Promenader i natten Light

 

Promenader i natten men läses på dagen, av bara farten fortsätter vi med att läsa Lina Wolf, vi lånar boken på Kistabibblan. Här mer en tankebok, en essä och bakgrund till Liken vi ... och det övriga författarskapet. Det blir en skiss till en berättarvärld, kreativitet och fantasi, lite av vad jag tänker på, när jag tänker på Romarriket i Lina Wolfs version. 

Ciceron får bli Marcus Aurellius; kejsare, poet och stoiker från det grymma romartiden som förordar rening i skrivandet, fyrtio dygn av betraktelser över sina drömmar, fyrtio drömmar av ofiltrerat tankegods, gärna med det som skaver, som ska omsättas i fragmentiserad kortprosa. Vi tycker oss känna igen berättarformatet, korta betraktelser med ironiska överraskande ingångar till kreativt skapande.

Blir lite som hos Kistalight när han söker sin väg hos Miles Davis blåa toner, spela inte vad som är spela vad som inte är, kan höra hans raspiga stämma, fucking play what you not can play, hos Lina Wolf blir det liksom fyrtio olika verser med omkväde; jag drömde ... en sångbok i prosa med 40 verser där Marcus Aurellius anger vägen.

Vilka kvinnliga erfarenheter och vilken fantasi hon har Lina Wolf för att ge igen på gubbsen, översittarna, mobbarna och patriarkatet, kanske pröva lite husmorsstyckning som Leif GW berättat om i ett av sina TV-inslag om brott, blir en drastisk och våldsam bit!

Det blir fler drastiska, ironiska och överraskande ingångar till hennes författarskap. Ett författarskap som även kräver så pass mycket av hennes focus och koncentration så att hon försummar både släkt och vänner, blir lätt autistiskt, och knåpande med romanfigurer kan ge den där lilla glidningen av verkligheten där det uppstår vanföreställningar. Något som gestaltas i vers nr 16, Åt helvete, där en relation tar slut men det fixar sig ändå även om det kanske inte riktigt är absolut närhet som blir grejen.

Kistalight gillar den här typen av böcker, en genre någonstans mellan essä, novell och dagbok, blir liksom ett fortgående projekt där skrivandet, timmarna flyger, smått tar över både umgänge och vardag, roligare så, kul med skapande, men var tar vännerna vägen?

Betyg Fem stränga anvisningar av fem från romartiden av den stoiske Marcus Aurellius eller varför inte fem fucking play what you not can play

Vi bäddar in Tired of being sorry med Enrique et Nadiya för sorgsna indieförfattare som försummat både det och det andra ...

I don´t know why

you want follow me tonight

When in the the rest of the world 

With you whom I´have crossed

and I´ve quarelled

Laisse toi-tomber

pour mieux renaitre et etre aimé

tu cherches l´histoire a sauver 

sans plus chercher a téxcuser

/ _ _ _ /

Beneath the silvermoon

Maybe  you were right

yeah, yeah, yeah 

© Thommy Sjöberg

Liken vi begravde Light

 

Nyårslöfte läsning, julklapp från dotter Evelina, Liken vi begravde av Lina Wolf utläst!

Hillbilly noire eller myspys i folkhemmet?  

En läsupplevelse, berättarfest, och lite lek med den moderna romanens insignier med roman i romanen och  en berättelse som kommenterar sig själv. Dessutom finns en invävd story, kursiv stil, om Viktoria Benediktsson och hennes sista tid i livet. 

Hennes roll i romanen har karaktären av magisk realism!

Frågan är om det inte är en kul berättelse om folkhemmet, skröna från landsbygden, en bild av det lilla samhället i skogskanten.

Ni vet en klunga av hus med lador och förråd, gamla uttjänta bilar (vrak), kanske en rostig traktor Bolinder Munktell, BM, risig trädgård, gräsmatta som behöver klippas, träd och buskar som ska ansas, kanske enklare djurhållning, här i romanen något större med grisinsemination och den lilla familjen; fostermor och far, fosterbarn två flickor, Peggy och Jolly, kul, kul, kul! 

Systrarna kan kännas som ett par hämtat ur en novell av Stephen King eller varför inte som väninnorna Lila och Elena i Napolikvartetten av Elena Ferrantes.

Kärnfamiljen hos Lina Wolf i Liken vi begravde genomgår en spännande utveckling, en glidning liksom i folkhemmet, från hetero till multikulti och hbtq-anpassad livsstil, allt eftersom oväntade händelser förändrar deras liv.

Fosterfar anklagar fostermor för att vara megaloman, hon går liksom igång på missförhållanden, lite av feminist, och upprörs naturligtvis av mordet på två yngre tvillingsystrar, en fruktansvärd händelse i byn. Vilka insikter tyder det på och oväntat språkbruk i en hillbillyfamilj.

Något ligger det i fosterfars påstående om fostermor, hon Jenny skulle rent av kunna säga, flickor ska vi pressa några gubbs idag i vår bilskrot, rensa tomten liksom?

Lina Wolf har hittat en fin berättarton i Liken vi begravde, storögd låter hon lillasyster Jolly berätta historien, (liten, tanig, inte så försigkommen) medan storasyster Peggy tar för sig, läser, skriver och berättar och vill absolut ta sig från byn, andra karaktärer är flyktingarna Benny och Gasten (försvenskade namn) som hjälper fostermor med hanteringen av oväntade händelser (lik), Solbritt, Jennys väninna i kampen mot ensamma hemmakvällar, antikvarien Drago Peggys äldre vän som tipsar om böcker, läsning och berättar rysliga historier om förtryck och den sedelärande prästen i byn, ett rättesnöre för fostermor.

Det är inte utan att Kistalight blir lite lätt (light) förälskad i den dysfunktionella familjen på bystan som har genomgått sina förändringar, utstått sina prövningar och där fostermor Jenny lovar att nu får det vara slutpressat med gubbs. 

Den samtida familjen i folkhemmet på landsbygden i lite egensinnig mys pys belysning.

Betyg fem skålar av fem i fulsprit av fosterfars renaste hemkört!

© Thommy Sjöberg

Knorr på trasan Light i Djursholm

Har du skådat ljuset i Djursholms TK vackra tennishall?

Kistalight har fått återfall i sin tennis, med lusten att delta i veteranturnering, kollar swetennis sida med kommande turneringar, finns några för veteraner, varför inte pröva Djursholm Veteran Open, klassen för äldre äldre, V S 75 för herrar, verkar just för dagen som att det finns lämpligt motstånd, kan bli hyfsat jämna matcher, några dagar senare har även seedade spelare anmält sig, rankingen ger att ettan möter åttan och så vidare!

Blir till att bita ihop!

Kistalight får möta andraseedade Bengt Göransson från Gustavsbergs TK.
 

Resan från Kista till Djursholm blir lätt en resa i Stockholms sociala geografi, från Orten 1 6 4 Light till Byn, men visst kindpussas man både i Tensta på Järvafältet och i Djursholm. Bilturen är drygt 12 km med bil, tar kring en kvart när det inte är rusningstrafik. 

Tennisens geografi i norra Stockholm ser även den ut att följa ett mönster, från  Sumpan, Solna, SALK i Alvik, Stockholms Tennis i Fredhäll, Kungliga och Malmen på Djurgården till Lidingö, Sollentuna, Enebyberg, Danderyd och Djursholm, visst spelas det tennis i övre medelklassen.

 Här är det även relativt nära mellan föreningarna och hallarna något som skulle kunna användas för ungdomstennisens utveckling; genom mer samarbete, skapa klassiska gemensamma turneringar, en tennisens Sanktan jämför fotboll, kan fungera som tuffa delmål för en ung tennisfan att få delta i lag och vinna sin klass. Att utveckla en ungdomstennis är inte bara tuff konkurrens utan även att ha kul med sina kompisar och verka i ett team. En boost för att spelet kan vara större än egot, skönt för en ung lirare!

Liten idé för ungdomstennisen från Kistalight som tycker det är kul med ungdomsidrott. Just i dag under påsklovet är det tomt på ungdomar i hallen. 

De är i franska Alperna och åker skidor säger min motspelare Bengt G.

Chamonix säger Kistalight.

 

Djursholms Tennis Hall är en klassisk vacker tennishall med ljus, luft och rymd i byggnaden, vackra böjda (bollens båge över nätet) trälimmade takbjälkar och ljus träinteriör. Banor och anläggning, verkar välskötta och personal och besökare hälsar glatt och är trevliga. Kistalight googlar på arkitekt till hallen hittar fram till brand 1997, dramatisk anlagd sådan, där sedan den så kallade OS-bombaren (anarkist som motarbetade Sverige OS-ansökningar) senare fälldes för mordbrand.

 Hallen är alltså relativt nybyggd och moderniserades 2022 med gym och padel. Hittar inte fram till arkitekten av hallen men är man intresserad av hus så finns det många goda exempel på stilar i Byn Djursholm som nationalromantik, jugend, nyklassicism, rå funkis och alldeles vanliga barrar, kan vara något för en arkitekturpromenad.

I matchen hinner vi även prata om fördelen av att spela tennis, enligt en dansk undersökning är det den motionsform som ger högst medelålder, klart högre och mätbar än andra former, Bengt G min motspelare är källkritisk.

Klart att den ger det, äldre tennisspelare har ofta hållit igång sitt spel genom åren, är alltså redan vältränade när de blir äldre veteraner, visst påverkar det i jämförelse med andra äldre äldre. Det vi glömde att tala om är att tennis tycks aktivera vissa delar av hjärnan som motverkar demens. Alla beslut som måste tas i rörelse under bollens framfart är komplexa, kropp och knopp (hjärna) i samarbete eller kanske brist på samarbete (frustration) ska hanteras, kul kul och känslor!

Matchen då, min motspelare rör sig bra på banan, pigga fötter (cyklar och promenerar med puls - Kistalight har frågat) och slår höga toppade både forehand och backhand med längd som skapar knorr på trasan strax innanför baslinjen, sådant tryck suger musten ur en yngling på 78 vårar. Min match opponent Bengt G är dessutom en snitsare på stoppbollar (Kistalight borde vara mer på hugget) och servar väl. Vi spelar helt enkelt på två olika nivåer i en dryg timmes match men Kistalight slår en lyckad stoppboll (dropshot) med slice,  boll som rör sig fint i vinkel från banan som raske Bengt inte hinner fram till i matchens sista game, får bli dagens räddning.

Bengt G som är en trevlig kille tackar mig för att jag ställer upp i turneringen och han som spelare kan nog ses som eliten i sin veteranklass i Stockholm med bland annat turneringssegrar Mälarspelen och deltagande i veteran-SM.

 Tack för matchen säger vi och ser dagen som ett litet välkommet avbrott för redaktionen på Kistalight och får anteckna dagen som ett trevligt studiebesök i en närliggande kommun och en lektion i tennis med knorr på trasan.

© Thommy Sjöberg