Inköpt på förlaget Grattes Julbasar i december och läst några dagar före nyår.
Attt läsa Modianos minnesskildringar är som att läsa en lyrisk tolkning av Paris telefonkatalog (L'annuaire téléphonique de Paris comme poésie).
Gator, torg, caféer, hotel, parker, namn och telefonnummer får ett poetiskt skimmer och vävs in i en hemlighetsfull nästan spiritistisk värld, så intresserar sig också huvudpersonen för mystik, besöker ockulta bokhandlar, läser böcker i ämnet och går på seanser hos gåtfulla damer.
En spiritism på 60-talet istället för revolution, ändå finns samhällsfrågorna där någonstans i bakgrunden med de franska koloniernas frigörelse och upproret i Ungern.
En av de mystiska eteriska damerna Genevieve Dalame som glimrar förbi, dessutom med en ruggig bror, kan föra tankarna till Francoise Hardy. Patrick Modiano skrev några sångtexter för henne under 60-talet.
Genevieve arbetar som sekreterare på skivbolaget Polydor och berättaren (Patrick M) har blivit godkänd som sångtextförfattare där med en känd mentor som hette Emil Stern och som varit delaktig i Edith Piaffs första skivinspelningar.
Genom Genevieve får han också tillgång till de första arkivkorten kring dem!
Ett spännande kuriosa inslag i Slumrande Minnen.
Mystisk dam från Manchester The Chanteuse fan av Patrick Modiano som tolkar hans sånger i en nutida context i Parismiljö.
Genevievie bor på hotell något man gärna gjorde långt in på sextiotalet i Paris innan dagens gentrifiering tagit över av ombyggda kvarter som blivit bostadsrätter för hipsters med chica gallerier och restauranger för smarta managementfolk och IT-klippare. Genevieves adress (hotel) är rue Monge ned mot Gobelin och 13:e så där lite bortom Place de La Contrescarpe och rue Mouffetard.
Romantiska platser för fyrtiotalister, Pariskonnässörer, Hemingwayälskare som läst En fest för livet, Henry Miller epigoner och varför inte Anis Nin fans för att bara nämna några av dem. Redan Strindberg flanerade runt i kvarteren på sin tid bortom Sorbonne universitetet, grubblande på sina guldformler och kanske på väg mot Jardin des Plantes. Fortsätter man ned mot 14:e och Cité universitaire kan man hitta Henry Millers studio på Villa Seurat 18 där han bodde mellan 1934 och 39 efter att ha debuterat med skandalboken Tropic of Cancer som sedan skulle sälja guld i Paris till amerikanska GI-soldater på permis efter Paris befrielse under www2.
Nu tillbaka till PatrickModianos Slumrande Minnen!
Mer än halva boken handlar om hans minnen av Genevieve Dalame sedan tillstöter mer rysarskildring av ett mystiskt lik, skum revolver och ännu fler mystiska damer, en viss madame Hubersen med ångest och mystiska masker på rummet, och sommarvärmen i Paris. Både det gåtfulla liket och revolvern får bilda avslutning på romanen med ännu en dam som är så mystisk att hon måste leva underjordiskt och inte kan nämnas vid namn.
Patrick Modianos Slumrande minnen är både en deckarrysare med absurda inslag och en lyrisk minnesskildring av en smula rotlösa individer från Paris 60-tal med poetiska inslag men också drag av (liksom) en spiritistisk fars.
©Thommy Sjöberg
1 comment:
Bäst han ser upp Patrick Modiano,
Så han inte får alla vår Leif G W på sig!
Vår alldeles speciella expert på cold cases.
Post a Comment