Härligt att vara på utflykt från Orten 1 6 4 Light!
Målet är att se Lars Lerins magnifika akvareller på Ackis!
Har Lerin Lerin inlett en ny konstnärlig fas, liksom fått en ny period av avskalad konkretism med absurd knorr?
Nej, nej detta är ett porträtt av Jonas Nobel som ställer ut i ett angränsande rum med modern konst på gamla ärevördiga Akademin!
Jonas Nobel verkar vara en både formsökande och humoristisk konstnär med porträtt och skulpturala grejer. Kistalight grejar inte att recensera hans utställning men blir glad, 😎 och tänker (känner) att här får den lekande människan plats!
Spännande och inspirerande!
Här lite Lerin!
En armé av panschisar är på Ackis för att se Lars Lerin.
Gratis är gott men du måste greja en digital bokning för att inte lokalerna ska svämma över av gråa hårsvall och rollatorer!
Ovan en detalj med väggkarta av kort från glesbygd i höstlig skrud, bild från Kistalights mobil.
Vi vimlar runt bland Lars Lerins alster, akvareller i det större formatet, fantastiskt att han bjussar oss grå pantrar på en sådan visning, även horden kulturtanter Grey Light, skymtar mellan verken bland besökarna.
Kanske kan man använda Leonard Cohens citat There is ac crack in everything/that´s how the lights gets in för att beskriva Lars Lerins konstnärsskap!
Lars Lerin arbetar med kontraster mellan ljus och mörker, det dovare, mörkare, ljussättningen kan dominera bilden men ljuset tränger igenom och skapar hopp för betraktaren.
Från visningsfilmen, angränsade rum, ser man även hur flitigt Lerin sprayar sina akvareller med vattendusch, blir lite som att vattna sina blommor, för att befästa sina akvarellers karaktär.
Det är märkvärdigt, i sig ett ställningstagande, är hur Lars Lerin ger liv åt gamla övergivna hus, en OK/Q8 bensinmack i utkanten av samhället, kalhyggen efter skogsskövling, fiskrens med torskhuvuden, fiskebåt, brygga och skjul för att rensa fisken och svarta moln över Lofoten. Ett upphittat fotoalbum med blekta foton från en resa till Egypten, och ökenruiner, tidigt 1900-tal, kallat Grand Tour, ett växthus med risiga revor vid insjön, ödegårdar i Värmland eller en fönsterram som behöver kittas om eller ett gammalt skåp med karaktär. Miljöer för de och det som blivit över i ett allt hårdare samhällsliv och där kontrasten mellan stad och land blivit allt mörkare.
Målar Lars Lerin människor är det oftast äldre, de lite skröpliga eller också dem på det upphittade fotoalbumet från Afrikanska resan, Grand Tour, som mest ses som ljusa skuggor.
Här tar ljuset och sagoskimret över med en mild palett. Ett växthus i vårvintern i väntan på odlingssäsongen vid älvkanten eller är det vid den lilla insjön i Norrlands inland. Bild från Kistalights mobil
På fiket på Akademin äter vi matiga mackor med rostbiff liggande på kräm, smarriga smaker på salladsbädd, med vatten och kaffe. Kistalight är liksom lite hungrig efter en veckas behandling av infekterad visdomstand med antibiotika och har svårt att äta, blev mest blåbärssoppa, och är nu på bättringsvägen.
I luften, in the air, lågmält, även en melodislinga från fikets högtalare av låtar med Miles, lite Birth of the cool eller Kind of Blue, mycket bra!
Kring vårt lilla bord får vi sällskap av två kulturtanter som har koll på läget! Tydligen är utställningen inte bara gratis utan Lars Lerins akvareller är även till salu. Nu mera spelar han i egen division när det gäller priser, möjligen kan Lars matchas av Karin Mamma Andersson och hennes lyriska oljor som har funnit en världspublik av köpare, men vem kan köpa en akvarell av Lars Lerin?
Konstnären som skildrar gliporna i Sverige på ett sådant ömsint sätt!
Kanske institutioner och banker, de senare roffar ju åt sig svindlande miljoner under inflationen och bolåneräntors uppgång men i dag är det ingen som kan gå på banken och ta del av offentlig konst när verksamheten sköts digitalt.
Våra kulturtanter, Grey Light, vet, kanske är de mer golftanter än kulturisar. Den ena som har koll på läget berättar om någon VD (CEO) på banken som tjänar 80 miljoner per år och dessutom matas med bonusar av inflation, bolåneräntor och annat sno åt sig.
Han kan säkert köpa en akvarell av en ödegård i Norrland eller en OK/Q8 bensinmack i utkanten av en by i Värmland och hänga på väggen på sitt sommartorp.
Prisklassen är säger de för Lars Lerins grejer, i grova slängar; ett par hundratusen för de små, ytterligare några hundratusen för de mellanstora och för de riktigt stora blir de över femhundratusen men vill du köpa utställningsaffischen, duger fint den med och visst finns det ett konstnärligt värde, gilla gilla liksom 👍🎷😍 då får du bella 250 pics eller bananer.
Akvarell ovan som underlag för utställningens affisch, bild från Mimmis mobil.
En poster som kan duga åt gott åt en gammal adjunkt, Grey Light, som harvat kommunalt några årtionden, inte rosat lönemarknaden eller fått ekonomiska muskler genom bonusar av rektor eller SKL.
Sedan går vi till Bengan, en musikaffär på Drottninggatan, halvvägs upp mot Kulturhuset och Sergels Torg.
En mycket grabbig institution med CD, vinyl, rockiga (hard) T-shirts och litteratur om pop och rockheroes, om vi säger hon, han eller hen så ligger här definitivt tyngdpunkten på han!
Kistalight är på jakt efter en bok om Bob Dylan, goes electric, med anledning av den aktuella biofilmen A Complete Unknown, Mimmi som inte är världens största fan av vår Nobelprisbelönte bard från Hibbing går och fönstershoppar i några boutiquer.
PS Kistalight har skrivit förr här på bloggen om Lars Lerin
- Lars Lerin Grå Resa Island Light
- Lars Lerin Light på Sandgrund
- Selma Light En Pelargon från Mårbacka Pst vi tar en om Selma också, en annan stor berättare från Värmland
© Thommy Sjöberg
No comments:
Post a Comment