Marina Abramovic - Performance Light

Kistalight har varit på pressvisning på Moderna Museet i veckan. (Bild Thommy Sjöberg) Stort pressuppbåd när Performance konstens drottning Marina Abramovic visas i stor retrospektiv utställning The Cleaner. Ovan överintendent Daniel Birnbaum, Marina Abramovic och utställningens curator Lena Essling på väg in till presskonferensen som hölls i salen bland några av museets stora verk av Matisse, Picasso, Brancussi och Braque med flera.
En värdig inramning för en queen of performance!
Marina Abramovic tar plats på ett självklart sätt på auditoriet, mjuk och behaglig, fluent english med en liten pikant balkanbrytning, ser betydligt yngre ut än sina 70 år. Hon är skärpt, medveten och en lysande berättare och det stora pressuppbådet fångas snart in i hennes värld. Hennes konst, performance, har gått från att pröva en yttre värld av smärta, förlust och minne till att allt mer söka en inre själslig värld med inspiration från sina resor  till munkar i Tibet, från urinvånare i Australien till schamaner i Brasilien.
Jag är mindre rättvis än tidigare i utövandet av min konst säger Marina Abramovic.
Ta ha hand om närvaron!
Det är det som är budskapet!
Att misslyckas är en viktig del i processen att skapa konst!
I Brasilien och i filmandet av schamanism är det platserna och människorna som studeras. De som besitter en särskild kraft och energi.
Allt för att lära sig en sorts närvaro säger Marina Abramovic.
Vilket hon också lärt från Dalai Lama.

Apropå lukten från verket Balkan Baroque (kommentar till Balkankrigen och bild Thommy Sjöberg) där en hög renskrubbade ben ligger i hörnet tillsammans med en videoinstallation av Abramovic så är den svår att värja sig emot som en journalist noterar.
Lukten här är ingenting jämfört med originalvisningen på Venedigbiennalen 1997 säger Abramovic där deltagarna kunde spy efter att varit med i värmen och stanken.
All stor konst säger hon är ett uttryck för saknad, smärta och förlust.
Konst säger hon (skämtsamt) är en allvarlig affär.

Martina Abramovic med rötter i 60-talet är en av performancekonstens största samtidsnamn (därav pressuppbådet på Moderna). Ovan från arkivskåp, Private Archaeology, på utsällningen! (Bild Thommy Sjöberg) Cleaning The House är också en metod, via workshop, som Martina Abramovic utarbetat för att låta andra konstnärer återuppföra hennes verk som ett led i detta har hon också grundat ett eget institut MAI Marina Abramovic Institute. Där andra konstnärer kan få pröva, öva och utveckla hennes performance i egna projekt och genom dokumentation i så kallade reperformance.
 Utställningen The Cleaner representerar mer än 120 verk, från 1960-talet ungdomsverk med målningar av poetiska moln och våldsamma lastbilskrockar till en bildvägg av den här om året mycket uppmärksammade performancen The Artist in Present på Modern Art i New York.

Små poetiska moln (1970) Marina Abramovic från ungdomen och tiden  på konsthögskolan i Belgrad. Bild Thommy Sjöberg

Bilkrasch, (Truck Accident 1963) tidigt ungdomsverk av Marina Abramovic  Bild Thommy Sjöberg
Genom sina performanceakter lämnade Marina Abramovic andra konstformer liksom att hon gjorde ett uppbrott från Belgrad och kommunismens mer totalitära konstsyn. Verket Rhytm 5 kan ses som ett martyrium där den kommunistiska stjärnan är i centrum som ett ockult pentagram.
 I Rhytm 0 fullföljer hon processen med en performance i 6 timmar från studio Morra i Neapel 1974. Bordet är dukat med 72 föremål som kan användas på Martina Abramovic efter behag och hon påtar sig allt ansvar och akten är ett led i att utforska människokroppen i medvetet och omedvetet tillstånd. Bild Thommy Sjöberg

Några av föremålen är pistol, kula, blå färg, kam, bjällra, piska, läppstift, fällkniv, gaffel, parfym, sked, bomull, blommor, tändstickor, ros, stearinljus, vatten, scarf, spegel, dricksglas, polaroidkamera, fjäder, / _ _ _ / röd och vit färg, sax, penna, bok, kökskniv, hammare, såg, fårfiol, bröd, tidning, honung, vin, salt, socker, tvål, tårta, järnrör, skalpell, rakblad, flöjt, plåster, alkohol, medalj, ståltråd, svavel, druvor, olivolja, kvist, rosmarin och äpple.
Alla föremål gör det lätt för betraktaren att associera till våra sinnen av smärta och lust, dofter, smaker och lukt. Martina Abramovic som växte upp under kommunismen i Jugoslavien med två föräldrar som var partisanhjältar hos Tito och med en kristen ortodox mormor hade troligen nära till känslor och handlingar av smärta och martyrskap i sin konst och i sina performance.
Akten i Neapel började i en vänlig atmosfär besökarna var artiga och gav en ros eller en kyss men efter tre timmar när kvällen närmade sig (napolitanska natten) höll det på att sluta riktigt illa med våld, slagsmål, sexuella övergrepp, skärande i kläder och skinn, och pistolhot mot Martina Abramovic huvud.
En mycket spektakulär performance som skapade aggressiv atmosfär och knappast en laglig eller etisk tillställning utan mer en uppvisning i en mänsklig kollaps.
Marina Abramovic sa att arbetet förde henne mot hennes kropps gränser.
Balkans eller allmän mänskliga erfarenheter?
Kanske är ändå salarna (rummen) med Balkan Baroque, The Hero om Marina Abramovic pappa partisanhjälten, Count on Us och Balkan Erotic Epic utställningens starkaste avdelning. Här finns också en dramatisk nutidshistoria skildrad med performance (live), video, fotografi, bilder, musik, lukt och massor av minnesföremål efter pappa, hjälten och partisanen i en monter. För Balkan Baroque vann dessutom Marina abramovic Guldlejonet vid Venedigbiennalen 1997.

Bildvägg från verket The Artist is Present på Museum of Modern Art i New York 2010 (Bild Thommy Sjöberg) där Marina Abramovic spränger gränserna, räckvidden, för sin Performancekonst. Under en period av tre månader sitter Martina på en stol mittemot sina besökare som får möta hennes ögon och blick där hon visar sin sårbarhet, öppenhet och närvaro under stillhet och tystnad. Sammanlagt uppträdde Marina Abramovic i 736 timmar och tog ögonkontakt med 1675 människor under den tiden. I all sin enkelhet blev verket ett av de mest svåra och prövande verk Marina Abramovic genomfört. I slutet av Artist in Precence befann hon sig i ett tillstånd av mental och fysisk utmattning och allting kändes upp och ner.
Kistalight kan inte låta bli att undra vad Marina Abramovic skulle tycka om att titta in i mina ögon? Ett grågrönt och det andra som är grågrönbrunt!
Vilket är alldeles sant!
Poesi?
Hur som helst betonar Marina Abramovic enkelheten och närvaron i all sin konst.
Under presskonferensen visar hon vilken lysande självklar berättare hon är.
Kanske handlar hennes performancekonst om att berätta om vår tid med nya former och att Marina Abramovic prövar sin smärta i de olika verken.
Allt på ett mycket närvarande och enkelt sätt!

© Thommy Sjöberg