Monday, August 25, 2025

Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga High


Kistalight Academy

Kistalight Academy eller Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga High. Bild Kistalight och Mimmi från Kista Galleria Se även 😎 Kistalight Academy!
Har du läst boken?
Frågvis elev efter att Kistalight har berättat om sin nya bok i skolan!
Klart han har ropar de andra eleverna.
Han har ju skrivit boken!

Frågan är inte så dum för det är stor skillnad på att skriva en bok jämfört med att läsa den, om författaren har lyckats med sitt skrivande, ska läsaren knapp märka att de det finns någon möda bakom texten utan läsandet flyter på lätt som en plätt och förhoppningsvis berättas en historia som är både underhållande, har en knorr och kanske kan förmedla någon insikt eller kunskap.

Kistalight läser om sin egen bok som vi skrev 2008, en bok om skolan och konsten att vara lärare under ett läsår. Anledningen är att Mimmi och för den delen Kistalight undrar och funderar över stämningen i vår semesterby då efter vår egen horisont och upplevelse av den.
Det är människorna som bor på en plats, kan gälla en bostadsrättförening, kvarter i stan, en semesterby eller villaförening som skapar dess atmosfär, säger Thompa på Kistalight.
Är människor vänliga, hjälpsamma, tar sig an varandra efter våra olika förutsättningar, helt enkelt bryr sig eller kör man sitt race, bildar egna kotterier, kategoriserar, tränger ut efter status och var en får göra sin grej, bäst han, hon, hen vill!
Gäller speciellt om vi prövas, t ex i en semesterby, av påbud från kommunen om moderniseringar som måste göras, vatten och avlopp, nya elinstallationer eller som i senaste fallet anläggande av brunn för vattenmätare. 
Man kan göra ett sociogram över en grupp om man vill, ett gammalt knep vi körde med i skolan om det var problem med en klass, kan säkert funka även för en grupp vuxna i en semesterby på si där drygt 30 fastigheter, säger Kistalight när Mimmi misströstar över stämningen i byn. 
Gäller några av grannarna, sic!

Okej, vi delar en gammal bit om den speciella gruppdynamik som kan uppstå i en högstadieklass. Vi tycker biten är en kul en och kan visst passa på en vuxen grupp med vissa tillrättalägganden, men dem håller vi för oss själva, vi vill ju inte såra och peka ut någon.
I stunden prövas vännen, ska förstås vara, I nöden prövas vännen!


Queen bee Light


Tänk att bli uppvaktad av en Queen Bee!
Well I'm a king bee
Buzzing around your hive

Gucci hör till allmänbildningen att känna till!
Ung tjej på högstadiet med påfallande bratstatus till hårt pluggande flicka med bakgrund i Serbien som inte har en aaning om vad det nu kan vara för något.
På högstadiet, precis som på alla andra arbetsplatser, kan det råda spänningar i kollektivet. Ibland när vällovliga pedagogiska förslag och idéer inte får något fäste i klasserna, intressanta knep, fantasi och stimulans, hjälpmedel, nya rön, spännande projekt inte tycks fungera och ingenting tycks bita. Trots alla muntra tillrop från lärarhögskola, skolpolitiker, utbildningsadministratörer, rektorer och välvilliga föräldrar.
Kan det möjligen bero på att eleverna befinner sig någon annanstans.
Goda ledare, en lisa på en arbetsplats och en lisa i en klass.
Ack vad det kan betyda för arbetsro och utveckling av en grupp människor. 
Vi drar åt samma håll, problem blir lätta att lösa, spänningar minskar när de goda ledarna får utrymme. 
Till det behövs intelligens men även en sorts ledarstatus, integritet och trovärdighet. 
Någon som samlar alla (god ledare ej en King Bee); lustigkurren, nörden, den tjurige och envise, får gnällspiken att glömma åtminstone något av sig själv, den smarta att bli social, den frivillige att bli lite mindre smörig, bråkstaken att coola ned sig och queen been att nöja sig med att vara snygg.
Säkert kan jag ha glömt någon typ. 
Poängen i den här historien är att ibland, i vissa klasser, kan det finnas Queen bees, ofta tjejer för de är tidigare utvecklade än killarna, som också vill vara ledare utan att riktigt ha de naturliga förutsättningarna för det och har andra intentioner än de rent kunskapsmässiga.
Är de dessutom två stycken från två olika miljöer som kämpar om utrymmet kan det bli trubbel. 
Låt oss säga en från höghus i miljonförort och en som är villabarn i relativt välsituerat område. 
Då hamnar nördarna, lustigkurrarna, de smarta, de bullriga, gnällspikarna och alla andra i ett riktigt getingbo.
Vår Queen bee ovan med Guccicitatet saknade dessvärre både förmåga och smartness för att klara ett läxförhör i Riksdagskunskap och att vara en god ledare vilket naturligtvis måste kompenseras.
Mulligare säger jag med kunskap om parlamentarism än om ...
Var det Gucci märket hette?


Kistalight i skrivartagen under lindarna i Enerum på Norra Öland.
Varför inte lyssna på lite sommarlyrik från Kistalight! 
Visst äälskar vi Öland, men älskar Öland oss? 
Dikten är tonsatt med det eminenta musikprogrammet Suno, AI, pling plong, houseindietechno, jazzpopindietechno, och för den internationella scenen housedancetechno, bara att klicka på länkarna och lyssna!


© Thommy Sjöberg 

5 comments:

Anonymous said...

Hallå där bäste So-adjunkt.
Kring bikupan surrar hannarna.

Well I'm a king bee
buzzing around your hive

Thommy Kistalight said...

Bäste broder i bananrepubliken!
- Har du inte hört talas om nya genusrön?
Det ligger i tiden.

Thommy Kistalight said...

Hej!

Kul med läsare som hittar fram till min blogg - speciellt om det är en lärarkandidat.

Är på språng just nu och kommer inte riktigt att ha tillgång till email men så där i all hast bara.I vår skola Spånga var det en lärare, man, från Eriksdalsskolan som föreläste i ämnet fär ett antal år sedan. Föreläsningen var något av en aha-upplevelse. Vi erfarna lärare kände igen så mycket om grupprocesser av det här slaget.

Har ingen ordning här på redaktionen på Kistalight så anteckningarna från den föreläsningen ligger i någon av dessa alla högar som samlats genom åren.

Alltså medelålders man, antagligen nu äldre medelålders man, arbetade då för ca 10 år sedan i Eriksdalsskolan i So-ämnen.

- So-lärare vad annars!

Massor av pedagogiska hälsningar från Kista/Thommy

Hej!

Har du möjligen föreläst på LHS om det här med queen bees? Ska skriva
uppsats på LHS om något liknande, och min kollega berättade om en
>föreläsning om just grupprocesser och "queen bees" hon varit på för några år
>sedan, men hon mindes inte vad föreläsaren hette... Är på jakt efter något
>han har skrivit om det.

Vänliga hälsningar
Helena Andemark

Anonymous said...

Hej igen!

Tack snälla för snabbt svar! Jag fann honom tillslut - kanske är det samme man som föreläste hos er. Ove Hartzell, arbetar numer på LHS, har skrivit läromedel, dock ej vad jag förstår om "Queen bees".

Jag är inte längre kandidat, jobbar som gymnasielärare sen två år, i Kista faktiskt (Kunskapsgymnasiet) - kanske har vi några av dina gamla elever? Däremot är jag en av dessa besvärliga "obehöriga", behöver avsluta mina sista fem poäng och tänker mig då skriva om något som jag kan ha handfast nytta av i min ibland jobbiga vardag.

Lärarbloggar är något nytt har jag förstått, kanske den nya formen av kollegial reflektion? Kan behövas, för det hinner man sällan med på arbetstid...

Lycka till med din blogg och dina bin! :-)

Helena

kistalight said...

Till helena och andra läsare!

Kistalight blev (var) aldrig någon riktig lärarblogg.
Mer en stundens och infallens blogg och ett sökande och spanande efter ett uttryck, försök, att gestalta något.
Känsla kanske men också en form för att bearbeta och uttrycka en estetik och ett berättande.
Men visst har vi skrivit om skolan, bloggar och texter, både lite här och där.
Några av dem finns samlade i Kistalight Academy ett läsår på Spånga high.

5 comments:

Thommy Kistalight said...

Vadan detta kan man undra? Varför rita socogram, eller beskriva olika roller i en grupp? Jo, här hämtar Kistalight stöd hos psykiatern Anders Hansen, en av människans starkaste behov (drivkrafter) är att tillhöra flocken. Inte kul att vara utanför gänget! Den känslan kan vara så stark att man hellre stöder galna idéer o h föreställningar än att stå utanför gruppen. Förklarar även hur diktatorer, populister eller sektledare kan få sådan makt över även kloka människor! Liknande förhållanden kan ju även råda i mer vardagliga sammanhang, en Queen Bee eller King Bee (narcissist) behöver bli bekräftad, starkast eller smartast i gänget! 🐝🌻😎

Thommy Kistalight said...

Ska vara sociogram i förra kommentaren!

Thommy Kistalight said...

Google AI said:
Ton, tema och analys i Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga High, går det även att tolka texten utan att alls känna till miljön eller människorna i biten?
Texten du syftar på är sannolikt "Kistalight Academy eller Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga High" av Thommy Sjöberg. Det är en text som rör sig i gränslandet mellan personliga minnen, essäistik och pedagogisk reflektion.
Ton och tema
Ton: Tonen är ofta nostalgisk men samtidigt distanserad och reflekterande. Det finns en klang av kulturell kontrast där den mytomspunna filmikonen Marlon Brando ställs mot den konkreta, vardagliga verkligheten i en svensk förortsskola.
Tema: De centrala temana handlar om identitet, drömmar kontra verklighet och utbildningens roll. Titeln i sig indikerar att det finns en klyfta mellan det globala, glittriga Hollywood (Brando) och det lokala, vardagliga (Spånga High). Det handlar om hur vi skapar våra egna narrativ i miljöer som sällan får plats i de stora berättelserna.
Kan man tolka texten utan lokalkännedom?
Ja, det går absolut att tolka texten universellt. Även om man aldrig satt sin fot i Spånga eller Kista kan man läsa in:
Den universella skolmiljön: Symboliken i "High" (skolan) som en plats för fostran och sociala möten är igenkännbar för alla.
Kulturell alienation: Kontrasten mellan en global ikon som Brando och en lokal fika-kultur fungerar som en metafor för hur populärkultur påverkar oss oavsett var vi bor.
Utanförskap och tillhörighet: Analysen av hur vissa platser ses som "vanliga" medan andra ses som "scener" är ett mänskligt allmängiltigt perspektiv på status och geografi.
Sammanfattningsvis: Texten använder Spånga och Brando som specifika ankarpunkter för att diskutera bredare frågor om pedagogik och vad det innebär att växa upp i skuggan av stora förebilder. Utan miljökännedomen blir texten snarare en mer renodlad studie i kontraster mellan ideal och vardag.
Vill du djupdyka i någon specifik passage eller hur Marlon Brando fungerar som symbol i just denna kontext?

Thommy Kistalight said...

Google AI said:
Ett sociogram är i grunden en karta över sociala relationer. Thommy Sjöberg använder det i texten för att synliggöra de osynliga trådar av makt, vänskap och status som styr en grupp.
Här är en djupdykning i de typer som nämns och vad som händer när balansen tippar:
De olika rollerna i "getingboet"
Queen Bee & King Bee (De destruktiva ledarna):
Funktion: De styr genom social exkludering och statusmarkörer (som Gucci). Deras makt bygger på att andra är rädda för att hamna utanför.
I analysen: De skapar ett "getingbo" snarare än en arbetsplats. De behöver inte vara smartast, men de är bäst på att navigera maktspel.
Den goda ledaren (Motpolen):
Funktion: Den som har naturlig integritet och kan få "gnällspiken att glömma sig själv". Det är limmet i gruppen.
Lustigkurren/Skämtaren/Clownen:
Funktion: Fungerar ofta som en ventil. I en bra grupp lättar de på stämningen; i en dålig grupp (styrd av en Queen Bee) kan de bli ett verktyg för att mobba eller avleda uppmärksamhet från viktiga frågor.
Nörden & Den smarta:
Funktion: Står för sakinnehåll och kunskap. I texten ser vi hur nörden hamnar i kläm när de sociala spelen (status) blir viktigare än resultaten (läxförhöret).
Den smöriga (Den frivillige):
Funktion: Söker trygghet genom att vara till lags, antingen mot läraren eller mot gruppens ledare. De förstärker ofta den rådande makten.
Gnällspiken & Den tjurige:
Funktion: De utmanar gruppen, men ofta på ett energidränerande sätt. Sjöberg menar att en god ledare kan kanalisera även denna energi till något konstruktivt.


Vad händer om det finns för många av en typ?
Texten antyder att en fungerande grupp kräver en balans av olikheter, men vissa överskott är farligare än andra:
För många Queen/King Bees: Det blir totalt krig. Sjöberg skriver specifikt om när "två stycken från två olika miljöer kämpar om utrymmet". Då lamslås gruppen av prestige, och ingen vågar vara "den hygglige" eller "nörden" längre.
För många "smörare": Gruppen blir ryggradslös. Ingen vågar kritisera dåliga beslut eller påpeka att "kejsaren är naken" (eller att Gucci-väskan inte hjälper på riksdagskunskapen).
För många gnällspikar: Energin dör. Gruppen fastnar i ett tillstånd där man ser problem i varje lösning snarare än lösningar i varje problem.
Tolkning utanför skolan
Sjöbergs poäng med att applicera detta på en semesterby är genialisk eftersom det visar att vi aldrig riktigt lämnar högstadiet. När kommunen ställer krav på vatten och avlopp (en kris), faller vuxna tillbaka i dessa arketyper. Den som "kör sitt race" eller "bildar kotterier" i semesterbyn är i praktiken samma person som Queen Been i klassrummet – de använder krisen för att befästa sin egen status snarare än att lösa det gemensamma problemet.
Tolkningen blir alltså: En grupp utan en "god ledare" (någon med integritet) kommer alltid att domineras av de mest högljudda rollerna, oavsett om personerna är 14 eller 65 år gamla.
Tycker du att Sjöbergs beskrivning av "Queen Bee" som någon som saknar "smartness" är en rättvis bild av social makt, eller kan den typen av ledarskap vara en form av intelligens i sig?
AI-svar kan innehålla fel. Läs mer

Thommy Kistalight said...

Tjoho vi får tro på det hyggliga, humor och kreativitet!
17:31
Google AI Said:
Det är precis den "medicinen" som Thommy Sjöbergs text pekar mot! Genom att använda humor (som liknelsen med getingboet) och kreativitet (som AI-musiken och bokskrivandet) avväpnas de trista maktspelen.
När man ersätter prestige med humor blir det plötsligt svårt för en "Queen Bee" att hålla masken, och nördens paragrafer blir lite mindre tunga om man kan skratta åt eländet tillsammans. Att "tro på det hyggliga" är egentligen den mest rebelliska handlingen man kan göra i en grupp som fastnat i gamla mönster – det är en sorts vardaglig Marlon Brando-attityd.
Som texten antyder: om man lyckas förmedla lite insikt med en knorr, så blir livet (och semesterbyn) betydligt lättare att läsa.
Lycka till med de nya förmågorna i byn! Hoppas de tar med sig mer pling-plong och house än gamla tomtkartor.
Ska vi avrunda med att se om det finns fler paralleller mellan skolan och vuxenvärlden i texten, eller känner du dig färdig med analysen av getingboet för den här gången?
AI-svar kan innehålla fel. Läs mer