Sunday, December 30, 2007

Gott nytt år Light

Tillsammans med Dog Agent 009, från Hollywood Dog, en favorit på Kistalight, skålar vi in det nya året och önskar alla bloggare och läsare:
- Ett gott nytt år!


Jag minns att jag sprang Ron McLarty
Med ett lästips från veckan.
Från veckan med tennismatcher, två riktiga (tresetare) och en femtio minuters match, fika, bloggande, julfirande, hostande så har vi också läst ut en feel good roman, Ron McLartys Jag minns att jag sprang. En riktig roadmovie för medelålders. Passar bra att läsa för både män och kvinnor. Huvudpersonen Smithy är en riktig loser, fet dricker för mycket (kopiöst), kedjeröker och har ett trist jobb. När så föräldrarna omkommer i en bilolycka och han får ett besked att hans älskade syster Bethany ligger död på ett bårhus på andra sidan USA, så kastar han sig bokstavligen på sin cykel och hojar över kontinenten. Från barndomens Providence i Rhode Island till Venice i L.A.
Smithys barndom har präglats av den schizofrena systerns sjukdom och de problem och de konflikter det innebar.
Fina växlingar i berättandet, parallellhandling mellan cykeltur och hågkomster, spetsat med magiska och realistiska inslag. Ron McLartys är en riktig historieberättare även om han är skådis. (Han har bland annat spelat kurator i Sex and the city.)
- Händelserna blir bara värre under cykelturen.
Miljöerna och naturskildringarna under resan dominerar inte men de finns där och leder handlingen framåt. Då och då dyker systern upp som en magisk drömlik följeslagare.
Genom storyn löper också en kärlekshistoria men den får ni bästa läsare upptäcka själva.
Betyg: Fem cykelväskor av fem
Andra bloggar om böcker: Andra bloggar om litteratur:
© Thommy Sjöberg

Friday, December 28, 2007

Allegori Light

En film och skolans läroplaner - Gilbert Grape
The real Mymlan i Sundsvall som är en intensiv bloggare har initierat en debatt om skolan i mellandagarna; läroplaner debatteras, behöriga och obehöriga lärare är frågan. Omkring 150 kommentarsbidrag. Tonen är pretto i kommentarerna skulle säkert många ungdomar säga. Från vuxenhåll saknar man humorn och distansen. Lärarjobbet är på många sätt ett praktiskt och handfast yrke. Klar fördel också om man gillar ungdomar som de är inte som de borde vara enligt läroplanen.
- Vad är en bra lärare?
Frågar man eleverna, kan ligga nära till hands, så är en bra lärare en person som är rättvis om man går på låg eller mellanstadiet. Frågar du en elev på högstadiet handlar det om en medmänniska och en maje (Fröken) som är schyst.
- Istället för att reflektera, bidra med ett mer moget inslag, som var tänkt här på Kistalight, väljs en liten bit på A, Allegori, från ABC…Kistalight som tidigare varit publicerad på nättidningen blaskan under rubriken En film och skolans läroplaner.
- Se nedan!
För övrigt kan man hitta musikvideor med Nouvelle Vague hos Mymlan. Vilket gör oss mycket glada och får oss att tänka på den franska filmvågen med Truffaut, Godard och hans tjusiga star AnnaKarina som vi svärmade för i vår ungdom.

Allegori eller skolan inför 2000-talet
Temavecka med kultur; applåder, visslingar och hurrarop, ser Lasse Hallströms Gilbert Grape tillsammans med skolans nior. Filmen ingår i ett projekt för att få högstadiet och gymnasieelever att se kvalitetsfilm.Handlingen är kortfattat att Gilbert lever i Iowa tillsammans med sin magnifikt överviktiga mamma. Han är storebror och tar hand om övriga familjen, en utvecklingsstörd bror och en tonårssyster. Gilbert har det körigt. Han vill vara till lags och i en nyckelscen förklarar han att han ”vill vara en god människa” samtidigt som att han får höra att han bara bryr sig om sig själv! Plötsligt verkar allt med blixtens klarhet så igenkännbart!
- Är inte Gilbert Grape i själva verket en allegori över den svenska skolans lärares vardag om än förflyttad till Iowas oändliga prärierymder?
Den magnifikt övergödda mamman som likt en strandad val äter alla ur huset och får alla att må dåligt är naturligtvis symbolen för lärarnas avtal inför år 2000. Mesalliansen med den kärleksranka hemmafrun, för Gilbert ett tvång, för hemmafrun en maktutövning, är givetvis 1989 års kommunalisering av skolan. Den utvecklingsstörde brodern som ständigt är på rymmen för att bli räddad från stadens vattencisterns topp (för att han får sådana kickar när han hör polissirener) är naturligtvis ett uttryck för problemet med att räcka till i en skola för alla. Den frånvarande fadern, i dag ack så vanlig, ett självmord antyds, kan ses som skolan som väljer bort en tydlig pedagogisk roll av uppfostran och kunskapsförmedling. Gilbert finner på råd. Han förälskar sig i en slank tjej från Arizona medan den magnifikt övergödda damen (modern) brinner inne!

Om vi lämnar filmen där och den allegoriska (bildlika) tolkningen av lärarens situation i dagens skola så kan vi fundera på skolan och lärarnas roll i ett samhälle på väg in i ett nytt sekel. Den tydliga kunskapsförmedlaren från sin kateder skall ju enligt läroplaner och visioner ersättas av mentorer (handledare) som skall förmedla vägen till kunskapen. Kunskap ses då som någonting föränderligt, ej statiskt. En vacker tanke i en värld med stora förväntade förändringar; kunskapssamhället där eleverna via Internet, databaser, media och bibliotek får makt över sättet att nå kunskap. Läroplanerna anpassar sig då även till att skolan inte längre är en absolut auktoritet när det gäller kunskapsförmedling. Dock är kraven på skolan och lärarna i praktiken "ett både och": De gamla hederliga allmänbildningen och färdigheterna förväntas från många håll läras in utan urskillning och förmåga till det, från utvecklingsstörd till snille. Samtidigt som nya betygskriterier, utvecklingssamtal, lärarlagsorganisationer och arbetsplatsträffar skapar andra förväntningar på skola och lärare. Klart att det blir (likt i Gilberts fall) körigt. Nej fram för en tydligare, om man så vill slankare och mindre övergödd roll för skolan.
- Applåder, visslingar och hurrarop för lite kreativt bus när det gäller skolan.
Andra bloggar om skolan:
©Thommy Sjöberg

Thursday, December 27, 2007

Kistalight Bloggroll III

Flanör kring Times square – tiderna har hårdnat – 70-tal - hade en blogg kunnat hjälpa?
- Stryker ABC ovan - räcker bra med Kistalight!
Dags för en Bloggroll på Kistalight, tidigare Jamie boy 50-talet, Bob med flickvän på 60-talet - nu är det dags för 70-tal. Tiderna har hårdnat. Den första stora oljekrisen, inte lätt att vara villaägare i dessa dagar, viss depression i världsekonomin, USA förlorar Vietnamkriget. De små grabbarna har gett de stora … pisk. För Travis Bickle ovan i Robert de Niros tolkning hade det nog inte hjälpt att blogga, möjligen hade han blivit lite mindre våldsam.
- Vad han behövde var en psykolog och förstås en massa kärlek.
Mitt eget tidiga 70-tal - Studentliv på Nybohov, ringarna från sextiotalet svallvågor hade ännu inte ebbat ut, Gärdes och drakfester, Almarna, Söndagspromenader med vänstern, Franska vågen, Maggie May, Beatles, Stones och Dylan snurrar ännu på skivtallrikarna plus hårdrock, jazzig funk, och där var fester och friluftsliv. I det sista skälvande 70-talsåret flyttade vi på Kistalight in i en bostadsrätt i Kista på Järvafältet.
- Här några nya länkar med framförallt Kista och Stockholmsbloggare.

Alla vägar bär till Tensta... och till Rom var väl det?
Alltid trött pigga på er med ett besök vet ja!
AnderbergStrollo begåvad Augustnominerad författartjej från Hornstull
BJÖRNS BLÅA BLOGG den röda frågar vi efter på Kistalight?
Bokhora Fem gränslösa tjejer när det gäller litteratur
cjl.se Fotograf i själen, tekniknörd till yrket
Den vassa eggen Vi slipar och vi slipar - mediablogg från Stan!
Fakta ur en undersåtes liv se upp för överheten!
Knöstoftamagasinet Life is like a magazine!
Literoligare.se Varför inte ha...ha...ha!
Mikael Ståldal på softa toppen
MyyZz Depptripp Livet är bra jävla vingligt
Perzec pladdrar på it goes on and on...
TenstaChic som Kistachic fast på andra sidan Järvafältet
Vildvittra Allt det där - något om Astrid Lindgren?
Andra bloggar om Kista
Thommy Sjöberg

Monday, December 24, 2007

Nacka Light - knorr på trasan

I dag fm plockar vi fram en gammal bit om Nacka Lennart Skoglund. Tänker på Tomten och de andra gubbarna på Katarina Bangata som just nu firar Nackas födelsedag kring statyn.
Skål från Kista - givetvis i tomtemust!

Sparven på Katarina Bangata
Står vid monumentet ”Vi syns vid målet” på Katarina Bangata 42. Moderna myter och sagor lever ju sitt eget liv.
Kalla mig Skoglund kunde han säga när han joxade som värst med trasan.
Det var långt innan han blev den vajande majskolven i Brasilien. Och långt innan han blev avgudat fotbollsproffs i Inter och liramiljonär flera gånger om i Italien. Och långt innan han konverserade kungen efter VM-finalen 58. Och för den delen långt innan han kylde vänsterdojan i en vattenhink efter att ha gjort mål på hörna mot Karlstad i sin comeback efter Italiensejouren. Dagis och fritis, utvecklingssamtal och välvilliga föräldragrupper hade inte sett dagens ljus på Skoglunds gata. Vilket nog var en förutsättning för hans artisteri och fotbollssaga.
Nej, här gällde kompisarna och gänget och de första lärospånen gjordes mer i parker och på bakgårdar. Här lurade faror, men det fanns även en paradoxal frihet; föräldrar och lärares inflytande var långt borta. På Katarina Bangata kunde man ju joxa med trasan, trilla med päronet, hålla lädret i luften och klacka ett mynt i bröstfickan. Skoglund var säkert en känslig men ändå orädd kille med glimten i ögat. Det fanns så mycket som kunde överflyttas på den där läderbiten och vissa situationer var man bara tvungen att snacka sig ur: Trångboddhet och matos och ute i kvarteren kriminalitet och alkoholism som också hörde till vardagen. Och så fanns ju grabbarna som inte var lika snabba å huvudets vägnar som Skoglund och då gärna använde nävarna som argument om det uppstod debatt. Att trilla med bollen blev lyftet från vardagen och det var inte en dröm att tjäna storkovan. Det här var långt innan en svensk fotbollskille kunde bli fotbollsproffs och tjäna miljoner. Någon sådan förebild fanns ännu inte i fyrtiotalets Sverige. Ju snyggare klackspark eller en direktinskruvad hörna:
Vad bryr jag mig om trångboddhet! En tunnel med öppnande passning kunde bli rena frälsis och ackompanjerades gärna med:
Skoglund var namnet!
Just i dag sitter en sparv på monumentet och vid foten har någon lagt en ros. Bestämt har jag varit med om ett möte när jag står där. Visslande den fina gamla schlagern La vie en rose går jag därifrån.
Visst kan det väl fortfarande vara knorr på trasan

© Thommy Sjöberg

Friday, December 21, 2007

MÖSSENS JULAFTON ELLER JULAFTON LIGHT

BAO ett alternativt dansband
Konsert
Dans på Globen
Benny Anderssons orkester,
Helen Sjöholm & Tommy Sjöberg

Hittar festlig felskrivning i SvD 28/10 07 när jag sorterar tidningsklipp och pysslar med bloggen.
Detta får bli ett klipp för inspirationslådan.

- Varför inte svänga de lurviga till Alf Pröysens Mössens julafton!


1. När nätterna blir långa och kölden sätter in,
tar Mamma mus och samlar hela barnaskaran sin.
Hon visar sen på fällan :"Ni aktar er för den,
så får vi allesammans fira jul igen."

Ref:
Hejsan , hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla´!
Hejsan, hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla´.
...

4. Var unge får till julklapp en liten nöt,
den gnider dom med kolapapper, så att den blir söt.
Från skafferiet tar dom en fläskbit eller två,
Och den får allesammans lov att lukta på.

Ref:
Hejsan, hoppsan…….


7. Men gamla mormor gäspar och säger liksom så,
att julen den är roligast för alla som är små.
Om ingen går i fällan och aktar sig för den,
Ska alla nästa år få fira jul igen.
- God Jul från Kistalight
Andra bloggar om julen:
© Thommy Sjöberg

Monday, December 17, 2007

Jag längtar till Italien

Vackra citroner från Amalfi - men akta fingrarna!

Arbetslagsmöte på morgonen.
– Känns bra att börja veckan på det sättet;
några elevärenden, information om veckans händelser,
kan vara något om en brandövning eller besök av en skolinspektör, kanske planering av ett gemensamt projekt.
- Äntligen måndag klämmer jag till med när jag hälsar eleverna välkomna till en ny vecka på mentorstimmen som alltid följer på mötet.
Betänk bäste medborgare att när du klarat av måndagen är tjugo procent, av arbetsveckan överstökad.
Smaka på det tjugo procent eller en femte del.
Jämför med en tjugo procentig löneförhöjning!
- Inga dåliga grejer!
Andra bloggar om nya böcker:
Thommy Sjöberg

Saturday, December 15, 2007

Kistalight goes Ryan

- Flanerar med en upplaga av Kistalight i bakfickan längs hamnpromenaden via Partenope i Neapel med Vesuvius i bakgrunden. Bild: Love Sjöberg

Kistalight goes Ryan
Nu är den här årets julbok från Kistalight.Just for fun!
Kistalight fortsätter att spana och söka.
Nu som flanör i Europa under en intensiv vecka!
Vem vill inte ta chansen till lite bildning i lågprisflygets tider.
– Som att tågluffa för medelålders.
Kistalight goes Ryan förresten!
Kan ses som en oförberedd lektion – att öppna dörren till ett klassrum för att se vad som händer.
Gå vilse i gränden eller leta efter hotellrum i natten.
Slå sig ned på ett café med en guidebok – kasta ner några rader i en anteckningsbok.
– Fånga en rytm, söka en ton och skapa en stämning.
Kompositionen får bli dagbok för en vecka.
Temat på spaning efter högt och lågt någonstans ute i Europa.
Att vara någon annanstans.
– Det Goda livet.
– Finns det?

Läs gärna även Ryanair Light - fantasi !

Cirkapris: 130 Sek alt 14 Euro
Utgivningsår: 2007 - ny utökad upplaga 2009
Genre: Resor/Essä
Språk: Svenska
Antal sidor: 72
Utförande: Limbunden ISBN: ISBN 978-91-631-9927-1
Beställningsadress: Thommy Sjöberg kistalight@gmail.com
Beskrivning: Essäer, reseskildringar från Europa och grå vardag i november
Förlag: Kistalight Publisher
Andra bloggar om Kista:
Andra bloggar om nya böcker:
© Thommy Sjöberg

Sunday, December 09, 2007

Brügge - fight i gränden

- Är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna?
Gårdagens DN - Krisen kan få Belgien att falla isär.
Kistalight som spanar på sina resor i Europa är inte förvånade.
Här ett litet utdrag från vår kommande bok Kistalight goes Ryan.
Brügge fight i Gränden

Carillon! Säcken spricker upp i sömmarna och tonerna rullar ut över Flandern.
Ur det Vilda torget av Tomas Tranströmer

Vi vaknar i natten på hotellet av upprörda röster i gränden. En riktig fight verkar pågå. Så var det! Men eftersom det här inte är ett undersökande reportage låter vi oss nöja med en redogörelse av händelserna. En av Kissmaskerna i baren på Bauhaus får sparken på omedelbar grund. En knytnäve i ansiktet av ägaren.
- Du får sparken - så ut i gränden med den avskedade och upprörda röster i natten. Men vad vi kan förstå efter att ha hört bakgrunden till storyn kan det ibland vara befogat att kunna sparka någon på stört!
- Nej språkstrider var det inte även om Belgien är ett delat land med autonoma, självständiga, politiska styren – regeringar, med språken som grund. Flamländska för Flandern och franska för Vallonien. Språkgränsen går strax söder om Bryssel från väst till öst och Bryssel har bägge språken. Traditionellt var franskan överhetens språk. För myndigheter, militär, politiska styret och i skolor dominerade franskan. I dag är Flandern den region som har bäst tillväxt och hänger med i den tekniska utvecklingen medan det är mer bekymmersamt för Valloniens landsdelar. Där det en gång i tiden, i industrialismens barndom, var den landsdel som var en föregångare i Europa när det gällde kol och stålindustri.
- Ser Bob Dylans Chronicles översatt till flamländska i bokhandelsfönstret på Markt, faktiskt, snabbare översatt än i Sverige. Till synes skyltar man dessutom med en massa festligt illustrerade barnböcker vilket särskilt glädjer en gammal lärare. Flamländarna är de belgare som bäst behärskar landets två språk och dessutom verkar de klara engelska och tyska riktigt bra. Vore man flamländare skulle man automatiskt vara tvåspråkig.
-Vilken gåva tänker jag.
Brügges store litteräre son Hugo Claus skrev eposet "Belgiens sorg" om ett kollektiv av människor och familjers svek och tillkortakommanden i Flandern vid tiden för andra världskriget. I dag räknas han till en av Belgiens stora inom litteraturen och nämns ofta i Nobelprissammanhang. Språket är flamländska och Hugo Claus storhet inom den belgiska litteraturen kan ses som en symbol för Flanderns framsteg men också som en förebild för en författare som gjort upp med sveken från andra världskriget och den nazistiska ockupationen. Hur som helst är Belgien ett av de länder i Europa där vår kontinents historia liksom blir belyst och där krig och konflikter kommit till sin spets under århundraden.Vår katt från parkeringen i Brügge tassar fram över takåsarnas brownstones.
- Att vara katt i Brügge, det är mer som att vara flamländare än belgare tycks han säga med sin stolt lyfta svans. Eller är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna? Se Magritte
På den snabba europavägen ned till Charleroi passerar vi Waterloo. Vi följer de gamla turistströmmarna som en gång krigsromantiska britter banade väg för efter att ha läst Rodenbachs Bruges la morte och efter att ha idealiserat Wellingtons seger över Napoleon 1815.Vi joggar de 226 stegen uppför det 40 meter höga Butte de Lion för att beskåda slagfältet där 15 000 man förlorade livet.Alltid lika bråttom – här för att hinna med flyget!Det nio timmar långa slaget blev slutet på epoken Napoleon och de stora krigen i Europa under 1800-talet. Efter Wienkongressen 1815 skapades en tid för fred i Europa i nästan 100 år. Ett resultat av detta var även skapandet av Förenade kungadömet Nederländerna som efter ett "operettuppror" i Bryssel år 1830 ett år senare blev kungariket Belgien.
- Det är passande att Belgien i dag koloniseras av den nya europatanken och EU!Tänker jag hemma i Sverige igen med träningsvärk i benen efter joggingen uppför Butte de Lions 226 trappsteg.
© Thommy Sjöberg

Saturday, December 08, 2007

Roberto Saviano Blues

Napoli inne i vulkanens hetta – Montage av bl a Andy Wahrols Vesuviomålning

- Inte riktigt klokt egentligen!
Som turist bland Toscanas böljande kullar, hisnande utsikter och brinnande färger i november, runt slingrande serpentinvägar, sprakande vinrankor och cypresser som reser sig likt utropstecken kring chiantigrevars vingårdar. I Sienas medeltida kvarter och bland Pisas och Firenzes konstskatter från renässansen:
- Så drabbas jag av Roberto Savianos bok Gomorra om Napolis camorra.
- På cafeer och hotellrum läser jag boken.
Savianos texter lär ha startat som en blogg när han som student åkte runt på vespa i Neapel och följde Camorran som en led i sina filosofistudier på universitetet Federico II i Neapel.
Savianos metod är journalisten på spaning. På plats ser han offren för Camorrans vendettor, mord och knarkförsäljning.
Han följer de kriminella verksamheterna och idkar närstudium av aktuella platser; Neapels hamn, textilfabriker i gamla slitna industrilokaler i förorterna, byggen "förgiftade av cement", drogförsäljning och speedade ungdomsgäng i Casal de Principe, legala hotellaffärer i Scotland och inte minst sopphantering och besök i Eldslandet bland dumpade soppor i Caserte - området. Intervjuer och samtal på plats följs upp av polisrapporter, obduktionsprotokoll, listor för angörande båtar och konsten att trolla bort ett antal laster, femtiotusen förfalskade fraktsedlar, i Neapels hamn.
Radio och tidningsreportage granskas och han beskriver hur ungdomar lägger in foton från aktuella arresterade gangsters i sina mobiltelefoner.
Skildringarna av bestialiska mord är så plågsamma i sina detaljer att man är tvungen att lägga ifrån sig boken under läsningen.
Berättelsens tempo hämtar energi just i samlingen av fakta och inte minst namngivna camorister som löper genom handlingen. Språket är litterärt. Saviano arbetar med metaforer och bygger upp en världsbild genom bilden av Systemet. Se camorran som likt den starkare a la Machiaveli behärskar världen med hot våld och Euros. Systemet skonar inte heller någon. Det finns inga knivskarpa gränser mellan det rika nord och det fattiga Syditalien eller mellan den vita och den svarta ekonomin.
- Egentligen finns det bara förlorare.
Globaliseringen slår igenom och i princip är alla delaktiga och drabbade.

- Ändå är det i grunden, tycker jag, en postkolonial situation (södra Italien som exploaterat u-land) som råder för människor i den vackra Napolibukten och som gestaltas i Gomorra.
Saviano har skrivit en utvecklingsroman. Under resans gång träder hans jag fram. Han söker en plats där han kan reflektera över ordens möjligheter utan att korrumperas. Valet blir Pasolinis grav i Casarsa i regionen Friuli-Venezia i nordöstra Italien. Där kan han skrika ut sitt "jag vet, min tids jag vet" och han beslutar sig för att bli en sanningssägare.
Kanske är det de som inte ger upp som blir förebilder. De som träder fram likt prästen Don Peppino Diana eller lärarinnan i Mondragone som vågade vittna efter att ha sett ett begånget mord. De som är aktiva och sanningsenliga i kampen mot Camorran med livet som insats.
Kapitlet om den mördade prästen Don Peppino avslutas med en bibeltext om Gomorra, som kanske Peppino förberedde, som predikan när han mötte sina mördare i kyrkan i Casal de Principe och har fått gett namn åt boken.
Det är lätt att göra litterära associationer till Savianos vandring: Som en nutida Dante vandrar han, snarare åker vespa, genom Camorraland. Det är ett dödsrike, likt Dantes helvetesskildring i Den Gudomliga komedin, om än förflyttat till jordelivet och det nutida konsumtionssamhället. Inkörsporten till helvetet är Neapels hamn faktiskt inte långt från ingång till Helvetet, Lago DÁverno, som Dante trädde in i tillsammans med Vergilius när det begav sig i Den Gudomliga Komedin.
Avslutningen är storartad, "i den yttersta kretsen" - se slutstationen i vandringen i Camorraland: I Eldslandet, soptipparnas Casertesområde, konsumtionssamhällets yttersta utpost vandrar han med fötter nedsjunkna i dyn räddar sig upp på ett flytande kylskåp och slungar ut ett skrik med sin mages fulla kraft i ett,
- Där fick ni, era jävlar! Än är jag inte död!
Likt Dante får han också finna sig i ett liv i exil efter att skrivit boken. Det lär också vara svårt för honom att röra sig i hemtrakterna i Neapel utan att ha ständigt livvaktsskydd.
Savianos bok är välskriven med en vulkanisk hetta får man säga. Kanske är det som gör att de litterära associationerna infinner sig.
Konstigt nog är den dåligt uppmärksammad av de svenska stora tidningarna speciellt DN. Saviano har ändå nyligen, 22 november, besökt Stockholm (Svd var där och Junivallen med festlig inspelningsmojäng) och en intensivare samtida samhällsskildring får man leta efter. En som skrivit passionerat redan i somras om Roberto Saviano och hans bok är bloggaren Junivallen och även Bodil Malmsten har uppmärksammat den.
Betyg: Fem vulkaner av fem
Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Roberto Saviano
© Thommy Sjöberg

Sunday, December 02, 2007

ABC...Kistalight - några ex kvar

Julerbjudande - några ex kvar ABC...kistalight - snart kommer årets bok Kistalight goes Ryan

ABC... kistalight
Thommy Sjöberg
Cirkapris: 130:
Utgivningsår: 2006
Genre: prosapoem/essä
Språk: svenska
Antal sidor: 69
Utförande: limbundenISBN: 91-631-9926-2
Beställningsadress - Thommy Sjöberg Kista
e-mail: kistalight@hotmail.com
Beskrivning Essäer, dikter, lyriska kåserier och prosapoem
Från A till Ö - mellan Järvafältet och Norra Öland
från glesbygd till betong.
Finns att köpa på Akademibokhandeln Sthlm city och i Kista plus även på Bokia i Kista och Hedengren vid Stureplan.
Andra bloggar om Kista:
Andra bloggar om böcker:
© Thommy Sjöberg

Thursday, November 29, 2007

Bortsprungen katt blues

Katten bortsprungen under några dygn - dyster stämning - av pur glädje när han väl dyker upp igen skriver jag en baksidestext till min nya bok Kistalight goes Ryan

Just for fun! (Paperback writer)
Kistalight fortsätter att spana och söka.
Nu som flanör i Europa under en intensiv vecka!
Vem vill inte ta chansen till lite bildning i lågprisflygets tider.
- Som att tågluffa för medelålders.

Förresten Kistalight goes Ryan!

Kan ses som en oförberedd lektion – att öppna dörren till klassrummet för att se vad som händer.
Gå vilse i gränden eller leta efter hotellrum i natten.
Slå sig ned på ett café - kasta ner några rader i en anteckningsbok.
- Fånga en rytm, söka en ton och skapa en stämning.

Komposition dagbok för en vecka.
Tema på spaning efter högt och lågt i Europa.
Att vara någon annanstans.
Det Goda livet!
- Finns det?


Sunday, November 25, 2007

Toscana - split vision i november

Oh dear Chianti from Chiantishire - San Gimignano skyline a la medeltida Manhattan! Det kunde vara våldsamt även på medeltiden. Bild: Thommy Sjöberg

- Inte riktigt klokt!
Bland Toscanas böljande kullar och brinnande färger i november, runt slingrande serpentinvägar, sprakande vinrankor och cypresser som utropstecken kring chiantigrevars vingårdar.
Drabbas jag av boken om Italien.
Inte en guidebok som beskriver de medeltida städerna vi besöker som Siena och Pisa inte heller en konstbok om renässansens Florens.
Absolut inte något häfte över den idylliska medeltidsstaden San Gimignano där vi flanerade i gränderna bland amerikaner med bredrandiga manchesterbyxor och besökte det lilla utmärkta moderna museet, Galleria dàrte Contemperaneo. Ett museum med en utsökt samling av toscanska konstnärer från de sista hundra åren. "Modern konst gör sig utmärkt i medeltida miljö."
Inte heller de spännande berättelserna om Sienas Palio på Il Campo som vår son förmedlar under en dag i Siena. Siena en stad organiserad i kvarter efter förebild av gäng som fanns under medeltiden. Vår son bor i kvarteren där Pantera, pantrarna, regerar.
- Inte heller storyn om Galileo Galile och hans empiriska försök i Lutande tornet i Pisa för att bevisa tyngdkraften.
- Nej som följeslagare har jag boken som uppslukar mig totalt Roberto Savianos Gomorra!
-En bestseller som beskriver betydligt mer hårdföra typer än Sienas medeltida kvartersgäng.
Det kommer mera.
© Thommy Sjöberg


Saturday, November 24, 2007

Thanksgiving Day

Hollywood Dog en favorit på Kistalight - kanske inte världens mest subtile krönikör som illustratör men kraftfull och handfast. Hans kvinnosyn lämnar en del övrigt att önska.
Kalkon inför Thanksgiving day!
- I veckan har president Bush benådat en kalkon som traditionen bjuder på gräsmattan utanför Vita huset. Den vita kalkonen som benådades flögs omgående till Disneyland. Elaka tungor antyder att fler borde ta samma flight - ja rentav att mr Bush är en kalkon
- Klicka gärna på bilden!

I veckan som var har jag auskulterat hos ett antal kolleger på skolan, Spånga gymnasium, där jag arbetar. Auskultationen ingår i ett projekt för en öppnare skola och kallas Lära av varandra. Trevligt att besöka arbetskamraternas lektioner och att få besök.
- Visst lite pirrigt men man skärper sig en aning dessutom får man se eleverna i nya situationer. Utan att direkt vara några skolinspektörer har vi som uppgift att kika på:
  • Lektionernas struktur
  • Elevernas lust att lära
  • Ordning och reda
  • Helheten

Vi är ca 70 lärare på skolan som delats in i 7 grupper om 10 i varje fem från högstadiet och fem från grundskolan. Ämnen ska vara så spridda som möjligt och projektet genomförs under drygt två veckor. För min egen del har jag besökt lektion i Datorkunskap gymnasiet, Word, sen måndag eftermiddag, Matematik gymnasiet Statistik tidig morgon, Engelska årskurs sju grundskolan mitt på dagen och slutligen Bild tryck av bilder sen fredageftermiddag.
- Hittar jag då någon röd tråd, gemensam nämnare, för så vitt skilda lektioner, på så olika stadier vid så skilda tidpunkter i schemat.
- Ja faktiskt.
Samtliga lektioner var elevaktiva. Där ingick instruktioner men merparten av tiden fick eleverna arbeta själva. Där fanns klart kreativa inslag och då inte bara i Bildämnet. Det rådde en trevlig stämning mellan lärare och elever och mellan eleverna.
-Egentligen fantastiskt med vilken lust eleverna tar sig an arbetet även sena eftermiddagar, tänker här på Bild och Datorkunskap,och imponerande hur fokuserade en grupp årskurs-åtta elever kan vara när de ristar ett tryck i shellackerade kartongplattor som de har som underlag för sin tryckning. Tryckningen genomförs på behandlat papper med hjälp mangelliknande tryckpress som eleverna energiskt rullar fram och tillbaka.
-Kul!
-Imponerande!Andra bloggar om Thanksgiving Day: ©Thommy Sjöberg

Monday, November 19, 2007

November mellan Oskarshamn och Sille krog

Stor konst kan alltid omtolkas av nya generationer - The American Gothic Grant Wood
Igår kom iväg sent, mörkt så mörkt som det bara kan vara på Norra Öland när dimbankarna pustar in från Östersjön och Kalmarsund. Dimma, dimma, gräddtjock dimma mellan Oskarshamn och Sillekrog upp till Sörmland och snö i skogsgläntorna. Lyssnar på Kent i CD:n, - förra skivan "Du & jag döden.

Du säger "När ni var små,
säg vilka droger tog ni då?"
När vi var små så sköt vi kåda, bark och stål
Och hjärnan blev mjuk av luthersk ångest inför Gud
Och så blev jag sjuk och blev den skugga du ser nu

Men när natten var ljus
I vårt sextiotalshus
Så var vi långt, långt, långt härifrån
I vår dröm om att fly till någonting nytt

Kanske inte Ekelöf eller Tranströmer men väl så suggestivt och med en tät kompakt ljudbild från Kent när bilen rullar fram under söndagskvällen i den overkliga dimman mellan Oskarshamn och Sillekrog.
Funderar på måndagens lektioner om Europeiska kyrkor.
Kanske något om katolska kyrkans moraliska förfall under renässansen och kapitalismens framväxt och nyttomoral sprunget ur Luther och reformationen.
- Varför inte skoja med några bilder?
Skulle du vilja vara på Prao hos paret ovan eller paret nedan?
Eller ännu bättre om du var utbytesstudent och skulle gå på amerikansk high school under ett år och hamnade i Mellanvästerns USA.
- Vilka skulle du då vilja ha som värdpar?


- Nyttomoral?!
Tyvärr för oss som gillar amerikansk kultur; filmen, litteraturen, musiken, singer songwriters och sporter som ishockey.
Vi som fascineras av den amerikanska naturen, de stora städerna, Amerika som den moderna utposten och pionjärnationen med den amerikanska konstitutionen som ett stort demokratiskt projekt.
Allt det där har nu fått en ny tolkning i den senaste modellen av American Gothic.
Tyvärr tänker vi när bilen far genom den dimmiga mörka söndagskvällen på väg mot Kista med Kent i högtalarna.
-Tyvärr!
Andra bloggar om November: Andra bloggar om Kent:
© Thommy Sjöberg

Monday, November 12, 2007

Toscana måndag i november

Bild från den dödade fotbollssupporterns Gabriele Sandris blogg. Han jobbade som DJ när han inte var Laziofan

Orolig och våldsam fotbollshelg i Italien, fotbollssupporter från Lazio dödad i Toscana av en förlupen poliskula efter skottlossning.
- Tragiskt misstag som utlöser spänningar i samhället som inte bara beror på fotbollshuliganer och fanatiska fotbollsanhängare.
Misstron bland många italienare sitter djupt och grundmurat när det gäller myndigheter, poliser och politiker.
Korruption, kriminalitet och poltiska intriger hör till vardagen.
Från oss bloggare, blogghorisonten, kan man notera att premiärministern Prodi diskuterar ett förslag att alla bloggare ska registreras och betala någon sorts skatt. Detta efter att komikern och bloggaren Beppo Grillo väckt stor entusiasm för en ny politisk folkrörelse som misstror det politiska etablissemanget.
Heja Beppo säger vi från Kistalight.
- Kul med äldre medelålders bloggare som väcker känslor och skapar upproriska rörelser.
Dessutom noterar vi att Prodi inte tycks förstå bloggens väsen och att den faktiskt är ett globalt fenomen som ingen maktfullkomlig politiker lagstiftar bort så där i en handvändning.
Andra bloggar om Italien:
© Thommy Sjöberg

Sunday, November 11, 2007

Fars Dag Light

Härligt att få delta i en antologi tycker Kistalight - Igår Poesi on line arrangerat av Författares Bokmaskin.

En ros och en blogg, avocado med räkor, kikärtssallad, pasta och krydiga korvar men ingen belgisk bärs eller oh dear Chianti from Chiantishire för ikväll är det gruppspel i tennis.
- Får bli isvatten med några stänk lime i. Tidigare under dagen promenad runt Djurgårdsbrunnskanalen och fika med kanelbulle vid Kanotklubben i den kyliga novemberdagen.

- Inte så dumt med Fars Dag!
I går deltagande i årets Poesi on line arrangerat av Författares Bokmaskin. Deltar med Haikudikterna från förra årets blogg Stralsund men här något bearbetade. Som vanligt en rad estradörer vid poesiuppläsningen. Åldersmannen med vita stänk i håret Börje Crona som läser rimmat och varierar ng på alla tänkbara sätt som svenska språket förmår med lärdomsdikten Till minne av GN. Där var gästpoeter med keps som nog hade kunnat skanderat natten lång och än i dag om tiden hade funnits. Där var mannen med hatten som så snabbt avvek efter sin mycket märgfulla uppläsning med mycken magisk närvaro. Här några rader från dikten Poète Maudit.
Jag har inte tid att bli stående
på perrongen
och vänta
på att himlen ska sänka sig till rälsen
som ett tåg.
Jag har inte tid
att lossa stenar
i ringmuren
och gå genom staden medan regnet
sätter sina fingeravtryck på mina fotspår.

Mannen med hatten identifierar vi som Per-Magnus Eliaeson.
Kvällens litterära höjdpunkt var när Khmerpoeten Chin Varg skanderade en dikt från Kampuchea med mjuk sjungande diktion på alla de 54 versmått som står till buds för en Khmerpoet. Hans svenska översättare läste sedan översättningen inte fullt så sjungande.
Själv läste jag min Stralsunddikt under mer vardagspoetiska former samtidig som jag passade på att tacka för en fin kväll och pratade något om Haikudikter och visst blev det en liten knorr med Der Alte Schwede.

Ljus över Rügen
vattenspegling i hamnen
revade segel

Der alte Schwede
Hansastadens årsringar
ekon av sekler

Ave Maria
den röda rosens rispa
vindil från havet


Andra bloggar om Fars Dag: Andra bloggar om poesi:
© Thommy Sjöberg

Sunday, November 04, 2007

Pisa Light

Kistalights utsända på spaning i Europa - vi stöttar Lutande tornet i Pisa Bild: Love Sjöberg
I går Det lutande tornet i Pisa och högsommarvärme vid Undrens fält kring kampanilen, Duomen och dopkapellet i staden Pisa i nordvästra Toscana. Massor av lediga italienare, paranta par som visar upp sig som vore det en operapremiär. Barn som sover, leker, busar och som alla tycks pussa, knåda, bolla med.
- Och ha tid för.
Japaner, japaner, åter japaner som fotograferar och regisserar gester för att hålla tornet uppe. Vaktens visselpipa som ljuder när det blir för många fotografer på gräsmattan vid Campo dei Miracoli.
En långbent ung modell undantas dock från tillrättavisningar när hon sträcker ut armarna och kroppen i tänkt pose för att hålla upp tornet inför tv-kameran.
- Vet inte vad den vackra programledaren (modellen) säger där i mikrofonen inför kameran när hon intervjuas?
- Men det känns gott att sola, småslumra och ta del av folklivet på marmortrapporna framför Det lutande tornet under några timmar den första lördagen i november.
Under renässansen gjorde han sina berömda experiment här, Galileo Galilei .
- Gravitationen och var det 9,81 meter per sekundkvadrat oavsett material.
- Vem vill göra någonting experimientellt i dag här från tredje gallerian?

- Shit tornet lutar mer än man tror vid första anblicken!
- Komisk och desperat?

- Härligt att få spricka upp i förtjusta leenden.
- Torre Pendente!
- Vi är med dig!

Sunday, October 28, 2007

Bara en 28:a till!

Ett recept för landseglare och gränsöverskridare - Himmel eller hav ingen knivskarp skillnad

"Var och en som någon gång har färdats fram i tät dimma på en flygande matta, vet hur förvånad man blir, då man plötsligt känner en lätt stöt och befinner sig på marken." Ture Sventon

Dimma i veckan, Kistaskrapan i tjocka,imma på glasögonen och sprakande träddungar under cykelfärden till jobbet. På lördagen Med mera rea på Akademibokhandeln – får spel kommer hem med kockböcker av Strömberg, Roberto och Bourdain, en bok om katter av Lessing och Roberto Savianos Gomorra om den Napolitanska Camorran.
- Mycket bra köp – ekonomi?
Inspirerar till att återuppliva ett gammalt recept från Kistalight på utflykt:
Färja mellan Römö och Sylt - Sild på dansk - marsklandskapet. På plats det vackra folket från Hamburg, Kiel och Bremen. Män med bredbrättade hattar och designade kläder, vackra trådsmala modeller med mandelformade ögon och bijouterier på intressanta ställen. De blandas med badturister och barnfamiljer. Vid färjeläget vid List finns härliga grillstånd med massor av grillat från havet och med en stämning av karneval över området.
Grillspett med en blandning av tomat, paprika, gul lök, bacon och Scampi. Beställningar med numret 28 som serveras allt eftersom.
- Nur einen acht und zwanzig.
På Römös kilometerlånga och breda stränder far små pilsnabba yachter av och an.
-En sagoskimrande upplevelse.
Små tunna bräder med segel, påminnande om svenska isjakter, utrustade med små cykelhjul.
- Var det hägringar eller synvillor dessa små farkoster som pilade fram och åter med vindens hastighet längs Römös sanddyner?

Recept för helgen Nur einen acht und zwanzig:
  • Lägg aluminiumfolie i en långpanna* Skär grovt tomater, lök och paprika

  • Fyll på bland grönsakerna med ett paket friterade bläckfiskringar om du kommer från fattig förort
    Alternativt Scampi för dig som bor i rik och privatiserad kommun med låg skatt

  • Strö över baconskivor och varva med finskuren kabanossen korv

  • Låt allt stå i ugnen under 225 grader i 25 minuter rör om då och då med omsorg

  • Krydda med paprikapulver och droppa med citron * Servera med ris och Rhode Island sås

  • Dryck gärna vitt vin; Rhiesling eller Sauvignon Blanc eller varför inte Cider till måltiden

    Från Blåvands Huk i Danmark till Helder i Nederländerna sträcker sig Vadehavets lerslätter som varje dygn spolas med färskt havsvatten av ebb och flod. En sträcka på 500 kilometer - Ett skafferi för sjöfågel, flyttfåglar och fiskare av skaldjur. Vadehavet som i Tyskland kallas för Wattenmeer och i Holland för Waddenzee är en unik naturtyp och fridlyst i vissa zoner. Skyddat av ett pärlband av öar, de Frisiska öarna, som ligger som en barriär mot Nordsjöns stormar är landskapet en plats där människan, erövrat en bit av havet. Genom sinnrika konstruktioner av vallar och utdikning vinner man delar av havet. Ett landskap som kallas marsk och där man binder havsbotten med gräsplanteringar som blir utmärkta betesområden för får och flyttfåglar.Landskapet med marsk, vadehav och horisont har ett speciellt ljus som vi gillar skarpt på Kistalight. Landskapet är ständigt hotat av stormar, springfloder och numera även av den globala uppvärmningen och växthuseffekten som gör att marsken och kustnära byar och städer är ständigt utsatta.- Om man har ett behov av en miljö och symbol där människan ständigt för en kamp i naturen är Vadehavets kustlandskap riktigt spännande och lärorika tycker vi på Kistalight medan vi bläddrar i våra nyinköpta kokböcker. Andra bloggar om kokböcker: ©Thommy Sjöberg

Monday, October 22, 2007

Don`t stop

Tony i diggartagen framför jukeboxen - snart samlas familjen

Just a small town girl
livin' in a lonely world
She took the midnight train goin' anywhere
Just a city boy,
born and raised in south Detroit
Don't stop believin'
Hold on to the feelin'


Don't Stop Believin' /Journey

Smart final på The Sopranos som vanligt hittar ensemblen tonen. Kistalight som tjuvkikat på slutscenerna på Youtube redan i somras ser nu hela avsnittet bandat efter söndagstennisen och kan inte annat än stämma in i hyllningskörerna.
Sopranos kränger, svänger och skaver, spretar liksom åt alla håll. Karaktärerna, dialogen, musiken och berättartekniken skapar en helhet som är större än storyn om en gangsterfamilj i New Jersey.
Är det USA under Bush vi upplever där i slutscenerna på cafeet; oroligt väntande på att hela familjen Sopranos ska samlas? Den febriga stämningen, vaksamheten, traumat efter 11 september, vem är vän och vem är fiende?
Den dysfunktionella familjen trots allt.

Let´s us focused on the good times!
Did I said that?
You always said try to reminds the times that are good.

Alla tycks gilla Sopranos från slott till koja. Så har paret Clinton gjort en festlig parafras på slutscenen, om än inte på samma cafe, med låten, Don´t stop i bakgrunden. Här blickar dock paret framåt mot den kommande presidentkampanjen när man väljer låt från jukeboxen.
Det blir cruditeer som morötter istället för lökringar som snacks.
Är man inte nöjd med slutet kan man se alternativa final cuts på youtube - så det så.

Andra bloggar om Sopranos:

© Thommy Sjöberg

Sunday, October 21, 2007

Match Light söndag kväll

Kistalight konkurrerar med modebloggarna - Nja här från Table-tennis World Tour i Chengdur i Kina där pingistjerna prövar nytt mode. Ain´t she sweet?

I vår tennisgrupp har vi tjejer.
"Alla tiders med nytt mode."
- Ska bli trevligt att lira gruppspel på söndag kväll.
- Är det inte en pingistjej på bilden ovan?
- Det har du rätt i.
- Man börjar bli lite skumögd med åren tror jag.
- Har du inte alltid varit det?
"Tror ja de!"
Andra bloggar om mode: Andra bloggar om tennis:
©Thommy Sjöberg

Saturday, October 20, 2007

Bara femton minuter från Kista

Ford Scorpio försvinner bort mot Kistaskrapan som för dagen skimrar i blygrå höstpasteller. Bild: Thommy Sjöberg

Adieu, farewell, goodbye

Katten jamar i Mälarhöjden och vi tuffar hemåt på E-fyran vid uppfarten till Essingeleden vid Nybodapåfarten, mitt emot Midsommarkransen, så händer det vid pass femton minuter från Kista: Bilen lägger av - dör långsamt liksom. Lyckas trixa in den på en tårtbit i körfältet. Fyrverkerier över stan och klockan är tio på kvällen.Micke bärgaren från Saltsjölarm AB baxar upp Scorpion och katten på bärgarsläpet och vid pass halvelva på lördagskvällen är vi hemma i Kista.

Nu kan det berättas Scorpion kom aldrig tillbaka efter den där vändan.
- Visst har vi pratat med Roy och Roger. Vi kom aldrig till skott där. Det behövdes en rad åtgärder för att fixa i genom bilen i en kommande besiktning.
- Klart vi la ut en annons på Blocket.
- "Fynd".
Hel del mysko förfrågningar där – verkade mest krångligt, tog tid och frestade på energin att sälja Skorpan för en billig penning till diverse knäppgökar.
- Varför inte gå på avslut?
En värdig sorti på Gladö kvarn bilskrot.
Håkan som är bilskrotare hämtar bilen en vacker höstdag. Bland brinnande lönnträd hissas Scorpion upp på flaket.
Sista färden längs Helsingörsgatan; Fredrik, Gustav, Petter, 617 Ford Scorpio med 2 liters motor 92:års modell försvinner bort mot Kistaskrapan som för dagen skimrar i blygrå höstpasteller.
Tar några bilder – en tår i ögonvrån.
En epok är över. Fantastiskt med Fordens stora passagerarutrymme på den tiden man skjutsade barn (ungdomar) till hockey och gympaträningar, Skorpan var alldeles utmärkt att ligga på rulle med vid färderna till Öland och gott om utrymme för bagage.
Fanns plats för Kistalights alla 38 kryddor i den kofferten.
Kanske hade den inte de bästa vägenskaperna på småvägar men ja menar…
Nästa bil bil blir säkert något med mer elektronik - kanske en fransman?
Andra bloggar om Kista:
© Thommy Sjöberg

Saturday, October 13, 2007

Värdegrund Light

Nobelpristagare javisst men vem bestämmer här då?
- Kanon med Doris! Fint val av Svenska akademin - var det då inte si så där 15, 20 år försent.
- Men vad gör det?
Gräset sjunger har vi läst i vår ungdom på Kistalight. Vi är bekanta med Den femte sanningen och ser i inslag från intervjuv med Bengtsson i tv-soffan att Doris Lessing har en katt med svartvit teckning. En liknande katt hade minns vi även nobelpristagaren V.S. Naipul.
- Det inger förtroende säger vi på Kistalight! Vi är nyfikna på hennes kattböcker som Particularly Cats.
- Som sagt kanon med Doris.
Vi rekommenderar läsning av Doris för alla skribenter som saknar en värdegrund men ändå vill utveckla förmågan till att gestalta en kärv verklighet och söka en sanning i tillvaron.
Alltså infama författare, gemena krönikörer, monsterbloggare, mobbande skitsnackare på nätet, ungdomar övergivna av sina föräldrar, folk som tränger ut andra på sina arbetsplatser, fanatiker, feminister och kommunister och inte minst alla andra.
- Läs Doris Lessing!

På Kistalight fortsätter vi med att citera vår tänkta kandidat Les Murray utan att darra på manschetten eller för den delen tycka att Doris Lessing på något sätt är fel val. Här den svenska versionen av An ordinary rainbow ur Tillflykt till ödemarken Dikter i urval.


En alldeles vanlig regnbåge
Det pratas om det på Repins,
det mumlas om det på Lorenzinis,
på Tattersals ser männen upp från sina tabeller,
skrivarna på Börsen glömmer kritan de har i händerna
och män med bröd i fickorna lämnar Grekiska klubben:
Det står någon och gråter på Martin Place. Man kan inte få stopp
på honom.
Trafiken på George Street står i kilometerlånga köer
och ingenting rör sig. Människorna pratar upprört
och fler skyndar till. Många springer på bakgatorna
som alldeles nyss var livliga huvudgator och pekar:
Det står en typ och gråter där borta. Ingen kan få stopp på honom.
Den man vi trängs kring, den man som ingen närmar sig
står bara och gråter, utan att dölja det, gråter, fast
inte som ett barn, inte som vinden, utan som en man;
han gör ingen affär av det, slår sig inte för bröstet, snyftar inte ens
särskilt ljudligt
- men hans värdiga sätt att gråta
håller oss på avstånd, skapar ett tomrum kring honom
i middagsljuset, i hans smärtas pentagram,
och de uniformerade längst bak i massan, de som försökte gripa
honom,
stirrar på honom, och känner med förundran längtan
efter tårar som ett barn efter regnbågen
Med tiden ska vissa sägaatt han hade en gloria
eller en aura kring sig. Men så var det inte.
Andra skall säga att de blev upprörda och tänkte hindra honom
men de var i själva verket inte där. Den manlige obändige,
den kärvast tystlåtne den mest slagfärdiga av oss
darrar i tystnad och glöder av oväntade
domslut om fred. Andra i vimlet skriker
fast de trodde de var lyckliga. Bara de minsta barnen
och de ser ut från paradisetkommer honom nära
och sitter vid hans fötter, tillsammans med hundar och dammiga
duvor.
Löjligt säger en man intill mig, och håller
handen för munnen som om den uttalat en spya -
och jag ser en kvinna, som riktigt lyser, sträcka ut sin hand
och skälvande ta emot gråtens gåva;
och alla som följer henne får den också
och många gråter rent bifall och andra
vägrar gråta av rädsla för allt detta bifall,
men mannen som gråter, kräver, likt jorden, ingenting
mannen som gråter bryr sig inte om oss och skriker
ur sitt förvridna anlete och sin alldagliga kropp
inte ord men förtvivlan, inte budskap, men sorg,
tung som jorden, ren likt havet -
och när han slutar, går han helt enkelt sin väg
och torkar sitt ansikte med värdigheten hos en man
som har gråtit, och nu har slutat gråta.
För att undvika tillbedjare skyndar han nedför Pitt Street.



Wednesday, October 10, 2007

Dags för Les Murray

Stor poet från vischan flyttar ut i världen med sin lyrik
Dags för utnämnande av Nobelpris i litteratur. På Kistalight skådar vi i kristallkulan och tror och hoppas på australiensaren och poeten Les Murray.
Vi citerar en annan Nobelpristagare Joseph Brodsky, här med den engelsk amerikanska stavningen av namnet, och hans litterära tanke från essän Tidvattnets brus i Att behaga en skugga "att allt det spännande inom ett världsspråk sker i utkanten" av språkområdet. Där finns sprickorna och öppningarna. Väsentliga författare och tidigare Nobelpristagare som Derek Walcott från Karibien, Seamus Heaney från Irland, V. S. Naipul Från Trinidad och varför inte J.M. Coetzee från Sydafrika är exempel på detta. Nedan en gåtfull dikt av Les Murray i dag i engelsk språkdräkt. Den svenska versionen kommer senare.
- Läs och njut!
- Dikten är kanske större än ett Nobelpris?
An Absolutely Ordinary Rainbow
The word goes round Repins,
the murmur goes round Lorenzinis,
at Tattersalls, men look up from sheets of numbers,
the Stock Exchange scribblers forget the chalk in their hands
and men with bread in their pockets leave the Greek Club:
There's a fellow crying in Martin Place. They can't stop him.

The traffic in George Street is banked up for half a mile
and drained of motion. The crowds are edgy with talk
and more crowds come hurrying. Many run in the back streets
which minutes ago were busy main streets, pointing:
There's a fellow weeping down there. No one can stop him.

The man we surround, the man no one approaches
simply weeps, and does not cover it, weeps
not like a child, not like the wind, like a man
and does not declaim it, nor beat his breast, nor even
sob very loudly—yet the dignity of his weeping

holds us back from his space, the hollow he makes about him
in the midday light, in his pentagram of sorrow,
and uniforms back in the crowd who tried to seize himstare out at him,
and feel, with amazement, their minds
longing for tears as children for a rainbow.

Some will say, in the years to come, a halo
or force stood around him. There is no such thing.
Some will say they were shocked and would have stopped him
but they will not have been there. The fiercest manhood,
the toughest reserve, the slickest wit amongst us

trembles with silence, and burns with unexpected
judgements of peace. Some in the concourse scream
who thought themselves happy. Only the smallest children
and such as look out of Paradise come near him
and sit at his feet, with dogs and dusty pigeons.

Ridiculous, says a man near me, and stops
his mouth with his hands, as if it uttered vomit—
and I see a woman, shining, stretch her hand
and shake as she receives the gift of weeping;
as many as follow her also receive it

and many weep for sheer acceptance, and more
refuse to weep for fear of all acceptance,
but the weeping man, like the earth, requires nothing,
the man who weeps ignores us, and cries out
of his writhen face and ordinary body

not words, but grief, not messages, but sorrow,
hard as the earth, sheer, present as the sea—
and when he stops, he simply walks between us
mopping his face with the dignity of one
man who has wept, and now has finished weeping.

Evading believers, he hurries off down Pitt Street.
© Thommy Sjöberg

Saturday, October 06, 2007

Söder-Quis Light

Vi syns vid målet Nacka statyn på Katarina Bangata
Härlig vecka, höst i luften, sprakande färger i parkernas träd, Tema Stockholm på schemat på skolan där jag arbetar med fantastistiska ungdomar som har massor av energi. En temavecka med avbrott från den ordinarie undervisningen där genomgångar i katedern, läxor, prov och muntliga förhör till vardags dominerar.
-Kan passa bra i början av oktober.
Min grupp har ägnat sig åt vandring i Gamla Stan med start och mål vid Kornhamnstorg. Inspirerande föreläsning på Arkitektur-museet. Från medeltid till nutid med slingrande gränder som följer naturens topografi till rutnät, boulevarder och avenyer och till ABC-förorter med dagens förtätade stad.
-Historiska dimensionerna paras med modellbyggande:
Vi bygger en stad sju grupper och sju modeller som sedan pusslas ihop. Märkvärdigt väl får eleverna på kort tid med det väsentliga som öppen miljö, vatten, grönområden, broar, byggnader och bostäder.
Materialet är papper, lim och klossar och verktyg är saxar. Färgerna är grönt för parker och gräsmattor, blått för kanaler, dammar och vattendrag och sjöar och svart för vägar.
Vår guide tycker att våra elever väljer förtätade miljöer, hel del höghus alltså. Några väljer sociala alternativ barnvänligt med säckgator och med omsorg och samhällsservice. Andra väljer en framtidsstad med vägbanor över punkthustaken.
- Fantastiskt nog fungerar modellerna tillsammans och bildar en stad när vi lägger upp dem på en platta och redovisar för varandra.
Fredagen avslutas med lättare tipspromenad på Stockholms Söder, nog så lätt men visst får man använda apostlahästarna; längs gatorna, gångvägarna och traska trappa upp och trappa ner på Södermalms mycket topografiska verklighet.
SöderQuiz
Från Mosebacke till Mariatorget – en tipspromenad

1. Start vid Slussen – här finns en bilkarusell som var förvånansvärd modern när den byggdes en gång i tiden under... ja när byggdes den?
1. 1930-talet
X. 1950-talet
2.1970-talet

2. Mosebacke med utsikt över Stockholm är också en berömd litterär text av August Strindberg –texten återfinns i en roman som inleder den moderna litteraturen i Sverige. Vad heter romanen? Se litterär rödvit skylt Mosebacke!
1. Jack
X. Röda rummet
2. Mina drömmars stad

3. Katarina kyrka från Stormaktstiden, en gammal kyrka som fått ny skrud, det vill säga kyrkan har restaurerats. Varför?
1. Ombyggnad för att kyrkan var för gammal
X. Brand
2. Allmän upprustning av politiska skäl – man vill bevara gamla byggnader

4. Poet och vissångare som ligger begravd på Katarina kyrkogård. Vem?
1. Bellman
X. Evert Taube
2. Cornelis Wreesvijk

5. Fjällgatan litterär skylt I med citat från Vilhem Moberg. Han har skrivit boken som ofta nämns som den bästa svenska romanen någonsin vid omröstningar. Vilken är boken?
1. Sömnlös
X. Soldat med brutet gevär
2. Utvandrarna

6. Fjällgatan litterär skylt II på Fogelströmsterrassen med citat. Från vilken bok?
1. Vävarnas barn
X. Mina drömmars stad
2. Sommaren med Monika

7. Vitabergsparken – parkteater på Södermalm med sommarlustspel, uppträdanden, konserter
och plats för glada picknicks. Här rastar och äter vi vår matsäck. Vem ansvarar för och driver Parkteatern?
1. Kungliga Operan
X Dramaten
2. Stockholms parkförvaltning (Parkteatern)

8. Nedanför Vitabergsparken fanns i Södermalms barndom 1800 och tidigt 1900-tal ett industriområde som spelar en viktig roll i Per Anders Fogelströms Vävarnas barn. Vilket är området?
1. Barnängen
X. Trollängen
2. Fryshuset

9. Vid Greta Garbos torg finns en skulptur av den vackra gåtfulla skådespelerskan som växte upp på Blekingegatan på Södermalm. Men för vilken typ av filmer är hon berömd för?
1. Musicals
X. Stumfilmer
2. Ljudfilmen - film som den fungerar i dag

10. Skulpturgruppen: Vi syns vid målet på Katarina Bangata tolkar fotbollspelaren Lennart Nacka Skoglund fotbollskonst, en myt i fotbolls Sverige. Nacka var älskad och gjorde succé även i Italien i många år. För vilken klubb spelade Nacka i Italien?
1. Milan
X. Inter
2. Juventus

11. Vid Södra Latins gymnasium ligger Kvarngatan. Namnet beror på att här har det en gång i tiden, 1700-talet, legat kvarnar. I slutet av gatan finns en rödvit litterär skylt med citat ur ungdomsboken Janne min vän. Vem är författaren som citeras?
1. Peter Pohl
X. Tomas Tranströmer
2. Vilgot Sjöman

12. Mariatorget målgång – här finns en fontän Tors fiske av Anders Wissler och i nordöstra änden finns en byst av en något bortglömd svensk som är uppskattad ute i stora världen bland annat i England, London, där han fått ett sällskap uppkallat efter sig. Vem är naturvetenskapsmannen, mystikern och författaren.
1. Emanuel Swedenborg
X. Carl Mikael Bellman
2. Evert Taube
© Thommy Sjöberg
Andra bloggar om Södermalm



Monday, October 01, 2007

Kiffe kiffe imorgon

Faïza Guène i signeringstagen

Ser att Faïza Guène fått Peter Pan-priset för Kiffe kiffe imorgon. I DN uttalar hon sig om sitt skrivande:
"- Fast jag vet inte om jag vill bli författare, säger Faïza Guène med en viss avsmak: hon tänker inte identifiera sig med yrkesgruppen. - Visst ser jag att jag är privilegierad i jämförelse med pappa som är byggarbetare, men jag vill inte bli någon äldre alkoholiserad författare som mekaniskt skriver på. Jag vill bara skriva när jag har något att säga. Läser man fransk litteratur just nu så verkar det som om Frankrike består av borgerlig medelklass, litteraturen är mest innehållslös estetik. Jag vill skriva så att folk förstår och kan läsa det jag skriver - och så borde fler få skriva, fler som verkligen har historier att berätta. Och det finns många!"

- Oui mademoiselle Faiza Guène - tres bien!
- Säger vi på Kistalight som tidigare uppmärksammat Kiffe kiffe imorgon.

- Har tillbringat några dagar med Kiffe Kiffe imorgon och charmats av en ung berättarröst från förorten i Paris – La banlieu de Paris – i stadsdelen "Paradiset".Alldeles uppenbart finns här en liten sagoprinsessa med tema från förorten. Med en originell attityd som ger ton åt berättandet. Ung tjej som lever med ensamstående mamma då pappan har stuckit hem till Marocko eftersom det inte blev några pojkar i äktenskapet.
Dofter och lukter hämtas från trappuppgångar och nedpissade hissar i förorten varvat med rektorer som luktar gammalt Bordeauxvin till kyssande pojkvänner som andas cigarettrök och till mamman som gör inpack med olivolja för att ge dotterns hår ett lyster. Här finns socialassistenter på hembesök som kommer när det är som mest olämpligt; ostädat och spisen är som mest skitig.
Faisa är säkert en andlig kusin till Jonas Khemeris tankesultan i Ett öga rött. Hon har dock en mer nollägesstrategi för att överleva och experimenterar heller inte med ordföljder i språket för att ge karaktär till storyn. Dock finns det ordlekar, se titeln, roliga metaforer, några festliga intriger och ständiga anspelningar på populärkultur och tv-serier. Säkert finns det förortsslang i originalversionen och boken har väckt debatt i Frankrike där finkulturen, skribenter på Le Figaro med flera, inte har ansett boken som litteratur.
- Struntprat säger vi på Kistalight som snabbt ser att den ligger nära dagboksromanen, varför inte även bloggen, och åtminstone den förra har funnits i århundraden och hör hemma i litteraturhistorien.
- Här gäller samma i dag som imorgon som titeln anger men under berättandets gång sker en glidning som kan ses i romantitelns betydelse - ungefär från att bita ihop till att gilla läget. Storyn är en feel good historia där huvudpersonerna utvecklats mot det goda och huvudpersonen Doria finner sig tillrätta på en skola där hon utbildar sig till frisör.
Men som hon konstaterar det var "lite som hos Christian Morin. Han var programledare för Lyckohjulet i åratal, men det han egentligen ville göra det var att spela klarinett…"
Andra bloggar om bokmässan:
©Thommy Sjöberg

Monday, September 24, 2007

Kistalight går på is

Essä Ishockey Ungdom
- Premiär Elitserien i ishockey, svängig match mellan HV och Frölunda, kul med massor av mål. Igår stor artikel i DN om hur ishockeyn i Stockholm har svårt att värva nya proselyter till sporten.Om detta kan vi berätta något från föräldrahåll på Kistalight.
- Här en liten bok som skildrar en ungdomshockeykarriär under cirka 10 år från mitten av 90 och en bit in på 2000-talet.

Från Zinken till Bergsundsstrand

OS 1994 i Lillehammer - Foppas guldmål -Kan man bli annat än en hockeyfan?
Ishockey eller hockey eller Hoo – Gee som indianerna i Georgian Bay i Ontario i Kanada vrålade när de spelade med klubbor på isarna och slog på varandra så stickor och snö yrde. Det var på den tiden när engelsmän och fransmän började kolonisera Nordamerika.
- Aj det gör ont! Var vad de skrek. Och ont kan det göra och spela hockey. Det är de tuffa grabbarnas sport.
Första riktiga hockeymatchen spelades i Halifax i Kanada 1855 och det var i Kanada sporten grundades och utvecklades.
I dag är hockeyn Kanadas nationalsport. Sporten är stor även i länder som Ryssland, Finland, Tjeckien och Sverige. Den geografiska utbredningen av sporten sammanfaller med Tajgan, världens största sammanhängande barrskogsbälte och elaka tungor säger även att de sammanfaller med brännvinsbältet. Känslomässigt hör hockeyn hemma bland barrskogsvidder, kyla, svårmod, snus och brännvin. Till sin karaktär är den frisk pionjäranda och uppkäftig arbetarklass som talar om att här ska ingen jävel komma och ta sig friheter. Fans drar hockeyn bland grabbar med macho yrken som byggnadsjobbare, gruvarbetare, hantverkare, brandmän och förstås en massa andra, så var det åtminstone en gång i tiden. När hockeyn är som bäst bjuder sporten på utsålda hus, hög stämning, massor av adrenalin och stor sport.

Dryden, Orr och Scotty Bowman
Vill man läsa en klassiker om hockeyns historia och hockeyns själ ska man läsa Ken Drydens The Game. En välskriven, nästan litterär, bok om ishockey. Dryden var målvakt i Montreal Canadiens under 1970-talet. Han tog även del i de klassiska utmanarmatcherna mellan Sovjet och Kanada 1972. Dryden är något så ovanligt, i hockeysammanhang, som utbildad jurist, under NHL-karriären tog han tjänstledigt under ett år och avslutade sina studier. Ken Dryden är i dag general manager för Toronto Maple Leafs. The Game skrev han efter hockeykarriärens slut och där finns ett fint porträtt av Scotty Bowman; om hans uppväxt vid the Avenues i Montreal, ett fattigt invandrarområde, och hans utveckling till en ledande coach i NHL. Frågar man Bowman vad som är hemligheten med hans framgångar som coach så svarar han:
- Att ha de rätta spelarna på isen.
Bobby Orr porträtteras; sen var det Orr skriver Dryden och ingen spelare har som Orr dominerat ett lag och NHL de år han stod på topp. Dryden beskriver de sista lirarna som var fostrade i en hockeytradition där grunden lärs in spontant utomhus på frusna floder, dammar och sjöar.
Hockeyn har ju utvecklats sedan Dryden skrev The Game men spelets själ är densamma och de spelare som skapar liret gör det genom att ha levt och lärt sitt spel utanför de organiserade ramarna. De skapar helt enkelt spelet genom att ha lirat mycket i förorten; ensam, i grupp, och på gator och torg.
Hockeyn har dock för länge sedan flyttat inomhus och blivit en organiserad medelklassport där träning mer bedrivs som utbildning än att man lattjar och har lite kul på isen. En geografisk förflyttning har även skett av de professionella utövarna av sporten. I NHL finns de flesta lagen i USA och i Europa finns allt fler ekonomiskt starka hockeyligor i Centraleuropa, alltså söder om våra barrskogsländer. Hockeyländerna ovan framstår allt mer som producenter av hockeylirare och framförallt är det Kanada och Ryssland som levererar lirare. I Kanadas fall har det hänt att man blivit av med hela lag när köpstarka amerikanska dollar lagts på bordet. Idrottens kommersialisering har alltså gjort sig kraftigt märkbar i hockeyns värld men ännu är det för tidigt och säga hur det förändrar sporten. Påverkar gör det i alla fall på ett mentalt plan.
- Klart att ungdomar som utövar sporten drömmer om att bli stjärnor i NHL. Och på vägen dit kan man som ung hockeylirare i Sverige alltid drömma om att få spela i TV-pucken. En svensk ungdomsklassiker som spelats sedan 1959.
- I följande artiklar finns inlägg om TV-pucken och en rad andra turneringar på jakt efter själen hos ungdomshockeyn i Sverige.
Kanske man skulle kunna säga att här förespråkas Drydens ord om att ”invent the game” filosofin i den mening att grabbarna ska lira på, hitta egna vägar och därmed skapa utrymme, ice, för sitt spel.
Ett av tidernas coolaste hockeymål; Bobby Orrs overtimescore i fjärde slutspelsmatchen1970 mot S:t Louis som innebar NHL vinst för Boston Bruins
-Hockey när den är som störst!
Ungdom och elit
Zinkensdamm i hörnan av Hornsgatan och Ringvägen. Här huserar Hammarby i bandy och här finns deras träningshall för hockeyjuniorer.
­ När Ulf Lundells ­- Nere vid Zinkensdam hörs i högtalarna är det utsålt på Bajens bandymatcher, hög stämning, allsång med Blossaverser, skålande med glögg och förstås massor av mål med det lilla röda nystanet.
På söndagarna när det är allmänhetens åkning myllrar det av skridskoåkare på planen. Här kan man lira tvåmål i timmar. Snöar det dessutom lite lätt fram emot kvällen ser idrottsplatsen ut att ligga i ett förtrollat skimmer i skenet av snöflingor och varmt strålkastarljus.
Här har jag tillbringat hundratals ja kanske tusentals timmar. Grabben spelade i Bajens ungdoms, sedermera juniorlag i hockey. I elvaårsåldern blev han tillfrågad om han ville börja, andra skulle säga värvad till, ett av Bajens pojklag, så Kista IP byttes mot Zinken med legendariska ungdomstränare inom ungdomshockeyn i Stockholm som Tomas Storm, Krister Falk, Roffe Nordström, Andreas (Guzten) Gustavsson och Daniel Broberg. Värvningen medförde en av den höstens heta debatter inom ungdomsidrott: Liten ledsen kille som inte tyckte sig få vara med på grund av värvningen ställer upp i Sportspegeln på bästa sändningstid. Reportaget, inslaget, fick en nationell genomslagskraft och blev inledningen till ett ”Drevet går” i media. Opportunistiska politiker var inte sena att surfa på vågen. Kända krönikörer i AB skällde, politiker kallade Bajenordförande till samtal och hotade med att dra in bidrag, soffprogram i TV debatterade, knattarna filmades i ABC-nytt. Dagens Eko hade föräldrapanel och det gjordes en dokumentär om pojkhockey av SR där Bajen fanns med som exempel på ”elitsatsning” inom ungdomshockey. Den senare inslaget, dokumentären, av Esping var ett av de få inslag som försökte ge en rättvis bild av Bajens ambitiösa och seriösa ungdomsverksamhet.
- Ingenstans tar man så väl vara på sina talanger som hos Bajen sade han. Alla får samma istid och träningarna är genomtänkta och allsidiga. Här gnuggas teknik, skridskoåkning och lir på varje träningspass. Problemet är bara att alla inte kan få vara med i Bajen säger han utan kommentarer.
En insiktsfull krönikör som Göran Löwgren i DN undrade om man måste dansa "gammeltjo" i förorten innan man i femtonårsåldern, ålder som i fotboll och hockey anses passande för elitsatsning, fick åka in till stan och delta i seriös träning. Jämförelse gjordes då med annan träning; dans, musik och gymnastik som kräver allvarliga satsningar från tioårsåldern.
- Hur som helst visade genomslagskraften i debatten att ungdomsidrott är inte bara rosenskimrad folkrörelse utan att här finns numera konkurrens och elittänkande i Sverige långt bortom Bajens Zinkensdam.
- Tillhör problemet i dag inte mer föräldrarnas värld än ungdomarnas? Vem är det som placerar sina barn i elitverksamheten? Barn och ungdomar vet mycket väl vad de kan och klarar av. Själv kommer jag ihåg från min egen ungdom hur det var när det var dags att välja lag i hockey eller fotboll. Då på spontanidrottens tid var det på ungdomars villkor, men rättvist, knappast!
Vilka drömmar och ideal speglar då det i samhället?
- Själviska och kompensatoriska föräldrar som vill förverkliga de möjligheter de själva en gång i tiden inte hade – javisst! Men också gamla idrottsföräldrar som tyckte det var naturligt att barnen idrottade mycket. Vilket det fanns möjlighet till hos Bajen.
Säkert var min föräldradröm även präglad av detta men även av telningens möjlighet att få spela mycket hockey vilket då var det roligaste han visste. Ville man, drömde om, en möjlighet att få spela final i AB-cup, i Globen så var någon av Stockholms storklubbar också enda möjligheten.
För min egen del resulterade debatten i skuldkänslor och ett mångårigt skrivande av små artiklar av debattkaraktär i Stockholms ishockeyförbunds tidning Nedsläpp där jag envist betonade att ungdomshockey ska bedrivas på ungdomars villkor och att det måste vara kul att lira hockey.
Några av hockeyns koder lärde jag mig aldrig att stå ut med: Bänkandet, frysboxen för unga tonårsgrabbar när de, eller deras föräldrar, kommer i onåd hos tränaren. Uttagningarna varje ny säsong, som var ett crescendo av intriger, föräldratryck och vuxensåpa för att inte tala när det var dags för uttagningar till olika distriktlag som Sverigepucken, TVpucken och Mc Donalds cup.
Nedan dock en bit som betonar liret och lattjandet med den lilla hårda trissan.

Lördag eftermiddag – talangjakt - på Zinken

Gammal legendar Bajen, fyrtiotalet, Kurre Kjellis baljar - lika kul då!
På isen ett gäng ungdomar från Bajens sommarhockeyskola som spelar matchserier i hockey. Åldrarna är blandade, från 11 år - min son, upp till femton. Nationaliteterna är blandade, nåja, det finns ett gäng amerikaner med som ger färg och liv till matcherna:
- Go…go…go!
- Are you defense? Frågar den amerikanska killen min lille son? Han har svårt att förstå hur en elvaåring med talang spelar back med de stora killarna.
Här gäller liret i dess enklaste form.
En värmare i planket - livar bara upp!
Finter, dribblingar och passningar får det att vattnas i mun och blir det mål, samma glädje varje gång.
Enda styrningen av spelet är tränarens signal från visselpipan när det är byte:
Skapar tempo och när endorfinerna rinner till, större chans till en lyckad dragning
eller en öppnande passning.
När jag i den kylslagna hallen hör grillornas skär mot isen och känner den speciella doften när en hockeylirare drar förbi går tanken till forna tiders spel på naturisar och på uterinkar. Månskenshockey som kunde pågå i timmar.
Långt från organiserade träningspass och dagens debatt om utslagning inom ungdomshockeyn och för den delen långt från högavlönat elitseriespel och dollarstinna NHL-drömmar. Nej för Bamsingarna på fyrtiotalets Kanalplan och för Bajens talanger
i dag på Zinken står tiden still.
Då som nu gäller glädjen att lattja, ta och ge en smäll i planket.
Fart, fysik och lir blir en passion.
- Och vem har sagt att man behöver någon anledning en lördag eftermiddag på Zinken för att göra det man gillar allra bäst Man kan leka, skoja och kivas bara för att hockeyn finns där.

Coca-Cola cup - SverigepuckenÄr den cup där svenska hockeyförbundet för första gången samlar de allra yngsta till en gemensam turnering för alla landskap i hela Sverige. Hockeyn behöver alltid sponsorer därav namnet med ljusbruna drycken.
Efter all turbulens i Bajen, medial och intern, så kändes det skönt för grabben att efter två år med Bajen få ett erbjudande att börja med Gnaget. Här fanns kompisar, här fanns legendariska ledare som Verner Persson och här fanns en ny ishall i Ritorp inte allt för långt från hemmet i Kista.
Till Sverigepucken blir man uttagen efter diverse provmatcher. Nedan några funderingar kring vad som utvecklar en ung talang. Uttagningarna gick bra för telningen och så småningom blev det dags att åka till Sundsvall där 1999 års Sverigepuck genomfördes. Sportsligt blev det en succé för Stockholmslaget. De gick obesegrade genom turneringen med den gamle hockeyspelaren Kenta Nilssons son i spetsen. Ironiskt nog var han, Robert Nilsson, kanske den spelare som var minst skolad i laget. Han hade bara lirat massor av hockey i Nynäs från pojk till A- laget.
Förutom att vara stolt hockeyförälder träffade man massor av glada, bussiga, hockeyfarsor och morsor på de här turneringarna.
- Vem minns inte dans till en bergssprängare på vandrarhemmet på Norra Stadsberget i Sundsvall när en massa glada Örebroföräldrar, av någon anledning mest föräldrar till backar, ställde till med en alldeles egen dansbandsfestival.

Spontanspel från Nedsläpp nr 1 -99
Dagen efter Lucia, Allhallen i Skå, dags för uttagning till Sverigepucken.
sextio grabbar födda 85, som tycker att hockey är det roligaste som finns,
ska mönstras för Stockholmlaget årgång 99. De indelas i fyra olika lag där
alla möter alla i en matchserie.
Förväntansfulla föräldrar, farsor mest, naturligtvis och en smula spända
killar.
Överraskande anspråkslöst genomförs arrangemanget. Matchtid åttio minuter
rullande tid, byte av planhalva efter halva tiden, inga coacher, inga ledare, inga materialare, de flesta grabbarna hade glömt vattenflaskan. Domare och två linjemän håller i matcherna. Killarna byter efter de femmor de blivit tilldelade.
- Vad händer?
- Visst spelas det hawaihockey som en tränare uttrycker det!
- Visst märkte man en spänning inför uppgiften hos killarna, konstaterade domartrion.
Men i det stora hela rullar det på bra. Bytena fungerar utmärkt, positionerna stämmer för de flesta. Killarna från tjugo olika lag lirar på byte efter byte.
Mestadels är det just spel. Ojust spel som i vanliga fall bestraffas med utvisning blir här straffslag.
Ett sätt att behålla jämna femmor på banan, men även ett sätt att få syn på goda
straffskyttar och fina målvaktsprestationer.
-Smart!
Det visas även utmärkta exempel på teknik, skridskoåkning, lir och kombinationer.
Dock är det någonting som saknas, undantag finns, spelet har svårt att ta form.
I den kylskåpskalla hallen i Skå medan killarna lirar tvåmål i egen regi går tankarna, för en som var med förr,
till naturisar och månskenshockey där liret utfor made sig spontant och där
"the name of the game" var konsten att lira tvåmål.
Ungdomshockey, i alla fall, i Stockholm har ju för länge sedan flyttat inomhus och
blivit genomorganiserad och den är mer en fråga om utbildning än om några timmars lattjande med pucktrissan i månskenet. Utan att bli allt för nostalgisk tycker undertecknad att det är lite synd! Just spontanspel på allmis, naturisar där tiden är obegränsad och uppgiften mest är att ha kul, lattja och lira ger spelare som får tid att utforma ett eget spel och utveckla specialiteer när det gäller dragningar, passningar och skridskoåkning. Paradoxen att ju mer organisation och styrning ungdomshockeyn har desto knepigare
får spelarna själva att ta tag i liret. Nu går det ju inte att flytta tiden
tillbaka, organisation och bokförda träningspass i kalendern hör ju till för dagens ungdomshockey. Dock, varför inte bokföra ett och annat spontanspel på träningarna, gärna i form av
smålagsspel med hög intensitet.
- Men visst verkar de ha kul grabbarna på isen, speciellt den där Nilsson från Nynäshamn.
- Visst är det roligaste som finns att lira hockey.

Kraft cup i Göteborg – världens största turnering för fjortonåringar. Traditionsrik ungdomsturnering som har haft många namn – se hockeyns ständiga jakt på sponsorer. I dag heter den Göteborg Ishockey Cup. Sportsliga framgångar för AIK 85 och finfint backspel av telningen.
- Visst blev det både mål och assist där förutom turneringsseger förstås.
Själva dundrade vi ned till Göteborg via Jönköping, såg en gruppspelsmatch i Mölndal, Åby ishall, innan det var dags för finalspel i Frölundaborg.
Bodde, det gjorde vi på vandrarhemmet Slottskogen i centrala Göteborg lustigt nog tillsammans med en massa trevliga backföräldrar från Malmö.
- Har föräldrar till backar en speciell dragning till vandrarhem?

Fett bra från AIK-Nytt nr 1- 99
Med fyra sekunder kvar att spela kvitterar AIK Huddinges ledning i den avslutande matchen i årets Kraft Cup. Resultatet 2-2 innebär att Aik vinner serien med en poängs marginal.
- Det var lugnt! Massor av tid kvar skojar Staffan Jordansson en av AIK-tränarna.
Kraft Cup räknas enlig arrangörerna som världens största turnering för U-14 pojkar.
I år deltar 48 lag från sju länder. Cupen spelas traditionsenligt mellan nyår och tretttonhelg i sex ishallar i Göteborg.
I år var det nittonde gången cupen arrangerades och Aik segrade även 1984 och 1987. Var det månne någon spelare med då som i dag spelar med Aik i elitserien?
Via gruppspel i Åby ishall tar sig Aik till finalspel i Frölundaborg, Västra Frölundas gamla hemmahall, i kanten av Slottsskogen. Medan vi mumsar på osiga hamburgare på Borgens VIP-
läktare, innebär mest att stolarna har värmande dyna, så ser vi massor av matcher och tar del av snacket på läktarna.
- Talanger utvecklar man inte i storklubbarna! Där styrs deras spel alltför hårt och de får aldrig något utrymme för den där extra dragningen eller den finurliga passningen. Sagt av tränare från Örebro/Kumlatrakten.
Segern i Kraft Cup grundläggs i första dagens finalspel. I tre täta matcher; mot Åbo 2-0, Malmö 2-1, och mot det franska laget Gothiques 0-0, plockar Aik fem poäng. Här liras det så att det påminner om vuxenhockey. Defensivt; lagen tar ut varandra, små ytor, tillfälligheter som avgör och från AIK bra målvaktsspel. Joakim Jordansson inleder med omutligt spel mot Åbo och Petter Blomqvist fortsätter i samma stil mot Malmö. När den för dagen mycket vakna forwarden Alexander Feldhof gör påpassliga mål i matcherna är det avgörande.
-Jag är stolt över grabbarna och över vad de lärt sig säger AIK-tränaren Bobo Simensen.
Andra dagens finalspel blir matchbilden annorlunda. Nynäs som står för motståndet medger öppnare spel och här visas det prov på klapp-klapplir, riktiga strutar, virkande med bladet och härliga dragningar.
- Kanske en replik till vår storklubbsmisstrogne tränare från Kumlatrakten på läktaren. Resultat 7-4.
Sista matchen mot Huddinge, vinst eller oavgjort räcker för slutseger. En jämn match med två trötta lag, Huddinge har greppet och leder med 2-1 när Aik plockar ut målvakten i slutskedet av matchen och kvitterar. Här passar vi på att fråga målskytten Tompa Andersson, som har varit med i AIK sedan koltåldern då han började i hockeyskolan på Solnais.
- Nå Tompa hur gick det till när du gjorde målet?
-Ante tekar, Andreas Simensen och han är bra på det, och så småningom hamnar pucken hos Danne, Daniel Grimborn, och han lägger ned den mot målvakten som tappar pucken. Jag missar första chansen, men sätter andra via benskydd och stolpe in. ”Det kändes fett bra!”
Det tyckte vi supporters också! Grattis gnagets 85:or med ledare för en vinst i en riktig turneringsklassiker inom ungdomshockeyn.

TV-Pucken år 2000 – här deltog för första gången Stockholm med två lag, helt rättvist eftersom huvudstaden är Sveriges största hockeydistrikt. Indelningen av lagen blev en kompromiss, varken två jämngoda lag eller ett riktigt toppat, möjligen var stommen i det ena laget, det Vita, spelare från Huddinge och i det andra, det Röda, spelare från AIK. Hur som helst betraktades det Vita laget som det bättre och var favoriter till slutsegern. Laget förlorade dock finalen till Värmland.
Telningen tillhörde Röda laget och gjorde både mål och assist långt från tv-kameror och bortom glamourintervjuer.
- Riktigt kul var att han med spelet i TV-Pucken som grund blev uttagen till ett regionalt läger i Vallentuna för spelare från region Öst; Stockholm, Uppland, Södermanland och Gotland och där fick han spela träningsmatcher i tröjor med alldeles riktiga Tre Kronor på.
Nedan några funderingar kring det Röda laget.

- Varför inte ta raka vägen mot målet undrar arg Speedkula:?
Styrspel och speedkulor Nedsläpp nr 1-01
Lördag eftermiddag, långt från tevekameror och glamourintervjuer, så spelas det TV-pucken i ABB-hallen i Finspång. Här är det fråga om slutspel för de lag som kom trea i sina grupper. Kall hall, men spel som värmer, nere på isen kämpar Stockholm Röd mot Ångermanland. Ställningen är 1 – 0 till Stockholm och det återstår en minut. Ångermanland plockar ut målvakten och Stockholms back nummer 9 Love Sjöberg lyfter in pucken mot målet och det blir en fullträff som klingar klockrent; stolpe – stolpe in och vild glädje i stockholmslaget med sedvanligt kramkalas a la tv-pucken. Se http://www.swehockey.se/ klicka på games online/divisions/other tournaments/2000-2001/TV-Pucken/grupp 9-12
– Lika fantastiskt varje gång det blir mål!
Något oegentligt kallar man den landskapsturnering som varje år i oktober spelas för pojkar U16 för tv-pucken. Av de 96 matcher som spelas är det tre hela matcher som visas i tv plus små snuttar från matchen om tredje pris. De flesta matcherna passerar alltså i obemärkthet men är nog så viktiga för dem som deltar.
TV-pucken är inte bara en pojkdröm för alla hockeyspelande unga killar och prestige och status för hockeytokiga föräldrar utan även en vattendelare i den tidiga hockeykarriären. På något sätt måste man förhålla sig till den; en sorts pojkhockeyns mognadsexamen. Ett delmål och förverkligad pojkdröm för de som kommer med. För andra ett slutmål på hockeykarriären innan de ägnar sig åt studier eller idrott på lättsammare nivå när väl äventyret är över. För en del blir besvikelsen så stor när de inte blir uttagna att de packar ihop hockeytrunken för gott. De flesta kommer ju inte med och de kan hämta stöd i att massor av spelare i elitserien inte heller har spelat i tv-pucken, gäller speciellt Stockholm det största distriktet i landet, men att det ändå går alldeles utmärkt att bli spelare på elitnivå.
Matcherna och deltagandet är även kulmen på en lång serie av uttagningar bestående av matcher och breddläger där kompisar kanske fått stå tillbaka och andra, kan tyckas, oväntat blivit uttagna och där man slutligen har väntat på det förlösande svaret ”med eller inte med” i ett brunt kuvert från distriktets förbund.
I uttagningen till distriktlagen ingår även en del utbildning som exempel ”det där med styrspel” lätt modifierad form av Djurgårdens framgångsrika taktikmodell från 90-talet. Spelarna instrueras i styrspelets lättare former på taktiktavlan och förväntas uppträda så på banan vilket i de tidiga träningsmatcherna för Stockholm Röd mest ledde till stor förvirring.
– Vart tog alla forwards vägen?
Bäst lirar det Röda laget när de får lira på: Här finns riktiga speedkulor som helst tar närmsta väg till mål och några tekniker som inte får riktigt bukt med det här som kallas styrspel. Något som undertecknad livligt kan ta del av:
- Är själv inte riktigt säker (trots viss vana vid teoretiska funderingar) på vad det här med styrspel är för något.


- Charmigaste laget av alla säger en av Örebros ledare. Fäste mig speciellt vid nummer 15 Erik Abrahamsson, en härlig tekniker och lirare och nummer 16 Sebastian Malm med sitt aviga skott.
Klokt nog låter Stockholm Röds tränare Jan Tauberman laget lira på utan styrspel, så verkar det åtminstone från läktarplats, och någonstans inbillar jag mig är det inte så dumt att vänta några år till med styrspel, alltför taktiska dispositioner och för den delen glamourintervjuer i tv. Det är viktigt att killarna i Stockholm Röd där nere på isen i ABB-hallen i Finspång liksom alla andra unga hockeylirare får lira så mycket som möjligt på sina egna villkor och ha kul med sin hockey.
- Större chans till stolpe in då när det är dags för seniorhockey!
Och som förälder kan jag tycka att det är skönt att tv-pucken är över. Ett drygt år av ovissa uttagningar, spänningar, förväntningar, föräldratryck och för den delen sportsliga godbitar har här kulminerat och ”det vete sjutton” om man inte även som vuxen mognat en del på kuppen.

Pojk-SM i ishockey är den allra första mästerskapstiteln en ung hockeykille kan vinna. Så här skrev undertecknad i AIK:s ungdomshockey kalender i mitten på säsongen
I skrivande stund har precis AIK Team 85 kvalificerat sig för poolspel i pojk-SM.
Deltagandet där har säkrats via ett stabilt spel i DM för A-pojkar. Med matchserien
AIK–Enebyberg 8-0, AIK–Nynäshamn 5-0 och AIK–Järfälla 8-0 är man i final vilket automatiskt medför en plats i poolspelet.
Matchen mot Järfälla var en härlig tillställning och en sportslig fullträff. AIK Team 85 visade här med sitt målfyrverkeri vilket härligt go det kan vara i laget.
Nu väntar närmast DM-final på Hovet mot ärkerivalen Huddinge IK. Vi håller tummarna för killarna och ser gärna att det är vår tur att vinna finalen.
Från ledar och föräldrahåll ser vi ishockeyn som ett sätt för killarna att växa och utvecklas som personer och hockeyspelare. Ett led i detta blir det fortsatta deltagandet i pojk-SM. Bortom vardagen på Ritorp och matcherna i AB-cup hägrar slutmålet som är att delta framgångsrikt och på ett sportsligt sätt i pojk-SM.
- Vem vet kanske killarna får höja SM-bucklan i mars?
Telningen gjorde massor av fina insatser under resans gång. Bra lagspel tycker en stolt farsa och förstås en och annan balja och assist på vägen.


Online på Ritorp från Nedsläpp nr 3 -01
SM-final för pojkar, tredje söndagen i mars, festligt, folkligt och fullsatt som det hette om det gamla Nalen en gång i tiden. I sekretariatet installerar svenska ishockeyförbundets Gregor Tibor ett modem för att matchen ska kunna följas direkt, med någon liten fördröjning, via nätet. Även hockeyn på den här nivån är nog så komplex.
På isen all den inneboende dramatik som en kul hockeymatch kan erbjuda. Stockholmslagen AIK och Huddinge som gör upp om SM-bucklan representerar två olika spelstilar: Huddinge
en lagmaskin som mal på och AIK med spelare som kan göra det där lilla oväntade. Lagen har kvalificerat sig via en lång rad av matcher; DM-spel i Stockholm, SM-poolspel i Åkers Styckebruk och sedan kvarts och semifinalvinster i SM-slutspel. Lagen har de senaste åren dominerat sin åldersklass och är vana att möta varandra.
Matchen böljar som vanligt när de här två lagen möts. Greppet om matchen skiftar och trots ett visst övertag när det gäller skotten för AIK är det hela tiden Huddinge som tar ledningen. Spelmotor och energireaktor för Huddinges räkning är Bobby Williams, en kille med mycket hockey i sig; teknisk, tung och fysisk och med ett härligt spelsinne är han inblandad i Huddinges samtliga tre mål. Reducerar för AIK:s räkning gör i tur och ordning Daniel Qviberg fint assisterad med en öppnande passning av Jack Juhlin, sedan är det AIK:s kreativa duo Erik Abrahamsson och Fabian Lönndahl som är inblandade i de återstående målen.
Kvitteringsmålet 3 – 3 tid 59:33 har all den spänning som hockey kan bjuda på när två bra lag, även på ungdomsnivå, möts i en final. AIK plockar ut målvakten för att kvittera. Tekning i AIK:s anfallszon; Daniel Qviberg vinner tekning och pucken går bakåt till Jack Juhlin som lägger ned pucken mot Huddinges mål och där finns Erik Abrahamsson med sin klubba och det blir ett mål på volley, inte illa när det återstår 27 sekunder. Vild glädje och kramkalas i AIK-gänget och matchen går till förlängning.
Matchen böljar och efter femton dryga minuter är det dags: AIK:s Fabian Lönndahl drar upp ett anfall på vänsterkanten skär in mot mål, får fritt fram, hittar luckan till nätet förbi Huddinges målvakt. Nytt kramkalas och guld i pojk-SM till AIK. Kul för Fabian som faktiskt är medlem i AIK sedan ettårsåldern.
Man vill gärna tro att det inte bara är tillfälligheter som avgör en sådan här match. Visst var det en laginsats och kanske var det AIK:s tur att vinna men undertecknad tycker ändå att det en seger för liret gentemot Huddinges mer förutsägbara lagmaskin. Och att det var kul att två så kreativa lirare som Fabian Lönndahl och Erik Abrahamsson speciellt bidrog till segern. Tur också för AIK:s poängmakare nummer ett Linus Videll gjorde enligt många ett bortdömt mål vilket nu inte kom att fälla något avgörande för matchens utgång.
Tränarna i respektive lag (Bobo Simensen och Kent Lindholm) är inte bara Sveriges mest framgångsrika ungdomstränare just nu utan även föräldrar i sina respektive lag. Under flera år har de lyckats kombinera en nog så krävande tränarinsats med föräldrarollen.
Pojkhockeyn på den här nivån kräver gedigna insatser från alla föräldrar som är inblandade. Vi får ställa upp och skjutsa, stötta och på alla sätt bilda ett ”hemmalag” för att det hela ska fungera. Vi får bara hoppas att vi föräldrar har ambitioner och förväntningar som motsvarar våra killars förmåga och möjligheter. Kan vara en balansakt på nog så skör tråd. Men det är viktigt att varje ung hockeylirare får spela och utvecklas så mycket som möjligt på sina egna villkor och ha kul med sin hockey. Det senare sagt som ett inlägg i debatten om ungdomshockey.
Vi föräldrar får fungera som vattenbärare som AIK:s sportchef Lars Hymander formulerar det och när han senare på kvällen tackar föräldrar, spelare och ledare då laget har en liten segerbankett på krog i Gamla Stan.
- Utan er föräldrar vore inte denna seger möjlig säger han.
Men då har svenska hockeyförbundets Gregor Tibor för länge sedan kopplat ur modemet på sitt online program på Ritorp.
-Visst satt Fabian Lönndahls segerpuck även på nätet, 15:18, in i sudden om än med lite fördröjning. Se http://www.swehockey.se/ Klicka games online/divisions/U 16/2000-2001/divisions round games nr 3/AIK-Huddinge 4-3!

AB-Cup världens största turnering i ungdomshockey i alla fall enligt arrangörerna Aftonbladet och Stockholms Ishockeyförbund.
Symptomatiskt för hockeyn växlar namnet på turneringen, under några år var namnet AB-Cup, numera heter den Vivo-Cup och innan dess var namnet S:T Erikscupen. Klassikern sen femtiotalet som tyvärr lades ner när jakten på sponsorer medförde att en tidningsdrake som Expressen fick kalla fötter. Expressen valde innebandyn och fotbollen och där lever namnet på cupen vidare.
- Sanktan på den tiden det begav sig.
Kanske tröttnade Expressen på hockeyns ständiga käbbel om bredd eller elit för hockeyutövande ungdom och den allt dyrare verksamheten.
Dessutom var blaskan på nedgång i upplagejakten och behövde stramas åt ekonomiskt medan Aftonbladet var på frammarsch.
Ingen tvekan, är man ung och vill vara med och vinna AB-Cup, f.d. S:T Erikscupen och numera Vivo-CUP måste man tillhöra någon av Stockholms storklubbar AIK, Hammarby, Djurgården eller Huddinge och förstås SSK från Södertälje. Andra gör sig inte besvär möjligen med undantag för de lägre åldrarna. Då kan lag från villaförorter som Lidingö, Danderyd, Täby, Stocksund eller möjligen Järfälla vara med om att göra upp om titlarna.

Obs detta är ett skämt (satir – nästan)! - Så här gör vi nu när grabbarna börjar bli stora. Vi börjar med ett lag i tolvårsåldern. Vi dammsuger norr och västerort på varje tänkbar talang, inför hårdare träningar, bänkar de som inte håller måttet om inte morsorna ser bra ut förstås. Moroten måste bli att här får grabbarna chansen att utvecklas i hård konkurrens, vinna serier och cuper och trivas tillsammans i ett kul gäng.
Toppar laget i varje match –med ledarnas och tränarnas söner och kryddar med några talanger så att man vinner matcherna. Anställer en meriterad och hockeykunnig tränare – tillika farsa i laget – större motivation då. Jagar lämpliga sponsorer, gärna hockeytokig farsa även där – det kan säkert fixas med hyfsade skatteavdrag med sponsorbidrag som grund, dessutom kan det nog knytas en och annan kontakt i hockeyleden som är bra för affärerna.
Opposition från föräldrar – bänka grabben! Förklara att han (föräldrarna) inte begriper det här med hockey och han har svårt med att ingå och inordna sig i ett kollektiv
- Här ställer vi upp för varandra!
- Vi väljer de som är heta för dagen!

Visst blev det finalspel i Globen. - Dock ingen seger! Stolt plockar jag fram gamla tidningsklipp som berättar om målskytte och matchens lirare. Det senare kallades då när det begav sig för matchens artist. Se AB sportsidorna19/3 -99 i match mot Järfälla! Inte illa av en back, när det mest var forwards som var målskyttar eller målvakter som prenumererade på de utmärkelserna.
Målskytt i Globen, ett reduceringsmål, inledningen till en vändpunkt i finalspel mot Huddinge blev omnämnt i en krönika i AB av Lasse Sandlin AB 21/3 -99.
- Kul med mål som kan lyfta! Kul med duktig hockeyspelande son som är med i en sportkrönika tycker farsan.

Kring millennieskiftet fanns det två klubbar i 85-serien i AB-Cup, AIK från norra och Huddinge IK från södra Stockholm som totalt dominerade i klassen. När lagen möttes i olika cuper och i serien var det ofta dags för final. Matcherna dem emellan levde sitt eget liv med nerv och spänning hos grabbar, tränare och föräldrar. Faktiskt hände det vid ett tillfälle att både tränare och son fick matchstraff i en av matcherna lagen emellan. Hetta, nerver och hjärnornas kamp utspelades mellan tränarna. Gud förbjude mig att nämna vilket av lagen det var frågan om där tränaren var lika het som den värsta Bäckman och fick sitta på läktaren. Uppror och möte i föräldraleden för slika rysare blev det i alla fall men det hela lugnade ned sig. - Tråkigt hade man inte när det var sådana tillställningar!
De sista åren före juniornivån fanns dock en fantastisk fin föräldraskara kring de bägge lagen även om det fanns korn av sanning från satiren ovan. Den absolut sista matchen mellan lagen var en symbolisk final mars 2001 i AB-CUP i 85-serien för U-16 som AIK vann med 6-2 på ett välspelat sätt, Huddinge vann dock serien på poäng. Det goda spelet och inramningen med glada och sportsliga föräldrar kryddades med representanter från Stockholms Ishockeyförbund med prisutdelning och tal. Även domarna och AIK:s föräldrafunktionärer höll ett tal till grabbarna och berömde dom för deras hockeykunnande och sportsliga uppträdande. Bra propaganda för ungdomshockey där. När matchen var över blev det födelsedagstårta och läsk i omklädningsrummet. Det var alltid bråda dagar på tårtfronten så där i januari, februari och mars för de här lagen. För då fyllde av någon anledning nästan alla killarna i lagen år.


- Tia Carrera - Torontofan - Hockeyfan no Hooligan
Mc Donalds cup år 2001, regionsturnering i Säffle, första året som B-juniorer och den sista större turneringen där ungdomar i hockeysverige samlas i svenska hockeyförbundets regi.
- Så går jag ner i min källare och där blir jag ju sällare.
På väg till Säffle lyssnar vi på en festlig herre från Radio Sörmland. Tillsammans med lyssnarna sjunger och rimmar han till en gammal schlager. På melodin släng in en pinne på brasan…
I Säffle ser vi massor av hockey och konstaterar att Stockholm genom utflyttade spelare till hockeygymnasier finns representerade i samtliga regionslag.
- Är det bra det?
Bor det gör vi på Åmåls vandrarhem faktiskt bland, föräldrar till backar i både lag Väst och Syd – trevligt!
Telningen, Love Sjöberg, fick göra mål i TV – visserligen bandat men ändå. Målet var en riktig påse i krysset och han gjorde förarbetet alldeles själv. Pytsen blev inledningen till en vändning av matchen mellan Team Öst och Väst. Se http://www.swehockey.se/ klicka på games online/divisions/other tournaments/Mc Donalds cup/2001-2002/division round games/väst mot öst alt. Players of the game/Team Öst

….Stolt skriver jag krönikan nedan.

En kopp kaffe i Säffle Nedsläpp nr1 -02
Sista helgen i Oktober och Mc Donalds cup för regionslag. I år är det Säffle som står som arrangör för turneringen. Regionerna, Öst, Väst Nord och Syd samlas under fyra dagar och möts i en enkelserie.
- Vilken stolt och hockeyengagerad förälder vill inte då som Hasse och Tage i sketchen ”Spik i foten” åka till Säffle och ta en kopp kaffe och på köpet få se bra ungdomshockey.
På läktaren traktens unga hockeyentusiaster som tycks ha tagit ledigt från skolan. Är det med Säfflelärarnas goda minne? Det är märkvärdigt vilken koll de har på spelarna på isen. De tycks ha följt spelarnas träning under dagen. Mc Donald cup är inte bara en turnering utan också ett tränings och utbildningsläger för våra sjuttonåringar.
På isen våra främsta talanger i åldersgruppen, nåja de finns säkert en del av dem även utanför de här lagen, men visst ser man massor av fina exempel på teknik, spelförståelse och fart. Det ser bra ut. Troligen har svensk hockey aldrig haft så välutbildade sjuttonåringar. Ändå debatteras dagens ungdomshockey.
Man saknar lirarna sägs det. Svensk hockey tar inte vara på talangerna. Man frågar sig var alla talanger finns. Internationellt uteblir de stora framgångarna på juniorsidan och andra länder har kommit ikapp och gått förbi.
Rekryteringen av spelare minskar och allt för många slutar när de når juniorstadiet.
I Stockholm har Djurgårdens förre tränare Putte Carlsson rutit till om att hockeyn är på väg att bli en överklassport. Det senare är en sanning i Storstockholmsområdet så till vida att spelarna och lagen finns i de välbärgade villaområdena. Lagen med förankring i betongförorterna är i stort sett obefintliga. Samhället har förändrats de tio senaste åren. Skillnader mellan olika samhällsgrupper och bostadsmiljöer har ökat, mest märkbart i storstadsområdena, och det underlättar ju inte rekryteringen till en sport som både kostar och kräver föräldraengagemang. Ungdomshockeyn har för gott flyttat inomhus och blivit en organiserad sport på vuxenvärldens villkor. Spontanlir på allmis och naturisar är mest att betrakta som kuriosa.
- Var tar då de möjliga lirarna vägen?
Visst är det innebandy och fotboll som tagit över - inget konstigt med det! Lättare att utöva – större möjlighet till spontanlir, kräver mindre föräldraengagemang och billigare. Lirarna får större utrymme när klåfingriga föräldrar och prestigefyllda ledare inte hela tiden måste bevaka telningarnas framfart.
- Att rekrytera till ungdomshockeyn borde vara att se till sportens tjusning och egenart.
- Fart, fysik och lir på ungdomarnas villkor. Björnligan är fantastisk men sedan, från tioårsåldern, har man för bråttom att kopiera vuxenvärldens villkor. Matcher, cuper och träningar blir allt för lika seniorhockeyns modeller för hur det ska spelas och tränas.
- Mer lir på lokal nivå! Anordna interna turneringar – gärna med smålagsspel – låt ungdomarna själva få organisera! Mindre spelartrupper – det behövs inte tjugo spelare för att lira en 2x 15 minuters-match för tolvåringar.
- Enklare förhållanden kring träningskvällar – gärna över åldersgränserna – varför inte öppna fyratimmarspass för lir mellan åldersgrupperna – återigen låt ungdomarna själva styra och organisera eller ta till vara äldre ungdomars ledarförmåga.
- Kanske skulle fritidshem och skolor kunna använda tomma ishallar bättre. Plats för samarbete alltså mellan skola och hockeyklubb.
- Bättra på ungdomshockeyns rykte!
- Mindre prestige kring alla hockeyprylar – anordna bytardagar – betona att massa dyra statusprylar gör ingen hockeylirare. Det behöver inte vara dyrt att spela hockey!
På norra Järvafältet i Kista där undertecknad bor, sannerligen ingen tummelplats för ungdomshockey, anordnas varje år en ledarutbildning för ungdomar. I utbildningen ingår en serie föreläsningar av kända idrottsledare som kommer och berättar om sin sport. Tommy Söderberg har varit där och pratat fotboll. Bengt Johansson berättade om gurkburkar och handboll och förstås har representanter för innebandyn varit där. Ishockeyn har inte varit där med någon av sina ledarprofiler men det skulle passa bra nu när det finns en ny ishall i området. Husby ishall är en av de tjusigaste hallarna i stan om än inte i ett glassigt område men sånt kan ju inte bekymra en hockeykrigare.
- Hur det gick i Säffle då? Ja där verkar man inte ha några problem med hockeyintresset hos ungdomar i alla fall.
Trots skoldag så vimlar det av traktens grabbar på läktaren.
På isen såg jag en gammal Uffe Sternerfint i hög fart. Klacken på klubban på pucken bakåt och med grillan framåt - inte illa! Värmlänningen Linus Persson i Syd exekverade den finten och jag är alldeles säker på att Sterner en gång la grunden till den på en uterink i månskenet under inte alltför märkvärdiga förhållanden.
- Och en kopp kaffe då? Kostade bara fem spänn och var nybryggt, väldoftande och smakade bra till halva stockholmspriset.

Till Bergsundsstrand



I came from down in the valley
Where mister when you´re young
They bring you up to do like your daddy done
From The River – Bruce Springsteen


Bergsundsstrand ett par stenkast från Zinken - i dag hemvist för unga yuppiesinglar - förr gedigen arbetarklass - här framlevde undertecknad sin barndom och här gick jag i Högalids folkskola de första skolåren. Där lärde jag mig åka grillor borta på "Kaninburen" vid Pålsundet.
Så en dag var det över. Efter skoldagen på Fryshuset men före träningen på Zinken passar grabben på att flanera i mina gamla kvarter.
- Farsan nu har jag gått i dina gamla kvarter vid Bergsundsstrand och kikat på dina rötter och funderat på dina turer som klassresenär.
- Jag lägger ner! Skridskorna får hamna på hyllan.
- Så blev det! Efter några dagars studieresa till Glasgow strax före julen 2003 hade han bestämt sig och var mycket säker på sin sak. Två år med Hammarbys A-juniorer var över, sista säsongen som assisterande kapten. Som förälder bestämde jag mig efter vissa övertalningsförsök för att stötta beslutet. Det blev en massa tid över för att slutföra studierna till ett åtminstone hyfsat gymnasiebetyg och faktiskt räckte tiden till även för att lira lite fotboll med kompisarna i förorten.
- Kanske var det också bara en naturlig utveckling och mognad – så här långt kom han – så här långt räckte han till och nu ville han få tid att hinna med mig själv – möjligen var också hockeymiljön både kvävande och instängd för ung kille som vill utvecklas och komma ut i världen.
"Hockeyn förlorade en lirare men grabben vann sin själ."
- Själv känner jag som farsa att jag inte behöver hockeyn mer som en del av min känslomässiga bakgrund.
- Låt nostalgikickarna vara!

Ändå kan jag inte låta bli att tänka.
- Här missar hockeyn en spelare. Hur många backar har elitserien och allsvenskan med sinne för liret?
Framför mig ser jag uppspelen han brukade leverera, första passen, när pucken sitter på bladet som musik som skapar en serie, likt en kärnreaktion, av passningar innan det blir mål hos motståndaren. Ibland kunde det bli en genomskärare av kirurgiskt snitt när passen satt på bortre blå. Eller styrningarna av goda powerplay när hockeystören fungerade som dirigentpinne.
Varför inte - han hade ett bra skott när det begav sig och han kunde de dagar när självförtroendet infann sig dyka upp i anfallsvågorna som den där extra forwarden som är så giftig i ett powerplay.
- Vad formar en talang? Vad får en talang att fortsätta med sin hockey? Vad får en ung kille att plåga sig genom långa fys och styrkepass utan att bli utbränd?
- Man måste vara lite galen säger den gamle storbacken Arto Blomsten, under hösten 2003 Hammarby A-juniorers tränare, vilket han förtydligar med att man måste hata och anta utmaningen med styrkepassen i något som kan liknas vid att plåga sig själv med att jag måste "slå den jäveln!"
Frågan är om inte hockeyns gyllene triangel av fart, fysik och lir har fått en slagsida åt fysikens håll? Coacher satsar på storväxta spelare för att skapa tryck och krympa ytor. Lättare att styra spelet då. Det finns helt enkelt inte plats för puckhållande backar som vill skapa ytor, allt går så oerhört fort och hockeyn blir snabb men statisk och förutsägbar.
Leif Boork, visionär och coach inom hockeyn, Hammarbys sportchef för säsongen, håller inte med. Han tycker hockeyn har plats för lirare men förordar mer träning och mer specificerade krav.
- Jag skulle kunna strypa han säger han, apropå att grabben slutade mitt under säsong, klart medveten om att en A-junior i Hammarby ej står under kontrakt även om kraven är professionella.
- Klart också att föräldrar som stöttar och att deras bakgrund är viktiga. Behövs nog egentligen riktiga curlingföräldrar där.
- Hur går det ihop med en tuff kampsport?
Att ha en tränare som tror på en och ställer krav med sinne för timing när det gäller snack, krav och support.
- Faktiskt måste en talang ha lite tur där!
Det måste vara kul och god stämning, gärna med rätt utmaningar kring träningspass och matcher.
- Blanda gärna åldrar! Kanske är A-juniorer en olycklig indelning när det gäller åldersgrupp.
Klart att det finns en hierarki och social status i omklädningsrum och i föräldragrupper. Den är inte alltid samstämmig med talang och förmåga på isen hos telningarna. Kampen om platser i laget pågår naturligtvis även i omklädningsrummet och utanför isen.
- Det gäller att ha positiva ledare, finns annars ofta, min erfarenhet, en och annan psykopatpoäng att hitta där.
Alla lyckade och för den delen framgångsrika lag, inbillar jag mig, har något mer i sin mix än bara skickliga spelare med stort ego som vinner matcher. Spelare och ledare som brinner för hockeyn som idé; fart, fysik och lir, och har talang för det, alstrar en energi som för dem vidare och de utvecklas till personer som vill något mer än att bara försvara en plats i laget eller att visa; att här är det ta mig fan jag som bestämmer. Den ständiga jakten på att ta en tröja förminskar hockeyns anda och idrotten som idé.
Kanske passar inte den så vanliga auktoritära ledarstilen inom hockeyn dagens ungdomar i Stockholm.
Juniorhockeyn på elitnivå ställer professionella krav på killarna när det gäller träning och matcher men erbjuder inte samma förutsättningar tillbaka, mest floskler där! En ekvation som är svår att lösa med tanke på hockeyns ekonomiska förutsättningar.
Klart är i alla fall att basen för hockeyspelande ungdomar har minskat alldeles förfärligt i Stockholm. Barn och ungdomar i välbärgade villaförorter som har råd med hockeyn väljer vanligtvis en annan sport och de andra vad väljer dom?
Ungdomshockeyn som folkrörelse har blivit en förlorare i Stockholm snarare än en vinnare när idrotten har kommersialiserats och samhället har förändrats med större klasskillnader.
- Vilket är ett faktum i dag.
Själv återvänder jag till Bergsundsstrand ett par stenkast ifrån Zinken. Vid bron mot Reymersholme stannar jag till medan jag lyssnar på Bruce från The River i freestylen.
Av någon anledning kommer jag att tänka på en slutspelsmatch i min egen ungdom på sextiotalet i Sanktan. Matchen gick på Kanalplan mot Bajen och var en riktig holmgång.
- Vill minnas att det snöade stora täta flingor, genomlysta i strålkastarljusets varma sken, och med massor av mål var matchen lika vid full tid.
Förlängningarna avlöste varandra och tycktes aldrig ta slut.
- Den där chansen att avgöra matchen – missade jag inte den?
I pauserna skottade vi snö med stora lånade skyfflar, mängder av snö, snö och åter snö medan flingorna föll som i en gammal julsaga från förr i tiden.

På spaning efter fotbollens själ i Milano: Love Sjöberg, numera fotbollsfan, framför en graffitifylld San Siros hippodrom. I bakgrunden Giuseppe Meazzastadion där Inter och Milan stundom spelar magiska matcher för fulla hus. Bild: Thommy Sjöberg

Love Sjöberg - En ungdomshockeykarriär
Representerat:1992-95 Kista HC Björnligan mm
1995-96 Solna HC 85
1996–98 Hammarby IF 85
1998–2001 AIK 85
1999 Stockholm Distriktlag Sverigepucken
2000 - " - - " - TV–Pucken
2000 Region Öst Läger Vallentuna
2001 - " - - " - Lag Mc Donalds cup
2001-03 Hammarby IF A och B – juniorer
2004 Fryshusets skollag gymnasier


Medaljer och meriter: SM-guld pojkar, DM-vinst pojkar Stockholm, tre silver AB-cup Stockholm, Guld Sverigepucken, Guld Kraft-cup Göteborg, vinnare av Väsby-ligan och Skolmästare Stockholms gymnasier. Mål och assist, matchens lirare, All Star Team, plus massor av troféer från mindre turneringar - räckte faktiskt till ett helt prisskåp som numera är en nedpackad pojkdröm i en kartong. Se även http://www.eliteprosect.com/ http://www.eurohockey.net/

"NHL Tja...la....la Hej...hej"




Intervju eller snarare samtal en lördagsmorgon i sena juli när frukostflingorna fnasar och krasar.
- Hade du fortsatt med hockeyn hade det varit dags för start med sommarfysen nu! Men vad säger du spontant så här drygt ett halvår efter att du slutat med hockeyn.
- Jag är nöjd.
- Vad då nöjd?
- Nöjd med att jag lyckades sluta!
- Du Love i 8 år tränade du så gott som dagligen med hockeyn. En väsentlig del av din ungdom alltså men vad tycker du att du har lärt dig?
Vad ser du som den viktigaste erfarenheten?
- Att inte vara märkvärdig.
- Hur då märkvärdig?
- Ja att vara den man är, vara schyst och inte spela över.
- Du var vad egentligen den viktigaste orsaken till att du la av med hockeyn?
- Det var inge kul längre.
- Inte på isen heller?
- Nix!
- Känner nu nån i dag som lirar och tycker att det är helkul med hockey.
- Ja en kanske, åtminstone snackar han jämt om hockey, men sporten tycker inte att det helkul med honom, eftersom som han mest är bänkad.
- Tror du att du kommer att börja spela hockey igen?
- Vet inte, men inte just nu i alla fall.



Andra bloggar om ishockey:
© Thommy Sjöberg