Bland Swiftisar, Bobcats och fans till Uffe i Vitabergsparken

 

Fish and chips hos Kajsas i Parken, pratar och pratar med kompisen ÅG, Årstagalningen, som också fotar för Fejan.

Kistalight har besökt Kajsas i Parken, en favorit, efter promenad längs Årstaviken, Tantobron, koloniträdgårdarna i Eriksdalslunden, broarna vid Skanstull och kajerna vid Hammarby Sjöstad. Hoppsan i Sjöstaden längs kajen finns ett gymnasium, Klara Teoretiska Gymnasium, där eleverna dagen till ära solar i det blå glittret från kanalen med utsikt bort mot Sickla, segelbåtar på väg ut mot Skärgårdens fjärdar och turbåtar till Nybrokajen. 

Finns det några swifties här? Oui ... oui!

Vid Kajsa vid Kajen svänger vi upp mot Vitabergsparken via Barnängens Herrgård, wow här ligger storförlaget Polaris, ingen dum miljö för en redaktion med utgivning av litterära höjdare som Andrev Walden, Jävla Karlar, men klart även de får förlita sig på kokböcker, böcker om trädgårdsodling och självhjälp och yoga för att få verksamheten att gå ihop så här i digitala tider. Några spännande lite undangömda bostadsmiljöer i Stockholmshems regi öster om Vitabergsparken passeras innan vi knallar genom Barnängens kolonilotters prunkande idyll.

Hos Kajsas i Parken är det kö, en flock fransyskor häckar framför oss, översätter Varm Mat, Dryck och Kaffe med Google Voice Translate. Är de ett gäng medelålders tjejer på vift från Paris, Swifties, som hittat vägen till Stockholm? Oui, oui, bien sur tycker Kistalight! De är alldeles för gamla för det menar ÅG som inte har koll på åldersspannet för Taylor Swifts fans. Vi kunde ha frågat dem, etes vous un swifties?

Smakar rackarns så bra med Fish and Chips, Kajsas står sig väl i konkurrens med Sandviks Fisk dito på Norra Öland eller Matvagnen vid Tantobron, ställen där vi intar firren vid andra tillfällen.

Vilka är de då dessa swifties? Visst känner vi igen dem! Verkar vara alldeles vanliga tjejer på högstadiet eller gymnasiet som delar vänskapsband, frimodiga, lite modiga men inte så djärva. Inga gangstarrapar brudar eller speedade hip hoppare. Nä just vanliga tjejer som klurar med Taylor Swifts låttexter, sjunger med, har upplevt lite sårig och sviken förälskelse med senaste killen som en äkta swiftie! Swift är säkert ett riktigt pro med sina verser, melodier och överraskande bildval i sina låtar, bitar som hon har knåpat med sedan hon som 15-åring kom till Nashville för att bli en countrysinger. Klädstilen med pärlor och paljetter och trikåer är kanske inte världens sexigaste om man jämför med Beyonce och Rihanna, not a sexy bitch, men kul att pula med för en swiftie tonåring och hennes mamma när de ska gå på konsert med ett alldeles eget konstkoncept projekt. 

Nä storheten hos Swift ligger nog just i hennes låtar och att hon är så jäkla vanlig!

Apropå låtar, och låtskrivande, snart är snacket igång om Bob Dylan, ett outtömligt ämne för oss Dylanologer och Bobcats. Kistalight är mest det senare, kanske är ÅG mer det förra. Klart vi jämför en aning skillnaden mellan Taylor Swift, the girl next door, med Bob låtskrivaren som ständigt överraskar och aldrig får slut på sitt stim av låtar, han är en poesins bäck som inte sinar och han levererar även på äldre dar, visst, visst blir det en del slagg i sådan oerhörd produktion, men myten och vår trickster lever vidare på sin eviga NET-tour och skriver böcker som Låtskrivarkonsten Light Bob Dylan. Kul och förunderligt med Bob, ett samtalsämne som får tiden att flyga och snart är vi inne på Uffe, vår svenske Bob och hans Vardagar. ÅG läser alla och Kistalight nöjer sig med den första. Uffe skapar också en egen värld med sina texter, samtida kommentarer och hågkomster, ett universum från Österlen som du kan känna dig hemma i, en surgubbe med gott humör som gillar att betala skatt. Se Vardagar Uffe Light!

Promenaden går vidare genom Vitabergsparken, massor av solbadare på slänterna, tonåringar som skolkar några timmar från eftermiddagens lektioner eller har de fria studier och grupparbete. Naturligtvis är det turistande swifties som lapar lite sol i väntan på kvällens konsert tror Kistalight medan ÅG intar en tvivlande hållning till en sådan spekulation. Vid en av de branta trapporna ned mot Åsögatan möter vi ett amerikanskt par, a practise good for your legs tjoar Kistalight, are you swifties?  No we aren´t säger våra amerikaner i solskenet, skrattande, när de intar den branta trappan. 

Måste erkänna att vi egentligen inte har någon större koll (sett en dokumentär på Netflix) på Taylor Swift men vi minns en video med Swift och Mick Jagger när de sjunger en duett, As tears go by, en lättviktig charmig låt med viss karaktär av melankoli och med en iakttagande poets perspektiv. Videon är inte till Taylor Swifts fördel, hennes röst gifter sig inte med Micks gamla Stonesstämma, trodde vid första lyssningen att nu har den gamle bitvargen raggat upp en lokal långbent Collegetjej från Chicago. Ok Taylor Swift verkar ta duetten med distans och en hel del humor och man får stå ut med en viss tondövhet. Vem i hela världen skulle kunna tro att denna tjej skulle fylla tre hela Friendsarenor i Solna Stockholm på en världsturné, The Eras Tour, drygt tio år senare, förunderlig är världen!

© Thommy Sjöberg