Sunday, March 31, 2024

Lunchsamtal Light Accelerator Remix

 

Accelerator, Lunchsamtal, ovan sidor från Katarina Winters processanteckningar från Tino Sehgalls utställning This Progress

Kistalight Light Jukebox B-Prolog 

Det är dags att börja tänka omFör tiden rinner ut den kanske snart tar slut  (Cover Little Jinder 2019)

Kistalight har varit på Lunchsamtal (3/12) på Accelerator vid Stockholms Universitet.
Konsthallens konstnärlige ledare Richard Juhlin berättar något om Tino Sehgals utställning This Progress. Under sina 6 veckor mellan 6/9 och 20/10 hade utställningen 8000 besökare. Det är originellt nog en utställning utan material förutom Fysiklabbets omgjorda lokaler och deltagarna. 
I utställningen har 50 personer deltagit som tolkar s k interpreters. Tolkarna är utvalda i fyra grupper. 1) Barn mellan 7 och 11 år 2) Tonåringar 3) Medelålders (vilket även de som sitter i samtalspanelen är) 4) Över 65 år men inte nödvändigtvis pensionärer. Studenter i den traditionella studieåldern mellan 20 och 30 år är alltså inte med som interpreters.
Medverkande under lunchsamtalet är Katarina Winter Dr i Sociologi och verksam på kriminologiska institutionen, Johan Lindquist professor i socialantropologi, båda vid Stockholms universitet. Moderator är Bronwyn Bailey-Charteris projektledare för Accelerators forskargrupper. 
Samtalen hålls på engelska (nutidssvenska) och inleds med att de konstaterar att utställningen blivit mycket väl mottagen av besökarna. 
So good touching känsla mellan tolkar (interpreters) och besökare. 
Samtalen på utställningen blir en metod för undersökning.
Många av samtalen bär på en smärta, (kan möjligen förlösas i mötet mellan en interpreter and a stranger) ämnet kan vara förändring i livet och många handlar om klimatkrisen.
Bakom scenen förekom det många diskussioner ibland som ett stormöte i gruppterapi. 
Utställningen This Progress och samtalen blir som livet självt.
Samtalen har dock inslag av konstruktioner, efter 5 minuter med tonåringen, gäller det att bryta in hos den besökande med oväntade frågor, se t ex om AI kan skapa ett konstverk som ett musikstycke av Mozart.
Professor Johan Lindquist tycker att han det har varit roligt och han har haft ett nöje med samtalen som han ser som ett intellektuellt projekt och som ett (konst)verk av samtal samtidigt som han undrar vilka besökarna är om det inte fram för allt är den intellektuella medelklassen.
Några av besökarna kom också tillbaka och ville fortsätta sina diskussioner.
En faktor som är viktig i upplevelsen av verket är också platsen konstaterar han. Speciellt här, Kistalights kurs, är att Manne Siegbahns gamla labb och partikelhallen är en mycket speciell miljö. Tino Sehgals utställning (verk) är ett mycket märkvärdigt projekt som också visats i New York Guggenheim Museum och i Paris på Palais de Tokyo.
Konstnären Tino Sehgall har tydligen också skyddat (registrerat) sitt konstverk med copyright rättigheter eller liknande.
Vilket gör undertecknad ironiskt undrande!
Kan man verkligen äga en serie samtalsidéer?
Kistalight förordar öppen källkod.
This progress kan lika gärna kallas för ett filosofiskt projekt, alternativt en gruppterapi session för medelklassen eller varför inte ett litterärt koncept med en livsvandring. En crossover för samtal mellan generationer!

Kistalight bäddar in Little Jinder. Kan vara bra med lite hipstergung för den intellektuella medelklassen på SU och var helst de hör hemma!
Är det inte att ställa frågan Säg mig ... säg mig ... säg mig ... var du står som gör att du kan få ett svar!

© Thommy Sjöberg

1 comment:

Kistalight Jukebox said...

Sheet nr 1 Kistalight Jukebox
B-sida Säg mig var du står Little Jinder