Knäppgökarnas Sammansvärjning Light

I dag årsdagen för Palmemordet, 34 år sedan de där ödesdigra kusliga minuterna på Sveavägen. Kistalight har bestämt sig för att nu får det vara nog.
Skarpt läge!
Här behövs okonventionella grepp!
Tänka utanför boxen!
Vi har kallat in en av de skarpaste hjärnorna i den svenska deckarhistorien.
Ture Sventon, mannen - legenden med den höklika profilen, den osannolika förmågan till koncentration och sin flygande matta.
I dag utnämnd till privatspanare!
Vi har laddat med semlor, Tures sekreterare fröken Jansson har levererat temlorna från Rotas konditori på Tegelbacken. Ture har lite vitt semlepuder på näsan, smakar av den utsökta mandelmassa blandningen, tänker och citerar sig själv.
Använd endast pitolerna i nödfall!

Kistalight har lånat Magasinet Filter (juni/juli/2018) på Kistabibblan med reportaget om Den Osannolike Mördaren av den grävande journalisten Thomas Pettersson. Dessutom har vi läst tre artiklar via Flashback Forum (hardcore) av journalisten Olle Minell från tidningen Proletären. Artiklar som publicerades redan 1991 mars/februari som nr 7, 8 och 9.
Reportagen handlar om Skandiamannen och hans roll och hans motsägelsefulla vittnesmål på mordplatsen Sveavägen/Tunnelgatan.
Vi låter Ture läsa artiklarna ... med ännu ett klassiskt Sventon citat.
Det är för tidigt att yttra sig om saken ännu!

Skotten föll 23:21:30 där fanns 22 vittnen, Olof och Lisbeth Palme och mördaren. Ett vittne avviker i sin uppfattning om vad som hänt och ger motstridiga uppgifter som dessutom ändras, vittnet verkar dessutom känna till detaljer som han inte borde ha en aning om.
Skandiamannen!
Ständigt denna vessla säger Ture efter att ha läst vittnesrapporterna.
Ingen riktig agent, militär eller polis som är en konspiratör och Palmehatare använder en cowboypickadoll som mordvapen säger Ture.
En super ... super hemlig agent som är mördare använder pitol säger Ture med emfas, samtidigt  som han i profil ser ut som en skarp hök.
Medan Ture mumsar på sin semla, utmärkta temlor det här, måste säga att alla vittnens uppgifter är ganska samstämmiga utom, hm... hm, den här Skandiamannens iakttagelser, 22 vittnen, Palme och Lisbet och så mördaren förstås.
Tänk om ett av vittnena dessutom är mördaren säger Sventon medan han borstar bort lite florsocker från nästippen.
Och tänk om Lisbet sett fel person; det var inte mördaren utan vittnet Björkman som stod närmast i blå täckjacka och toppluva som måste ha sett alldeles förfärad ut av det förfärliga mordet (skräckinjagande likt en Christer Pettersson) trots att han hade fredagsfestat.
Några (någon) av vittnena tycker sig också ha sett att mördaren bar lågskor och handledsväska, skorna kanske förklarar mördarens knyckiga sätt att springa.
Det var halt i kylan den där februarinatten.
Hm ... hm säger Ture medan han griper sig an ytterligare en semla; mördare i lågskor i kylan, knappast en konspirerande agent som mördare, dessutom handledsväska som kallades för bögslunga, si så där omkring sjuttio och åttiotalet, när det begav sig.
Lågskor, cowboy picadoll och Ville Vessla, njaa säger Ture som tänker till.
Måste i alla fall vara någon som inte planerat mordet så himla noga.

Herr Omar kallas in till gathörnet Tunnelgatan och Sveavägen. Ture Sventons gode vän; kaffeälskare och flygande matta expert.
Det är för mig en stor ära och enligt min ringa mening säger herr Omar och tillägger.
Är det Krister Peterssons (Palmegruppens chef och åklagare) avsikt att liksom vänja oss vid att snart är Palmemordet uppklarat och kan läggas till handlingarna?
Men först får alla privatspanare, (knäppgökar), och media komma till tals med sina spekulationer och teorier.
Och det finns inte så mycket kvar av det offentliga materialet som inte är genomgånget!
Dock finns Skandiamannen, en mördare i lågskor, mörk rock, keps med öronlappar, stålbågade glasögon, en Ville Vessla figur, med möjlig tillgång till cowboy pickadoll och hemmahörande i Palmehatande miljöer i Täby. Dessutom stämmer den upprättade (av den svenska polisen och FBI)  gärningsmannaprofilen ganska bra.
Är detta möjligt?
Bäst att vänja sig!
Vi tar en semla till.
Utmärkta temlor säger Ture Sventon och herr Omar nickar bifall ... enligt min ringa mening.

PS  Kistalight som (nåja) privatspanare said...

Det lär finnas omkring 100 böcker om Palmemordet. Mer eller mindre fantasifulla när det gäller motiv och konspirationsteorier.
Inte så konstigt med tanke på att polis och myndigheter ständigt kört fast och var fel ute redan från början.
Det blev fel från början ... kanske också med tanke på att det var Sveriges statsminister Olof Palme som var offret.
Det fanns ingen mental beredskap för ett sådant brott!
Media, de stora tidningarna fungerade bättre, AB hade en mapp vad som skulle göras om Olof Palme (statsministern) mördades på Drottninggatan (sic!), dessvärre fungerade inte Sveriges Radio, det dröjde flera timmar innan de gick ut i etern med nyheten.  
Mordutredningen sköttes amatörmässigt från början, leddes av fel personer och man bet sig fast vid fel spår (prestige och maktkamp) och misstagen liksom fortplantade sig. Motiv och konspirationsidéer blev större än de faktiska bevisen (vittnesuppgifter) som fanns på brottsplatsen!
Tillbaka på ruta ett säger sig nuvarande spaningsgrupp veta hur mordet gått till och vem som ligger bakom det.
Har man en berättelse(r), ett mordvapen och en gärningsman som kan knytas till brottet?
I väntan på Krister Peterssons utlovade redogörelse för Palmemordet kan man också läsa några böcker om Skandiamannen.
Thomas Petterssons reportage i magasinet Filter som också blivit en bok; Den Osannolika Mördaren 2018, Nationens Fiende av Lars Larsson 2016 (fram för allt en sammanfattning av vittnen och händelser kring brottsplatsen med Skandiamannen som en gåta) och Landsförrädaren , politisk thriller, av Anders Jallai 2011.

Bara att vänta och se vad åklagare Krister Petersson kommer att lägga fram till sommaren.
Det blir olidligt spännande.
Vilka skriverier och vilket mediabrus det kommer att bli!
Oavsett vad som kommer att presenteras!

© Thommy Sjöberg

Mikael Wiehes Veranda Light

Klart vi följer Jills veranda på Kistalight. Igår multiinstrumentalisten och skönsångaren Loney Dear och förra veckan Mikael Wiehe som säger sig vilja gå i Bob Dylans fotspår.
På ett enkelt farbroderligt sätt, är han inte lite lärare också, tar magister Wiehe över programmet.
Blir det inte Mikael Wiehes veranda?
Visst vill han sjunga Dylan!
På programmet, en bucketlist, finns också att köpa ett munspel och att fira Chiles nationaldag med sång på lämpligt café eller restaurang.
Jill Johnson plockar fram ett ess, Charlie McCoy, som Wiehe får träffa och musicera med. Charlie McCoy har lirat med alla stora musiker Elvis (mycket trevlig), Johnny Cash, Paul Simon och Bob Dylan (mycket tystlåten). Han säger att Bob Dylans besök vid inspelningen av Blonde on Blonde (BOB) har varit betydelsefullt för musikindustrin i Nashville för det fick andra musiker än countryartister att söka sig till staden.
 Charlie McCoy medverkade på Bob Dylans Blonde on Blonde album inspelat 1966 på Music Row i Nashville. Ett album som är ett av pophistoriens mest omvälvande verk och den första dubbel LP:en någonsin med låtar som Visions of Johanna, Stuck inside of Mobile och Sad Eyed Lady of the Lowlands där texterna hämtat intryck från modernismen inom poesi och lyrik. Sångerna har ett djärvt bildspråk och en spännande musikalisk mix skapat av musikerna från vischan (Nashville) och bohemerna från New York (se nedan!).
Charlie McCoy är som många stora musiker som spelat bakom de riktigt stora stjärnorna; ödmjuk, trevlig, anspråkslös och en följsam människa som kan lira de flesta instrument, fram för allt munspel. På en tidigare inspelning, ej i Nashville, med Bob Dylan så spelar han gitarr i de vackra melodislingorna på Desolation Row.
Det enda akustiska spåret på Highway 61!

Både Kistalight och Mimmi blir riktigt rörda (tår i ögonvrån) av Mikael Wiehe, Jill Johnson och Charlie McCoys musicerande och framförande av låtar, Wiehes egen där han minns och hyllar Björn Afzelius, en Johnny Cash låt, en superhit från Chile, något av Latinamerikas proggiga nationalsång och till slut väljer han Forever Young av Bob Dylan (Wiehe har nyligen blivit morfar för sjunde gången).
Inte så spännande val kanske?
Låten är inte alls inspelat i Nashville och utan är från Planet Wawes 1974 med The Band som studiomusiker.
Det blev alltså mer från Mikael Wiehes Veranda än att följa Bob i fotspåren i Nashville.
Undrar förresten om inte Jills Veranda har utvecklats mer musikaliskt i år jämfört med de tidigare säsongerna. Jill sjunger nedtonat, är följsam till de andra musikerna och är det inte även fler musikinslag än på de  tidigare verandorna?
Nedan något om Bob i Nashville och inspelningen av Blonde on Blonde.

Bob goes to Nashville från en tidigare blogg av Kistalight

 Med sig till Nashville har Bob sina musikerkompisar Al Kooper arrangör och blivande Blood Sweat and Tears grundare, Robbie Robertson mohawkättling, gitarrist i det blivande The Band och kommande låtskrivare av superhits som The weight med flera dessutom var producenten Bob Johnson med. Tillsammans med ett gäng Nashvillemusiker, superstudioproffs med legendariska Charlie Mcoy i spetsen skulle alltså skivan spelas in. New York bohemian trion måste ha setts som sällsynta creature i Nashville musikernas ögon. Bob med ett risigt hårrburr likt ett fågelbo, var visst inte så där alldeles nyduschat heller, han påstod att burret höll tankarna på plats. Al Kooper var utstyrd i en sorts Carnaby Street klädsel något som fick Nashvilleungdomarna att se rött när han visade sig på stan och han riktigt riskerade att få sig en omgång som tur var fanns en av Elvis Presleys livvakter till hands som fick skydda den gode Al när han rörde sig bland ortens pigga pågar.
Musikerna och producenten har alltid varit viktiga i Bobs låtskrivar process. Till Nashville, här, kom han med ett knippe halvskrivna låtar, tog in på Ramada Inn, lät Al Kooper klinka på pianot, medan han förfärdigade låtar som Stuck inside of Mobile på deras brevpapper. Låten är en favorit hos Kistalight. I vår ungdom trodde vi att det betydde att Bob satt fast i någon sorts rörlig mackapär - symbolisk frigörelse naturligtvis, som vuxen So-lärare vet vi att Mobile är en stad i Alabama i den Amerikanska södern.
 Kulturkollisionen mellan de proffsiga följsamma musikerna från Nashville (old country boys) och den bohemiska trion från New York kom att skapa en mycket komplex samling låtar och tät musik på Blonde On Blonde. Där fanns rhytm blues bitar som Leopard Phil box hat lite åt Chicago rock hållet, där fanns låtarna med det där täta Mercury soundet som Bob var på jakt efter och med djärva surrealistiska bilder.

Kistalight och Årstagalningen som gillade Bob och Heta råttor redan i ungdomens glada studentdagar på Nybban si så där omkring 1970. Foto Årstagalningen

 I låtar som Visions of Johanna och Sad eyed Lady of the lowlands uppenbarar sig -
En rock ´n rollens Rimbaud på besök i Nashville!
Varje låt kring albumet har sin egen historia möjligen (med fakta om Dylan är man aldrig säker) var fullängdaren Sad Eyed Lady of the Lowlands samlingens första inspelningsspår. Medan musikerna hängde på CBS music row studio spelade kort och väntade på Bob. De hade fått order att infinna sig två på eftermiddagen så gick timmarna och Bob skrev på sin sång. Mitt i natten dök han upp för inspelning efter genomgång typ light tändes den röda inspelningsknappen. Den långsamma  bluesaktiga kärlekslåten framfördes som i en inåtvänd trance. Nashvillemusikerna som var vana vid låtar på drygt två minuter följde med i de surrealistiska verserna. När varje vers var slut lirade de automatiskt fram en ljudklimax men då började nästa vers så pågick det i fem verser och låten landade på drygt 11 minuter.
Det var alltså introduktionen av Bob för Charlie Mcoy och de andra musikerna som fick vackla hem i nattens Tennessee efter all väntan och anspänningen att hänga med i pophistoriens då längsta låt.

 Många musor tror sig vara besjungna i kärlekslåten men den är en hyllning till Sara Lownds (Low lands) som definitivt har stora sorgsna ögon och som några månader tidigare blivit fru Sara Dylan men det var det just ingen som då kände till.
 I dag måste Sara Dylan vara en av alla dessa före detta hustrur till popstjärnor som är absolut rikast. När de skildes på 1970-talet var bara Bob Dylans musikförlag värt 60 miljoner dollar och detta delades då mellan makarna. Bara royaltys till alla hans låtar generar säkert miljoner varje år. Min kompis Årstagalningen som är ekonom säger bara för att Bob ska behålla inflytandet över sitt musikförlag måste han betala miljoner i underhåll till sina före detta hustrur därav dessa ständiga världsturnéer NET tours.

Blonde on Blonde är kulmen på Bob Dylans skapande mellan våren 1963 då albumet med Freewheelin Bob Dylan kom ut med det första stimmet av mästerliga låtar sedan rullade det på akustiskt till en början The Times They are A-changing, Another Side, elektriskt med Bring It All Back Home, Higway 61 och slutligen Blonde on Blonde februari 1966. Tre år med nästan hundra skrivna låtar, alla inspelningar har så kallade outtakes i vissa fall pärlor även dom. Några exempel där är Tomorrow is a long time och Mr Tambourine Man från Another Side. De tre åren innehöll även världsturnéer och filminspelningar klart att ett så hårt program har sitt pris med för mycket röka, kröka, pillertrillande och utbrända relationer. Men det konstnärliga nyskapandet kan ingen komma förbi - texter och musik som en popmusikens jämförelse med den franska symbolistpoeten Arthur Rimbaud. En ung 1800-tals poet och geni som skrev hela sitt litterära verk före 25 års ålder och sedan tystnade. Bob Dylan åkte på världsturné med The Band spelade akustiskt och elektriskt blev utbuad mest överallt på den elektriska avdelningen.
 - Vilket öde för en grabb vars pappa hade en liten El-firma!
Vilken uthållighet med att tro på sin konst och musik!
 Den 17 maj 1966 några veckor före 25-årsdagen spelades den berömda konserten i Manchester Free Trade Hall känd som Judaskonserten. Kanske pophistoriens mest piratkopierade konsert med titeln The Royal Albert Hall Consert. Sedan åkte Bob tillbaka till staterna var med om en omtalad mytomspunnen motorcykelolycka, tystnade i flera år, återhämtade sig får man anta och levde bohemiskt familjeliv i Woodstock med Sara och barnen. Visst har Bob kommit med mästerverk efter Rimbaudexplosionenen i sin ungdom som Blood On The Tracks, Oh Mercy och Time Out Of Mind men energin, nyskapandet och vitaliteten hörde ungdomverken till.
Under åren har Bob samlat massor av talangfulla musiker och producenter omkring sig indirekt skulle man kunna säga att Bob är en skicklig bandledare som låter musikerna utveckla sitt eget spel. I dag producerar han sina egna skivor under pseudonymen Jack Frost.



Visst lever Bob även hos den unga generationen!
Här en något queer tolkning, men ändå konventionell, av Visions of Johanna av den unga parisiskan och indiemusikern Margot Cotten som har en alldeles egen kanal på Youtube.
Hos Bob finns ett litet autistiskt drag möjligen kryddat med några stänk aspberger. Han har ett otroligt sinne för detaljer och vilket minne behövs inte för att memorera alla dessa texter. I ungdomen fanns en stor iakttagelseförmåga, hel del humor, fantasi och skapandet som ofta kom igång genom att resa och vara i rörelse.
 Kistalight som lider lite lite av Bobomania - behöver bara se ett skivomslag av Bob för att gå i spinn och berätta en massa anekdoter kring honom. Det finns mycket värre freaks i floran av Dylanfans än vi. De som följer hans turnéer världen runt, de som samlar på piratproducerande konsertupptagningar i en aldrig sinande ström och de som diskuterar detaljer kring hans artisteri i  ändlösa samtal på olika Chattforum för Dylan.
Nej vi har ett mycket sunt och balanserat förhållande till Bob!
Fråga bara min fru Ulla (Mimmi) på Kistalight!

Fru Ulla (Mimmi) som alltid följer med Kistalight på en Bob konsert, mysko modernistiska konstutställningar och på resor i världen eller varför inte på en konsert med Jill Johnson på Berwaldhallen.
Jills veranda har allt vi gillar på Kistalight; musik, resor och geografi, fina personporträtt, samhällsengagemang med empati och värdegrund och vore det en webbproduktion på nätet vilka pedagogiska artiklar kunde man inte då haka på med länkar till!


Betyg för Jills Veranda Fem Verandor i Tennessee av fem!
Grattis Jill och alla andra bakom serien till ett Toppenprogram!

© Thommy Sjöberg

Alice och Borgmästaren Light

Paul Theraneau och Anaïs Demoustier, skådespelarna bakom Alice och Borgmästaren. Här paret från filmgalan i Cannes 2019.

Kistalight har fyllt år, bjudit på (med Mimmi) familjemiddag, varit förkyld, spelat en tennismatch, skjutit upp en tennismatch (motståndaren förkyld), varit på bio och sett Borgmästaren och Alice.
En mycket trevlig film!
Fransk ja visst, pratig, men med en mycket underfundig dialog.
En film om filosofi?
Nja, men ändå en film om en filosofisk hållning och känsla.
Alice Heiman humanist och samhällsvetare, har arbetat utomlands med högre undervisning, är kring 30 år, söker en tjänst i kommunstyret i Lyon, blir kallad till en intervju och får veta att tjänsten hon söker inte längre finns, men hon blir istället erbjuden att hjälpa Lyons borgmästare Fabricien Luchini med att skapa nya idéer.
En borgmästare som brukade få nya idéer varje dag, 25, 40 - 50 stycken, men i dag är han slut.
Inga idéer alls!
Slut på bensin!
Alice Heimann får uppdraget, lite på sidan om i kommunhierarkin, att komma på nya idéer.
Ett arbete för en filosof!
Storögd tar sig Alice an uppdraget, som sin litteräre namne har hon ramlat ned i ett kaninhål, åtminstone lite bildlikt från sidan av, om man ser till organisation och hierarki i Lyons kommunstyre.
Arbetet (livet) kring borgmästaren och hans vardag kan lätt ses som en politisk pantomin med hans medarbetare, på språng i en vidlyftig politisk akrobatik; samtal, möten, bilfärder, rörelser och rytm som följer sin egen logik under en arbetsdag.
Alice är väldigt litteratur och samhällsintresserad, böcker som skymtar förbi är (Borgmästarens egen bok) Paul Theraneau med Encore et tojours Plus( de progres!) I samtal nämns Rousseau (franska republiken) och när borgmästaren jobbintervjuar förklarar Alice att hon är humanist inte filosof men att hon undervisat i filosofi vilket inte hindrar att hon anställs som filosof, med uppdraget att få borgmästaren att tänka.
Alice går ut bryskt.
Känner ni inte att ni inte kan lösa ett enda problem?
Så frågar sig nog medborgarna menar Alice!
Storögt vandrar sedan Alice vidare i Lyons politiska kommunala terräng. Hon får känna på den politiska maktens insignier som medpassagerare i baksätet i borgmästarens lyxiga tjänstebil på uppdrag, hon blir chef och medarbetare till en svinrik IT-entreprenör i ett IT-projekt som ska göra Lyon till en ledande digital huvudstad i ett IT-kluster av världens städer inför 2040-talet.
Känns tongångarna igen från Stockholm city?
Hon går på Lyons Opera i en mycket kort kjol, ser ut lite som IT-tjejen Jeanne Damas, där hon datar en ung man som är boktryckare. Den unge mannen som trycker vackra böcker på gammaldags analogt sätt med bokstavstyper och har sökt pekuniärt stöd hos borgmästaren och kommunen. Alice verkar bli blixtförälskad och är mycket bestämd med vad hon vill!
Frågan är om det är i hans tryckta böcker (old fashioned way) eller om det är den charmiga boktryckaren som gör intryck?
På operan, som är rena mötesplatsen (skvaller och sambandscentral), ser de (passande nog) Wagners Rhenguldet i Nibelungsringen.
Alla vill plötsligt prata med Alice!
Både Borgmästaren och IT-entreprenören, den senare känner sig avvisad, men säger att Alice är oerhört vacker!
Är det den korta kjolen eller hennes roll som filosof som bländar?
Borgmästaren vill absolut träffa Alice efter arbetstid i kommunhuset.
En date för kvällen?
Frågar Alice om hon vill ha något att dricka.
En whisky föreslår Alice , möjligen med tanke på att det är en liten flirt på gång!
Ta ett glas tillsammans!
Vår borgmästare är ingen Kulturprofil i vardande utan har bara kaffe att bjuda på dessutom vill han prata om filosofi men han kan gärna skicka efter en flaska om Alice insisterar.
Nej, här får det bli filosofi!
Hur som helst marionetterna kring borgmästaren i Lyons kommunstyre får nog.
Alice har alldeles för stort inflytande på Paul Therneaus tänkande tycker de och Alice får sparken både som filosof och idémakare i framtidsprojektet Lyon som ledande digital huvudstad inför 2040.
Borgmästaren mår inte bra med för mycket filosofi!
Men först ska de, Alice och borgmästaren, skriva ett tal.
Det ska bli mitt livs tal säger borgmästaren.
Visst är han en kaviarsocialist vår borgmästare men till hans fördel som politiker och människa är att han är både inkännande; tar en av Alices konstnärsbekanta på stort allvar när hon absolut vill ha ett samtal om miljön även om det så tydligt framgår att konstnärsvännen befinner sig i ett sorts maniskt skov. Han är seriös i sin relation till Alice, tar deras samtal på stort allvar, och utnyttjar inte sin maktställning till några amorösa äventyr (han är ju trots allt fransman) med Alice.
Kistalight älskar fransk film, gärna dramakomedier, även om vi inte är riktigt säkra på att vi förstår fransk humor (speciellt parisarnas)! Ett tag trodde vi till och med att det berodde på att fransmännen helt enkelt inte hade någon humor.
Men här i Alice och borgmästaren visar fransk seriös film på en väldigt fin mild humor där man tar filosofiska samtal med sensuell inramning, påminner en hel del om Eric Rohmers filmer kring 1970, på största allvar och med glimten i ögat.
Än är kaviarsocialismen inte död!
Även om vi står inför en snar klimatväxling och miljöomställning vilket både Alice och Borgmästaren är medvetna om.
Är man intresserad av Lyon som stad så finns det vackra filmscener (bilder) från staden i filmen och i filmens epilog får vi följa både Alice och Borgmästaren några år senare. Alice skänker borgmästaren en bok (Kistalight hinner inte uppfatta vilken) och de pratar om sina liv efter tiden i kommunfullmäktige. Alice har en liten flicka och hon har återgått till sin undervisning.
Är det månne vår bokhållare som trycker vackra böcker som är pappan?
Betyg Alice och Borgmästaren: Fem goda mänskliga (hållbar utveckling) sammanträden i fullmäktige av fem

© Thommy Sjöberg

Skolbänk RÄP Kommunalisering Light

 RÄP Återanvänd skolbänk, vax av Helena Perminger Liljevalchs Vårsalong.

 Kistalight och Mimmi har varit på årets Vårsalong och blivit bjudna av våra barn Evelina och Love på trevlig visning och en hejans middag på KB. Vi firar födelsedagar. En sen (Mimmi) och en tidig (Thompa)! Massor av kul konst, mungiporna upp, fantastiskt med fantasi, många konstverk har dessutom en lågmäld innerlig ton. 
Är det Lars Lerin som jurymedlem som har påverkat?
Kistalight tar fasta på ett av verken som ligger oss nära. Den avskalade bräckliga skolbänken som knappt står och håller sig uppe längre. Det finns mest bara utspridda flisor och skärvor kvar.

Visst minns jag min gamla skolbänk!
Högalids folkskola 1955 och några år framåt.
Det kryllade av ungar; Benke som bodde vid biografen Rio, Björn, Bertil och Bo som var enäggs trillingar och lika varann som bär men Bo hade en silvertand, glada Titti och Birgitta med långa lockiga håret, Bernt som bodde på Långholmen och smygrökte redan i första klass, godmodiga Mats på Bergsunds Strand. Vår snälla fröken hette Elsa Karlsson och hon lät Kistalight få böcker utöver den vanliga läsningen att läsa när vi inte på rasterna tumlade runt på skolgården.
Stadsdelen kallades Knivsöder och det var långt från yuppiefiering, gentrifiering och hipsterboende.
Sedan dess har många bäckar flutit i den pedagogiska skolpolitikens flod av experimentella idéer!
Folkskola, Enhetsskola och Grundskola 1962, från statlig enhetlig styrning till det kommunala självstyret. Framförallt är det äventyret med en gemensam sammanhållen Grundskola som fått sina törnar och i ärlighetens namn hela sin livstid varit utsatt för kritik. Det gäller makten över innehållet. Vad ska lärarna förmedla, hur, till vilka och vem bestämmer egentligen över arbetstiden.
Kommunaliseringen (1989) av grundskola och gymnasium var ett av de verkliga grundskotten mot det svenska skolbygget. Det andra var friskolereformen (1992) där det tillåtits en djungel av etableringar, vinstintressen och oklara, även odemokratiska till sitt väsen, etableringar av mystiska skolor.
Den tredje grundskottet mot grundskolan var det gamla trätoämnet om lärares arbetstider, förtroendetid och undervisningsplikt, något som även ledde till en lärarstrejk hösten 1989.
Men det handlade även om makten över innehållet och formerna för undervisningen. SKL som tog över efter 1989 ville få lärarna att arbeta i lärarlag ofta fick lärarna höra att de var förändringsobenägna och motsade sig skolans (SKL) utvecklingsarbete. Konferenser, lärarlag och sedan digitaliseringen blev ett verktyg för att binda lärarna till ett 8 till 5 jobb på skolan. Konferenser som ofta hängde på sidan av den ordinarie undervisningen och digitaliseringen som gjorde läraren till en byråkratisk administratör av sitt arbete.
Har någon sett en lärare på skolan?
Nej de sysslar med sin administration!

Den ej längre gällande närhetsprincipen att skolbarn ska ha rätten att gå i den skola som ligger närmast utan att de också har möjligheten att söka utanför sina rektorsområden tar sig rent absurda former!
Kistalight som bor i Kista hade sina barn på den tiden det begav sig (sista sucken för Grundskolan) i Ärvingeskolan nära Kista centrum och kyrka. I dag går det i huvudsak barn från Södra Järvafältet i den. Föräldrar i Rinkeby och Tensta tror att Ärvinge är en skola där det finns möjlighet att lära sig svenska. Kistabarnen och deras föräldrar söker sig till Stockholm innerstads skolor av samma skäl. Engelbrektsskolan mitt emot Tekniska Högskolan har därmed blivit en förortsskola. Barnen och fram för allt deras föräldrar i Engelbrekts församling får kalla fötter och söker sig till friskolor på Östra Östermalm och Gärdet.
Här blir segregationen hur tydlig som helst!
Flisor av skolan som en demokratisk rättvis möjlighet för alla barn att få en bra grund av kunskaper och utbildning?
Flisor och skärvor av en skolbänk!
Vad göra?
Hemfalla åt biträdande rektors allt spännande utvecklingsarbete, satsa på alla nya projekt som hela tiden var på förslag eller snöa in på en skola i världsklass 2030 från Stockholm Stads visionära pedagogiska avdelning?
Nej i dag hämtar vi kraft från katten Sigge på Vårsalongen.

Katten Sigge är en mycket närvarande kisse på årets Vårsalong. Enligt matte (konstnären) Clara Lindgren blev han 21 år och gick gärna på skogspromenader om någon, matte, bar honom i famnen. Sigge blev ungefär lika gammal som Kistalights katt Basse Basil, En 100-årig jamare från Kista, som var en revolutionär cool cat. Gemensamt har de att de bägge blev gamla, cirka 100 kattår, och var ena riktiga överlevare. Egenskaper som också kan behövas om man ska överleva en skolpolitiks (madness) galenskaper.
Vi avslutar med ett litet ...

PS Kistalight som pedagog
Problemen i skoldebatten är allt som oftast att man inte ens kan komma överens om vad som är problemen.
Vissa ifrågasätter om det ens finns ett problem.
PISA resultaten ifrågasätts!
Skolans problem beror på stora samhälleliga förändringar som stor invandring och segregation.
Dåliga matte resultat och stor bristande läsförståelse kopplas ej till förändringar i skolans och lärarnas pedagogik.
Digitaliseringen har omgetts av någon sorts romantisk svärmisk tro på en ny värld av möjligheter till inlärning där det saknats fundamentala kunskaper (insikter) om hur det egentligen går till när man lär sig läsa, räkna och öva språk, So och No ämnen.
Skoldebatten om problemen i skolan blir ofta som kvicksand!
Det går inte att bottna riktigt; forskare inom medicin (hjärnan) hävdar att eleven (hjärnan) har olika utvecklingsstadier, pedagogiska forskare klamrar sig fast vid sin förståelseproblematik, bara läraren kan förklara, göra ämnet intressant så lär sig eleven.
Ingenting om hårt arbete, tragglande av läxor, grammatik och fakta.
Att repetition är all kunskaps moder eller att det trots allt är eleven som ska göra jobbet.
It´s a hard work, bloody job, but someone had to do it!
Allra mest i alla dessa skoldebatter saknas ofta läraren röst. Han, hon eller hen som sliter i vardagen och som trots allt är den som dagligen arbetar med den ädla konsten att vara lärare.
Vad gör han, hon eller hen?
Jo kanske sitter hon, han eller hen just nu vid datorn och fyller i en pedagogisk rapport, som någon IT-konsult sammanställt till svindyra konsultpengar, om elevens pedagogiska utveckling.


Neil Young Long May You Run ...

We´ve been through
some things together
with trunks of memories
still to come
We found things to do
in stormy weather
Long may you run

/ _ _ _ /

Well it was
back in Blind River in 1962
When I last saw you alive
But we missed that shift
on the long decline 
Long may you run

/ _ _ _ /

Några andra skolbloggar från Kistalight

• Skolans Dag Light
• Kämpingeskolan Segregation Light
• Skolstart Light

© Thommy Sjöberg

August Strindberg fyller år Light

Den lilla Giftsvampen, lyriskt symbolistiskt verk från 1893, oljemålning av August Strindberg.

Lite av ett ironiskt självporträtt, ljus lyster, dis, en vacker blå ton i mittpartiet och den röda flugsvampen i det högra hörnet av målningen.
En liten toreador i landskapet, prålig, men redo för strid!
Igår 22 januari skulle August Strindberg ha fyllt år, få se 2020 minus 1849 blir 171 år.
Kistalight som alltid är lite sen hyllar kanske Sveriges störste författare med stort Grattis en dag för sent och i och för sig ett år för sent med tanke på att det förra året var 170 år sedan han föddes.
När andra författare och kulturmänniskor beskriver Strindberg.
Återkommer tre epitet!
Geni, galen och kvinnohatare!
För Kistalight är han också en av Sveriges största stilister.
Ett livligt rörligt temperament som rör sig över stora områden med sitt berättande; Sverige och Europa, journalistik, brev (en av världslitteraturens stora brevskrivare) prosa, poesi och drama, från vardaglig realism, till naturalistiska och lyriska dramer.
Stor i Frankrike med sina dramer och faktiskt sitt, även i dag, moderna lyriska måleri, så sent som här om året avtäcktes även en byst av Strindberg i Saint Germain des Pres i Paris. Se Strindbergs Byst och Makterna!
Undrar om inte Strindberg tillsammans med Selma Lagerlöf är de svenska författare som tillhör världslitteraturen i vår litteraturhistoria!
Hos Strindberg är det förstås hans stora dramer, från Fröken Julie till Ett Drömspel som spelas i dag på världens scener och hos Selma Lagerlöf är det fortfarande (magisk realism) Nils Holgersson. En saga (lärobok) som speciellt många av de stora latinamerikanska författarna vittnar om har haft betydelse för deras berättarkonst.
Ingen författare har Kistalight läst så många texter av som August Strindberg. Det gäller samtliga genrer som August verkade i! I vår ungdom när vi studerade Litteraturvetenskap på fritiden läste jag rent av en fem poängs kurs i Strindberg på SU och senare kom jag att skriva en mindre uppsats om bildspråket i en av Strindbergs noveller.
Tre böcker ska du läsa om du vill bli en driven journalist skrev Per Wästberg någon gång på sextiotalet.
John Reed 10 dagar som skakade världen om ryska revolutionen och de dagar i S:t Petersburg, då Volgograd, som lade grunden för det ryska kommunistpartiets makt i Sovjet under 70 år. Ett reportage med mycket stor närvaro.
Bok nummer två är August Strindbergs Röda Rummet; för sin lätta stil, levande sinne med fina detaljer, rörelse och samhällsskildring. Den första moderna romanen i svensk litteratur som berättar om en ung mans vandring genom Stockholm, skärvorna som blev över när krukan kvistat åstad, en vandring för en ung man som trott på sagor men som kommit att bli en något äldre desillusionerad samhällskritiker.
Undrar om vi ska passa på att läsa om Röda Rummet?
Tredje boken var The Decline and Fall of the Roman Empire av Edvard Gibbon. Det är historia och samhällsanalysen som står i centrum. Kan man mitt under ett historiskt skeende uppfatta att en epok, ett samhällssystem och ett imperium är på väg att falla. Finns det några enskilda händelser som går att knyta till sammanbrottet eller bildar en rad av händelser vägen till fallet?
Alltså vill du bli en reporter eller framgångsrik journalist studera de tre verken, andas in den lätta stilen, handlaget och energin.
Sedan är det klappat och klart för en journalistkarriär!
Men det var förstås på 1960-talet!

© Thommy Sjöberg

Konstdiskussion, Zlatan på Skissernas Museum i Lund

 
Bild på Zlatanstatyn från Skissernas Museum i Lund. I dag är det en diskussionsafton på museet. Kistalight deltar på distans med sin blogg nedan, önskar att vi var där, och tycker att all god konst, från staty, målning, film till konceptkonst bör problematisera sitt ämne och inte idealisera det.
Klart det är också ett ideal!

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen

annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

Fantasi!
Men vad är det för ljusblå miffare, MFF-fans, maskerade till mörka gnagare, som vimlar runt på Nytorget nära Nackas Hörna på Stockholms Söder?
Med mystiska boxar liksom lite större än innebandy väskor som smyger runt och tisslar och tasslar.
Är det en nedmonterad Zlatanstaty i delar som ska smugglas upp från Malmö till Stockholms Söder?
Detta pompösa teatraliska konstverk (Zlatangubben) som lätt kan föra tankarna till både en fascistisk konstsyn, minns Leni Riefenstahls film Viljans Triumf, Berlin OS 1936, och nazistiska övermänniskoideal eller har inte statyn vissa likheter med Sovjettidens pompösa verk inom politruk konsten när man (USSSR) ska berätta om arbetarklassens hjältar eller påminner det inte om italienska fascistiska konstverk från Mussolinis tid. 
Nä AIK Black Army gossarna gjorde rätt när de sa nej till Zlatan utanför Friends Arena!
Några på Svenska Fotbollsförbundet måste ha haft hjärnsläpp när de gjorde beställningen och valde ut statyn, och nu kanske Zlatan statyn sett sina bästa dagar i Malmö, blev en kort sejour i så fall, men på Stockholms Söder hör den förstås inte hemma.
Zlatanstatyn - aj ... aj!
Fotboll! 
After all it`s only rock´n roll eller är det mer än så?

Grabbar och tjejer! Ärade fotbollsfans ljusblå miffare, gnagare i smoking, bajare i grönvitt och vanligt folk!
Ständigt denne Zlatan!
Vi kan inte låta bli att påpeka att Zlatanstatyn, detta pompösa teatrala konstverk, inte är Zlatans idé, det är inte heller Malmö FF;s idé och AIK ville absolut inte ha Zlatangubben utanför Friends Arena eftersom de käcka gossarna i Black Army sagt ifrån.
Bajens grönvita supportrar har nog inte ens i sin vildaste fantasi tänkt att de på något sätt skulle behöva ta ansvar och förknippas med Zlatangubben.
Konstnären Peter Linde hade tänkt sig en cykelspark, bicicleta, av Zlatan. Med det berömda målet, 4-2 mot England som förebild.
Men Svenska Fotbollsförbundet ville annat och beställde ett verk typ av Leni Riefenstahl till karaktären av konstnären Peter Linde som egentligen inte är intresserad av fotboll.

Borde inte Svenska Fotbollsförbundet ha haft någon konstnärlig rådgivare som kunde sätta in den här typen av konstverk i ett historiskt samhälleligt sammanhang.
 Kanske skulle statyn göra sig bäst i en skulpturpark för ärevördiga hjältar i en lugn landsortsidyll. Statyer borde enbart resas för hjältar som har gjort sitt.
Tagit  ned skylten så att säga!
Klart det är inte säkert att framtiden för en staty för det (när föremålet kolat vippen) blir lugn och trygg!
Se bara på alla Stalin och Leninstatyer i gamla östblocket!
Finns speciella skräpmuseer för slikt folk!
Dessutom borde Fotbollsförbundet ha anlitat en samhällsanalytiker!
Expert på supportkulturer kanske?
Fotbollsfans är inget att leka med!

Zlatan är inte miffarnas, meste spelare.
Nej långt där ifrån!
Där finns lirare som Bosse Larsson (måste vara den meste miffaren i ljusblå tröja), Staffan Tapper, Roy Andersson, Martin Dahlin eller varför inte benknäckaren Stefan Schwartz eller dagens Markus Rosenberg för att nämna några profiler som dessutom lirat hem massor av SM-guld till MFF.
Men en sak är säker.
Ingen lirare har spelat hem så många enskilda miljoner till de ljusblå som Zlatan!
Borde väl också rinna in ytterligare några mille i dagarna  när Zlatans senaste transfer blir klar. 
Men Brr för hat och uppblossande rasism som är något helt annat än en lojal supporterkultur!
Kistalight är av den uppfattningen att fotbollssupportrar är som folk är mest. De är bara lite mer hängivna men inser säkert att dagens toppfotboll är mer Big Business än lojalitet mot en enskild klubb.
Men det är klart fotbollsindustrin behöver sina stjärnor men inget lag eller nation vinner de stora mästerskapen utan ett väl fungerande lag. Man pratar om the X-faktor där en god stämning i laget är viktig, alla drar åt samma håll, laget går före den enskilda spelaren och man har kul, trivs, med sin spelidé. Se bara hur det gick för Brasilien i VM 2014 eller för Tyskland i VM 2018. Lag som rasade samman när lagbygget inte fungerade trots alla stjärnor.
Borde inte också en Zlatanstaty representera något av Zlatans magi; först den osannolika klassresan sedan teknikern, artisten, spelaren med blick för spelet, tajmingen när han gjort sina konstmål; en klackspark mot Italien, en bicicletas mot England, en avgörande frispark mot Danmark, fina framspelningar som rullar upp försvaret, smarta dragningar och dribblingar med Inter och Milan som fixat Scudetton. 

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

PS Till alla fotbollstjejer, speciellt de i svenska fotbollslandslaget, som också "råkat illa ut som statyer"!

Det är mest gubbar som blir staty.
Skit i det, ity!
Blir bara onödigt huvudbry!

PS En gång till! Kistalight har gjort statyspaningar förr här på bloggen utan att vara ett stort fan av statykonst.
Se!

• Strindbergs Byst och Makterna!
• Damen med Handväskan
• Nackas Hörna Forever

© Thommy Sjöberg

Gott Nytt Läsår 2020 från Kistalight

Nytt decennium, spännande med 2020, och nya  nyårslöften när det gäller läsning! Bild Thommy Sjöberg 

Vi börjar med Den Bråkiga Staden. Intressant (festlig) bok om ungdomsupplopp i Stockholm; Bland swingpjattar och ligister - Söderkravallerna 1948 till Kravallerna i Kungsan 1987. Sju kapitel om den bråkiga staden Stockholm skrivna av de unga Lundahistorikerna (sic!) Martin Ericsson och Andréas Brink Pinto. Den Bråkiga Staden är inköpt vid en kul bokrelease på Stockholms Stadsmuseum den 5 december förra året. En bokrelease med en äkta varmkorv gubbe med låda vid entrén där det också ingick en Pucko (chokladdryck) eller en apelsinjuice, Rock a Billy från bergsprängare och boken förstås. Kring releasen hölls också en intressant föreläsning (intro) med avslutande diskussion.
Den Bråkiga Staden är ett gediget forskningsprojekt.
Samhällsvetenskap när den är som bäst dessutom är boken läckert formgiven!
Martin Ericsson och Andreas Brink Pinto vill med den Bråkiga Staden vederlägga (ifrågasätta) den gängse bilden av ett Sverige som ett lugnt och harmoniskt land där det rådde optimism och utvecklingstro i efterkrigstiden.
De vill problematisera bilden av Folkhemmet som en idyll och en tidsperiod där det inte saknades spänningar i samhället.
Det handlade om rätten till det offentliga rummet men inte bara!
Det ska bli spännande att läsa klart boken!
Augustvinnaren bland fackböcker (brukar läsa dem) Ålevangeliet av Patrik Svensson har jag fått i julklapp av mina barn. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk verkar vara ett verk helt i Kistalights smak: En blandning av essä, självbiografi och fiction eftersom man inte vet allt om vår gåtfulla fisk.
Vi ser fram emot att läsa Ålevangeliet (älskar den typen av böcker).
Så drar vi den obligatoriska boken av olästa böcker från bokhyllan där hemma!
Blev Bobby Boy mannen i mig av Stig Hansén. Bobby Boy är inköpt på Kulturhuset i Stockholm till ett mycket facilt pris och har en dedikation av författaren: Välkommen till Kulturhuset Stadsteatern ... och till en resa i Bob Dylans fotspår. Trevlig läsning! Stig Hansén (författaren). Det handlar mest om åren när unge Bob kom till New York, Det Stora Gröna Äpplet, och under några år kom att skriva rader av stora sånger, osannolikt flow, och bli mycket motvilligt sin generations uttolkare (protestsångare) och rebell. Kistalight som har läst rader av böcker om Bob av alla dessa Dylanmän är rädd att det ska bli (vara) ytterligare en pratig upplaga om Bob där skribenten projicerar rader av mystiska existentiella egenskaper hos Bob som mer speglar författaren än föremålet för berättelsen, dock verkar det finnas intressanta personporträtt av andra än Bob i boken.
Ack dessa Dylanmän!
Bob Dylan, Bara en Sång och en Dansman
Är Kistalight en Dylanman?

Aha blir en Michel Houllebecq även i år jämför förra årets Elementarpartiklar!
Kistalight gör som hundratusentals fransmän och läser en inte PK-författare, men skriva kan han Michel H, och visst går det att säga något om dagens västerländska samhälle även om man inte drar (hyser) de rätta uppfattningarna i sin samhällsanalys. Serotonin är romanens titel men även ett kemiskt ämne som är viktigt att ha i balans för människokroppen för att undvika depressioner, kan hävas av medicinska preparat.

Långsam läsning (går trögt) av Peter Handkes Långsam Hemkomst blir årets första utlästa bok!
Hur kunde de, Svenska Akademien, ge Handke Nobelpriset?
Hur som helst Kistalight prövar en läsning. Handke skriver en distanserad, i och för sig detaljerad prosa, få ort och personnamn, huvudpersonen Sorger befinner sig i ett land långt norrut ovanför polcirkeln. Han håller på att avsluta något! En avhandling i geologi? Språket är både fackmässigt men även lyriskt; meander, hästhovsjöar, källgrytor, trågdalar, och glaciärmjölk och så vidare när han beskriver landskapet. Uppbrottet sker långsamt han lämnar sin ort, kvinnan han har någon sorts relation till benämns som indianskan och kollegan som faktiskt har ett namn, Lauffer, som vill leva men inte dö på den norra orten. Sorger kommer till västkuststaden bor på en landremsa längs havet, umgås med grannar, träffar två damer i en dalkjusa vid havet, han går på konsert med en sångare som inte ler en enda gång (Bob Dylan?) en sångare som speglar Sorgers isolering. Via skidort i Klippiga Bergen, Mile High City, besöker han en död kamrat (nyss avliden) som har försörjt sig som skidlärare, han hittar vägen till New York som faktiskt benämns med namn och får en vän vid landningen, främlingen kallade sig Esch. Han flanerar runt i staden gör sina iakttagelser och har sina funderingar. I natt planet hem till Europa för Sorger griper författaren Peter Handke in i handlingen: Käre Sorger det syns som om du vore på din "första verkliga resa", där man, så sades det, lärde sig "vad den egna stilen är".
Peter Handke har skrivit, boken är 40 år gammal, ett existentiellt poetiskt verk, säkert låg det rätt i tiden då 1979. Genom sin lyriska distanserade stil kanske man kan säga att verket är tidlöst och man kan förstå att Herr Olsson, Fru Lugn och Herr Engdahl i Svenska Akademien och de övriga från Forum-gänget har valt en gammal litterär husgud från sin ungdom när Handke fick Nobelpriset 2019. Tror bestämt att vi på Kistalights redaktion ska pröva att läsa Olga T. 2018 år Nobelpristagare som säkert är en betydligt livligare berättare än Peter Handke och mer i redaktionens smak.

Vi bara måste ha med den obligatoriska klassikern!
Kistalight har drömt om att läsa Anna Karenina allt sedan vi såg Dramatens uppsättning och tolkning av Lev Tolstojs stora roman med Livia Millhagen 2017.
Alltså en dröm och inget löfte.
Vi vågar inte lova detta.
En tegelsten är trots allt en tegelsten.
Istället målar vi dit Titta Hamlet av Barbro Lindgren med bilder av Anna Höglund som vi nyligen har läst och läser då och då.
Vi har ju barnbarn även om vi tvivlar på att detta är en barnbok.

Kistalight drömmer om att gestalta (spela upp) ett verk i världslitteraturen.
Här finns chansen!
Ett av de stora mörka dramerna!
Kan kanske låta sig göras i en videoinspelning.
Läsa högt!

Titta Hamlet!
Hamlet inte glad./Hamlets mamma dum./Hamlets pappa död./Hamlet får annan pappa./Annan pappa jättedum./Nu Hamlets pappa spöke./Spöket kan prata. (Din nya skumma pappa dödade mig.)/Hamlet kär i Ofelia/Ofelia kär i Hamlet./Ofelias pappa skum./Nu Hamlet galen./Hamlet svärdar Ofelias pappa/Ofelia också galen./Ofelia ramlar i vattnet./Nu Ofelia död./Hamlet jätteledsen./
Skumma pappan vill döda Hamlet./Ofelias bror svärdar Hamlet./Hamlet svärdar Ofelias bror./Hamlets mamma dricker farlig saft (Drick inte saften Gertrud!)./Nu Hamlets mamma död./Hamlet svärdar skumma pappan./Nu skumma pappan död./Ofelias bror är död. Hamlet död. Nu alla döda. Go natt, go natt.

Mungiporna upp!
Kan man annat än att le åt Titta Hamlet?
Trots detta jätte ... jätte ledsna  världsdrama!

Gott Nytt Läsår!
Hinner säkert läsa massa andra böcker än mina läsårslöften men en boklista ska vara kort och lagom för att ge chansen till nya och spontana läsupplevelser.
Plus visst ja!

Gott Nytt Tennisår!

Identical twins Kristyna and Karolina Pliskova! Dagens dubbel i tennisvärlden! Vem är vem? Ledning för den som tittar på matchen! En av dem är vänsterhänt!  

Det gäller att slå igenom backhanden liksom alla andra slag och icke slag! Kistalight ser fram emot tennisåret 2020, tror bestämt att vi ska försöka ställa upp i flera veteranturneringar med mottot att kämpa väl!
Varför inte kika på Debutant Light!

© Thommy Sjöberg

Baby It´s Cold Outside Kistalight Årskrönika Litteratur 2019

Thompa/Kistalight, Helene Rock Ranch AB och Mimmi/Kistalight utanför Hasse och Tages stuga i Vitabergsparken. En stuga som var svensk humors hjärtpunkt under några årtionden, 60,70 och halva 1980-talet då det här skrevs revyer, filmmanus, artiklar, böcker, visor och radio och TV-sketcher i AB Svenska Ords regi.
Kistalight har varit på kulturpromenad i gott sällskap någon dag före nyårsafton i ett gråmulet och blåsigt Stockholm.
En vandring från Sjöbergskusiner i Helgalunden (ett gammalt fotografi, Rötter, inspirerar) till humorspaning efter en liten stuga på två rum och kök och utedass i Vitabergsparken.
Vi inleder vår årskrönika med en liten hyllning till Hasse och Tage med en limerick (försök med stavelser och rim i smula knagglig vers). Vi tänker oss att det är Don Giovanni Lindeman, Dr i erotik, som skaldar och blir intervjuad av den gode Tage.
Ett försök i genren limerick efter att ha läst Matilda Gustavssons Klubben!
Visst kan man väl fortfarande skämta om det mesta?

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Visst har vi klarat av våra nyårslöften när det gäller litteratur och läsning (nästan), så blev den läst till slut årets klassiker Gösta Berlings Saga, äntligen stod prästen i predikstolen och äntligen stod G.B utläst i bokhyllan. Hon är en livlig berättare vår Selma Lagerlöf, kan gott jämföras med Bellman, Strindberg och varför inte Fröding, samma rika berättartemperament. Det vimlar av detaljer i den litterära skildringen hos Selma, person och ortnamn, namn på berg sjöar och skog, gårdar, kyrkor och gods, arbetsdon och hantverk, djur och fantasifigurer. Det var ett liv och ett kiv kring sjöarna Löven och Ekeby gård med kavaljerer. Allt i ett fiktivt skapat landskap men lätt igenkännbart med Frykensjöarna och Sunne som förebild.
Det är mäktigt debutantverk hon skrivit Selma.
I centrum är det bygden, landskapet Värmland och en svunnen tid som är temat mer än huvudpersonen Gösta Berling. Romanen knyts ihop med en ganska omfattande samling skrönor ofta personporträtt omkring  kavaljererna  och damerna runt Ekeby gård.
Tonen är nationalromantisk med inslag av den fantastiska litteraturen (magisk realism), men i bakgrunden finns en hyllning till arbetet, hantverket och de dugliga människorna. De som bär (bar) upp ett bruks och bondesamhälle med feodala inslag så där ett knappt århundrade före rösträtt, kvinnors frigörelse (pågår fortfarande) och demokratins genombrott. I #Metoo tider kan det vara givande (roligt) att betrakta Gösta Berlings karaktär.
Var han en romantisk bluffmakare, alkoholist och förövare?
En kulturprofil kring sjön Lövens herrgårdar (Ekeby), byar och kyrkor som förförde med sina predikningar och romantiska tal till damer, vanligt folk och fick kavaljererna i gungning på Ekeby?
Gösta Berlings saga en berättelse om tiden före det moderna genombrottet och industrialismens framväxt med majorskan och kavaljererna på Ekeby som symbol för en tidsepoks (ståndssamhället) sammanbrott.

 Lite namn-droppande när det gäller lästa nyårslöften!
Kul med experimentell litteratur!
Visst har vi läst Valeria Luisellis Historien om mina tänder. En burlesk roman  där samma historia berättas med olika infallsvinklar och berättargrepp i sju olika kapitel. Det är lärt kunnigt och roligt. Kanske ett utmärkt sätt att berätta en komplicerad historia som dessutom, berättartekniken, skapar ett driv i storyn.
När man fyller år kan man ge sig en själv en present fick bli Idioten (passande titel) av Elif Batuman om konsten att vara första års student i litteratur på Harvard på den tiden, 1990-tal, när Internet ännu var en ung god företeelse och livet med e-mejl var mer IRL än livet självt. Elif B vinner ut en hel del poänger av detta men hon är mer spännande när hon berättar om sina doktorandstudier i litteratur i De Besatta som får bli (se nedan) en alldeles egen blogg.

Nu till årets, 2019, bloggar om Litteratur och lite till!

• Årets första litteraturblogg blev Slumrande Minnen av Patrick Modiano. Att läsa Modiano och hans Parisskildringar är som att läsa en lyrisk tolkning av Paris telefonkatalog; Lánnuaire téléphonigue de Paris comme poésie.
• Baby It´s Cold Outside biten som fått ge namn åt årskrönikan. Det handlar om långbenta tennistjejer, räta linjens ekvation, litteratur, men allra mest handlar det om Sankt Petersburg.
• Baby It´s Cold Outside But Wort It Det är fortfarande kallt i Piter. Nu mest om historia, samhällslitteratur och något lite om tennis!
• Baby It´s Cold Outside, Putin Tranor, Piter och Masha Gessens Mannen utan ansikte! Klart vi ska ha med något om Putin om vi skriver om Sankt Petersburg
• Besatta Elif Batuman Kul och intressant bok av ung Dr i rysk litteratur! Vi citerar från bokens baksida; Om du bara ska läsa en bok om konferensplanering, Isaac Babel, Lev Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet - DET HÄR ÄR BOKEN FÖR DIG!!!
• Tjoho för Sportlov Light Kistalight och Mimmi har en riktigt körig idrottsvecka men visst finns det plats för litteratur. Kolla tisdag, onsdag och slutversen!
• Baby It´s Cold Outside Womens Day in Sankt Petersburg Visst kan skrivande av matematiska formler ses som vackra teorem och poem! Vilket fantastiskt livsöde, matematiker och humanist, Olga Ladyzhenskaya
• Drömfakulteten Nominerad för Bookerpriset Det gäller att passa sig för Svenska Akademin om man är rädd om sitt författarskap. Sara Stridsberg med sin rosade roman om Valerie Solana.
• Stina Nilssons Trippel i Quebec Inte riktigt en litteraturblogg men väl en resebit och sportupplevelse hemma från TV-fåtöljen i Kista. Vem längtar inte efter att besöka Quebec Ville i franska Canada. Kistalight reser klimatsmart, 
• Elementarpartiklarna Light Michel Houllebecq Det är lite som hos Kafka! Michel Houllebecq hade inte heller så kul! Michel H Inte riktigt politisk korrekt läsning så här i #Metoo-tider!
• På Äventyr med Modernas Pressklubb Konstbitar från drygt tre år med Modernas Pressklubb! Inte litteratur men väl ett antal berättelser!
• Blå är Den Varmaste Färgen Fin fransk film som hyllar både lärare, skolan och konsten att läsa litteratur och lite till!
• Zippa Vin Light Rebecka Åhlund med Jag som var så rolig att dricka vin med. Bra välskriven självbiografi om kampen med alkoholberoende och konsten att knäcka i mediasvängen och leva familjeliv på Stockholms Söder och i chica London. Parafras på Tolstoj (Kistalight) Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta. 
• Syttende Mai Light En TV-serie för ungdomar, Skam, har väl ingen plats i en Årskrönika i litteratur hos Kistalight? Men vad då här pratar vi nya grepp i konsten att berätta en historia och huvudpersonen heter Noora! Visserligen med två o men ändå!
• Från Sofo till Mosebacke Remix Årets söderpromenad med Quiz och videobitar bland maskrosbarn, bollkonstnärer, gudomliga skådisar, rocksångare, poeter, tecknare, springschasar, hipsters, hackers, älskade statsråd och en och annan författare.

• Vin till Midsommar Principessa med mystiskt leende får Kistalight att gå i spinn, dikta om lokalt vin, Vernaccia, höra klappret i gränden av kvinnoklackar och gå vilse i San Gimignano.
• Störst av Allt lite Light Kistalight upptäcker en deckare, skolthriller, med litterära kvaliteter genom en presentation på TV efter att bestsellern blivit serie på Netflix för ungdomar.
• Artur Jafa Light Foutrh of July En upprörande bild och Bob Dylans Speech to the Nation, Desolation Row.
• Fore, Storängens GK Light, Enerum Spelade Carl von Linné golf och var ligger egentligen Neptuni åkrar?
• Anders Petersen Light En stor berättare med sina bilder bara måste vara med i vår Årskrönika!
• Sen Sommarläsning Light med (o)passande läsning i #Metoo-tider från Norra Ölands kulturmetropol Bok Olle i Byxelkrok.
• Shoot Man, mer från Bok-Olle i Byxelkrok Här kan du hitta tunga biografier om Jean Paul Sartre av Annie Cohen-Solal utan vare sig vinprovning eller författarmöten.
• Ett Jävla Solsken ett av årets nyårslöften när det gäller läsning! Levande och rappt berättat om en mycket livlig kulturpersonlighet och människa, Ester Blenda Nordström.
• Urban Safari Bobo Karlsson  Städer är snälla, länder är elaka! Bobo har en alldeles egen ton i sina porträtt av städer; en speedad nutida JOLO eller varför inte en kemisk Tintin.
• Accelerator Light Ett konstprojekt på Accelerator, Manne Siegbahns gamla fysiklabb, som nu blivit den nya konsthallen på Stockholms Universitet i Frescati. Utställningen This Progress skulle lika gärna kunna kallas ett litterärt projekt med samtal mellan generationer.
• Sara Danius in Memorian Sara var (blev) en folklig akademiledamot genom att många av oss tog del av hennes bildning, kunnande och berättande. En folkbildare där även ett patos för vad som var rätt och fel fungerade som en moralisk kompass i hennes gärning. Tack Sara!
• Vykort från Norra Öland Kommer man inte ut i stora världen kan man alltid skriva ett vykort från sommartorpet! Litterärt tja?
• Läslov Light Finns det något härligare än Läslov? Kistalight lånar ungdomsbok på Kistabibblan, Mizeria, om Orten där vi bor.
• Closed for Holydays CFR Light Kul memoarer av Carl Fredrik Reuterswärd om moderniteten i konsten när Moderna Museet hade sin storhetstid med massor av fina konstnärsporträtt av CFR.
• Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand Jag skulle ringa om jag hann men tappa bort ditt efternamn. Kistlight tror sig kunna hitta vidare med sitt skrivande.

• Från Annelundsbron till Sofo Zlatans Nya Tröja Kistalight prövar humorblogg genom att dikta på ...ic i Frödings anda och skoja om statykonst. 
• Lunchsamtal Light Accelerator Konstutställning som lika gärna kan kallas ett litterärt projekt med samtal mellan generationer eller en grand gruppterapi för medelklassen om klimatångest.

Bollkänsla och artisteri, Simona Halep Wimbledonvinnare med flygande steg, undrar om inte Kistalight som äldre motionsspelare i tennis föredrar damernas WTA framför en skränig fotbollsstadion. Ska absolut slå igenom mina slicade stoppbollar år 2020 liksom alla mina andra slag och ickeslag precis som (vision) mademoiselles Simona med sin flying backhand!

• Från Rosengård till SoFo, En Gång Till Brr för hat och uppblossande rasism som är något annat än en lojal supporterkultur! Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
  annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.
• Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground Fin reportagebok med litterära kvaliteter. Reportagen bakom Klubben är en viktig del av den svenska #Metoo revolutionen tillsammans med bl a #Tystnadtagning. Man kan prata om före och efter #Metoo!

GOTT NYTT LÄSÅR!



© Thommy Sjöberg

Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground

Svenska Akademien goes underground! Kistalight har läst Matilda Gustavssons Klubben lånad på Kistabibblan.

Det mesta känns igen från Matilda Gustavssons tidigare reportage från DN (gick att läsa även i SvD) om när 18 kvinnor berättar om övergrepp av från den i början så kallade Kulturprofilen.
Ett namn som först så småningom blir publicerad med namn  i media, Jean Claude.Arnault.
Tillhörde man den nyfikna typen kunde man tidigt läsa om Kladd-Janne på Flash Back Forum.
Vi erkänner att vi var där och läste dock utan att fördjupa oss, tidigare hade vi läst om Arnault i Myggor och Tigrar av Maja Lundgren (2007), Maja som ser han mer som en mygga i kulturmaffian.
En sort erotikens Groucho Marx!
Nytt om Jean Claude Arnault i Klubben är Matilda Gustavsson spaning i Frankrike, Marseille och Paris, han kommer inte från en förmögen familj med blåblodiga anor så som antytts på Wikipedia (used to be) och andra källor. Tvärtom hans bakgrund är präglad av krigsslutet i ww2 och hur människor öden kunde korsas. På pappans sida fanns judiska flyktingar och på mammans sida fanns den franska grenen och en försvunnen make som fick ge namn till Arnault.
Det var komplicerat som det kan stå på FB!
Ingen anhörig ville just tala med Matilda under hennes undersökningar!
Hos Arnault finns inga högre examina från ENS (Ecole Normale Superieur) eller Sorbonne i Paris som Jean Claude gärna gav sken av.
Deltagit i Maj-revolten -68?
Vem har inte gjort det som har åldern inne och hade vägarna förbi.
Istället utbildade Jean Claude sig till elektriker på ett praktiskt gymnasium och gjorde värnplikten på en fransk flottbas som en sådan (lysmask).
Inget ont i det!
Kunde vara nog så intressant innan han reste till Sverige och med spänning slog några nya volter, ha ... ha ...ha, i sitt liv.
I Sverige kom han att söka sig till Christer Strömholms fotoskola. Christer Strömholm som var en aktad fotograf i Frankrike för sin fotokonst åtminstone i det kulturella i Paris.
Jean Claudes liv i Stockholm kan beskrivas med några kultplatser i stan.
Säkert välbekanta för fyrtiotalister som rörde sig i Stockholm!
Christer Strömholms Fotoskola på Klippgatan på Söder, det nybyggda Filmhuset på Gärdet, Prinsen som vattenhål och kulturhäng på 80-talet, KladdJanne tillsammans med Stig Larsson och Carina Rydberg (inga författare som Kistalight går i spinn på) sedan kom Forum på Sigtunagatan 1989. En gata som för Kistalight mest påminner om skrivningssalar och mattetentor men här blev det en spännande plats för musik, litteratur och konst så där lite bortom det politiskt korrekta 1970-talet.
Matilda Gustavssons Klubben blir lite av en nyckelroman (skildring) man kan relatera till platser och personer i ett (kultur)Stockholm som inte är allt för stort även om man varken hade tid; det fanns jobb och studier att sköta, för fattig för utsvävande krogliv och vem i hela världen orkar med ett liv på krogen när det är uppställning klockan 8 med en livlig grundskoleklass framför katedern eller när man har en viktig match i sitt gruppspel i tennis eller kanske viktigast av allt att man har en familj att sköta om.
Hybrisen hos både Jean Claude och Katarina Frostenson (inte heller någon författare Kistalight går i spinn på) verkar tillta när Frostenson blir invald i Svenska Akademien. De blir några att räkna med i det etablerade Stockholms kulturliv, från underground till det kulturella finrummet, klubben blir en mötesplats för kretsen kring kulturtidskriften Kris, litteraturvetare som Horace Engdahl och Anders Olsson deltar i klubbens evenemang och senare kan listan göras lång med akademieledamöter som tillhört kretsen kring Forum.
Från att Jean Claude kladdat, tafsat och raggat på krogen och på Forum verkar det som att han fyller på med hot och maktanspråk på de flickor (kvinnor) han datar, som läsare känner man att det skulle behövas en psykolog eller psykiatriker för att förklara Jean Claudes beteende och hans (deras) relation med Katarina Frostenson. Matilda Gustavsson gör ett försök genom att jämföra med hysteriska kvinnostudier från Paris, 1800-tal, där det då i deras relation skulle råda omvända roller. Jean Claude är musan och den som inspirerar Frostenson i hennes poesikonst, även Frostenson tycks dock drabbas av hysteriska anfall när det påtalas om makens äventyr.
I dag är det populärt med diagnoser  (bipolär, borderliner eller empatistörningar) kan säkert funka som en del av förklaringen till Jean Claudes beteende och deras relation. En sak tror jag (har lämnat tillbaka boken till Kistabibblan) att Matilda Gustavsson glömt i sin bok. En person som hänger på krogen i årtionden har säkert utvecklat en alkoholkonsumtion, kanske har han petat i sig andra grejer också, som är allt annat än nyttigt för kropp och själ.
Vilket säkert också påverkar en man med störningar!
Hur som helst kvinnorna i Matilda Gustavsson reportage  visar oberoende av varandra stor samstämmighet i sin upplevelse av Jean Claudes uppvaktande (kladdighet) och övergrepp.
Kladd och skamgrepp är syskon till mobbing och översitteri eller ond härskarteknik!
En skitstövel är en skitstövel!
Undrar om inte Jean Claude Arnault skulle kunna platsa som en romanfigur hos några av de stora franska 1800-tals författarna som Balzac, Flaubert, Zola eller i en  novell av Maupassant eller varför inte som en skojare i någon av Molieres dramer?
Om man behöver konsultera en psykolog för att förstå sig på Jean Claude och Frostenson så är hans roll på Forum och relation till Svenska Akademien inte mindre märklig. En fransk intellektuell med utbildning på ENS, Science Po eller Sorbonne skulle säkert blixtsnabbt uppfatta Jean Claudes bristande formella utbildning eftersom franska språket innehåller så många klassmarkörer (bildning som ett finmaskigt nät) dessutom är de ganska skärpta killarna och tjejerna som gått på ENS. Jean Claude måste ha fyllt ett tomrum och behov hos vissa delar av Akademien, är väl även Magdalena Gustavssons kurs, har lämnat tillbaka boken, måste bero på vissa autistiska drag hos våra akademieledamöter och att man väljer att se vad man vill se, charmig fransman som lever utanför boxen, underground i liv och litteratur, medan andra var mer överseende.
Ja ...ja denne fransman från Marseille, Medelhavet och franska södern!

Tre saker ska man se upp med om man är rädd om sitt författarskap sade Vilhelm Moberg.
Spriten, lycksökande kvinnor och Svenska Akademin!
Kistalight som läste fördjupningskurser i litteraturvetenskap på Stockholm SU i början av 1980-talet, ungefär när Engdahl och Olsson var doktorander i ämnet, så ingick kurser i litteraturens kretslopp.
I vilka kretslopp fanns då den egentliga makten?
I det finkulturella kretsloppet fanns naturligtvis den prisbelönta litteraturen, oftast inga storsäljare, som belönades med priser och stipendier av Svenska Akademien, viktig men ingen tung ekonomisk aktör i det ekonomiska litterära kretsloppet. De tunga makten fanns förstås hos de stora förlagen och de stora tidningarna som har ett avsevärt inflytande över utgivning och marknad. Dessutom fanns ett icke finlitterärt kretslopp med kiosklitteratur, serietidningar och fanzines plus viss egenutgivning av litteratur.
I dag efter den digitala revolutionen har maktpositionerna förstås förändrats i det litterära kretsloppet. Förlagen, de stora tidningarna, SvT och SR och kanske Svenska Akademien har förlorat en del av sin makt och istället har mängder av nätaktörer (sociala media) och egenutgivare spelar en allt större roll för marknaden (kretsloppet) och inget #Metoo utan den digitala revolutionens möjligheter till blixtsnabb delning.
Tveksamt alltså om Svenska Akademien har så stor direkt reell makt i den svenska litteraturen utom i det finkulturella kretsloppet förstås!
Betyg, i dag specialskala, 18 välskrivna reportage av 18 för Matilda Gustavssons Klubben! En historia som bara måste berättas om 18 kvinnor, lika många som ledamöterna i Svenska Akademien.

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Gott Slut och Gott Nytt år från Kistalight med några knaggliga (rim och stavelser) verser inspirerade av Hasse & Tage som vi sett dokumentärer om på SVT i mellandagarna.

© Thommy Sjöberg