Gott Nytt Läsår från Kistalight 2025

 

Dags för lite lätta (Light) nyårslöften från Kistalight när det gäller läsning. Vi börjar med Nina Bouraouis Sorgen har ett minne, en bok (julklapp) om hennes fars sista tid på sjukhemmet (kallat) Sacre Coeur i Paris. Bouroui har sina rötter, liksom Camus, i Algeriet, Nina dock i den övre medelklassen. Något som präglat henne och format pappan, där pappan under en period tillhörde den styrande eliten som chef för landets riksbank. Allt för tidigt i sitt liv har han dragit sig tillbaka (tvingats?) från arbetslivet, varit morfar, make, flanör, livsnjutare, fan och stor läsare av dottern Ninas författarskap. En pojkflicka som drömde som ung att bli fotbollsspelare eller tennisstjärna som Björn Borg men blev författare. Nina Bouroui gillar tjejer, inget ont i detta, men detta kan vara nog så besvärligt för en ung tjej med rötter i den arabiska/franska kulturen från Algeriet. 

Visserligen har hon tidigare skrivit en roman, en berättelse om kärleken mellan henne och en ung kille, konsthögskolestudent, som arbetar med en konstinstallation med anknytning till just författarinnan Nina Bouraoui. En gullig story om konstvärlden i Paris och Lausanne, Luxembourg trädgården, resor genom landskapet Bourgogne, med Express de Lámour, och hans konsthögskola och som avslut en resa till konstbiennalen i Venedig. Se även Noble Prize Light anno 2018!

Kistalight har redan läst en del av Sorgen har ett minne bäst tycker vi att bitarna fungerar när Nina Bouraoui tittar tillbaka på sin egen barn och ungdom liksom hur hon minns fadern som har haft flera fina förtroendeuppdrag för sitt land. Han fanns med bland de medlare som undertecknade fördraget mellan Iran och USA om den amerikanska gisslan i Teheran. En rolig detalj (för Kistalight som har haft ett öga som pekar i norr) är när Nina minns sin pappas ena öga som vid födseln var dunkelt med grå starr vilket medförde att han blev blind på ena ögat och kom att kallas för Cyklopen under sin tid som student. Spädbarn med starr kan i dag mycket enkelt opereras vid födseln.

Kring fadern och hans olika förtroendeuppdrag för Algeriet och många resor vilar en viss mystik. Han överlever en flygkrasch när han tackar nej till ett uppdrag. Händelser som för den unga Nina förstärks när han ofrivilligt går i en för tidig pension och ägnar dagarna åt att vara flanör i Paris.

Faderns favoritlåt Maxim´s av Serge Gainsbourg sjunger Nina och hennes syster när de tänker på sin pappa och hur han lämnat sina förtroendeuppdrag. Åh att kyssa en kvinna av värld på hand/Och rispa läpparna på diamanten.

Nina Bouraoui minns även faderns betydelse för hennes självkänsla; att hon var speciell, pojkflicka som gillade att tävla, vikten av att vinna och att inte vika ned sig, acceptansen när hon upptäckte att hon gillade tjejer, ändå tycker Nina att hon i allt väsentligt format sitt eget liv. Fint om minnen, sina egna och om fadern i Nina Bouraouis Sorgen har ett minne.

Från kittlande titthål i Paris gayscen, Nina Bouraoui minns sin ungdoms After Darkscener med väl så knepiga hierarkier, till Los Angeles bakgator med Charles Bukowski som brevbärare i mer sunkiga kvarter och relationer.

Nog är väl detta en resa!

Kistalight drar en oläst bok (roman väl) ur bokhyllan, vet att mina barn Evelina och Love har läst och lånat boken när de jobbade på posten under en period.

Är då detta passande litteratur för vuxna barn indirekt förmedlade av en kulturintresserad pappa?

Absolut, aj, aj, här finns en arbetarlitteratur som skildrar pennalistiska småchefer, tidsstudier av arbete, sparken på studs, otrygg anställning med osäker timpenning, sunkiga boenden, alkoholism, förskräckliga skyfall, och glupska damer när det gäller erotik på brevbärarturen åtminstone om man ska tro Henri Chinaski romanens huvudperson och Charles Bukowskis alter ego med anlag a la Tourettes syndrom när det gäller att prata om sex.

Kistalight läser Bukowski under tunnelbanefärder, passande läsning bland alla mobilknappande tonåringar och skärmberoende vuxna, en sexpack bira liksom och glupska erotiska fruntimmer, kul med Bukowski fullt upp på turen, nästan som en naturalistisk limerick av Hasse A. 

Kan också bli lite tröttande men absolut ett passande nummer med Chinaski på sin brevbärartur mellan två, tre stationer när man tittar upp på sina mobilförsedda medpassagerare! 

Nina Lekander har även skrivit ett mycket läsvärt Efterord i Postverket, Bukowski säger att han älskar kvinnor 

Moderna Museets katalog för utställningen Tysk Expressionism om konstnärsgruppen Brücke och modernismens början. Kistalight drar ytterligare ett verk från sin bokhylla, nästan läst efter besök på Moderna och det blir nya besök innan utställningen stänger 9 mars 2025. Lätt med nyårslöften när det gäller läsning om böckerna redan är lästa men att läsa om konst är som att läsa poem, du kan läsa dem om och om igen och studera konstverken, bilderna. 

Gruppen Brücke levererar en färgfest med sina målningar, estetiken skapar även rörelse med stiliserade figurer i akvareller, teckningar, träsnitt och posters. 

Visst är det rörelse, förenklad stilistik, skulptural form med bilden av en sittande kvinna av Erich Heckel, färgkritor på papper, Kistalight ritar av bilden från katalogen på Mimmis uppdrag (tvingas) för ett födelsedagskort, kul! Kanske anar man Heckels bakgrund som arkitekturstudent, volymer med proportion och enkel stilistik, även de andra ursprungliga medlemmarna Ernst Ludwig Kirchner, Karl Schmidt-Rottluff och  Fritz Bleyl var studenter i arkitektur.   

Komplikationer även i Tysk Expressionism när det gäller erotik, här gäller det unga modeller, en del av gruppens estetik rörde även måleri i naturen, man sökte sig både till Östersjö och Nordsjökusten, Kuriska Näset och omgivningar (sjö och dammar) runt Leipzeig. Där gruppen målade och tecknade studier av väl unga damer, några av dem blev berömda porträtt, inte så lyckat med dagens syn på etik och moral.

Mer klimatsmarta resor i fåtöljen, Kistalight drar en oläst (nästan) bok ur bokhyllan. Ivan Klima Mitt älskade Prag, fint förord där. Prag förknippar vi med Kafka, soldaten Svejk, god öl, hockey, Pragvåren, Vaclav Havel presidenten som var en filosof, Milan Kundera och Varats olidliga lätthet, Nobelpristagaren Jaroslav Seifert, på den tiden små förlag, Fripress, kunde ha en vinnare bland de stora, även filmaren Milos Forman förknippar vi med den vackra staden vid floden Moldau även om han blev amerikansk medborgare. Lite mer historia, stolpar, om Prag; Karlsbron, Pragborgen, Rådhustorget i Gamla Stan, Astronomiska Uret och tyvärr nazisternas koncentrationsläger Theresienstadt några mil utanför Prag.

 Ivan Klima i dag 93 år och av judisk härkomst var som barn lägerfånge där och är på det viset en av de få överlevare av Förintelsen som lever i dag. 

Ivan Klimas bok om Prag läser vi för att se hur han berättar om när en stad har huvudrollen i en berättelse, tips för Kistalight på hans promenader i Stockholm och hans skrivande om hus, gator, folk och fä i Ekens gamla stad i city och i förort.

Nu har vi valt en nyutkommen bok Sorgen har ett minne, en beat, indie eller underdog författare Postverket, en utställningskatalog från Moderna med en färgchock, och en mer essäistisk bok där staden Prag är i centrum. 

Varför inte göra en omläsning?

Varför inte pröva vår ungdoms litterära hjälte, han som hade ett öga som pekade i norr men såg (tänkte) mer än de flesta Jean Paul Sartre. Vore kul att läsa om Äcklet, kul titel, hur uppfattar och upplever vi den existentialistiska klassikern i dag?

Nog med löften nu, får inte bli en lång pressande lista, läsning ska vara lustfyllt, kul och kanske lite prövande, reningsbad liksom, där vi blir en aning klokare och får ta del av nya världar och tankar.

Äh, vi drar även några diktsamlingar varför inte Poesi på en dag, kul att läsa en diktsamling där vi själva deltar, finns säkert många fina dikter där som vi har hört live, och så tar vi en till, faktiskt en svensk klassiker, inom modernismen, 1940-tal, Erik Lindegren Mannen utan väg. En bok vi fick av Per Svenske (arrangör) när vi besökte Författares Bokmaskins  litterära event i november förra året.

Gott Nytt Läs och tennisår 2025

Vi önskar som vanligt även ett Gott Nytt Tennisår från kistalight med några glimtar från årets damfinal i Australien Open. En stor final med varierat spel, Madison Keys håller ihop sitt spel hela vägen med många fina forehands, servar och med ett register av andra slag (goodies) och fint spelsinne. 

Great med en ny vinnare av en Grand Slam på touren!

Fifteen Love! 🥎🎾😎

Slå igenom forehanden och rör på fötterna grabbar och tjejer!

© Thommy Sjöberg

Årskrönika i Litteratur 2024 och Lite Till

 

First Aid Kit, bra att ha, både på tur i Alperna, på tennisbanan eller som stöd i kulturens och litteraturens förunderliga värld; There´s a crack in everything/That´s how the lights gets in.

Märker när jag samlar mina bitar att det är mer Lite Till än en pretentiös litterär Årskrönika.

• Tour de Ski Light Klimatsmart reseäventyr hemma i fåtöljen, kanske inte riktigt litteratur, men väl ett försök att upptäcka landsdelar, regioner från sydöstra Schweiz till Südtyrolen, Trentino-Aldigo. En del av Alperna med massor av historia, natur, språk och med stor sport, och svenska skidtjejer i centrum.
• Mälarhöjden IK KM Tennis Light Inte riktigt litteratur här heller och inte stor sport men väl något om att idrotta på gräsrotsnivå som en Old One och att det finns osannolika vinnare i idrottens värld, eller om konsten att göra en Bradbury.
•  Dylan på Fryshuset Remix Bob Dylan en Nobelpristagare! Här pratar vi väl ändå litteratur? Njaa men tokroligt är det, ... tjoho!
• David Bowie på Göta Lejon Kistalight upptäcker sent omsider en av popmusikens stora legender genom att se Lazarus. Ett avancerat musikstycke, experimentell och en bit konceptkonst så där bortom den traditionella musicalen. 
  
  Multimusikaliska David Bowie med sitt band från konsert BBC Radio Theatre, wow!
• Grå Bin Light Grå Bin av Andrej Kurkov handlar om biodlaren Sergej Sergejitj. En godmodig man, en underdog, som har blivit kvar i ingenmansland, varken Ryssland eller Ukraina, vid tiden före den stora invasionen i den lilla byn Malaja Starogradovka (fiktiv?) i regionen Donetsk.  
• Du vill inte mer Alexander Mahmoud med andan i halsen Kistagranne som är en hejare på att fotografera, he´s got the eye, med många gripande bitar och fotografier om vår samtid. 
• Källkritikens Dag Källkritik är alltid viktigt, hold on! 
• Accelerator Light Remix Om en konstutställning, This Progress! Kistalight har ambitionen att skapa sin egen Jukebox, analog istället för digital, en spelmaskin med bitar och skärvor från min historia, skivor istället för listor, Jag ska måla hela världen ...  
• Lunchsamtal Light Accelerator Remix Här diskuteras och debatteras det överraskande gensvaret för utställningen This Progress. 
• Cat Power på Cirkus Klart Kistalight och Mimmi was there! Och visst var även Bob där i Cat Powers kongeniala tolkning. Att vara en Bobcat eller inte! 
  
• Essä The Manchester Free Trade Hall Incident Ett av pophistoriens magiska ögonblick, åtminstone i efterhand, och definitivt en av de mest piratkopierade konserterna någonsin. Litterärt javisst med tanke på att Bob Dylan förärades av ett Nobelpris av den Svenska Akademien. Här samlar vi våra texter om Bob och The Incident. 
• Bland Swiftisar, Bobcats och fans till Uffe i Vita... Upplivade av vårens stora begivenhet spanar Kistalight och Årstagalningen efter swifties i alla åldrar på vår vandring på Söders gator, kajer och i Vitabergsparken, oui pour une swiftie! 
• Palle Light En Hamburger King är död Släkten är värst. Visst är Kistalight stolt över att ha en kusin som var en hamburgerking och att ha en farmor med 23 barn. Recension av Ständigt Hungrig som liknar en runa och en krönika! 
• Här bodde vår Farmor, Mormor Siargatan 17 Kistalight och Mimmi går på picknick och släktträff i Rosenlundsparken med anledning av ett fotografioch får skriva om historien om sin farmors adress på Söder.
• Helgagatan 17 Mystery Light Remix Staden lever sitt eget liv och kan ha många skepnader, lager på lager; hus byggs och rivs, restaureras, fasader blir putsade, kvarter får nya boende och gator byter namn, logiskt? Inte alltid! 
• Hillbilly Elegy Light Remix J D Vance från hillbilly till vice presidentkandidat i USA. Inga dåliga grejer, den amerikanska drömmen lever om än i ultrakonservativ form! Kistalight återupplivar, skapar en remix, av en gammal läsupplevelse som blev en blogg. 
• Läselektyr i Augusti Fin fin samling böcker i den lilla sommarbokhyllan! Visst blev de lästa, nästan, Saudade blir det omläxa på. Något för ett nyårsläslöfte! Vi bäddar in Lena Ph som ett Månsken i augusti, aha. 
•  
• Roots in the Southern Archipelag of Stockholm Kistalight deltar i ett familjeprojekt, Mats family history project genom Cosima Littlewood a researcher at Family History Films. 
• Kadashian käkade aldrig en falafel på Nybro Stora ... I dag är vi litterära, se titeln på biten och riktigt kul att besöka metropoler som Nybro och Åfors i Eriksmåla. Visst låter det poetiskt Eriksmåla ... 
• Mystery Light Helgagatan Seventeen Fortsättning med Mats and The Family History Films, gåtan om mystiska gatunamn klarnar, fick verkligen farmor Anna 23 barn, är det sant, det menar du inte, är det på riktigt? 
• Fri Kärlek Anno 67 En riktig tantbok tror Kistalight, övre välbeställd medelklass i London, en liten kurtis, sex mellan yngre kille med litterära ambitioner och mogen dam i sextiotalsanda. Kul ... kul .... kul! I mitten av romanen tar boken en plötslig oväntad vändning och man inser att Tessa Hadley är en mycket medveten, form och stilsäker författare. 
• Den Sista Resan Senior Light Härlig roadmovie om läraren Lars Hammar numera pensionär som inte gärna lämnar sin fåtölj i Köping. Filip och Fredrik i lektagen, den lekande människan i gulbaggebelönad film. 
• Fåtölj Light Lite funderingar kring Lars Hammars fåtölj och andras, Ikigai är inte dumt! 
• Ölandsbron i Sommarljus Remix Kistalight återupplivar sin gamla sommardikt eller är det en schlager efter att ha gått på marknad i Algutsrum under Ölands Skördefest. Visst finns det näktergalar även i september! 
• Modernism, Bygglåda för Byråkrati och Ungdomliga ... Kistalight, upptäcker elefanternas kyrkogård. En avlastningens plats för högre tjänstemän i statens tjänst som har fått sparken av sin uppdragsgivare Regeringen och sätts på särskild plats. Till vår häpnad (förtjusning) upptäcker vi att de placeras i en korridor på Kvarter Garnisonen på Karlavägen Östermalm i Stockholm. Om en sådan korridor vet vi något om att berätta...  
• HP Light Just Only One Thing Wrong Aj ... aj Kistalight får sparken från Högskoleprovet efter drygt 20 års pliktrogen tjänst som provledare, the best testleader ever, brevväxling (mejl) om detta, till Vladivostocks Sanningskommision ... 
• 
• Bitar och Skärvor vid Hornstullsstrand Remix ... skulle så gärna berätta något om Hornstullsstrand, Kistalight stryker och stryker, frågan är om det inte blir riktigt bra!  
• Öarna Light Järva Begravningsplats ... Vinnaren (bland 111 förslag för Järva Begravningsplats) Kristine Jensen Tegnestue har skapat ett lågmält och ett poetiskt uttryck genom att placera en rad gravöar i landskapet, Kistalight följer en visning ... 
• Poesi på en Dag Anno 2024 Fantastiskt att delta i detta event och bli en publicerad poet, läsa sin dikt för en intensivt lyssnande publik (Mimmi), lite av pop, rock och känsla av underground i Bokmaskinens lokaler, en poesins The Cavern på S:t Eriksgatan. 
• Våra hjältar Light Ett Eget Rum Vad formar oss och hur mycket betyder vår ungdoms hjältar? Inte lätt att alltid bara få Ba+ om man är riktigt duktig! 
• Annakarenina Långsam Läsning Light Kistalight läser en av världslitteraturens stora verk, en roman som är förvånansvärd modern. Tolstoj en krönikör av tsar-Ryssland och dess överklass adeln och som med mästerlig hand tecknar sina karaktärer, i centrum Annakarenina och Levin, medan han samtidigt med humor (mild ironi) skildrar personer runt omkring dem, i en stat som kan beskrivas som ett mycket dysfunktionellt samhälle.
•  
• Dark Paradise, Lana Del Ray Light Gråkallt och halt på kajerna längs Strandvägen. Vi tar spårvagnen, knökfullt, mellan Styrmansgatan och Djurgårdsbron, Mimmi kramar kistalight mest hela vägen mellan hållplatserna för att inte ramla i trängseln a la Tokyo medan vi väntar på att hoppa av för att knalla sista biten. Lite närhet kan passa bra när vi ska lyssna på The Queen of Sadness, Lana del Rays musik, tolkade av Moto Boy, Jennie Abrahamson, och dirigenten Hans Ek. 
• God Jul AI Light Är det en julgran eller är det Kistalight som försöker tolka ett flödesschema fritt i juletid efter årets Nobelpristagare i fysik med ett julkort av egen sort! 
• Den Vita Boken Light En grundforskning i hjärtats arytmi och hjärnans vindlingar. Han Kang, årets Nobelpristagare i litteratur! En mycket sympatisk författare som även upplevs av en mycket sympatisk ung skara läsare som tolkar henne i bild och text i ett mycket sympatiskt elevarbete, se https://www.nobelirinkeby.se/wp-content/uploads/2024/12/2024-web.pdf. 

Gott Nytt Läsår 2025

Kistalight på Böda Återvinningscentral på Norra Öland! 

Tjoho för hållbar utveckling, varsam hantering av natur och människor och lite Ikigai.

Mimmi och Kistalight får försöka sköta om sina barn och barnbarn, medan vi susar upp och ned längs Ostkusten, lever sommarstugeliv på Norra Öland med umgänge, promenader, cykelturer, exkursioner i natur och kultur, tennis, grilla och många läsupplevelser på verandan!

Ska vi vara riktigt ärliga så består livet på landet även av att klippa gräs med stånkande gräsklippare, klippa, såga träd och buskar, plantera syrener, en Kistalightgrej, sköta om odlingar i pallkragar, plus förstås måla, spika, såga och snickra!

Fifteen love!

Syns på the tenniscourt!

© Thommy Sjöberg

I Like My Bike

 

Selfie från när det begav sig! En ung Ruth Orkin med sin kamera, Kistalight och Mimmi har besökt Galleri 3 på Kulturhuset och utställningen Illlusion of Time. Foto från Kistalights mobil

Dragplåster för Kistalight är hennes cykeltur 1939 från Los Angeles, Hollywood, till New York som sjuttonåring för att besöka World's Fair, en världsutställning i det Gröna Äpplet. En liten cykeltur på 370 mil som låg till grund för ett fotoreportage med cykeln i centrum för tidningen Bike ... 

Modigt och djärvt men också ett uppdrag, att se Amerika genom fotolinsen och bokstavligen fota från sin cykel, där hjul och ekrar kunde vara utgångspunkten, några städer tillkom dessutom på Östkusten under touren, medan hon  skaffade sig nya erfarenheter, växte och mognade som människa.

Ruth Orkin drömde egentligen om att bli filmare, uppväxt i Los Angeles som hon var, mamman var stumfilmsskådis, men Hollywood var en patriarkalisk värld där kvinnor inte fick ta plats istället blev kameran hennes uttryck. Ruth visade prov både ambitioner och uthållighet på sin väg till en professionell karriär som fotojournalist. Hon gick på Los Angeles City College och studerade fotojournalistik och hon jobbade som telegramflicka på MGM för att hon hoppades kunna bli filmfotograf men upptäckte att facket diskriminerade kvinnor i den rollen.

Drivet att få jobba med film förde även henne till amerikanska armén under ww2 där hon under några år deltog i Women's Auxiliary Army Corps med förhoppning att kunna få arbeta med film.

Efter det militära försöket 1943 flyttade Ruth Orkin till New York etablerade sig som fotograf, fick uppmärksamhet för sina bilder av en känd musiker och kompositör som Leonard Bernstein, och hon kom att arbeta som fotojournalist för kända bildmagasin som Life, Look, och Ladie´s Home Journal. Orkin bröt här igenom ett mycket mansdominerat område.

Foto från Kistalights mobil från Galleri 3 på Kulturhuset och utställningen Illusion of Time

Bilden ovan är från Florens 1951 och uttrycker som många bilder av Orkin rörelse, glädje och kvinnlig självständighet. Fotografiet är från en serie Don´t be Afraid of Travel Alone. Orkins fotoserier ligger nära filmen och bildar små berättelser. 

Härligt att vara ung, fri och självständig, i Florens träffar Ruth en amerikansk väninna, Jinx Allén som också reser runt ensam och de slår ihop sina påsar, hänger, tillsammans för att ta en serie bilder, mest berömd av dem alla är An American Girl in Italy där Jinx är i centrum av bilden i ett gathörn i Florens omgiven av idel män med den manliga blicken. Kring bilden och speciellt Jinx ansikte ligger ett ljus på utställningen så att tankarna kan gå till, symboliskt, att här vandrar en kvinnlig ung modern variant av en madonna eller helgon, som drar männens blickar till sig.

Två äldre kultiverade killar, herrar, bredvid oss, diskuterar också om bilden är arrangerad och inte alls så improviserad och fångad i flykten. De tycker olika men Ruth Orkin sade alltid att bilden var skapad vid ett spontant tillfälle och den är hennes mest berömda bild från Europatouren 1951.

Bild från Kistalights mobil, An American Girl in Italy, från Galleri 3 på Kulturhuset och utställningen Illusion of Time

Var är brudarna?

Kan man fråga till bilden ovan!

Det blir lite som i den gamla reklamfilmen om chips när grabbarna plötsligt inser att det saknas någon i gänget!

Sanningen är troligen att brudarna mitt på dagen (flickor och kvinnor) i Florens 1951 var hemma och strängt sysselsatta med att laga lunch till sina män och pyssla med sina hemman.

Vi fortsätter med ytterligare en glad bild från Florens 1954, härligt att vara ung, härligt att vara i rörelse, härligt att vara en populär amerikanska i Florens, bra status för jänkarna (yankees) efter ww2 i Italien, kanske upplevde två unga tjejer från USA större frihet och fick mer space i Europa än back home. 

Ändå den manliga blicken och uppvaktning kunde vara krävande och efter några veckor vistelse i Florens kunde amerikanskorna bli nog så arroganta i de italienska männens närvaro!

Hurra för moderniteten, tjoho för att vara ung och på vift i Europa och göra uppmärksammad fotojournalistik. Bild Kistalights mobil från utställningen Illusion of Time Galleri 3 Kulturhuset

Tillbaka i USA blev det så småningom både film, äktenskap, barn och mer berömda fotografier, med fotoserier från New York City. Ruth Orkin gifte sig med fotografen och filmaren Morris Engel och tillsammans gjorde de indiefilmerna The Little Fugitive och Lovers and Lollipops. Filmer som väckte uppmärksamhet, fick bra kritik och den förra blev prisbelönt med Venice Film Festival Silver Lion 1953.

The Little Fugitive är en indiefilm om en liten storögd kille som utsätts för ett prank (upptåg) av sin äldre bror. Brodern spelar död, låtsas mördad av sin lillebror. Vilket får den lilla pojken Joe Norton att  rymma hemifrån och att under ett dygn tillbringa tiden på Coney Island. Perspektivet, the eye, är den lilla killens, storögd, förundrad, sårbar och utlämnad men ändå ute på ett äventyr upptäcker han nöjesparken med omgivningar, en miljö med atmosfär och spänningar. 

Filmen The Litte Fugitive visar sig ha påverkat, upptäcker vi med förtjusning, två av den Franska Vågens stora stjärnregissörer Francois Truffaut och Jean Luc Godard i filmerna De 400 Slagen och Till det Sista Andetaget. (Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga)

Två filmer som gjorde ett så stort intryck på oss (Kistalight) i vår ungdom!

Vi är inte ensamma på eftermiddagen och besöker utställningen Illusion of Time, förutom kulturintresserade äldre herrar som diskuterar autenticitet, kulturtanter som snart ska ta ett glas på Café, konstintresserade ungdomar, Kistalight och Mimmi, så är fransk TV där, kulturkanal Artes ... med kulturjournalist som kommunicerar med datorskärm och fotograf, mycket trevligt och ger ytterligare liv åt utställningen.

Betyg Fem cyklar, vespor eller sportbilar av fem i rörelse med den lilla människans perspektiv

Jane Birkins tolkning Comment te dire adieu, text franska Serge Gainsbourg

PS Till slut blev tjejen från Los Angeles, Ruth Orkin, en New Yorkbo (an applepuddian). Gatorna, vattenspeglarna, folklivet i Det Gröna Äpplet var motivet för hennes kamera. Fortfarande var rörelsen och bildserier hennes signatur liksom en humor eller förundran över att se på tillvaron.

Kring Penn Station i N Y skapade hon sina egna små stories av bilder kring människor som var på väg och med all den atmosfär av uppbrott som finns kring en stor Järnvägsstation. 

Från Central Park, lägenhet där med utsikt, togs långa serier av foton och Ruth Orkin var även en hejare på att porträttera barn, både sina egna och andras, där perspektivet, the eye, alltid var på barnens sida. Hon, Ruth, varvar sin tid mellan att vara förälder, fotograf och lärare på The Visual School of Art N Y och International Center of Photography N Y. De sista åren kämpade hon hårt emot en cancer och Ruth Orkin avled i januari 1985.

© Thommy Sjöberg 

Kring kvarteren i Johannes ...

 

Kistalight har läst Per Hagman, Johannes och du under jullovet. En mycket trevlig läsupplevelse för oss som gillar Stockholm, flanörer i litteraturen och att allt inte behöver vara så där PK i tillvaron. 

Men bäste indieförfattare du är ju pensionär och behöver väl inte ha något jullov?

Klart vi behöver ha jullov och koppla av med lite god läsning!

Per Hagman överraskar, Kistalight, trodde att han var mer en övervintrad generationsförfattare i andra vågen efter Ulf Lundell och hans Jack, men här stiger en stilistisk säker stockholmsskildrare fram, inte med samma rock´n roll energi som Uffe utan mer lågmäld, iakttagande och mer inkännande i sin syn på människor.

Poppoesi som Ann Jäderlund mer än hit the the road som en annan Jack Kerouac!

Kistalight tänker till, egentligen associerar, påminner inte Johannes och du lite om en modern poppig urban variant av Astrid Lindgrens Rasmus på luffen? 

Med kvarteren kring Johannes kyrka som bas luffar Per H med sin lilla dotter (prinsessa), adress Malmskillnadsgatan, runt för utflykter till Sergels Torg, promenader till skolan Matteus, där Per följer med som en curlande förälder, inköp av ostron och löjrom på Hemköp vid Åhlens i City, turer i trapporna upp och nedför Brunkebergsåsen.

Kvarteret kring Johannes har sin egen sociologi, där finns den burgna Kammakargatan, en plats för övre medelklassens våningar och en gata som väcker litterära associationer med Hjalmar Söderbergs Lydia Stilles i Den Allvarsamma Leken som bodde här och dit en trånande Arvid Stjärnblom sökte sig för spaning med sin längtan när han blickade upp emot ljuskäglan från hennes fönster.

Här bodde även Per Västberg i många år, liksom diplomaten Sverker Åström, Palmespanaren och sossen Ebbe Carlsson, något umgicks även herrarna, kanske för en kvällsdrink, samtal omkring konsten att skriva memoarer med Johannes kyrkogård som miljö i fonden. Övreståndsmiljön på Kammakargatan förknippas inte bara med ett par gayiga herrar som Åström och Carlsson utan även Agnes von Krusenstierna som bodde här och skrev om Systrarna von Pahlen, Porten vid Johannes, ett lesbiskt äventyr långt före det fanns sådana i folkhemmet.

Per Hagman missar Gunnar Ekelöf som under en viktig del av sin barn och ungdom bodde här i en våning med piga och kock. Hos Ekelöf återfinns en ton av kvarteret, från Småbitar med novellen Klockor över staden och dikten En port i Johannes.

Men vad gör väl det!

Ibland gör Per och dottern utflykter från Johannes det kan vara Hallunda/Botkyrka för att handla i en speciell grekisk mataffär eller de tar blå linjen ut till Solna, Råsunda och Hallonbergen för att handla Lego och gå på Filmstadens fik men mestadels häckar de kring Brunkebergsåsen.

Att vara frånskild medelålders pappa med liten dotter och ha Malmskillnadsgatan nära Johannes som hemmabas innebär en viss social spänning. Här finns ett av Stockholms mest sunkiga kvarter, nattetid kantas gatorna av missbrukare, kriminella, prostituerade, svartklubbar och här försvann Palmes mördare uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan en kall februarinatt 1986. Några av figurerna kring Palmeutredningen hör också hemma i kvarteren, Sigge Cedergren med svartklubben Oxen och radikala kurder (PKK) med föreningslokal på David Bagares gata, vilket Per noterar i sin bok. En roman som också har en egenhändig ritad karta på sitt innerkonvolut av kvarteren kring Johannes, ett eget litet universum, skapat av författaren, plus att framsidan har en gullig teckning av en koltrast med guldnäbb tecknat av Pers dotter.

Per Hagman toppar sitt boende och författarskap med att översätta Romance, erotisk litteratur för damer (mogna kvinnor med lust), vilket nog ytterligare spär på hans image av en nutida flanör i Stockholm City. Varje vardag knallar han nedför åsen mot Strandvägen där han disponerar en mystisk fyra (lägenhet) för sina bestyr med språkets longörer och akrobatik inom erotikens värld, för det är inte lätt att försörja sig i dag som författare bortom bestsellers och tjusiga stipendier.

Annars har Per Hagman valt vuxenvärlden, som seriös småbarnspappa, det är mulligt att betala skatt, få ett förstahandskontrakt på lägenhet. Han har bestämt sig för att tiden att jobba svart är över, kinesa hos andra och att bo i andra hand är en svunnen tid.

 En del av boken handlar om att fundera över sin relation till sina föräldrars dysfunktionella äktenskap, liv och leverne, dags även där att bli vuxen, i förhållande till den sossehatande fadern som har svårt att inordna sig i det svenska samhället och långa perioder jobbar utomlands kanske mest för att det inte fungerar för honom i sin yrkesroll som arkitekt här hemmavid. Mamman mer fungerande, konstnär (keramiker) som blivit pk lärare, internaliserar sonen med sin uppfostran vilket Per H förstått nu på senare år.

Fina resonemang där av Per Hagman om nät och rottrådar som binder barn och föräldrar med varandra.

I centrum av berättelsen är trots allt Per och den lilla dotterns äventyr. De bär julgran hem upp över åsen som de pyntar med eget skapat material, dottern med bollar och Per med grejer han har fått av mystisk väninna som han trånar efter sedan 25 år, som den värsta Arvid Stiller i den Allvarsamma Leken, men kanske finns  en närhet där ändå till den gåtfulla damen?

Ostron och löjrom från Hemköp vid Åhléns som meny för far och dotter skapar också överflöd av skal.

Spela tärning säger dottern, och de uppfinner olika spel med ostronskal och gambling där tärningen får utgöra spelets utgång och spänning.

Per som gammal inbiten spelare på travet oroar sig för om han håller på att fostra en liten spelare men bestämmer sig för att det är lek och fantasi och kanske utvecklande om spelet med tärning hålls på rätt nivå som vilket sällskapsspel som helst.

Per Hagmans Johannes och du är en fin liten bok om några kvarter kring Brunkebergsåsen (Stockholmiana), far och ung dotter (den minimala familjen) och relationen mellan en medelålders man som är på väg att mogna som människa och hans föräldrar och det nätverk av rottrådar som binder dem samman i förtryck och beroenden.

Betyg fem snitsiga ostron av fem inköpta på Hemköp i City vid Åhléns

© Thommy Sjöberg