Kaffetår, nationaldag och den svenska ensamheten

Lee Lozano minus cigarr – soppkorg som konst - Kistalight på kulturpromenad på Söder. Bild Thommy Sjöberg

I dag tennis, gruppspel, oväntad vinst över högre rankad spelare. Kul – varför inte fira med en traditionsenlig blogg på nationaldagen.
Något om Sverige och det svenska?
Export a la Sverige; ABBA, svenska musikundret, kronprinsessbröllop, svensk välfärd, Ingmar Bergman, Ericson, IKEA och numera det svenska deckarundret med Stieg Larsson i täten – en miljardindustri.
Varför inte en Milleniumvandring?
Följa den mest uppmärksammade och bästsäljande deckaren av dem alla!
Sagt och gjort inhandlar en karta på Stadsmuseet där vi kan följa Micke Blomqvist och Lisbet Salander i fotspåren i deras strövtåg runt Södermalm.
Börjar på Mellqvist kaffebar på Hornsgatan, frugan är kaffesugen, cappucino med kardemummabulle och för min del dubbel espresso med skorpa.
- Bara att zooma in folklivet från trottoarkantens utekafé!
Unga tjejer med lap-tops, väninnor i livligt samtal, kvinna med kaffekopp och en roman av Siri Hustvedt, två herrar som diskuterar filmkonst och från kaffebaren strömmar proggmusik a la nutid.
Här kunde Stieg Larsson sitta och skriva under Expo-tiden och här hade Mikael Blomkvist sitt stamfik. Här ber Lisbet Salander Micke om ett lån av Micke, 120 000, till en viktig investering som gör henne tre miljarder rikare.
- Kappsäck full med pengar är också bra att ha!
Här blir också en förälskad Lisbet Salander djupt besviken när hon ser Micke jävla Blomkvist kyssa Erika Berger från Milleniumtidningen.
Ingen dum idé att starta promenaden vid Mellqvists kaffebar – fortsätter över Lundabron, på Lundagatan längre västerut på Söder växte Salander upp och där har Kistalight målat fönster i sin ungdom i något som vi kallade änkehusen. Hus med enkel standard för mindre bemedlade kvinnor.
På Monteliusvägen - promenadstråk nedanför Bastugatan (där Kistalight delat ut post) finns en av Stockholms vackraste utsikter. Kikar man ut över Riddarfjärden bort mot Kungsholmen, Norrmalm och Gamla Stan kan man se en rad kända byggnader. Stadshuset, Rådhuset med Kronobergshäktet där Lisbets framtid och öde kommer att avgöras. Bortom Riddarholmen skymtar Slottet och Sveriges riksdag. Alla symboler för samhällets makt och institutioner som naturligtvis ska representera en ung och utsatt människa.
På Bellmansgatan, Micke Blomkvists hemmaadress, gör vi en gallerirunda. På hörnan mot Hornsgatan där åtta unga silversmeder ställer ut blir vi bokstavligen inkastade – nåja vänligt inbjudna – fina grejer av för oss okända silversmeder. Här träffar vi vår egen Rönnerdahl, H sommarölänning och pensionär, glatt skålar vi i vitt vin och pratar om sommaren. H är mycket kulturintresserad och gör mest varje lördag en gallerirunda - börjar nere vid Slussen uppför Hornsgatspuckeln, svänger av vid Bellmansgatan och så avslut vid Mariatorget.
- Gallerisäsongen börjar i oktober och håller på fram emot juni säger H glatt eftersom han blivit lite i hatten och redan är rund om benen efter att ha avverkar en antal gallerier med generösa glas av vernissagevin.
Synagogan vid S:T Paulsgatan, kriminalinspektör Jan Bublanskis församling, ser vi inte skymten av men här träffar vi en ung blond gullig sjuksyrra med bebis i barnvagn, före detta arbetskamrat till min fru, länge pratar vi glatt – skvallrar om chefer och sånt kanske, innan vi går vidare.
Vad söt hon var lilla flickan , så tjejig och vilket vackert namn Siri, säger min fru om sin kollegas lilla baby.
Hon säger Kistalight det var ju en liten kille! Det såg man tydligt. Din arbetskompis sa till och med att han hette Philip!
Tänk att man kan höra och se så olika! Men det var två i:n i bägge namnen säger vi i hörnan av Hökens gata och Götgatan precis där Millennium hade sina lokaler ovanför Greenpeace. Samtidigt som vi förstår att vi kommer att ha mycket att diskutera när vi väl blir pensionärer.
Vi hoppar över Kvarnen, där Lisbet Salander träffar tjejerna i rockbandet Evil fingers, för där har vi varit förr, medan vi skyndar vidare mot Fiskargatan.
Salander och den svenska ensamheten kan man meditera över när man står utanför porten vid Fiskargatan 9. Hackern Lisbet som snitsat till sig miljarder och köpt sig en lyx lägenhet som hon kallar V Kulla och där ingen vet att hon bor.
Var det verklighetens Bosse Parnevik som bodde där eller var det ABB:s Percy Barnevik? Hur som helst måste det här vara deckargenrens mest ensamma hjälte (hjältinna). Ingen har hennes adress och hennes väg dit har gått från omyndig förklaring, utsatt för sadistisk våldtäkt, levande begravd av sin far och bror och slutligen rättspsykiatriska övergrepp från samhället.
Snacka om utsatt och att vara tilltufsad!
Samtidigt följer Salander en utvecklingskurva. Hon, tjejen med aspberger syndrom, lär sig konsekvensanalys, studerar högre matematik, bättrar på sin kvinnlighet och reser till Västindien för sina klipp som hacker innan det är dags för slutuppgörelsen med familjen (se antikt drama) och uppgörelsen med samhället.
Man kan undra hur mycket Stieg Larsson har vävt in från sin egen personliga historia och känslomässiga utveckling i sin Salander historia. Salander som är Millennium trilogins clou och genidrag – här förs Pippi in i den digitala tidsåldern.

Pussel, polis och spiondeckare!
Allt i ett!
Millenium-trilogin berättar något om Sverige!
– Vi inte visste?

Kul med milleniumvandring och södervandringar – faktiskt mötte vi en grupp turister, säkert fler än trettio stycken på Monteliusvägen på promenad i Stadsmuseums regi – trångt där – kanske passar vi på en annan gång med en guidad milleniumtur.

Färgglad soffa vid Mosebacke skön att vila på efter deckarpromenad Bild Thommy Sjöberg
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg