Thursday, October 03, 2019

Accelerator Light


 Kistalight said...
Accelerator Light 








Kistalight har besökt den nya konsthallen på Stockholms universitet i Frescati. Det är den gamla fysikinstitutionen och labbet efter Manne Siegbahn som har tjänat ut och nu får en modernare skepnad med Café och konsthall.
Viss osäkerhet med att hitta det gamla labbet när jag kliver upp ur tunnelbanan, tror att det ligger längre in på Campus än det gör! Frescati har vuxit från den tiden när Kistalight var student där i början av 1980-talet! Numera fungerar området som en stor invuxen park med mycket grönska (trevligt) med alla sina institutioner, de sex punkthusen, Aula Magna, SU Biblioteket, Gröna Villan, Sportcentret och institutionerna bort mot Lappis.
Allt är i dag en härlig invuxen park.
Visar sig att det är riktigt lätt att hitta Manne Siegbahns gamla labb.
Håll till vänster efter att du klivit upp ur T-banan så ser du snart tegelkåken där det experimenterats med högenergi, partikel och kärnfysik.
 Kistalight said...
Accelerator Light den storögda flickan

Cool Café på Accelerator, ser ut vara gott om smoothies, juice, nyttiga mackor, turkisk yoghurt med nötter och honung (wow) och annat pk-käk. Caféet har liksom gradänger och ser ut att vara en del av en föreläsningssal från det gamla labbet.
Här har säkert skarpa fysikhjärnor samlats med genomgångar av labbar och experiment under åren.

I trappan ned efter entrén träffar Kistalight den första samtalaren som kallas tolk i utställningen som heter This Progress och är en serie av samtal (4 st) mellan 4 olika generationer som besökaren får delta i.
Flickan som möter mig kan vara i tioårsåldern och hälsar mig välkommen genom att ta i hand och presentera sig (reportern inom mig slumrar så jag kommer inte ihåg namnet) och hon undrar om jag gjort några framsteg den senaste tiden?
Kistalight blir så glatt överraskad av den oväntade frågan att jag börjar prata om min tennis.
Har jag inte trots allt utvecklat min backhand de senaste åren?
Kistalight visar den storögda flickan hur man ska slå igenom sin enhandsfattade backhand.
Dra ditt racket snett bakom ditt huvud, ta hjälp av vänster hand så att det liksom blir början av en dubbelfattad backhand innan du släpper iväg ditt racket!
Är bollen djupare ned i banan försök och gräv upp slaget!
Kistalight visar på liknande sätt hur jag slår igenom forehanden medan jag samtidigt rör lite på fötterna.
Vår storögda flicka frågar hur länge jag har spelat tennis?
Sedan, ungefär, 1993 så det blir mer än 25 år säger Kistalight.
Du, måste vara, väldigt intresserad av din sport säger vår storögda flicka.
Visst säger jag som precis för dagen spelat en ämbarlig match, där backhanden inte alls fungerat, Kistalight kommer fel till bollen hela tiden med urusel tajming och förmår inte vänta ut bollen.
Tennis är färskvara säger jag till vår lilla storögda tjej och det är inte säkert att man gör framsteg hela tiden.
Det går liksom lite upp och ner och ibland undrar man varför man har hållit på och spelat i mer än 25 år?
Men väldigt upplivade blir vi av vårt förtjusande samtal.
Härligt med någon som ser en med nya (generations) ögon!
Visst älskar vi tennis!
Kistalight said...
Accelerator Light den unga konststudenten

När vår storögda lilla tjej lämnar budkavlen (kistalight) vidare för nästa samtal i This Progress är det en något äldre tjej (tolk) som tar vid. Hon har orange, grön, lila hår och hon ser ut som en ung konststudent.
I det militära när vi var unga hade vi förkortningar för färger. En gråbrun grön skjorta fick beteckningen gr ...br...gr. Flickans hår kunde kanske kallas or...gr...li men alldeles säkert skänker det färg i tillvaron.
Vi rör oss genom olika vita rum och trappor och genom samtalet kommer jag i rörelse utan att ha koll på vart vi går.
Snart pratar vi om skrivande och jag hävdar att skriva är ett sätt att skaffa kunskap, rent av att forska, medan vår unga tjej med or...gr...li håret berättar att hon under några år skrev dagbok (?) men att det till slut blev klyschigt, formellt och platt så att hon slutade skriva. Dagbok kan vara bra för att minnas vad man gjort (när, var, hur) men att skriva för att söka kunskap, få syn på något nytt, något överraskande kräver ett aktivt skrivande! Du måste ha kärna (substans och innehåll) och du vet inte riktigt vad det leder till.
Kistalight berättar för vår tjej med det or...gr...lila håret att jag bloggar och just nu försöker skriva om min ungdom när jag lärde mig till målare och gjorde gesällprov men något skaver och jag har svårt att få till berättelsen.
Hm ... hm det är det som skaver som naturligtvis är min berättelses kärna som det gäller att gräva fram som en vilsen backhand!
Eftersom Kistalight tenderar att tro att alla i vår omgivning är yngre än de är. I skolan när jag hade föräldrasamtal, åren innan jag blev panschis, såg mammorna allt yngre ut, precis som de just gått ut i arbetslivet, studenter ser ut som gymnasister, gymnasister ser ut som högstadiekids och Kistalight ser ut som ..?
Jag frågar vår unga trevliga tjej med det or...gr...lila håret om hon är konststudent.
Vilket stämmer alldeles exakt när hon till vardags studerar på Kulturama.
Dessutom lovar hon att titta in på min blogg.
Anonymous Kistalight said...
Accelerator Light magister kanditaten

I tredje etappen i min promenad bryts mönstret en aning! Ung kille dyker upp, bör vara äldre än vår tjej med det or... gr... li... håret, här blir det pang ... pang frågor i samtalet.
Tycker (tror) du att en Artificiell Intelligens, AI, kan skapa lika vacker och skön musik som en Mozart eller en Brahms? (Var det Brahms?)
Kistalight blir återigen överraskad av den oväntade frågan och tänker till!
Svaret påminner en hel del om funderingarna kring aktivt skrivande.
Äkta vacker musik har alltid sin egen (omisskännliga) ton, egen rytm och kanske överraskande vändningar, humor, drama eller sorg. Äkta konst, stor musik kan aldrig kopieras, eller skapas genom repetition av en robot eller en AI säger Kistalight.
Vår pang ... pang frågande tolk, unge kille som antagligen är äldre än vår tjej med or... gr... lila håret, pangar på med sina frågor samtidigt som vi går upp och nedför trappor, intellektuell berg och dalbana, och Kistalight tänker till ytterligare!
Vem är jag att avgöra vad som är stor konst eller ett klassiskt musikverk?
Om en AI kan skapa ett vackert musikstycke (konstverk) ligger det i lyssnarens öron, (betraktarens öga) om det är stor konst eller klassisk musik.
Det är du själv som bestämmer över din upplevelse om vad som är stor musik!
Vår tolk, unge kille med pang ...pang frågor som till vardags studerar Idéhistoria och skriver på en Master (Kistalight har frågat vad vår tolk gör) ser nöjd ut över svaret innan nästa tolk tar över i verket This Progress.

Anonymous Kistalight said...








Accelerator Light lektorn i humaniora

Visste du vad du ville bli i 10- 12 års åldern frågar nästa guide och nu har vi kommit upp i åldrarna. Vår tolk är en äldre medelålders gråhårig kvinna, verserad förstås, och hon får svaret att det hade Kistalight inte en aning om.
Där emot hade jag redan då ett starkt driv genom mitt idrottande, jag sysslade med alla tänkbara bollsporter men mest var det fotboll och ishockey  som gällde där ute i förorten Östberga
Här var det deltagande i Sankt-Erikscupen och diverse skollag och på fritiden var jag en stor fan, läsare, av Rekord Magasinet och All Sport. Där en av de återkommande berättelserna gärna var en fattig kille från arbetar kvarter i Malmö, Göreborg, Stockholm eller varför inte från bruksort som gjorde succé i sin sport och var en hyvens grabb och lagspelare.
Något spillde idrottandet även över på skolarbetet då det formade (ett driv) en lust att tävla sedan i senare tonår växte ett kulturintresse fram, tack skolan, som ersatte idrottandet.
Vår guide, tolk, som är den sista i vår vandring genom Accelerators lokaler, pratar om samtalet som kunskapsform medan vi vindlar vidare och Kistalight blir glatt överraskad, aha, av att jag plötsligt inser, minns, vilket driv det fanns i (som skapades genom) mitt idrottande i den tidiga ungdomen.
Sedan kommer vi att tala om akademiska studier, min ciceron (tolk) är lektor på Stockholms universitet i humaniora och Kistalight kommer att tänka på en stark läsupplevelse från 2017 At The Existentialist Café  av Sarah Bakewell. En tjej  som blev intresserad av Sartre och existentialismen i sin ungdom.
Vilket skapade ett driv för henne så att hon gick från att vara en dropout (hippiehäng) till att ägna sig åt studier som räckte ända till en doktorsexamen i filosofi.
Vilket får Kistalight att undra om jag inte i dag behöver åtminstone en grundkurs i teoretisk eller praktisk filosofi för att hänga med.
Be in Progress i tillvaron!

Film om tillkomsten av Accelerator ... från SU, Stockholms Universitet och Accelerator konsthall.
© Thommy Sjöberg


Labels: , , , ,

0 Comments:

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home