Från Nobel, Lars Lerin till Bengan på Drottninggatan

Lite kultur på sportlovet, Kistalight och Mimmi skyndar till Konstakademin på Fredsgatan 12 bland gamla bankpalats, Regeringskanslier och en vakt vid Rosenbad.

Härligt att vara på utflykt från Orten 1 6 4 Light!

Målet är att se Lars Lerins magnifika akvareller på Ackis!

Har Lerin Lerin inlett en ny konstnärlig fas, liksom fått en ny period av avskalad konkretism med absurd knorr?

Nej, nej detta är ett porträtt av Jonas Nobel som ställer ut i ett angränsande rum med modern konst på gamla ärevördiga Akademin!

Jonas Nobel verkar vara en både formsökande och humoristisk konstnär med porträtt och skulpturala grejer. Kistalight grejar inte att recensera hans utställning men blir glad, 😎 och tänker (känner) att här får den lekande människan plats!

Spännande och inspirerande!

Här lite Lerin!

En armé av panschisar är på Ackis för att se Lars Lerin. 

Gratis är gott men du måste greja en digital bokning för att inte lokalerna ska svämma över av gråa hårsvall och rollatorer!

Ovan en detalj med väggkarta av kort från glesbygd i höstlig skrud, bild från Kistalights mobil.

Vi vimlar runt bland Lars Lerins alster, akvareller i det större formatet, fantastiskt att han bjussar oss grå pantrar på en sådan visning, även horden kulturtanter Grey Light, skymtar mellan verken bland besökarna.

Kanske kan man använda Leonard Cohens citat There is ac crack in everything/that´s how the lights gets in för att beskriva Lars Lerins konstnärsskap!

Lars Lerin arbetar med kontraster mellan ljus och mörker, det dovare, mörkare, ljussättningen kan dominera bilden men ljuset tränger igenom och skapar hopp för betraktaren. 

Från visningsfilmen, angränsade rum, ser man även hur flitigt Lerin sprayar sina akvareller med vattendusch, blir lite som att vattna sina blommor, för att befästa sina akvarellers karaktär.

Bild från Kistalights mobil

Det är märkvärdigt, i sig ett ställningstagande, är hur Lars Lerin ger liv åt gamla övergivna hus, en OK/Q8 bensinmack i utkanten av samhället, kalhyggen efter skogsskövling, fiskrens med torskhuvuden, fiskebåt, brygga och skjul för att rensa fisken och svarta moln över Lofoten. Ett upphittat fotoalbum med blekta foton från en resa till Egypten, och ökenruiner, tidigt 1900-tal, kallat Grand Tour, ett växthus med risiga revor vid insjön, ödegårdar i Värmland eller en fönsterram som behöver kittas om eller ett gammalt skåp med karaktär. Miljöer för de och det som blivit över i ett allt hårdare samhällsliv och där kontrasten mellan stad och land blivit allt mörkare. 

Målar Lars Lerin människor är det oftast äldre, de lite skröpliga eller också dem på det upphittade fotoalbumet från Afrikanska resan, Grand Tour, som mest ses som ljusa skuggor.

Här tar ljuset och sagoskimret över med en mild palett. Ett växthus i vårvintern i väntan på odlingssäsongen vid älvkanten eller är det vid den lilla insjön i Norrlands inland. Bild från Kistalights mobil

På fiket på Akademin äter vi matiga mackor med rostbiff liggande på kräm, smarriga smaker på salladsbädd, med vatten och kaffe. Kistalight är liksom lite hungrig efter en veckas behandling av infekterad visdomstand med antibiotika och har svårt att äta, blev mest blåbärssoppa, och är nu på bättringsvägen. 

I luften, in the air, lågmält, även en melodislinga från fikets högtalare av låtar med Miles, lite Birth of the cool eller Kind of Blue, mycket bra!

Kring vårt lilla bord får vi sällskap av två kulturtanter som har koll på läget! Tydligen är utställningen inte bara gratis utan Lars Lerins akvareller är även till salu. Nu mera spelar han i egen division när det gäller priser, möjligen kan Lars matchas av Karin Mamma Andersson och hennes lyriska oljor som har funnit en världspublik av köpare, men vem kan köpa en akvarell av Lars Lerin? 

Konstnären som skildrar gliporna i Sverige på ett sådant ömsint sätt! 

Kanske institutioner och banker, de senare roffar ju åt sig svindlande miljoner under inflationen och bolåneräntors uppgång men i dag är det ingen som kan gå på banken och ta del av offentlig konst när verksamheten sköts digitalt.

Våra kulturtanter, Grey Light, vet, kanske är de mer golftanter än kulturisar. Den ena som har koll på läget berättar om någon VD (CEO) på banken som tjänar 80 miljoner per år och dessutom matas med bonusar av inflation, bolåneräntor och annat sno åt sig. 

Han kan säkert köpa en akvarell av en ödegård i Norrland eller en OK/Q8 bensinmack i utkanten av en by i Värmland och hänga på väggen på sitt sommartorp.

Prisklassen är säger de för Lars Lerins grejer, i grova slängar; ett par hundratusen för de små, ytterligare några hundratusen för de mellanstora och för de riktigt stora blir de över femhundratusen men vill du köpa utställningsaffischen, duger fint den med och visst finns det ett konstnärligt värde, gilla gilla liksom 👍🎷😍 då får du bella 250 pics eller bananer.

Akvarell ovan som underlag för utställningens affisch, bild från Mimmis mobil.

En poster med konstnärlig verkshöjd som kan duga åt gott åt en gammal adjunkt, Grey Light, som harvat kommunalt några årtionden, inte rosat lönemarknaden eller fått ekonomiska muskler genom bonusar av rektor eller SKL.

Sedan går vi till Bengan, en musikaffär på Drottninggatan, halvvägs upp mot  Kulturhuset och Sergels Torg.

En mycket grabbig institution med CD, vinyl, rockiga (hard) T-shirts och litteratur om pop och rockheroes, om vi säger hon, han eller hen så ligger här definitivt tyngdpunkten på han! 

Kistalight är på jakt efter en bok om Bob Dylan, goes electric, med anledning av den aktuella biofilmen A Complete Unknown, Mimmi som inte är världens största fan av vår Nobelprisbelönte bard från Hibbing går och fönstershoppar i några boutiquer.

PS Kistalight har skrivit förr här på bloggen om Lars Lerin

• Lars Lerin Grå Resa Island Light
• Lars Lerin Light på Sandgrund
• Selma Light En Pelargon från Mårbacka Pst vi tar en om Selma också, en annan stor berättare från Värmland

© Thommy Sjöberg

Putin´s Krets Catherine Belton Remix

 Fullt ståhej senaste veckan, som vanligt, kring Trump! Vad gör han karln, Canada, Gaza, Grönland, Panama och han bjuder ut Ukraina till Putin, sprider lögner om vem som startade kriget, börjar på sitt sedvanliga sätt skita ned Zelensky (en av världens mest hedervärda ledare i totalt underläge) och sprider lögner även om honom. 

Varför gör han på detta viset?

Bra debattartikel i dag i SvD, 23/2 -25, av Erik Åsard, professor i Nordamerika studier vid Uppsala Universitet, Varför gör Trump som Putin vill? Erik Åsard ser tre möjligheter, 1) Trump har utvecklat en högernationalistisk ideologi snarlik Putin (nationalism, neofascism och högerkristen, gäller nog snarare J D Vance varken Trump eller Putin är några ideologiska karaktärer), 2) Vurm för starka män, Trump är starstrucked av Putin, en autokrat som styr Rysslands ekonomi och militär med stark hand utan kritik från media, en sådan man skulle Trump vilja vara. Beundrar dock inte Trump sig själv mest av alla, best president ever!? 3) Ryssarna, Putin, har komprometterande material om Trump av sexuell och ekonomisk karaktär. Det senare är mest troligt anser Erik Åsard där han redovisar lån från ryska oligarker till Trump när han var djupt skuldsatt kring sitt kasino i Atlanic City där han förvägrades lån från amerikanska banker beroende på att affärerna var så illa skötta,  se även nedan Catherine Belton. 

Vill man läsa mer om Trumps eskapader i Putinland, Moskva och ekonomiska oegentligheter med ryska oligarker kan du slå upp Catherine Beltons utmärkta research Putins Krets på s. 430 ff och läsa om Trump, från En underbar helg med övernattningar på luxuösa Ritz-Carlton för honom med utsikt över Röda Torget toppat med vackra kvinnor. I bakgrunden fanns även den Trumpägda skönhetstävlingen Miss Universum och samvaro med oligarken Agalarov som kunde fixa både  affärskontrakt. TRUMP Tower - Moscow Next och vackra damer IRL utrustade med konstfärdigheter. Trump lär ha varit väldigt nöjd efter vistelsen. En underbar helg  med dig och din familj twittrade han till Agalarov.

 Se även vidare sidor om ekonomi och smutskastningskampanjer i amerikansk politik i Beltons bok i kapitlet Nätverket och Donald Trump! 

Där kan man även läsa om Trump och ryska oligarkers intressen (även spel) kring kasinot i Atlantic City när Trump var nära konkurs och verkar ha räddats av ryska pengar.

Putin´s Krets Catherine Belton

Kistalight har läst Putin´s krets said... Obs före det stora kriget i Ukraina!

Kistalight har läst Catherine Beltons Putins krets, eller den engelska titeln (original) är kanske mer rättvisande; Putin´s People med underrubriken (svenska) Maktkampen om det moderna Ryssland.
Vilka är de då Putin´s People?
En samling skrupellösa herrar (bara herrar - patriarkatets sista suck?), nätverk från KGB, ortodoxa ryska kyrkans potentater, ryska eliten bland politiker, ekonomer, militärer, ledare från statliga institutioner, flummiga filosofer med stort skägg, men också undre världen; gangsters från S:t Petersburg (från Putins ungdom) och Moskvas kriminella värld och ruggiga typer från Tjetjenien.
Catherine Belton delar in sin bok (forskningsresa) i tre delar och driver tesen att Putin är en skapelse av en inre krets av ledande herrar, främst KGB, som skapar honom.

Kistalight roar sig med att rubricera delarna: 1) Konsten att skapa en president 2) Presidenten skapad - Well Done! 3) Presidenten becomes a Star, jag menar Tsar!

Catherine Beltons bok om Putin tangerar Masha Gessens resultat och slutsatser från hennes verk Putin, Mannen utan ansikte. Jfr Kistalight Om du åker till S:t Petersburg Putin i Repris!

 Men Catherines undersökning är även från ett senare skede i Putins Ryssland och bygger på fler intervjuer och kontakter med ett antal ledande oligarker och genomgång av offentligt material. Med Catherine Belton som var på plats i Moskva och Ryssland som utrikeskorrespondent för New York Financial Times.

I bokens senare delar betonas oligarkernas roll och ryskt kapital (väldiga mängder) inflytande i England, Londongrad, där man investerar i fastigheter, banker, yachter och nöjesvärlden (fotboll - Chelsea) och något liknande sker även i USA (New York) där ledande ryska oligarker (gangsters) knyter upp Donald Trump i sina ekonomiska nätverk.
Både USA och Storbritannien blev ju sedan utsatta för de påverkanskampanjer som bidrog både till Brexit och Trumps fyra år som president.

Kistalight forts har läst Putin´s krets said...

Putins ideologiska världsbild växer fram i Catherine Beltons bok, redan 2007, från Putins kända tal i München så finns idén om Ryssland som ett imperium där Putin förorättad efter Sovjets sammanbrott 1989 vill att världen ska ta dem på allvar som en geopolitisk stormakt.
Ryska nationen (imperiet) ska vila på benen hos den ryska ortodoxa kyrkan, nationen och dess historia, och i smyg det gamla nätverket kring KGB.

De inspireras av tidigare marginaliserade filosofer som Alexander Dugin, en tänkare med långt hår och skägg som hämtad ur en rysk roman av Dostojevskij. Dugin tassar i högernationalistiska fotspår med drag av fascism men formulerar även en tankevärld som är specifik rysk med boken Geopolitikens Grunder 1997. En rysk nationell idé med Euro-Asien som ett sant ryskt imperium (hel del flum där?) som bevarar patriarkatets väsen, det sanna i ett tredje Rom. 

Där även staten har en roll för makten, individen är till för staten, inte tvärtom att staten tjänar den enskilda människan!
Rörelser som stöttade den mjuka ortodoxa värdena fick väldiga ekonomiska tillgångar och bidrag, som en sorts ortodoxa talibaner mot liberal västlig påverkan för att främja det ryska, men även webbsidor som Russkij Mir, ryska kosackgrupper och på Krim en brokig skara motorcykelentusiaster, The Night  Wolves, som fungerade ömsom som propagandister eller som ett paramilitärt gäng, och man får inte glömma Putins kock med sina trollfabriker med bas i S:t Petersburg.

Betyg Fem omvända imperienationalister av fem för en vettig historiesyn, en sund och nutida syn på världen. 

© Thommy Sjöberg

Färgexplosion med målargruppen Brücke

Tredje gången gillt, minst tre gånger har vi besökt utställningen Tysk Expressionism under höst och vinter på Moderna Museet. 

Redan vid vernissagen var vi där med en mycket kunnig och levande introduktion, föreläsning, av utställningens curator Iris Müller-Westermann om konstnärsgruppen Brücke och den tyska modernismens genombrott.

 

😎Ett glas vitt, spetsat med kunskap och en serie färgexplosioner!

Vår curator IMW betonar hur moderna gruppen Brücke är, namnet (Bro) kan associera till Dresdens broar i staden där de bildades, det kan symbolisera kontakten mellan förr och nu och mötet mellan äldre och modern konst. Det kan även ge en fingervisning om deras förmåga eller vilja att knyta kontakter med omvärlden, nätverka och bilda communities, för att nå ut med sin konst.

Med träsnitt och posters skapar man inbjudningar till sina gemensamma utställningar och där den bärande idén var att det är lättare att nå ut som grupp än som enskild person.

Den praktiska approachen kanske underlättas av att de fyra grundarna från 1905; Fritz Bleyl, Erich Heckel, Ernst Ludwig Kirchner och Karl Schmidt-Rottluff, var unga studenter i arkitektur. 

Gruppen Brücke hade även ett konstnärligt program.

Inspirerade av franska impressionister, Cezanne Paul Gaugin, Vincent van Gogh och primitiv konst (senare även Matisse och pointillister) ville de frigöra sin egen konst från traditionellt tyskt måleri i det gamla tyska kejsardömet, som var hu hu konservativt!

Inga långa sittningar med modell, högst 15 minuter (fifteen minutes of fame), skapa rörelse i konsten gärna genom stiliserade figurer i träsnitt, teckningar, akvareller och posters, och måleri utomhus i miljöerna kring Dresden, parker, sjöar och Moritzburgs dammar, senare hittar man vägen även till Nord och Östersjökusten, Dangast, ön Fehmarn och Nida på Kuriska näset. 

Karl Scmidt-Schmidt-Rottluff  Strandkorgar 1909, akvarell, kan vara vid Kuriska Näset, bild från Kistalight mobil 

Kistalight och Mimmi gillar färgfyrverkerierna och det ungdomliga sinnet, uppror mot dåvarande normer (konst och livsstil).

Deras konst känns levande i dag och vid ett av besöken på museet är det ett gäng konststudenter med deras lärare som kopierar verken, tacksamt med den enkla stilistiken, färgen och rörelsen. 

Vilket ger en ung energi till utställningen Tysk Expressionism, dessutom har Kistalight besökt Kistalight på Kuriska Näset och gillar Nida med ljuset, tallhederna, sanddynerna och havet.

Kistalight får i uppdrag att rita en inbjudan till Mimmis väninna, Uppförande Kod Light Min Fantastiska Väninna, teckning från Modernas utställning om Brücke och det moderna genombrottet för målarkonsten i Tyskland.  

Visst är det rörelse, förenklad stilistik, skulptural form med bilden av en sittande kvinna av Erich Heckel, färgkritor på papper, Kistalight ritar av bilden från katalogen på Mimmis uppdrag (tvingas) för ett födelsedagskort.

Kul! 

Kanske anar man Heckels bakgrund som student i arkitektur, volymer med proportion och enkel stilistik.

 

Komplikationer i Tysk Expressionism när det gäller erotik, här gäller det relationer med väl unga modeller, ovan Marzella målad av Ernst Ludwig Kirchner 1909/10, en av Moderna Museets mest kända målningar (en del av museets DNA). Bild Kistalights mobil

En viktig del av gruppen Brückes estetik rörde även måleri i naturen, man sökte sig till ön Fehrman i Östersjön och Dangast vid Nordsjökusten, Kuriska Näset och omgivningar runt Dresden med sjöar och dammar. Där gruppen målade och tecknade studier, naket, av unga damer, några av dem blev berömda porträtt, se Marzella ovan!

Inte så lyckat med så unga damer och inte förenligt med dagens syn på etik och moral!

Erich Heckel, Am Teich 1910, vid dammen, akvarell, troligen Moritzburg, bild från Kistalights mobil Utställningen Tysk Expressionism.

Kring 1910 peakade gruppen Brücke med sin estetik och program, färgfyrverkerierna, de förenklade formerna rörelserna, måleriet i naturen,  naketstudier i det fria (kittlande titthål för borgerskapet) och det enhetliga programmet nådde då en kulmen senare skulle man dra åt olika håll och den individuella utvecklingen kom att gå före gruppens.

Tids och samhällsandan förändrades även vid tiden före ww1 utbrott, konstnärerna i gruppen Brücke flyttade till  Berlin och blev urbana modernister med mörkare palett och 1913 splittrades gruppen Brücke. 

Naturen med stränder, hav, kustlinjer, tallhedar byttes ut mot Caféer, cirkus, dans och varieté, stadens puls med gator, torg, hus och avenyer där man liksom anade en mörk framtid i deras konst.

Erich Heckel, Vorstadt, olja,1910, populärt motiv bland studenterna som besökte Moderna 4 februari

• (Kistalight och Mimmi på Skeppsholmen ...) och kopierade bilder. Inte så konstigt, klara fina färger, något dova men mycket tydliga former, nästan stiliserade och en hel del stämning i bilden, som en frusen daqueribild! Bild från Kistalights mobil.

Vid första besöket på utställningen Tysk Expressionism såg vi alla målningarna som gruppen Brückes verk, senare upptäcker vi att vi av någon anledning har fastnat för just Erik Heckels verk!

Är det rörelsen i bilderna, den skarpa förenklade stilistiken och ofta harmonin i färgkompostionen som drar?

Erich Heckel började som arkitekturstudent i Dresden 1904, är med året efter och bildar gruppen Brücke och 1906 hoppar han av studierna och är med och arrangerar utställningar tillsammans med sin grupp. Målar på somrarna mellan 1907 - 11 vid Dangast Nordsjön och vid Morrizburg utanför Dresden. Träffar sin fru Milda Frieda Georgi och flyttar 1911 till Berlin, är med i en vänsterinriktad rörelse Arbeitsrat für kunst, under ww1 tjänstgör han på militärsjukhus i Belgien. Drabbas liksom de övriga i gruppen Brücke av nazisternas förföljelser under mellankrigstiden, hans ateljé i Berlin bombas 1944 därefter flyttar han till Bodensjön där han lever resten av sitt liv som konstnär men även som lärare på konstskola i Karlsruhe fram till 1970 då han dör 86 år gammal.

Artistin 1910, olja av Ernst Ludwig Kirchner bild Kistalights mobil, antagligen är Kirchner gruppen Brückes mest namnkunniga målare och uppmärksammade konstnär. Han tog examen 1905 från Arkitekturskolan i Dresden samtidigt som gruppen Brücke bildades. Tillbringade flera somrar på ön Fehrman i Östersjön, med naket och naturmåleri, och är med gruppen Brücke vid Morrizburgdammarna utanför Dresden 1909-11, flyttar till Berlin 1911, träffar året senare Erna Schilling som han lever med resten av sitt liv. Kirchner skriver 1913 en Brückekrönika där han bidrar med egna foton av gruppens målningar och handtryck, krönikan kom allt för mycket att handla om Kirchner själv och de övriga i Brücke delade inte hans syn på sin egen roll för gruppen och dess historia. Gruppen Brücke upplöses därefter och de olika konstnärerna går sin egen väg.

Kirchner led av psykisk ohälsa, blev frikallad från militärtjänst under ww1, växlar boende mellan Schweiz och Tyskland under flera år. Efter nazisternas maktövertagande 1933 blir det allt svårare för Kirchner att verka i Tyskland, hans konst räknas som degenererad och ett antal av hans målningar visas på Nazisternas utställning Entartete  Kunst 1937. Där de visar 600 beslagtagna målningar ur olika tyska museets samlingar som inte föll de nationalkonservativa styrande (the nazis) i smaken. Kirchners psykiska ohälsa under nazisternas regim tilltar och 1938 tar han livet av sig.

De övriga konstnärerna i gruppen överlever ww2 och de får en ny renässans efter kriget när konstlivet från Weimarrepubliken får en ny kanon. De verkar som lärare, föreläsare, konstnärer och några av dem blir riktigt gamla.

 

I gamla Västberlin grundas 1967 Brücke-Museum Berlin med donationer av målningar av Erich Heckel och Karl Schmidt- Rottluff. Ett special museum för gruppen Brücke dess färgkonst och historia. Museet ligger i stadsdelen Dalhem i kanten av det gröna Grunewald. I stadsdelen finns även Freie Universität Berlin grundat av USA, Frankrike och Storbritannien efter ww2 och centrum för studentrevolterna 1968. 

Två pophjältar som David Bowie och Iggy Pop hade Brücke-Museet som en favorit på Berlins konstscen och Roquair, ett porträtt av artisten Erich Heckel, inspirerade till David Bowies skivomslag Heroes och Iggy Pops The Idiot, säkert inspirerades de även av Ernst Ludwig Kirchners och Erich Heckels expressiva Berlinmålningar vid tiden för ww1 och Weimarrepubliken. Se David Bowie, Iggy Pop and Expressionism – Berlin Years

Nästa gång vi besöker Berlin blir det alldeles säkert ett besök på Brücke-Museum si så där 25 minuter sydväst med buss eller tåg från centrala Berlin i det flådiga gröna Grunewald.

We could be heroes just for one day ...

© Thommy Sjöberg

Kistalight och Mimmi på Skeppsholmen ...

Kistalight fyller år, undrar om vi inte ska ta och fira med lite spaning efter en svensk kanon. 

Vi värmer upp med Dylan i högform inför en sparsmakad publik på Palladium i Los Angeles 2012 där Martin Scorsese hyllas som filmare. Dylan ser ut att vara i fin form (70+) uppträder rent av som solosångare, sjunger Blind Willie McTell, gör några schysta moves på scengolvet, har en utmärkt tajming med bandet, några fina solon med munspelet och se hur han stampar takten! 

Ser vi inte också ett leende?

Wow, Dylan a crowdpleaser and standing ovations från en mycket sofistikerad publik!

En sång och en dansman! Se Bara en sång och en dansman Bob Dylan eller Visst låter han som en stor poet Bob Dylan!

Fantastiskt med Bob Dylan och hans band, en magisk ljudbild målas upp, en tät musik med pop, rock, blues, country och jazziga toner och rytmer i en all American song tradition, som passar perfekt i en sofistikerad klubbmiljö. Bob Dylan omtolkar sina egna sånger eller ger de ett nytt sammanhang tillsammans med musikerna. De lever med sitt kompakta sound, ljusa toner, glada sväng som i en eget flöde (bubbla). Bob och musikerna kommunicerar med sin musik, i en ständig omtolkning av Bob Dylans Sångbok. Här den sorgsna bluesen om spelemannen Willie McTell med undertoner av våld och rasism.

/ _ _ _ /Egentligen hade vi tänkt skriva något festligt om proveniens och en svensk kulturkanon men ibland bryter verkligheten in på det mest mörka, brutala, sätt och   ...

När man fyller år kan det vara fullt upp med att just fylla år, Kistalight lyssnar på Bob även mindre konsert från Tokyo 2014, överraskande bra, skriva några rader, hasta in till Stan med Mimmi, knalla i snöblasket på Skeppsholmen med fina utsikten mot Skeppsbron och Söders höjder, luncha på Moderna, viltskav, potatismos, rårörda lingon, mineralvatten, finfin sallad (pk) och hembakt bröd. 

Uppleva färgfyrverkerier på utställningen Tysk Expressionism tillsammans med ett gäng konststudenter som ritar av och skriver.

 Kistalight leker med idén att vi ska skriva om Brücke, gruppen bakom färgexplosionerna, och deras modernism. 

Hemma igen, prata i telefon, man fyller ju år, dricka ett glas bubbel, prata prata, fixa en smarrig kycklingmacka. 

På lördag fest med barn och barnbarn! 

Först vi si så där 20:30 bryter omvärlden in, Mimmi kikar i mobilen, skottlossning i Örebro, ett tiotal döda och plötsligt blir verkligheten någonting helt annat.

Kistalight och Mimmi tänker på de döda, de anhöriga, och alla de drabbade. 

Undrar om vi inte ska bädda in den ursprungliga versionen av Bob Dylans Blind Willie McTell, tydlig frasering där i en mycket sorgsen blues där det underliggande temat är en verklighet i USA med rasism och våld. Låten är en outtake från Infidels och spelades in 1983 med Bob Dylan och Mark Knopfler som musiker och producenter, Dylan piano och Knopfler gitarr, släpptes även som CD i en box The Bootlegs Series Volymes 1 - 3 från 1991.

Den ursprungliga versionen av Blind WillieMcTell kan passa bra när verkligheten med en skolskjutning i Örebro dyker upp på mobil och TV-sändningar en kväll i februari och man blir alldeles bedrövad efter att just ha råkat fylla år samma dag.

Vi beklagar sorgen för alla de drabbade och vi känner med er!

© Thommy Sjöberg