Monday, May 17, 2021

Bruno K Öijer, Wild Bill och Bellman i Kolmätargränd

 

Kistalight tassar vidare i sin ungdoms fotspår, inspirerade av bitarna från Parkgatan (se Gesällprov Light Parkgatan).
I dag några rader till i  adressboken med en bit från Gamla Stan; Brantingtorget och Kolmätargränd.
Skådom nu Kolmätargränden, / smal och smutsig, full med grus / rådstutaket syns vid änden, / s´en blott krog och jungfruhus. Ur ett bugnat fönstergaller / syns en nymf med skinnkarpus; /strax burdus / slagsmål och skvaller; / nakna hjässor, tomma krus. (N:o 34 Fredmans Epistel) Citat från Bellman

På Kistalight har vi alltid varit ett fan av Bruno K Öijer.
 I vår ungdom har vi rent av träffat honom!
Mysko tillställning!
Så här gick det till!
Någon gång på 70-talet, jag och ungdomskompisen Leffe K är ute och svirar i Gamla Stan, hamnar på uteservering typ något kvarter bortom Börshuset vid Brantingtorget dit vi hittar genom mytisk passage, Kolmätargränd.
Där; detaljerna är något dimmiga, finns massor av stolar och bord, nästan alla gäster har gått hem.
Det är i en timme när inga mödrar önskar att deras söner eller döttrar ska vara ute på Stan!
Av någon anledning, diffust varför, sitter jag och kompisen Leffe K och en något bedagad äldre dam (typ över 30 vårar) i en stor poet hatt, hel del smink, tunn schal slängd över axeln, en lågmäld ung Bruno K och den vildsinte Congaspelaren och musicalartisten wild Bill vid ett cafébord. Vår musician och hippie, wild Bill, hade till och med medverkat i Hair under flower power-åren och var gift med en begåvad skådespelerska.
Wild Bill smörar för Bruno K.
Fantastiskt det där att du delar ut ditt litterära pris som 1-kronor i tunnelbanan (stipendieutkastning) säger han!

Leffe K och jag nickar instämmande osäkert varför eftersom vi är arbetargrabbar och tycker att all kosing, inkomster så väl som stipendier, ska man vara varsam och sparsam med!
Bruno K. säger ingenting, hm…hm, men tycks vara gullig mot damen i den stora poethatten.
Wild Bill fattar agg mot damen i poethatten!
Dunkelt varför?
Wild Bill tuggar fradga, kastar ut okvädinsord mot damen i den stora poethatten, sminket rinner och hennes ögon tåras.
Jag och min ungdomskompis Leffe Karlsson säger ingenting, Bruno K. säger hm…hm och den äldre damen med poethatten gråter och sminket droppar.
Plötsligt börjar wild Bill, vår congakille, kasta stolar omkring sig och skjuta bordet framför sig oklart varför men stolarna far genom luften och damen med poethatten skriker och vi, Leffe K och jag, får kalla fötter och bråttom hem genom gränden i Bellmans Kolmätargränd.
Detta skedde som sagt i en timme när inga mödrar önskar att deras söner ska vara ute på Stan tillsammans med vilda congaspelare, dunkla poeter som säger hm ...hm och för hårt sminkade äldre damer med stora bohemhattar som skapar tumult i unga herrars hjärtan.
Än i dag undrar jag över dessa stolar!
Varför for dom genom luften?
Egentligen!

© Thommy Sjöberg

3 comments:

Thommy Kistalight said...

Putsar en aning på inslaget ovan!
Lägger tidigare kommentarer här!
7 COMMENTS:
Thommy Kistalight said...
Bloggens rubrik borde kanske vara: Wild Bill revisited

9:56 AM
Anonymous said...
Bob Dylan :D

2:40 AM
Thommy Kistalight said...
Just D!

1:33 PM
Anonymous said...
Bruno K Revisited!
Absolut sann i en dimmig konstnärlig mening.
Jämför debatten i bloggvärlden de senaste dagarna om vad som är sant och falskt!

5:24 AM
Love Sjöberg said...
Underbart..sena nätter och skumma karaktärer...tyvärr så finns det bara broilers och dockor om du går ut i dagens Stockholm..eller så har jag inte lokaliserat de här ställena...

7:08 AM
Thommy Kistalight said...
Finns säkert även profiler i dag i Stockholms svarta natt.
Möjligen är det också så att karaktärerna ovan filtrerats i tillvarons torrtumlare och förstärkts genom att beskådas med tillbakablickandets skumögda glasögon!!!!!!

7:34 AM
Anonymous said...
Tjoho!
Har precis köpt biljett för att se Bruno K Öijer häruppe:-}
Vem sa att inget händer i Norrland!

Kistalight said...

Från dikten Den Enda av Bruno K Öijer ur diktsamlingen Och Natten Viskade Annabel Lee (Vilken poetisk titel).
Tror vi, Kistalight, att det finns en förebild till diktens hjältinna från kvinnan i natten med bohemisk hatt och poetisk aurora från Gamla Stan som när det begav sig satte unga mäns hjärta i brand.

/ _ _ _ /
den enda som lyckades fånga mitt intresse
var en vacker men något sliten kvinna
jag glömmer inte
hennes erotiska nästan viskande röst
när hon drog mej intill sej och berättade
att hon hade ett självlysande hjärta
som lyste så starkt
att hon kunde stå utomhus om natten
och vägleda rymdfarkoster
Från Och natten viskade Annabel Lee Bruno K. Öijer

Kistalight rubriksättare said...

Alternativ rubrik till biten ovan kunde vara:

Bellman, Wild Bill och Bruno K i Kolmätargränd

eller varför inte en Bellmanbit, det var en Congaspelare, en nutida poet och Bellman ...