Problem i kunskapens trappa eller Vilse i pannkakan?
Läroplaner och dolda läroplaner, traditionell och progressiv pedagogik, kateder eller projekt, teaching and learning, mentor eller klasslärare, mål eller detaljstyrning, arbetslag men individuell lönesättning, Walldorf och Montessori, Piaget eller Vygotskij, pedagogikens gurus och idéer och inga designade spotlights i skolans korridorer.
Någonstans finns en hake i denna rapliknande lilla lärarlitania.
Motsättningen eller haken är väl redan antydd. En organisationskultur lever kvar i lager på lager men har inte ersatts av en ny överblickbar och fungerande sådan.
Någon, läraren, måste ändå baxa fram den trögrörliga motsägelsefulla skapelse som är dagens skola och då får man kryssa fram genom skolans arkipelag av förväntningar av gammalt och nytt. Klart att det blir grundstötning på en och annan grynna. I värsta fall kör man fast i farleden.
- Kanske ska vi helt enkelt skrota schema, klassrum och tidsbundna lektioner och låta arbetsuppgiften stå i centrum. Logiken talar dock för att även detta kräver ledarskap och organisation. En smidig och flexibel satsning för att klara av något sådant kostar troligen mer än det smakar.
Det är ingen tillfällighet att undervisningstid, klasser och schema hänger kvar varvat med självstudier. Det blir helt enkelt mest ekonomiskt så.
Pedagogiskt finns det också en del fördelar med gammaldags teaching. Inlärningsstilar hos eleverna som vi vet en hel del om i dag pekar på att språkinlärning och andra färdigheter bäst lärs in med läraren som aktiv pedagog – se teacher.
Är inte heller så säker på att samhället är villigt att göra några genomgripande ekonomiska satsningar på skolan. Se även temanummer Alba som har spännande artiklar om kunskapssynen i skolan i nr 2 2005.
Måste här samtidigt passa på att puffa för vår skolas skickliga lärarkår. Här finns en professionell grupp människor som dag efter dag, vecka efter vecka, år ut och år in klarar av att leda ett arbete med unga människor som är i puberteten, en av de faser i en människas liv som är som mest omvälvande, på ett metodiskt och omväxlande sätt.
- Vi är alla mycket mer professionella än vi tror. Vi klarar av mixen av metoder av gammalt och nytt.
Tycker också, som gammal fyrtiotalist, att grundskolan som idé, en skola för alla och mötesplats för olika samhällsklasser är ett projekt som jag sörjer över nu när den minskar i betydelse. Ett dynamiskt rörligt samhälle behöver ta tillvara begåvningar och talanger både av krassa skäl men också för att skapa (behålla?) ett rättvisare samhälle.
- Ska ett spännande och kreativt samhälle kunna utvecklas måste det finnas mötesplatser för människor med olika bakgrund.
Back>< to be continued
Copyright: LarsThommy
Friday, June 17, 2005
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment