Friday, June 30, 2023

Sommarläsning Light Anno 2023

 


Kistalight gör ett sommarpaket med böcker, i centrum Annie Ernaux med Åren, precis utläst i dag. Stor igenkänning, även om man är typ äldre kille, kanske inte i barndomen med ett krigshärjat Normandie och inte med alla franska företeelser och kändisar men med tidsandan och vad som var PK på vänsterkanten och i lärarrummet. Annie Ernaux har utformat en egen berättarstil, en sorts kollektivroman för fyrtiotalister, jaget får stå tillbaka för tiden och flödet av händelser, bilder, musik och talesätt.
Klassresan och lärarkarriären tonas ned för att försöka fånga en samtida samhällsutveckling i förbigående berättar Ernaux även om sin gamla bondkatt som blev 16 år. När hon begraver katten i hörnan av sin villatomt kommer hon att minnas alla sina döda och kommer till en insikt och facit över sin egen tid, den som är framför (förminskad) och den som är bakom henne.
 Mellan raderna skymtar också en kamp för Annie Ernaux; drömmen om att skriva och vägen för att hitta sitt eget språk. En fight, inte Light, som säkert har påverkat hennes äktenskap, relationer till barn, vänner och älskare. Boken blir därmed också en skildring om konsten att skriva. Kistalight undrar även om det inte är Marquerite Duras som inspirerar till de små korta prosalyriska stycken i början och i slutet av Annie Ernaux minnesberättelse. 
Ungefär skriv inte vad som är, skriv vad som inte är! 
Om Marcel Proust i På Spaning ... var en själens molekyllärfysiker och litteraturens stora söndagsbarn som kunde leka med stilar, hade en särdeles iakttagelseförmåga och återuppfann tiden i smaker och dofter så är Annie Ernaux en flitig lärare, briljant kollega från kollegiet, med sina föräldrars arbetsmoral och uthållighet i ryggsäcken. Tiden fångas i ett kollektivt flöde av bilder, händelser och musik si så där mellan 1940 och 2005.
Annie Ernaux egen tid!
Betyg Fem goda lektioner av fem i kollektiv minneskonst!


PS Se även kommentar nedan och kommande bloggar om vår Sommarläsning!

To be continued ...

© Thommy Sjöberg


Tuesday, June 20, 2023

Rosa Segel Light

 

Rosa Segel av Ragnar Sandberg, bild Thommy Sjöberg mobil, från utställningen med samma namn, vernissage på Moderna Museets Konstfest den 17 juni. Matilda Olof Ors curator och intendent på museet guidar oss genom den charmiga utställningen som är en hängning med målningar hämtade från Museets samlingar. Tiden är 1900-tal fram till åren kring 1940. 

Visst kan man komma att tänka på Jonathan Johanssons jättehit Rosa Himmel när man hör utställningens namn!

Rosa Segel visas i rummet där målningar (landskapen och konstverken) mer har karaktär av ett andligt sökande bortom realism och samhällskritik, en lyrisk och sinnlig värld av färg och form.

Visningen startar med Sven X:et Erikssons Målarens hus från 1942. En idyll från Saltsjöbaden, en fest med färg och form från målarens hem! Målaren själv står på stege, verkar skrapa gammal färg med sin spackel, frun Ingeborg, Bojan, dyker upp i olika skepnader, serverar kaffe, saft och bullar, jobbar i trädgården medan barnen Irma och Sverre leker, mot husfasaden står också tre par skidor ska de påminna om vinterns kyla? I luften i tavlans övre högra hörna störs idyllen av tre plan från svenska flygvapnet. Det är krig i Europa.
 X:et gick den långa vägen för att bli en etablerad konstnär, startade 14 år gammal som målarlärling (hantverk), fortsatte med studier på aftonskola till dekoratör, utbildade sig till teckningslärare, men arbetade till att börja med som konservator, så småningom blev det studier på Konsthögskolan och till slut en professur på samma skola.
X:ets måleri påminner mycket om Hilding Linnqvists konstnärsskap; naivismen, färgfesten, men han har också en egen ton av kraft, lek och primitivism. Färgerna och formerna är även påverkade av modernismen i Europa (Paul Klee) och sedan också av ett samhällsengagemang där X:et tog intryck av den spanske målaren Goya och hans uttryck. X:et var en konstnär som tog del av samtiden, och var en del av rörelsen kring arbetarförfattarna och konstnärerna som började få sitt genombrott vid den här tiden, med sitt enda öga såg han mer än de flesta konstnärer och författare vid en tid när samhället förändrades och arbetarrörelsen, andra folkrörelser och SAP började forma folkhemmet medan Europa genomled ww2, ett krig som kom att förändra världen.

Horizon of Me(aning) Träskulptur (vedstapel i björk) Carola Grahn Pressbild Moderna Museet

Samhällsförändringarna kan även avläsas i rummet där norrländska landskap (från stad till land) dominerar; Helmer Osslund med målningar inspirerade av Gaugin, och X:et med flottare (proletärer i centrum). 
I mitten av salen delas rummet i två delar, av en samtida träskulptur, Horizon of me(aning) 2015/23 av Carola Grahn, i form av en sinnrik travad vedstapel av björk. Mitt emot på väggen ett bevarad konstverk av en samisk konstnär Lars Pirak. En världsbild från Sapmi, träskulpturen får även symbolisera en fantasi, men också en tystnadskultur omkring samernas historia och deras utsatthet.
På andra sidan  6 fotografier (bilder) från en fotoresa av Carl Gustaf Rosenberg, dåtida odyssé i Sverige, från Konsumbutik i Kallhäll till järnbanan vid Riksgränsen nära Narvik. 
Isac Grünewald och Sigrid Hjerten får representera stadens landskap i djärva rörliga färger och Sigrid som även var en textilkonstnär har fått ett eget litet rum för sina textila skapelser (mattor).
Rosa Segel är en färgfest, mycket målargodis av några av våra stora konstnärer från tiden när Sverige var på väg att bli ett folkhem och välfärdsland. Men också med aningar om sprickor i samhället från de kunskaper om en tystnadskultur kring samernas historia vi har i dag.
Bestämt ska vi besöka utställningens olika rum fler gånger för att fördjupa vår upplevelse.
Ett behov märker vi  nu när vi skriver om utställningen och även passa på att glädja oss åt en rad färgstarka målaräventyr från folkhemmets genombrottsår.

© Thommy Sjöberg

Monday, June 12, 2023

S'il vous plait Light, tre Finaler, två Plantor och en Promenad

 


Hard to be a winner, The Winner takes it all, chill ändå att vara en vinnare när spänningen släpper, Iga Swiatek i tårar och Novak Djokovic tar rygg, (on the claycourt) på den röda grusstybben. 

Kistalight har tillbringat helgen med tre stora finaler framför teven, några satta plantor i rabatten och en promenad. Först ut damerna på Roland Garros,  Susanne Lenglen Trophy, mellan Iga Swiatek och Karolina Muchova. Swiatek favorit och första set programenligt till Iga men ansatser till stort spel av Muchova. I andra set sker en vändning och Kistalight får en ny favorit, Katarina Muchova som verkligen kan lira tennis. Hon knyter upp Swiateks spel; hennes säkra spel från baslinjen, kvicka fötter och snabba om än inte så hårda slag. Muchatova visar prov på en stor repertoar, går in i banan, spelar volley, behärskar backhand rak, vinklad och med slice och har en tung forehand, prövar en och annan stoppboll och lobb. Hon skär av Swiateks spel med avancerade returer på linjerna och vinner andra set med 7-5. En thriller och franska mästaren Swiatek är i gungning, lyckas ändå vinna matchen till slut, mer lättnad (tårar) än glädje. 

Fantastiskt att Tjeckien har så många kvinnliga tennisspelare i världstoppen, topp 100! Dubbelparet Krejcikova och Siniakova Grand slam i både Paris och Wimbledon, världsettor i dubbel, dessutom vann Krejcikova singeln på Roland Garros 2021. Andra stora tjeckiskor Petra Kvitova mästare i Wimbledon 2011, Karolina Pliskova fd världsetta och två grand slamfinaler och nu Karolina Muchova. Förebilden och föregångaren är Martina Navratilova, en av damtennisens största spelare genom tiderna med ofattbara 59 titlar i olika Grand Slam turneringar, singel, dubbel, och mixed, klart att det inspirerat efterföljande generationer av tjeckiska tennisspelare, ändå tycker Kistalight att svensk tennis borde titta på, hur gör de i Tjeckien för att utveckla och tillvarata sina tennistalanger? Stavas det tre faktorer; tradition, tradition, tradition, toppat med några doser konkurrens men också möjlighet, kan kompisen som jag tränar med vinna Franska Öppna kan jag också greja det!

Lördagskvällen ägnas åt Champion Leauge final, Manchester City vs Inter, på Atatürk Stadion i Istanbul. Ska City äntligen vinna en Europa-titel? Kistalight gillar verkligen Citys anfallsfotboll, minns några drömmatcher mot Real Madrid tidigare under säsongen och även förra säsongen. En av Kistalights favoriter finns i laget, Kevin de Bruyne, spelmotor med sinne för spelet och de öppnande passningarna, skicklig dribbler, inte oäven skytt, kreatör med frisparkar och hörnor, väldigt viktig också för Citys store målgörare Erling Haaland som spottat in mål under säsongen. Tyvärr tar lagen ut varandra, Inter med en järnhård defensiv, rena benknäckarna bland backar och mittfält, stenhårda liret kompletteras med rena skådespelarkonsten när de som sköra ballerinor rullar runt i gräset efter en tackling eller tuff brytning. Det blir ingen stor match, de Bruyne utgår i första halvlek efter skada men City rullar på med sitt spel och Rodri nätar, hittar luckan, minut 68 och Manchester City vinner Champions League, rättvist sett över säsongen, men visst hade Inter ett antal vassa chanser i slutet av matchen. Kul för City och fantastisk anfallsfotboll!

Finns en tystnad, en spänning kring arenan när matchen matchen mellan Djokovic vs Ruud inleder på söndagseftermiddagen! Ska det bli en 23:e seger för Djokovic, en historisk sådan, ingen manlig tennissperare har någonsin vunnit så många Grand Slam i tennisen! Överraskande många missar för att vara Djokovic! Stundens allvar,  aj, aj ... aj spelar dåligt, medan Casper Ruud spelar stor tennis, varierar, kul spel, massor av tennisgodis när det gäller olika slag och taktik och ändå står det 6-6 i första set! Aj ... aj, vad händer då, stort ego lyser upp banan, plötsligt spelar Djokovic tennis med stort självförtroende, övertygande bollar och vinner tiebreak med 7-2, vart tog Ruud vägen? 

Publiken andas ut, i alla fall alla de som förväntar sig en historisk seger på banan med en 23:a i Grand Slam för Djokovic även om eleganten Federer och matadoren Nadal är populärare än Novak Djokovic. Blir fortsatt fin tennis på banan för de bägge, ändå får man känslan av att Djokovic kontrollerar spelet, och det blir aldrig riktigt en stor match med fight och hjärta; 7-6, 6-3 och 7-5! Sedan blir det festtal, Djokovic talar rent av franska innan han övergår till engelskan, uppmärksammar även fotbollsheroes som Zlatan (kompis) och M'Bappe på läktaren. Prisutdelning, även en mindre pokal i de tre musketörernas anda (tennis) med Djokovic 23 segrar inristade delas ut, innan den stora, Grand Trophy lyfts! Sedan går  Kistalight  ut i sin täppa flyttar några plantor (liljor), liksom planterar om. En promenad längs Igelbäcken, Lilla Rinkeby och Ärvinge ängar har vi klarat av tidigare under dagen som uppladdning för en historisk dag i tennisens värld.

 © Thommy Sjöberg

Tuesday, June 06, 2023

Nationaldags Hjälte Light

 

https://youtu.be/K4-MdFt_-mcW   Hela Världen Stor från albumet Över Broarna 

Du gamla du fria, du fjällhöga nord/Säg vilket är svenskans vackraste ord/Min lärare sa att det är liljekonvalj/Vita detaljer att skåda gläntan/I Aftonbladets tävling vann förgätmigej/Är de blå eller lila? Ty jag lider av glömska/Är grönskan ljummen, kall eller varm?/Kan ögonblick ändras i iris nyans/I nätter svarta som fötter på barfota barn/Ja, nu vet jag/Och vilken lycka det ger mig/Ditt vackraste ord är: färg/Glad

Tjoho grabbar och tjejer, nationalister, antivaxare, klimatförnekare, fake-news skapare, landsbygdromantiker, vanligt folk i den politiska mittfåran, hipsters och politiskt korrekta på vänsterkanten, alla som vet hur saker och ting ska vara, plus unga EPA-traktorförare i Löttorp och hip hoppare i förorten Kista!

God Nationaldag på er! 🇸🇪🇸🇪🇸🇪

Kistalight har för vana att skriva en blogg på Nationaldagen, något Light om den Svenska karaktären och särarten, förra året om den svenska sommarstugan (se Om du vill bli en Svenne ...) får se vad vi väljer i dag!

I dag är det 500 år sedan Gustav Vasa, egentligen Gösta Eriksson, blev vald av de svenska ständerna i Strängnäs (adel, präster, borgare och bönder) till Sveriges konung. Gustav Vasas storhet kan sammanfattas i att det var han som gjorde (ledde) upproret mot den danska överheten, Kristian tyrann,  avslutade Kalmarunionen, och landet gick från medeltid till renässans och blev den självständiga nationalstaten Sverige. Gustav Vasa centraliserade sedan makten och Sverige blev en stark statsmakt. Från kulturellt håll, språkligt och litterärt, var reformationen Gustav Vasa viktigaste bidrag. Sverige gick från att vara ett katolskt land till ett protestantiska rike, svenska språket ersatte latinet som gudstjänst-språk och 1541 kom Gustav Vasas bibel. Bibeln där var översatt av Laurentius och Olav Petri från Martin Luthers tyska tolkning av bibeln från latin. Det är en bok med mycket märg, kraft och kärna i språket, säkert också färgad av Gustav Vasas personlighet och stilistiska förmåga, än i dag talar man om hur Luther har färgat vår vår arbetsmoral och värdegrund.

I dag på nationaldagen fyller också Björn Borg 67 år (forna tiders pensionsålder), ABBA kommer inte att återförenas men uppträder som avatarer i London, Volvo rullar även om de kämpar med att bli en Elbil att räkna med, IKEA tycks greja konkurrensen med e-handeln utan att lägga ner sin verksamhet, svenska deckarundret verkar bestå nere på kontinenten med Läckberg i spetsen, Spotify snor åt sig miljoner från musikskapare och låtskrivare och Zlatan lägger fotbollsdojorna på hyllan och äras i Milano mer än i gamla Svedala. Är han då inte riktigt en svensk om än uppväxt i Rosengård i Malmö?

Kistalight hävdar att han är hur svensk som helst! 

Zlatan har gjort en klasskarriär som många äldre svenskar känner igen från tiden när Sverige var ett fattigt land när det fanns ett skiktat samhälle och människor var (blev) mer bundna vid sitt ursprung. I sin bok Jag är Zlatan skriven av David Lagercrantz efter samtal och intervjuer skildras en uppväxt som i mångt och mycket påminner om hur svenska arbetarförfattare hade det under sin barn och ungdom från den tidigare delen av 1900-talet. En Eyvind Johnson, Harry Martinsson, Ivar Lo-Johansson, Arthur Lundqvist Rudolf Värnlund och senare Stig Dagerman eller Karl Vennberg. Där hävstången var att skaffa sig bildning (autodidakter) via studier, att läsa och skriva sig till framgång. Byta samhällsklass gick via intellektuella yrken som skribent och författare, en väg de skildrat i sina böcker.

För Zlatan blev det fotbollen och David Lagercrantz har skrivet en nutida bestseller med litterära kvaliteter med en ton av de gamla arbetarförfattarnas självbiografier och deras väg bort från fattigdom och brist. De litterära kvaliteterna finns i dialogen, konkreta detaljer, miljöbeskrivningarna, relationerna till föräldrar (brist) och vuxenvärlden. En skildring som inte väjer för sanningar, pinsamheter och målar med realism, kanske den även påminner om rockstjärne eller musikbiografier som Keith Richards Livet eller Miles Davis The Autobiography, båda biografier som inte väjer för något och skrivna med en hänsynslös uppriktighet! Jag är Zlatan visar även på sprickorna i det svenska folkhemmet; fattigdom, klassamhälle och barn som far illa.

Här ett utdrag från Kistalight när det begav sig om Jag är Zlatan:

 Rykande åtgång på Zlatans självbiografi Jag är Zlatan på Kista Akademi bokhandel. Alla exemplar är slutsålda. Hyllorna gapar tomt under den nytryckta Tomas Tranströmers samlade dikter.

Har aldrig varit med om något liknande säger en av Kistalights gamla elever, Sara, som numera är bokhandlare i Kista galleria och ser Zlatans första upplaga slutsåld från den ena dagen till den andra!

Första upplagan lär ha tryckts i hundratusen exemplar och den andra upplagan är på väg.

Kistalight kommer över ett exemplar och läser med stigande intresse. Det är inte bilarna, de stora stjärnorna, finterna, målen och jublet på de legendariska arenorna – från San Siro till Nuo Camp som fascinerar utan mer berättelsen om den lilla killen från Rosengård och hans resa. 

Zlatan var en övergiven kille. Kom mest att bo hos farsan. Farsan som var bosnier och uppslukad av Balkankrigen drack mest öl, lyssnade på juggemusik och var inkapslad i sig själv och hade just ingen tid över för Zlatan. Hos morsan i Rosengård som var omgift var det trångt, stökigt och fattigt med strulande halvsystrar och smockan hängde ständigt i luften i form av pisk med träslevar om ungarna inte lyssnade på morsan. I skolan kunde han typ inte sitta still och var ständigt i konflikt med lärare och alltid på språng.

Och så fanns bollen!

Fotbollen!

Med den kunde han göra tricks, finter och lira med de andra grabbarna. Fantasi, flykt och gemenskap och drömmar på samma gång, Brassarna blev förebilder, Ronaldo och de andra stjärnornas finter och steg tränades i timmar. Inga problem för en övergiven kille som ingen frågade efter var han var och som var hyperaktiv. 

En lyckad fint och dribbling och han kunde, nåja, le hela vägen till det där samtalet med rektorn som han var kallad till! 

Här någonstans tror jag Zlatan skapade sitt spel, grundlade sin teknik och lärde sig se öppningar i spelet.

Resten, alla fotbollsakademier, träningen hos MFF och andra klubbar var bara förädling av den ursprungliga talangen.

Kaxigheten och strulet då?

Säkert i mycket en följd av fyra bokstäver (ADHD), som tycks bli allt vanligare i dag, men också brist på stöd från vuxenvärlden. Vem stöttar en kille som mest har fått klara sig själv från en fattig förort och där de svenska idealen från medelklassen är långt borta! 

Lust att läsa mer om Zlatan från Kistalight!?

Trevlig läsning och nationaldag!

Heja Sverige
Några tidigare bloggar på Nationaldagen från Kistalight


© Thommy Sjöberg