Saturday, September 30, 2023

Zippa Vin Light Remix

 



Kistalight har läst Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Festlig titel med underrubriken Till alla er som tror att de inte heller är alkoholister.
Den senare frasen (underrubriken) är jag något osäker på eftersom boken är lånad på Kistabibblan och numera återlämnad.
Nya direktiv från Socialstyrelsen i september om vad som är skadlig konsumtion när det gäller intag av alkoholhaltiga drycker, 10 glas i veckan sedan är det kört eller om du dricker 4 bärs vid besöket på puben kan du erbjudas hjälp och samtal. Direktiven har naturligtvis blivit en snackis hos alla som anser sig vara konsumenter med måtta. Ni vet ett glas vin eller två till maten, kanske en aperitif före måltiden - tjoho aldrig fel med en stänkare, och varför inte en digestiv efter  middagen, hm ... hm det blir 4 glas bara där! Cognac till kaffet också så är du uppe i 5 glas vid ett tillfälle! Bara att beställa tid för samtal hos Socialstyrelsen kuratorer och dryckesexperter.

Det är lite som hos Tolstoj (citat ungefär även här) hos Rebecka Åhlund: Alla lyckliga familjer är ungefär likadana medan de olyckliga har sin egen alldeles speciella historia.
Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta.
Rebecka Åhlund skriver väl; korta kapitel, prosa med driv, att skriva ungdomsböcker, krönikor och journalistik har varit en bra skola. Ramen för hennes berättelse är hennes första år som anonym alkoholist i AA, Fight Club i London, vägen dit skildras i inledningen. Från Nytorget på Stockholm Söder med hipster och medialiv. Där det i vardagen finns ständig tillgång på drycker med procent och annat godis till dagens London där livet i stadsdelen ... (lämnat tillbaka boken) kantas av pubar, vinbarer och glammigt vardagsliv.
Aldrig fel med ett glas Prosecco före dagens jippo på dagis eller på vinbaren.
En livsstil som säkert delas av många i kolonin av svenskar i världsstaden. Dizzi lyzzi days, förvirrade dagar, med kärleken till vinet.
Varför har jag inte kommit på det här tidigare att sitta här med lådvinet, ett glas och se tågen gå förbi funderar hon.
Glammiga dagar, blir veckor och minnesluckorna fylls ut med Instagram dateringar som gör att Rebecka kan rekonstruera vad som händer under glada kvällar. Problemet är inte att hon inte tål sprit (vin) utan snarare tvärtom. I hennes historia finns också en pappa som hade problem med drickandet, periodare, och troligen bipolär. Dagar som har tänkt att bli nyktra ersätts med smusslande flaskor i handväskan och empty bottles som ska smugglas ut så att inte barnen och maken ska se den blöta konsumtionen. På vinbaren beställs gärna en crispig Chablis när hon lika gärna kan dricka tetravin (terpentin) med tanke på smaklökarnas status som vinpimplare.
Kul ... kul vinzippare får allt mer ångest, hon ser sina barns misstro efter några glas, till och med hunden uppfattar när hon är påverkad. På morgnarna i vargtimmen då kroppens kemi förändras när spriten går ur kroppen, känner hon aldrig mer, och efter en riktigt blöt kväll ringer hon AA och får kontakt.
Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med blir sedan en utmärkt dagbok för hennes första år som nykter alkoholist. Hon har kommit till en punkt, också en insikt, där hon helt enkelt inser att hon inte kan hantera sitt drickande. Dagboken blir en utmärkt ram för att också berätta om viktiga händelser i hennes liv.
En fragmentarisk självbiografi!
Med insikter om hennes egen ångest och liksom tumult i hjärnan (ungefär har lämnat tillbaka boken)  hon nu ska hantera som nykter. På AA-mötena som Rebecka ibland tycker får karaktären av Stand Up Comedy, kul ... kul tillvaro, när hon och hennes grupp berättar om alla pinsamheter och galenskap som en drinkare kan ställa till med i sin vardag.
Om man betraktar alkoholism som en diagnos, kropp och själ hos människa, som inte kan hantera öl, vin och sprit så finns det säkert underrubriker för alkoholism som att en människa kan vara beroende mer eller mindre och att gränserna är flytande (ursäkta uttrycket) mellan alkoholism och alkoholberoende.
Passa er för spriten mina herrar som Gudrun Schyman säger!
Några saker är i alla fall väldigt säkra.
Du får bättre sömn, roligare och bättre kontakt med dina medmänniskor, du presterar bättre intellektuellt och praktiskt, får bättre fysik och ser bättre ut (rosig som en tonåring), maten smakar och på promenaden doftar naturen, dessutom får du mer pengar i plånboken.
Allt om du undviker alkoholen.
Pst glömde, även kroppen tar stryk av allt för mycket festande, både inre organ och yttre eftersom det är lätt att falla, trilla, rasa, störta om du är på snusen.
Är du en människa med högt varvtal och tumult i skallen så får du säkert hitta någon annan intensiv verksamhet! Många AA:are blir inbitna rökare i pauserna på mötena står de i grupper som glödande fyrbloss med sina ciggar utanför lokalen (ungefär har lämnat tillbaka boken) skriver Rebecka Åhlund. Det är inte lätt för en nykter alkoholist att umgås med vänner, arbetskamrater och släkt i en tillvaro där så mycket kretsar kring alkohol i vardag, på fest och fritid. Den yngre generationen tycks ha mycket större acceptans för alkoholfria drycker och en nykter tillvaro, det är helt enkelt inte inne att vara på snusen, ej en hållbar livsstil.

Tjoho till alla er som inte heller är alkoholister!
Varför inte läsa Rebecka Åhlunds bok?
Var befinner du dig på skalan mellan alkoholism, smått alkoholberoende, semester och helg zippare med abstinensbesvär, väldigt säker på att du är en måttligt drickande person eller att du inte dricker alls?
Betyg för Jag som var så rolig att dricka vin med. Fem skål av fem med ett glas porlande mineralvatten i lite krossad is plus några stänk av lime toppat med mycket tilltro.

PS Ta sig ett glas eller två; 
Socialstyrelsen said:

Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda stöd till personer som har ett riskbruk av alkohol. Riskbruk av alkohol definieras som att dricka något av följande: 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle en gång i månaden eller oftare.12 sep. 2023

© Thommy Sjöberg

Sunday, September 24, 2023

Till Alla Dör Remix


Bild ovan, Diamant Salihu, från Söderbokhandeln FaceBook.

Rapport från Järvafältet 

 Vi remixer vår blogg om Diamant Salihus bok Till Alla Dör om de första dödliga gängbråken i Sverige 2015 när en gräns tycktes vara passerad. Kan vara värd att läsa i dag när det dödliga våldet mellan kriminella gäng har passerat ytterligare en gräns när det även mördas anhöriga, när de tänkta offren är utomlands.

Diamant Salihus bok är viktig för mellan raderna visar han, boken, på vad som behöver göras i kampen mot våldet och brottsligheten. Vuxenvärlden och samhället behöver förtäta klyftan (dela information) mellan institutioner som polis,  soc, skola och föreningsliv. Föräldrar, grannar och barn behöver närma sig varandra,  man måste bryta klan och tystnadskulur. Polisens byråkrati behöver skalas av för snabbare utredningar och media bör vara mer kritiska och inte romantisera gangsterrapparna och deras koder på nätet. Kort sagt det är hela samhällets uppgift att bryta gängvåldet.

Historien om två ungdomsgäng i Rinkeby och Tensta kring Järvafältet i nordvästra Stockholm Till Alla dör har litterära kvaliteter, är välskriven och bärs upp av en intensiv frågeställning. 
Hur kan ett gäng unga killar nästan barn, som från från början var kompisar, som kom från samma kvarter i Rinkeby, Byn, samma etniska bakgrund, Somalier, bli två gäng Shottaz och Dödspatrullen som utövar dödligt våld mot varandra, skakar om det svenska samhället, utmanar polisens utredningsarbete, trotsar föräldrar, skola, grannskap samtidigt som man lanserar gangstarrap i sociala media, på skivor och uppträder på konserter och etablerade galor.
Hur är detta möjligt?

Diamant Salihu har ett datum och en händelse (dödsskjutning) för när gängbråken eskalerar (startar) i Stockholm. Den 22 juli 2015 avled en ung kille i Bromsten efter skottskador och flykt från Rinkeby. Diamant Salihu ser detta som startpunkten för gängvåldet. Här passerades en gräns för unga killar i konflikt med varandra, kränkningar, missämja och olika uppfattning om vad som var deras rätt kunde plötsligt få en dödlig utgång.
Diamant Salihus skildringar av gängen Dödspatrullen och Shottaz, killarna och deras familjer skriver sig själva, ett dramatiskt stoff som ställer frågor, när gick det hela överstyr? Första dödsskjutningen eller när Ungdomens Hus i Rinkeby brändes ned 2010, eller upploppen i Husby 2013 eller var det de sociala nedrustningarna av det offentliga samhället (Socialen, vårdcentraler, fritidsgårdar, utflyttning av nämnder och polis), de minskade kontaktytorna mellan svenska samhället och olika invandrargrupper, trasiga familjer och frånvarande farsor, ADHD och autism, kränkta gangsterrappare med hudlösa, kodade texter i machoton, tystnadskultur och klansamhälle eller polisens byråkrati som inte förmår att ta ett samlat grepp (organisation, taktik och värdegrund) för att lösa brotten när de väl är gjorda.

Var börjar och slutar ansvaret, med familjen, släkt och vänner, grannar, skola eller idrottsföreningen? När ska sociala myndigheter eller Polisen ta över, kan man låta öppen drogförsäljning förekomma på gator och torg? Hur som helst är det polisen som ska utreda och lösa brott och borde man inte debattera och diskutera den oerhörda lättkränkta kultur (gangsterrapp och hudlöshet) som finns kring gängen! 
Kistalight tror att Salihus Tills Alla Dör  skapar kunskap om stadsdelarna runt Järvafältet, speciellt Rinkeby, Tensta och Husby och kan fungera, vara en del av ett brett diskussionsunderlag för att komma vidare med bekämpandet av brottsligheten i förorten och boken rekommenderas som obligatorisk läsning för alla som är intresserade av dagens samhälle. Dessutom är den spännande (en avgrund på väg mot dödligt våld), lättläst, det finns mängder av konkreta detaljer, alltså en mycket välskriven bok.

I sin strävan att berätta historien om de två gängen där det dödliga våldet gick överstyr använder Diamant Salihu litterära grepp som kan liknas vid The New Journalism. Vi får följa två killar genom boken; Vincent som mördas under oklara omständigheter, ej uppklarat mord och Khaled som försöker bryta sin livsstil, kriminalitet, droger och gängtillhörighet genom ett åtgärdsprogram och svårigheterna för honom med detta. Diamant Salihu vrider och vänder på sitt material offentliga källor, kontakter, mängder av detaljer där och försöker tränga bakom den somaliska tystnadskulturen.
Hur var detta möjligt?
Han tycker sig se och få öppningar hos människor, men nej, vid avgörande tillfällen sluter sig vänner, släktingar och grannar till killarna i de två gängen för att öppna upp sig i en intervju eller i ett samtal.

Bra jobbat Diamant Salihu, betyg fem reporter-stjärnor av fem i ett styvt litterärt reportage! 👍🏂🐧😎

PS Kistalight funderar och Said: 
Dessa väldiga mängder droger som omsätts i svenska samhället och i västvärlden som genererar såna otroliga vinster. Vem i hela världen är det som nyttjar alla dessa droger?
Grannarna i huset och medlemmarna i Bostadsrättsföreningen, njaa, visserligen ligger Kista på Järvafältet men ändå! Klart vi har sett några typ yngre medelålders killar stå och blossa i parken då och då.
Röker de då en joint?
Kan det då vara mina gamla lärarkolleger som drar en lina någon vardagkväll då de har en ölkväll på pub, knappast!
Kan det vara några av hip hop eller raparna i våra kvarter, tja, kanske, ibland i alla fall.
Grannarna och vännerna på landet då, Norra Öland, knappast, de är ofta äldre äldre och hör inte alls hemma i någon drogkultur, där gäller en bärs. en stänkare eller ett glas vin om man är lagd för ett rus.
Det kan knappast heller inte bara vara förortskidz eller drogmissbrukare kring Sergels Torg eller andra platser i Stockholm City som står för den oerhörda förbrukningen av droger i samhället!
Vilka blir kvar?
En massa oförvitliga medborgare, studenter och ungdomar som jobbar på, betalar skatt, kanske festar på helgen och kör lite alternativt knark för att få drag under galoscherna?
Men i sådana oerhörda mängder???
Vad säger samhällsforskningen i dylika frågor
Kistalight förordar ett mycket mer måttligt bruk, ungefär som ett glas vin till maten, eftersom vi vet att folk i alla fall aldrig riktigt gör som myndigheterna säger.
Skämt åsido kriminalitet och gängkultur är komplexa grejer och spänner över hela fältet av brottslighet; från bidrags och skattefusk till bedrägerier på nätet, tvätta pengar och i affärstransaktioner och liksom finns i en gråskala i hela samhället där knarkinkomster bara är en del av det hela. En sak är då säker; mindre missbruk av droger lägre  inkomster till de kriminella!

Gör som Berka, sluta knarka !
Vem ... var det?
Gammal kis som tog det lilla lugna!


© Thommy Sjöberg

Wednesday, September 13, 2023

Vesper Flights Light

 

Kistalight Helen Macdonald fan said...

Från vår bokrad i Sommarläsning, se Sommarläsning Light Anno 2023 drar vi Helen Macdonalds Aftonflykter eller som den heter i original Vesper Flights. En mycket poetisk titel som beskriver tiden för tornfalkarnas flykt mot himlen, departure time, för fångst av insekter och annan föda. Essän får räknas som  titelbiten i Macdonalds samling.  Ett av de tyngre bidragen i samlingen är kapitlet I hennes Omloppsbana, om Nathalie Cabrol, hon är forskare, astrobiolog och planetgeolog och hon räknas som specialist på planeten Mars. Cabrol har sin bas i Mountain View i Silicone Valley där hon är chef på ett forskningsinstitut. Essän har varit publicerad i New York Times Magazine och är ett lysande porträtt (igenkänning?) av Nathalie Cabrol och en fantastisk rese och naturskildring från Atacamaöknen i Anderna. En av världens torraste öknar med inslag av salt, belägen i gränstrakterna mellan Chile, Peru och Bolivia. Höjden är över 4000 meter och bland saltkristaller, viss luftfuktighet och ljuset på den höga höjden skapar miljön mäktiga poetiska naturupplevelser, likt en lyskraft som tunt skirt benporslin. Det är ett landskap som Cabrol känner sig hemma i för sina studier för att hitta miljöer som påminner om planeten Mars. I specifika miljöer, t ex öknar på hög höjd, är det lätt att se hur klimatförändringar påverkar vår värld. Sjöar som minskar med oerhörda arealer och torkar ur, här Laguna Lejia, en kopparfärgad sjö i Anderna. Jorden kommer att överleva klimatkatastrofen säger Nathalie Cabrol men det är världen som går under och hon tror att det kommer att ske plötsligt och vara skrämmande! ...

Helen Macdonald är en fågelkännare av rang, minns H som i Hök jfr Såsom i en Hägring Arskrönika Litteratur Kistaligh..., många av essäerna i boken är inkännande bitar t ex om tornfalkar som beskrivs som utomjordingar som lever mycket av sin tid på höga höjder, i flockar när de stiger upp emot sina höjder på 3000 meter, se Vesper Flights, där i det så kallade atmosfäriska skiktet kan de rent av förutspå vädret, en förmåga som är bra för deras kollektiva jakt på insekter, vatten och annan föda. Andra essäer handlar om svanmärkning (mönstring), bra mycket en bit om nationalromantik, brittisk särart och konservativ nationalism. Ett par kapitel handlar om Fågelholkar och Pilgrimsfalkar och höga torn som blir ett stycke ruinromantik och om hur falken hittar in bland skyskraporna i New York. Ett trevligt kapitel är Murmurations som handlar om starflockar och deras förmåga att utbyta information i grupp som skapar deras fantasifulla snabba rörelser i olika stadsmiljöer, gärna ovanför gamla historiska monument. Kistalight minns starflockan ovan akvedukten Valens i Istanbul när det begav sig, se Blå skymning - moln över Valens akveduktstor upplevelse!  Mer om fåglar blir det i kapitlen Solfåglar och kashmirbollar, En gök i huset och Framdukade fåglar. Aftonflykter avslutas med tre självbiografiska essäer, kanske något för en kommande självbiografi?! 

Betyg Fem flockar tornfalkar av fem som stiger mot himlen i Vesper time.                                                               

© Thommy Sjöberg

Tuesday, September 05, 2023

Apropå Tryck och Yttrandefrihetsförordningen Remix

Grattis Tryckfrihetsförordningen 250 år

Kistalight publicerar gammal blogg apropå senaste månadernas kritik av Yttrandefriheten och tycker att frågan ska debatteras mer än vad den gör, se inlägga i förra bloggen Nåt som verkligen är bra, Light!
Grattis till en 250-åring säger vi i dag på Kistalight!
Visst har du varit utsatt för påfrestningar genom åren.
Du har genomlevt Stånds, Representations och Tvåkammarriksdagen och införandet av allmän rösträtt.
Gustaf den III:e och hans manipulationer efter enväldet 1772.
Indragningarna av Aftonbladets upplagor under Karl den XIV Johan.
Visst har det blivit bättre genom åren allt från 1809 års grundlagar fram till utvecklandet av Yttrandefrihetsgrundlagen 1991 som tillförsäkrar oss medborgare rätten att uttrycka oss fritt i radio, TV, filmer, video och liknande upptagningar och rätten till anonymitet vid lämnandet av uppgifter (uppgiftslämnande).
Skarpt också att Offentlighetsprincipen fått leva kvar (överlevt) genom åren!
I dag gäller Tryckfrihetsförordningen, TF, som en av Sveriges fyra grundlagar och vi har sedan 1970 Enkammarriksdag.
Visst behövs moderniseringar i det nya digitala medielandskapet men i allt väsentligt gäller även Yttrande och Tryckfrihetsgrundlagen för oss bloggare och andra inom sociala medier.
Vi har länge  funderat på att skaffa ett Utgivningsbevis för vår blogg på Kistalight för att visa vår goda vilja och seriösa inställning när det gäller att sprida det tryckta ordet på nätet, våra bilder och en och annan film.
 I praktiken är det dock förenat med en hel del byråkrati med utgivningsbevis!
Vid ändringar och användande av texterna ska det alltid dokumenteras och anmälas till Myndigheten för press, radio och TV.
Knepigt för Kistalight som ständigt arbetar med sina texter och använder dem på både blogg, i e-books och traditionella böcker så Utgivningsbevis får vänta.

Visst är det fria ordet hotat i dag!
Att vara journalist är ett av världens farligaste yrken och i vissa länder är de en av de mest förföljda yrkesgrupperna.
I våra moderna demokratiska länder, fram för allt i väst, medietränas politiker, företagare och andra framgångsrika människor hur media ska hanteras.
Att kunna styra mediebilden blir många gånger viktigare än det faktiska resultatet.
Anledning till oro alltså för det fria ordet!
Kistalight tror att ska man ha en värdemätare, en sorts barometer, för hur fritt ditt samhälle är ska du fråga dig vad det går att skämta om.
Vad kan man skämta om hos etablerade media, radio, TV och tidningar?
Finns det något som är absolut förbjudet att skämta om?
När det gäller personer, myndigheter, maktutövare, religion, styrelseskick eller länder!
I så fall varför!
Hot, bara opassande, osmakligt eller är det rent av farligt?
Frågar du dig samma sak på lokal nivå kan du se hur det är på din arbetsplats, i din förening, eventuella organisationer du är medlem i och rent av om du kan skämta med släkt och vänner om det mesta.
Nu har vi ju inte våra grundlagar i Tryck och Yttrandefrihet för att kunna skämta utan för att de behövs, är livsnödvändiga, i ett modernt och demokratiskt samhälle.
High tech, globalisering, digitalisering, klimathot, gängvåld, terror och krig!
Dagens komplexa värld!
Visst här behövs det öppenhet, samtal, kritik och diskussioner, vilja till samarbete om vi ska kunna hantera de problemen (hoten).
Livsnödvändigt då med plats för det fria ordet.
Grattis till vår 250-åring! Skrev vi på Kistalight 3 december 2016.

PS 
Anonymous Kistalight Lekman i juridik said...

Undrar 0m det inte blev något tomrum i lagtexten i Yttrandefrihetslagen när den skrevs och godkändes 1991 av riksdagen?

Vem hade räknat med två knäppgökar, tokstollar eller möjligen killar utrustade med ett antal diagnoser (narcissism) som hörde hemma på höger, nationalist och fascistkanten, skulle få för sig att bränna religiösa islamska skrifter år 2023.
Dessutom med en agenda som låg långt bortom demokratiska eller andra folkrörelseideal, snarare är de ett uttryck för antidemokratiska krafter eller politiska troll som vill skapa kaos, oro och destabilisera svenska samhället och demokratin genom provokation.

Yttrandefrihetsgrundlagen som är en grundlag och en starkare lagtext kom att skava i förhållande till lagarna mot hädelse, förtal och ordningslagen! Varför kan inte dessa senare lagar gälla i de här fallen undrar Kistalight som inte är påläst i juridikens värld?!


© Thommy Sjöberg