Wednesday, December 27, 2006

Jukebox Light

Här på Kistalight roar vi oss under mellandagarna med att lägga in favoritlåtar från youTube på en gammal låtlista som egentligen innehåller 10 små berättelser.
- Några danssteg när katten är på vift!

- Klicka på låten - läs texten, lyssna och kika på några av våra favoriter.
- Begrunda - kanske skulle det kunna funka som en elektronisk bok?
- Har hittat en blogg, Frihetens vingar, som tipsar om Lulu - som ej är en lättsinnig kvinna.
Där du lätt och kostnadsfritt kan publicera e-books.
- Wow för en fri och gratis marknad!
På Kistalight fortsätter vi dock den icke kommiersiella linjen med klick - Just for fun! Så finns förstås vår nya bok.
- Nyfiken – lust att läsa?Gör en beställning på kistalight@hotmail.com Begränsad upplaga.
abc...Kistalight finns även att köpa på Akademibokhandeln i Kista och i City, Bokia i Kista och Vällingby bokhandel.Pris 129 SEK
- God fortsättning och gott nytt år önskar vi på Kistalight!
Kistalight Tracklist
Copyright LarsThommy

Saturday, December 23, 2006

God Jul Light



Fuglesang har landat – snyggt jobb – kul tycker vi på Kistalight.
- Härligt med en ny idol och folkhjälte för alla ungdomar. Härligt med en kille som är Dr i Partikelfysik och som är händig med solceller och EL och grejar långa rymdpromenader.
- Släng er i väggen Big Brother brudar och Idol vinnare och alla andra dokusåpa-fans nu gäller naturvetenskapliga studier, hårt arbete, tålamod, uthållighet, intensiv träning och högre studier.
- Wow säger vi på Kistalight vars hjärta klappar för kunskap.
Wow säger vi också som följt Fuglesang i rymden och sett jorden från hans position på ISS och rymdfärjan.
- Ljuset säger vi bara - från planeten Telllus!
- Finns det något häftigare än blåa oceaner, gröna kontinenter, mäktiga bergskedjor och ett norrsken över Skandinavien?
- Be careful with that!
I morgon följer vi vår idol och ideolog Carl Bertil Jonsson, umgås, käkar lite gott, slappnar av och bara är - tillsammans med familjen på Kistalight.

Sunday, December 17, 2006

Förläggarnytt

Nöjd förläggare, Kistalight Publisher, i Rinkeby – har precis sålt en bok till biblioteket. Bild: Ulla Kistalight
Veckan som var. Solen tittar fram mellan molntussarna medan jag är på väg över Tranebergsbron i min gamla Scorpio. De nya husen vid Tranebergs strand slumrar i decemberljuset. Borta vid Essingeöarnas broar skymtar trafiken likt en ringlande lysmask.
- Mitt på dagen men ändå livlig trafik.
- Är inte folk på jobbet?
- Visst ja, har ju själv frigjort en timme vid lunch och är ute och susar på stan. Målet är att hämta en första upplaga av abc…KistalightFörfattares Bokmaskin på S.t Eriksgatan 10.
Visas på upplagan av bokmaskinisten Per där den samsas på en hylla med några travar av Pippi Långstrump översatt till romanska och Japans första Nobelpristagare i litteratur Yasunari Kawabata och hans Snöns rike - tror jag det var i alla fall.
- Passande sällskap?
På radion Bob Dylan med Workingman´s blues #2 från Modern Times när jag åker hemåt på motorvägen förbi Haga norra och Ulriksdal. När jag svänger av mot Kista speglar sig molntussarna i Science Towers glasfasad och solen har ännu inte gett upp när den nu glimtar fram efter de sista dagarnas regn.
Andra bloggar om att publicera:
Copyright LarsThommy

Tuesday, December 12, 2006

Absolut Kistalight

abc...kistalight / Thommy Sjöberg
En liten bok,
kondenserad, tunn,
lätt – javisst!
Med egen ton och en liten bit
av Multikulti, blåeld och skärvor
från Järva till norra Öland

Essäer och prosapoem liksom.
Plus några lyriska kåserier
- Guarantee light!

Nyfiken – lust att läsa?
Gör en beställning på
kistalight@hotmail.com
Begränsad upplaga.
abc...Kistalight finns även att köpa på Stadsmuseet, Akademibokhandeln i Kista och i City, Bokia i Kista, Hedengren, Vällingby och Söderbokhandeln.
Pris 129 SEK
Thommy Sjöberg

Saturday, December 09, 2006

Signering Light

För en gångs skull var jag i tid.
Två minuter i fyra – kanske tre i fyra – tur var det.
Signeringen börjar fyra. Köerna ringlar redan som meanderlopp i Akademibokhandeln i City när årets nobelpristagare Orhan Pamuk skall signera böcker.
- Har aldrig sett så många människor här tidigare
Väljer två böcker.
Hamnar långt bak i kön – får trevligt sällskap. Vi avhandlar och diskuterar: Jag, en man med grekiskt ursprung som skriver essäer och vars mor kommer från östra Turkiet och en kvinna med söner i Chicago som jagar spännande julklappar från Sverige. Här några ämnen som vi hinner med på vår väg mot Orhan och signering.
Indien; high tech och nya marknader, USA och presidenters öde - vår kvinna hade också hört storyn om Indianhövdingens förbannelse och så förstås Istanbul som multikulturell stad och östra Turkiet; kurders hemvist och grannskap till Armenien och Georgien och ämne för Orhan Pamuks Snö.
Vi avhandlar och diskuterar och som när man har trevligt flyger tiden fram.
- Tre minuter kvar … två minuter kvar när vi börjar närma oss Orhan och signeringen.
- Ska vi hinna puls och förväntningar.
Vi får välja en bok, tidsbrist, för signering. Jag väljer Istanbul och är en av de sista som får ett signerat exemplar.
- Hard work to be a Noble prise winner säger jag till Orhan medan jag lämnar ett signerat ex av min blogg Respekt kanon till honom.

To Orhan

Here is a blog
about you
a little gift
from a swedish reader
and blogger.
I love the mystery tale
In your Black book

very much.
/Greetings and thanks from Kista


-Thank you very much säger Orhan Pamuk som är väluppfostrad men samtidigt en mycket skarp iakttagare och distingerad herre som utstrålar målinriktad energi.
Det kunde vi notera på Kistalight som mycket nöjda gick hem med vårt signerade exemplar.
Andra bloggar om Orhan Pamuk:
Copyright LarsThommy

Tuesday, December 05, 2006

Ugh...ugh Light



Indianhövdingens förbannelse- Kan inte riktigt gå i god för den här storyn nedan, osäker på källorna, har hört den av någon korrespondent på radio eller tv eller läst den i någon tidning – dock stämmer själva kärnan i berättelsen. Vi på Kistalight kan inte annat än instämma:
- Det ligger någonting i vad han säger den gamle hövdingen.
Storyn berättas på följande sätt: Du visar en overhead med USA:s samtliga presidenter på väggen. Lägger pennan på vid 1841 – sedan rullar historien på. Presidenter se nedan!

Någon gång kring 1840 när de vita trängt undan indianerna till allt för många reservat, begått allt för många svek och grymheter och buffalon minskat drastiskt i antal på prärien och gräset viker sig åt fel håll för vindarna sade en gammal indianhövding ungefär så här:
- Varje jämt årsvarv när den vite mannen väljer en ny hövding ska det vila en förbannelse över honom så länge vi indianer inte får vårt land tillbaka och så länge som buffalon inte åter kan få ströva fritt mellan bergen, månen och soluppgångarna.
År !841 tillträde president William Henry Harrison. Det blev en kort period han dog i lunginflammation samma år strax efter installationen, fick lunginflammation, alltför lättklädd i ett svinkallt Washington när han svor presidenteden i januari.
 Nästa jämna år 1861, val året innan, var det dags för en av de riktigt stora presidenterna Abraham Lincoln. Efter att ha vunnit inbördeskriget hållit ihop unionen och blivit en symbol för de svartas frigörelse blev han skjuten på en teater 1865, ett år in på sin andra period, av en sydstatsfanatiker och dog någon vecka senare.
1881 blev James Garfield president. Efter några månader blev han skjuten av en bitter åklagare som tyckte sig ha blivit förbigången vid utnämningen till en tjänst som konsul.
1901 ett halvår in på sin andra period som president blev president William McKinley skjuten av en anarkist och dog åtta dagar senare.
President Woodrow Wilson, NF:s skapare efter första världskriget, hann aldrig avsluta sin presidentperiod när han drabbades av en stroke 1921 ett år in på sin andra presidentperiod.
Nästa president som tillträdde efter val jämt årtionde var Franklin D Roosevelt en av de riktigt stora, New Deal och USA:s ledare under andra världskriget, hann aldrig överleva sin sista period som president utan dog i hjärnblödning strax innan andra världskriget var till ända. Franklin D Roosevelt är unik ingen president har suttit så länge som han, 4 perioder från 1932 till 1945. I dag kan en president bara sitta i åtta år – thanks for that med tanke på mr Bush.
Nästa jämna årtionde var 1960 – Kennedy vann valet och 1961 tillträdde han och hans period vet vi alla som var med då hur den slutade med ett skott i Dallas.
När Roland Reagan tillträdde 1981 dröjde det exakt 69 dagar innan han blev utsatt för ett mordförsök men han överlevde.
- Älskling jag duckade sa han i sjuksängen inför tv-kamerorna till sin hustru Nancy även mordförsöket fanns förstås filmat av övervakande tvkameror.
Mr Reagan visste hur man gjorde för att överleva för han hade varit filmskådis i Hollywood i sin ungdom och medverkat i massor westernfilmer. Där han hade spelat cowboyhjälte.
I och med att Reagan överlevde tror man att den gamle indianhövdingens förbannelse ska vara bruten men riktigt säker kan man inte vara – nästa president som är vald jämt årtionde är nuvarande mr George Bush.

Chronological Order: 1789 to 1889
Chronological Order: 1889 to Present

Washington, George1789-97
Adams, John1797-1801
Jefferson, Thomas1801-09
Andra bloggar om president Bush:
Copyright LarsThommy

Monday, December 04, 2006

Käk för en statsminister – chili con falukorv

Chili con falukorv - käk för en statsminister
Helgen som var
Råkade se reprisen av Go´kväll mitt på söndagen. Fillippa Reinfeldt bjuder på tänkt middag med gäster, Lisa Nilsson sjunger Det regnar i Rio och Filippa berättar om sin makes kökskonster.
- En favorit korvgryta med vita bönor!
- Låter folkligt när hörde man senast talas om att Göran Persson eller någon annan ledande socialdemokrat laga en enkel rätt för stugorna?
- Blir väl slottstek a la Stiernhof där eller musslor och french fries med någon mayonnai från Bryssel a la Margot Wallström.
- Nu förstår jag varför Fredrik Reinfeldt vann valet.
Hur som helst prövar vi på Kistalight ett värdigt statsminister recept hemma i stugan.
- Fräser en strimlad purjolök, fyller på med skivad falukorv, värmer vita bönor i en kastrull och här i Kista lägger vi till en del potatis, några morötter och gröna brytbönor.
- Smakar av – borde kanske fylla på med några buljongtärningar i böngrytan, hacka några vitlökar, fräsa dem i pannan fylla på med dem bland korv och purjolök.
- Mm – varför inte glas rödvin med stuns till?
- Tag gärna nåt från den nya folkdrycken lådvin – kanske ett Primitivo vin från soliga Italien.
- Visst ja jag ska ju spela tennis på kvällen får bli några glas mjölk istället.
Tennisen, några timmar senare, blev en smula hårdsmält, hittade inte rytmen, något mysko med bönorna?
När jag åker hem på söndagskvällen regnar det och jag känner att jag har ont i halsen och i mitt gamla öga.
Får trösta mig med en gammal god story som jag brukar berätta för mina elever när vi läser om det amerikanska frihetskriget – vilket vi har gjort i veckan som var.
- Se blogg i morgon!
Copyright LarsThommy

Tuesday, November 28, 2006

NVIS inte Elvis - light journey - current time

Foto av internationella rymdstationen taget den 17:e september 2006 under flight 12A.

Helgen som var besökte vi vänner i Norrköping. Går på promenad under lördagen, förbi Kneipens snickarglada hus, regnet porlar och lervälling under fötterna. Vi går längs Motala ström som brusar i det gamla industrilandskapet och Strykjärnet bildar en vacker fond trots novemberdis mot stadens nya Campus och universitetet.
Vi på Kistalight är inbjudna på specialvisning av KOSMOS som är ett samarbete mellan stadens universitet; Norrköpings visualiserings och Interaktionsstudie och Hayden planetariet vid American museum i New York.
Genom en förtjusande föreställning blir vi guidade på en resa genom rymden av vårt värdpars dotter Carolina Carlgren som är examensstudent där på Tekniska Högskolan. Scenen är en tio meter bred böjd scen och tre meter hög. Det är en virtuell verklighet av vår galax och Andromedagalaxen och andra galaxer som målas upp.
Vi får följa International Space Station , ISS, färd mot en soluppgång över jorden. Stationen som har en omloppsbana runt jorden på 90 minuter följer vi i realtid, current time, och det är hisnande bilder över jorden.
När vi sedan snurrar vidare mot våra andra planeter med Voyager II, ser månens baksida - går inte att se från jorden, besöker Mars och Jupiter med sina månar blir vi allt mindre och tanken räcker inte riktigt till. Vi får lov att bli filosofiska istället. Med Voyager I som har hunnit en bit på sin resa lämnar vi vårt solsystem med Carolina som styrman och vi börjar fundera på om det finns liv på andra planeter.
Radiovågor har lämnat jorden allt sedan vi börjat sända radio. De förflyttas med ljusets hastighet.
- Jämför avståndet ljusår!
De första officiella radiosändningarna i större omfattning hör hemma på 20 och 30-talet. Vi får följa radiovågor ut i rymden. De bör ha kommit en 70 – 80 ljusår ut i rymden.
Bland pling, brus och bubblor får vi höra gamla radiotal: Hitler från Berlin OS 1936, Eisenhower från D-dagen 1944 och så vidare fram till mer modern tid.
- Vi får hoppas tänker vi på Kistalight att om det finns mänskligt liv på ett annat planetsystem och i ett annat solsystem att det inte är Hitlers tal som är det första man får höra från planeten jorden. Andra bloggar om iss och rymdfärjan:
Copyright LarsThommy

Sunday, November 26, 2006

Kanon på Kulturhuset


Kanon på Kulturhuset
Veckan som var…
Onsdag kväll, Kistalight på kulturutflykt, publiktryck på Kulturhusets internationella författarafton. Trycket gör att föreställningen flyttas ned till en av hörsalarna från Café Panorama. Kö till vinserveringen, feststämning – tar ett glas vitt medan jag kikar på litteraturen som säljs dagen till ära. Bestämmer mig för The Deleted World. En kondenserad diktsamling där den skotske poeten Robin Robertson, en av kvällens huvudaktörer, har översatt och skapat 15 kända Tranströmerdikter i en lyrisk rytmisk engelsk språkdräkt.
Robertson inleder aftonen med dikter från sin samling Swithering där finns hyllningar, nåja, reminiscenser från Strindberg och tacksamhet till den svenska översättaren Karin Altenberg.
Blicken och tillslaget i Tranströmers poesi får vi uppleva när Krister Henriksson växelläser Tranströmers poesi med Robin Robertson.
- Man läser, gör tolkningar, ur Robin Robertsons Deleted World.
Henriksson för kvällen, som en blid litteraturprofessor, lyfter fram det berättande draget i Tranströmers dikter – en bard berättar om språket bortom orden. Robertson å sin sida visar på musikaliteten och rytmen i Tranströmers poesi. De brittiska tolkningarna får det att sjunga och Henrikssons svenska tolkningarna lockar fram bråddjup.
Här väljer vi den engelska versionen av;

Black postcards
I
The calender is full but the future is blank.
The wire humes the folk-tune of some forgotten land.
Snow-fall on the lead still sea. Shadows
scrabble on the pier.
II
In the middle of life, death comes
To take your measurements. The visit
is forgotten and life goes on. But the suit
is being sewn on the sly.

Tomas Tranströmer avslutar kvällen med två musikstycken för en hand och får stående ovationer tillsammans med Henriksson och Robertson. Ovationer som aldrig riktigt vill ta slut.
Medan vi fikar i Teaterbaren efter den magiska föreställningen, Kistalight utsände och två kompisar från ungdomen, pratar v i om gamla tider, 70-talet, och The Bands gitarrist, namne till kvällens poet.
- Oh tro det eller ej i högtalarna hörs The Bands gamla klassiker The Weight av Robbie Robertson och framför oss minns vi bilden av Tomas Tranströmer framför pianot.
Håret på skaft, ett roat och kanske något förskräckt leende.
- Vad har jag nu ställt till med?

Van the man

Flanör på Helsingörsgatan, något uppdaterad, dags för debut som författare snart? Bild: Evelina Sjöberg


Van the man

Veckan som var…
Onsdag morgon – novemberdis på väg mot tennisträningen.
Kymlingelänken – köer har så varit de senaste 14 dagarna, något mysko med intervallerna vid Rinkebykorset – bussfilens bromskloss är öppnad.
Tar den vägen, vänder vid kattens veterinärklinik i Rinkeby och tar fart mot Sundbyberg.
Märker att jag glömt enkronorna hemma när det dags att betala P-avgiften utanför tennishallen. Prövar en Tiokrona istället!
Får ingen biljett, prövar en till - samma resultat.
Ingen biljett, inga småpengar kvar - dessutom sen.
Scenario; sen och kan få P-böter!
Ingen bra dag!
Då kommer The Man with The Van, V8-an mullrar och det puffar rökridåer!
Växthuseffekten!
Det smälter en glaciär i Anderna, biljettapparaten öppnas och remsor fixas.
Jag får tillbaka mina tiokronor och en biljett som räcker i flera timmar.
Tennisen funkar och fin träning.
Vi säger bara på Kistalight!

Sunday, November 19, 2006

Kanon på Dramaten


The Monte Christo cottage New London Connecticut USA

I veckan hamnade vi på Kistalight på Dramaten. I vimlet sågs känd judisk skådespelare och bankiren och riskkapitalisten …hm hm och några bänkar bak skymtade skådisar från Stadsteatern och det vimlade förstås av allt från grå pantrar – många, till teaterentusiaster från den unga generationen.
Vi såg föreställningarnas föreställning Lång dags färd mot natt av Eugen O´Neill, teaterfolkets och en av alla skådisars favoritpjäser och kungliga Dramatens eget lilla skötebarn. I huset finns originalmanus till pjäsen skänkt av Eugen O´Neill och varje år delas det ett ut ett O´Neill stipendium. I år fick Lena Nyman stipendiet.
Tänt i första akten - nyordning i tolkning av pjäsen? Nu är livslögnerna synliga. Vi åskådare kan inte dra oss tillbaka i salongsmörkret. Dekoren är till synes enkel, fyra stolar och ett bord, ett antal Whiskey karaffer och en buktande fond med oval himmel och ett ljusspel.
Vi på Kistalight tjusas av skådespelarprestationerna, oroas av de avgrundslika livslögnerna men framförallt gillar vi poesin i pjäsen. Mistluren och dimman som drar in från Atlanten mot The Monte Christo Cottage house i New England och familjen O´Neills sommarhus.
Visst kan man också skratta åt galghumorn i pjäsen men när livslögnerna rullats upp och ljuset släcks ned i slutscenen är det en samling gripande livshistorier som berättas. Massor av mänsklig skröplighet gestaltas; alkoholism de är ju irländare, avund, TBC, oförmåga att fungera i ett socialt sammanhang – de verkar oerhört isolerade i familjen, snålhet – fadern kommer inte över sin fattiga barndom, brödernas utsvävningar och deras och faderns maktlösa absoluta förtvivlan över moderns narkotikamissbruk. Någonstans mellan familjen, livslögnerna och bråddjupen i replikerna poppar också kärleken fram - moderns slutreplik i pjäsen när hon försöker analysera sitt liv.
- Så var det ju det där att jag träffade en viss James O´Neill - sedan var ingenting sig likt.
Andra bloggar om kanon:
Copyright LarsThommy

Saturday, November 18, 2006

Lektör Light

Blåeld, skärvor av kalkflis och ett manus öde Bild: Thommy Sjöberg
Tips till andra bloggare kan gott duga på den egna sidan.
Varför inte bli din egen förläggare, tipsar vi på Kistalight, då kontrollerar du hela processen i ditt manus öde.
- Klart det är ungefär som att aldrig låta sina barn växa upp, flytta hemifrån och få ett eget liv.
- Bra förstås om man skickar iväg sitt manus till kunniga lektörer då får man också en, förhoppningsvis, fin feedback.
Men har man dessutom en liten entreprenör i sig förutom författardrömmen och tycker sig kunna spendera några tusen.
- Varför inte trycka själv på Författares Bokmaskin.
Skrivarhälsningar från Kista.
Copyright LarsThommy

Thursday, November 16, 2006

Kanon i förorten



Oui mademoiselle Faiza Guène – tres bien!
- Har tillbringat några dagar med Kiffe Kiffe imorgon och charmats av en ung berättarröst från förorten i Paris – La banlieu de Paris – i stadsdelen "Paradiset".
Alldeles uppenbart finns här en liten sagoprinsessa med tema från förorten. Med en attityd som ger ton åt berättandet. Ung tjej som lever med ensamstående mamma då pappan har stuckit hem till Marocko eftersom det inte blev några pojkar i äktenskapet.
Dofter och lukter hämtas från rektorer som luktar gammalt bordsvin till nedpissade hissar och nedrökta och kyssande pojkvänner och mamman som gör inpack med olivolja för att ge dotterns hår lyster.
Här finns socialassistenter på hembesök som kommer när det är som mest olämpligt; ostädat och spisen är som mest skitig.
Faisa är säkert en andlig kusin till Jonas Khemeris tankesultan i Ett öga rött. Hon har dock en mer nollägesstrategi för att överleva och experimenterar heller inte med ordföljder i språket för att ge karaktär till storyn. Dock finns det ordlekar, se titeln, roliga metaforer, några festliga intriger och ständiga anspelningar på populärkultur och tv-serier. Säkert finns förortsslang i originalversionen och boken har väckt debatt i Frankrike där finkulturen, skribenter på Le Figaro med flera, inte har ansett boken som litteratur.
- Struntprat säger vi på Kistalight som snabbt ser att den ligger nära dagboksromanen, varför inte även bloggen, och åtminstone den förra har funnits i århundraden och hör hemma i litteraturhistorien.
- Här gäller samma i dag som imorgon som titeln anger men under berättandets gång sker en glidning som kan ses i romantitelns betydelse - ungefär från att bita ihop till att gilla läget. Storyn är en feel good historia där huvudpersonerna utvecklats mot det goda och huvudpersonen Doria finner sig tillrätta på en skola där hon utbildar sig till frisör.
Men som hon konstaterar det var "lite som Christian Morin. Han var programledare för Lyckohjulet i åratal, men det han egentligen ville göra det var att spela klarinett…"
Andra bloggar om förorten:
Andra bloggar om förorter:
Andra bloggar om kanon:
Copyright LarsThommy

Sunday, November 12, 2006

Poesi online Light


Poesi online Light - där regnbågen falnar finns ett pris att vinna
Bild: Thommy Sjöberg

Igår hamnade jag på…

Sneddar förbi Kista Science Tower, novemberdis, missar precis tunnelbanan, hinner ändå leverera en dikt till Författares Bokmaskin S:T Eriksgatan 10, som dagen till ära, trycker En diktsamling på en dag. Inbjudna är hugade, blivande, refuserade, brinnande, glödande, falnade, idealister, haverister och andra författare som inte hittat vägen till tryckning hos de etablerande förlagen. Som tänkt framtida författare och förläggare, Kistalight Publisher, är jag inbjuden att delta med en dikt.
- Väljer Gränsvakt från bloggen.
Dikter tas emot mellan 10:00 och 13:00, stopp vid ungefär 150 sidor. Dikten ska lämnas på diskett eller USB plus en pappersutskrift.
Trots missen med tunnelbanan är jag ute i god tid och mitt bidrag, Gränsvakt, får nummer 30 i köordningen.
Vid kvällens fest hämtar jag ett rykande varmt exemplar av Poesi online 06. Häftigt omslag, ansiktslös man, poet får man förmoda, med Borsalinohatt, lång rock, läsande från manus som ringlar sig. Kroppen är avtecknad mot en fond av skrivna verser.
Där finns en rad intressanta titlar i antologin: Alliansen - yngste medarbetaren för dagen Edvin Svenske 10 år, Poetens blick, Martallen, Svart taxi, En dimension av lust, Marilyn, Det finns inget mörker – bara stulet ljus och för att nämna en till;
Pappa, kan passa bra så där när Fars Dag är i faggorna. Dikten Pappa av Jane Morén var en av kvällens upplevelser. En dikt med starkt innehåll som när den lästes av sin författarinna skapade magi kring scenen.
Märkvärdigt många av kvällens poeter var förresten goda scenestradörer. Från utmärkt diktion Helen Ögren till en rad av manliga poetestradörer där man anade förebilder allt från Cornelis och Taube till Bruno K Öijer och Göran Sonnevi. Kvällens nestor Börje Crona läste elegant rimmad vers. Själv hade jag en mild och somrig uppläsning tyckte min fru som trots det såg förtjust ut.
- Glömt högstadiemegafonen hemma.
Kvällens bonus "Vinn din egen bok" lottades ut till lycklig kvinnlig poet som läste ett bidrag och som får man anta gick hem från festen med ett ljust leende i novemberdiset. Men det gjorde vi andra också sedan vi underhållits av stand up komikern Hans Carstensen. Och värmts av levande poesi och ett ungt band med grunge musik med ännu yngre fans.
- Ser att även Den Blinde Argus har varit där - kul!
Andra bloggar om bokförlag:
Andra bloggar om att publicera:
Andra bloggar om entreprenörsskap:
Copyright LarsThommy

Tuesday, November 07, 2006

Publishing Light


Räcker det med en ton?
Var och en sin egen förläggare
Sneddar över Gläntan bakom Helsingörsgatan. Fullmåne, nästan, den hänger tryggt bakom björken, snett över Kistaskrapan.
- Har varit i Gdansk några dagar, bistert väder i den gamla kosmopolitiska fri och Hansastaden, säkert kommer en liten bit om detta på Kistalight så småningom.
- Funderar på om jag ska ge ut en liten bok med Kista-kortisar, bitar och skärvor, från bloggen och bli min egen förläggare. Små bitar med en förhoppningsvis egen ton som berättar en historia.
Men vad ska boken heta och få för titel?
- Vi bara undrar på kistalight.
Andra bloggar om bokförlag:
Andra bloggar om att publicera:
Andra bloggar om entreprenörsskap:
Copyright LarsThommy

Tuesday, October 31, 2006

Utvecklingssamtal - Light



Vägen mot målen skymtar bortom parkvägen – men hur ska det gå till? Bild:Thommy Sjöberg

Ordning och reda, utvecklingssamtal på fredag eller hur är det egentligen man lär sig.
Sitter på förortsbussen, dis, dimma och för blött för att cykla, bilen just i dag hos Roy och Roger, Kistaskrapans lilla "låda" till topp knappt skönjbar i tjockan.
- Läser insändare i tidningen City av två elever från årskurs nio, Arazo och Mina från Upplands Väsby med rubriken Skolarbetet är elevens ansvar.
- Polemik mot mässande och mästrande skolminister Björklund förstås.
- Men vem i hela världen frågar jag mig har något emot ordning och reda och gott uppförande i klassrummet.
- Är detta verkligen en politisk fråga?
- Handlar det inte mer om sunt förnuft, om att vara vuxen och ha en inriktning på gott ledarskap undrar vi på Kistalight som inom parentes inte har ordning som sin största styrka.

Men hur går det egentligen till när man lär sig tänker vi och minns förra veckans utvecklingssamtal som vi hade när vi skrivit alla omdömen. Elev som tyckte sig stöta på vissa hinder i sin skolutveckling trots att hon svarade positivt på skattningsuppgifter både när det gäller trivsel, ansvar och beteende i sitt skolarbete och även ansåg arbetsbördan som okej. När de yttre förutsättningarna ordning och reda, och arbetsro är fixade - var finns hindren då?
- Att vi på Kistalight aldrig någonsin lärt någon elev någonting – någon gång säger vi.
- Deprimerande – Nåja!
Hur gick det till när du som liten parvel lärde dig läsa frågar vi vår elev?
- Glatt gick du till skolan. Ryggsäcken guppade som ett glatt flöte bakom fiskespöet på din väg. Rita bilder – orm, ljuda – ooorrrmm, lägga ihop orden – mor ror och så en vacker dag kan du läsa. Ett av livets stora ögonblick som att lära sig gå och utveckla sitt talande.
– Magi.
- Men vem gjorde jobbet?
- Det var du!
- Läraren har bara verktygen.
På högstadiet är det en uppsättning verktyg "som spelar roll". Komma underfund med sin inlärningsstil: visuell, auditiv eller kinetisk, skaffa sig en bra studieteknik; stödord, tankekarta, stryka under, repetera, läsa högt och skriva varierade anteckningar.
Möta olika varierade arbetssätt, läxor och katederundervisning, projekt av olika slag och grupparbeten så kan ju läraren alltid berätta en historia eller två - då och då.
Där finns olika redovisningssätt: Skriva häfte, göra film, posters, tecknade serier, skapa tidningar i Publisher, CD och PowerPoint presentationer, muntligt teater och rollspel, debatt och argumentation och så läxförhör och prov förstås.
- Varför inte en gammal diktamen då och då - kan fungera utmärkt för till exempel lite svagare elever som behöver klara och tydliga exempel.
Få förståelse för betygskriterierna och upptäcka analoga sammanhang, dra slutsatser och ta ställning. En mognadsprocess som påminner en del om konsten att lära sig läsa.
Vi lärare har till och med en del kunskaper om diverse syndrom som kan vara hinder för att nå målen.
Vägen mot kunskap och fördjupad förståelse fixar du säger vi till vår elev som säger sig möta hinder på sin väg.
- Kan säkert vara kul och ge en massa glädje men alldeles säkert är det en massa arbete också som du ska klara av.
- Någon jävla ordning ska det väl vara säger vi och travesterar känd gammal vänsterledare.
- Skymtar inte Kistaskrapans lilla "låda" på toppen fram genom diset när ledbussen sladdar in på Kymlingelänken vid Rinkebykorset?
Andra bloggar om skolan:

Copyright LarsThommy

Saturday, October 28, 2006

På Stan Light

Till DN På Stan

Hej!
Tack för era festliga, roande och tänkvärda parafraser i Bokstavligt talat från torsdagens På Stan 26/10.
- Kul - faktiskt!
Det var också en riktig rolig litteraturlektion för alla oss som gillar Stockholm både i verkligheten och i litteraturen.
Dock saknar vi Slas - tecknaren, gamängen och skribenten som gav söderkisen ett ansikte.
Bussiga som vi är bifogar vi här
en bit i ämnet från vår egen blogg.
Andra bloggar om Slas:

Hälsningar från Kista/LarsThommy

Tuesday, October 24, 2006

Blogg Light


Den charmiga anteckningsboken från Finistere även det skrivna nedan kan ses just som en form av anteckningar

Helgköp och läsning
Kommer över Bodil Malmstens bloggbok Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig efter en tur från förorten till City i Stockholm. I Kista galleria går det att handla det mesta dock inte några nyutkomna bloggböcker av Bodil Malmsten.
- Shame on you Akademibokhandeln i Kista Galleria! Som dock kring vecka 44 får in Bodils nya bloggbok.
Läser en rad recensioner i svenska tidningar av boken. Överlag välvilliga recensioner En som väl fångar tonen tycker jag är DN:s konstkritiker Ingela Lind. Hon snuddar vid det som är så påtagligt med Bodils bloggbok: Den lätta tonen som inte alltid är så lätt att fånga och att hon får det att se ut som boken verkar skriven så där i förbigående.
- Den lättheten finns där.
Vi läsare av Bodils blogg känner väl igen oss. Referenserna till Montaigne, mullvadarnas ihärdiga grävande i trädgården, resorna mellan Finistére och Vasastan och lexikoninslagen som vi gillar skarpt på Kistalight och så förstås alla bilderna poetiska, charmiga och tänkvärda. Där får Montaigne känna sig överspelad och förbipasserad för att tala tennisspråk.
För mina kaffekompisar och gamla goda vänner Goehle och Göran måste jag ju förstås skryta med att vi på Kistalight finns omnämnda på Bodils blogg.
- Se Montaigne i Kista!
Dessutom vet jag att åtminstone Göran just nu läser Bodils bok.
- Bon appetit!
Istället för en mer omfattande recension lägger vi in en liten Haikudikt som en hyllning till Bodils bok.

Finistere

Mistlur i dimman
ihärdiga mullvadar
en fläkt från havet


Kommentarer till Montaigne i Kista och Så fort jag hinner
- Ser häftigt ut med rubriken ovan: Montaigne i Kista. Glad och rörd lyfter jag på kepsen för detta. Måste erkänna att jag skrivit en bit om några av dina böcker, en essä, Se kanske mer kåseri,om läsning.
Hittar en bild på Montaigne på en av S:t Petersburgs universitets institutioner – Men vad står det? Den skulle Bodil i Finistere och alla andra Montaignefans se. Går det att lägga in bilder i en comments-box?Montaigne använder pekfingret på ett lite oroväckande läraraktigt sätt. Vad skulle han säga om Leninismen? Kanske något från Caesar?Se Montaigne essayer - Bok 1 Ett uttalande av Caesar.Grejar inte och lägga in Montaignebilden! Skickar adressen istället.

Kan inte annat än att bli nyfiken på din Concourtgubbe Francois Weyergans och hans Trois jours ma mere. Hoppas det kommer en översättning till svenska. Vad fint att du berättar om Lüfti och hans fru Ann-Marie. Ett par som är både poeter och översättare. Plus att Lüfti är en världsberömd författarfotograf som enligt myten t o m fick Beckett att skratta.
I deras hem fanns värme och många språk - så minns jag det i alla fall - jag som mest spelade fotboll och hockey med deras son Nermi Özkök. Men det är spännande att tänka sig att i deras kök har kanske de riktigt stora i litteraturen suttit bakom grytorna. Kul också att du Bodil är en av de författare som vandrat Stamgatan fram i Östberga. Likt Tusen författare har nog inte besökt Östberga men väl de allra främsta. De som med Nobeldiplom och andra insignier har under åren hukande sökt sig längs stadsdelens blåsiga gata sökande efter ”en stor självlysande solros mellan två kontinenters terminaler”. Citat från Lüfti Özköks diktsamling Vindarnas väg."
- Men varför blåser det så förbaskat på vissa gator och torg i förorten?
Hälsningar från Kista
Andra bloggar om Bodil Malmsten

Copyright LarsThommy

Sunday, October 22, 2006

Fredrik rules


Sju skäl varför jag inte bor i Täby
- Gillar Public service! Lyssnar allt mer på samhällsprogram och kulturradion speciellt på sommaren när det är lov.
- Undrar om det inte i själva verket är jag som är publiken. Jag menar lite äldre medelålders gymnasielärare som undervisar i Samhällsämnen.
- Snart, alldeles säkert, kan jag nog kalla mig adjunkt igen.
- Förresten ska jag vara alldeles ärlig är det min fru som betalar licensen.

- Barnflicka? Klart vi hade lite hjälp med barnpassning. Vad hette hon nu igen? Nåt på J – från Sverige faktiskt. Ersättning - javisst man vill ju vara schyst – arbetsgivaravgift – skojar du - inte en susning. Fanns det för 20 år sedan?

Skatteskriva torpet på Norra Öland på Jersey?
- Är du inte riktigt klok. Vilken idiot skulle komma på att skatteskriva ett dragigt torp?
Hm…hm hur kunde man göra sa du?

Medlem i golfklubben i Enerum på Norra Öland inte Ekerum vid Halltorps hage där greenfee är si så där 500 sek. Enerum en ekologisk golfbana för torpare men det är klart det finns många wannabees som svingar klubborna där.
- Vem vill inte bo i Täby?

Målat svart i ungdomen då jag var målarlärling? Klart jag hjälpte morbror Putte och tapetsera ett rum, faster Tilda och måla om ett kök, alla kompisar och bekantas bekanta med allt vad det nu kunde vara. Men jag menar vad gör man inte för sina vänner.

Spelar tennis i Sundbybergs tennisklubb och representerar Star i Stockholms kommuns grupptennis.
-Tennis klang av gammal överklass men numera folksport och inte alls en sport som bara förekommer i Stockholms norra kommuner och i gamla badorter. Förresten gillar jag liret och bollarnas magi. - Täby sa du?

Jag har varit i Täby centrum
Jag har varit där
Längst där borta i Täby centrum
Jag vet vad som finns där…
(Sjunges på samma melodi som Peter LeMarcs Marias kyrka.)
Andra bloggar om valet 2006:

Copyright LarsThommy

Monday, October 16, 2006

Omdömen och Skola 24

Höstens färger: Pumpor i mängder - omdömen på rad
Helgen som var
Det brinner i naturen, lönn, lind, alm och björk skiftar i höstens alla färger kring Järvafältet, Kistaskrapan står som en monolit färgad av höstens blå klarhet och några molnskockar. Jag ägnar helgen åt att skriva omdömen till mina klasser på högstadiet i ett program som heter skola 24.
Nåja det tar sin tid att komma igång på lördagen som vid alla kreativa processer behövs en startsträcka. Pysslar en aning med bloggen, fixar några länkar, skriver någon kommentar och vid pass efter 12 är jag i gång.
Fem olika typer av omdömen ska kreeras: Tar eleven ansvar, Tips för eleven om fortsatt arbete, Når eleven målen, Elevens utveckling och Övrigt. Inga betygsnivåer får anges även om vi lärare sedan i andra samtal klart och tydligt enligt rådande kriterier ska ha betygssamtal med våra elever. Men nu gäller utvecklingssamtal och då får man inte andas om betygsnivåer:
- Aja – baja!
Någonstans i utbildningssystemet finns en präktig neuros; betyg men inte betyg – vem bär ansvaret? Politiker, skolverket, sakkunniga, facket, skolledare eller lärare!
- Föräldrar och elever - njaa.
- Var är analyssoffan?
Dekret från ovan anger att vi måste skriva varje omdöme – de får ej formaliseras. För min personliga del ska jag skriva omdömen för 135 elever. De ska varieras och nyanseras så de passar den enskilde eleven "typ i bästa fall". Fem gånger 135 blir 675 omdömen som ska skrivas under 4 – 5 dagar med deadline 24:00 söndagen den 15/10. Samtidigt som det ordinarie arbetet pågår med undervisning, massor av möten och lektionsförberedelser.
- En egentligen proletär situation, ett löpande band av formuleringar, tyst kunskap som ska sättas på papper och serieproduceras. Det som förut kunde anges i samtal med alla tusen nyanser som då står till buds.
- Bra med formalisering – rättvist eller?
Hämtar exempel med formuleringar ur mitt lärarskafferi – sött, surt, beskt och salt. Klockan halvtre avbryter jag för att gå och handla i Kista Gallerian. Skriver tre omdömen när jag kommer hem – återstår många…
Vid sextiden steker jag kycklingfiléer och wokar grönsaker. Dinerar med kycklingrätten spetsad med sötsur sås och dricker något glas rioja till detta Ser galan för världens barn på tv. Försöker skänka 200 kr via mobilen – får ingen riktig feedback på detta – ringer då istället på bilar mm.
Kör igång vid tiotiden på söndag nu gäller det. Lyssnar på God Morgon världen. Nu med nya regeringen har Public Service gänget fått något att bita i.
- Herre gud! Jämfört med det här gänget från Täby framstår man som en bidragsfuskarnas Moder Theresia säger Gudrun Schyman i Rachel Molins mycket levande skepnad.
Nöter på med mina omdömen blir klar framåt kvällen vid sjutiden. Åker till söndagens gruppspel i tennis då mörkret lagt sig över den brinnande naturen. Min motståndare kommer inte men det gör inte en av spelarna på banan bredvid heller. Vi två som kom spelar en träningsmatch när vi väl väntat klart på våra uteblivna motståndare.
Helt demokratiskt blir vårt resultat 4 – 4 och 40 – 40 när vi blir avbrutna efter en timmes spel av nästa par som ska spela.
- Ett resultat i den svenska läroplanens anda.
-Hur var det nu i omdömesmallen enligt Skola 24?
- Utvecklas i jämn takt - fortsätt somtidigare!

Andra bloggar om skolan:
Copyright LarsThommy

Thursday, October 12, 2006

Kanon respekt

Orhan Pamuk ovanför Bosporen - är det i trakterna kring Galataseray?
På Kistalight gläds vi i dag över att Orhan Pamuk fått Nobelpriset.
- Skarpt säger vi på Kistalight som längtar efter att resa till Istanbul och Bosporen. Det blå blänket mellan Europa och Asien. Multikulti, religion och historia i lager efter lager: Romare, Bysans, Ottomanska riket och Atatürk inte konstigt att vår svenske poet Gunnar Ekelöf inspirerades på sina resor dit på ålderns höst och exploderade konstnärligt i diktsamlingen Diwan över fursten av Emgion.
Vi kikar i bokhyllan och hittar Den svarta boken. Denna gåtfulla labyrintiska bok om Galips spaning efter sin försvunna mystiska tjej Rüya och de återkommande krönikor över staden som kittar ihop boken.
- Klart vi kommer att läsa fler böcker av Orhan Pamuk och speciellt den senaste - den självbiografiska Istanbul.
I framtiden kommer vi alldeles säkert hitta vägen till Bosporen.
I går gissade vi på Adonis och Kapuscinski – inga dåliga tips men vi tippade också på Europatipset. Enkel omgång med diverse favoriter i EM-kval. Tio rader enligt ett U-system där vi gjorde en matematisk helgardering – blir då trettio rader. Systemet satt perfekt som Chippens 2-1 mål och tretton rätt var våra.
- Blygsam utdelning javisst men jag menar respekt.
Andra bloggar om Nobelpriset:
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om Orhan Pamuk:
Copyright LarsThommy

Wednesday, October 11, 2006

Nobel Kanon

En arabisk modernist och en polsk världsresenär
I morgon tillkännages Nobelpriset i litteratur. Vi på Kistalight håller även i år tummarna för och tror på Adonis. Denne modernist och gränsöverskridare mellan tradition och förnyelse inom den arabiska litteraturen. Adonis visar genom sin poesi och essäistik på en väg framåt och förnyelse för den klassiska arabiska kulturen och ett närmande till västvärlden. Vilket vi på Kistalight tycker kan vara en passande möjlighet till en dialog i tiden.
- Klockan 13.00 I morgon vet vi!

Svenska akademin är inte förutsägbar.
- Hur ska den kunna vara det?
Här finns en institution som inte är beroende av marknaden – härligt eller för den delen av den staten som inte kan gripa in - ännu härligare.
Skämt – Vad har svenska akademin gemensamt med den svenska grundskolan?
Svar: Från ingen av dessa institutioner går det att sluta även om man vill.
Dock växer man ifrån grundskolan.
- Blir man invald i akademin får man vackert stanna där.

Förslag till en alternativ pristagare från Kistalight är en av våra verkliga favoriter Ryszard Kapuscinski. En värld, en genre, en ensamrörelse med världsvid integritet, Afrika; Etopien – Haile Selaisse, Latinamerika; fotbollskriget, Iran; Shahen, det ryska Imperiet och mycket mer. Här finns reportage som som är verklig litteratur och förklarar vår värld.
Andra bloggar om Nobelpriset:
Andra bloggar om kanon:

Copyright LarsThommy

Friday, October 06, 2006

Vällingbymodellen


Punkthus Solitude med kulturhuset Trappan och Vällingehus i bakgrunden. Charmig elevmodell i Vällingby centrum.
Bild: Thommy Sjöberg

Vi läser den nya ministerlistan på Kistalight. Alla de tunga posterna blir moderater; utrikes med överraskningen Carl Bildt - smart, justitie, finans och statsminister är moderater förstås.
Verkar rättvist med tanke på valresultatet. Vi på skolan får en ny högste chef Lars Lejonborg med Björklund som skolminister – ska bli spännande.
Tweed istället för fritidströja, loafers istället för seglarskor, portfölj istället för ryggsäck eller adjunkt istället för mentor?
- Vi får se. Det är inte formen som är avgörande.
På Kistalight gör vi dagen till ära ett litet hopklipp av gamla bloggar och minns folkhemmet.


Sitter på förortsbussen, bilen hos Roy och Roger sedan mer än en månad. Språken surrar, stadsdelar som radband; Kista, Rinkeby, Tensta, Spånga Solhem, stimmande små barn som bussas av sina föräldrar från betong till villaförortsskola i segregationens Stockholm.Hinner läsa när bilen är på verkstad. Klämmer populärfackliga böcker som boo.com om IT-bubblan, har läst en bok om LINUX (operativsystem) och Linus Torvald, spännande där om outsource och just nu läser jag Kitchen Confidential av en machokock från New York. Det blir intressant när han skriver om ledarskap och verktyg för yrket. Tonen är inte direkt som om det vore läroplaner från Skolverket. Beskrivningar av knivar, kryddor, kastruller varvas med funderingar på ledarskap från en febrig bransch som ofta är på högvarv.- Lätt att börja fundera över vilka som är lärarens verktyg: Tavlan, white-boardpennor, overhead, datorer, kalendern, terminsplaner, grupp, projekt och enskilda uppgifter och vips är man över på ledarskapet.Hur gör en skicklig lärare?Organisation, energi och ambition är naturligtvis viktiga punkter. Men det finns något mer. Förmågan att skapa relationer, bygga upp förtroenden, sätta gränser, driva på, att se någon vid rätt tillfälle, ha humor, vara schyst som kallas värdegrund och kunna bli förbannad. Kort sagt har man alla dessa egenskaper, från psykopat till ängel, är man troligtvis framgångsrik på något annat fält än i skolans något sargade vardag. Den tysta kunskapen ovan måste naturligtvis matchas med en bas som heter kunskaper tänker jag när dragspelsbussen sladdar in på Skattegårdsvägen och punkthusen i Vällingby dyker upp i morgondiset som slitna master från en sjunken skuta från femtiotalets folkhem.

Sista dagarna i april efterlyser vi två punkthus i Vällingby. Återupptagande av projekt folkhemmet med våra sjuor i veckan (har legat nere under en period). Modeller av profiler i området ska göras klart. Några är redan klara: Fontänen, Trappan, Vällingehus och det roterande V:et som drivs med litet batteri med kugghjul som utväxling, de speciella stenarna, rundlarna och de designade lamporna är klara återstår en rad andra modeller som kyrkan, centrumhus, idrottshallen och fyra punkthus, varav två är försvunna.Vi jobbar med trä, hönsnät papier mache och färg. Skalan är 1:50, 2 cm motsvarar 1m. Eleverna har gjort ritningar med hjälp av meter prototyp (1m lång pinne).- Kallt som fan när vi sprang runt i Centrum och gjorde mätningarna tyckte både jag och eleverna. Projektet är ett samarbete mellan bild, slöjd, So och teknik, som So-lärare har jag inte en aaaaning om hur jag ska ro hem ett sådant här projekt men som energisk folkhemsnostalgiker och förändringsvillig lärare, typ, vem vill vara en bakåtsträvare, står jag och eleverna där med en låda innehållande våra ritningar, pinnar av olika längd som kallas trämaterial, limpulver, en hög med Metro och City tidningar, hönsnät. I tekniksalen finns limpistoler, häftapparater och små kallas det bandsågar till hjälp.Har visserligen ett förflutet som hantverkare i ungdomen men - hur ska det gå?


  • Var tog punkthusen vägen?
  • Vem vill stjäla ett punkthus?
  • Leve alla folkhemsnostalgiker!


Under nästa torsdag eftermiddag när vi jobbar med Vällingbymodellen har ett av punkthusen kommit tillrätta.
Kul!
Konsten att se och bekräfta uttrycksbehov handlar om möten, att bli sedd, det har flera författare och andra kulturarbetare vittnat om i minnen från sin skoltid.
Fick även in ett alldeles förtjusande So-arbete i veckan. Två unga damer har skrivit ett häfte om Taoismen (Daoismen) i form av en tidning. Två vanliga tjejer, ni vet de där som bor i grannens radhus, duktiga, lite knepigt med stavning kanske, men vanligtvis inte de som har MVG på sina uppgifter. Här har de överraskat med en rolig tidning Tao-Puh Bladet. Där finns intervjuer - påhittade, krönika, debatt och insändare, dikttävlig med dikter förstås, korsord, källor som alltid ingår, en charmig tecknad serie om Lao-Tzu som levde för 2500 år sedan och skrev ned sina visdomar med 5000 ord i Tao – Te Ching innan han försvann bortom kinesiska muren för att aldrig mer ses.
Tidningen blir mångsidig och märkvärdigt väl får de med de olika kriterier som behövs för ett högt betyg.
Kul med oväntade inte riktigt förutsägbara goda arbeten – lärarens belöning.

Men fortfarande saknas ett av de fyra tänkta punkthusen på Ångermannagatan. Kanske skulle man skapa ett spel: Jakten på det försvunna punkthuset. Har det någonsin funnits, är det en illusion eller har huset försvunnit likt Lao-Tzu som en dröm om en bättre värld i ett arkitektoniskt manifest om folkhemmet.
Vem vet?
Vi jobbar på under sen torsdag eftermiddag på de modeller som ännu inte är klara. Här klipps och häftas hönsnät på modeller av S.t Tomaskyrkan, T-Banehuset, punkthusen och Mc Donald så det står härliga till. Jag och elev rör limpulver, vi river Metro och Citytidningar klistrar papier mache och det målas efter de avfotograferade byggnaderna och det är ett liv och ett kiv. Det kanske inte blir så dumt när vi så småningom blir klara och får montera våra modeller på den platta som är i ordning gjord. Lite kompakt kanske och så saknas ju ett punkthus.I dag när vi slutar ska jag upp och spana efter det på Trappan bredvid Fontänen, biblioteket och den gamla ungdomsgården Tegelhögen, dessa allhus, där ABBA-Benny och Hep-Stars någon gång på sextiotalet startade sina karriärer.

My baby drove up in a brand new Cadillac
and she is never coming back.
Oh…oh…oh …oh Cadillac.

Vi bygger och spanar vidare!

oh…oh…oh …oh Cadillac.

Tyckte mig se det försvunna punkthuset, skymtande, i bagageluckan på en gammal stadsjeep på Vittangigatan uppe vid Tegelhögen.
Påminde inte föraren om en av de ryktbara arkitekterna från sextiotalet.
Ni vet de där som skapade monsterförorter i både Stockholm, Malmö och Göteborg men själva bodde i chic kulturbostad och gick klädda i manchesterkavaj, trendiga jeans, blanka boots och hade långt hår med hästsvans. Kanske är han ute på någon sorts uppdrag att söka upprättelse och finna de goda rötterna till miljonprogrammen.Tar med mig ett gäng grabbar och tjejer, årskurs sju, som redan är klara med sina modeller på promenad. Vi tar trapporna upp till Frostviksvägen, flanerar förbi våra vackra punkthus på Ångermannagatan. De har ett speciellt lyster numera, sneddar ner mot Solursparken.Detta är säger jag till eleverna är Europas största solur. Skuggan står vid strax före tolv, XII, och pojkarna klättrar på de romerska siffrorna och flickorna solar.- Genus eller uppfostran?Vi knallar vidare genom Vällingbys topografi uppför backarna vid Arabstaden. Här ritade arkitekten Jon Höijer terrasshusen på Mörsilgatan. Vi fortsätter bort mot Vällingbyhöjden och deras radhus, backe upp och backe ner.- Här bodde några av skaparna av de moderna folkhemmet på femtio och sextiotal mässar jag. Palme med familj som naturligtvis tog hand om politiken, där fanns psykiatrikern Gustav Jonsson, Skå-Gustav, med sin familj som vidareutvecklade synen på själen och barnuppfostran och här bodde arkitekten Höijer med familj som designade folkhemmet. Man kan notera att makthavarna bodde förhållandevis enkelt betonar jag men visst Vällingby har som alla stadsdelar även sin ekonomiska geografi och här bodde då gräddan.
Hur länge ska vi promenera frågar en av flickorna som alltid blickar framåt och inte låter sig imponeras av samhällsklasser eller social topografi.
Vi knallar vidare. Vid parken nedanför Skattegårdsvägen finns en linbana för lite större barn. Där åker killarna fram och tillbaka, fram och tillbaka och tjejerna de solar. Vi småpratar, skojar och har det ganska gött i solen.

Oh…oh…oh …oh Cadilac.

Försvunna punkthus, förlorade drömmar om gångna folkhem!
Tja de kanske mår de bäst av att vara just drömmar eller myter.
Lao-Tzu, som skrev ned sina drömmar för 2500 år sedan i Tao innan han försvann bortom den Kinesiska muren.
Nog var hans idé liksom folkhemmet.
Ett förbaskat gott försök i alla fall?

Andra bloggar om folkhemmet:
Andra bloggar om valet 2006:


© Thommy Sjöberg

Thursday, September 28, 2006

Kanon för en söderkis – en mörsare från Kistalight


Utsikt mot Söders höjder Bastugatan och Skinnarviksgränd Pennteckning: Stig Claesson

Slas - en svensk kanon
Här kommer en annan snidare serru, brevduva liksom, direkt från Tullen med tricken.
Du vet posten vid gamla Flamman.
Tassar fram med brevbärarväskan längs kulturstigen; Tavastgatan, trapporna upp till Bastugatan, där häckade förresten musikanten Lars Sellergren, han tog det alltid piano ha…ha. Uppe vid krönet av Bastugatan hade Olle Adolphsson en stuga, Trubbel, trubbel, längre ned i backen fanns blåsbälgen Andrew Valters kontor. Där fanns en konstens höjdare som Carl-Fredrik Reuterswärd med professors rang på Ackis och där fanns Stadsteaterns chef Karin Kavli. En sträng donna med skarpa jack om man kom snidande med eftersända brev.
Harru nån anvisning med sekiner i dag rå kunde det låta.
Det var den unge Slas som mötte upp, ofta redan i backen ned för Bastugatan, väntande på betalningar från Aftonbladet för sina egensinniga kulturbitar med spretiga kongeniala teckningar som fångade ljuset.
"Dom gillar vi skarpt på Kistalight."
På den tiden bodde han i Skinnarviksgränd med sin unga familj, två små knoddar och vacker tekla med indianskt ursprung, från S:t Lawrencefloden i provinsen Quebec i franska Kanada. Lilla Hiawathas signalkurs hade gjort susen (= kärlek).
Kvarteren kring Bastugatan var i mitten av 60-talet nerslitna och det var innan Söder hade blivit ett reservat för kulturmurvlar, skådisar, klämkäcka socionomer, hippa generaler och kulturfernissade mäklare.
Det här var innan Vem känner Yngve Frej och innan Slas blivit folkkär skildrare av landsbygden och av dom som blev kvar på vischan. Indirekt avslöjar Slas även hemligheten med alla söderkisar genom sina böcker om landsbygden.
Bakom en riktig stockholmare döljer sig en lantis.
Fråga bara Lo-Johan som bodde lite längre bort på Bastugatan.
Nej vid den här tiden hade Slas debuterat och skrivit berättelser från Europa/Nya världen, Bönder, Västgötalagret, Supportern och Ugnstekt gädda alla utgivna på det socialistiska Bo Cavefors förlag. Några av novellerna Supportern och Götgatsbacken kan tillsammans med Yngve Frej duga som en kanon i svensk litteratur och speciellt då från Stockholm.
Ena riktiga mörsare avfyrade med en doja från Söder.
En gång hjälpte jag Slas och det måste ha varit hans fru – mycket vacker – en riktig pingla, en man och en ännu vackrare pingla- troligen syrra till den förra vackra pinglan och skjuta igång en gammal Porsche nedför Bastugatsbacken.
Om Porschen startade?
Inte den blekaste!
Men nog puffade det några moln från lilla Hiawathas signalkurs när jag gluggade och tirade på syrran till den vackra pinglan.
Oh la la – man skulle bli konstnär.
Tror också att jag allt sen den tiden har närt en dröm om att få lite pröjs för, dra in några sekiner till och leva på egensinniga bidrag publicerade på någon Blaskas kultursida.
Här kommer en annan snidare serru!

Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Slas:

© Thommy Sjöberg

Sunday, September 24, 2006

Karibien kanon light


Marques plus Faulkner är lika med magiskt sant
Valets förlorare är Fp och SAP. Utan att uttala några djupsinniga analyser tycks man kunna konstatera att de förlorade en massa röster genom att överge sina politiska identiteter. Sossarna betonade inte tillräckligt vikten av arbete och kampen mot arbetslöshet. Folkpartiet med sina traditionella socialliberala idéer och värderingar framstod mer som ett bakåtsträvande parti och deras skolpolitiska utspel verkade mest som en konservativ fernissa. Plus att de hackar sig in, modern teknik förvisso men ej särskilt schyst, i motståndarens dator.
På Kistalight gillar vi dock deras utspel om en litterär kanon. Vilket inspirerar oss till att fatta pennan utan att tro på en kanon i sig.
Dagens kanon får bli två litterära kanoner som William Faulkner och Gabriel Garcia Marques. Med sina storverk, som Stormen och vreden - Faulkner och Hundra år av ensamhet - Marques, har de mutat in sina egna poetiska universum. Faulkner med Yoknapatawpha county och Marques med byn Macondo.
Faulkner en lyrisk prosaist som skapar broar över själens avgrunder. En författare som är den amerikanska söderns psykologiske utforskare som ska upplevas mer med hjärtat än med intellektet.
Marques har själv vittnat om Faulkners inflytande på sitt skapande när han skrev, Hundra år av ensamhet, sin latinamerikanska symfoni och krönika över byn Macondo.
Gemensamt har de också naturen i Karibien; Faulkners amerikanska söder och Marques Colombianska havskust. Båda är de barn av miljön kring den Mexikanska golfen; samma hetta, samma dammiga vägar, samma tropiska vegetation, samma prunkande trädgårdar och hus. Här blandas creolsk, latinsk, brittisk och afrikansk kultur i en häftig mix när det gäller människor, musik och mat.
Exploateringen av Västindien låter sig inte beskrivas med mindre än en magisk realism. Ungefär så skrev vi på Kistalight för en herrans massa år sen när vi skrev en recension av Marques Krönika över ett förebådat dödsfall i studenttidningen Gaudemaus
- Och så tycker vi än i dag.
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om Magisk realism:

Copyright LarsThommy

Tuesday, September 19, 2006

Rötter på Kulturhuset


Sedighere - Sannas biologiska mamma
Dagen före valet besöker Kistalight Kulturhuset vid Sergels torg och ser Shakespeares Midsommarnattsdröm på Stadsteatern i passande nutida svensk bearbetning. En föreställning där både det burleska och poetiska får komma till tals i en mycket lyrisk och rolig föreställning.
Innan teatern passar vi på att besöka Sanna Sjöswärds utställning Rötter på Kulturhuset som handlar om hur hon söker upp sin biologiska mamma i Teheran efter att blivit bortadopterad som fyraåring. Ett omtumlande möte som så småningom leder till en rad fotoporträtt och andra bilder med ett lyriskt lyster.
På utställningen finns en gästbok där vi ungefär skrev följande, givetvis en personlig kommentar, som vi här låter gå i tryck.

Hej Sanna!

Fina bilder
starka känslor
Möte mellan generationer
en bro mellan nu och då.
- Orienten!
Vackra mejslade porträtt
Persiens blåa mystik och ljus
som en försoningens slöja
för en övergiven liten tjej
som likt en enveten sökare
hittar källan till sitt flöde.


Hälsningar/LarsThommy/Kistalight
Andra bloggar om kulturhuset

Monday, September 18, 2006

En gul, en vit, en blå...Valförättare 2006


En gul, en vit, en blå och en rosa – legitimation – tack säger vi. Ett mantra - vi stoppar valsedlar i en valboxlåda. Den rosa får en egen låda.
Kistalights utsända, för dagen klädd i blårödrandig rugbytröja, gör sin medborgerliga plikt och arbetar under årets val som valförrättare i Spånga 8 i Bromsten. Kanske finns också chansen till lite milt wallraffande som vi gillar skarpt på Kistalight.
Valdistriktet är en utmärkt mix av boende. Här finns villor utan att området är en gräddhylla, här finns rad, flerfamiljs och servicehus och en avsevärd del av de boende är av utländsk härkomst. Vid förra valet gällde att som Spånga 8 röstar så röstar Stockholm.
Det är en jämn ström av väljare hela dagen. Några toppar vid omkring lunchtid då köerna ringlar sig. Den äldsta som röstar är en kvinna med invandrarbakgrund som nått den mogna åldern av 99 år. Hon kan i själva verket vara hundra år födelsedagen anges till första januari och med hennes bakgrund kan den vara införd i efterhand. Heder till henne och hennes släktingar som hjälper henne till vallokalen. Den yngsta som röstar är 18 år och fem dagar och heder även till honom. Mellan de två är det drygt 1300 väljare upptagna i röstlängden
- Varför inte en ros till bägge?
- Klart rosen är en upptagen partisymbol.
Mellan den yngsta och äldsta är det drygt 1300 väljare. Vi valförrättare växlar uppgifter mellan att pricka av namn i röstlängden och dela ut valkuvert och hjälpa väljare till rätta. Intrycket är att det är ett högt valdeltagande. Jag hjälper en icke svenskspråkig äldre dam tillrätta med de fyra valen och kuverten.
- Tog det fem gånger innan hon grejade det? Visar faktiskt också några sverigedemokrater var deras valsedlar ligger. Vad gör man inte för att utföra sin plikt som tjänsteman. De får annars inte speciellt många röster i vårt distrikt ser vi när vi räknar.
Många äldre från det närbelägna servicehuset röstar och behöver tid och speciell plats för sitt röstande. Träffar flera gamla elever som röstar – kul som So-lärare att de söker sig till vallokalen. Ett litet kvitto på att man lyckats. En elev lyser upp i hela ansiktet när han ser mig.
Thommy…Thommy kommer du ihåg mig.
Visst Hamed kommer jag ihåg dig och vad fint att du sysslar med musik på Kulturama. Vi pratar en del om gamla skolan när jag prickar av hans namn i röstlängden, om elever och lärare, men han säger sig bara komma ihåg mig.
Vi hör den första prognosen redan när vi precis har stängt vallokalen. Ganska tillförlitliga siffror redan från början och tendensen för hur Stockholm röstar finns även på Spånga 8 i Bromsten när vi räknat rösterna för riksdagsvalet. Från vänster till höger blev det följande resultat: V 60 röster = 6%, SAP 267 röster = 27%, Mp 57 röster = 6%, C 50 röster = 5%, Fp 85 röster = 9%, Kd 78 röster = 8% och M 310 röster = 32%. Övriga partier, blankröster ogiltiga var 59 röster. Sammanlagt röstade 982 personer men fler deltog i valet eftersom flera var utländska medborgare och röstade i kommun och landstingsval. Moderaterna största partiet alltså om än inte riktigt lika stora som i Stockholm som helhet. Bromsten är dock en ganska god mätare på hur Stockholm röstar.
Vid halvtvåtiden på natten var vi även klara med trängselskatten där dock Bromsten, Spånga 8 skilde sig från Stockholm med 374 Ja mot 592 Nej och ett antal ogiltiga röster.
- En gul, en vit, en blå och en rosa – legitimation tack!
Visst sussade man gott när man somnade fram på småtimmarna.
Andra bloggar om valet 2006

Copyright LarsThommy

Saturday, September 16, 2006

Det var ett liv och ett kiv - skolval

Del av elevarbete - valets vinnare Bild: Thommy Sjöberg
Veckan som var – LarsThommy said
Det är ett liv och ett kiv. Pyssellåda med kritor pennor, klister, saxar och färgade papper och affischer. Vi jobbar med valet i årskurs 7 och 8. Sju riksdagspartier blir sju grupper i respektive klass. För de två stora partierna M och SAP får det bli fem elever i varje grupp. Vi är ju oftast 30 elever i klassen.
Uppgiften är att göra en slagkraftig valaffisch. Material får bli lärobok, tidningar; DN har en utmärkt guide som valbilaga och allas vår Gringo har gett ut en rolig alternativ bilaga som heter Rösta. Eleverna får även hämta material från valstugor och Internet. Tyvärr har antalet valstugor kraftigt minskat det här valet.
- Är det på grund av nätet eller är det kostnader kring den förstörelse som finns kring valstugorna? Framförallt drabbar det i alla fall de små partierna.
Affischen ska innehålla följande Partinamn, slagord – politiska paroller, valsedel för riksdagen, partiets program, idéer, historia och hur de vill att skolan ska se ut.
- Betygens vara eller inte vara?
Plus plats för andra hjärtefrågor som miljö, arbete, skatter, omsorg, frihet, försvar och EU för respektive parti och naturligtvis finns det plats för partisymboler och egna idéer. I en klass finns det en elev som är en duktig tecknare och anlitas av alla grupper, partier, för ett porträtt av partiledaren – vilket jag medger utan prut.
Vi får även tid för annat som att spela DN:s Maktspelet – se bilaga och göra en individuell valaffisch också där med hjälp av DN där man kan skoja med poltiken men absolut får inga kränkningar eller uppmuntran till användande av droger förekomma.
Vi gör även värderingsövningar till exempel en fyra hörn – övning. Eleverna får välja mellan betyg som nu, betyg redan i trean, betyg i sexan eller inga betyg alls och ställa sig i ett hörn i klassrummet som representerar varje förslag. Darra månde politiker och föräldrar. Eleverna överraskar i alla fall mig med att de var så många som vill ha det precis som vi har det i dag – betyg från årskurs 8 höstterminen.
Under slutet av veckan har jag genomfört skolval med fyra klasser. En valsedel med de 7 riksdagspartierna plus ruta för blankröst ska kryssas. Vi försöker få det att se ut som i en vallokal. Ett bord ställs på högkant och får fungera som valskärm. Jag är valförrättare i katedern. Klasslistan är röstlängden. Skolfoton på varje elev får fungera som röstkort och legitimation. En efter en får de komma fram och rösta och jag prickar av dem och pyssellådan med alla kritor får vara röstsedelboxen där de lägger sin valsedel.
Innan röstningen, valet, har varje grupp hållit ett litet slutanförande varför man ska rösta just på dem. Mycket populärt i några av klasserna.
Resultaten – tja – antagligen röstar många som sina föräldrar. Vilket nog inte många föräldrar tror. I en klass var det överraskande många moderater. Vilket vän av ordning inte tycker är så konstigt. Skolan, Spånga gymnasium, ligger ju i ett solitt villaområde men just i den klassen kommer många elever från andra områden. Någon klass tenderade till att bli en rödgrön röra men då med få socialdemokrater. Några elever kunde inte hålla sig utan kryssade en ruta och lade till att de röstade på sig själva. Rösten räknades då som blankröst. Ytterligare en annan klass lanserades något som heter Bananpartiet som då skrevs plus att man kryssade ett parti. Den konstellationen bröt även den över partigränserna både moderater, sossar och vänstern gjorde på det viset men kom att räknas som blankröster.
Resultatet blev dock sammantaget en viss övervikt för det borgerliga med inslag av rödgrön röra där faktiskt miljöpartiet var det stora partiet. Under dagarna jag kollade rösterna, en elev fick kontrollräkna - missade det i någon klass, hittade jag inga röster på något ytterlighetsparti varken åt höger eller vänster.
- Glädjande men kan också bero på att det här är de yngsta på skolan.
PS Vi har faktiskt också läst i lärobok, texter och arbetat med instuderingsuppgifter - så det så! Kan lägga till nedan för de som är intresserade de betygskriterier som är tänkta för momentet Val och partier.

Betygskriterier åk 8 för åk 7 gäller godkänd
Målsättning - Kriterier
Godkänd:
För att uppnå betyget G på arbetet måste följande moment ha klarats av
Gjort övningar och uppgifter se läxor och knep och knåp och maktspelet och värderingsövningar
Samarbeta bra i gruppen så att arbetet blir färdigt.
Arbetet bör se snyggt och prydligt ut och ha en bra layout.
Text och språk bör vara organiserat så att man förstår sammanhang.
Ett rimligt urval fakta om ditt riksdagsparti ska presenteras.
Arbetet ska redovisas i tid och visa att man med egna ord har arbetat med sitt material.
Källor måste vara med
Väl Godkänd som ovan – Plus att arbeta aktivt resonera och analyserande svar vid uppgifter och argumentation
Att samarbeta aktivt i gruppen
Att det finns ett bra samspel mellan text och bild och övriga illustrationer och bilder
Fakta urvalet ska vara något fördjupat och riksdagspartiets program ska klart framgå
Du ska presentera egna tankar och slutsatser. Arbetet ska redovisas i tid och visa att man med egna ord har arbetat med sitt material.
Källor med angiven adress måste vara med.
Mycket väl godkänd som ovan plus kunna värdera och ta ställning i uppgifter
Se samspel text, bild och språk!
Samarbeta aktivt, leda och inspirera i gruppen.
Omfattande och fördjupat urval fakta ska presenteras.
Här kan du även tala för eller emot en ståndpunkt, förklara och komma med förslag till lösningar och presentera olika värderingar, se riksdagspartiets program ovan!
Arbetet ska redovisas i tid och visa att man med egna ord har arbetat med sitt material.
Källor med exakt angiven adress måste vara med.
Lycka till! TS
Copyright LarsThommy

Monday, September 11, 2006

Café bohem Light













Qvinnan i mitt liv som alltid hänger med på Kistalights alla äventyr.
Bild: Thommy Sjöberg

Café bohem light

What would you think if I sang out of tune
Would you stand up and walk out on me?
Lend me your ears and I'll sing you a song
And I'll try not to sing out of key.

Berlin, Paris, Normandie eller Milano, kanske via MonteNapoleone eller Greenwich Village!
- Eller varför inte en supé i Chinatown i San Fransisco?
- Här den söta tjejen, qvinnan, i mitt liv som alltid hänger med på Kistalights alla äventyr, som står ut med alla utläggningar om politik, geografiska och kulturella särdrag, litteraturens egenart, gå på otaliga moderna konstmuséer, läsa kartan i full speed, sitta i bilköer, vara cool under tokiga felkörningar och leta efter hotellrum i den sena natten.

På café känner vi oss hemma. Där kan vi fika, slappna av, iaktta, fantisera, följa guidéboken och läsa ortens tidningar och känna pulsen men här på bilden ovan varken Europa, Världen eller Stockholm utan en gågata i Kalmar inte alltför långt från Norra Öland.

What do you see when you turn out the light
I can't tell you but I know it's mine

Copyright LarsThommy