.
- Redskap, sic, som duger utmärkt för skolarbetet.
PS i efterhand!Vill man läsa en krönika om Stockholm stads IT-satsningar finns Tomas Perssons Oktoberkrönika
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skolan Andra bloggar om pedagogik
©Thommy Sjöberg

Löneförhandling Light

Snart löneförhandlingar för Kistalight.
- Konstigt nog för de nya avtalen var klara redan i maj!
Kistalight knyter an till sin fansida från facebook som tycks vara still a live och gör en CV utöver den vanliga bedömningsmallen inför lönesamtalet. Mallen har vi glömt på jobbet och vi är väldigt medvetna om att en fansite kan ha sina sidor.

- Magiska ögonblick här förstärkta med rockbitar och några känslosamma klassiker!

• Finns fortfarande några exemplar kvar av Kistalight Academy - kostar en hundring - går att beställa på kistalight@hotmail.com. Några av bitarna har vuxit fram under ett läsår på Spånga high i möten med elever i klassrum, korridorer, på utflykter och i de kreativa spänningsfält som kan kallas för undervisning och möjligen i den ädla konsten i att vara lärare.
• Positivt sinnelag i förhållande till att stå på listor från utbildningsförvaltningen. Rockar fett tycker Kistalight!
• Sprang en homerun i den traditionsenliga brännbollsmatchen mellan elever och lärare i juni 2007!
• Puh finns väl inte på Youtube? Kistalight har deltagit i flera populistiska videorullar på plugget bland annat som operasångare. Filmsnuttar som snurrat runt på diverse avslutningar och föräldramöten!
• En gång fick jag beröm – det måste ha varit några år in på 90-talet!
• Oh...oh Cadillac! Kistalight som byggledare för Vällingbyprojektet som blev en kompakt modell - sjönk liksom ihop. Men vad gör det - Kistalight rätt ute med sin modell av ABC-stad. Stadsdel i Västerort för oss Stockholmare men världsberömd förort när det gäller stadsplanering för arkitekter och samhällsplanerare ute i stora världen!
• Snabbhumor - a la shake rattle roll!
  Gud vad det luktar vid Djurhuset !
  Kanske är det något med ormarna?
  Det luktar ju pyton ! (Thommy ha...ha)
• Kistalight mönstrar ett världslag på den gröna mattan mellan Rinkeby och Tensta precis mitt emot den lilla bostadsidyllen Sörgården. Här kan vi snacka samba medan två utbussade nior från Spånga high spelar en utmanarmatch ordnad av kistalight. Det var den dagen det var lugnt på skolan under terminen och studierektorn kunde pusta ut!
• Kistalight på Södervandring med special av Söder-Quis i repris!
  Kan sådan promenad googlas sittande på Café?
• Ibland går vi händelserna i förväg på Kistalight. Här en bearbetad föreläsning för Elevrådet dagarna efter valet. Elevrådet där Kistalight är verksam tillsammans med eleverna med skolval och annat.  Valresultatet ja - inte så kul!
• Tindrande ögon, Kistalight älskar att berätta, men hör vi samma berättelse lärare och elev?
• Ibland får vi pris på Kistalight, röda mattan rullas ut och utbildningsministern är på plats. Hade det bara varit några år senare ja då hade det varit kronprinsessan Victoria som var prisutdelare.
  - Gud vad min fru hade blivit stolt då!

Andra bloggar om skolan: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om Spånga
©Thommy Sjöberg

Stryk mig eller har någon ett par sjungande fiskar

KKKAAAA CHING! And take all your money Bild: Paper planes M.I.A:)

Plötsligt satt den!
Ett event i den kommunala ensamheten!
Drömmen om ett par sjungande fiskar eller bara en dröm om en högre lön.
Klart att Spånga high går i täten!

VÄLKOMMEN TILLBAKA!
Mail från Utbildningsdirektör och chefen för utbildningsförvaltningen Thomas Persson.
Pompöst brev om ekonomi och resultatförbättringar från överheten med den vanliga bristen på substans för den praktiska verkligheten och lärarnas vardag i skolan besvaras med enkel fråga.
Tack vad tjänar du själv frågar, som han tycker sig, underbetald lärare på Spånga high?
Vilket accentueras med ett felklick på Svara alla till cirka 16 000 medarbetare.
Sedan öppnas slussen till alla möjliga uppdämda behov eller är det den kommunala ensamheten som fångas!
I ganska anspråkslösa drömmar.

Everyone's a winner,
we're making our fame
Bona fide hustler making my name
All I wanna do is
(BANG BANG BANG BANG!)
And (KKKAAAA CHING!)
And take all your money (Paper planes M.I.A)

STRYK MIG!
Desperata utrop från våra kommunala medarbetare när listan utvecklar sig till mailbombing.
– Vem vill stå på en sådan lista!
– Gäller PUL här?
Får väl ses som ett uttryck, tror Kistalight, att man inte trivs på jobbet och pompösa mail från utbildningsdirektören spär bara på frustrationen.
 Kistalight sen 40-talist som gärna roddar runt på youtube föreslår som tröst en lyssning på Eric Burdon och the Animals We gotta to get out of this place men M.I.A ovan är roligare.
Någonstans bland de frustrerande mailen dyker en annan typ av milt anarkistiska frågor upp i mailen, ofta ganska anspråkslösa, anpassade till lärarens vardag.
Någon som har lust att byta en rastvakt 10:45 på torsdag?
Var är västarna till rastvakten?
Någon vill byta de gula västarna mot röda hattar.
En idrottslärare i Tensta trivs bra på jobbet men vill gärna ha högre lön – återkommer efter konferensen på tisdag.
 Lärargäng i Bredäng söker innebandyspelare – var det onsdag eftermiddag?
 En lärare hyser förhoppningar om en tvåa innanför tullarna - inser att med en lärares ekonomi blir det svårt.
En annan lärare (drömmare?) tipsar om etagevåning i Vasastan!
Plötsligt artar det sig.
Kattungar på Söder är trångbodda – behöver nytt hem.
Har någon ett par sjungande fiskar?
Varför inte ett meeting i Rålis på fredag.
Om detta är ett event vill kvinnlig lärare absolut ha fisk.
Vad är godast chokladboll eller kladdkaka diskuteras i ett antal mail.
- Kanske ingen intellektuell höjdare?
Lärare på Högalidsskolan undrar om det är någon som har ett hyfsat akvarium?
Kistalight vaknar till - något freudianskt?
Har åtminstone haft ett akvarium som vi förvarade gamla listor i och frågar även om det någon som har lust att fixa en lättsam tennisturnering.
 Samtidigt som vi erbjuder Kistalight Academy till priset av en hundring.
Vem kan motstå en möjlighet för en entreprenör i form av en lista?
Vem charmas inte av en förfrågan om ett par sjungande fiskar?
Men frågar Kistalight sig hade detta kunnat hända?
Om överheten gått de obligatoriska kurserna i PIM?

PS i efterhand! Finns ett svar på Pedagog Stockholm,  brev, till medarbetarna  om mailbävningen.

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skolan Andra bloggar om pedagogik
©Thommy Sjöberg

Sommarläsning Kistalight anno – 2010

Sommarläsning för Kistalight – låter lusten och slumpen styra. Boken om Brodsky var sommarens clou! Bild Thommy Sjöberg från täppan i Kista
Kistalight har varit hemma från jobbet i två dagar – ont i halsen och blåsor i munnen.
Brukar få det vid terminsstart utan att det bryter ut några krämpor.
Vågar inte köra på den här gången!
Lyssnar på kroppen!
Ligger på sofflocket och funderar på att styra, ställa, ansvar och vad som är ett bra ledarskap.
Är nödvändigtvis inte samma sak!
Funderar på en liten essä i frågan – kanske kan man utveckla några intelligenta tankar om makt och ledarskap, hänvisar så länge till en gammal bit från Kistalight!
I dag dags att summera vår sommarläsning. Allt som allt har nio böcker blivit lästa – allt från en diktsamling, en bok om stadsplanering, kortnoveller från Israel, böcker av och om Slas, en bipolär fallhistoria, boken om Joseph Brodsky Språket är gud och sommarens följetong i Svd Theodor Kallifatides Det gångna är inte en dröm. Samtidigt kämpar vi på med en modern klassiker som Günter Grass Blecktrumman i vår ambition att varje år läsa minst en klassiker – här dessutom ett nyårslöfte.

Listan sommaren -10 utan inbördes ordning
Fantasiön av Henrik Brandâo – här finns en blogg om läsningen - En femtioårsjubilar – grattis Brasilia.
Oskuldens tecken av Patti Smith – finns en blogg även här - Patti Smith Light.
Supportern och Sekonderna lämnar ringen av Stig Claesson och Blåbärsmaskinen av sonen Nils Claesson – blogg även här Slas revisited - Blåbärsmaskinen.
Sedan har vi läst Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, förra årets snackis, mycket läsvärd och välskriven om manodepressivitet.
- Borde ha bearbetats konstnärligt, allt för ömtåligt och utlämnande, kan förläggaren kanske ha ett litet mentorsansvar för sin författare?
Hårdkokta korta noveller Goda intentioner från Israel av Etgar Keret. Kistalight gillar formatet – flash fiction men betydligt våldsammare än Kistalight milda bloggpustar – säger säkert något om dagens känslomässiga klimat i Israel. Kistalight har även sett en sevärd tecknad drömsk surrealistisk Dvd Waltz with Bashir från Israel om Libanonkriget i början av åttiotalet.

Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt
Brodsky gillar katter på framsidan är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad till regionerna upp mot Archangelsk vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker.
Ärligt talat var en del föreläsningar obegripliga när väl en ivrig Brodsky i exil hade blivit lärare i litteratur på bl a Mount Holyoke College talade han en engelska med ryskt idiom som inte var lätt att följa. Undervisningen var en födkrok under Brodskys 24 år som lärare men flera essäer om poesi växte fram ur den. Lustigt nog undervisade han ett år en av Bob Dylans söner i sin poesiklass. Bob Dylan som hade samma födelsedag som Brodsky men var ett år yngre. Bägge hade även det gemensamt att de valde en självständig väg - de gick sin egen väg - the road not taken. Bägge hade också starka förebilder de identifierade sig med, rent av gick upp i, i Dylans fall Woody Guthrie och i Brodskys fall W. H. Auden. Den senare som till och med fick ge namn åt en Essäsamling Att behaga en skugga - för övrigt en av Kistalights verkliga favoriter.
Brodsky utvecklade en egen intressant poetik som mycket förenklat kan beskrivas som att tiden är större än rummet men språket är större än tiden. Kring det utvecklade Brodsky en syn om språket som metafysik. Språket är gud. Här blir det problematiskt för Brodsky anser att estetiken är basen för all värdegrund och etik.
Kanske är det Brodsky som autodidakt som slår igenom när han bygger sin romantiska poetik där han , förenklat, anser att bra litteratur och helst poesi är etikens moder - ungefär som att man blir en god och bättre människa om man läser massor av litteratur och genom det skapas det en bättre värld.
Många av världens diktatorer läste massor av goda böcker - se t ex Mussolini, Mao och Stalin. De blev inte mindre onda för det!
Det är inte kunskapen och det encyklopediska vetandet som saknas hos Brodsky utan mer ovanan att tänka disciplinerat vilket tränas i studier på universitet och högskolor. Något han faktiskt, även det, delar med Bob Dylan. Bägge är fantastistiska poeter men knappast några samhällstänkare eller ideologer.
- Bättre då med deras poesi!
Brodsky besökte ofta Stockholm och älskade skärgården. Ljuset och naturen påminde om hans ungdoms Leningrad med omgivningarna kring Finska viken. Besöken resulterade även i dikter - här kommer inledningen till en av dem - en elegant bagatell men väl så formsträng.

Hamnen i Fagerdala

Träden susar vid kanalens strand i mörkret.
Regn, får man anta; ty det är knappast så att björken -
för att inte tala om tallen - i den mörka natten,
i lövens fina skälvning, i barrens glans, känner igen
vatten
när det faller i lodrätt bana. / _ _ _ /

Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Slas: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
©Thommy Sjöberg

Kistalight was there - Kvinna klädd i solen

Kistalight was there – direkt från torparlivet på Norra Öland till premiär på Stockholms Stadsteater!
Nåja vi har jobbat en vecka!
Dottera har vunnit fribiljetter till premiären på Kvinna klädd i solen och vi bänkar oss bland berömda skådespelare, politiker i Stan med makt, känt språkrör för reseföretag, kvinnlig konstnär i ropet, ballad och schlagerkändis med volym, massor av folk vi tycker oss känna igen hm..hm och så tycker Kistalight sig känna igen Alfons Åbergs mamma!

- Alfons Åbergs mamma säger frugan!
- Ja, jag menar hon som har ritat och skrivit böckerna om Alfons.
- Aktare för sågen bara!
- Ja du vet.
- Det där är ju bokförläggare Eva Bonnier!
- Känner du inte igen henne!
- Du som drömmer om att bli författare!

- Borde inte Kistalight känna igen branschens kanske viktigaste person!

– Säger den alltid klarsynta frugan.

Pjäsen då? Citerar här vår dotter Evelina som tycker:
För övrigt var "kvinna klädd i solen", snygg, smart, kul och mot slutet lite obehaglig, men, lättsam pjäs.
- Nu: vin kantareller och kräftor :-) med mamsen och papsen.
Som sagt smart och elegant - mycket yta!

Intrig a la Moliere som lyfter och för handlingen framåt.

Det blir inte mycket kvar av värdegrund och moral hos politikerfamiljen och undersökande journalister innan pjäsen är över och ridån gått ned men som sagt the show must go on och den politiska ytan är budskapet.

Andra bloggar om Öland: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om sommarlov: Andra bloggar om Stadsteatern Andra bloggar om premiärer

©Thommy Sjöberg

Seminarium Light

Bild från Kind of blue Miles Davis - Kistalight på väg mot höstterminen

Katten jamar i Norrköping
Miles jammar på CD
vid halv elvatiden på söndagskvällen
knappa två timmar från Stockholm
Kistalight på väg mot höstterminen.

Faktiskt hann vi med en smygstart förra veckan; seminarier, föredrag och teamövningar på skärgårdsön Nässlingen under två intensiva skoldagar.
Två riktigt lyckade dagar!
Några teman var varumärken, trögrörlighet för skolutveckling och en föreläsare som talade för att hitta sin nisch och att man måste brinna för uppgiften.
Kanske var det inte världens mest glödande föreläsning.
Kistalight frågar sig om man i ett vardagligt arbete som lärare verkligen kan brinna i ett helt yrkesliv i låt oss säga från trettioårsåldern fram till pensionen.
- Bör bli omkring 35 - 40 års brand!
Är inte läraryrket mer ett tålmodigt vardagsarbete med rutiner och balanserad kommunikation. Visst ska det finnas plats för variation, kreativitet och ny digital teknik.
- Men jisses brinna i fyrtio år!
Tänker Kistalight på väg mot höstterminen knappa två timmar från Kista.
Förresten är det inte glödande kol, lite efterbrand så där, som ger den bästa grillen?

Hur som helst har alla värdepapper på Indien gått stadigt uppåt under året och Kistalight länkar till aktuella, Way out west och och en stor artikel i Svd, plus till färgfyrverkeriet energiknippet och provokatören M.I.A och ser fram mot ett nytt läsår.
Snacka om brand med ironi!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om sommarlov:
© Thommy Sjöberg

Stone Light - en haiku om sten

Kistalight fixar sin raserade stenmur och flyttar stenar från gammal eldstad – ingen mer korvgrillning eller försök att baka stenåldersbröd. Svetten lackar – muskler tänjes! Bild Thommy Sjöberg

Like a rolling stone

Stenkul veckan lång
En mur byggs mot omvärlden
Hävstång, sten och spett

Andra bloggar om Öland: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om sommarlov: Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om murar
© Thommy Sjöberg

Torpare Light

Friggeboden i våra hjärtan - några glimtar från Kistalights sommarliv som torpare. Bild Thommy Sjöberg

Stonelight
Kistalight lyfter och flyttar stenar från raserad stenmur.
Sten och spett som hävstång!
Svetten lackar – muskler tänjs!
- Stenkul hela veckan!

GPS-Light
Besökare av Kistalights sommartorp väljer att följa sin GPS – hamnar på avtagsväg till golfbana, kör förbi gammal lada, numera klubbgård och parkering, passerar hål nummer fem med vattendamm, ringlande snokar, kopulerande salamandrar, flygande golfbollar och häpna golfare, fortsätter på smal grusväg mellan hagtornshäckar, oxlar, hassel, asp och en och annan lind innan de står utanför Kistalights torp.
Detta hände speciellt en ung man med tung lastbil från Tranemo. En ung man med något ångestfylld blick som levererade ett monterbart förråd till Kistalight plus en ansenlig mängd gröna blad på flaket från hagtorn, oxel, hassel, asp och lind.
- Sent en kväll i juli.
GPS är bäst ingen protest!
Alla vägar bär till torpet!

Friggebod Light
Det var en gång två aningslösa mesar som köpte torp i en nybildad förening med nystyckade tomter.
Bygger Friggebod till barnen efter några år, enligt regler och reglemente, åt ena grannens håll.
Tycks ha snott grannens luftrum och inmutade mark för krocketbana och solande.
Vem fan har byggt Friggebod i mitt blickfång?
Inte kul!
Låter andra grannen bygga Friggebod längs Kistalights tomtgräns.
Ej enligt reglerna, de heliga fyra och en halv meter som gäller, vill dock ha lite lugn och ro där efter tidigare erfarenheter med Friggebod!
Ger man lillfingret så ryker hela handen.
- Grannen vill bygga ut med toa där!
Toa som då hamnar i Kistalights sommartorps vardagsrum.
Hur kul är det?
Hjälp!
Ringer kommunen.
Drygt fyra meter är vad som gäller!
Regler är regler!
Det var en gång två aningslösa mesar som köpte torp…

CD- Torpare Light
Funderar på att spela in en samling med ljud som sommartorpare.

Första spåret får bli ljudet när man startar en gräsklippare light.
Tre lätta tryck på gummituta – flottör, sedan dra i startkabeln.
Whruum…!

Spår två – smack där slås en fluga, klatsch där ryker en mygga.
Du måste slå mjukt annars får vi måla om väggarn!
– Aj där dras en fästing.

Spår tre – Mjauu…!
Där jagas katten av grannens skällande hund!
- Knepigt med friggebodar?

Spår fyra - Varför inte några fågelläten; näktergalen i maj, duvorna på kvällen, hackspetten som trummar borta vid asken, den drillande koltrasten, göken - maj även där och varför inte toppa med fladdermössens vingslag i skymningen!

Spår fem - den riktiga ölänningen på andra sidan stenmuren. Han som bor på Öland året runt. Han kapar alltid ved på lördagens eftermiddag - punktlig som en helgmålsringning - bra avkoppling förstås tänker Kistalight medan han tänder aftongrillen och katten spinner i väntan på lite grillat!

Spår 6 - humlorna och bina i vår blommande lind - likt ljudmattor av milda vuvuzelor dagarna efter fotbolls-VM! Medan Kistalight drömmer om att bygga en bikupa.

Spår 7 - Vågsvallet från Kalmarsund, lite extra vid sjutiden på kvällen cirka 40 minuter efter att Gotlandsbåten passerat. Eller det poetiska ljudet från en tändkulemotor när en gammal fiskebåt i skymningen tuffar in mot hamnen i Byxelkrok.

Andra bloggar om Öland: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om sommarlov: Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om friggebodar
© Thommy Sjöberg

Mona Lisa Light i repris

Nytt ljus över Mona Lisas leende skriver Svd, 21/7, i veckan. Kistalight läser intresserad och minns egna möten i gränderna i San Gimignano. Bild ovan en i allra högsta grad levande Principessa och sentida ättling till Lisa Gherardini.
- Kan man annat än att charmas av ett sådant leende?

Kistalight på vift i San Gimignano
besöker Galleria d Àrte Contemporaneo
skådar ut bland medeltida torn
a la Manhattan skyline
som vanligt en aning vilse
- svängde höger
en gammal pilgrimsväg
på vår färd mot Siena.

Leendet i dörröppningen
i den smala gränden!
Något bekant, en ton - en känsla?
Ett tilltal genom seklerna eller bara
klanger från några vackra terziner!

Dante said: Han var från Tours och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.

Några flaskor vitt Vernaccia,
en specialité från orten
inhandlade av en leende Lisa Gherardini
Principessa i grändens butik
med ett korpsvart hår
Da Vinci kunde ha målat.
Mixen av modernitet och medeltid
så självklar på Galleria d Àrte Contemporaneo.

Bob said:
But Mona Lisa musta had the highway blues
You can tell by the way she smile

No…no mer ett skratt som klingar
likt en sång av kvinnoklackar
genom seklerna i den smala gränden
på vår pilgrimsväg till Siena.

Dikten finns i nya Kistalight goes Ryan och i Poesi on line Författares bokmaskin
(tryckår 2009)
Lust att provläsa – klicka här!
Kistalight fildelar på sig själv och bjussar på en Kistalight goes Ryan!
Vitsen måste väl ändå vara att bli läst!? (Får inte till det med PDF-filen så här långt!)

Lusta att köpa ändå!
Skicka ett e-mail till kistalight@hotmail.com

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Fildelning
Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
©Thommy Sjöberg

Slas revisited - Blåbärsmaskinen

Kistalight på spaning i sommartid här vid Ölands folkhögskolas nya konsthall. Nedan något om Slas. Bild Thommy Sjöberg

Det ena ger det andra…
Kistalight inspireras av sitt Söder-Quiz från i maj och läser i sommar Supportern av Slas (omläsning där) och Blåbärsmaskinen av sonen Nils Claesson.
Blåbärsmaskinen är en bok om Slas men också en bok som handlar om missbruk, om en dysfunktionell familj, om en ung känslig killes utveckling och hur det är att vara son till en känd författare och konstnär.
Inte minst är det en bok om författarkallets (konstnärs) destruktiva krafter.
Vad offras inte för en bra story!

Sonen Nils beskriver Slas metod när det gäller att skriva med något som han liknar vid en blåbärsmaskin:
Ta in allt osorterat - kaos och mörka sidor där, tugga om och bearbeta, ofta en snedsegling som följd eller rent av en kraschlandning – typ kamikazepilot!
I bästa fall blir det en tänkvärd djupdykning i folkhemmet!

På vägen dit finns blåbär, läs människor, som plockas isär, prövas – Slas leker roller, åsikter och attityder. Ofta är den som utsätts någon som beundrar Slas. Kan sedan omformas till något som liknar en festlig anekdot för både offer och förövare!
Anekdoter som blir berättelser och teckningar i Slas regi.
Så småningom uppstår ett varumärke!
Slas!

Värme humor med lite sorgsen klang.
Hör hemma på Söder, ibland ute i världen då främst Europa och Canada, hel del om Finland ofta även om landsbygden i form av nedlagda småjordbruk och folk som blivit kvar.
Omisskänslig dialekt – södersnack, lite hes röst, keps, tecknar, målar och skriver minst en bok om året.
Hörs ofta i radio och tv. Citat, ungefär från Nils Claesson Blåbärsmaskinen

Ett varumärke som till slut karikerar sig själv, blir uttunnat och mister sin patina. Sin storhet och lyster har Slas i sin ungdoms författarskap tycker, Kistalight, med böcker som Berättelser från Europa och nya världen, Supportern, Ugnstekt gädda, Västgötalagret och En Stockholmsbok och de mer mogna verken Vem älskar Yngve Frej och På palmblad och rosor
Kistalight jämför gärna med den franska målaren Utrillo som i sin ungdom hade en alldeles egen ton, en palett med en särdeles lyster när han målade från gator och torg i Paris fattiga bohemkvarter. Men som efter sitt konstnärliga genombrott och en mer ordnad tillvaro tappade sitt konstnärliga sting och mest blev en karikatyr av sig själv.
Kistalight instämmer dock helt med sonen Nils att Slas som tecknare var still going strong – se till exempel teckningarna i Sekonderna lämnar ringen från 2005.

 

They never come back - but Slas did! Detalj ur målning av Behn Edvinsson fasadutställning Konstens hus Ölands folkhögskola. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight som i sin ungdom under några månaders brevbärarjobb ofta mötte Slas när han delade ut posten till familjen Claesson under den tiden de bodde i Lilla Skinnarviksgränd uppe på Stockholms Söder. Brevbäraren var en viktig person för Slas, som ett sändebud från gudarna!

En Hermes förklädd till postis. 

Här kunde det vankas postanvisningar från AftonBladet eller någon annan blaska. Då blev Slas bekräftad, kanske så att han rent av kände sig älskad och hur som helst var det snart dags för en pilsner på eftermiddagen!

Ofta mötte han upp redan på Bastugatan…

Tjenare grabben!
Harru nån anvisning med sekiner i dag rå?
Det var den unge Slas som mötte upp, ofta redan i backen ned för Bastugatan, väntande på betalningar från Aftonbladet för sina egensinniga kulturbitar med spretiga kongeniala teckningar som fångade ljuset.
Dom gillar vi skarpt på Kistalight!

På den tiden bodde han i Skinnarviksgränd med sin unga familj, två små knoddar och en vacker tekla med indianskt ursprung (sades det) från S:t Lawrencefloden i provinsen Quebec i franska Kanada.

En gång hjälpte jag Slas och det måste ha varit hans fru?

Mycket vacker!

En riktig pingla! 

Plus en man och en ännu vackrare pingla, troligen syrra till den förra vackra pinglan, och schussa igång en gammal Porsche nedför Bastugatsbacken.
Om Porschen startade?
Inte den blekaste!
Men nog puffade det ett antal moln av charm när jag gluggade och tirade på syrran till den vackra pinglan.
Oh la la – man skulle bli konstnär!
Tror också att jag allt sen den tiden har närt en dröm om att skriva egensinniga bitar och se dem i tryck.
På någon blaskas kultursida.
Dra in lite sekiner!
Få lite pröjs!
Här kommer en annan snidare. Från Blogg Kistalight En mörsare från Söder

När familjen Claesson hade flyttat till Tanto i mitten av 1960-talet hade man bland familjens fåglar, katter och akvariefiskar även en Beo Stare som kan härma alla ljud. Familjen Claessons stares specialare var att härma ljudet av en postanvisning.
Slas älskar postverket!
Bra bok som inte väjer för det ömtåliga om Slas av Nils Clesson!
Betyg fem Beostarar av fem.

© Thommy Sjöberg

Kanon med litterär kanon

Framför lindarna i Enerum - Kistalight fikar, funderar och drömmer om att bygga en bikupa! Bild Thommy Sjöberg

Det regnar humlor och bin!
Berusade av nektar!
Eller är bina bara utarbetade av allt för många dagsverken med utslitna vingar som följd?
Sitter under en blommande lind med surrande humlor och bin i Enerum på Norra Öland.
- Likt en ljudmatta av milda vuvuzelor så här några dagar efter fotbolls-VM!
I dag ler livet med ironier.
Folkpartiet tycks inte ha övergivit sitt förslag om en svensk litterär kanon ser vi i Svd 7 juli.
- Kistalight livar upp en gammal text med anledning av detta!

Hur svensk är egentligen den svenska litteraturen frågar vi oss på verandan?
Vi börjar med Stiernhielm och Hercules från den svenska stormaktstiden. Mustigt, med massor av ryggrad på kärnfull gammaldags svenska. Men satt inte Stierhielm i
Greifswald borta i Baltikum och skrev de där verserna.
– Ett verk av en svensk i exil!

Varför inte något av Bellman från frihetstiden.
Några bilder från Roddartrappan ur Fredmans epistel nr 33 med hovpoeten som social reporter från1700-talets Stockholm.
Känsligt öga, fina iakttagelser, rytm och rörligt sinne, lägg
märke till utropen och dialogen. Här surrar de europeiska
språken: Tyska, franska, danska och förstås svenska.
- Förvirrande språkblandning?

Från den sista skälvande tiden för ståndsriksdagen väljer
vi ett verk av Carl Jonas Love Almqvist. Det går an.
Från tiden för kampen om rösträttsreformer, tryck och
yttrandefrihet, folkskolans införande och mer jämlikhet
i lagstiftning mellan man och kvinna.
Boken lever än i dag. Levande dialog, aktuell i jämlikhetsfrågor och en mycket fin miljöskildring från Stockholm, Mälaren och Hjälmarens stränder ned till Mariestad.
Men Almqvist minsann - han slutade sina dagar i exil som amerikan.

Från representationsriksdagens tid måste vi bara ha
med August Strindberg. Vi väljer Röda rummet. Den
första moderna romanen i svensk litteratur där snarare
staden är mer huvudperson än några romanhjältar, och som
Stockholm lever i Strindbergs text.
Samtidigt kan vi inte låta bli att rekommendera kapitlet där Olle Montanus håller föredrag om svenska kungar.
- En drift med det svenska!

En kanonkäring i berättandets konst som Selma Lagerlöf
är naturligtvis ett absolut måste i en svensk litterär kanon. Gösta Berlings saga, Nils Holgersson Kejsaren av Portugallien här snackar vi världslitteratur, men här väljer
vi den något tunga Jerusalem.
- Dalkarlar i förskingringen - olyckliga svenskar i exil!

Vilhem Moberg och hans utvandrarepos väljs ofta i
omröstningar som de bästa svenska romanerna någonsin.
Men temat är utvandring och hemlängtan.
– Typiskt svenskt?

Vi bara måste ha med en poet. Vi väljer Gunnar Ekelöf,
citerar ur Non Serviam.
”Jag är en främling i detta land
Men detta land är ingen främling i mig!”
Varför inte även slå till med något av Tomas Tranströmer.
Tranströmer som alltid nämns i Nobelprissammanhang.
Den ofta citerade Romanska bågar ur Levande och
döda duger bra. Den dikten har både Göran Persson och
Margot Wallström läst i offentliga sammanhang när det
behövs tröst och samling. Men så särskilt svenska i sin
ton är varken Ekelöf eller Tranströmer snarare intar de
en universell mänsklig hållning.

Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

En rökring av illusion för en kanon! Litteraturläsning kräver djärva grepp! – Men vem är egentligen svensk och behövs en modern kanon? Bild Modernista

– Vi får inte glömma populärlitteraturen!
Vi slår till med Ulf Lundells Jack. Uffe som är så
ursvensk att man kan ställa ut han på Skansen.
Jack som är en så briljant tidsskildring av sextio och sjuttiotal i Stockholm med en rapp glimrande miljöskildring i Bellmans anda.
Problemet är bara att konceptet till boken
är knyckt från Jack Kerouac och hans On the road. En
amerikansk beatroman i svensk språkdräkt alltså.
– Hur svenskt är det?

Vi avslutar med några unga nya svenskar. En prosaist
och en poet. Jonas Khemiri som leker med svenskan, nya
svenskaläraren, i Ett öga rött och Johannes Anyru Det är
bara gudarna som är nya. Hos den senare finns det ekon
ända från Homeros Illiaden som klingar i den svenska
förorten.
Kanon säger vi på Kistalight.
Här under lindarna i Enerum har vi varken tillgång till
litteraturlexikon eller Internet. Det kan alltså ha smugit
sig in sakfel i förslagen ovan, källkritiska som vi är, men
håll till godo med några förslag till en svensk kanon.
- Vad är egentligen svenskt?
Det regnar humlor och bin från vår lind i Enerum.
- Berusade av nektar!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

Patti Smith Light

Självporträtt - Drawing Patti Smith
Läser ut Patti Smiths diktsamling Oskuldens tecken på Amerikas nationaldag - fourth of july. Passar bra för Patti Smith är urtypen för en viss amerikansk frihetstradition.
Ni vet pionjärer!
 Allt ifrån kväkare, mormoner och andra religiösa fribrytare som sökte sig västerut - going west!
Till radikala poetiska modernister som flyttade fram de andliga gränserna!
 Där Walt Whitman var anfader för beatpoesins pionjärer som Allen Ginsbourg och Bob Like a rolling stone Dylan.
Dylan som införde modernismen i rockpoesin!
Patti får väl anses vara den som ger punken ett ansikte i poesins finkulturella värld med rockalbumet Horses.
Tonen i diktsamlingen påminner om Patti Smiths Just kids som Kistalight läst tidigare under våren. I Just kids finns det ett stråk av sorg mellan raderna. I ungdomen får Patti adoptera bort ett barn, baby, och hon får inte – kan inte fortsätta sin utbildning till lärare.
Lika bra det tycker Patti som söker sig från vischan i södra New Jersey till New York city pank och med Arthur Rimbauds dikter i bagaget och tänker sig, drömmer om, en framtid som konstnär.
Arthur Rimbaud är följeslagaren, förebilden och tröstaren i Just kids och i Oskuldens tecken tillägnas han en av samlingens tyngre prosapoem Mimarens kärlek.
Skulle också kunna citera den ursinniga Iraks fåglar där Patti följer sin radikala frihetstradition med frän kritik av USA:s krigföring i Irak.
Kistalight väljer dock att citera den milda slutdikten Författarens sång!

Ur Författarens sång

Jag ville inte arbeta
Jag ville inte tjäna
bara sitta med min kruka
i sockerdurran
jag lade min matta i vassen
jag hörde de fria männen ropa
åh mitt liv
vad tjänar det till
skulle vassen sluta böja sig
skulle den spetälske vända om
jag hade ett horn men jag blåste inte
jag drack en saké och en till
jag hörde de fria männen
berusade av himlen
vad tjänar mitt rop till
skulle månen fyllas
skulle lågan rygga
bonsai bonsai
det är bättre att skriva
/ _ _ _ /
Citat del av författarens sång av Patti Smith Oskuldens tecken

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

Lätt om Romantiken

I dag livar vi upp en gammal text på Kistalight – ser i Svd 1 juli att det kommit en ny essäsamling – Femton röster om Stagnelius på Ellerströms förlag. Kistalight stämmer in i hyllningskören!

Romantiken mer känsla än förnuft, mer hjärta än tanke, här finns de brinnande konstnärspersonligheterna. Rörelsen har sina rötter i tidigt 1800-tal och i Sverige är, Erik Johan Stagnelius prästson från Gärdslösa på Öland, den oöverträffade poeten från den perioden.– Makten att begära är det första – sorgen att försaka den andra skrev han i Suckarnes mystär.
-Kistalight instämmer!

På väg till Gärdslösa - Stagnelius, spenat, kameler och lite poesi

Sol, grönska, blå himmel, ännu inte riktigt utloggade från webben, Kalmarsund som skimrar i horisonten och lek med stilnivåer. Vi bilar förbi kameler i Alböke och alvarsmarker. Långt söderut men ändå Sverige och vi är på spaning efter romantikens själ och den svenska poesins rötter.
- Var han, Stagge alltså, sin tids punkare frågar vår tonåring som räddar dagen med kul frågor.
En fråga föranledd av föreläsande på väg mot Gärdslösa som är resans mål.
- Njaa, hm, för att göra en modern jämförelse skulle man kunna säga det, lite bildlikt så där. Ett romantiskt konstnärsöde, han levde hårt, missbrukade droger och alkohol, skrev massor av poesi, hade det svårt med motsatta könet och dog ung.
- Du vet ungefär som den där, han - hm, du vet i Sex Pistols.
- Men du farsan, även om han var körd på dope och booze, hade svårt och fixa en guzz som vi säger i Kista och att han mest fick ta det chill på kammaren och knåpa med versfötter och rim istället för att ha ihop det med de där Julia och Amanda, så förstår jag inte varför den där nudisten måste hoppa i böljan där i bäcken som rinner bakom kyrkan.
- Ja hm, nu var det ju inte direkt en nudist han beskrev där i dikten utan Näcken måste ses i ett vidare perspektiv. Man kan tänka sig en sammansatt tolkning. Näcken är en folklig symbol, en som förleder med sin musik, med mörka avgrunder och med sinnliga frestelser i sitt spelande. Du vet som, han - hm, i Sex Pistols. Och så finns det nog mycket av Stagnelius själv där i porträttet av Näcken, utanförskap och med massor av musikalitet. Ingen kunde skriva som han. Han var en mästare i ordmusik, med rim, versfötter och ljudklanger som få om än någon nått upp till i den svenska litteraturen.
- Hör här!

Arma gubbe!
Varför spela?
Kan det smärtorna fördela
Fritt du skog och mark må liva,
Skall Guds barn dock aldrig bliva!
/ _ _ _ /
Tårar gubbens anlet skölja,
Ned han dykar i sin bölja
Gigan tystnar.
Aldrig näckenSpelar mer i silverbäcken.

- Schyst farsan, men du, hade det inte varit bättre om Stagge hade fått ihop det med Julia eller Amanda istället, jag menar för honom själv?
- Jo, förresten heter han Stagnelius, men du har antagligen rätt.
Kanske har vi funnit den svenska poesins rötter funderar vi medan dofterna från Östersjöns strandängar ligger tunga över nejden.
- Riktig lantluft, om man så säger, mättad med växandets och förmultnelsens odörer.
Vi lyssnar av Stagnelius versrader och solen strilar genom spenaten vid bäcken bakom kyrkan i Gärdlösa.
- Porlar inte bäcken likt en Stagnelius versmelodi och är inte vindens sus i asp, al och lind likt lyckade rim frågar vi oss innan vi åter åker norrut mot kameler, alvarsmarker och ett skimrande Kalmarsund för ett dopp i böljan blå.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

En femtioårsjubilar – grattis Brasilia

Flygplansmodell eller kors - stadsplaneraren Lucio Costas vision om en huvudstad på savannen 100 mil från Rio de Janeiro

Sommarlovets första bok, Fantasiön ett reportage från Brasiliens hjärta av Henrik Brandão, är utläst. Hittar boken av en slump på årets textmässa i maj arrangerad av Vertigo förlag. Boken luktar gammal potatiskällare och kostar en hundring men efter några timmars vädring på Kistalights veranda är den klappad och klar, vädrad, för läsning.
Två namn lyser igenom reportagen om Brasilia – Fantasiön. Det är stadsplaneraren Lucio Costa och den då unge arkitekten Oscar Niemeyer. Den senare lever än i dag och firade här om året sin hundraårsdag och var åtminstone till helt nyligen fullt verksam med sin arkitektgärning med nyligen invigda projekt som Moderna museet i Brasilia klart 2006.
I Rio de Janeiros grannkommun Niterói finns Niemeyers Flygande tefatet ett museum för samtida konst klart 1996 och en folkteater Teatro popular de Niterói.
Längs Guanabaraviken i Niterói projekteras även spektakulära byggnader av Niemeyer som ett filmmuseum som ska få formen av en filmrulle och ett sextio meter högt torn. Byggena ingår i ett stråk av byggnader som har fått namnet Caminho Niemeyer – Niemeyerstråket.

Lucio Costa och Oscar Niemeyer skapade Brasilia i form av en flyplanskropp. I kroppens nos, coockpit, finns presidentpalatset och Högsta domstolen. Kongressen sitter i buisness class. I planets stjärt reser sig tv-tornet och strax bakom ligger Lago sul – södra sjön med ett av Sydamerikas mest exklusiva villaområden.
 Framför nosen skapades en konstgjord sjö Paranoá, av uppdämda floder, för att öka luftfuktigheten på savannen.
Längs vingarna något svängda finns bostäder och motorvägar. I skärningen mellan kropp och vingar ligger Brasilias centrum.
Costa och Niemeyer var paradoxalt nog flygrädda, trots att Brasilia projekterades i form av ett flygplan. Resorna över savannen från Rio, nästan 100 mil, företogs ofta i favoritbilen - en SAAB. Kanske var det bilens kvinnliga former som attraherade dem när de knattrade fram över savannen i den svenska tvåtaktaren.
 Fantastiskt att tänka sig är även att Vällingby, ABC-stad, är en av förebilderna till det supermodernistiska Brasilia. Stadsplaneraren Lució Costa har knallat omkring i Vällingby, 1956, beundrat Solursparken och Jon Höjers terrasshus. Jon Höjer som också ritat stjärnhusen i Kista och inspirerat Kistalight i några bloggar.
Brasilia invigdes 21 april 1960 efter ett rekordsnabbt bygge och projektering. En europeisk dröm och ett modernistiskt experiment var då förverkligat främst med Niemeyers sensuella formspråk. Symboler blev senatens kupol, deputeradekammarens upp och nedvända kupol som tak och de två skyskraporna i mitten där administrationen verkar.
Hos Niemeyer finns många paradoxer. Flygrädd som sagt men deltar i projekt med flygplanskropp som modell, gammaldags kommunist av typ sovjetmodell efter kommunismens fall i Europa, men ändå superentreprenör med egen arkitektbyrå som genomför modernistiska projekt. Gifter sig med sin 40 år yngre älskarinna nästan 100 år gammal. Men mest av allt har han infört den sensuella formen i den moderna arkitekturen.
Oscar Niemeyer säger: Jag attraheras av den fria sensuella kurvan. Den man ser i bergen i mitt land, i de slingrande floderna, i havets vågor, i favoritkvinnans kropp.
Niemeyer har sin studio i ett art décohus från 1930-talet nära Copacabana i Rio där gaveln har två böljande mjuka vågor med fantasieggande utsmyckning. Rioborna kallar av någon anledning huset för Mae West.
 Ni vet den gamla Hollywoodstjärnan med yppig byst och generös urringning!
En sak glömde grabbarna Costa och Niemeyer när de anlade Brasilia. Det fanns ingen fotbollsarena i den blivande huvudstaden. Costa hade vuxit upp på franska rivieran och hade andra intressen än fotboll så nationalsporten glömdes bort. Brasiliens VM-hjältar från Sverige 1958 fick hyllas på annan plats än i Brasilia.
Vinner Brasilien i år 2010 är den missen reparerad. Det finns numera en fotbollsstadion i Brasilia Estadio Mané Garrincha och det finns ett hyfsat fotbollslag Legião FC döpt efter Legião Urbana ett succéband som sålt 17 miljoner plattor.
 Heja Brasilien - favorit på Kistalight till årets VM-titel och grattis Brasilia femtio år!
Clarise Lispector en av Brasiliens stora författare reste till Brasilia något år efter invigningen. Hon skrev och var föga entusiastisk Om jag bodde här skulle jag låta håret växa ända ned till fötterna.

En annan poet Nicolas Behr skrev en dikt där han anspelar på att Brasilias idé fanns i den brasilianska konstitutionen inskriven sedan 1930-talet och som dröm och vision från 1800-talet.

Brasilia föddes av en ursprunglig gest
Två axlar som korsar varandra
Det sanna korstecknet
Som om någon ber om välsignelse eller förlåtelse.

Förverkligat med byggandet av Brasilia?
Fantasiön är en intressant bok tycker Kistalight – betyg fem kurviga tefat av fem ritade av Oscar Niemeyer.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om folkhemmet: Andra bloggar om Arkitektur Andra bloggar om Vällingby
© Thommy Sjöberg

Fyra tal, en cool kille och fröken Lundstedt

Kistalight på Blasieholmen bland kungliga entusiaster och digitalkameror - får ingen ordning på djupet i bilden! Men är det inte den kungliga slopen som skymtar nedanför Slottet? Bild Thommy Sjöberg

Igår 19/6

Du det är bröllop i dag Basse säger vi till katten som är inne på en sväng mat.
Grr säger Basse, visserligen med lyft svans men inte särskilt imponerad.

Vår katt har revolutionära anor, uppfödare var Anna och Veronika Luxemburg, kistabor i förskingringen, som är ättlingar i rakt nedstigande led, syskonbarnbarn till den den mytomspunna socialisten och revolutionären Rosa Luxemburg.
Vår coola kille till katt putsar tassen, slickar sig om nosen och återvänder till platsen under vinbärsbusken, sin favoritplats, för coola observationer och sköna nappar.
Kistalight i teorin en republikan men i praktiken en smula royalist skippar VM-fotboll i dag och häckar framför teven under vigseln innan han störtar in mot Stan från Kista med gratis tunnelbana.
Observationsplatsen blir Blasieholmen mitt emot slottet.

I dag lämnar vi ironierna därhän och gläder oss åt det unga kronprinsparet.
De ser glada ut där på andra sidan!
- Är det kärleken som lyser?
Två små prickar och ett klänningssvep – ett par som trippar från kungaslupens lejdare upp till slottstrappan med glatt signalerande kroppsspråk.
Vi skyndar mot Skeppsholmen - nåja tränger oss fram bland mötande folkmassor.
Imponerande samling fartyg som ankrat upp på Strömmen!
Akterut från af Chapman ankrar närmast Götheborg - Ostindienfararen och skolfartygen Falken och Gladan. Vid Skeppsbron ligger Dannebrogen, Norge och HMS Härnösand förtöjda och ute på redden ligger rader av krigsfartyg.
Sex till åtta torpedbåtar girar och ankrar upp utanför inloppet vid Skeppsholmen strax utanför Ostindienfararen - Götheborg.
En hälsning efter avslutad kortege från kungens garde till sjöss – imponerande även det men visst släpper man igenom det gamla ångfartyget Storskär som är på ingång.

I dag pratar man mycket om att företag, institutioner och varför inte ett land har sin berättelse. En god berättelse skänker inte bara identitet och good will utan kan vara ett bra varumärke. Något som säljer, ger PR, förstärker staten - se företaget, men också något som är äkta, har kärna och förmåga till kontinuitet och förnyelse.
Kungamakten i grunden en feodal och medeltida institution i Sverige har överlevt stormaktstiden och religionskrig, upplysningen och den borgerliga revolutionen, representationsriksdag och rösträttsreformer och verkar i dag i det moderna Sverige.
Bernadottefamiljens historia är en produkt av den franska revolutionen. En mycket god berättelse om hur en strävsam borgare från södra Frankrike arbetar sig upp under franska revolutionen och blir en av Napoleons marskalkar och så småningom greve av Pontecorvo och får ett erbjudande han inte kan motstå att bli kung av Sverige.
Sverige som saknar tronarvinge efter Gustav IV avsättning, vår borgerliga revolution 1809.
- Klappat och klart - Bernadotte som blir protestant och omvänd från katolicismen på färjan mellan Sverige och Danmark. Bernadotte som värsta entreprenören och en idog arbetande man som tar sig an kungariket Sverige.
Så kan man tänka om en del av vår moderna historia där konservativa institutioner som försvaret, kyrka och utbildning går hand i hand med riksdag, folkrörelser och modern industri. Där en grundlagsskyddad regent fungerar som ett historiskt kitt i landets goda berättelse.
En saga eller en god story som nu stärks med en prins av folket – en strävsam entreprenör från Ockelbo med alldeles vanliga, nåja, medelklassföräldrar. En kille som bara för några år sedan när han kom till Stockholm bodde i andra hand i en liten lägenhet på Polhemsgatan medan han byggde upp sitt företag.
En saga vi (alla väl) gillar skarpt tänker vi på Kistalight när vi ser tv-sändningen från bröllopet och ser tavlorna från galleriet med porträtten på les Bernadottes.
Dessutom gillade vi alla fyra talen skarpt på Kistalight men mest gillade vi Daniels och hans pappas tal för deras tal liknade goda sagor och var äkta i sin ton och ännu inte förtunnade i ett allmänt hycklande mediebrus.

Men mest av allt gillade vi Camilla Lundstedt och hennes coverband som spelade på Skeppsholmen. Fröken Lundstedt sjungande uppflugen på en stolpe på scenen - precis mitt emot Skärgårdsstiftelsens stolta residens.
Kistalight sjunger med liksom en entusiastisk publik.
- Mumsade på grillkorv och drickande fatöl under den fina sommardagen.
Nog kan folk konsten att partaja nu för tiden – kronprinsessbröllop!
- Ja visst!
Sommartider hej hej…
Hjärta mot hjärta…
Grr… säger vår revolutionära katt med lyft svans när vi kommer hem till Kista efter en dag i rojalismens tecken.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm© Thommy Sjöberg
Andra bloggar om Kista
© Thommy Sjöberg

Fritt fall mot gymnasiet

Albert Einstein gammal elev från Spånga high?
 Före spetsutbildningens tid och deprimerande PISA-rapporter!
Nåja!
Albert var en person som visste mycket om fritt fall, centripetalkrafter, energiteori och han var en fredsälskande människa. 
Visst kan man komma att tänka på Einstein när man besöker Gröna Lund i alla fall om man är So-lärare och gillar kombinationen fysik och filosofi!

9a på väg mot framtiden, Grönan och Fritt fall - tuff kvintett Alper, Can, Noshen, Aylin och David nära Slussen. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight har haft avslutning i veckan och skickat iväg en ny nia!
Får bli ett litet bildspel kring detta - en tradition från Kistalight.
 Flitiga läsare av vår blogg minns nog när det begav sig senast - se Sommarlov Light - i rörelse från 2008!
Vän av ordning undrar säkert då hur ofta skickar Kistalight iväg nior från sin skola? Omorganisation och nya arbetslag har medfört att Kistalight har övertagit en klass som betraktades som besvärlig.

Nystart?
Nåja!
Nu är vi i mål och maj har varit en fantastisk månad med avslutande skolarbete - redovisningar av projekt i Asiens religioner; Buddhism, hinduism, daoism och shintoism.
Kan passa bra för framtiden!
Temavecka med kulturpromenad, danskurs med buggkväll på Spånga Folkan, grill och ridning vid Säby gård i Jakobsberg, kärlek eller var det sextema med teater och RFSU, en stor vårfest (bal) på skolan och här är vi på väg mot Gröna Lund.
 Wow här kommer vi!

Bildspel 9 A juni 2010

Bild 1 Frej, Hanna och Malin

Saltsjöns inlopp tuff  bild (klicka gärna) med kvartett allvarliga tjejer Emma H W, Helin, Mary och Hanna som blickar mot framtiden

Söders höjder med Mosebacke i bakgrunden
 - Altan med fans - Viola och Emma B

Okänd elev längst till vänster Russl, Mandy och Emma H W! 
- Så kan det bli!

Bild ovan Alper,  Can och Mandis i bakgrunden

Fin bild klicka gärna på +knappen - On the waterfront, på sjösidan, i en främmande världsstad?
 Istanbul, minareter och bönetorn? 
No ...no 9a Mary och Hanna på väg mot Gröna Lund!

                                                   Ovan Mandy, Emma H-W, Emma B och Viola

Liten lagbild Amanda (Mandis), Helin, Mary, Russl, Noshin, Frej, Malin, Alper, Aylin och Hanna ovan

Viola och Emma B

Från vänster Rickard, Victor, Emma B, Viola och Emanuel framför sprakande fontän

Fritt fall  Viola och Emma B - Almost on the ground! Alla bilder Thommy Sjöberg förutom Einstein på cykel

Vi avslutar med en en klassisk dikt av Karin Boye som också är en fotbollsdikt!

Dikten lästes av fotbollscoachen Tommy Svensson inför svenska fotbollslandslaget äventyr i VM 1994. Ett äventyr som slutade med brons och svenska folkets hyllningar i Rålambshovsparken.

Dikten kan passa bra nu när fotbolls- VM i Sydafrika är på gång!

Karin Boyes dikt är inte bara ett sätt att se på goda prestationer utan även ett sätt att se på kunskap. Vägen och processen är viktig! Ett synsätt som faktiskt ligger nära en kreativ tolkning av svenska skolans mål och läroplaner.
Dikten passar bra att läsa för nior som slutar på högstadiet.
Vilket också undertecknad gjorde här om dagen.
Tack för blommor och presenter!
Bestämt har också jag lärt mig massor!
Trevlig sommar!
Försynt blåser vi i vår vuvuzela från Kista.
9aaaaaaaaaaaaaa.........................................

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd

-men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye ur Härdarna 1927

Nu slutar vi där vi börjat vårt bildspel med en bild av allas vår Albert Einstein och nu kryddat med ett litet citat långt före PISA-undersökningar och spetsutbildningar.

Andra bloggar om skolan: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om Spånga
© Thommy Sjöberg

Kaffetår, nationaldag och den svenska ensamheten

Lee Lozano minus cigarr – soppkorg som konst - Kistalight på kulturpromenad på Söder. Bild Thommy Sjöberg

I dag tennis, gruppspel, oväntad vinst över högre rankad spelare. Kul – varför inte fira med en traditionsenlig blogg på nationaldagen.
Något om Sverige och det svenska?
Export a la Sverige; ABBA, svenska musikundret, kronprinsessbröllop, svensk välfärd, Ingmar Bergman, Ericson, IKEA och numera det svenska deckarundret med Stieg Larsson i täten – en miljardindustri.
Varför inte en Milleniumvandring?
Följa den mest uppmärksammade och bästsäljande deckaren av dem alla!
Sagt och gjort inhandlar en karta på Stadsmuseet där vi kan följa Micke Blomqvist och Lisbet Salander i fotspåren i deras strövtåg runt Södermalm.
Börjar på Mellqvist kaffebar på Hornsgatan, frugan är kaffesugen, cappucino med kardemummabulle och för min del dubbel espresso med skorpa.
- Bara att zooma in folklivet från trottoarkantens utekafé!
Unga tjejer med lap-tops, väninnor i livligt samtal, kvinna med kaffekopp och en roman av Siri Hustvedt, två herrar som diskuterar filmkonst och från kaffebaren strömmar proggmusik a la nutid.
Här kunde Stieg Larsson sitta och skriva under Expo-tiden och här hade Mikael Blomkvist sitt stamfik. Här ber Lisbet Salander Micke om ett lån av Micke, 120 000, till en viktig investering som gör henne tre miljarder rikare.
- Kappsäck full med pengar är också bra att ha!
Här blir också en förälskad Lisbet Salander djupt besviken när hon ser Micke jävla Blomkvist kyssa Erika Berger från Milleniumtidningen.
Ingen dum idé att starta promenaden vid Mellqvists kaffebar – fortsätter över Lundabron, på Lundagatan längre västerut på Söder växte Salander upp och där har Kistalight målat fönster i sin ungdom i något som vi kallade änkehusen. Hus med enkel standard för mindre bemedlade kvinnor.
På Monteliusvägen - promenadstråk nedanför Bastugatan (där Kistalight delat ut post) finns en av Stockholms vackraste utsikter. Kikar man ut över Riddarfjärden bort mot Kungsholmen, Norrmalm och Gamla Stan kan man se en rad kända byggnader. Stadshuset, Rådhuset med Kronobergshäktet där Lisbets framtid och öde kommer att avgöras. Bortom Riddarholmen skymtar Slottet och Sveriges riksdag. Alla symboler för samhällets makt och institutioner som naturligtvis ska representera en ung och utsatt människa.
På Bellmansgatan, Micke Blomkvists hemmaadress, gör vi en gallerirunda. På hörnan mot Hornsgatan där åtta unga silversmeder ställer ut blir vi bokstavligen inkastade – nåja vänligt inbjudna – fina grejer av för oss okända silversmeder. Här träffar vi vår egen Rönnerdahl, H sommarölänning och pensionär, glatt skålar vi i vitt vin och pratar om sommaren. H är mycket kulturintresserad och gör mest varje lördag en gallerirunda - börjar nere vid Slussen uppför Hornsgatspuckeln, svänger av vid Bellmansgatan och så avslut vid Mariatorget.
- Gallerisäsongen börjar i oktober och håller på fram emot juni säger H glatt eftersom han blivit lite i hatten och redan är rund om benen efter att ha avverkar en antal gallerier med generösa glas av vernissagevin.
Synagogan vid S:T Paulsgatan, kriminalinspektör Jan Bublanskis församling, ser vi inte skymten av men här träffar vi en ung blond gullig sjuksyrra med bebis i barnvagn, före detta arbetskamrat till min fru, länge pratar vi glatt – skvallrar om chefer och sånt kanske, innan vi går vidare.
Vad söt hon var lilla flickan , så tjejig och vilket vackert namn Siri, säger min fru om sin kollegas lilla baby.
Hon säger Kistalight det var ju en liten kille! Det såg man tydligt. Din arbetskompis sa till och med att han hette Philip!
Tänk att man kan höra och se så olika! Men det var två i:n i bägge namnen säger vi i hörnan av Hökens gata och Götgatan precis där Millennium hade sina lokaler ovanför Greenpeace. Samtidigt som vi förstår att vi kommer att ha mycket att diskutera när vi väl blir pensionärer.
Vi hoppar över Kvarnen, där Lisbet Salander träffar tjejerna i rockbandet Evil fingers, för där har vi varit förr, medan vi skyndar vidare mot Fiskargatan.
Salander och den svenska ensamheten kan man meditera över när man står utanför porten vid Fiskargatan 9. Hackern Lisbet som snitsat till sig miljarder och köpt sig en lyx lägenhet som hon kallar V Kulla och där ingen vet att hon bor.
Var det verklighetens Bosse Parnevik som bodde där eller var det ABB:s Percy Barnevik? Hur som helst måste det här vara deckargenrens mest ensamma hjälte (hjältinna). Ingen har hennes adress och hennes väg dit har gått från omyndig förklaring, utsatt för sadistisk våldtäkt, levande begravd av sin far och bror och slutligen rättspsykiatriska övergrepp från samhället.
Snacka om utsatt och att vara tilltufsad!
Samtidigt följer Salander en utvecklingskurva. Hon, tjejen med aspberger syndrom, lär sig konsekvensanalys, studerar högre matematik, bättrar på sin kvinnlighet och reser till Västindien för sina klipp som hacker innan det är dags för slutuppgörelsen med familjen (se antikt drama) och uppgörelsen med samhället.
Man kan undra hur mycket Stieg Larsson har vävt in från sin egen personliga historia och känslomässiga utveckling i sin Salander historia. Salander som är Millennium trilogins clou och genidrag – här förs Pippi in i den digitala tidsåldern.

Pussel, polis och spiondeckare!
Allt i ett!
Millenium-trilogin berättar något om Sverige!
– Vi inte visste?

Kul med milleniumvandring och södervandringar – faktiskt mötte vi en grupp turister, säkert fler än trettio stycken på Monteliusvägen på promenad i Stadsmuseums regi – trångt där – kanske passar vi på en annan gång med en guidad milleniumtur.

Färgglad soffa vid Mosebacke skön att vila på efter deckarpromenad Bild Thommy Sjöberg
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg