Wednesday, June 08, 2005

Brüggelight del II

- Språkstrider!? Vi vaknar i natten på hotellet av upprörda röster i gränden. En riktig fight verkar pågå. Så var det! Men eftersom det här inte är ett undersökande reportage låter vi oss nöja med en redogörelse av händelserna. En av Kissmaskerna i baren på Bauhaus får sparken på omedelbar grund. En knytnäve i ansiktet av ägaren. - Du får sparken - så ut i gränden med den avskedade och upprörda röster i natten. Men vad vi kan förstå efter att ha hört bakgrunden till storyn kan det ibland vara befogat att kunna sparka någon på stört! - Nej språkstrider var det inte även om Belgien är ett delat land med autonoma, självständiga, politiska styren – regeringar, med språken som grund. Flamländska för Flandern och franska för Vallonien. Språkgränsen går strax söder om Bryssel från väst till öst och Bryssel har bägge språken. Traditionellt var franskan överhetens språk. För myndigheter, militär, politiska styret och i skolor dominerade franskan. I dag är Flandern den region som har bäst tillväxt och hänger med i den tekniska utvecklingen medan det är mer bekymmersamt för Valloniens landsdelar. Där det en gång i tiden, i industrialismens barndom, var den landsdel som var en föregångare i Europa när det gällde kol och stålindustri. - Ser Bob Dylans Chronicles översatt till flamländska i bokhandelsfönstret på Markt, faktiskt, snabbare översatt än i Sverige. Till synes skyltar man dessutom med en massa festligt illustrerade barnböcker vilket särskilt glädjer en gammal lärare. Flamländarna är de belgare som bäst behärskar landets två språk och dessutom verkar de klara engelska och tyska riktigt bra. Vore man flamländare skulle man automatiskt vara tvåspråkig. -Vilken gåva tänker jag. Brügges store litteräre son Hugo Claus skrev eposet "Belgiens sorg" om ett kollektiv av människor och familjers svek och tillkortakommanden i Flandern vid tiden för andra världskriget. I dag räknas han till en av Belgiens stora inom litteraturen och nämns ofta i Nobelprissammanhang. Språket är flamländska och Hugo Claus storhet inom den belgiska litteraturen kan ses som en symbol för Flanderns framsteg men också som en förebild för en författare som gjort upp med sveken från andra världskriget och den nazistiska ockupationen. Hur som helst är Belgien ett av de länder i Europa där vår kontinents historia liksom blir belyst och där krig och konflikter kommit till sin spets under århundraden. Vår katt från parkeringen i Brügge tassar fram över takåsarnas brownstones. - Att vara katt i Brügge, det är mer som att vara flamländare än belgare tycks han säga med sin stolt lyfta svans. Eller är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna? Se Magritte På den snabba europavägen ned till Charleroi passerar vi Waterloo. Vi följer de gamla turistströmmarna som en gång krigsromantiska britter banade väg för efter att ha läst Rodenbachs Bruges la morte och efter att ha idealiserat Wellingtons seger över Napoleon 1815. Vi joggar de 226 stegen uppför det 40 meter höga Butte de Lion för att beskåda slagfältet där 15 000 man förlorade livet. Alltid lika bråttom – här för att hinna med flyget! Det nio timmar långa slaget blev slutet på epoken Napoleon och de stora krigen i Europa under 1800-talet. Efter Wienkongressen 1815 skapades en tid för fred i Europa i nästan 100 år. Ett resultat av detta var även skapandet av Förenade kungadömet Nederländerna som efter ett "operettuppror" i Bryssel år 1830 ett år senare blev kungariket Belgien. - Det är passande att Belgien i dag koloniseras av den nya europatanken och EU! Tänker jag hemma i Sverige igen med träningsvärk i benen efter joggingen uppför Butte de Lions 226 trappsteg. >Back 
© Thommy Sjöberg

3 comments:

Marijke said...

Marijke said...
Flamländarnas språk heter faktiskt nederländska. Det är samma språk som i grannlandet Nederländerna.

Thommy Kistalight said...

Hej Marijke!
Kul med synpunkter på mina bloggar!
Vi citerar Wikipedia på Kistalight om vad som är flamländska:

Flamländska (nederländska: Vlaams) är den allmänt vedertagna termen för de nederländska dialekter som talas i främst regionen Flandern i Belgien. Termen används för att skilja det från det som talas i Nederländerna. Standardnederländska skiljer sig från flamländskan i det avseendet att man i Belgien föredrar ålderdomligare ord som också anses "mjukare" i uttal och konversation än de nederländska dialekterna, och anses ofta pittoreskt av invånare i Nederländerna. Som kontrast uppfattar belgarna nederländarnas språk som hårt och gutturalt, och en del anser det till och med vara arrogant och mästrande. Anledningen till det sista är att standardnederländskan verkar påverkas mer av de nederländska dialekterna än av de flamländska, så att flamländarna kan få intrycket att det är nederländarna som avgör deras språk.

Thommy Kistalight said...

Se där Maijke!
- En liten källa till en konflikt!
- Ett litet språkdrama mellan hårt och mjukt, arrogans och mästrande, om vad som är rätt i flamländskan!