Tuesday, October 27, 2020

Pesten i Coronatider

 

Blogger Thommy Kistalight said...

Varför inte pröva en recension av en klassiker under veckan när det är läslov i Sveriges skolor. Kanske inte världens muntraste bok men den är skriven med ett gott hjärta.
Så blev den läst, en klassiker, Albert Camus Pesten!
En av våra sommarböcker!
Visst kan mycket kännas igen från vår samtida coronapandemi, men här är det en lokal epidemi, knuten till en stad i norra Algeriet vid Medelhavskusten.
Staden heter Oran och där ska pesten bekämpas och smittan isoleras, staden och människorna sätts i karantän.
Blir en recension lite i efterhand, spännande att läsa en modern klassiker, nåja åtminstone en av existentialismens litterära klassiker. En klassiker skriven av en mycket sympatisk människa och författare.
Boken har ett persongalleri, mest män (bara män) som kan sägas vara urtyper för olika människor och deras karaktärer. Där finns smittskyddsläkaren Bernard Rieux, romanens huvudperson, plikttrogen, en man som kämpar på och har en värdegrund knuten till sin läkarutövning, ej troende men vill göra väl, även en trofast vän.
Där finns journalisten Rumbert som blir instängd på en främmande plats i en ofrivillig karantän. Han planerar ständigt att fly från staden Oran men blir så småningom en i kollektivet i kampen mot pesten. En spännande person är Jean Tarrou, rentier(?) som godmodigt lever i staden och deltar i stadens sociala liv samtidigt som han för anteckningar. Ett plitande som blir en sorts omvänd kikare till tillvaron och skapar kommentarer till livet i staden; där saker och ting är betydelselösa i hans notiser, jämför med existentialismen.
En karaktär är Grand, tjänsteman och folkbokförare, sammanställer dödstalen, har egenheten att säga och upprepa "uppskjut aldrig till morgondagen _ _ _ ". Där finns Cottard, den förtvivlade som försöker begå självmord men istället utvecklas till en skummis (kriminell) och tjänar pengar på och får makt genom pesten.
Fader Paneloux är en karaktär som håller domedagspredikningar och blir en klassisk undergångsprofet i svåra tider. Människor är själva ansvariga för denna farsots framväxt ... Castel utvecklar ett serum ... Undersökningsdomaren herr Othon blir sjuk och hamnar i isoleringsläger på en avspärrad idrottsstadion för de smittade. Han vill (får) inte utnyttja sin ställning som domare för en mildare karantän.

 
En rök i coronatider, karikatyr Albert Camus med sedvanlig cigg i mungipan och en tidningsrulle under armen! Bild se #atillaofluoglu
  
I Camus Pesten känner vi igen olika stadier under epidemins framfart; den första förnekelsen, rädslan och fasan när befolkningen börjar inse hur allvarlig och dödlig farsoten är och slutligen när isolering, karantän och dödsfall nått sin kulmen uppstår en apati och grå meningslöshet hos många invånare i staden.
Även själva sjukdomen, infektionssjukdomen, tycks genomgå förändringar i romanen, från svullnader i lymfkörtlar övergår det till att sätta sig i lungor och de drabbade får svårt att andas.
En av karaktärerna i romanen utvecklar ett serum som prövas men det är ovisst om det egentligen motverkar pesten men har dock en psykologisk betydelse och ger mening i kampen mot pesten. Då romanen har karaktären av en feel goodbok klingar så småningom pesten, infektionssjukdomen av. Livet ljusnar för medborgarna i staden Oran och Dr Bernard Rieux visar sig vara den som är stadens egen krönikör av den mörka tiden under pestens framfart. Frågan är om det var Anders Tegnells berömda flockimmunitet som var uppnådd i staden Oran och lyckliggjorde invånarna.
 R-talet!
Det fanns inga kvar att smitta!

Albert Camus Pesten är också en tidskrönika från Paris och Frankrike för tiden när franska folket var utsatt för nazismens plågor och fasor under tiden för andra världskriget.
Nazismen som farsot, plåga och som kan liknas vid ett virus som drabbar oskyldiga människor i form terror, åsiktsförtyck ockupation och plundring. En farsot som kräver uthållighet, kurage, värdegrund, tålamod och mycket jävlar anamma för att bekämpa!
Stämningar och miljöskildringar i romanen när dödstalen stiger och myndigheterna i Oran inför masstransporter på tåg till begravningsplatser för sina döda kan leda till tankar om nazisternas deportationer av judar från Paris under ww2. Även massinterneringen på en idrottsstadion av de smittade i Oran under vidriga omständigheter, myndigheterna pekar med hela handen, kan leda till associationer hur det var under nazismens totalitära styre.
På en takterrass i Oran nära havet för Rieux och Tarrau intensiva damtal när de sitter i skymningen och diskuterar. Det handlar om gudstro, lagar och att hitta ett sätt att förhålla sig i svåra tider med farsoter. Tarrou intar en intensiv hållning emot det då aktuella dödsstraffet. En hållning så stark att han tar avstånd från sin far som är rannsakningsdomare. Vilket kommer att prägla honom som människa.Läkaren Rieux som tar ställning för offren under epidemin, han är inte troende men förordar en tredje väg, att nå en frid genom att visa och känna medkänsla.
Rieux får bli ett språkrör för Camus sätt att förhålla sig till existentialismen och fasorna från andra världskriget och nazismens härjningar.
Sista ordet får bli:
Grand, folkbokföraren, som tycker sig ha formulerat sin fulländade mening med en kort text  innan pesten tar honom.
 En mening han har arbetat med för att nå fulländning! 

En vacker majmorgon red en smärt amazon på ett praktfullt fuxfärgat sto mitt bland blommor längs Bois de Boulognes alléer...

Betyg för Pesten, fem botade infektioner av fem efter ordination av Castels serum och Dr Rieux ihärdiga arbete och efter trolig uppnådd flockimmunitet.
.
© Thommy Sjöberg



Thursday, October 22, 2020

Je Suis Prof et Je Suis Enseignant

 

Je suis Prof (professeur), stora manifestationer i Paris och Frankrike, i helgen som var, för att hedra den mördade historieläraren Samuel Paty. Professeur Paty mördades efter en historielektion om yttrandefrihet och efter visning av satirbilder av profeten Muhammed. Bilder som var från Charlie Hebdo. Yttrandefriheten som är en viktig del av den franska republiken, en hjärtefråga, både i nutid och när det gäller historia och i försvaret av den franska konstitutionen.

I dag sörjer vi med lärarna i Frankrike och med det franska folket. Speciellt med historielärarna som kanske är de första uttolkarna och förmedlarna av Frankrikes moderna historia, från Upplysningen och revolutionen fram till våra dagar, som barn och ungdomar får möta i Frankrikes skola. Vi hyllar yttrandefriheten och känner med vår historielärare Samuel Patys familj, släkt och vänner och hedrar dem med en egen blogg. Funderingar från en historielärare i Kista som numera är panschis och som hoppas på en mer försonlig värld. 

Satir Light - #JeSuisCharlie

Grabbar, tjejer och Mimmi (fru Ulla)! 
Svenne Light direkt från katedern jag menar köksbordet i Kista!
I dag citerar vi Voltaire men ändå inte riktigt!
 Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det. I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it. Detta är egentligen skrivet av Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död i hennes bok Voltaires vänner från 1906.

 Vi känner behov att nyansera oss när det gäller humordebatten!
Ärligt talat har vi lite svårt för de värsta karikatyrerna på Charlie Hebdos utgåvor!
De är väl grova och smädande emellanåt!
Hör mer hemma i en fransk (latinsk) tradition som har sina rötter vid tiden för den Franska-revolutionen!
Se även tiden för de olika republikerna och upproren 1830, 1848 och Pariskommunen 1870 -71.
Voltaire och andra författare bakom Upplysningen behövde ta i för att kritisera, frigöra sig, från prästerskapet och kyrkans förlamade inverkan och kungadömets korrupta styre och lyxliv. 
Bra så för den samhälleliga utvecklingen och det blev en viktig del för den franska republikens framväxt mot parlamentarism och folkstyre där styrande och dömande makt delades enligt Montesquieus maktdelningslära.
Där pressen spelade en stor roll och blev den tredje statsmakten!
 Vid tiden för franska revolutionen exploderade tidningsutgivningen, tryckandet av pamfletter, obskyra och pornografiska tryck och här frodades den burleska humorn och smädelser blandat med samhällskritik.
Jämför gärna med dagens Internet och den digitala revolutionen!
Skotten på Charlie Hebdo redaktion var alltså inte bara ett massmord på en humorredaktion utan också ett attentat mot den Franska Republikens hjärta och det franska folket och för den delen på en gammal historielärare.
På Kistalight gillar vi egentligen mer den milda ironiska (nordiska?) humortonen allt ifrån Povel, Hasse och Tage, killinggänget (buskis) eller varför inte den brittiska crazyhumorn som Monthy Phyton och Pang i bygget, där Zeinfeld och Woody Allen är nordamerikanska varianter på samma tema! 
Stand up komiken har vi inte riktigt hängt med i som komikerform även om vi besökt Norra Brunn och sett massor av TV-föreställningar. Hade inte vår dagliga lärarverksamhet drag av Stand up? 
Vi gillar även något liknande i tonen när det gäller cartoons!
Helkul, crazy, men inte elakt!
Vi älskade EWK när det begav sig - använde hans karikatyrer i undervisningen.
Tycker även att det är viktigt att respektera människors religion och uppfattning om vad och vem som  kan avbildas.
Men att sammanhanget får avgöra om det kan publiceras.
Det ska kunna gå att skoja, bedriva satir och utöva kritik av allt om det sätts in i rätt kontext!
Ett skämt, satir, är aldrig fel för att klä av makten eller avslöja hyckleri!
Plus nyttoaspekten att Tryck och Yttrandefrihet och grundlagar för Regeringsformen (parlamentarism) är förstås viktiga för att utveckla och organisera ett samhälle i en modern värld med högteknologi, globalisering, flyktingströmmar och klimatförändringar. Då kan det inte råda ett medeltida mörker, man kan inte springa omkring och vara rädd för vad man får säga, tycka eller tro.
Ett kritiskt och tänkande sinne är livsviktigt om man ska kunna ro den framtida utvecklingen i hamn.
I dag en gigantisk manifestation i Paris för demokratin, en demonstration som tros samla en miljon deltagare där flera av världens ledare deltar bland annat Stefan Löfven från Sverige.
 Kistalight  klistrar in några album från Charlie Hebdo dagen till ära med Franska republikens slagord givetvis med en viss ton av satir.
 En bild säger mer än tusen ord!




Frihet - Jämlikhet - Broderskap!
Hoppsan man glömde visst hälften av befolkningen! 
Var är alla brudarna?


Plus Maternité förstås!
Det fixar vi lätt på Kistalight! Se bilden ovan!

Kistalight klistrar in!

Är vi inte alla Charlie i dag? I dag är vi även, Je suis Paty et Nous sommes Samuel Paty!
© Thommy Sjöberg

Saturday, October 10, 2020

Face to Face Light Giacometti på Moderna


Kistalight har varit på Moderna med Vännerna och kikat på  (coronaanpassad förhandsvisning) höstens stora utställning Face to Face med Giacometti. Bild ovan Thommy Sjöberg

Utställningen Face to Face har en väldigt trevlig mix av Giacomettis skulpturer, målningar, klotter  i tidningar (gärna huvuden) och utsmyckningar från väggar i hans ateljé i Montparnasse i Saint-Germain des Pres i Paris.
 Kistalight fascineras av Giacomettis sökande efter ett konstnärligt uttryck. Han är ständigt på jakt efter en känsla, en ton eller efter en perfekt gestaltning i sin konst något som han aldrig riktigt verkar nå fram till. 
Jean Paul Sartre som ville ha en modell (förebild) från konstens värld i efterkrigstidens (WW2) Paris valde Giacomettis skulpturer som symboler (Giacometti Lightför sin filosofi.
Ett Varat eller Intet i skulptural form!
Existentialismens som avskalad expressionism med surrealistiska inslag!
Giacometti kände sig dock mer besläktad med Beckett, Jean Genet och George Bataille i deras skrivande än med Sartres mer doktrinära syn på samhället. I Beckett hade han även en själsfrände i sitt behov att skala av verkligheten, att reducera uttrycket.
Kanske var deras konst också ett uttryck för deras isolering, ett inre tomrum och smärtan av att leva i exil! Giacometti kom från Schweiz och Beckett hade brutit upp från Dublin. 
Beckett hade till och med bytt språk i sitt skrivande, från engelska till franska.
Giacommettis väg till konsten; född i Schweiz 1901, pappan var målare (impressionist) och själv gick han i konstskola i Geneve innan han som alla konstnärer på den tiden sökte sig till Paris 1921. Där studerade han skulptur på Grande Chaumeire Academy, skaffade sig en liten ateljé på 25 kvadrat som han behöll i alla år för både arbete och fest, deltog i Paris kulturliv (avantgarde) och träffade Flora Mayo som han sammanlevde med fram till 1929 och ofta anlitade som modell.
Alberto Giacommetti studerade abstrakt och primitiv konst, även kubism. Han kom i början av 30-talet under inflytande av Surrealismen och Andre Breton och hans grupp innan han återvände till skulpturen och arbetar med levande modell. Materialet var lera och Giacometti skalar ned sina figurer, försöker och försöker, går i närkamp med materialet, blir gärna långdragna figurer (ofta kvinnor) och det blir en sorts rymd kring skulpturerna efter gjutning.

Bild från utställningen Face to Face Giacometti Bild Thommy Sjöberg mobil

 Giacometti kom också att stå för scenografin i Becketts I Väntan på Godot.
Sparsmakat med Ett ensamt magert träd i gips på scenen!
Det som är roligt och inspirerande med utställningen är att man får kliva in i Giacomettis fantasivärld och uppleva hans kreativa förmåga genom målningarna och klottret från hans ateljé.
Giacometti och hans lilla ateljé på rue Hippolyte Maindron i Montparnasse kom att bli en träffpunkt, där det var roliga fester och en mötesplats för konstnärer, författare. En plats där berömda fotografer som Henri-Cartier Bresson och Christer Strömholm förevigade Giacometti, hans konst och modeller.
Giacometti är en del av stadsdelen Saint Germain des Pres DNA och han är en god representant för den eviga bohemen i Paris och den intellektuella boom som fanns kvarteren kring caféerna Flore, Deaux Magots och Place de la Saint Germaint des Pres under mellankrigstiden, www2 och 1950-talet. I dag har bohemerna, artisterna, numera även IT-folket och författarna flyttat norrut mot Montmartre och Belleville, men designers, det rika och vackra modefolket häckar fortfarande i kvarteren. 
Kistalight har varit där!
Blivit bloggar av det!
Se Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga och Inspiration Light - Saint Germain des Pres eller Strindbergs Byst Makterna Light! Här kan också du läsa mer om en läsupplevelse av Kistalight om existentialisterna At the Existentialist Café!
Direkt från Giacomettis ateljé; Anette, Giacometti, Jean Genet, Abdallah Bentaga och Long Tall Slim Sally. Bild Thommy Sjöberg

Undrar om inte Giacometti skulle tilltala och attrahera unga människor i dag?
Kistalight som panschis saknar då och då sina gamla elever efter många år som SO-lärare på Spånga High. (Skolans dag Light)
Vi trivdes allt som oftast med att vara med ungdomar och tror att utställningen Face to Face med Giacometti kan vara något för nya pigga ögon och en ung publik. Utställningen kan säkert passa för ett studiebesök för elever som går sista året på högstadiet eller på gymnasiet.
Givetvis coronasäkrat!
Vi lever ju i en absurd värld.
Ett av utställningens många huvuden, avskalat javisst men också influerat av kubism, afrikansk primitivism och kanske några stänk surrealism. Bild Thommy Sjöberg

Giacomettis eviga skalande på sina figurer, ansikten och huvuden kan säkert kännas igen av en ung generation som gör massor av selfies, om och om igen, på sina Instagramkonton.
Möjlig hög igenkänningsfaktor alltså med Giacomettis konst! 
I dagens knepiga värld med pandemier, klimatförändringar, krigen i Mellanöstern, flyktingströmmar, klassklyftor och digitalisering går det säkert att känna igen sig, identifiera sig med, Giacometti och Beckett och deras känsla för att vi lever i en absurd värld där man kan känna en hög grad av inre tomhet och upplevelse av att vara i exil.
Det blir säkert många besök för Kistalight på Utställningen Face to Face Giacometti.

Varför inte några fler verk från Kistalights mobil; porträtt, klotter och skulpturer från Giacommettis ateljé.
 I hans strävan efter fullkomlig konstnärlig helhet blir det liksom ett lyster och ljus kring verken, de avskalade skulpturerna får en alldeles egen rymd, porträtt och staffli med penslar lyser av poetisk kraft och energi.


Penslarna i ateljén, Den Röda Modellen (Caroline) en vilsen själ i Montparnasse, Jean Genet författare, Lång modell skulptur (Long Tall Slim Sally), Näsan (gigantisk a la Cyrano de Bergerac - humor?) och en glad Marilyn från L Èxpress med klottrade huvuden Bilder Thommy Sjöberg

Kistalight skalar en selfie vid kopparhusen (färjeterminalen) och Waxholmsbåtarna vid kajen framför Grand Hotel, på en av sina favoritpromenader i City mellan Kungsan, af Chapman och Moderna, längs kajerna med Söders höjder och Skeppsbrons stadssiluett i fonden. Bild Thommy Sjöberg 

© Thommy Sjöberg

Wednesday, October 07, 2020

Kistalight tippar Nobelpris 2020 i Litteratur

 

Nina Bouraoui, en Nobelpriskandidat i litteratur, bild från Radio France

Favoritsnacket med mina gamla vänner Årstagalningen och Jakobinen så här års brukade handla om Bob Dylan var mogen för Nobelpriset, gärna över en fika på Café Panorama på Kulturhuset i Stockholm. En fantasi och snackis, Knockin´ Light on Nobels door, som till vår stora förvåning, häpnad och typ nypa sig i armen, blev verklighet. 
Är detta sant eller bara en ironisk dröm?
I år förväntar vi oss inte någon sensation, lunch och fika med gamla Bob fantasterna är inställt (se coronatider), men det kan ändå bli ett kul val och en viss överraskning!
Har inte kollat oddsen på Ladbrokes, men det spelar säkert ingen större roll nu när Kulturprofilen sitter bakom lås och bom och Akademien jobbar på sin goodwill ute i stora världen.
Tänk ändå om Nina Bouraoui kunde få priset?
Ändå en liten överraskning!
Kistalight har tippat henne förr, fantasi Noble Prize Light anno 2018, men nu är hon kanske aktuellt igen!
Språkligt och litterärt matchar hon tidigare pristagare som förra årets Peter Handke, inte lika distanserad som han, men ändå har hon ett utpräglat litterärt språk. Säkert är hon även jämförbar med patrick Modiano och Le Clezio när det gäller den litterära nivån.
Ni vet litterär nivå i det finkulturella kretsloppet!
Litteraturen och språkets eget Nobelprislingo!
Vi kör en repris från vår blogg 2018!

Nina Bouraoui Lumiere

För ett författarskap som förenar kärlekens mångsidiga väsen i lyriska prosaskisser och vackra tidsfragment (Kista Lumiere prövar stilnivå i Nobel citat genren, Nobelprislingo)

I väntan på kommande nobelpristagare och tillkännagivanden har Kistalight hittat fram till Nina Bouraoui på Grate bokförlag. Vi har läst Kärlekens geografi och Våra kyssar är avsked. Ett lyriskt och självbiografiskt författarskap som är spännande att upptäcka. Böckerna kan gott placeras i det finkulturella kretslopp inom litteraturen, litteratur som Svenska Akademin ofta hämtar sina pristagare ifrån 
Kistalight lånar böckerna på Kulturhusets bibbla från hyllan med modern litteratur.
 Visst är det en modern författare, Nina Bouraoui, hon är stil och formmedveten. I våra kyssar... använder hon en tillsynes hoppande kronologi mellan förr och nu som i slutet knyts ihop i nutid. Stilen är lyrisk. De korta tidsfragmenten funkar som vackra ibland skarpa prosadikter. Med texter likt prosapoem som Marilyn Paris 1990, Stranden Roquebrune 2000, En tjej i Provincetown 2002 - En bild i hennes amerikanska resa, En teckning av Picasso Paris och Sasha 2009. Titlar som fungerar som sociala markörer!


 Nina Bouraoui gillar tjejer. I Våra kyssar är avsked skulle man kunna säga att hon hittar en form, lyrisk fragmentarisk stil, för att berätta historien hur hon finner sin väg, utforskar sina känslor och hittar sin identitet.
I Kärlekens geografi gillar Nina en betydligt yngre man.
Inget fel i det men något överraskande efter kampen om att hitta sin identitet i våra Kyssar är...!
 Något hon inte tycker sig behöva kommentera, att han P. är man alltså, däremot funderar hon en hel del på deras, 16 år, åldersskillnad. Nina och P. hittar fram till varandra via nätet, ligger i tiden, Nina som från början känner en viss skam över surfandet och kikandet (lämnar det spår?) på P.s hemsidor. När de får kontakt, IRL (In Real Life) blir det en intensiv kärlekshisoria. Nina Bouraoui beskriver och reflekterar över deras möten i filosofiska och lyriska vändningar. Det blir en levande Parisskildring där gator och parker blir tyngdlösa i en sorts kärleksrus. Jardin de Luxemburg svävar förbi i ett lätt luftigt skimmer och besvarar deras gåta - en kärlekens geografi - se bild ovan! Möjligen skulle man kunna invända att Nina Bouraoui är mer förälskad i förälskelsen än i P. Idén och funderandet över kärleken tar över vilket fungerar för de är Särbos (modernt även det) hon i Paris och P. i Lausanne. Någon gång har Nina rent av inte tid att träffas - hon måste skriva. Resorna mellan Paris och Lausanne med Hjärtexpressen, linjens tåg illustreras med ett hjärta, blir poetiska resor genom Bourgognes vingårdarna mot Dijon, passagen genom Jurabergen, och målet Lausanne vid Lac Leman med Alperna i fonden och Kistalight upptäcker att Schweiz ligger sydöst om Paris.
Nina B skriver Kärlekens geografi i ett enda stycke (andetag), hon är kär och modern, förutom ett kort bit där hon citerar ett brev från P. mindre än en sida.
De sociala markörerna i boken, livsstil, är tydliga och fungerar som ett kitt mellan dem. De klär sig i diskret smakfullt väl valda märkeskläder. Speciellt P. som går sista året på en högre akademisk konstnärsutbildning och väljer att göra en installation med ett speciellt slutet rum.
 - En cell!
Symboliskt för kärleken eller var det IRL?
P. som i framtiden vill leda och organisera konst och utställningar framför att verka som fri konstnär. Nina B. tycker att han har talang med sin konst teckningar, broderier, och sin installation. Han bränner även en CD med  musikverk som illustreras av hennes dagboksanteckningar.  Ett viktigt inslag, hög intensitet där, är alla besök på olika moderna konstutställninga från Musée des Arts Decoratifs i Paris till museet La Fondation de l'Hermitage i Lausanne. Koncept och installationer - nästan namedropping där!
 De ingår i det finkulturella kretsloppet, lever genom konsten, och boken avslutas med att paret åker tåg till Venedigs konstbiennal.
Betyg för böckerna Fem konceptuella konstverk av fem
© Thommy Sjöberg