Kistalight missade både vernissagen och gårdagens performance i Kulturnatten med Björn Kjellman som uppläsare av Lee Lozanos Languages pieces.
Dock har vi hunnit med två söndagsvisningar på Moderna, en med Erik Sigurd som är konstnär och en annan söndag var det en kunnig kvinnlig guide som insiktsfullt lotsade oss fram i Lozanos konstnärskap.
- Kistalight gillar Lee Lozano!
Hon har kraft, energi och massor av humor.
Dessutom verkar hon intelligent och hon hör hemma i det kreativa sextiotalet.
Ett decenium vi gärna återvänder till på Kistalight.
Hennes konstnärskap kan liknas vid en explosion. Under en dryg tioårsperiod, skapade hon teckningar, målningar och det som kom att bli hennes mest originella bidrag, en konceptuell konst, ( icke föremålslig) som Lozano kallade Languages pieces.
She bites! Lozanos konst kan delas in i tidiga arbeten som är teckningar, collage med kraftfull humor och lekfulla förvandlingar av reklamens schabloner omformat till drastiska sexslogans.
Flygplansserien – en rad gåtfulla målningar likt flygplanskroppar med falliska symboler och en underton av sex. Verktygsserien med kraftfulla borrar, hammare, skiftnycklar och skruvar. Den känslige besökaren och här läsaren kan säkert gissa sig till temat och den bakomliggande contexten. Abstrakta målningar efterträder verktygsserien. Målningar med lyster, geometriska former och mycket måleri. Här får målningarna poetiska namn som Pitch, Clash, Clamp och Verge. Verb som uttrycker rörelse och energi.
Frågan är om inte Lee Lozano här var på väg att hitta sin konstnärlig form.
En form som ledde framåt och berikade hennes konst?
Höjdpunkten som målare nårLozano, tycker Kistalight, med sin serie målningar som hon kallar Wave-serien. En serie på elva abstrakta målningar som har samma format (96x42 engelska tum) som ska undersöka vågfenomen. Här börjar Lozano konceptualisera sin konst genom att fastställa vissa regler. Vågorna i målningarna som målas vertikalt räknas ut genom att dividera höjden 96 med antal önskade vågor i en serie på 2,4,6,8,12,16,24,32,48,96 och en annan regel säger att varje målning måste färdigställas vid samma tillfälle och att en 7,5 cm bred målarpensel ska användas vid strykningen. Första målningen, antal vågor delbara med två, tar 8 timmar den sista 96 wave tar tre dygn i anspråk.
Trots att det var långdraget flöt det på och min koordination var utmärkt, höll uppe min energi tills det var klart. Hela tiden hög på hasch. Lee Lozano
Målningarna kom att bli berömda och ställdes ursprungligen ut på Whitney museum 1970 i New York. Lee Lozanos regler och ritualer när det gäller hennes måleri tyder på att hon kämpar frenetiskt för att komma tillrätta med sin konst och filosofi som gränsade till Zenbuddhism och Astrologi. Hon ville ta till vara en energi och då inte bara sin egen utan även något som hon uppfattade som en kraft bortom den.
För att komma vidare skapar hon något som hon till att börja med kallar Art-Life Pieces som blir icke föreställande verk med Lozanos underhållande texter som bas. Texterna kom senare att kallas Language Pieces även här gäller självpålagda regler och tidsbestämda ramar.
Kistalight har läst Lozanos olika Pieces i Moderna Museets utmärkta katalog Lee Lozano. Bitarna har namn som General Strike Piece - ej visa sig offentligt på gallerier med mera under sommaren 69. Boycott Piece med syftet att undvika alla samtal med kvinnor under en månad - det skulle ge "make communikation better than ever" så blev det inte utan Lozano undvek gärna kvinnor.
Grass Piece - Lozano röker på varje dag i 33 dagar. Hon blir tröttare för varje dag - hon är något osäker på om det beror på att hon har arbetat så hårt, att det är rökandet eller om det är dom monotona dagarna. Därefter följer No-Grass Piece under lika lång tid. Ett bit som visar symtomen när hon upphör med haschrökandet, sömnlöshet, kallsvett, paranoia, adrenalinkickar eller hon blir berusad på bara ett litet glas vin.
- Sannerligen en antidrog (hasch) Piece!
Andra bitar är Investment Piece ska pågå i minst 6 månader, Party Piece - beskriv ditt nuvarande arbete för en berömd konstnär på nedgång från 60-talet och Masturbation Investigation Piece pågick i tre dagar - inga detaljer här från Kistalight. Real Money Piece är ett projekt där hon bjuder på pengar ur en burk, ungefär som godis, kommer från ett konstverk hon sålt, till Pepsi, Kaffe, Bourbon - Half and a half och isvatten samtidigt som man diskuterar konst, ekonomi och ibland tar en joint. Lozano uppmärksammar lustiga detaljer kring gästernas förhållande till penningburken.
Lozanos anteckningar med blockbokstäver påminner om konkret poesi med en naiv charm och iakttagelseförmåga - säkert färgad av gräsrökandet. Bland annat tänker hon seriöst att hon vid tillfälle ska bjuda in en katt för sina dialog pieces.
- Något vi gillar skarpt på Kistalight!
De avslutande bitarna Dialogue Piece och Dropout Piece the hardest piece of them all förstärker intrycket av en besjälad vardagspoesi som ligger nära konkretismen och varför inte vår egen Sonja Åkesons poesi!
Kistalight kan inte låta bli att göra jämförelser med många av dagens bloggare och Lee Lozanos Dialog Pieces. Lozano såväl som bloggare strävar efter kommunikation.
- Den viktiga biten av konceptet!
Dock gör Lozano även fysiska iakttagelser kring sin kommunikation - svårare att göra med bloggen!
Lozano är alltså modern - en konstnär för 2010-talet ändå känns hennes dropout piece projekt som gåtfullt!
- Varför hopppa av när framgångarna börjar komma?
- Brännt allt krut och finns det bara ett visst kvantum av energi?
- För ymnigt gräsrökande i kombination med allt för mycket anspänning och arbete?
- Självmedicinering - hasch mot ADHD plus konstnärlig talang som ger fruktbar energi men till slut bryts psyket ned av missbruket?
- Eller ett modigt ställningstagande, under 1960-talet protesterande man mot traditioner, den gängse ordningen och etablissemanget och hoppade av.
- Lozano mot den etablerade konstvärldens konkurrens, intriger och ytlighet!
Eller var det en strävan mot mer harmoni och intresse för Zenbuddhism i kombination med naturvetenskap som fick Lozano att lämna New York och försvinna till Europa. Troligen vistades hon i Belgien och London och ingen tycks riktigt veta vad som hände med henne under en tio-årsperiod.
- Ett ämne för en roman!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet
©Thommy Sjöberg
Kistalight kan inte låta bli att göra jämförelser med många av dagens bloggare och Lee Lozanos Dialog Pieces. Lozano såväl som bloggare strävar efter kommunikation.
- Den viktiga biten av konceptet!
Dock gör Lozano även fysiska iakttagelser kring sin kommunikation - svårare att göra med bloggen!
Lozano är alltså modern - en konstnär för 2010-talet ändå känns hennes dropout piece projekt som gåtfullt!
- Varför hopppa av när framgångarna börjar komma?
- Brännt allt krut och finns det bara ett visst kvantum av energi?
- För ymnigt gräsrökande i kombination med allt för mycket anspänning och arbete?
- Självmedicinering - hasch mot ADHD plus konstnärlig talang som ger fruktbar energi men till slut bryts psyket ned av missbruket?
- Eller ett modigt ställningstagande, under 1960-talet protesterande man mot traditioner, den gängse ordningen och etablissemanget och hoppade av.
- Lozano mot den etablerade konstvärldens konkurrens, intriger och ytlighet!
Eller var det en strävan mot mer harmoni och intresse för Zenbuddhism i kombination med naturvetenskap som fick Lozano att lämna New York och försvinna till Europa. Troligen vistades hon i Belgien och London och ingen tycks riktigt veta vad som hände med henne under en tio-årsperiod.
- Ett ämne för en roman!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet
©Thommy Sjöberg
1 comment:
Lee Lozanos öde påminner en del om Valerie Solanas livsöde.
Mindre trashigt kanske!
Jämför med Sara Stridsbergs fina bok Drömfakulteten!
Post a Comment