Gott Nytt Läsår 2020 från Kistalight

Nytt decennium, spännande med 2020, och nya  nyårslöften när det gäller läsning! Bild Thommy Sjöberg 

Vi börjar med Den Bråkiga Staden. Intressant (festlig) bok om ungdomsupplopp i Stockholm; Bland swingpjattar och ligister - Söderkravallerna 1948 till Kravallerna i Kungsan 1987. Sju kapitel om den bråkiga staden Stockholm skrivna av de unga Lundahistorikerna (sic!) Martin Ericsson och Andréas Brink Pinto. Den Bråkiga Staden är inköpt vid en kul bokrelease på Stockholms Stadsmuseum den 5 december förra året. En bokrelease med en äkta varmkorv gubbe med låda vid entrén där det också ingick en Pucko (chokladdryck) eller en apelsinjuice, Rock a Billy från bergsprängare och boken förstås. Kring releasen hölls också en intressant föreläsning (intro) med avslutande diskussion.
Den Bråkiga Staden är ett gediget forskningsprojekt.
Samhällsvetenskap när den är som bäst dessutom är boken läckert formgiven!
Martin Ericsson och Andreas Brink Pinto vill med den Bråkiga Staden vederlägga (ifrågasätta) den gängse bilden av ett Sverige som ett lugnt och harmoniskt land där det rådde optimism och utvecklingstro i efterkrigstiden.
De vill problematisera bilden av Folkhemmet som en idyll och en tidsperiod där det inte saknades spänningar i samhället.
Det handlade om rätten till det offentliga rummet men inte bara!
Det ska bli spännande att läsa klart boken!
Augustvinnaren bland fackböcker (brukar läsa dem) Ålevangeliet av Patrik Svensson har jag fått i julklapp av mina barn. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk verkar vara ett verk helt i Kistalights smak: En blandning av essä, självbiografi och fiction eftersom man inte vet allt om vår gåtfulla fisk.
Vi ser fram emot att läsa Ålevangeliet (älskar den typen av böcker).
Så drar vi den obligatoriska boken av olästa böcker från bokhyllan där hemma!
Blev Bobby Boy mannen i mig av Stig Hansén. Bobby Boy är inköpt på Kulturhuset i Stockholm till ett mycket facilt pris och har en dedikation av författaren: Välkommen till Kulturhuset Stadsteatern ... och till en resa i Bob Dylans fotspår. Trevlig läsning! Stig Hansén (författaren). Det handlar mest om åren när unge Bob kom till New York, Det Stora Gröna Äpplet, och under några år kom att skriva rader av stora sånger, osannolikt flow, och bli mycket motvilligt sin generations uttolkare (protestsångare) och rebell. Kistalight som har läst rader av böcker om Bob av alla dessa Dylanmän är rädd att det ska bli (vara) ytterligare en pratig upplaga om Bob där skribenten projicerar rader av mystiska existentiella egenskaper hos Bob som mer speglar författaren än föremålet för berättelsen, dock verkar det finnas intressanta personporträtt av andra än Bob i boken.
Ack dessa Dylanmän!
Bob Dylan, Bara en Sång och en Dansman
Är Kistalight en Dylanman?

Aha blir en Michel Houllebecq även i år jämför förra årets Elementarpartiklar!
Kistalight gör som hundratusentals fransmän och läser en inte PK-författare, men skriva kan han Michel H, och visst går det att säga något om dagens västerländska samhälle även om man inte drar (hyser) de rätta uppfattningarna i sin samhällsanalys. Serotonin är romanens titel men även ett kemiskt ämne som är viktigt att ha i balans för människokroppen för att undvika depressioner, kan hävas av medicinska preparat.

Långsam läsning (går trögt) av Peter Handkes Långsam Hemkomst blir årets första utlästa bok!
Hur kunde de, Svenska Akademien, ge Handke Nobelpriset?
Hur som helst Kistalight prövar en läsning. Handke skriver en distanserad, i och för sig detaljerad prosa, få ort och personnamn, huvudpersonen Sorger befinner sig i ett land långt norrut ovanför polcirkeln. Han håller på att avsluta något! En avhandling i geologi? Språket är både fackmässigt men även lyriskt; meander, hästhovsjöar, källgrytor, trågdalar, och glaciärmjölk och så vidare när han beskriver landskapet. Uppbrottet sker långsamt han lämnar sin ort, kvinnan han har någon sorts relation till benämns som indianskan och kollegan som faktiskt har ett namn, Lauffer, som vill leva men inte dö på den norra orten. Sorger kommer till västkuststaden bor på en landremsa längs havet, umgås med grannar, träffar två damer i en dalkjusa vid havet, han går på konsert med en sångare som inte ler en enda gång (Bob Dylan?) en sångare som speglar Sorgers isolering. Via skidort i Klippiga Bergen, Mile High City, besöker han en död kamrat (nyss avliden) som har försörjt sig som skidlärare, han hittar vägen till New York som faktiskt benämns med namn och får en vän vid landningen, främlingen kallade sig Esch. Han flanerar runt i staden gör sina iakttagelser och har sina funderingar. I natt planet hem till Europa för Sorger griper författaren Peter Handke in i handlingen: Käre Sorger det syns som om du vore på din "första verkliga resa", där man, så sades det, lärde sig "vad den egna stilen är".
Peter Handke har skrivit, boken är 40 år gammal, ett existentiellt poetiskt verk, säkert låg det rätt i tiden då 1979. Genom sin lyriska distanserade stil kanske man kan säga att verket är tidlöst och man kan förstå att Herr Olsson, Fru Lugn och Herr Engdahl i Svenska Akademien och de övriga från Forum-gänget har valt en gammal litterär husgud från sin ungdom när Handke fick Nobelpriset 2019. Tror bestämt att vi på Kistalights redaktion ska pröva att läsa Olga T. 2018 år Nobelpristagare som säkert är en betydligt livligare berättare än Peter Handke och mer i redaktionens smak.

Vi bara måste ha med den obligatoriska klassikern!
Kistalight har drömt om att läsa Anna Karenina allt sedan vi såg Dramatens uppsättning och tolkning av Lev Tolstojs stora roman med Livia Millhagen 2017.
Alltså en dröm och inget löfte.
Vi vågar inte lova detta.
En tegelsten är trots allt en tegelsten.
Istället målar vi dit Titta Hamlet av Barbro Lindgren med bilder av Anna Höglund som vi nyligen har läst och läser då och då.
Vi har ju barnbarn även om vi tvivlar på att detta är en barnbok.

Kistalight drömmer om att gestalta (spela upp) ett verk i världslitteraturen.
Här finns chansen!
Ett av de stora mörka dramerna!
Kan kanske låta sig göras i en videoinspelning.
Läsa högt!

Titta Hamlet!
Hamlet inte glad./Hamlets mamma dum./Hamlets pappa död./Hamlet får annan pappa./Annan pappa jättedum./Nu Hamlets pappa spöke./Spöket kan prata. (Din nya skumma pappa dödade mig.)/Hamlet kär i Ofelia/Ofelia kär i Hamlet./Ofelias pappa skum./Nu Hamlet galen./Hamlet svärdar Ofelias pappa/Ofelia också galen./Ofelia ramlar i vattnet./Nu Ofelia död./Hamlet jätteledsen./
Skumma pappan vill döda Hamlet./Ofelias bror svärdar Hamlet./Hamlet svärdar Ofelias bror./Hamlets mamma dricker farlig saft (Drick inte saften Gertrud!)./Nu Hamlets mamma död./Hamlet svärdar skumma pappan./Nu skumma pappan död./Ofelias bror är död. Hamlet död. Nu alla döda. Go natt, go natt.

Mungiporna upp!
Kan man annat än att le åt Titta Hamlet?
Trots detta jätte ... jätte ledsna  världsdrama!

Gott Nytt Läsår!
Hinner säkert läsa massa andra böcker än mina läsårslöften men en boklista ska vara kort och lagom för att ge chansen till nya och spontana läsupplevelser.
Plus visst ja!

Gott Nytt Tennisår!

Identical twins Kristyna and Karolina Pliskova! Dagens dubbel i tennisvärlden! Vem är vem? Ledning för den som tittar på matchen! En av dem är vänsterhänt!  

Det gäller att slå igenom backhanden liksom alla andra slag och icke slag! Kistalight ser fram emot tennisåret 2020, tror bestämt att vi ska försöka ställa upp i flera veteranturneringar med mottot att kämpa väl!
Varför inte kika på Debutant Light!

© Thommy Sjöberg

Baby It´s Cold Outside Kistalight Årskrönika Litteratur 2019

Thompa/Kistalight, Helene Rock Ranch AB och Mimmi/Kistalight utanför Hasse och Tages stuga i Vitabergsparken. En stuga som var svensk humors hjärtpunkt under några årtionden, 60,70 och halva 1980-talet då det här skrevs revyer, filmmanus, artiklar, böcker, visor och radio och TV-sketcher i AB Svenska Ords regi.
Kistalight har varit på kulturpromenad i gott sällskap någon dag före nyårsafton i ett gråmulet och blåsigt Stockholm.
En vandring från Sjöbergskusiner i Helgalunden (ett gammalt fotografi, Rötter, inspirerar) till humorspaning efter en liten stuga på två rum och kök och utedass i Vitabergsparken.
Vi inleder vår årskrönika med en liten hyllning till Hasse och Tage med en limerick (försök med stavelser och rim i smula knagglig vers). Vi tänker oss att det är Don Giovanni Lindeman, Dr i erotik, som skaldar och blir intervjuad av den gode Tage.
Ett försök i genren limerick efter att ha läst Matilda Gustavssons Klubben!
Visst kan man väl fortfarande skämta om det mesta?

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Visst har vi klarat av våra nyårslöften när det gäller litteratur och läsning (nästan), så blev den läst till slut årets klassiker Gösta Berlings Saga, äntligen stod prästen i predikstolen och äntligen stod G.B utläst i bokhyllan. Hon är en livlig berättare vår Selma Lagerlöf, kan gott jämföras med Bellman, Strindberg och varför inte Fröding, samma rika berättartemperament. Det vimlar av detaljer i den litterära skildringen hos Selma, person och ortnamn, namn på berg sjöar och skog, gårdar, kyrkor och gods, arbetsdon och hantverk, djur och fantasifigurer. Det var ett liv och ett kiv kring sjöarna Löven och Ekeby gård med kavaljerer. Allt i ett fiktivt skapat landskap men lätt igenkännbart med Frykensjöarna och Sunne som förebild.
Det är mäktigt debutantverk hon skrivit Selma.
I centrum är det bygden, landskapet Värmland och en svunnen tid som är temat mer än huvudpersonen Gösta Berling. Romanen knyts ihop med en ganska omfattande samling skrönor ofta personporträtt omkring  kavaljererna  och damerna runt Ekeby gård.
Tonen är nationalromantisk med inslag av den fantastiska litteraturen (magisk realism), men i bakgrunden finns en hyllning till arbetet, hantverket och de dugliga människorna. De som bär (bar) upp ett bruks och bondesamhälle med feodala inslag så där ett knappt århundrade före rösträtt, kvinnors frigörelse (pågår fortfarande) och demokratins genombrott. I #Metoo tider kan det vara givande (roligt) att betrakta Gösta Berlings karaktär.
Var han en romantisk bluffmakare, alkoholist och förövare?
En kulturprofil kring sjön Lövens herrgårdar (Ekeby), byar och kyrkor som förförde med sina predikningar och romantiska tal till damer, vanligt folk och fick kavaljererna i gungning på Ekeby?
Gösta Berlings saga en berättelse om tiden före det moderna genombrottet och industrialismens framväxt med majorskan och kavaljererna på Ekeby som symbol för en tidsepoks (ståndssamhället) sammanbrott.

 Lite namn-droppande när det gäller lästa nyårslöften!
Kul med experimentell litteratur!
Visst har vi läst Valeria Luisellis Historien om mina tänder. En burlesk roman  där samma historia berättas med olika infallsvinklar och berättargrepp i sju olika kapitel. Det är lärt kunnigt och roligt. Kanske ett utmärkt sätt att berätta en komplicerad historia som dessutom, berättartekniken, skapar ett driv i storyn.
När man fyller år kan man ge sig en själv en present fick bli Idioten (passande titel) av Elif Batuman om konsten att vara första års student i litteratur på Harvard på den tiden, 1990-tal, när Internet ännu var en ung god företeelse och livet med e-mejl var mer IRL än livet självt. Elif B vinner ut en hel del poänger av detta men hon är mer spännande när hon berättar om sina doktorandstudier i litteratur i De Besatta som får bli (se nedan) en alldeles egen blogg.

Nu till årets, 2019, bloggar om Litteratur och lite till!

• Årets första litteraturblogg blev Slumrande Minnen av Patrick Modiano. Att läsa Modiano och hans Parisskildringar är som att läsa en lyrisk tolkning av Paris telefonkatalog; Lánnuaire téléphonigue de Paris comme poésie.
• Baby It´s Cold Outside biten som fått ge namn åt årskrönikan. Det handlar om långbenta tennistjejer, räta linjens ekvation, litteratur, men allra mest handlar det om Sankt Petersburg.
• Baby It´s Cold Outside But Wort It Det är fortfarande kallt i Piter. Nu mest om historia, samhällslitteratur och något lite om tennis!
• Baby It´s Cold Outside, Putin Tranor, Piter och Masha Gessens Mannen utan ansikte! Klart vi ska ha med något om Putin om vi skriver om Sankt Petersburg
• Besatta Elif Batuman Kul och intressant bok av ung Dr i rysk litteratur! Vi citerar från bokens baksida; Om du bara ska läsa en bok om konferensplanering, Isaac Babel, Lev Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet - DET HÄR ÄR BOKEN FÖR DIG!!!
• Tjoho för Sportlov Light Kistalight och Mimmi har en riktigt körig idrottsvecka men visst finns det plats för litteratur. Kolla tisdag, onsdag och slutversen!
• Baby It´s Cold Outside Womens Day in Sankt Petersburg Visst kan skrivande av matematiska formler ses som vackra teorem och poem! Vilket fantastiskt livsöde, matematiker och humanist, Olga Ladyzhenskaya
• Drömfakulteten Nominerad för Bookerpriset Det gäller att passa sig för Svenska Akademin om man är rädd om sitt författarskap. Sara Stridsberg med sin rosade roman om Valerie Solana.
• Stina Nilssons Trippel i Quebec Inte riktigt en litteraturblogg men väl en resebit och sportupplevelse hemma från TV-fåtöljen i Kista. Vem längtar inte efter att besöka Quebec Ville i franska Canada. Kistalight reser klimatsmart, 
• Elementarpartiklarna Light Michel Houllebecq Det är lite som hos Kafka! Michel Houllebecq hade inte heller så kul! Michel H Inte riktigt politisk korrekt läsning så här i #Metoo-tider!
• På Äventyr med Modernas Pressklubb Konstbitar från drygt tre år med Modernas Pressklubb! Inte litteratur men väl ett antal berättelser!
• Blå är Den Varmaste Färgen Fin fransk film som hyllar både lärare, skolan och konsten att läsa litteratur och lite till!
• Zippa Vin Light Rebecka Åhlund med Jag som var så rolig att dricka vin med. Bra välskriven självbiografi om kampen med alkoholberoende och konsten att knäcka i mediasvängen och leva familjeliv på Stockholms Söder och i chica London. Parafras på Tolstoj (Kistalight) Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta. 
• Syttende Mai Light En TV-serie för ungdomar, Skam, har väl ingen plats i en Årskrönika i litteratur hos Kistalight? Men vad då här pratar vi nya grepp i konsten att berätta en historia och huvudpersonen heter Noora! Visserligen med två o men ändå!
• Från Sofo till Mosebacke Remix Årets söderpromenad med Quiz och videobitar bland maskrosbarn, bollkonstnärer, gudomliga skådisar, rocksångare, poeter, tecknare, springschasar, hipsters, hackers, älskade statsråd och en och annan författare.

• Vin till Midsommar Principessa med mystiskt leende får Kistalight att gå i spinn, dikta om lokalt vin, Vernaccia, höra klappret i gränden av kvinnoklackar och gå vilse i San Gimignano.
• Störst av Allt lite Light Kistalight upptäcker en deckare, skolthriller, med litterära kvaliteter genom en presentation på TV efter att bestsellern blivit serie på Netflix för ungdomar.
• Artur Jafa Light Foutrh of July En upprörande bild och Bob Dylans Speech to the Nation, Desolation Row.
• Fore, Storängens GK Light, Enerum Spelade Carl von Linné golf och var ligger egentligen Neptuni åkrar?
• Anders Petersen Light En stor berättare med sina bilder bara måste vara med i vår Årskrönika!
• Sen Sommarläsning Light med (o)passande läsning i #Metoo-tider från Norra Ölands kulturmetropol Bok Olle i Byxelkrok.
• Shoot Man, mer från Bok-Olle i Byxelkrok Här kan du hitta tunga biografier om Jean Paul Sartre av Annie Cohen-Solal utan vare sig vinprovning eller författarmöten.
• Ett Jävla Solsken ett av årets nyårslöften när det gäller läsning! Levande och rappt berättat om en mycket livlig kulturpersonlighet och människa, Ester Blenda Nordström.
• Urban Safari Bobo Karlsson  Städer är snälla, länder är elaka! Bobo har en alldeles egen ton i sina porträtt av städer; en speedad nutida JOLO eller varför inte en kemisk Tintin.
• Accelerator Light Ett konstprojekt på Accelerator, Manne Siegbahns gamla fysiklabb, som nu blivit den nya konsthallen på Stockholms Universitet i Frescati. Utställningen This Progress skulle lika gärna kunna kallas ett litterärt projekt med samtal mellan generationer.
• Sara Danius in Memorian Sara var (blev) en folklig akademiledamot genom att många av oss tog del av hennes bildning, kunnande och berättande. En folkbildare där även ett patos för vad som var rätt och fel fungerade som en moralisk kompass i hennes gärning. Tack Sara!
• Vykort från Norra Öland Kommer man inte ut i stora världen kan man alltid skriva ett vykort från sommartorpet! Litterärt tja?
• Läslov Light Finns det något härligare än Läslov? Kistalight lånar ungdomsbok på Kistabibblan, Mizeria, om Orten där vi bor.
• Closed for Holydays CFR Light Kul memoarer av Carl Fredrik Reuterswärd om moderniteten i konsten när Moderna Museet hade sin storhetstid med massor av fina konstnärsporträtt av CFR.
• Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand Jag skulle ringa om jag hann men tappa bort ditt efternamn. Kistlight tror sig kunna hitta vidare med sitt skrivande.

• Från Annelundsbron till Sofo Zlatans Nya Tröja Kistalight prövar humorblogg genom att dikta på ...ic i Frödings anda och skoja om statykonst. 
• Lunchsamtal Light Accelerator Konstutställning som lika gärna kan kallas ett litterärt projekt med samtal mellan generationer eller en grand gruppterapi för medelklassen om klimatångest.

Bollkänsla och artisteri, Simona Halep Wimbledonvinnare med flygande steg, undrar om inte Kistalight som äldre motionsspelare i tennis föredrar damernas WTA framför en skränig fotbollsstadion. Ska absolut slå igenom mina slicade stoppbollar år 2020 liksom alla mina andra slag och ickeslag precis som (vision) mademoiselles Simona med sin flying backhand!

• Från Rosengård till SoFo, En Gång Till Brr för hat och uppblossande rasism som är något annat än en lojal supporterkultur! Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
  annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.
• Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground Fin reportagebok med litterära kvaliteter. Reportagen bakom Klubben är en viktig del av den svenska #Metoo revolutionen tillsammans med bl a #Tystnadtagning. Man kan prata om före och efter #Metoo!

GOTT NYTT LÄSÅR!



© Thommy Sjöberg

Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground

Svenska Akademien goes underground! Kistalight har läst Matilda Gustavssons Klubben lånad på Kistabibblan.

Det mesta känns igen från Matilda Gustavssons tidigare reportage från DN (gick att läsa även i SvD) om när 18 kvinnor berättar om övergrepp av från den i början så kallade Kulturprofilen.
Ett namn som först så småningom blir publicerad med namn  i media, Jean Claude.Arnault.
Tillhörde man den nyfikna typen kunde man tidigt läsa om Kladd-Janne på Flash Back Forum.
Vi erkänner att vi var där och läste dock utan att fördjupa oss, tidigare hade vi läst om Arnault i Myggor och Tigrar av Maja Lundgren (2007), Maja som ser han mer som en mygga i kulturmaffian.
En sort erotikens Groucho Marx!
Nytt om Jean Claude Arnault i Klubben är Matilda Gustavsson spaning i Frankrike, Marseille och Paris, han kommer inte från en förmögen familj med blåblodiga anor så som antytts på Wikipedia (used to be) och andra källor. Tvärtom hans bakgrund är präglad av krigsslutet i ww2 och hur människor öden kunde korsas. På pappans sida fanns judiska flyktingar och på mammans sida fanns den franska grenen och en försvunnen make som fick ge namn till Arnault.
Det var komplicerat som det kan stå på FB!
Ingen anhörig ville just tala med Matilda under hennes undersökningar!
Hos Arnault finns inga högre examina från ENS (Ecole Normale Superieur) eller Sorbonne i Paris som Jean Claude gärna gav sken av.
Deltagit i Maj-revolten -68?
Vem har inte gjort det som har åldern inne och hade vägarna förbi.
Istället utbildade Jean Claude sig till elektriker på ett praktiskt gymnasium och gjorde värnplikten på en fransk flottbas som en sådan (lysmask).
Inget ont i det!
Kunde vara nog så intressant innan han reste till Sverige och med spänning slog några nya volter, ha ... ha ...ha, i sitt liv.
I Sverige kom han att söka sig till Christer Strömholms fotoskola. Christer Strömholm som var en aktad fotograf i Frankrike för sin fotokonst åtminstone i det kulturella i Paris.
Jean Claudes liv i Stockholm kan beskrivas med några kultplatser i stan.
Säkert välbekanta för fyrtiotalister som rörde sig i Stockholm!
Christer Strömholms Fotoskola på Klippgatan på Söder, det nybyggda Filmhuset på Gärdet, Prinsen som vattenhål och kulturhäng på 80-talet, KladdJanne tillsammans med Stig Larsson och Carina Rydberg (inga författare som Kistalight går i spinn på) sedan kom Forum på Sigtunagatan 1989. En gata som för Kistalight mest påminner om skrivningssalar och mattetentor men här blev det en spännande plats för musik, litteratur och konst så där lite bortom det politiskt korrekta 1970-talet.
Matilda Gustavssons Klubben blir lite av en nyckelroman (skildring) man kan relatera till platser och personer i ett (kultur)Stockholm som inte är allt för stort även om man varken hade tid; det fanns jobb och studier att sköta, för fattig för utsvävande krogliv och vem i hela världen orkar med ett liv på krogen när det är uppställning klockan 8 med en livlig grundskoleklass framför katedern eller när man har en viktig match i sitt gruppspel i tennis eller kanske viktigast av allt att man har en familj att sköta om.
Hybrisen hos både Jean Claude och Katarina Frostenson (inte heller någon författare Kistalight går i spinn på) verkar tillta när Frostenson blir invald i Svenska Akademien. De blir några att räkna med i det etablerade Stockholms kulturliv, från underground till det kulturella finrummet, klubben blir en mötesplats för kretsen kring kulturtidskriften Kris, litteraturvetare som Horace Engdahl och Anders Olsson deltar i klubbens evenemang och senare kan listan göras lång med akademieledamöter som tillhört kretsen kring Forum.
Från att Jean Claude kladdat, tafsat och raggat på krogen och på Forum verkar det som att han fyller på med hot och maktanspråk på de flickor (kvinnor) han datar, som läsare känner man att det skulle behövas en psykolog eller psykiatriker för att förklara Jean Claudes beteende och hans (deras) relation med Katarina Frostenson. Matilda Gustavsson gör ett försök genom att jämföra med hysteriska kvinnostudier från Paris, 1800-tal, där det då i deras relation skulle råda omvända roller. Jean Claude är musan och den som inspirerar Frostenson i hennes poesikonst, även Frostenson tycks dock drabbas av hysteriska anfall när det påtalas om makens äventyr.
I dag är det populärt med diagnoser  (bipolär, borderliner eller empatistörningar) kan säkert funka som en del av förklaringen till Jean Claudes beteende och deras relation. En sak tror jag (har lämnat tillbaka boken till Kistabibblan) att Matilda Gustavsson glömt i sin bok. En person som hänger på krogen i årtionden har säkert utvecklat en alkoholkonsumtion, kanske har han petat i sig andra grejer också, som är allt annat än nyttigt för kropp och själ.
Vilket säkert också påverkar en man med störningar!
Hur som helst kvinnorna i Matilda Gustavsson reportage  visar oberoende av varandra stor samstämmighet i sin upplevelse av Jean Claudes uppvaktande (kladdighet) och övergrepp.
Kladd och skamgrepp är syskon till mobbing och översitteri eller ond härskarteknik!
En skitstövel är en skitstövel!
Undrar om inte Jean Claude Arnault skulle kunna platsa som en romanfigur hos några av de stora franska 1800-tals författarna som Balzac, Flaubert, Zola eller i en  novell av Maupassant eller varför inte som en skojare i någon av Molieres dramer?
Om man behöver konsultera en psykolog för att förstå sig på Jean Claude och Frostenson så är hans roll på Forum och relation till Svenska Akademien inte mindre märklig. En fransk intellektuell med utbildning på ENS, Science Po eller Sorbonne skulle säkert blixtsnabbt uppfatta Jean Claudes bristande formella utbildning eftersom franska språket innehåller så många klassmarkörer (bildning som ett finmaskigt nät) dessutom är de ganska skärpta killarna och tjejerna som gått på ENS. Jean Claude måste ha fyllt ett tomrum och behov hos vissa delar av Akademien, är väl även Magdalena Gustavssons kurs, har lämnat tillbaka boken, måste bero på vissa autistiska drag hos våra akademieledamöter och att man väljer att se vad man vill se, charmig fransman som lever utanför boxen, underground i liv och litteratur, medan andra var mer överseende.
Ja ...ja denne fransman från Marseille, Medelhavet och franska södern!

Tre saker ska man se upp med om man är rädd om sitt författarskap sade Vilhelm Moberg.
Spriten, lycksökande kvinnor och Svenska Akademin!
Kistalight som läste fördjupningskurser i litteraturvetenskap på Stockholm SU i början av 1980-talet, ungefär när Engdahl och Olsson var doktorander i ämnet, så ingick kurser i litteraturens kretslopp.
I vilka kretslopp fanns då den egentliga makten?
I det finkulturella kretsloppet fanns naturligtvis den prisbelönta litteraturen, oftast inga storsäljare, som belönades med priser och stipendier av Svenska Akademien, viktig men ingen tung ekonomisk aktör i det ekonomiska litterära kretsloppet. De tunga makten fanns förstås hos de stora förlagen och de stora tidningarna som har ett avsevärt inflytande över utgivning och marknad. Dessutom fanns ett icke finlitterärt kretslopp med kiosklitteratur, serietidningar och fanzines plus viss egenutgivning av litteratur.
I dag efter den digitala revolutionen har maktpositionerna förstås förändrats i det litterära kretsloppet. Förlagen, de stora tidningarna, SvT och SR och kanske Svenska Akademien har förlorat en del av sin makt och istället har mängder av nätaktörer (sociala media) och egenutgivare spelar en allt större roll för marknaden (kretsloppet) och inget #Metoo utan den digitala revolutionens möjligheter till blixtsnabb delning.
Tveksamt alltså om Svenska Akademien har så stor direkt reell makt i den svenska litteraturen utom i det finkulturella kretsloppet förstås!
Betyg, i dag specialskala, 18 välskrivna reportage av 18 för Matilda Gustavssons Klubben! En historia som bara måste berättas om 18 kvinnor, lika många som ledamöterna i Svenska Akademien.

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Gott Slut och Gott Nytt år från Kistalight med några knaggliga (rim och stavelser) verser inspirerade av Hasse & Tage som vi sett dokumentärer om på SVT i mellandagarna.

© Thommy Sjöberg

God Jul...god jul Från Rosengård till SoFo en gång till

God jul från Kistalight och Mimmi direkt från hjärtat av SoFo vid Nackas hörna ett stenkast från Nytorget! En bit om livet förr i gamla Katarina församling!
På julafton är det dags igen! Video från Kistalight

Nackagubben tycks leva sitt eget liv på hörnan av Katarina Bangata 42.
Från början var det bara de verkliga fansen, Tomten och några andra genuina karaktärer på Söder som firade honom på julafton, Nackas födelsedag, med glögg, pepparkaka och skål.
 I dag är det hundratals ja över tusen människor som samlas mitt på dagen på julafton kring statyn (gubben Skoglund) och Nackas hörna  för glöggdrickande, sång och tal. 
Verkligen en festlig och egensinnig utveckling!

En sekulär samlingsplats på julafton för fans, hipsters och alldeles vanliga söderbor!

Här lite funderingar om Zlatanstatyn!

Zlatan numera delägare i Bajen men medlemmarna i föreningen är majoritetsägare.

Grabbar och tjejer! Ärade fotbollsfans ljusblå miffare, gnagare i smoking, bajare i grönvitt och vanligt folk!
Ständigt denne Zlatan!
Vi kan inte låta bli att påpeka att Zlatanstatyn, detta pompösa teatrala konstverk, inte är Zlatans idé, det är inte Malmö FF;s idé och AIK ville absolut inte ha Zlatangubben utanför Friends Arena eftersom de käcka gossarna i Black Army sagt ifrån.
 Bajens grönvita supportrar har nog inte ens i sin vildaste fantasi tänkt att de på något sätt skulle behöva ta ansvar och förknippas med Zlatangubben.
Konstnären Peter Linde hade tänkt sig en cykelspark, bicicleta, av Zlatan. Med det berömda målet, 4-2 mot England som förebild.
Men Svenska Fotbollsförbundet ville annat och beställde ett verk typ av Leni Riefenstahl till karaktären av konstnären Peter Linde som egentligen inte är intresserad av fotboll.

Borde inte Svenska Fotbollsförbundet ha haft någon konstnärlig rådgivare som kunde sätta in den här typen av konstverk i ett sammanhang.
 Kanske skulle statyn göra sig bäst i en skulpturpark för ärevördiga hjältar i en lugn landsortsidyll. Statyer borde enbart resas för hjältar som har gjort sitt.
Tagit  ned skylten så att säga!
Klart det är inte säkert att framtiden för en staty för det (när föremålet kolat vippen) blir lugn och trygg!
Se bara på alla Stalin och Leninstatyer i gamla östblocket!
Finns speciella skräpmuseer för slikt folk!
Dessutom borde Fotbollsförbundet ha anlitat en samhällsanalytiker!
Expert på supportkulturer kanske?
Fotbollsfans är inget att leka med!

Zlatan är inte miffarnas, meste spelare.
Nej långt där ifrån!
Där finns lirare som Bosse Larsson (måste vara den meste miffaren i ljusblå tröja), Staffan Tapper, Roy Andersson, Martin Dahlin eller varför inte benknäckaren Stefan Schwartz eller dagens Markus Rosenberg för att nämna några profiler som dessutom lirat hem massor av SM-guld till MFF.
Men en sak är säker.
Ingen lirare har spelat hem så många enskilda miljoner till de ljusblå som Zlatan!
Borde väl också rinna in ytterligare några mille i dagarna  när Zlatans senaste transfer blir klar.
Heja Bajen!

God Jul till alla ärade fotbollsälskare och andra från Mimmi och Kistalight! https://photos.app.goo.gl/ui6pNfvN3eqfWYEMA med Kungliga filharmoniker, kör och artister

Istället för julklappsrim lite Sens moral!

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

PS Till alla fotbollstjejer, speciellt de i svenska fotbollslandslaget, som också "råkat illa ut som statyer"!

Det är mest gubbar som blir staty.
Skit i det, ity!
Blir bara onödigt huvudbry!

© Thommy Sjöberg

Expeditionen Light

Klart vi tittar på Expeditionen på TV 4. En reality såpa där en ganska spretig grupp människor (en demonisk ryktbar skådis, hjälpsam Dramatenregissör, sanningssägande hipster popsnöre, neurotisk meteorolog med höjd och åskskräck, helylle fri idrottsstjärna med mål och Army of Lover profil som inte gillar berg) vandrar längs Mount Everest leden med målet att bestiga Lobouche med en topphöjd på över 6000 meter. Mycket tid går åt att analysera konflikter, känslor och hur man mår, inte ett av de bästa teamen för en toppbestigning bland världens högsta berg. / _ _ _  /!
Berg och toppar är utsikter och vackra vyer, bärarna och befolkningen omnämns som de där människorna (sherpas), floden nedanför hängbroarna blir ett friskt bad men har inget namn, Namche Bazar blir en pittoresk lodge, ingenting om Mount Everest expeditioner och deras historia med myter och äventyr kring Himalaya. Vårt popsnöre Little Jinder som missat årskurs 7 i Geografi på högstadiet undrar (inte så tokig fråga) hur i hela världen det kommer sig att det finns så mycket höga berg i Himalaya.
Kistalight kan inte låta bli att lägga in en gammal blogg där två ungdomar från Kista gör en liknande resa före den tiden det var Traffic Jam längs vandringslederna i Sagarmatha nationalpark upp till Mount Everest Basläger.

MONDAY, SEPTEMBER 26, 2005

Mount Everest Light Två ungdomar från Kista, Evelina och Bahman, vid Kalla Pathar; med buddhistiska böneflaggor och Mount Everest och dess sydsluttningar The western Cwm i bakgrunden. Bild med ett fantastiskt fint foto av Evelina Sjöberg si så där 2002 när det var oroligt i Nepal och den maoistiska gerillan hotade fram för allt den lokala befolkningen och polisstyret på landsbygden.

Fortfarande oroligt i Nepal, hör gårdagens God Morgon Världen men förstår att striderna mellan landsbygdens maoister och de regeringstrogna trupperna fortsätter liksom det meningslösa våldet.
NEPAL - Undantagslagarna förvärrar läget i landet I ett gemensamt uttalande från Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella Juristkommissionen uttrycker de tre människorättsorganisationerna stark oro över det undantagstillstånd som infördes i Nepal under tisdagen, då kung Gyanendra avskedade hela regeringen och tog över makten i landet

Mount Everest ligger inte i Hjulsta och Himalayas sluttningar är inte Granholmstoppen men ibland kan osannolika vägar korsas.

Under några vintermånader traskade min dotter Evelina Järvafältet runt på helgerna iförd vandrarkängor och ryggsäcken full med vattenflaskor. Vissa helger, när hon inte var ute med tjejkompisarna och dansade, vandrade hon upp och ner på Granholmstoppen med utrustningen. I veckorna jobbade hon på posten och levererade brev och paket i ett snömoddigt Husby. Målet var en resa till Nepal och att vandra upp till foten av Mount Everest. Inspirationen kom från pojkvännen som hade läst Göran Kropps bok om Mount Everest.
En vacker aprildag försvann de upp i skyn med Thai air mot Bangkok och Kathmandu. I en tutande taxi nådde de sitt mål Jiri i Nepal där vandringen kunde starta. Jiri är den klassiska startplatsen för den väglösa vandringen upp till Khumbuglaciären där everestexpeditionerna har sina basläger. Härifrån gick de första som nådde toppen 1953, förra årets jubilarer Sir Edmund Hillary och Norgay Tengzing, hit cyklade även Göran Kropp innan han fortsatte med apostlahästarna och all sin utrustning upp emot Everest.
Vandringen bjuder på hisnande utsikter och svängande hängbroar medan Milky River försvinner allt djupare ner i sin vårflod i ravinerna. Efter en veckas vandring når man sherpaland och dess centrum Namche Bazar. Hemorten för det tibetanska folk som hör ihop med alla Everestexpeditioner. Här går man även in i Sagarmatha nationalpark.
Efter Namche Bazar fick våra Kistaungdomar uppleva några av världens vackraste berg, Ama Dablam som blev en favorit, Lhotse och det högsta av dem alla granitpyramiden Mount Everest. Vandringens högsta punkt blev Kalla Pathar med sina böneflaggor och en toppbestigning i sig på 5545 meter. I Everests basecamp blev de bjudna på vandringens höjdarlunch, persisk mat, av en iransk expedition.
Andra bemärkta platser på deras vandring var besök på ett av världens högt belägna kloster, buddistiskt, Tengboche och en skola i Khumjung som Sir Hillary har bekostat genom åren och där han i år, jubileumsåret, hyllats av sherpabefolkningen.
I Lukla på 2850 meter avslutades vandringen. Här finns ett litet flygfält inrymt mellan Himalayas bergssidor. På en minimal airstrip tog de ett ilsket litet surrande plan. Det gäller att ge järnet för piloten för att komma upp i luften mellan bergssluttningarna.
Magsjuka besökte de Apornas tempel i Katmandu. Bara några dagar senare stod de på Arlanda välbehållna hemma efter en osannolik prestation. En stolt och lycklig fader tog emot dottern Evelina som trots ett flitigt ätande av den vitlöksdoftande linsrätten Dahl Bath förlorat ett antal kilon. Men med en vacker orkidé från Thai air uppsatt i håret och vandringsstavar från Nepal så vad gjorde det?
Men frågar jag mig.
Vad är egentligen mest riskfyllt; illa underhållna hängbroar, hisnande stup, höghöjdssjuka, Delly belly, den maoistiska gerillan i Nepal eller en fredagskväll på Stureplan?

© Thommy Sjöberg

Lunchsamtal Light Accelerator

Accelerator, Lunchsamtal, ovan sidor från Katarina Winters processanteckningar från Tino Sehgalls utställning This Progress

Kistalight har varit på Lunchsamtal (3/12) på Accelerator vid Stockholms Universitet.
Konsthallens konstnärlige ledare Richard Juhlin berättar något om Tino Sehgals utställning This Progress. Under sina 6 veckor mellan 6/9 och 20/10 hade utställningen 8000 besökare. Det är originellt nog en utställning utan material förutom Fysiklabbets omgjorda lokaler och deltagarna. 
I utställningen har 50 personer deltagit som tolkar s k interpreters. Tolkarna är utvalda i fyra grupper. 1) Barn mellan 7 och 11 år 2) Tonåringar 3) Medelålders (vilket även de som sitter i samtalspanelen är) 4) Över 65 år men inte nödvändigtvis pensionärer. Studenter i den traditionella studieåldern mellan 20 och 30 år är alltså inte med som interpreters.
Medverkande under lunchsamtalet är Katarina Winter Dr i Sociologi och verksam på kriminologiska institutionen, Johan Lindquist professor i socialantropologi, båda vid Stockholms universitet. Moderator är Bronwyn Bailey-Charteris projektledare för Accelerators forskargrupper. 
Samtalen hålls på engelska (nutidssvenska) och inleds med att de konstaterar att utställningen blivit mycket väl mottagen av besökarna. 
So good touching känsla mellan tolkar (interpreters) och besökare. 
Samtalen på utställningen blir en metod för undersökning.
Många av samtalen bär på en smärta, (kan möjligen förlösas i mötet mellan en interpreter and a stranger) ämnet kan vara förändring i livet och många handlar om klimatkrisen.
Bakom scenen förekom det många diskussioner ibland som ett stormöte i gruppterapi. 
Utställningen This Progress och samtalen blir som livet självt.
Samtalen har dock inslag av konstruktioner, efter 5 minuter med tonåringen, gäller det att bryta in hos den besökande med oväntade frågor, se t ex om AI kan skapa ett konstverk som ett musikstycke av Mozart.
Professor Johan Lindquist tycker att han det har varit roligt och han har haft ett nöje med samtalen som han ser som ett intellektuellt projekt och som ett (konst)verk av samtal samtidigt som han undrar vilka besökarna är om det inte fram för allt är den intellektuella medelklassen.
Några av besökarna kom också tillbaka och ville fortsätta sina diskussioner.
En faktor som är viktig i upplevelsen av verket är också platsen konstaterar han. Speciellt här, Kistalights kurs, är att Manne Siegbahns gamla labb och partikelhallen är en mycket speciell miljö. Tino Sehgals utställning (verk) är ett mycket märkvärdigt projekt som också visats i New York Guggenheim Museum och i Paris på Palais de Tokyo.

Konstnären Tino Sehgall har tydligen också skyddat (registrerat) sitt konstverk med copyright rättigheter eller liknande.

Vilket gör undertecknad upprörd!
Kan man verkligen äga en serie samtalsidéer?
Kistalight förordar öppen källkod.
This progress kan lika gärna kallas för ett filosofiskt projekt, alternativt en gruppterapi session för medelklassen eller varför inte ett litterärt koncept med en vandring för en serie samtal mellan fyra generationer (tolkarnas åldrar)  och besökaren.


Kistalight bäddar in Little Jinder. Kan vara bra med lite hipster gung för den intellektuella medelklassen på SU och var helst de hör hemma!
Är det inte att ställa frågan Säg mig ...säg mig ... säg mig ... var du står som gör att du kan få ett svar!
© Thommy Sjöberg

Från Annelundsbron till Sofo Zlatans Nya Tröja

Tusen anledningar att besöka Nackas hörna!? Kistalight kommenterar och Zlatanerar en blogg! Bild från video när hjältarna från VM 58 besöker Katarina Bangata och Nackagubben. 

Men vad är det för ljusblå miffare, MFF-fans, maskerade till mörka gnagare, som vimlar runt på Nackas Hörna?
Med mystiska boxar liksom lite större än innebandy väskor som smyger runt och tisslar och tasslar.
Är det en nedmonterad Zlatanstaty i delar som ska smugglas upp från Malmö till Stockholms Söder?
Detta pompösa teatraliska konstverk som lätt kan föra tankarna till både en fascistisk konstsyn, minns Leni Riefenstahl och Berlin OS 1936, eller har inte statyn vissa likheter med Sovjettidens pompösa verk inom politruk konsten när man ska berätta om arbetarklassens hjältar.
Nä AIK Black Army gossarna gjorde rätt när de sa nej till Zlatan utanför Friends Arena!
Några på Svenska Fotbollsförbundet måste ha haft hjärnsläpp när de gjorde beställningen och valde ut statyn, och nu kanske Zlatan statyn sett sina bästa dagar i Malmö, blev en kort sejour i så fall, men på Stockholms Söder hör den förstås inte hemma.
Zlatanstatyn - aj ... aj!
Fotboll! 
After all it`s only rock´n roll eller är det mer än så?

Zlatan köper in sig i Hammarby.
Blir en Matchtröja på kapitalistiskt sätt (drygt 20 procents ägande) men han lär få svårt att få reellt inflytande i Bajen eller i någon annan svensk fotbollsförening. 
Ännu gäller 51 procent regeln så viktig inom svensk idrottsrörelse och svensk fotboll. Det är medlemmarna som bestämmer och anger inriktning för sina klubbar genom att rösta på årsmöten.
Fotbollsfans är inte att leka med!
Men visst kan han tillföra mycket kunskap, kontakter, en massa energi och förstås tumult till Bajen.
Kul också att Zlatan väljer Sveriges kanske mest populära fotbollslag, alla lantisar som flyttar in i Stockholm, väljer Bajen som sitt lag. Dessutom spelade de den roligaste och målrikaste anfallsfotbollen av alla lag den senaste säsongen.
Vilket är Allsvenskans mest publikdragande lag?
Jo Bajen!
Visar ändå på ett gott (fotbolls) omdöme hos Zlatan!

Balkangung "ic" från Bajen 

Det var match bort i arenan i lördagsnatten,
i publikhavet gick ramsor av spelet och skratten
det var Rojic och Bojanic ,
det var tjo, det var hopp, det var hej
och strategen Kacaniklic med spel i blick
och den följsamme Mats Solheim i Stabaeck
/ _ _ _ /
Tankovic och Djurdjic lirare och tokar med ruscher längs kanten
för dudeli, dudeli, dej!

... aj...aj för stavelser och rim! Vad skulle Fröding säga? Dikta gärna vidare!

Visst har Zlatan mycket gemensamt med Nacka Lennart Skoglund Söders store lirare och bolltrollare!
Både Nacka och Zlatan formade sitt bollsinne (teknik) och känsla för liret på gatan (streetkids) i sin barn och ungdom.
Katarina Bangata och Rosengården var adressen!
Bägge lirarna har både charm och slagfärdighet i repliken!
Båda hade sina stora genombrott i Italien, båda har vunnit flera italienska mästerskap (scudetton) med Inter. Troligen är dom genom tiderna de två mest populära svenska spelarna hos de italienska fotbollsfansen plus GreNoLi förstås!
Både Zlatan och Nacka har dessutom blivit folkkära som någon sorts seriefigurer! Nacka som cartoon i en serietidning och Zlatan som en humordocka i ett franskt humor och satirprogram i TV, Les Guignols de Lìnfo.
Kanske Nacka hade behövt mer av Zlatans tuffhet och Zlatan hade behövt lite mer av den snälla killen Skoglund.
Men då vore han ju inte Zlatan förstås!
En fråga kan man dock ställa sig i dag!
Vem älskar egentligen Zlatanstatyn?

Kistalight på Zlatan tour

Kistalight har varit turist i Malmö någon dag och bott på Eriksfälts vandrarhem - klart vi gör en Zlatantour! Start vid gångtunneln upp till Johan Cronmans väg i Rosengård. Bild Thommy Sjöberg - Klicka gärna på bilden!
En av Kistalights mest piratkopierade bilder genom åren!
Se Värdegrund och källkritik!
Kistalight hävdar alldeles bestämt att bilden har en konstnärlig verkshöjd! Ljuset i tunneln med de små dagisbarnen och deras fröknar i centrum. Bilden andas multikulti och framtidstro på gränsen mot Rosengård.
Det berömda Zlatancitatet ovan! Man kan ta en kille från Rosengård men man kan inte ta Rosengård från en kille.
Påminner för övrigt väldigt mycket om en titel hos en gammal Carl Perkins låt.  Carl Perkins rock a Billy pionjär och låtskrivare:  You can take a boy out of country  ...
Här några bloggar från Kistalight om gubben Skoglund och Zlatan!

• Zlatans Leende
• Kistalight på Zlatantour
• Zlatans leende en gång till
• Fifteen minutes from the middleclass Kistalight from Los Gatos in California
• Nackas Hörna Forever

• Från SoFo till Mosebacke Remix  Quiz och videobitar bland maskrosbarn, bollkonstnärer, gudomliga skådisar, rocksångare, poeter, tecknare, springschasar, hipsters, hackers, älskade statsråd och en och annan författare

© Thommy Sjöberg

Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand

Kistalight vid Hornstulls strand på spaning bland trångbodda hipsters och veganer juli 2017! Bild framför konstverk av Backa Carin Ivarsdotter och Monica Larsson. Verket heter Miraculum 510 och är från 2004. Bild  (klicka gärna) Thommy Sjöberg

Jag skulle ringa om jag hann
men tappa bort ditt efternamn

En bildvägg av skärvor och reflexer men inte är det som min barndoms kvarter när jag var liten knodd (elev) på Högalidsskolan och hängde på Bergsunds Strand med kompisarna från kvarteret (det vimlade av ungar) Benke, Björn, Bertil, Bo som var trillingar, glada Titti och Birgitta med det långa håret och stadsdelen som kallades knivsöder men A-laget finns kvar och matinébiografen Rio har blivit PK och ännu ligger den gamla badbåten Liljeholmsbadet kvar med sin patina av gamla arbetarklasstider och kvinnobad.

I dag firar vi vid Hornstullstrand att sedan en tid är alla titlar, pappersversioner av s k böcker, slutsålda på  Kistalights förlag.

Det är inte lätt att vara indieförfattare! Vara cool och låtsas som att allt skrivande bara rinner över en (inspiration) hm...hm mer än 1000 bloggar var kommer de ifrån? Liksom så där utan en massa gnet och arbete! Både Mimmi och omgivningen syns ibland förvånade! 

Vad gör du i dag? Puh skönt ändå att bara vara en lokal kulturnisse! 

Inte en massa ståhej, tjo och tjim och uppmärksamhet utan just få till det man gillar allra mest; skriva, läsa, flanera och fundera, gå på promenader i novemberdiset (wow) så är det förstås hur kul som helst att vara morfar och umgås med sina nära och kära, fika och luncha med kompisar, resa på weekendtour med Mimmi, cykelturer och chilla på Norra Öland med vänner och kultur-häng på Moderna och trixa med en och annan tennisboll i gruppspel och turneringar. Kanske samla bloggarna i en Absolut best of Kistalight?

Något för en box? Hur som helst här något om vad som hänt med bitarna från bloggarna!

• Kistalight lexikon
• Kistalight Net
• ABC... Kistalight
• Kistalight goes Ryan
• Kistalight Academy
• Kistalight på spaning...
• CV från Kistalight
• Kistalight on Smashwords 

Fem pappersutgåvor (så kallade böcker) i mindre format, short stories, på eget förlag, All Sold Out, och sju e-books i miniformat, for free, publicerat på förlag, Smashword Edition, från Silicon Valley. Det senare mest för att pröva på och se hur det fungerar med den digitala formen!

Vi står liksom och stampar här på Kistalight, det gör vi mest hela tiden, och funderar på hur vi ska kunna gå vidare med bloggandet och skrivandet. Nu tror vi att vi kan gå hitta en väg med våra mer än 1000 bloggar som grund för vidare berättelser? Bitar och Skärvor från Kistalight!

Jag skulle ringa om jag hann
men tappa bort ditt efternamn

© Thommy Sjöberg

Closed for Holydays CFR Light

Författaren, feministen och filmfantasten Susan Sontag - lavering Carl Fredrik Reuterswärd

Kistalight passar på att läsa Carl Fredrik Reuterswärds Closed for Holidays Memoarer med avslutande essä KILROY av Ulf Linde efter att ha sett utställningen CFR på Moderna Museet.

Boken har stått till sig i bokhyllan efter ett kanon inköp, rea på bokrean!

En trevlig och underhållande bok av CFR; om alla hans kontakter i konstvärlden, kompletterat med anekdoter och berättelser om utställningar, konceptkonst, happenings där CFR tillhörde avantgardet. Från Hylands hörna, via mystisk lavendeldoftande föreställning på Alléteatern vid Narvavägen till gäddan på Moderna som visade sig vara från Danmark.
Vilket i dag väcker en viss munterhet!
Från ungdomen finns också roande äventyr med CFR som ung sjöman med uppdrag att färgsätta rör på M/S Vinterland ett av Broströmsrederiernas dåtida modernaste fartyg. Uppdraget kom sig av att CFR hade vunnit ett förstapris på Konsthögskolan med ett färgsystem för att måla fartygets alla rör enligt ett sinnrikt mönster. Målningen av rör och sprinklers för CFR runt Medelhavet i en sex månader lång resa. Resan innebär också en hel del festliga erotiska äventyr som skildras med penna och kolteckningar, troligen gjorda efter CFR;s stroke, inte helt PK i #Metoo tider.
Kul med mycket kraftfull kolsvärta!
Undrar om inte en av CFR;s stora talanger är hans förmåga att teckna porträtt av vänner bland konstnärer, författare, konstmecenater, kritiker och andra profiler inom konstvärlden.
 Några som fastnat med ritstiftet, kolpennan, pennteckningen eller laveringar är författaren, feministen och filmfantasten Susan Sontag även berömd för sin essä Om Fotografi, se tusch och lavering ovan!
 Några andra är beatförfattaren Bill William Burrough, Michel Tournier, konstnären Fernand Leger som också var hans lärare, Jean Tinguely, Peggy CFR;s hund, Jasper Johns, Andy Warhol, Robert Rauschenberg, Pontus Hultén, Clas Oldenburg, John Cage, poeten WH Auden, Robert Lowett, Joeph Heller han med Moment 22, Stellan Mörner, Maqrcel Duchamp som alla popmodernister har en speciell förkärlek till, Man Ray surrealistisk fotograf, Öyvind Fahlström, Simon Brehm något överraskande, Else god vän och ballerina från Köpenhamn, frun Anna, Evert Lundquist, Meret Oppenheim, David Hockney, Francis Bacon, Jean Dubuffet, Jean Paul Sartre, Truman Capoté, Charlie Chaplin, Jeanette Bonnier och Göran Gentele.
CFR;s galleri ovan (namedropping är också något av ett avantgarde inom konst och litteraturvärlden på 1960 och -70-talet.
En experimentell och nyskapande tid för konst, film och litteratur och Moderna Museet i Stockholm storhetstid.
Teckningarna med porträtt kompletteras med anekdotiska berättelser från konstvärlden varav några når milt absurda höjder. Memoarerna tillägnas Meret Oppenheim och Ulf Linde även Marcel Duchamp hyllas och ett kapitel i boken skildrar hur CFR och hans vän Bruce O`Connor besöker Philadelphia Art Museum och kikar på originalet till Duchamps The Bride Stripped Bare by Her Bachelors Even från 1915-23. Originalet, Det Stora Glaset, har en del skavanker och krosskador jämfört med Ulf Lindes replik på Moderna Museet i Stockholm.
Den gåtfulla glasmålningen analyseras inte i detalj!

Det Stora Glaset, The Bride get stripped ... Marcel Duchamp 1915 -23 från Philadelphia Art Museum. Finns även en festlig teckning i Memoarerna av Bruden och CFR med vännen Bruce framför verket.

Både Bruce och CFR är överens om att det är ett mästerverk med mycket frihet och stor humor. The Bride is up here, de nio männen är här nere. De låter henne strippa naken. De påverkar hennes egen önskan om orgasm. 

En komedi, en sexuell komedi. Bruce
Marcel Duchamp ville aldrig utesluta humor! CFR
Göra vad hon vill i övre halvan medför djup förstämning bland herrarna i nedre halvan!
Ingen tror jag kan fatta det stora Glaset!
Friheten är för stor! Bruce O`Connor

Kistalight som just nu läser Gösta Berling av Selma Lagerlöf (går lite trögt trots Selmas livliga berättande) kommer att tänka på kavaljerna på Ekeby och majorskan när vi läser titeln The Bride stripped bare by her bachelors even men Gösta Bergling var ett romantisk drama medan Marcel Duchamps Det Stora Glaset The Bride ... mer är en romantisk komedi med absurda förtecken och festlig fantasi.
Den lekande människans signum!
Marcel Duchamp har också gett ut en grön box med kommentarer till The Bride ... , The Green Box 1934, en bok med noter, skisser, tankeflöden (stream of consciouness), och tillägg som ytterligare gör verket Det Stora Glaset gåtfullt.
Dock beskriver han att hans lustiga bild är avsedd att skildra det erotiska mötet mellan Bruden i övre panelen och hennes nio Bachelors som skrämda är samlade i den nedre panelen bland ett överflöd av mystiska mekaniska apparater.
Det finns en replik av Det Stora Glaset på Moderna Museet i Stockholm från 1961 skapad av Ulf Linde och Marcel Duchamp. En annan replik finns från 1966 på Tate Gallery i London.
Marcel Duchamp får konsten, ha ...ha, att överraska och bli kul!
Ett cykelhjul på en pall, en skyffel på väggen och en urinoar signeras och blir konst, fixat, klappat och klart (ready mades), Mona Lisa får mustasch och Marcel leker med identiteter och uppträder som Rrose Celavie.
Hur kul som helst!
Marcel Duchamp slutade med måleriet och att utsätta sig för terpentin ångor men ett skarpt intellekt hade han och han lär under en period ha tillhört franska landslaget i schack. Visst kan man förstå att hans idéer om konst och lekfullhet  inspirerade CFR.
Meret Oppenheim som CFR hyllar i Memoarerna får också några kapitel. CFR berättar historien om ett par damkängor från Operan som förvandlades till ett av Merets mer berömda konstverk. Konstverket som fått namnet Ma Gouvernante (My Nurse) är en replik från 1936. Originalet är förstört men Meret Oppenheim med CFR som assistent skapade en nygammal version av verket till Merets stora retrospektiva utställning 1967 då verket, pumpsen, också köptes in av Moderna Museets vänner. Meret Oppenheim som ser tillvaron med surrealistiska (lekfulla) ögon lyfter fram oväntade sammanhang.
Kvinnlig längtan, lust eller bara ett par pumps kan man fråga sig när man betraktar verket.
Visst illustrerar CFR Meret O;s pumps i sina memoarer. Han tecknar också av hennes flygväska, handbagage, som hade hundben med små hjul, tror också att det fanns lite päls på väskan. Benen var av trä och gjorda av Meret själv och mycket naturtrogna och kunde monteras av och på vid flygningen.
Klart att Merets väska väckte en viss uppståndelse i ankomsthallar med väntande besökare.
Stirrande ögon på varsin sida av ett frågetecken!

Betyg för CFR;s Memoarer Five Closed for Holidays of Five!

© Thommy Sjöberg

Läslov Light

Klart att vi har haft Läslov Light på Kistalight!
Blev en brokig samling böcker som blev lästa under Allhelgonaveckan.
Allt från barnböcker; Lars Lerin, Trollen är inte hemma, en mycket vacker barnbok med akvareller från naturen kring Hammarön och norra Vänern. Lars Lerin är också en mycket fin berättare när han berättar för Rafael 3 år om trollen i skogen.
Lyckligtvis är inte trollen hemma!
Till barnböcker för de lite större; Filmmysteriet av Martin Widmark och Helena Willis, trevlig bok med rent av mysiga intriger, festliga karaktärer och lek med pusseldeckargenren i en härlig fiktiv småstadsfantasi i Valleby.
Klart att Lasse Majas detektivbyrå reder ut de ruskiga brotten.

Vi har även läst ut en tänkt Nobelpris tippad författare som Joan Didion, Ett år av magiskt tänkande, som legat till sig i bokhyllan. Joan Didion är detaljernas mästarinna och här får hon något att smärtsamt ta itu med. Hennes man John dör plötsligt i hjärtattack och hennes dotter Quintana är svårt sjuk i mystisk sjukdom (influensa? som leder både till lunginflammation, blodförgiftning och medvetslöshet). Under året efter maken John Dunnes död ska Didion bearbeta sin sorg och leva med dotterns svåra gåtfulla sjukdom. Joan Didion som är en lugn balanserad logisk människa, läser journaler, pratar med läkare och kloka vänner, men någonstans tar hon inte till sig makens död.
Det blir ett år av magiskt tänkande i väntan på att maken John trots allt ska komma hem!
När årets Nobelpristagare Olga T och Peter Handke just inte finns att köpa i bokhandeln eller att låna på Kista bibliotek får det duga med en annan gammal vinnare som Wislawa Szymborska och hennes sista oavslutade samling Nog nu som jag lånar på bibblan. Szymborska som är poet kan beskrivas som en författare som  överraskar oss med ständigt nya blickar, synvinklar och upptäckter och får oss att häpna vid läsningen.

Dessutom lånar jag Mizeria på Kistabibblan av Melody Farshin Kistagrannen (Husby). Melody är en av flera unga talanger i orten, 164 .. Kista, se vår blogg 164 Orten Light. 
Melody har skrivit en ungdomsbok om tvillingarna Ali och Aicha och deras föräldrar mamma Mona och pappa Baba Hussein, tvillingarnas kompisar; Osman som fick bli vuxen över en dag, Sibel, Misha och Nano som Aicha blir hopplöst förälskad i, Nano som plötsligt försvinner (häktad)!
Mizeria är lättläst i korta kapitel. Det märks att Melody är van vid att berätta historier gärna med en komisk knorr på slutet. Det handlar om familjen och livet i förorten. Språket är rappt med en hel del förortsslang som sätter rytm och färg till skildringen. Det saknas lexikon för den oinvigde (går säkert att googla) men förståelsen funkar bra ändå, orden kan ses och förstås i sitt sammanhang. Slangen känns äkta och språket är inte konstruerat som hos Jonas Khemeri i Ett öga rött där han arbetar med raka ordföljder för att få det att låta som (förortslingo) invandrarsvenska.
Genom att storyn berättas av tvillingarna Aicha och Ali blir det en parallell handling som driver berättelsen framåt och det skapar närhet.
Melody har (gör) många fina och roliga iakttagelser av förortslivet stand up komiker som hon är, den iranska (Mellanöstern) kontrollerande och dominanta mamman, den tilltufsade av allt för många dubbeljobb pappan Baba med fjärrkontrollen, underdog perspektivet hos Ali, Aicha och deras kompisar som skapar en nerv och festlig nästan existentiell distans till vuxen och svennevärld.
Humor och svartsyn som ett sätt att överleva i tillvaron.
Boken, Melodys roman, är säkert tänkt att få en fortsättning, det märks att hon arbetat mycket med de sista kapitlen, som har en mycket dramatisk vändning med dödsskjutningar som ingen av de inblandade riktigt tycks rå över eller kan hantera.
Blir en existentiell nattsvart skildring och här finns det ingen plats för humor som kan lindra smärtan.
Visst är han, Ali, väl oskyldigt häktad och ställd inför en rättegång där det saknas väsentliga bitar i utredningen.
Hoppas vi får veta mer i nästa bok!
Betyg, hoppas, fem oskyldigt dömda Ali av fem!

© Thommy Sjöberg