Sommarläsning Light Anno 2021

 

Stilleben, böcker, från början av sommaren, juni,  2021, ... August Strindberg, Carl Michael Bellman, Alberto Giacometti, Anna Fock och Klas Östergren. Tunga namn i kulturens värld och en yngre spännande författare, Anna Fock, med sin spaning Kustobservationer. Bild Thommy Sjöberg

Vi börjar från vänster Röda Rummet av A S, omläsning av en klassiker, den första moderna romanen i svensk litteratur. Där mer Stockholm (staden) är det centrala temat i skildringen än enskilda karaktärer. Men visst gestaltas ett härligt antal personer  från Stockholms artist och författarliv som både krumelurer, karikatyrer och med en vass satirisk penna för de giriga, fåfänga och de som missbrukar makt. Kistalight råkar läsa kapitlet om Arma fosterland, just den dagen då vi har en misstroendeförklaring mot den svenska regeringen i riksdagen och vi måste säga att Röda Rummet känns märkvärdigt aktuell!

Länge har vi varit på jakt efter Nationalupplagan av Röda Rummet, med vår gamle litteraturlärare Carl Reinhold Smedmark (1918 - 95) som redaktör, för vår omläsning. Vi har rotat bland diverse kända antikvariat (Ryes och Blå Tornet) i Stockholm men gått bet på uppgiften, istället hittar vi den i djupaste Småland på ett fin-fint antikvariat i Mörtfors - se Mörtfors Light!

Strindbergs Röda Rummet lever genom sitt språk, den stilistiska spänsten, det rörliga sinnet, iakttagelserna och de livliga utropen men det kan vara spännande att ta del av Nationalupplagans info om hur samtiden tog emot Strindbergs roman, vilka karaktärerna var (nyckelroman), hur den sålde (den var en bestseller - se nyckelroman) och hur den politiska och ekonomiska situationen var i 1870-talets Sverige. I stort sett har vi redan läst klart (omläsning) Röda Rummet med illustrationer av Arvid Fougstedt när vi fyndar Nationalupplagan i Mörtfors.

Röda Rummet en roman för alla tider!

Nästa bok från vänster är C. M. Bellman Sånger, Dikter och Epistlar där vi väljer att läsa Fredmans Epistlar mest för att vi upptäcker att ett av våra egna äventyr i ungdomen, när vi var ute och rumlade, hörde hemma på en litterär adress. 

Skådom nu Kolmätargränden, / smal och smutsig, full med grus / rådstutaket syns vid änden, / s´en blott krog och jungfruhus. Ur ett bugnat fönstergaller / syns en nymf med skinnkarpus; /strax burdus / slagsmål och skvaller; / nakna hjässor, tomma krus. (N:o 34 Fredmans Epistel) Citat från Bellman

Se Bruno K Öijer, Wild Bill och Bellman i Kolmätargränd!

Blir lite närläsning från platsen och i minnesbiten innan vi tar oss an resten av Fredmans Epistlar.

Kistalight hävdar bestämt att Bellman och Strindberg är syskonsjälar i den svenska litteraturen, samma livliga stil, utropen, det rörliga sinnet, virtuoser i språkbehandlingen, användande av tyska och franska ord (Strindberg senare i livet även engelska), Stockholm som tema (Röda Rummet och Fredmans Epistlar där de skapat egna litterära världar) det precisa i detaljerna och bruket av namn på orter, platser och gator, ett persongalleri av krumelurer som karaktärer med verkliga personer som förebilder, alltså en nästan  journalistisk syn på tillvaron där de inte väjer för realistiska detaljer med precisa iakttagelser om vardagens fattigdom och elände. Dessutom, kuriosa, är båda födda i vattumannens tecken vilket ju förebådar ett ljust och luftigt sinnelag med engagemang i samhällsfrågor och medmänsklighet om än på lite avstånd.

Tredje boken ovan är utställningskatalogen från Moderna Museets utställning om Alberto Giacometti Face To Face med texter om konstnären. Katalogen är väl så litterär med texter av bland annat Georges Bataille, Jean Genet och nobelpristagaren Samuel Beckett. Alla tre nära vänner till Giacometti, de tillhörde hans umgänge på Paris caféer och de satt modell för hans porträtt när han målade. Kistalight har läst de flesta texterna, bläddrar gärna i katalogen, kikar gärna på bilderna och har tidigare bloggat om Giacometti, se Face to Face Light Giacometti på Moderna!

Kul med Giacometti och hans lilla ateljé på rue Hippolyte Maindron i Montparnasse kom att bli en träffpunkt, kulturhäng, där det var roliga fester och en mötesplats för konstnärer, författare. En plats där berömda fotografer som Henri-Cartier Bresson och Christer Strömholm förevigade Giacometti, hans konst och modeller.

Giacometti är en del av stadsdelen Saint Germain des Pres DNA och han är en god representant för den eviga bohemen i Paris och den intellektuella boom som fanns kvarteren kring caféerna Flore, Deaux Magots och Place de la Saint Germaint des Pres under mellankrigstiden, www2 och 1950-talet. 

Nästa bok, Anna Fock Kustobservationer, är en trevlig ny bekantskap (inte lika litterär tung som de övriga i bokstillebenet) där  Liis huvudpersonen är något av en punkflanör från Tallin i Estland. Det blir en ironisk släng åt traditionell flanörlitteratur (en mycket manlig genre). Liis är en ung punkig tjej (kvinna) som trampar runt i Tallins hippa Gamla Stan, sunkiga ryska kvarter, nybyggda förorter, dricker hipsteröl och går på punkkonsert med häftigt estniskt röj. Hon har kärlekssorg, försöker komma över förlusten av pojkvännen Madis som försvunnit till soliga Tropikerna för att öppna (starta) en bar på en idyllisk ö och strand. Liis hinner även med en romans (försök) med Kaur, som drabbas av sjukdom (testikelcancer) och där hon inte riktigt får kreera rollen som flickvän.

Till vardags arbetar Liis som städare på Östersjöfärjorna och frilansar som korsordsbyggare på ett antal tidningar efter en utebliven akademisk karriär inom språk och lingvistik.

Vilket karaktärsscenario!

Berättar tekniskt inleds varje kapitel med en kort kärnfull observation (Kustobservationer) från de olika miljöer Liis rör sig i, redan inledningen bjuder på prosa med märg: Tallins hamn, D-terminalen. Vid taxistationen sover en man med Viru Valge reklam på mösan. Han har en välfylld kasse från SuperAlko som huvudkudde. 

Eller den här - inte dum den heller! 

Harju, 21,15. En man med jättemustasch går längs gatan med orimliga långa kliv. Ur ryggsäcken han släpar efter sig spelas James Bond-ledmotivet på hög volym.

I Klas Östergrens Renegater väljer vi att läsa kapitel V (s 483 - 652).

Varför inte med titeln Krisen i Svenska Akademien eller Skittunnan Satt Under Fläkten (Kistalights kurs). Klas Östergrens kapitel om krisen i svenska akademien är värd en egen titel och en egen bokutgivning.

Kanske kommer den i framtiden?

Hur som helst är det en underfundig berättelse om vänskap, svek och värdegrund och med en hel del om Svenska Akademiens historia.

Mumma för en litteraturvetare och en bokläsare!

Möjligen kan kapitlet läsas som en motvikt till Matilda Gustafssons Klubben, se Kistalight Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!

 Kulturprofilen roll sätts in i ett tidsperspektiv, före och efter #Metoo som var ett paradigmskifte, och sätts in på en rimligare debattnivå än den som rådde på DN:s kultursidor och bland en massa andra tyckare.

Narrativet  om Svenska Akademiens roll som det svenska kulturlivets maktcentrum får av Östergren en mer nyanserad och balanserat uttryck än hos den hos dominerande offentligheten.

Inom kulturlivet har statliga institutioner, politiska etablerade organisationer, de stora förlagen, (gammel) media och numera sociala media (ny aktör) väl så mycket makt menar Östergren.

Kistalight nickar bifall. 

Det unika med Akademien är att det är en unik fristående korporativ institution, stiftelsekaraktär, med stort ekonomiskt och kulturellt kapital, väl förvaltat, med konungen som beskyddare. 

Otidsenlig alltså!

Men väl en motpol till statliga och politiska organisationer och gammelmedia!

Vilket retar gallfeber på många i gammelmedia och något som Kistalight är riktigt förtjust i! Se tidigare blogg Svenska Akademien i Våra Hjärtan 

Ett viktigt begrepp hos Östergren är den dolda kritiken, på norsk Den skjulte kritikken. Där den i Oslo  varit föremål för akademiska seminarier ... med bland annat Herr Styvrepe, Horace Engdahl, som deltagare. Den dolda kritiken skulle kunna beskrivas som (light version) de koder som ligger bakom när litteratur, konst, musik mm räknas som finkultur. Den upphöjda kultur som är föremål för hyllningar i media av uppburna recensenter och ligger till grund för stipendieutdelningar men knappast säljer något på marknaden eller når folkliga framgångar och erkännanden. Den dolda kritiken är är personstyrd och svår att kategorisera och kan beskrivas som en viskningslek där budskapet sprids från mun till mun bland de kulturbärande och tongivande kretsarna tills det blir ett rykte. Den objektiva kvalitetsbedömningen är godtycklig den absolut viktigaste faktorn är vem som uttalar omdömet.

Subjektiv och grumlig (dold) agenda bakom stipendier och hyllningar kan skapa ett tomrum och missnöje och här någonstans kan Kulturprofilen och Klubben kliva in. Se  Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!

Klubben alltså som symbol, Forum (ha...ha) för den dolda kritiken och där Kulturprofilen får ett utrymme för sin agenda, kring den yta (med ett vaccum) som stavas finkultur! Där även Herr Styvrepe (Horace Engdahl) och Herr Darrgräs (Anders Olsson) och Fru Timotej (Kararina Frostenson) och Fru Stagg (Jayne Svenungsson) och lite mer i periferin Fru Råg (Sara Danius), Fru Slok (Kristina Lugn) var besökare på Klubben.

Östergren inför en festlig namngivning på Svenska Akademiens medlemmar där alla får ett eget namn hämtat från växtriket med olika benämningar på grässorter.

To be continued, biten, om Klas Östergrens Renegater får bli en egen blogg!

© Thommy Sjöberg

In to The Wild of The Polarbear

 

Läs något svalkande, coolt, i sommarvärmen! Kistalight har tidigare under året läst Bea Uusmas Expeditionen Min Kärlekshistoria, ett nyårslöfte när det gäller läsning. Vi rekommenderar i hängmattan! Bild och teckning Thommy Sjöberg

Vi drar en bok från vår läsehylla. Blir Expeditionen Min Kärlekshistoria av Bea Uusma, en praktutgåva med bilder och illustrationer som jag fått i present av min son Love, har läst de första 100 sidorna, sedan när de nödlandat (kraschat) med sin vätgasballong (Ingenjör Andrees Polarfärd) på packisen på väg mot Nordpolen blir det bara för sorgligt! Boken får ligga till sig ett tag! Nu är det dags igen! Utdrag ur Dagbok Nils Strindberg till hans fästmö Anna.

Älskade lilla vännen min!

Vi hafva just stannat för dagen nu sedan vi

släpat och dragit på kälkarne i 10 timmar. Jag

är verkligen ganska trött men måste prata

några ord med min älskling. Först och främst

måste jag gratulera dig.Det är ju det dag

din födelsedag ingår. O hvad jag önskar att

jag kunde underrätta dig om att jag mår

utmärkt och att intet är att befara för oss. Vi 

skola nog taga oss hem så småningom

                                        (Nils Strindberg)

Raderna ovan blir de sista Nils skriver till sin fästmö Anna, sedan blir strapatserna för stora. Vandringen på packisen blir mödosam, isen flyter norrut och bryts itu, så småningom når de vulkanön Vitön norr om Svalbard där de slår läger och de avlider. Trettiotre år senare hittades deras kvarlevor och länge har man trott att de avlidit av trikiner från skjutet viltkött från isbjörnar. Deras anteckningar och fotografier har bevarats i det arktiska klimatet och väckte sensation när de upptäcktes.

Bea Uusma följer expeditionen tätt i spåren på alla upptänkliga vis; dokumentärt material, utbildar sig till läkare för att bättre kunna ta del av de medicinska materialet, ifrågasätter den officiella dödsorsaken - blir en deckarhistoria, studerar geologi och geografi och passar samtidigt på att berätta sin egen historia. 

Fantastiskt med människor som drabbas så passionerat av ett ämne - Bea Uusma med Expeditionen! Kistalight ser fram emot att läsa klart hela boken, ett totalkonstverk!

Kistalight på Arktis ... said...

Lite om Expeditionen av Bea Uusma
In to the Wild; kan inte låta bli att tänka på Jon Krakauers bok som blev film när jag läser Beas bok, även hans lysande reportagebok om Mt Everest expeditionen 1996 In to Thin Air (Gå upp i rök) ligger nära i temat. En bok som så väl skildrar när så många klättrare (två grupper) omkommer när naturens krafter utmanas.
Hos Bea Uusama skulle titeln kunna vara In to the Wild of the Polarbear.
Uusamas bok har allt vad en god berättelse behöver; en kärlekshistoria (två), drama - en omöjlig expedition som utmanar naturen, omänskliga prestationer, en livslögn André insåg troligen projektets galenskap men var oförmögen att ändra sina planer, en vision av en vetenskaplig hägring i arktisk miljö, en existentiell resa i torr dagboksform i form av tabeller som blir riktigt spännande att läsa, utmaningen av det arktiska ishavet (The Wild of The Polarbear) som blir en fantastisk naturskildring och som avslutning en gåta.
Vad hände med dem?
Uusama ger en mycket trolig och trovärdig tolkning av vad som kan ha hänt med André, Strindberg och Fraenkell.
En trio och expedition som gick upp i rök i 33 år och som återfanns 1930 på Vitön norr om Svalbard och Spetsbergen med bevarade dagboksanteckningar och märkvärdiga fotografier som har en egen konstnärlig verkshöjd t ex bilden när ballongen Örnen landat på isen och alla brevduvorna släppts, skickats, iväg. En annan stark bild är läger, tält, på isen med kälkar och båt. Dessutom har Bea Uusma tagit egna bilder från Vitön och sin Ishavsexpedition, gjort egna illustrationer från fyndplatsen och vi undrar om man inte kan se de gulnade återfunna dagboksanteckningarna som konstföremål. Arkeologiska fynd, liksom fotografierna, konst i sin kontext, speciellt när vi har fått kännedom genom dem om Andrées Expeditions umbäranden och slut.

Boken är organiserad i 13 kapitel, passande för tragiken, kapitlen är tonade i olika färger, i klang (ton) med dramats utveckling.

Betyg fem återfunna expeditioner av fem ...

© Thommy Sjöberg

Mörtfors Light

 

Kvarnen i Mörtfors, röd byggnad med vita knutar som speglar sig i Marströmmen, byns hjärta och med prunkande växtlighet. Vatten som porlar rogivande i åns trappor och bara några hundra meter senare blir Marforsen innan ån virvlar ut i sjön Maren. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight är på väg hem till Mimmi i Kista och åker på rulle längs Ostkustens Europaväg, svänger vänster ungefär mitt emellan Oskarshamn och Västervik för att besöka den lilla bruksorten Mörtfors. Orten ligger i en dalgång och vägen in mot byns centrum lutar en aning (brant) efter ett par km från E 22;an där man strax passerar  en gammal Shellmack (pump) och åker över en bro som delar samhället i två delar längs Marån. 

Mörtfors är levandegjort av dokumentärfilmaren Tom Alandh i filmen Mörtfors-Tarzan och genom en tidningsartikel i årets Barfota (sommarbilaga) i Kalmartidningen Barometern. Vi har läst artikeln och sett Tom Alandhs film. Dessutom har filmaren Jan Troell gjort en delvis självbiografisk dokumentär, Sagolandet, där Mörtfors spelar en viktig roll, där han skildrar sin barndom under ww2 när han var evakuerad från Malmö till orten. 

Kistalight stannar till vid Shellmacken, en gammal oanvänd pump, och ett hus där fasaden renoveras och där Mörtfors berömda, nåja, antikvariat huserar. Bild Thommy Sjöberg

Jag får sällskap av ett litet följe som är där för att hälsa på och presenteras för Ulf Jönsson som driver antikvariatet. Bakom huset finns en grönskande trädgård och en dammliknande bit av Marströmmen blänker mellan träd och buskar. Vi hittar vägen genom byggnadsställningar och skyddsväv, likt en Dante och Vergilius, hm ... hm, för att hitta passagen in i antikvariatet. Samlingarna är uppbyggda likt ett klassiskt antikvariat med höga hyllor och är sorterade efter sina ämnen;  historia, skönlitteratur, geografi, klassiker, Smålandsförfattare (speciellt Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg), deckare och allmänt, några väggar är prydda med lokala konstnärer och det finns ett fikabord med bröd.

Kistalight blir bjuden på kanelgifflar.

En favorit!

Minsann fanns det inte en hylla med August Strindberg också där vi hittar nationalupplagan av Röda Rummet som vi varit på jakt efter på ett antal antikvariat i Stockholm; Ryes, Blå Tornet och till med på Strindbergsmuseet och några antikvariat till. 

Se nyårslöfte med läsning Gott Nytt Läsår från Kistalight 2021!

Kistalight slår till med ett köp, faktiskt blir jag så överväldigad att jag ger ett överblivet ex av Kistalight på spaning, en bok om böcker och författare, som jag skänker till Ulf och antikvariatet, sedan tackar jag för visningen och hittar ut genom skyddsväv och byggnadsställningar.

Minsann, de böcker de inte har i Stockholm kan man hitta på ett antikvariat i en liten idyllisk by i Småland längs Ostkusten när man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista!

Kistalight strosar vidare i byn längs ån, förbi Bjurstams Pensionat där Tom Alandh sommarjobbade som ung med att servera kaffekorgar till gästerna och tömma pottor, hittar festplatsen Basarkullen, där hans pappa fanns avbildad som Tarzan i en träskulptur i naturlig storlek och lite till. En skulptur som Jan Troell ropat in på en auktion när pensionatet såldes och inventarier ropades ut.

Mörtfors är en idyll och var en högst levande by under 1950 och 60-tal med över 200 invånare, det fanns 28 verksamheter med snickerifabrik, kvarn och Bjurstams pensionat i förarsätet. Pensionatet drevs av Mörtfors store kreatör och entreprenör Bjurstam som även var god vän med Tom Alandhs äventyrliga pappa, Mörtfors-Tarzan, som han porträtterar i sin dokumentär.

Det är en sorgsen mild ton i Tom Alandhs berättelse om sin frånvarande pappa med massor av understatements, under istället för överdrifter, och man undrar om det i dag skulle ställas en diagnos för Mörtfors-Tarzan och hur den skulle se ut.

Säkert hämtade Tom Alandh en hel del styrka och trygghet från den trygga småländska byns kollektiv  och dess natur, något som var fint att ta med sig ut i världen, först när han blev student på Blackebergs läroverk och sedan som vuxen.

Undrar om man inte skulle kunna se Tom Alandhs Mörtfors-Tarzan som en del av en viss typ av minnesberättelser för oss som var unga på 1950 och 60-tal. Unga med en trasig uppväxt i Stockholms förorter, frånvarande föräldrar, dysfunktionella familjer och kanske missbruk. De som blev skickade till bystan där de tankade trygghet under sina sommarlov i små byar bland original, kollektiv med ungar och kloka vuxna med fötterna på jorden. 

En film i den andan är Lasse Hallströms Mitt Liv som hund. En film som fann sin egen väg till den internationella publiken. Filmen blev kult i USA, Oscarnominerad och en av Michael Jacksons favoritfilmer och filmen fick massor av priser och credd från kulturetablissemanget.

 Vilket ledde till en internationell karriär för Lasse Hallström. Vi tycker att det är en av Lasses bästa filmer och absolut en klassiker i svensk modern filmhistoria. Se  Mitt liv som hund - Light!

Både Mimmi och Kistalight har liknande erfarenheter från vår barn och ungdom, Mimmi från Sjöbron vid Mycklaflon i Småland och Kistalight från Narveryd i Vallerstad socken utanför Skänninge i Östergötland. 

Istället för kollo, egna Bullerby somrar Light!

Blev en liten minnesblogg av detta se Fågel-Einar Light!

Aron, båt och likaledes rederi som trafikerar Maren mellan Mörtfors och Solstadsström. Där den anknyter till skärgårdstrafiken från Västervik. Bild Thommy Sjöberg

Båten Aron för utflykter, här i modern skepnad, har gamla anor från tiden för Mörtfors som bruksort då den användes för att skeppa och dra släp med malm, virke och ved och sedan under Bjurstams gyllene år som pensionat, en livlina, då båten användes för att hämta sommargäster från Västervik.

 När du susar fram på E 22:an och man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista passerar man Sjön Maren över en bro vid avfarten till Virum mellan Mörtfors och Solstadsström. Där skymtar för några ögonblick blåa blänk på fjärdarna mellan Smålands grågröna skogar och Misterhults skärgårds bräckta vatten. 

I Mörtfors dalgång (en gång i tiden gräns mellan Misterhult och Hjorteds kommuner) anar Kistalight att det råder en sorts fuktig och vegetativ miljö, ett mikroklimat, där det växer så det knakar i byns trädgårdar.

Mest verkar det vara pensionärer som står för odlarglädje och prunkande växtlighet bland gula och röda villor med vita knutar och rosor i rabatten.

Finns det återigen en framtid för den lilla (bruks)orten så här i kölvattnet på pandemi, klimatkris och globaliseringens skavsår.

När modernitet och urbanisering fått sina törnar!

För många går det dessutom alldeles utmärkt att arbeta hemifrån så där i digitaliseringens uppkopplade tidevarv ...

Mörtfors verkar dessutom vara hyfsat försedd med fiber.

Vem vet?

Vi kanske syns  i vår barn och ungdoms förlovade bruksort!

©Thommy Sjöberg

Om du åker till Sankt Petersburg ... Remix III

Vita nätter, fotboll och rejält varmt, nästan 100 grader Fahrenheit i Sankt Petersburg. (Se Baby It´s Cold Outside S:t Petersburg om funderingar kring temperaturskalor) Svenska fotbollsframgångar på Krestovskij fotbollsstadion väster om stadens centrum på ön med samma namn. Kanske borde man döpa om stadion till Emil Forsberg Arena. Här vinner Sverige sina fotbollsmatcher; 2018 VM mot Schweiz 1-0, EM 2021 vs Slovakien 1-0 och Polen 3-2 med nästan samtliga mål (4st) gjorda av Emil Forsberg.

Wow för värme, svenska lirare, massor av grader Fahrenheit, Vita nätter, ryskt fuktigt inlandsklimat, svenska fotbollsfans och ett landslag som vinner matcher trots att de är sämst i EM på både bollinnehav och passningsspel.

Har någon sett en svensk spelare med boll?

Nej, de har redan vunnit gruppen och är på väg mot slutspel i Glasgow med bra lottning!

Är du ett fotbollsfan som gillar litteratur så är Sankt Petersburg rätt ställe för dig, hamnar du dessutom i karantän (Covid) efter din utflykt i österled! Varför inte läsa några av de stora ryssarna hemma i stugan? Här några tips från Kistalight!

 

Remix III -Kul med tennispro som gillar konst 

S.t Petersburg är en av Europas vackraste städer. Här med vacker långbent spänstig tennistjej Maria S framför Vinterpalatset vid floden Neva och inne i museet vid Eremitagets berömda trappa. Eremitaget är ett av världens finaste konstmuseer med imponerande samlingar från 1700, 1800 och 1900-tal.
Gillar du vintern är Sankt Piter absolut rätt ställe!
När den Ryska vintern slår till med kalla vindar från det väldiga fastlandet och Sibirien är det ett mäktigt vinterlandskap. Floden Neva med bifloder och kanaler fryser till is liksom Finska viken och du kan åka skridskor och skidor och om din andedräkt är het som ånga så kan du gå på Café, umgås med varma ryssar (inte alla som är kriminella eller före detta våldsbejakande kommunister) dricka thé och skåla i kryddig vodka!
Annars är det maj och juni som gäller, Vita nätter i Sankt Piter, Dostojevskij på skandinavisk breddgrad och i Nordiskt ljus, ljuset förstärks av stadens alla vattenspeglar från floden Neva, deltat och kanalerna.
Flanerar du längs Fontanka kanalen där den ryska nobiliteten levde före den ryska revolutionen kan du se silhuetter av ryska furstars palats och rikedomar spegla sig i kanalen som flyktiga illusioner av makt och rikedom. Maktspel som har varit så förödande för den ryska historien. 

De stora ryska berättarna och poeterna är alltid närvarande här i Sankt Peter och längs kanalen kan du finna minnesmuseer över alla ryssars älskade Alexander Pusjkin och även Anna Achmatova i Huset Fontanka. Poeten Anna som skrev den stora minnesdikten The Requiem över alla Stalins offer från Den Stora Terrorn. I S.t Petersburg utspelar sig också en av världslitteraturens stora romaner Brott och Straff  av Fjodor Dostojevskij som handlar om den olycklige Raskolnikov och hans kval efter att ha dödat en girig pantlånerska.
Vill du ha en rysarupplevelse, skräckis light, av Sankt Peter ska du läsa Gogols Kappan om den stackars revisorn som blev rånad på sin överrock en sen kväll i stadens obskyra kvarter. En överrock som kostat år av besparingar! 
Den fattige revisorn hämnas genom att råna människor som är ute sent på kvällar och nätter vid kanaler och broar på deras överrockar, så småningom blir han ett spöke, som än i dag rånar folk i Sankt Peter.
Kanske har han då skepnaden av en skinhead från förorten!
Vill du ha en riktig rysarstämning a la Gogol/Kappan ska du besöka Sankt Peter i november när dimman stiger på kvällarna från floden Neva och kanalerna och i värsta fall svämmar staden över innan gryningen, mest aktuellt på vårarna.

Vi fortsätter vår rundvandring i Sankt Peters litterära myter!
En av det sena 1900-talets stora författare, Joseph Brodsky, är bördig från Sankt Peter men då hette staden Leningrad även om den i folkmun kallades Piter. Han växte upp nära Fontanka kanalen med sina föräldrar av judisk bakgrund. De hade överlevt både den Stora Terrorn och Leningrads belägring under www2 och Brodsky föddes den 24 maj 1940 (samma födelsedag som Bob Dylan) något år innan den 900 dagar långa belägringen av staden. I minnesbiten I ett och ett halvt rum från essäsamlingen Att behaga en skugga berättar Brodsky om sin uppväxt nära Fontanka och Pusjkins hus om hur han beundrade Anna Achmatova och hennes poesi. Anna som var nominerad för Nobelpriset men hon fick det aldrig till skillnad mot Brodsky som fick priset 1987.
For an all-embracing autorship, imbued with clarity of thought and poetic intensity!

Vi citerar oss själva på Kistalight från en tidigare blogg om Joseph Brodsky! Se citat och läs vidare Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt
Brodsky gillar katter på framsidan av Jangfeldts bok är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde han sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad av sovjetmyndigheterna till regionerna upp mot Archangelsk (femårig dom) vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker. / _ _ _ / 1972 blev Joseph Brodsky förvisad för gott och kom att bosätta sig i New York. När han längtade hem  besökte han Venedig, ofta i november,  för att uppleva den rätta stämningen av sitt Sankt Piter. I Venedig är han också begravd.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Kistalight har hittat fram till en riktigt rolig, ung, smått besatt författare, Elif Batuman, som gillar rysk litteratur och är en riktig hejare i ämnet. Fyndet, Besatta Äventyr med ryska böcker och människor som läser dem, gjordes på Kista bibliotek. Ett kapitel i de Besatta  handlar om Sankt Petersburg Ett hus av is och är ett resereportage, essä, och historieskildring av staden.

Mycket läsvärt och kan gott läggas till den läsvärda litteraturen om Sankt Piter.

To b e continued...Baby it´s cold outside but worth it  Kistalight skapar en del två av Baby it´s cold outside S:t Petersburg medan vi tipsar om vårt eget äventyr (etisk turism om politisk repression under Sovjettiden) i Sankt Petersburg från början av 2000-talet som finns att ladda ned alldeles gratis som ett resereportage. Där du även kan ta dig en liten flygtur tillsammans med Putin och ett antal tama tranor.
For Freee..

FREE

AVS Sankt Petersburg

Share

 Download

powered by

©Thommy Sjöberg

Om du åker till Sankt Petersburg ... Remix II

 

Baby It´s Still Cold Outside in S:t Petersburg?

Puh varmt!

 I Dag något om Putin

Om du åker till S:t Petersburg och är en svensk fotbollsfan (tycks gå bra för svenska landslaget på Krestovskij Stadion, kan rent av bli en gruppseger under onsdagen) varför inte läsa på om stadens nutida stora son. Han, Putin, är något av en doldis även om han är en av världens mäktigaste män och troligen även en av de rikaste männen i världen. Nyfiken på varför, läs Kistaligh7Thompas recension av Masha Gessens bok om Putin Mannen utan ansikte. 

Putin flyger med tranor i våtmarker i Sibirien långt från S:t Petersburg. Tranor som är lättledda (präglas lätt av människor) ska här finna den rätta flyttvägen från den Sibiriska tundran och vintern och flyga söderut till värmen.
Vem är då inte bättre ämnad en kamrat Putin för ett sådant uppdrag som surrogatpappa (därför den vita overallen) för de lätt präglade ung-tranorna att finna sin väg.
Ingår i ett större ryskt projekt för att rädda de Sibiriska tranorna, som lär ha en population på mellan 2500 till 3500 individer, och därför är hotad för sin överlevnad.
Elaka tungor säger att det är ett politiskt stuntjobb. 
Det tror inte Kistalight, men det måste ha varit nervöst för kaptenen på (the hangglider), med den viktiga medpassageraren som visar tranorna på sin väg söderut. 
Putin som här om dagen höll sitt årliga tal till den ryska nationen (Duman och rådet) där han lovade bättre tider och hårdare tag emot USA, satsning i kampen mot fattigdomen och mer pengar till barnfamiljer.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Klart vi ska ha med Putin i en berättelse om Sankt Petersburg bördig som han är från staden. Kistalight har läst Masha Gessens Mannen utan ansikte. Tyvärr var det fem år sedan och jag har bara några lätta anteckningar kvar från läsningen.
Vår dotters kille (man) ville gärna låna boken. Kistalight som har så gott om böcker så att utrymmet inte riktigt räcker till ger förstås bort boken.

Har du läst boken frågar jag några veckor senare?
Nä, Putin han förgiftar ju journalister (Anna Politkovskaja - giftförsök).
Ingen kul läsning!


Vladimir Putin växte upp i S:t Petersburg under efterkrigstiden 1950 och 60-tal och enligt Masha Gessen var Putin mer präglad av att vara en streetkid än en välartad medelklasselev i sin skola och i sitt umgänge. Putin var duktig i idrott, sysslade med judo och drömde om att bli spion (sic!) kom i hård konkurrens in på en juristutbildning i Leningrad och tog en examen med inriktning på internationell rätt och antogs till KGB och blev officer där.
Masha Gessen är förstås starkt kritisk (underdrift) mot Putin hon misstror även hans akademiska karriär och hans senare avhandling i nationalekonomi som hon betraktar som en bluff (fusk) uppsats.

It´s someting in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något som lurar bakom kanalerna och vattenspeglingarna?
Eller följer bara Vladimir Putin en traditionell rysk ledarstil om än något nutidsanpassad?
Hur som helst skriver Masha Gessen en utvecklingshistoria om vad som format Putin under Sovjet tiden, när imperiet brakade samman och fram till dagens Ryssland.
Huggsexan när Sovjetstaten och deras allmännyttiga tillgångar ombildades och såldes ut får också sin beskärda del. Putin försnillade, trollade, bort en jättelik livsmedelsleverans från gamla Östtyskland som skulle bytas mot industritillgångar och cash. Putin hade den egenheten till skillnad från andra oligarker som kanske nöjde sig med en tio procent i vinst eller i värsta fall tjugo procent att han skulle ha allt skriver Gessen.
Nåja sedan blev han mer en politisk maktspelare och fick en annan riktning än att bli businessman. 
Visserligen skriver Masha Gessen att Putin är en av Rysslands rikaste personer. Han har inflytande över ekonomiska tillgångar så där bortom all sans och förnuft.
Gessen söker sanningen om Putin i offentliga dokument som böcker, tidningar, vittnesmål och protokoll från utredningar och rättegångar. Det gäller faktiska händelser som ekonomisk svindel, överfall, misshandel, dråp och (gift)mord som det går att följa i den gamla KGB- officerarens fotspår.
Problemet är skulle säkert Leif GW säga att Putin har sopat igen spåren som den gamle KGB:are från Piter som han är. Något Masha Gessen försöker nysta upp med sina källor.
Vilket är problematiskt när den tekniska bevisningen saknas för det blir mer en lång indiciekedja av brott och oegentligheter på hans väg mot karriärens toppar.
En karriär, klassresa, som i sig är helt osannolik!
Möjlig i det maktens tomrum som uppstod efter Sovjetunionens kollaps? 

Bild: Putin och mutti Merkel från en Vårsalong på Liljevalchs. Visst lever världens ledare i våra folkliga föreställningar! Mutti Merkel som har god hand med gubbarna Putin, Trump (nej inte han) och Macron. Om Putin sa hon speciellt, att han lever i sin egen alldeles egna värld, när hon försökte diskutera annekteringen av Krim med honom. 

Eftersom Kistalight har gett bort sin Masha Gessen bok om Putin Mannen utan ansikte kan jag just nu inte kolla hur hon egentligen tänkte apropå Putins personlighet.
Men den ledande tesen var att han, Putin, saknade persona och hans jag var undanglidande  formlöst och konturlöst!
Kort sagt mannen saknar karaktär tycker Masha Gessen!
Mannen utan ansikte!
Inte så konstigt tänker Kistalight!
Måste kosta på att redan i ungdomen fostras till en KGB-officer, gå omkring och vara hemlig jämt, undvika intriger, konspirationer och rentav utrensningar.
Då gäller det att ligga lågt om du ska göra karriär, ha alla hästar hemma, liksom inte synas,ha sina hållhakar och slå till när tillfälle ges!
Spegla sig i makten liksom!
Utvecklas då en narcissistisk personlighet?
Har någon sett en värdegrund?
Måste väl vara den ryska författningen, nationen (nationalism och det ryska imperiet) och den ortodoxa kyrkan.
Den ryska författningen garanterar maktdelning mellan president - regering (Verkställande makt) och duman - Riksdagen och Rådet (lagstiftande makt) och domstolar som är dömande makt.
Men i praktiken är det president Putin som styr. 
Inte lätt med demokrati efter 70 år av Sovjetstyre, marxism-leninism, stalinism, KGB och proletariatets diktatur.
Demokrati måste erövras och är ingen papperskonstruktion eller fernissad Potemkinkuliss!

Tjoho!
Bättre med manipulerad demokrati än ingen demokrati alls?
En inställd spelning är också en spelning som Uffe Lundell säger.

Something in the air!
Det ligger någonting i luften i sankt Peter.

Staden som skapades som en idé och ett projekt i ett deltaland med myggor och dimma på en ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, såg ett tsarvälde falla, fick uppleva en osannolik historisk revolution (egentligen mer en statskupp av bolsjevikerna) där en idélära (marxism-leninism) fick styra landet.
Jämför kartan eller landskapet!
Verklighet eller vision?
Sedan fick folket i Piter genomlida Sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men även glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget (www2), fått sitt namn tillbaka (identitet), blivit berömt (ryktbart) för sina trollfabriker och att det är Putins födelsestad där han startade sin osannolika karriär mot att bli en mycket rysk president.

Den gamla staden Piter

på folkets sidor sliter

PS Undrar om inte Joseph Brodskys idé om att staden Piter mer är ett fönster mot den väldiga ryska kontinenten än mot Europa gäller mer än någonsin! 

PS Kistalight kommer att skynda till årets bokrea och köpa Bengt Jangfeldts Vi och Dom om Ryssland som idé. Ska bli spännande att förkovra sig om det land och dessa ryssar som verkar så hemfallna åt idéer, lidande och lätt galenskap.



©Thommy Sjöberg

Om du åker till Sankt Petersburg ... Remix

 

Baby it´s cold outside but worth it in S:t Petersburg

Maria Sharapova spänstig  tennispro och före detta världsstjärna i konsten att svinga sitt racket mellan baslinjerna. Här gör hon ett litet hopp (jump) vid den frusna floden Neva mitt emot Vinterpalatset och Eremitaget i en av världens vackraste städer.

Sankt Petersburg är en riktig vinterstad men kan också vara som vackrast i maj,  juni, tidig sommar och man talar om stadens Vita Nätter. Försommar är en mycket passande tid för att spela fotboll i staden Piter och vi på Kistalight tror att Svenska landslaget i fotboll kan få några riktigt trevliga matcher i staden på Krestovskij Stadion på västra delen av Krestovskijön, Är du en riktig fotbollssupporter får du kanske några timmar över och kan passa på att turista i staden och ta del av stadens historia genom att läsa vår blogg nedan.

 Kistalight är klar med sin räta linjens ekvation (se förra bloggen) för Celsius grader som en funktion av Fahrenheit (fucking freezing) med de rätta koordinaterna från februari i Sankt  Piter. Se Baby It´s Cold Outside S:t Petersburg

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Är du intresserad av historia är S.t Petersburg staden för dig.
Så här i klimatförändringarnas tider kan man även fundera på hur det ska gå för staden?
När Peter den Store hade erövrat fästningen Nyen med handelsplats 1703 från den svenska stormakten och dess konung (Karl den XII) bestämde han sig för att på platsen   anlägga en ny kejserlig huvudstad i Ryssland .
Fanns det då några rådgivare (forskare eller tekniker liksom) kan man fråga sig angående den hurtiga idén om att anlägga en kejserlig stad mitt i ett deltaland (träsk) med dimmor och moskiter?
En plats där översvämningar var vardag när Neva svämmade över när isen smälte i vårfloden som kom från Ladoga . En källa som är en av Europas största insjöar med betydande vattenmängder.
Dessutom låg orten längst in i den Finska Viken där det var svinkallt, frusen vinter, si så där fem månader om året!
Peter den Store ville modernisera det efterblivna Ryssland som ett led i den utvecklingen skulle kejsarstaden S:t Petersburg anläggas vidare skulle staden bli ett fönster mot väst, Östersjön och Europa. Förebilden var Amsterdam med sina kanaler och floder och möjligen inspirerade även Venedig som var en stadsstat med sjöfart och berömd för sin lagun med öar och kanaler.
Kartan eller landskapet?
Verkligheten eller visionen?
Hur som helst det grymma projektet genomfördes med hjälp av svenska krigs och straffångar, ryska livegna bönder och soldater som fick dika ur träsk, gräva kanaler, jämna ut terrängen, driva ned ekpålar för grunderna till husen och palatsen. Brister på redskap, grymheter hos byggherrarna, utmattning och sjukdomar lär ha gjort bygget till en fruktansvärd arbetsplats att jämföras med en krigsskådeplats där över sjuhundra tusen människor fick sätta livet till allt enligt historikern Kjlutlevskij berättar Elif Batuman i sin bok Besatta om rysk litteratur och historia.
En stad som växer fram organiskt över tid från kanske fångst och handelsplats till en större by sedan stad med organisation av politiskt styre, religion, kunskap och militär och rent av blir en stadsstat får en mer naturlig relation till sin plats än en stad som anläggs som en hårdhänd ide eller ett projekt. Här kan man säga att Peter den Stores stad kom att spegla sig i makt och rikedom men frånvaron av en organiska tillväxt gör att staden också kan upplevas som en kuliss, den berömda Potemkinkulissen kanske, en viss tomhet och om Piter har en karaktär så ligger narcissismen nära.
En spegel för överheten!
Ödsligheten bortom paradgatorna, Nevskij Prospekt, kejsarboningen Vinterpalatset, fylldes så småningom med institutioner Universitetet, ämbetsverk med tjänstemän och de rika ryska furstarnas palats längs Fontankakanalen.
Visst blev det till slut en stad av Peter den Stores vision, staden växte bortom maktens centrum, folk bosatte sig på öarna i deltat och Piter befolkades av människor från landsbygden, fattiga och livegna bönder som blivit fria, hantverkare och köpmän som idkade handel, en medelklass av tjänstemän kring de kejserliga institutionerna, lärare och forskare kring universiteten och Peter den Stores fönster mot Europa öppnade upp för byggare, arkitekter och businessmän från Europa (Tyskland, Nederländerna och Italien) även svenskar och svenska företag (Nobel t ex) hittade vägen till Piter.
Två symboler är viktiga för att tolka myten om Sankt Petersburg (grundbultar) den ena är Falconets stora monument av Peter den Store, 1782, där han sitter på en stegrande häst som ser ut att hoppa från en klippa direkt ut i Neva.
Något i den skulpturala balansen där som inte stämmer!
Skulpturen tolkades i en dikt av Pusjkin 1824 Bronsryttaren. En dikt som förmedlar naturens hämnd på tsaren. Diktens huvudperson Jevgenij förbannar tsaren, som låtit en stad växa upp ur havet, vid den stora översvämningen 1824. Bronsryttaren på sin klippa kastar sig då ned från sin piedestal och jagar den stackars tjänstemannen J längs gator och kanaler och som bokstavligen förlorar förståndet.
En mycket rysk (Piter) historia!

It´s something in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något av en galenskap lurar bortom kanalerna och vattenspeglarna?
Undrar också om inte dagens terrorism har en del av sina rötter här?

Bild; käcka gossar, medlemmar från den ryska terrorgruppen Folkviljan, Narodnaja Volja 1870 - 80-tal.

En terrorkultur före globalisering, digitalisering och moderniteten växte fram hos radikala (ofta) studenter från medelklassen i det ryska samhället speciellt i storstäderna Moskva och Sankt Petersburg. De kallades nihilister och narodniker och trodde på idéer om att terror behövdes för att störta makten speciellt tsaren och att folket skulle ta över. Idéer som sedan Lenin utvecklade i sin tes om proletariatets diktatur och sin tolkning av marxismen. I romaner av Turgenev, Tolstoj och Dostojevskij vimlar nihilister och anarkister förbi som mörka stråk i samhällsskildringen. I Andre Belyjs  modernistiska roman Petersburg blir en terrorist tvungen att döda sin egen far med hjälp av en tidsinställd bomb gömd i en antropomorfisk (sic!) sardinburk kallad Pepp Peppovitj Pepp allt enligt den begåvade Rysslandskännaren Elif Batuman.
Alexander den II 1855 - 1881 var en tsar som levde farligt, mycket farligt, under narodnikernas hot. Han överlevde ett antal attentat men i mars 1881 föll han offer för en bomb vid Katarinakanalen inte långt från Vinterpalatset. Ironiskt nog var Alexander den II en av Tsarrysslands mer reformvänliga kejsare han avskaffade livegenskapen hos bönderna och han skulle ha undertecknat fler reformer som skulle ha främjat utvecklingen av demokratin några dagar efter attentatet.
Är du filosofiskt lagd kanske du funderar på hur samhället skulle ha blivit om Alexander den II fått leva och genomföra sina reformer i Ryssland. Istället blev det en hårdhänt regim, Alexander den III, som tog över och en utveckling som ledde landet in i ww1 och den Ryska revolutionen.

Vill du läsa ett av 1900-talets mest berömda och kanske mest lysande reportage?
Då ska du läsa John Reeds Tio dagar som skakade världen!
Det är ett reportage med stor närvaro!
Du får följa de dramatiska dagarna under Rysslands oktoberrevolution 1917, alla turerna med soldat, bonde och arbetarråd, den provisoriska regeringens fall, Lenin dyker upp på scenen, massmötenas resolutioner, Vinterpalatset (skräpigt) efter stormningen, känslan av besatt och hänförd stämning.
Allt utan så mycket distans och ibland så slår den kommunistiska retoriken igenom; bourgeoisins bepansrade näve som försökte krossa revolutionen!
Frågan är om inte huvudstaden Petrograd (staden byter namn under ww1 för att inte låta så tysk) är det lysande reportagets huvudperson.
Sankt Petersburg, Petrograd senare Leningrad som centrum för en av 1900-talets stora historiska händelser!
Fina förord till boken Tio dagar som skakade världen (svenska versionen 1967 och 1975) av i tur och ordning JOLO (svenska reporterlegenden som blev expert på www1) som hyllar reportaget, ett av dem du ska läsa om du vill bli journalist, och ingen mindre än Vladimir Lenin och slutligen John Reed själv.

FREE

AVS Sankt Petersburg

Share

 Download

powered by

Under 1930-talet fick invånarna i Piter genomlida Den Stora terrorn som började med mordet på stadens  populäre förste partisekreterare Sergej Kirov 1 december 1934. Mordet blev starten för omfattande utrensningar inom kommunistpartiet mer om detta och den 900 dagar långa belägringen av Leningrad under ww2 kan du läsa om, se ovan, i AVS Sankt Petersburg av Kistalight.
I AVS ... ovan från början av 2000-talet besökte vi även en skola i S,t Petersburg nära Smolniinstitutet där vi pratade med elever och lärare. Det finns djupa bildningstraditioner i S:t Petersburg. Här finns högskolor som trots dålig ekonomi och nedskärningar i Putins Ryssland ligger långt framme. Tekniska högskolan och S:t Petersburgs universitet har vid flera tillfällen vunnit VM i programmering. En riktig datahacker finner du ofta från S.t Petersburg.
Ett sätt att få jobb i en hård rysk verklighet!

Baby It's Cold Outside S:t Petersburg - Womens Day

Vill du möta en storstilad karaktär från Sankt Petersburg ska du läsa om Olga Ladyzhenskaya. En människa med en personlighet som fascinerar och vi undrar var hon hämtar sina vidunderliga krafter ifrån för att klara av allt hon fått gå igenom i livet. Olga L ett människoöde så typiskt för Sankt Petersburg och hon finns liksom som en del av stadens DNA.

Från Womans Day knyter vi an till temat med en mycket märkvärdig kvinna Olga Ladyzhenskaya från Sankt Petersburg som hyllades, Happy 97th birthday, på Doodle Google 7 mars 2019.
Hon var matematiker, forskare, och utvecklade speciellt teorier omkring differentialekvationer. På många sätt en typisk intellektuell (kombinerar idéer, lidande och innerlig tro) från S.t Petersburg och Ryssland. Hon förlorade sin far, som var lärare i matematik, i Stalins Stora terror. Fadern blev arkebuserad av NKVD (föregångaren till KGB) 1937. Olga L fick inte börja sina högre studier i matematik på Leningrads universitet, som dotter till en folkets fiende, men kom så småningom in på Moskvas universitet där hon bedrev högre studier i matematik och avlade en doktorsexamen kring partiella differentialekvationer. Trots allt lidande i gamla Leningrad återvände hon till staden och var medlem (verksam) i det berömda Steklov Institutet för Matematik även kallat Ryska Vetenskapsakademien.
Olga L tillhörde de fritänkande i S.t Petersburgs intellektuella liv. Hon var god vän med Alexander Solsjenitsin som nämnde hennes far i Gulagarkipelagen och Anna Achmatova kände Olga så väl att hon tillägnade henne ett poem. Hon älskade naturen och kulturen, hjälpte sina medmänniskor i Piter, visade stor empati, var en lysande historieberättare och hämtade styrka i sin djupa religiösa tro. Trots att hon blev S:t Petersburg trogen lämnade hon gärna staden under de mörka vintermånaderna. På väg till en sådan resa, Florida och solen, avled hon stilla i sömnen under natten, dagen före sin avfärd.

Olga LADYZHENSKAYA

20th century Fields: Mathematics

Born: 1922 in Kologriv (Russia)
Death: 2004 in Saint Petersburg(Russia)
Lomonosov Gold Medal in 2002
Main achievements: First rigorous proofs of the convergence of a finite difference method for the Navier–Stokes equations. (From History of Scientific History)

Vill man  ta del av  en riktigt fin artikel om människan, matematikern och forskaren Olga Ladyzhenskaya så läs från History of Scientific History Olga Ladyzhenskaya!

Finns det då någonting i dag, something in the air, i vår vackra stad Sankt Peter?
Är kreativiteten eller galenskapen fortfarande närvarande i Piter?
Ja åtminstone finns det trollfabriker för fattiga studenter med en smula datakunskaper, berättartalang eller varför inte hackertalanger som kan komma till uttryck i fejkade tweets och bluffinlägg på Facebook. Nättroll alltså som både underblåser social oro, jobbar med rysk propaganda och försöker påverka val i världen via sociala medier.
Kanske och inte bara kanske har dessa troll påverkat och påskyndat, både Brexit och Trumps överraskande väg till att bli folkvald president i USA.
Då pratar (snackar) vi om en mycket tung aktör i världspolitiken!
Hur har påverkan sett ut från trollen i Ungern, Polen och Italien och andra länder där populistiska partier har stort inflytande kan man också fråga sig.
Slika trollerier är naturligtvis lättare att driva i en autokrati, så där någonstans mellan demokrati och diktatur, om man som regim har ambitionen att vara en aktör i världspolitiken!
 Finns det dessutom även en uppsättning av tekniska troll som hanterar bootar, botnets, Ddos-anfall som kan överbelasta servrar, och Twitterrobotar för hatkampanjer styrda av flinka administrativa trollstudenter (nu snackar vi kriminalitet och brott mot företag, instititioner och rättsstater) för att bli en stark aktör i det politiska spelet mellan Ryssland och omvärlden.
Tjaa. då är vi i Piter, S:t Petersburg, där du kan finna en datahacker!
Ett sätt att få jobb!

Ovan Ljudmila Savtjuk wallraffande (fd) troll som driver (drev) en rättsprocess för bland annat utebliven lön från ryktbar trollfabrik på Savusjkina-gatan i S.t Petersburg där hon arbetat.

En rättsprocess som givit henne rätt  där hon får ett symboliskt skadestånd på en rubel men trollfabriken fortsätter sin verksamhet (Svt 18/12 -17).
Ljudmila tycker sig ändå ha uppnått sitt huvudsyfte med processen genom att bevisa att troll finns.
Jag ett internettroll, driver en rättsprocess, får rätt, alltså finns jag!

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Staden som skapades i ett deltaland (myggor och dimma) på ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, sett tsarväldet falla, upplevt en osannolik historisk revolution, genomlidit sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men också glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget, fått sitt namn tillbaka (identitet) och blivit berömd (ryktbart) för sina trollfabriker.
Kistalight har en gammal bild från 2000-talets början från firandet av fredsdagen för ww2 i S:t Petersburg.  Det stora fosterländska krigets heliga dag 9 maj, på en överlevande och hjälte prydd med ett antal hedersmedaljer och still going strong. Några finns kanske ännu i livet och de är dom bland många andra av S:t Petersburgs vanliga invånare som är stadens hjältar. Eftersom det inte går just nu att få fram en bild på min överlevande hjälte, snäll gammal vithårig farbror med käpp, med kavajen fylld med ordnar, lägger jag istället in en bild på min andre hjälte från Piter.
Josip Brodskij, Samizdatpoet från Piter, betydligt tuffare än att vara indieförfattare på Kistalight och försvinna i internetvärldens brus, här gällde underjordiska publikationer, ofta som stenciler eller handskrifter som spreds utanför statens kontroll och den politisk korrekta (pk) stilen som hörde kommunistpartiet till. Brodskij gick sin egen knaggliga väg, hoppade av skolan (inte lätt att vara ung judisk pojke i 1950-talets Leningrad) åkte på geologiexpeditioner i Asien, blev förvisad i norr ovanför polcirkeln, Archangelsk, och drabbades litterärt av (sic!) W H Audens poesi genom tillsända böcker av vänner.
Vilket formade honom som poet när han kom tillbaka till Leningrad.
Nedan Joseph Brodsky (ryska Josip Brodskij) som tvingades lämna staden och Ryssland och gå i exil 1972 32 år gammal.

Den unge Joseph Brodsky i sitt hem 1958 nära Fontankakanalen i Leningrad. Bild Brodskys far

Brodsky som skrivit utmärkta essäer om resor, städer och poesi.  I den självbiografiska biten Ett och ett halvt rum från Att behaga en skugga anser han att Leningrad under Sovjettiden mer blev ett fönster mot det väldiga Sovjetimperiet (i dag Ryssland) än mot Europa.
Genom att staden ligger där på randen till den väldiga ryska kontinenten.
Ett faktum som kanske gäller än i dag?!
Ska du få syn på Ryssland, kolla vad som sker i S.t Petersburg!

©Thommy Sjöberg