Thursday, July 04, 2019

Arthur Jafa Light Fourth of July

Arthur Jafa
En serie ytterst osannolika, men extraordinära överlämnanden (med Ming Smith, Frida Orupabo och Missylanyus)
A series of utterly improbable, yet extraordinary renditions (featuring Ming Smith, Frida Orupabo and Missylanyus) Bild från utställningen Thommy Sjöberg

Kistalight har varit på vännernas senaste vernissage, Arthur Jafa, på Moderna Museet.
Vitt vin, fina tal, DJ  med afroamerikansk musik, knökfullt, spännande publik, trevliga samtal, kö till tavlorna och utställningssalarna.
Visst kan man uppmärksamma Arthur Jafa på den amerikanska nationaldagen, fourth of july, och hur han i sin konst engagerar sig och reflekterar kring afroamerikanernas speciella estetik och kraft som finns dold i filmer, fotografier och upphittat material. Ett material som kan ge nya tolkningar och fördjupa bilden av det amerikanska samhället.
Det är en utsatt historia han söker upp tillsammans med sina konstnärskamrater förutom bilder och filmer knyter han an till den afroamerikanska påverkan (great influencer) som finns i USA:s populärmusik.
Jazz, R&B och hip hop!
Till utställningen finns tre olika typer av hörlurar, märkta med olika färger, som du kan låna när du går runt och spanar på de olika verken många med kompletterande musik och ljud.
Kistalight kommer att skynda för att se utställningen igen för att få en lite mer fördjupad bild än en vernissage med vin, fina tal och glada samtal kan ge.
Bilden ovan av en lynchning i Duluth från 1920-talet, en del av USA:s våldsamma rasistiska historia, ger oväntade associationer till Bob Dylans Desolation Row.
En litterär anspelning på amerikanska fängelsers death row!
Celler där de dödsdömda sitter i väntan på att deras dom ska verkställas. Bob Dylans Desolation Row är en stark bildlig och poetisk upplevelse och lär vara inspirerat av Fellinis filmkonst, modernistisk poesi, ett rasistiskt vykort och tolkas gärna som hans egen, i ungdomen, Speech to the Nation.
Varför inte på Fourth July?

 De första raderna ...

They selling postcards of the hanging/They paint the passports brown
/ _ _ _ / 
One hand is tied to the tight-rope walker, the other is in his pants
And the riot squad they´rerestless,they need somewhere to go
As Lady and I look out tonight, from Desolation Row 

Bob Dylan som är född i Duluth växte upp i staden innan han med sin familj flyttade några mil norrut till gruvstaden Hibbing. Hans far Abbe Zimmerman lär ha haft bilden på lynchningen som ett vykort i deras hem.
Lynchningen spreds alltså som vykort i staten Minnesota.
Vilket visar hur djupa och grymma (bestialiska) rasismens rötter är i USA.
Troligen är det Ming Smith från utställningen som bidrar med bilden. Frida Orupabo den andra medarbetaren deltar med digitala collage och är liksom Arthur Jafa med i årets Venedigbiennal. Arthur Jafa har dessutom tilldelats Guldlejonet för året bästa konstnär i biennalen.


Ovan Bob Dylan med Desolation row från albumet Highway 61 Revisited. Highway 61 bluesens väg från New Orleans upp till de amerikanska nordstaterna. En tripp som många svarta fick göra när de bröt upp från söderns gamla slavtraditioner för att söka en bättre värld i norr. Vägen är kantad av platser med svart amerikansk blues och jazz musikhistoria och rasistiska lynchmobbar fanns även i norr. Highway 61 hittar även vägarna förbi Duluth innan den når Thunder Bay på den kanadensiska sidan.

Moderna utställningen med Arthur Jafa knyter också an till museets storhetstid på 1960-talet med de radikala strömningar i samhället som rådde då. Där museet hade utställningar med konstnärer som Andy Warhol, Niki de SaintPhalle med Pontus Hultén som intendent. Några av dem som stod på avantgardets barrikader inom 60-talskonsten.
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

3 Comments:

Anonymous Kistalight till Hannah G said...

Till Hannah G

Är det något eller är det några av konstverken ni speciellt minns från utställningen Arthur Jafa?
Fråga från ung konststudent, Hannah Gordon, som arbetar med en masteruppsats i konst.
Kistalight och Mimmi sitter utanför vernissage salen och zippar på vitt vin(vernissagevin) och har ärligt talat inte kommit in på utställningen ännu när vi råkar i samspråk med ung trevlig student.
Nix, som sagt, vi har inte sett några konstverk ännu men vi har några anteckningar, stolpar, från curatorernas intro som vi visar. Svart musik; jazz, R&B och hip hop - fotografier, skulpturer och fotoböcker mm och naturligtvis hoppas vi snart komma in och se utställningen.
Väl inne på utställningen drabbas Kistalight av bilden på lynchmobben i Duluth och kommer att tänka på Bob Dylans Desolation Row.
Vilket får bli min stora minnesbild av utställningen!

3:32 AM  
Anonymous Kistalight said...

Från Wikipedia om The Duluth lynching:

Duluth lynchings
In September 1918, at the beginning of U.S. involvement in the Great War, a group calling itself the Knights of Liberty dragged Finnish immigrant Olli Kinkkonen from his boarding house, tarred and feathered him, and lynched him. Kinkkonen did not want to fight in World War I and had planned to return to Finland. His body was found two weeks later hanging in a tree in Duluth's Lester Park.[26]

Another lynching in Duluth occurred on June 15, 1920, when three innocent black male circus workers: Elias Clayton, Elmer Jackson, and Isaac McGhie, were attacked by a white mob and hanged after allegedly raping a teenage white girl. The Duluth lynchings took place on First Street and Second Avenue East. In the late 20th century, journalist Michael Fedo wrote The Lynchings in Duluth (1970), which began to raise awareness of the event. Community members from many different groups began to come together for reflection and education. The men's unmarked graves were located and in 1991, gravestones were erected with funding from a local church. Vigils were held at the intersection where the men were lynched. In 2000, a grassroots committee was formed, and began to offer speakers to groups and schools. It decided to commemorate the event with a memorial. The Clayton Jackson McGhie Memorial, which includes a corner wall and plaza, was dedicated in 2003. It includes three 7-foot (2.1 m)-tall bronze statues of the three men. The CJMM Committee continues to work for racial justice through educational outreach, community forums, and scholarships for youth.[27]

1:57 AM  
Anonymous Kistalight said...

Enought about racial lynching!

Fina presentationer av Maggie Smith och Arthur Jaffa finns även på följande videos!

Maggie Smith berättar om sin fotokonst

och...

Arthur Jafa berättar om sin utställning

2:12 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home