Sunday, August 07, 2005

Ishockey light

Ibland när sommaren, juli, kan kännas allt för tryckande och kvävande kan min längtan gå till en kylig ishall. Där kan tankar och känslor liksom klarna och få en balans som känns bra för en gammal hockeyförälder som under många år tillbringat åtskilliga sommarveckor i olika islador.

Ishockey eller hockey eller Hoo – Gee som indianerna i Georgian Bay i Ontario i Kanada vrålade när de spelade med klubbor på isarna och slog på varandra så stickor och snö yrde. Det var på den tiden när engelsmän och fransmän började kolonisera Nordamerika.
- Aj det gör ont! Var vad de skrek. Och ont kan det göra och spela hockey. Det är de tuffa grabbarnas sport. Första riktiga hockeymatchen spelades i Halifax i Kanada 1855 och det var i Kanada sporten grundades och utvecklades.
I dag är hockeyn Kanadas nationalsport. Sporten är stor även i länder som Ryssland, Finland, Tjeckien och Sverige. Den geografiska utbredningen av sporten sammanfaller med Tajgan, världens största sammanhängande barrskogsbälte och elaka tungor säger även att de sammanfaller med brännvinsbältet. Känslomässigt hör hockeyn hemma bland barrskogsvidder, kyla, svårmod, snus och brännvin. Till sin karaktär är den rå pionjäranda och uppkäftig arbetarklass som talar om att här ska ingen jävel komma och ta sig friheter. Fans drar hockeyn bland grabbar med macho yrken som byggnadsjobbare, gruvarbetare, hantverkare, brandmän och förstås en massa andra, så var det åtminstone en gång i tiden. När den är som bäst bjuder sporten på utsålda hus, stämning, adrenalin och stor sport.


The Goal, en av NHL-hockeyns coolaste mål när Bobby Orr avgör en finalserie på övertid mot S:t Louis 1970.

Dryden, Orr och Scotty Bowman
Vill man läsa en klassiker om hockeyn historia och hockeyns själ ska man läsa Ken Drydens The Game . En välskriven, nästan litterär, bok om ishockey. Dryden var målvakt i Montreal Canadiens under 1970-talet. Han tog även del i de klassiska utmanarmatcherna mellan Sovjet och Kanada 1972. Dryden är något så ovanligt, i hockeysammanhang, som utbildad jurist, under NHL-karriären tog han tjänstledigt under ett år och avslutade sina studier. Ken Dryden är i dag general manager för Toronto Maple Leafs och minister för social utveckling. The Game skrev han efter hockeykarriärens slut och där finns ett fint porträtt av Scotty Bowman; om hans uppväxt vid the Avenues i Montreal, ett fattigt invandrarområde, och hans utveckling till en ledande coach i NHL. Frågar man Bowman vad som är hemligheten med hans framgångar som coach så svarar han:
- Att ha de rätta spelarna på isen.
Bobby Orr porträtteras; sen var det Orr skriver han och ingen spelare har som Orr dominerat ett lag och en liga de år han stod på topp. Dryden beskriver de sista lirarna som var fostrade i en hockeytradition där grunden lärs in spontant utomhus på frusna floder, dammar och sjöar.
Hockeyn har ju utvecklats sedan Dryden skrev The Game men spelets själ är densamma och de spelare som skapar liret gör det genom att ha levt och lärt sitt spel utanför de organiserade ramarna. De skapar helt enkelt spelet genom att ha lirat mycket i förorten; ensam, i grupp, och på gator och torg.
Hockeyn har dock för länge sedan flyttat inomhus och blivit en organiserad medelklassport där träning mer bedrivs som utbildning än att man lattjar och har lite kul på isen. En geografisk förflyttning har även skett av de professionella utövarna av sporten. I NHL finns de flesta lagen i USA och i Europa finns allt fler ekonomiskt starka hockeyligor i Centraleuropa, alltså söder om våra barrskogsländer. Hockeyländerna ovan framstår allt mer som producenter av hockeylirare och framförallt är det Kanada och Ryssland som levererar lirare. I Kanadas fall har det hänt att man blivit av med hela lag när köpstarka amerikanska dollar lagts på bordet. Idrottens kommersialisering har alltså gjort sig kraftigt märkbar i hockeyns värld men ännu är det för tidigt och säga hur det förändrar sporten.
Påverkar gör det i alla fall på ett mentalt plan.
- Kanske man skulle kunna säga att Drydens ord om filosofin ”to invent the game” i den mening att grabbarna ska lira på, hitta egna vägar och därmed skapa utrymme, ice, för sitt spel har reducerats och ersatts med tränares taktik och krympta ytor och kommersiella villkor. Talanger, bollgenier och karismatiska, uppkäftiga, naturbegåvningar får allt svårare att hävda sig. De som var hockeyns själ. I dag gäller mest hard work och hockeyjobbare även om branschen skriker efter lirare och underhållning.
LarsThommy

0 Comments:

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home