Carolina Gynning Light

Carolina Gynning i målartagen här självporträtt i tröja med Ramones. Fröken Gynning som tycks ha en förmåga att få i gång gubbs och även väcka andra medborgares känslor!

Kistalight som i dagarna deltar i en tävling för 50-plus bloggare på portalen Dax, i kategorin Övrigt, där även tennissnidaren Robinson–Jarmo tävlar.
Jarmo som Kistalight har mött i några tennismatcher i Sundbybergs TK:s gruppspel.
Ser att Jarmo tycks gå i spinn över väna fröken Gynning. Vilket även får Kistalight att dra sig till minnes en gammal "Gynningblogg" från den egna reportoaren.

Här ett litet utdrag av en ett år gammal konversation mellan Kistalight och några av hans fikakompisar (Årstagalningen och Jakobinen), samtalet (mailkonversation) är från en kulturbit av Kistalight om Robert Saviano och hans bok Gomorra och filmatiseringen av densamma.
- Ett samtal som fann sin egen väg!


- Gubbs i hela världen förenen eder!


Årstagalningen said...”I vimlet tyckte vi oss se den ständige sekreteraren Horace Engdahl faktiskt större, kändisspotting, än att se t ex Carolina Gynning på Stureplan”
Du menar alltså att du skulle känna igen C.Gynning, det kan inte jag. Det enda jag vet om henne är att hon förekommer i skvaller/kändispress och det är ju ingen prestation.

Kistalight said...
Inte riktigt säkert!
Hon vann Big Brother för några år sedan - ingen större merit det heller kanske!
Men du vet man har ju elever och de snackar och frågar och man liksom hänger med en aning.
I dag bloggar hon från Stureplan och är programledare för, ungefär, Stjärnor på is TV4.
Hon har mycket mått mest överallt, used to be a blondin, känner man inte igen henne så har hon en alldeles särskild röst ungefär som en hes högljudd tonåring med skåneidiom men tja ganska gullig ur si så där litet gubbperspektiv.

Le Jacobine said...
...hehehehe... Carolina Gynning...
"Vem é dé?"
Jag tänker på en nobody, korkad, blekt hår, silikon, Silicon Valley, rappa elektroner, en ung och då fattig student: Bill Gates, bytes, kilobytes, gigabytes, Microsoft, Windows, Steve Jobs, Apple... Se där, en fräsch kedjereaktion i tankens gränslösa universum.
Vännen Le Jacobine

Kistalight said...
Morsning korsning boys (citat från yngre litterär hjälte)
Passar väl bra som hälsning om man ska snacka Carolina Gynning. Ett värdigt ämne för oss lite äldre boys.
- Fikatime snart med fler citat!
- Undrar om vi inte alla har en tonåring inom oss?
Morsning korsning

Årstagalningen said...
Nog har vi alla en tonåring inom oss, men om vi skulle få tag på en sån där blond, yppig sak, skulle vi då veta vad vi skulle göra med henne????
- Vi kanske har glömt det!?She makes love just like a woman….. but she breaks like a little girl
Vi ses den 29:e för mer citat

Le Jacobine fol said...
Men... Då har jag julklappen för er båda: "Privat : mejlkorrespondens - box med 10 böcker" av och med Carolina "Mynning" Gynning i kontakt med Alex 'Sulan' Schulman. För endast 1007:- är boxen din!
Det är sant!!!
Fyndet finns att skåda på AdLibris, men skynda och beställ. Först till kvarn och åtgången lär vara strykande... http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173511633
Jag köpte 12 boxar för att ge mina nära och kära en värdefull och omtänksam gåva, vars värde kommer att stiga som en raket med åren.
En investering som Årstagalningen ska rekommendera sina lånsökande patienter på banken.Och nu sjunger vi alla en gammal Sarah Leandergoding och försöker glömma fröken Gynnings rally-rattar för ett ögonblick:
"...ja, det är skönt att man inte är ung...".

Årstagalningen said...
Då kan man undra hur hittade Jacobinen denna raritet!?!?
Inget oskyldigt surfande???
Nä, nä, nä – sökord Blond, dum, rattar, ung????
- Eller???

Kistalight said...
Började inte det här inlägget ovan med Saviano, Gomorra och Camorran i Neapel och något om solidaritet!?
Var tog den diskussionen vägen?"Barka åstad med motosåa" som norrlänningarna säger!"
Bomber och Kalasjnikovs"/Camorrist
"Bomber som bomber"/Carolina Gynning

Tydligen är inte vi gamla Nybohovsgubbs ensamma om att gå igång på fröken Gynning. Hennes blogg är en av Sveriges mest besökta bloggar.
- Säger detta något om tillståndet i Sverige?
- Eller kanske något om blogossfären?
- Eller för den delen om gubbs gamla som unga?
Hur som helst här en länk till fröken Gynning Stureplan!
Kistalight som har haft utvecklingssamtal i veckan undrar om inte fröken Gynning, apropå, detta skulle satsa på sitt måleri i framtiden när hon tröttnat på livet (yrket) som kändispingla på Stureplan.

Här lever vi upp till Kistalights motto från den första bloggen den 26 maj 2005.
"Likt en förortens Montaigne vill jag pröva, söka, vara en flanör och samtida krönikör"
Snickra på en hemsida där högt blandas med lågt!
- Säg mig vem du umgås med och jag ska tala om vem du är!
Kanske kan en blogg duga så länge?
Vi prövar så får vi se.
Vem är Montaigne förresten?
Kultursnobb eller?"
Andra bloggar om Roberto Saviano Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Kista Andra böcker om Kista Andra bloggar om Carolina Gynning
©Thommy Sjöberg

Kistalight goes Ryan II

Kistalights utsände på via Partenope i Napoli, Neapel eller Napule - Vesuvius i bakgrunden. Här rådde urbanitet redan på romartiden. Varför inte slå till med en Kistalight goes ryan till jul! Finns att köpa på Akademibokhandeln i Kista! Bild Love Sjöberg

Matteo Garrones film Gomorra
Igår avslutade vi en som vanligt intensiv vecka med biobesök på Grand. I vimlet tyckte vi oss se den ständige sekreteraren Horace Engdahl faktiskt större, kändisspotting, än att se t ex Carolina Gynning på Stureplan. På programmet i den sena söndagskvällen Matteo Garrones filmatisering av Savianos Gomorra. En melankolisk, målerisk men ändå intensiv skildring från Le Vele, Seglen, de hårt och svårt nedslitna bostadskvarteren i Scampia norr om Neapel. Maffiabyggen förgiftade av cement dock med en spännande arkitektonisk form med inbyggda gallerier som en napoletansk kashbah. Här råder krigstillstånd och droghandel och genom en storögd pojkes blick får vi följa invånarna. Alla tycks skyldiga att leverera och räkna euro och pricka av på listor. Matteo följer Savianos bok men av konstnärliga skäl är det mer en spelfilm än en film som pekar ut camorrister.
Några ungdomar till som vi får följa, huvudkaraktärer, är Ärtan och hans machokompis som provskjuter Kalasjinikovs och som försöker etablera sig som gangsters.
- För de slutar det illa.
En annan karaktär i filmen som lånar ut sina ögon är den yrkesskicklige skräddaren Pasquale som lär upp kineser och syr en galaklänning till Angelina Jolie. Han slutar som långtradar chaufför.
Savianos alter ego i filmen, storögd även han, är en ung så kallad stakeholder, som är assistent till en stordumpare av miljögifter. I en Beckettliknande scen prövar de cisternliknande utrymmen på en gammal bensinmack innan de beslutar sig för att använda en gammal gruva.
Roberto hoppar av sin karriär som stakeholder efter ett besök hemma hos en sjuk familjefader.

Roberto Saviano skriver i Gomorra: Landsbygden runt Neapel och Caserta är världskartor över avfall, ett lackmuspapper som reagerar på Italiens industriproduktion.
I kapitlet Eldslandet berättar Saviano även historien om Stakeholders, unga killar med universitetsutbildning, men utan fäder som var advokater eller notarier, så blir de efter några års miljöutbildning i Tyskland, England eller USA mellanhänder för den rika industrin i norr och camorran i söder. Belevade och verserade är de friskyttar mellan den etablerade industrin i norr och den kriminella avfallshanteringen i söder utan att direkt delta i någon brottslig verksamhet. Saviano redogör för hur Syditalien enligt italienska naturskyddsföreningen Legambiente gjort beräkningar för hur allt giftigt avfall skulle kunna - tillsammans bilda en bergskedja på 14 miljoner ton; praktiskt taget som ett 14 600 meter högt berg med en bas på tre hektar. Mont Blanc är 4810 meter högt, Mount Everest är 8844. Detta soppberg som inte registrerats officiellt skulle vara jordens högsta berg.
Faktauppgifterna om sopberget avslutar filmen Gomorra tillsammans med siffrorna om hur många som mördats av Camorran.

Roberto Saviano på Kulturhuset
Tidigare i veckan var vi på Kulturhuset i Stockholm och lyssnade på Roberto Saviano. På Klarabiografen deltog vi länkade till Solidaritetsmötet Kidnappad yttrandefrihet. Intressanta samtal, Kristina Kappelin intervjuar Roberto Saviano som svarar tålmodigt på de olika frågorna. Han måste ha hört dom ett antal gånger under det senaste året. Arne Ruth leder samtalen och undrar om inte Savianos framgång med Gomorra bottnar i att han, Saviano, fångar något allmänmänskligt med sin berättelse om Camorran och att den helt enkelt är en jäkligt bra (so damn well) berättad historia. Arne Ruth berättar om att det i Italien är på väg att växa fram en berättarstil som skulle kunna kallas New italian epic som kan jämföras med New journalism på 1960 och 70-talet i USA. Där Saviano är en av de främsta företrädarna. Här blir vi riktigt nyfikna på Kistalight och hittar när vi kommer hem en artikel på nätet i frågan.

NEW ITALIAN EPIC:
WE'RE GOING TO HAVE TO BE THE PARENTS
The London Speech by Wu Ming 1
Artikelförfattaren Wu Ming urskiljer 7 olika punkter som är typiska för det nya italienska berättandet.

1. Ethical commitment to writing and storytelling, which means: a deep trust in the healing power of language and stories.
2. A sense of political necessity -- and you can choose between the broader and the stricter sense of the adjective "political".
3. The choice of stories that have a complex allegorical value. The initial choice may not even be intentional: the author may feel compelled to tell the story and later on understand what he was trying to say.
4. An explicit preoccupation for the loss of the future, with a propensity to use alternative history and alternative realities to force our gaze into imagining the future.
5. A subtle subversion of registers and language. "Subtle" because what's important is not language experimentation in and of itself; what's important is telling your story in what you feel is the best possible way.
6. A way of blending fiction and non-fiction that's different from the ones we've gotten used to (e.g. Hunter S. Thompson's "gonzo journalism"), a manner that I dare describe as "distinctly Italian", which produces "unidentified narrative objects".
7. Last but certainly not least, a "communitarian" use of the Internet to - as Genna himself put it - "share a hug with the reader". Several books published in Italy in the past few years share all or many of these features. Each one is peculiar, and sometimes, if we judge by immediate appearances, a novel doesn't resemble the next in the slightest: different styles, different plots, different historical backdrops, seemingly different genres. And yet, if we go down deep enough, we'll see that all these books are in resonance with each other.

Även om empatin saknas i hans närhet när han besöker Napoli tror Saviano att det pågår en rörelse i riktning mot Camorran - droppen urholkar stenen. På Kistalight hoppas vi att Saviano kanske kan få en riktig mentor i Salmon Rushdie och kan gå vidare med sitt författarskap och komma vidare som människa.

Avslutningsvis läser Bodil Malmsten ett nyskrivet tal till Roberto Savianos ära. Mio Caro Roberto och önskar honom en röd stuga i vårt avlånga land. Talet är riktigt roligt i en svensk context, mer en satir om oss svenskar och om svensk självgodhet. Problemet är att det liksom blir missförstånd av ämnet.
- Kvällens samtal Kidnappad yttrandefrihet måste känns långt borta från Bodils röda stuga för en ung allvarligt sinnad författare från Kampanien som skrivit engagerat om camorran och miljökatastrofer i en helt annat ton.
Vad ligger inte längre bort än en röd svenskstuga med vita knutar i granskogskanten än en urbaniserad medelhavsmiljö i Neapelbukten där det ångar av folkliv, rörelse, utrop och dagliga små dramer i en urbaniserad miljö sedan antikens dagar.
Frågan är då om inte den röda stugan i gransusets närhet är ett värre hot än camorran för unge Roberto Saviano.
Tillåter vi oss att skoja på Kistalight.
Andra bloggar om Roberto Saviano Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Kista Andra böcker om Kista
©Thommy Sjöberg

Saviano har landat

Nu är de här Roberto Saviano och Salman Rushdie. I kväll gäller Börssalen och Svenska Akademin.

I morgon det mer folkliga Kulturhuset, Kistalight väljer förstås det senare alternativet och senare i veckan blir det filmen Gomorra - biljetter finnes.
I väntan på detta lägger vi ut några gamla bloggar från Kistalight om Roberto Saviano, Napoli och Italien.

Roberto Saviano Blues
Samtal i Ciampino
Presepe Light
Sorry, blues for Naples
Little things that a tourist can get
Forza Napoli
Firma per Roberto Saviano

Andra bloggar om Roberto Saviano Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg

Firma per Roberto Saviano

Camorramiljö - Vele di Secondigliano e la vita a Casal di Principe - Saviano i Napoli

Upprop för Roberto Saviano i italienska tidningen Repubblica.
- Signera, delta, tycker vi på Kistalight. Då gör du som sex Nobelpristagare; Günter Grass, Orhan Pamuk, Dario Fo, Desmond Tutu, Michail Gorbatjov och Montalcini och en rad andra kulturpersonligheter.
- Plus tiotusentals vanliga medborgare!
Uppropet är ett led i att stödja den av Camorran mordhotade Saviano. Men uppropet är också ett uttryck för att slå ett slag för tryck och yttrandefriheten och att Italien som ett EU-land är, borde vara, en fungerande rättsstat.
- Livsnödvändigt i en demokrati säger vi på Kistalight.
I Italienska radion Rai tre pågår även en uppläsning av Savianos Gomorra. Det är vanliga italienare som stafettläser bitar ur boken i radiosändningar.

Fint sätt att visa sin solidaritet på säger vi på Kistalight som redan för ett år sedan sträckläste boken och skrev om den på vår blogg under rubriken Roberto Saviano blues.
PS Det går utmärkt att signera via Repubblicas hemsida. Bara ett namn och ett klick bort.
Läs även Savianos vulkaniska artikel från Expressens nätupplaga 16/10 kultur: Jag har sett en jättestor likkista!

Andra bloggar om Roberto Saviano Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg

Cannes Light

Natalie Portman från flärden på röda mattan i Cannes till seriöst röstande jurymedlem

Årets priser i Cannes går till ett knippe samhällsengagerade filmer.
- Bra tycker vi på Kistalight!
- Med Sean Penn som ordförande i juryn är det kanske inte så konstigt!
Guldpalmen tillföll Laurent Cantet's fina film “Entre les Murs, or The Class, a docu-realist feature about teaching a tough class of 14-year-olds in a Paris school.”
Det andra stora priset, Grand Prix har tillfallit Matteo Garrone's Gomorrah. Filmatiseringen av Roberto Savianos starka litterära reportage Gomorra. Boken som drabbade mig förra hösten och som jag skrev om här på Kistalight.
- Upptäcker jag när jag besöker Junivallen. En allt mer välskriven Italien blogg, där det finns en intressant mix av fotboll och samhällsreportage med framförallt Rom som bas och med utflykter till Campanien och Napule.
- Måste vara lite mer på tårna när det gäller kultur och Italien!
Om juryarbete skriver Wong Kar Wai regissör och president i juryn 2006.

- Trots att vi är etablerade regissörer, författare och skådespelare så förvandlas alla plötsligt till studenter, till kritiker. Alla tar plötsligt sin uppgift på största allvar. Nu är vi i Cannes och nu har vi chansen att lyfta fram de små filmerna och de mindre etablerade filmarna. Alla har sina egna tankar om vad som är värdefullt. Svd 22/5 08.

- Härligt att vara student säger vi på Kistalight.
- Övriga juryn se nedan!
Andra bloggar om Cannes:
Andra bloggar camorran:
©Thommy Sjöberg

President of the jury
Sean PENN, Director
Members of the jury
Jeanne BALIBAR,
Actress
Rachid BOUCHAREB,
Director
Sergio CASTELLITTO,
Actor
Alfonso CUARON,
Director
Alexandra Maria LARA,
Actress
Natalie PORTMAN,
Actress
Marjane SATRAPI,
Author, Director

Toscana tur och retur

Framför Uffizierna i Florens - En pirat i konstvärlden. Han målar vardagliga föremål och platser bortom Ponte Vecchio, floden Arno eller Duomens kampanil. Bild: Thommy Sjöberg

Klara tydliga färger, expressiva maner, glädje och mycket lust i färgerna.

- En cykel, ett café och en Piazza!
- En doftande dubbel espresso?
- En rykande cigarett!

-Är det bra måleri eller smetar han för mycket med färgerna?
Här samlar vi några av höstens och vinterns bitar om Italien.
- Håll till godo!

Pisa Light
Toscana måndag i november
Toscana - split vision i november
Roberto Saviano Blues
Kistalight goes Ryan
Jag längtar till Italien
Presepe Light
Forza Napoli
Toscana Light

Andra bloggar om Italien: Andra bloggar om Toscana:
© Thommy Sjöberg

Toscana Light

Oh dear Chianti from Chiantishire - Oh no fotbollsmatch i Siena! Bild: Ulla/Kistalight

Split vision i november en gång till!
- Inte riktigt klokt!
Bland Toscanas böljande kullar och brinnande färger i november, runt slingrande serpentinvägar, sprakande vinrankor och cypresser som utropstecken kring chiantigrevars vingårdar.
- Drabbas jag av boken om Italien.
Inte en guidebok som beskriver de medeltida städerna vi besöker som Siena och Pisa inte heller en konstbok om renässansens Florens. Absolut inte något häfte över den idylliska medeltidsstaden San Gimignano där vi flanerade i gränderna bland amerikaner med bredrandiga manchesterbyxor och besökte det lilla utmärkta moderna museet, Galleria dàrte Contemperaneo. Ett museum med en utsökt samling av toscanska konstnärer från de sista hundra åren. "Modern konst gör sig utmärkt i medeltida miljö."Inte heller de spännande berättelserna om Sienas Palio på Il Campo som vår son förmedlar under en dag i Siena. Siena en stad som är organiserad i kvarter efter förebild av "gäng" som fanns under medeltiden. Vår son bor i kvarteren nära Duomen där Pantera, pantrarna, regerar.

- Inte heller fångar storyn om Galileo Galile och hans empiriska försök i Lutande tornet i Pisa för att bevisa tyngdkraften.
Faktiskt klarade jag av att ramla på en parkering längs motorvägen mellan Firenze och Siena. I dalgången ned mot Siena stannar vi till och gör det man kan behöva göra som turist när man är på väg in i en ny stad.
Högt räcke mellan skog och P-plats, fastnar högt med gympadojan, prövar g-krafterna, faller handlöst, lyckas få upp ena handen en aning mot asfalten, annars platt fall, snoken rakt i backen och häftigt blodflöde.
Min fru som är öronsyrra tar ett rejält tag i snoken, reponerar den, i fall den är bruten. På ett hotell framför Sienas fotbollstadion får vi pappersnäsdukar och stoppar flödet. På ett apotek köper vi silverplåster!
Vår son Love som under hösten studerar i Siena tycker det passar bra med en demolerad näsa när vi träffar honom för just i dag är det match i staden mellan Siena och Catania.
Egentligen blir jag mer intresserad av den kommunala organisationen och arkitekturen kring stadshusen Palazzo Pubblico i Siena och Palazzo Vecchia i Florens än de stora katedralerna i städerna under vår rundtur. Men drabbad av boken om Italien får studier av Toscanas medeltida och renässanspolitik och deras förhållandevis avancerade styren vänta. Efter en tur på 222:an, Chiantivägen genom Chiantishire.

- Ett sagolandskap av vinodlingar i de sprakande höstfärgerna, med ortnamn som Greve, Radda, Montefioralle och Castellina klingar det vinaristokrati innan vi når Florens.
Visst imponerar konsten i Florens med vår son Love i högsta speed betar vi snart av de stora sevärdeheterna för oss turister.
- En Botticellis Venus födelse i hög fart!
Framför Uffizierna sitter en vildlockig gråsprängd äldre medelålders man med lapp för ena ögat.
En pirat i konstvärlden. Han målar vardagliga föremål och platser bortom Ponte Vecchio, floden Arno eller Duomens kampanil. Klara tydliga färger, expressiva maner, glädje och mycket lust i färgerna.

- En cykel, ett café och en Piazza!
- En doftande dubbel espresso?
- En rykande cigarett!

Kan inte bestämma mig. Är det bra måleri eller smetar han för mycket med färgerna? Ska man slå till och köpa en duk?
Länge…länge iakttar jag innan vi kvistar vidare över piazzan vid della Signoria för läsning av följeslagaren som har uppslukar mig under resan: Roberto Savianos Gomorra!
En bestseller som beskriver betydligt mer hårdföra typer än Sienas medeltida kvartersgäng panteras.
Andra bloggar om Italien: Andra bloggar om Toscana:
© Thommy Sjöberg

Roberto Saviano Blues

Napoli inne i vulkanens hetta – Montage av bl a Andy Wahrols Vesuviomålning

- Inte riktigt klokt egentligen!
Som turist bland Toscanas böljande kullar, hisnande utsikter och brinnande färger i november, runt slingrande serpentinvägar, sprakande vinrankor och cypresser som reser sig likt utropstecken kring chiantigrevars vingårdar. I Sienas medeltida kvarter och bland Pisas och Firenzes konstskatter från renässansen:
- Så drabbas jag av Roberto Savianos bok Gomorra om Napolis camorra.
- På cafeer och hotellrum läser jag boken.
Savianos texter lär ha startat som en blogg när han som student åkte runt på vespa i Neapel och följde Camorran som en led i sina filosofistudier på universitetet Federico II i Neapel.
Savianos metod är journalisten på spaning. På plats ser han offren för Camorrans vendettor, mord och knarkförsäljning.
Han följer de kriminella verksamheterna och idkar närstudium av aktuella platser; Neapels hamn, textilfabriker i gamla slitna industrilokaler i förorterna, byggen "förgiftade av cement", drogförsäljning och speedade ungdomsgäng i Casal de Principe, legala hotellaffärer i Scotland och inte minst sopphantering och besök i Eldslandet bland dumpade soppor i Caserte - området. Intervjuer och samtal på plats följs upp av polisrapporter, obduktionsprotokoll, listor för angörande båtar och konsten att trolla bort ett antal laster, femtiotusen förfalskade fraktsedlar, i Neapels hamn.
Radio och tidningsreportage granskas och han beskriver hur ungdomar lägger in foton från aktuella arresterade gangsters i sina mobiltelefoner.
Skildringarna av bestialiska mord är så plågsamma i sina detaljer att man är tvungen att lägga ifrån sig boken under läsningen.
Berättelsens tempo hämtar energi just i samlingen av fakta och inte minst namngivna camorister som löper genom handlingen. Språket är litterärt. Saviano arbetar med metaforer och bygger upp en världsbild genom bilden av Systemet. Se camorran som likt den starkare a la Machiaveli behärskar världen med hot våld och Euros. Systemet skonar inte heller någon. Det finns inga knivskarpa gränser mellan det rika nord och det fattiga Syditalien eller mellan den vita och den svarta ekonomin.
- Egentligen finns det bara förlorare.
Globaliseringen slår igenom och i princip är alla delaktiga och drabbade.

- Ändå är det i grunden, tycker jag, en postkolonial situation (södra Italien som exploaterat u-land) som råder för människor i den vackra Napolibukten och som gestaltas i Gomorra.
Saviano har skrivit en utvecklingsroman. Under resans gång träder hans jag fram. Han söker en plats där han kan reflektera över ordens möjligheter utan att korrumperas. Valet blir Pasolinis grav i Casarsa i regionen Friuli-Venezia i nordöstra Italien. Där kan han skrika ut sitt "jag vet, min tids jag vet" och han beslutar sig för att bli en sanningssägare.
Kanske är det de som inte ger upp som blir förebilder. De som träder fram likt prästen Don Peppino Diana eller lärarinnan i Mondragone som vågade vittna efter att ha sett ett begånget mord. De som är aktiva och sanningsenliga i kampen mot Camorran med livet som insats.
Kapitlet om den mördade prästen Don Peppino avslutas med en bibeltext om Gomorra, som kanske Peppino förberedde, som predikan när han mötte sina mördare i kyrkan i Casal de Principe och har fått gett namn åt boken.
Det är lätt att göra litterära associationer till Savianos vandring: Som en nutida Dante vandrar han, snarare åker vespa, genom Camorraland. Det är ett dödsrike, likt Dantes helvetesskildring i Den Gudomliga komedin, om än förflyttat till jordelivet och det nutida konsumtionssamhället. Inkörsporten till helvetet är Neapels hamn faktiskt inte långt från ingång till Helvetet, Lago DÁverno, som Dante trädde in i tillsammans med Vergilius när det begav sig i Den Gudomliga Komedin.
Avslutningen är storartad, "i den yttersta kretsen" - se slutstationen i vandringen i Camorraland: I Eldslandet, soptipparnas Casertesområde, konsumtionssamhällets yttersta utpost vandrar han med fötter nedsjunkna i dyn räddar sig upp på ett flytande kylskåp och slungar ut ett skrik med sin mages fulla kraft i ett,
- Där fick ni, era jävlar! Än är jag inte död!
Likt Dante får han också finna sig i ett liv i exil efter att skrivit boken. Det lär också vara svårt för honom att röra sig i hemtrakterna i Neapel utan att ha ständigt livvaktsskydd.
Savianos bok är välskriven med en vulkanisk hetta får man säga. Kanske är det som gör att de litterära associationerna infinner sig.
Konstigt nog är den dåligt uppmärksammad av de svenska stora tidningarna speciellt DN. Saviano har ändå nyligen, 22 november, besökt Stockholm (Svd var där och Junivallen med festlig inspelningsmojäng) och en intensivare samtida samhällsskildring får man leta efter. En som skrivit passionerat redan i somras om Roberto Saviano och hans bok är bloggaren Junivallen och även Bodil Malmsten har uppmärksammat den.
Betyg: Fem vulkaner av fem
Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Roberto Saviano
© Thommy Sjöberg