I dag något om krönikor, Bob och ledmotiv

Bob i skrivartagen – i Woodstock omkring 1964 Bild D.R. Gilbert. Kistalight fortsätter sin spaning i olika litterära genrer och jobbar med sina texter. I dag något om krönikor och ledmotiv. 
Igår vimlade vi på restaurang Momma på Söder tillsammans med andra 50-plussare på Dax bloggfest.
Restaurang Momma förresten där det serveras en utmärkt gratinerad hummer på lördagarna. 
Något för Kistalight när det är dags att fira!

Tur att inte Bob fick Nobelpriset!
Vad vi skulle oroa oss i Kista.
Kistalights redaktion i upplösningstillstånd.
Skulle han komma?
I så fall hur skulle han klara prisutdelningen i Konserthuset.
Klart han har ju träffat Kungen förr när han fick Polarpriset.
Grejar Bob en Nobelmiddag i gyllene salen i Stadshuset?
Konversera och dinera med prinsessan Christina!
Han är ju inget matvrak!
Blir det för många glas av de utsökta vinerna?
Skål i KostaBoda!
Nobeltalet!
Hur skulle det gå med Nobeltalet?
Klart han skulle kunna dra en låt istället!
Stämma gitarren och greja ett munspel i rätt tonart.
Varför inte Bob Dylans 115th Dream!

I was riding on the Mayflower
When I thought I spied some land
I yelled for Captain Arab
I have yuh understand
Who came running to the deck
Said, "Boys, forget the whale
Look on over yonder
Cut the engines
Change the sail
Haul on the bowline
We sang that melody
Like all tough sailors do
When they are far away at sea

Klart Bob skulle kunna hålla en föreläsning om kreativitet och skrivande.
Hans fem krönikor i Chronicles handlar ju om skapandets möjligheter på ett mycket spännande sätt. Att Bob Dylan skulle vinna Nobelpriset kan verka långsökt men enligt tidningen New Yorker har oddsen hos Ladbrokes sjunkit genom åren. If they're looking for an American, they could chose Bob Dylan, whose Ladbrokes odds have skyrocketed over the past three years, from 500/1 in 2007 to 25/1 this year.
Do the folks at Ladbrokes know something we don't?
Det roliga, tycker, Kistalight, är att Bob är nominerad av akademier, professorer och litterära sällskap som en kandidat till Nobelpriset.
PS Bob har varit med förr förutom Polarpriset finns bland hans akademiska meriter både hedersdoktorat Princeton och S:t Andrew, Pulitzerpriset och Commandeur i det franska des Arts et des Lettres.

Chronicles Bob Dylan
- Är inte Dylan en krönikör av samtiden i sina klassiska låtar och i sina klassiska album?
- Hur som helst i dagarna debuterar han som krönikeförfattare.
I Chronicles får vi läsare följa Dylan i hans ungdom; När han kommer till New York, Markin up the score och The lost land och från hans tid som familjefar i Woodstock, New morning. Slutligen från hans ungdom i Hibbing, Duluth och Dinkytown i Minneapolis i Minnesota i en krönika som fått den metaforiska titeln River of ice. Den fjärde krönikan som flikas in handlar om inspelningen av Oh Mercy, av en då medelålders och ganska utbränd Dylan.
Ett gemensamt tema för krönikorna är sökandet efter skapandets punkt.
- Hur gick det till?
Var ifrån kommer inspirationen till att skriva rader av texter som på något sätt fångade tidens, 60-talets stämningar, rytm, känslor, möjligheter, förväntningar, lusten till uppror och förändringar.
Kommer över Bob Dylans Chronicles volume one efter en tur från förorten till City i Stockholm. I Kista galleria går det att handla det mesta dock inte några nyutkomna minneskrönikor, Chronicles, av Bob Dylan.
- Shame!
Läser en rad recensioner i svenska tidningar av boken. En som väl fångar tonen hos Dylan är GP:s Johan Dahlbäck. Dahlbäck snuddar vid det som är så påtagligt med Dylans minnesbok: Krönikeformen, grabbigheten, detaljerna och de snabba klippen som en form att fånga stämningar i tiden.
Dylan redogör i krönikan, The lost land, för en omfattande tidningsläsning som ung blivande songwriter på monumentala Public Library i New York. Lustigt nog valde han för sin läsning tiden för inbördeskriget 1861 – 1865. Dylan kände sig mer hemma i en äldre tid, samtidigt som han sökte form och språk, och var vidöppen för det nya i tiden. Kanske blev han här även medveten om rötterna till det amerikanska samhällets villkor, The lost land, långt bortom de patriotiska klyschorna. Motsättningar som i dag känns aktuella i gapet mellan landsbygd och storstad, i kampen mot rasism, antagonismen mellan liberalism och gammaldags moral och mellan Bush och Kerry.
Några av Dylans första försök som songwriter blir topical songs. Sånger som hämtade sina ämnen från tidningsartiklar men som sjöngs på välbekanta melodier. Dylan är en iakttagare. Kreativiteten, skriver han, hämtar sin näring i erfarenhet, observationer och fantasi. Just möjligheten att observera är en nyckel han saknar i sitt diktande när han ofrivilligt blir en generations förebild och superkändis bortom all sans och förnuft kring åren 67 och 68 när han lever i Woodstock. Något han berättar om i krönikan New morning.
I amerikansk tidningspress, även från den tid Dylan läste om på Biblan i hörnet av 42:a gatan och 5:e avenyn i New York, finns i krönikorna en radikal tradition. Här har grabbar med enkel bakgrund och rötterna i etniska kvarter, från storstädernas hamnar och arbetarmiljöer, men med en vilja att uttrycka sig och bli journalister skapat möjligheter att protestera mot missförhållanden, sprida kunskap, fånga stämningar och kanske till slut det viktigaste av allt finna en form för lusten att berätta en historia.
Dylan är i sina krönikor en god iakttagare. Han överraskar som vanligt. Massor av detaljer och det vimlar av personer från folkmusikscenen i New York i början av 60-talet som fångas med träffande karakteristiker. I de två New York krönikorna, Markin´ up the score och The lost land, spetsas miljöskildringarna från Greenwich Village med isiga andedräkter som rök i vinterkvällen, det verkar alltid vara minusgrader och det blåser ständiga kyliga tjutande vindar på gator och torg.
För övrigt verkar det, passande nog, som ett återkommande ledmotiv i Dylans samtliga krönikor i boken blåsa en visslande vind utanför caféer, hem och inspelningsstudios .
Dylan hänger ut cliffhangers när det gäller sitt skapande i krönikan River of ice som skildrar både tiden i Dinkytown Minneapolis och tiden när han rotar sig i Greenwich.
Vi som undrar över hur det gick till vid de magiska ögonblicken när de stora låtarna skrevs vi får vänta.Vänta får också de göra som i första hand är intresserade av den ryktbara motorcykelolyckan, skilsmässan från Sara, förhållandet till Joan Baez, hon finns faktiskt med, eller när han blev elektrisk vid Newport festivalen 1965. Kring det senare, den elektriska Dylan, skulle då Kistalight kunna jaga stan runt i boklådorna för att hitta en bok där Dylan berättar om den föreställningen.
Dylan skildrar detaljerat och med stor omsorg om bakgrunden till sitt skapande.Woody Guthrie, den stora förebilden, som sångare och låtskrivare som fick hans huvud att brinna och som fick honom komma igång med berättandet. En av de första sångerna blir Song to Woody. Texten där har Dylan skrivit. Melodin är från en av Guthries gamla sånger. Något liknande var bakgrunden till Let me die in my footsteps. Vill man lyssna på en hyllning till Woody finns Dylans dikt Last thoughts on Woody Guthrie från Bootlegs series 1991.
Litterära förebilder blev den franska symbolistpoeten Arthur Rimbaud med sina lettres och speciellt Je est une autre. Dylan följde genom flickvännen Suze Rotolo repetitionerna av Brechts och Weills SjörövarJenny och även där hämtades idéer för kommande sånger.
Formen, strukturer, för låtarna inspirerades av Hank Williams versmakande. Av sin producent på Columbia, John Hammond, får Bob en skiva med titeln King of The Delta blues. Sångaren heter Robert Johnson och Dylan tänder direkt när han ser skivans omslag. Johnson är en bluesman med gitarr och munspel som skriver sina egna sånger från amerikanska Södern. Dylan skriver ned och kopierar Johnsons texter för att komma underfund med hemligheten bakom konstruktionen av de sprakande allegorierna, de gammaldags verserna, de fria associationerna, de dräpande sanningarna inlindade i ett hårt skal av abstrakt nonsens som flög genom luften med största lätthet.
Woody, SjörövarJenny, Rimbaud och bluesmannen Robert Johnson är lika med sant, möjligen toppat med några tillsatser gräs och Dylan skriver; att inom några år skulle jag skriva och sjunga sånger som It`s all right Ma, Mr Tambourine man, Hard rains a gonna fall och liknande.
Vi som läsare får inte riktigt ta del av det magiska ögonblick när någon enskild stor sång skapades. Kanske fanns inte heller någon sådan magi. Sångerna bara fanns där när isen smälte i floden och spåren väl var plöjda och uppkörda. Men vi får vara med när Dylan snickrar möblerna till sin egna lilla lya på 161 west 4th street i Greenwich Village och speciellt bordet där många av låtarna blev till. Detta berättar han om i sin krönika River of ice. Blowin´ in the wind t ex lär ha skrivits på några minuter på några servetter på ett café snett emot Gaslight club i Greenwich.


I krönikan från senare delen av 80-talet om inspelningen av Oh Mercy ramas miljön in av ett ångande New Orleáns. Berättandet är här mer lågmält, med ett lugnare tempo, detaljerna radas inte på varandra och vi får möta en Dylan som berättar öppet hur han är på väg att bli utbränd och som funderar på att börja syssla med ekonomi. Han har alltför länge, skriver han, förlitat sig på sin intuition och sin instinkt, båda dessa gamar till damer, skriver Dylan har fått hans skaparförmåga att sina och torrlagt hans kreativitet.
I Locarno Schweiz på Piazza Grande under en turné, när det blåser åtminstone kuling, berättar Dylan att han är på väg att tappa rösten och känner sig sjuk och slut.
Efter några repetitioner med The Deads, f.d. Grateful Dead, i San Rafael flyr han från övningarna ut på Front street och börjar gå, kvarter efter kvarter, tills han hör musik. En jazzorkester spelar på en liten bar. Musiken är enkla jazzballader som Gloomy Sunday och Time on my hands och han tycker att sångaren i det lilla jazzbandet öppnar ett fönster till hans själ. Musiken går rakt in och Dylan ser att det finns en teknik han kan använda för att kunna komma vidare som artist. Vandringen längs Front Street och cafébesöket har en stämning av ensamhet och utanförskap varvat med goda iakttagelser som känns igen i en sång som Highlands från Time out of mind. En sång som låg framför Dylan och som kom att innebära en nytändning. Man missar en dimension om man ser Dylans Chronicles som renodlade memoarer vilket både recensenter, förläggare och översättare tycks vilja göra.

Visserligen kan man säga att Dylan på idrottsmannens vis markerar poängen och kollar läget i den inledande krönikan när han besöker gamle tungviktsvärldsmästarens Dempseys bar på 58:e gatan i hörnan av Broadway.

- Du ser för lätt ut för att bli en tungvikstchamp säger Dempsey till den unge Dylan.
- Han är inte en boxare Jack säger följeslagaren den legendariske musikförläggaren Lou Levy.
- Han är songwriter Jack och jag ska förlägga hans musik.

Dylans krönikor hämtar inte bara inspiration i hans tidningsläsning, topical songs och från hans klassiska sånger som en kommentar till samtiden. Ser man till titlarna i boken finns även det gammaltestamentliga draget från krönikeböckerna.
Krönikornas titlar: The Lost Land, New Morning, Oh Mercy och den avslutande metaforiska titeln River of Ice följer Dylan en rottråd både till sitt judiska arv och till sina kristna utflykter.
Krönikorna bildar en konstnärlig helhet och knyts ihop både med ledmotiv, se vinden som blåser genom alla kapitel, och tematiskt i den detaljerade skildringen av inspiratörer till musik och sånger.
I Oh Mercy skildras ingående flera av sångernas tillkomst och inspelningar. Just Dylans producenter av hans musik har en viktig roll. John Hammond som skrev det första skivkontraktet med Dylan och uppfattade hans talang. Bob Johnson från Nashville som tillsammans med Bob, Al Kooper, Robbie Robertson och ett gäng Nashvillemusiker producerade det nyskapande Blonde on Blonde albumet och återkomsten med det på ytan nyenkla albumet John Wesley Harding. Med Bob Johnson är det dock framförallt inspelningen av albumet New Morning som skildras. Där några av sångerna var tänkta för ett skådespel av Archibald MacLeish.Producenten Daniel Lanois är huvudaktören i Oh Mercy och temat är hur Dylan tycker sig ha kört fast i gamla manér och hjulspår. Nåden att skapa finns dock där även om det inte blir några mästerverk som Masters of war, Hard rains eller Gates of Eden som Lanois drömmer om. Tillsammans lägger de en ljudbild på sånger som Political world, Dignity, Series of Dreams, Shooting star och Men in the long black coat. Den senare ser Dylan som sin I walk the line.
Efter en motorcykeltur med sin fru i deltalandskapet – bluesmannen Robert Johnsons hemtrakter, utmärkt skildrat, sydväst om New Orleans klarnar Dylans huvud. Han inser att han gjort samma sak för länge men att han har avslutat sitt projekt med Lanois och att albumet är klart och att några nya hyfsade sånger skrevs och spelades. Samarbetet skulle ju återupptas nästan tio år senare med Dylans nytändning som artist och songwriter, med Time out of mind. Oh Mercy kan ses som ett avslut på en lång musikalisk linje. I framtiden skulle han utveckla en annan musikalisk teknik och knyta an till folkmusik och blues på ett sätt som han gjort i sin ungdom med album som Time out of mind och Love and Theft.

Bob Dylan i mycket unga år - en blues och folkmusikman med rötter i den folkliga amerikanska musiktraditionen

Dylan skrev aldrig en sång till en baseball spelare som hans gamla musikförläggare Lou Levy föreslog. Men frågan är om inte Dylan med sina krönikor överraskat igen och att han har gjort en homerun i världsklass.
PS Releaseparty för Dylans bok på Kulturhuset i Stockholm. Tog inte biljetterna slut på några minuter när 40-talisterna var i farten. Miss med biljetterna där men istället träffade jag i baren både Dylans förträfflige översättare Mats Gellerfelt, Izzy Young och en nybakad fil dr på Dylan - Mats Jacobsson.
Diskussion; Dylan som hockeyspelare - sic!
Och så skänkte vi en tanke till den mycket unge Dylan när han ensam och full av energi kom till Det Stora Gröna Äpplet i början av 60-talet ännu inte fyllda 20 år.
Betyg Chronicles Fem osäkrade munspel av fem!

Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Woodstock Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur: Andra bloggar om författare: Andra bloggar om skrivande
© Thommy Sjöberg

Milleniumtrilogin Light

Nu har kistalight gjort det som ett par miljoner läsare redan klarat av - läst Stieg Larssons milleniumtrilogi!

- Man kanske skulle läsa ett kapitel?
Bara pröva några rader för att se hur tredje delen verkar!
Kistalights karaktär testas i veckan - läser ett par sidor i den nybeställda Stieg Larssons Luftslotttet som sprängdes.
- Sedan är det klippt som en drinkare efter första glaset är Kistalight fast i läsningen. Rättningen av åttornas prov får anstå medan Kistalight följer fröken Salanders öden och äventyr.
Stieg Larsson syr så att säga ihop sin berättelse i tredje delen samtidigt som han för in några nya unga kvinnliga karaktärer i trilogin.
I ett kapitel presenterar Stieg Larsson även yttrande och tryckfrihetsgrundlagen (YGL och TF) tillsammans med utmärkta resonemang om konstitutionella förutsättningar i en demokrati. Viktiga faktorer för att inte enskild organisation inom till exempel SÄPO ska börja agera som en stat i staten bortom demokratins värdegrund. Ett riktigt läsvärt kapitel för den samhällsintresserade som skulle kunna fungera som en lektion på gymnasiet om några av våra grundlagar.
Slutna rummets gåta får sitt även i tredje delen. Fröken Salander hackar sig ut i världen från ett isolerat och bevakat rum på Sahlgrenska i Göteborg.
Även i tredje delen för Stieg Larsson in verkliga personer i fiktionen, om det i den andra delen var Paul Roberto, så blir det i Luftslottet Kurdo Baksi som skymtar i en biroll.
- Kuriosa!
Kistalight träffade Kurdo Baksi under början av 2000-talet på Tollare Folkhögskola vid en seminarievecka mot rasism. Baksi var föreläsare i ämnet och berättade även om tidningen Expo tillsammans med en polis från Västerås som var expert och motståndare till högerextremism. Bägge levde periodvis på hemliga adresser och var goda vänner med Stieg Larsson. Några år senare på Rinkeby bokmässa - Kistalight som alltid är upptagen mentalt av sin skola gör förväxlingar.

- Är det inte Alexanders farsa som sitter där borta bakom boktravarna från Expo?
- Hej Thommy säger Baksi åren går.
- Kanske ingen höjdare som kändisanekdot men ändå!
Som sagt Stieg Larsson syr ihop berättelsen i trean. Riktigt spännande – en verklig bladvändare med nya amazoner som hjältinnor. Vilket passar bra för böckernas huvudtema är våld och förtryck mot kvinnor. Eftersom Stieg Larsson leker med deckargenrén får berättelserna även ett lekfullt drag med inslag av sagor och den fantastiska romanen med magisk realism.
Svårt att inte tänka på Gulliver resor i jättarnas land när Stieg Larsson syr ihop - bokstavligen spikar ihop scenen med Fröken Salanders slutuppgörelse med sin monstruösa bror.
Berättelserna blir på det viset även en uppgörelse med familjen. Här en familj som är totalt dysfunktionell med monstergener.

- En gång till!Vad är hemligheten bakom succén?
Kistalight som läsare av deckare har inte hängt med de senaste årens uppsving och deckartrend. Visst läste vi Sjövall - Wahlöö på sin tid, några Henning Mankell har vi klämt och vi är nyfikna på de samtida deckartjejerna Karin Alvtegen, Mari Jungstedt och Åsa Larsson.
Bland amerikaner har vi frossat i Sara Paretsky från Chicago, James Ellroy och hans Los Angeles kvartett. Vi döpte till och med vår första katt efter honom. Ellroy som var en halvbror till vår nuvarande katt!
- En av de absoluta favoriterna är Dennis Lehane.
Även om vi tycker inledningen till Män som hatar kvinnor är alldeles för pratig, vi kvackar i branschen som bokförläggare - Kistalight Publisher lika med glad amatör och tycker att det är en gyllene regel att stryka och hålla ner tryckkostnaderna.
- En konstnärlig metod!
Ändå dröjer det inte förrän vi som läsare är drabbade av böckerna. Blir några nätters nattsömn som drabbas och mindre rättning av elevarbeten på dagarna.
Varför inte plocka ut och lista ingridienserna hos Stieg Larssons miljonsäljande koncept.
- Här kommer listan en gång till!

• Mästerdetektiven Kalle Blomqvist och Pippi Långstrump får växa upp, värdegrund light, och bli ett deckarpar i det nya milleniet under börsklipparnas, globaliseringen (I form av trafficing) och den digitala revolutionens signum
• Det vimlar av tekniska prylar, inte bara datorer och mobiler utan också olika programvaror, övervakningskameror, powerbooks, handdatorer, buggning och larm
• Sabbatsår för utbränd medelålders mediakille i gammal bruksmiljö även journalist med samhällsbevakning som specialité.
• Överklass på nedgång, Nazism och ockultism och säkerhetspoliser som spårat ur
• Våld speciellt mot kvinnor, sadism och sex - ett tema i böckerna
• Pusseldeckare a la slutna rummets gåta. Jämför med Agatha Christie och vem är mördaren i en sluten krets - här överklass i bruksmiljö. Se även rummet för den instängda och bevakade Salander på Sahlgrenska sjukhuset.
• Obändig tjej som går sin egen väg, ryggsäck och kamera och skaffar sig kappsäck full med pengar.
• Kravlöst sex för Kalle Micke Blomqvist - tjejerna (kvinnorna) tar för sig.
• Genidraget det som fascinerar är det motsägelsefulla porträttet av Lisbeth Salander tjejen med den tatuerade draken, det fotografiska minnet och överblicken, som hackar sig in i vilken dator som helst men som inte grejar det sociala livet!
  En Aspberger som faller för Kalle Blomqvist och berör oss läsare!
• Finns sådana tjejer och personligheter?
  Vad gör väl det (spelar roll)? Detta är en deckare!
• I andra delen tillkommer ett nästan antikt ödesmättat familjedrama eller är det bara en extremt dysfunktionell familjs tragedi där familjen tycks ha en uppsättning monstergener - Vilken intrig!
• Andra delen – struligt, sexistiskt och positionerande poliskollektiv!
• Tredje delen en intrig som är uppbyggd kring SÄPOS hemliga organisation på sidan av den gängse hierarkin så kallad plan organisation jämför Internet! Palmemord och polisspår!
• Fröken Salander blev inte bara rik utan inbringade, hackade till sig, mångmiljardbelopp, Ett öde som nu drabbar Stieg Larssons böcker.

Bra böcker och filmer - se dem!
Betyg; Fem långsamma datorer av fem!
Går inte min dator lite långsamt just nu?
Har det inte varit så den senaste veckan?
Är det inte en liten fördröjning precis när jag klickar på publishknappen?
Hm...hm hur var det nu man gjorde för att hacka sig in...?
Måste skynda upp till Gallerian och se filmerna på Kista Bio.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stieg Larsson Andra bloggar om kändisspotting:
©Thommy Sjöberg

Eight days a week – Ryanair Light

I dag lite reklam för Kistalight goes Ryan. Kistalight som i dagarna funderar på att trycka en reviderad upplaga av goes Ryan

Eight days a week
I love you.
Eight days a week (Beatles)

Passar på med lite förlagsarbete i veckan!
Ringer Michel O´Leary på Ryanair.
Hej det här är Thommy Sjöberg från Kistalight.
Har aldrig hört talas om den killen.
Vad hette han sa du?
Ok kan förstå det men jag är en flitig resenär på era flighter!
Betar av destinationerna liksom och nu har jag skrivit Kistalight goes Ryan. En liten behändig bok om mina äventyr med typ medelålders par på vift i Europa.
Du vet inte direkt en guidebok men ändå lite tips: Sitta på café, iaktta och lyssna av roliga samtal, flanera i spännande miljöer, något om historia, ett antal festliga anekdoter, mat och dryck och liksom spana efter Det goda livet.
Förresten jag var ung jag med så där i slutet av 60-talet.
Du vet vi var nästan kommunister här i Sverige.
Säger bara Kårhusockupationen!

Klart vi gillar lågprisflyg!
Bra grej för folket vet ja!
Musiken förresten!
Kommer du ihåg den Whiter shade of pale och All you need is love!
Häftigt där med den första globala tv-sändningen, John Lennon i blommig skjorta och hörlurar, och du skulle man resa till San Francisco skulle man ha en blomma i håret.
Thommy!
Var det så du hette?
Du dom blommor som gäller i dag är enkla muggar, handdukar av papper och max antal platser i flygkabinen. Sådant som kallas kostnadsbegränsningar och ett väl uträknat utrymme för medborgare som vill flyga med oss.
En jämlik minimalism i sittandet!
Well Mr O´Leary här är min affärsidé.
Vi kunde sälja goes Ryan tillsammans med det andra kittet i vagnen som dina rödlätta flygvärdinnor kränger när de ruschar fram och tillbaka i kabinen med whisky, parfymer och kaffe.
Kistalight goes Ryan med irländsk accent liksom, samma pris som två flygplanswhisky!
Ger bättre rus dessutom än ett par whisky och garanterat ingen hangover!
Well Thommy ingen dum idé men nu är det så att vi bara erbjuder enkla varor och tjänster.
Kunden, det är idén, får stå för alla extravaganser sådant som tillkommer utöver flygstolen.
Okej då Mr O´Leary!
Right!
Vi kanske skulle erbjuda resenärerna tipset ovan så får de göra en egen beställning.
Waiter one copy of Goes Ryan please!
No ice!
Keep the change!
Lust att läsa?
En fjäderlätt investering som ger sju oförglömliga resor.
Beställ på kistalight@hotmail.com!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Ryanair:
©Thommy Sjöberg

I dag något om den stora amerikanska romanen

- Skriv så att hjärtat blöder rekommenderar Joyce Carol Oates alla unga författare! Kistalight fortsätter att skärskåda olika genrer med hjälp av några gamla texter. Bild Thommy Sjöberg

Joyce said:

- Låt dig inte nedslås!
- Gäller även äldre medelålders?
- Snegla inte på andra!
- Läs mycket utan att be om ursäkt!
- Ge dig hän!
Ge efter för din beundran av andras texter!
Här räknar Oates upp så olika och väsenskilda författare som Lewis Caroll, Kafka, Poe, Melville, Faulkner, systrarna Bronté och Dostojevskij som hon själv blivit förälskad i och drabbad av.

Joyce är en inbiten joggare. Löpningen frigör energier till hennes skrivande (härliga endorfiner säger vi på Kistalight) som vidgar medvetandet och påminner en hel del om drömmens lätthet och gränsöverskridande.

Vad var det för en dunkel synd
Som doppar mig i bläck,
mina föräldrars eller min egen
/ _ _ _ /
läspade jag verser,
bara för att verserna kom.

Citerar Joyce Alexander Pope samtidigt som hon anser att det ursprungliga berättandet har sitt ursprung i en sorts magiska föreställningar om världen.
Det finns en form av surrealism hos sagor, sägner och ballader i litteraturens begynnelse skriver Joyce. Misslyckande eller ringa framgång är ett viktigt inslag för självreflektion och utveckling för en författare skriver Joyce och nämner sin namne James Joyce som just därför orubbligt jobbade vidare med sin Odysseus något liknande gällde även för Faulkners och hans Stormen och vreden. Två av den moderna romanens huvudverk där språkglädje och språkexperiment fick växa fram bortom de dåtida vanliga litterära stråken (redaktioner och förlag) i en sorts litterär retreat.
- Skrivandet är en konstart hävdar Joyce!
Till lisa för alla lärare betonar Joyce även hantverket kring skrivandet och vikten av att läsa massor av skönlitteratur.
- Precis säger vi trälande lärare som dagligen harvar och kultiverar den andliga myllan bland unga människor i förortens grundskolor.

Blonde Light
Marylin Monroe: Please leave me alone Bild: Bert Stern

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand (Edith Södergran)

Nyårslöfte avklarat på den amerikanska nationaldagen 4 juli. Faktiskt riktigt passande att läsa ut Blonde av Joyce Carol Oates en sådan dag.
- Kind of great american novel!
Drömmen om att skriva den stora amerikanska romanen är här nära ett förverkligande i Joyce Carol Oates roman om Marylin.En begåvad och mångfacetterad tjej, Marylin, en av myterna och symbolerna för den amerikanska drömmen. Tjejen som vuxit upp på barnhem och i fosterhem. Maskrosbarnet den begåvade och vackra kvinnan som blir storstjärna inom filmen och en publikmagnet i 50 och 60-talets Hollywood och USA.
Cancer ger sex …jag menar man får inte cancer av sex (Marylin.)
Vad passar inte bättre än en roman om Marylin Monroe om man vill skildra det moderna USA och modernitetens framväxt. Marylin inte bara begåvad vacker perfektionist när det gäller scentagningar utan även en Borderliner och en person som experimenter med droger och som så småningom blir beroende av sina piller.
Genren är dokumentär fiction – till synes dokumentära ramar; miljöer, personer, tiden och vissa citat är hämtade från verkliga förebilder. Formen är traditionellt berättande med inslag av magisk realism; Skarpskytten, Den mörke prinsen och Kolibri ett av romanens starkare avsnitt. Brev, dagböcker, citat från litteratur och insprängda kommentarer (rapporter); som kan inte få nog av polsk korv och Marylin Monroes samlade verk kompletterar.
Med sina berättargrepp når Joyce Carol Oates långt utöver den dokumentära och biografiska skildringen. Berättelsen blir en saga om amerikanskt 40, 50 och 60-tal.I bakgrunden finns tidens stora politiska händelser; andra världskriget och Förintelsen, Koreakriget, McCarthys häxjakter på kommunister, John F Kennedy och Kubakrisen. Med Kubakrisen som fond tecknas ett iskallt porträtt av Kennedy. Andra män som passerar revy är baseballegenden Joe Di Maggio samma aggressiva intensitet som presidenten, Skarpskytten där tankarna går till Lee Harvey Oswald, den hygglige maken Arthur Miller, Marlon Brando som framstår som en kompis och positiv karaktär med integritet liksom tvillingarna Cass Chaplin och Eddy G lekkamrater och vänner under de första lyckliga åren i Hollywood men allt annat än pålitliga. Tillsammans med skildringen av andra ledande personer inom filmen och kulturens värld skapar Joyce Carol Oates ett brett tidsdokument av det amerikanska samhället men också en märkvärdig och humoristisk genusskildring.
Männen skildras allt annat än nådigt!
Jösses, faktum är att cancer ger sex …jag menar man får inte cancer av sex. Sex är naturligt & jag tycker om naturen ... gör inte du det? (Marylin)
Mycket bra pocket på 862 sidor - som rekommenderas för hängmattan i sommar.
Fem dobi.. dobi... do av fem.
- I wanna be loved by you!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om litteratur:
©Thommy Sjöberg

Millenium hype Light II

Lisbeth Salander som gett hackern ett ansikte, en digital Pippi Långstrump, för det nya milleniet Bild Thommy Sjöberg

Kistalight läste i sportlovsveckan första delen i Milleniumtrilogin Män som hatar kvinnor som typ en miljon andra läsare runt om i världen redan gjort.
- Nu har vi läst även den andra delen Flickan som lekte med elden.
Hype på gång och nu är filmerna här!
Vad är hemligheten bakom succén?
Kistalight som läsare av deckare har inte hängt med de senaste årens uppsving och deckartrend. Visst läste vi Sjövall- Wahlöö på sin tid, några Henning Mankell har vi klämt och vi är nyfikna på de samtida deckartjejerna Karin Alvtegen, Mari Jungstedt och Åsa Larsson. Bland amerikaner har vi frossat i Sara Paretsky från Chicago, James Ellroy och hans Los Angeles kvartett. Vi döpte till och med vår första katt efter honom.
Ellroy som var en halvbror till vår nuvarande katt!
- En av de absoluta favoriterna är Dennis Lehane. Även om vi tycker inledningen till Män som hatar kvinnor är alldeles för pratig, vi kvackar i branschen som bokförläggare - Kistalight Publisher lika med glad amatör och tycker att det är en gyllene regel att stryka och hålla ner tryckkostnaderna.
- En konstnärlig metod!
Ändå dröjer det inte förrän vi som läsare är drabbade av böckerna. Blir några nätters nattsömn som drabbas och mindre rättning av elevarbeten på dagarna.
Varför inte plocka ut och lista ingridienserna hos Stieg Larssons miljonsäljande koncept.

• Mästerdetektiven Kalle Blomqvist och Pippi Långstrump får växa upp, värdegrund light, och bli ett deckarpar i det nya milleniet under börsklipparnas, globaliseringen (trafficing) och den digitala revolutionens signum
• Sabbatsår för utbränd medelålders mediakille i gammal bruksmiljö
• Överklass på nedgång, Nazism och ockultism
• Våld speciellt mot kvinnor, sadism och sex - ett tema i böckerna
• Pusseldeckare a la slutna rummets gåta. Jämför med Agatha Christie och vem är mördaren i en sluten krets - här överklass i bruksmiljö
• Obändig tjej som går sin egen väg, ryggsäck och kamera och skaffar sig kappsäck full med pengar
• Kravlöst sex för Kalle Micke Blomqvist - tjejerna (kvinnorna) tar för sig
• Genidraget det som fascinerar är det motsägelsefulla porträttet av Lisbeth Salander tjejen med den tatuerade draken, det fotografiska minnet och överblicken, som hackar sig in i vilken dator som helst men som inte grejar det sociala livet!
• En Aspberger som faller för Kalle Blomqvist och berör oss läsare! Finns sådana tjejer och personligheter? Vad gör väl det (spelar roll)? Detta är en deckare!
• I andra delen tillkommer ett nästan antikt ödesmättat familjedrama eller är det bara en extremt dysfunktionell familjs tragedi där familjen tycks ha en uppsättning monstergener - Vilken intrig!
• Andra delen – struligt, sexistiskt och positionerande poliskollektiv
• Fröken Salander blev inte bara rik utan inbringade, hackade till sig, mångmiljardbelopp, Ett öde som nu drabbar Stieg Larssons böcker
  
  Bra böcker!
  Betyg; fem långsamma datorer av fem! Går inte min dator lite långsamt just nu?
  Har det inte varit så den senaste veckan?
  Är det inte en liten fördröjning precis när jag klickar på publishknappen?
  Hm...hm hur var det nu man gjorde för att hacka sig in...?
  Måste skynda upp till Gallerian och se filmerna på Kista Bio.
  Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stieg Larsson
  ©Thommy Sjöberg

Mona Lisa Light – October Toscana

Kistalight bearbetar gamla texter för att i morgon delta i Författares bokmaskins Poesi on line som numera heter poesi på en dag

Kistalight på vift i San Gimignano
besöker Galleria d Àrte Contemporaneo
skådar ut bland medeltida torn
a la Manhattan skyline
som vanligt en aning vilse
- svängde höger
en gammal pilgrimsväg
på vår färd mot Siena.

Leendet i dörröppningen
i den smala gränden!
Något bekant, en ton - en känsla?
Ett tilltal genom seklerna eller bara
klanger från några vackra terziner!

Han var från Tours och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia. Dante

Några flaskor vitt Vernaccia,
en specialité från orten
inhandlade av en leende Lisa Gherardini
Principessa i grändens butik
med ett korpsvart hår
Da Vinci kunde ha målat.

Mixen av modernitet och medeltid
så självklar på Galleria d Àrte Contemporaneo.

But Mona Lisa musta had the highway blues
You can tell by the way she smile Bob

No…no mer ett skratt som klingar
likt en sång av kvinnoklackar
genom seklerna i den smala gränden
på vår pilgrimsväg till Siena.
Andra bloggar om Kista Andra böcker om Kista Andra bloggar om vin
©Thommy Sjöberg

Tourettes syndrom och ungdomsromanen

Brev från södra californien inspirerar på Kistalight!

"So does this mean that you are now finally an author in your own right?
Great news; like we say here in SoCal, you need to do three things in life; plant a tree, raise a child (or two or three...), and write a book.
Did you plant your tree yet?
Good luck with the sales of your book!!!"

Hm…hm we have raised children now I have written a book and perhaps I have plant a group of trees.
See the story below!

I slutet av 80-talet arbetade jag på en skola i en ryktbar stadsdel kring Järvafältet egentligen en riktig bra skola. Mina ämnen var då matematik och No-ämnen – sic eftersom det saknades lärare i dessa ämnen fick en So-lärare duga!

- Man tager vad man haver sa Cajsa Varg!

En vacker dag skulle det göras tipspromenad på Järvafältet med frågor konstruerade av undertecknad. Kulturhistoria varvat med naturfrågor. Eggebys runsten och folkets park fick sina frågor. Kring den närbelägna Granby gård växte (växer) trädliknande syrener.
- Vad passar bättre än en tipsfråga kring detta!
- Är träden kring Granby Hägg, Lind eller Syrén?
En till synes oskyldig alternativ fråga som fick den biologiansvariga läraren på vår ryktbara skola att se rött. Han bar ett mycket svenskklingande dubbelnamn, typ Lars Larsson, för övrigt påminde hans biologiinstitution mest om någon sorts bananrepublik. Visserligen hade han en eminent förmåga att banka in fakta kunskaper hos folk och fä men vem vill verka i en bananrepublik?
– Syrener sade han är inte träd utan buskar med sin då dånande diktatoriska stämma.
I dag, 20 år senare, gör vi uppror i bananrepubliken och hävdar å det bestämdaste att även syrener är träd åtminstone "small trees" som det står i Wikipedias internationella lexikon.
Då har vi på Kistalight minsann planterat träd både på Norra Öland och i Kista and raised children and written books.
– Good feelings about that!

- Greetings from Kista

Hey Dolly Light

På Kistalight har vi i dagarna publicerat 450 bloggar. Vi söker vidare i litterära genrer här med några tidigare rader om Hey Dolly av Amanda Svensson.
Festlig bekantskap, läser Hey Dolly av Amanda Svensson, en ung debuterande författare som fått fin kritik i DN och SvD. Hon är en i vågen av unga tjejer med gott humör och massor av humor i dagens unga litteratur. Jämför med Faiza Günez Kiffe, kiffe imorgon och Bryta om av Åsa Anderberg Strollo. Ett grabbigt bidrag i genren är Jonas Khemeri Ett öga rött. Titlar som Sandor slash Ida och Den amerikanska flickan ligger i samma linje men är skrivna av något äldre författare.
På Kistalight fyller vi idag tre år som blogg vilket firas med några rader om Hey Dolly. Trots vår mogna ålder känner vi en viss släktskap med Amanda Svenssons Hey Dolly.
Tourettes syndrom till exempel: Kistalight prövar i de här sammanhangen det mycket oskyldiga listen up you fuck mothafuckahs – you sons of a fuck uped … I´m gonna smack you up, fuck you… inspirerade av en bit i hey Dolly. Så där går jag på under söndagspromenaden med min fru på Järvafältet medan Kistaskrapans pasteller blänker av sommarens löften och de små stackmolnen speglar sig glidande fram i Science Towers glasfasad.
- Klart knappast andlig mognad men kul att låta grodorna slinka ut ur munnen som en böljande trafikström längs E:18 mellan Rinkeby, Tensta och Hjulsta. Min fru har varit med förr och pratar om sitt god damn mothafuckahs job or something like that och hon lyssnar inte särskilt noga på mina böljande touretteljudvågor.
Amanda Svenssons bygger upp scener i Hey Dolly med små novelliknande stycken. Ett berättargrepp vi känner för på Kistalight. Innehållet är inte PK, vilket är befriande, faktiskt kan bitarna fungera som fristående berättelser. Men Hey Dolly har en alldeles särskild obändig ton som vi gillar skarpt på Kistalight och hon beskriver en utvecklingshistoria med lite av nollägesstrategi a la Kiffe kiffe imorgon.
- Visst har Dolly koll på läget.
I sin strävan efter ett inre lugn, en frid om man så vill, upprättar hon en projektplan med en rad aktiviteter för den närmaste framtiden.Vi låter oss imponeras på Kistalight!
- Varför inte göra likadant utan att för den skull tro att tillvaron innebär några rosenröda omvälvande förändringar.
Här kommer den, planen:
Gå på en konstutställning som säger något om vår samtid - kommer att ske redan på måndag då vi går på Modernas specialvisning för vännerna. Göra några goda gärningar - ska verkligen försöka få några elever motiverade så här i slutet av terminen så att jag kan höja deras betyg. En av Dollys punkter måste jag hoppa över - den om oskulder, men jag kan lyssna på Bob Dylan en hel dag, innefattar då även covers - gud ske lov. (Dolly lyssnar på Gyllene tider -sic!) Studera en valfri konflikt ute i stora världen.
- Vad sägs om Irak och låta USA lämna över till skäggiga män i prästerskapet - aktuellt pågår just nu en Irakkonferens i Stockholm. Att röka till man spyr hoppar vi över eftersom vi inte är rökare. Att skriva manifest hoppar vi också över istället färdigställer vi texter i en tänkt bok om skolan: Kistalight Academy eller Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga gymnasium. En tankelek varje dag får bli de ordlekar jag ägnar mig åt tillsammans med mina elever plus att jag ska tänka på att slå igenom min backhand när jag spelar tennis.
- Lika vackert som Justine Henin.
Andra bloggar om Kista Andra böcker om Kista
©Thommy Sjöberg

High tide och reseskildring

I dag reseskildringar, Kistalight seglar vidare bland olika litterära genrer och jobbar med sina texter.
Bild från Römö Jylland - landseglare, dröm och en pust av seafood!

Nur einen acht und zwanzig! - Varför inte ett litet recept till helgen?

Lägg aluminiumfolie i en långpanna
Skär grovt tomater, lök och paprika
Fyll på med ett paket friterade bläckfiskringar om du kommer från fattig förort eller tigerräkor. För dig som bor i rika Danderyd eller liknande går det bra med Scampi!
Strö över baconskivor och varva med finskuren kabanossen korv
Låt allt stå i ugnen under 225 grader i 25 minuter rör om då och då med omsorg
Krydda med paprikapulver (cayenne) och droppa med citron
Servera med ris och Rhode Island sås – droppa med citron
Drycker gärna ett Rhieslingvin, Sauvignon Blanc eller mineralvatten

Ribe hamn sydvästra Jylland, stormsoelje, nära Vadehav och marsklandskap
Båttur med barnen (bortom Legoland) när de var små till Sylt och Römös kilometerlånga stränder där små pilsnabba farkoster for av och an.
Var det hägringar eller synvillor dessa yachter i horisonten som pilade fram och åter med vindens hastighet längs Römös sanddyner medan vår färja gick mot Sylt?
Små tunna bräder med segel, såg ut som svenska isjakter, utrustade med mindre hjul.
- Förarna liknade stridspiloter i sina hjälmar och overaller.

Sylt weekend och det vackra folket från Hamburg, Kiel och Bremen.
Badgäster och barnfamiljer blandat med coola killar i bredbrättade hattar i designade jeans i sällskap med vackra trådsmala modeller med mandelformade ögon och bijouterier på de mest fantasifulla ställen.
Grillstånd med dofter från havet och en stämning av karneval. Beställningar som vi gjorde med numret 28 och som serverades under utrop.
- Nur einen acht und zwanzig.
Spett med en blandning av tomat, paprika, gul lök, bacon och Scampi, kryddat med paprikapulver som vi sköljde ned, med Coca-Cola.
- Like crazy americanes!
Nästa dag när vi skulle åka norrut till Skagen fick vi för oss att besöka Ribe Domkyrkas torn och utsiktsplats. En utsiktsplats med milsvida vyer över vadehav, tidvatten och marsk med skymtar av Römö och landseglare i horisonten. I Ribe kyrktorn finns det trätrappor upp till terrassen på taket och där passerar man kyrkans malmstora bjässar till klockor.
- Inget att leka med!
- De slår varje dag vid tolv men också när det är krig, risk för högvatten och vid stormflod!
- Tar trapporna med språng.
- Grejar det precis före tolvslaget!
Nästa dag när vi turistade på Skagens norra udde och stod med en fot i varje hav där Skagerack möter Kattegatt, hade vi, åtminstone vi vuxna, en kännbar smärta av något.
- Träningsvärk kanske?
- Så där strax före tolv på dagen!

High tide

Tuvalu en hotad atoll med ett ekosystem som riskerar att gå under.

Oväntade regn
Karibiens orkaner
En fjärils vingslag

- Det är kört skulle man kunna säga efter att ha läst Mark Lynas bok Oväder. Han målar upp en dystopi när det gäller vår framtida miljö. Originaltiteln High tide. News from a warming world ger en mer rättvis och objektiv bild av vad boken handlar om.
Lynas har skrivit en serie reportage som är alldeles utmärkta reseskildringar. Han besöker platser i världen där växthuseffekten och vår allt varmare värld visar sina särskilda spår. Från översvämningarna i York i good old England, Lynas är engelsman, till utkanterna i världen som tundran i Alaska.
Alaska, där tundran tinar i en sån omfattning att hela issjöar försvinner.
Tuvalus atoller som på sikt kommer att dränkas av ett allt högre vattenstånd, high tide, och bli ett ekosystem som går under. Orkanerna ute på Atlanten som blir allt fler och som får allt högre energi på grund att jordens och vattnets medeltemperatur stiger. Lynas följer en orkan, Gustav, tillsammans med ett team orkanforskare från HIRT som närmar sig Cap Hatteras vid North Carolinas kustband.I inre Mongoliet följer han spåren efter sandstormar som får öknarna att vandra och växa.
Samlingens höjdpunkt är Lynas besök i hans barndoms Peru. Han har fått ett uppdrag av fadern geologen som när Lynas var barn kartlade Jalambaglaciären. Först besöker han en festival i Anderna i södra Peru, Quillyor Rito, i trakterna av inkaindianernas klassiska Cusco. En pilgrimsvandring till hög höjd som lokalbefolkningen gör för att rena sina synder och lite förtäckt hylla gamla bergsgudar. Festivalen som utspelas på 5000 meters höjd liknas i sin praktfullhet av Lynas vid masscenerna i Sagan om ringen men redan här ser han att de snötäckta bergen minskat i omfattning.Jacambaglaciären i norra Peru ligger nära tropikerna och är, var, en av de största glaciärerna i den här delen av världen, nio grader söder om ekvatorn. Lymas begår här ett sakfel när han beskriver Perus högsta topp Nevado Huascaran 6768 m som den högsta toppen i Amerika - skulle möjligen kunna vara tropiska breddgradernas högsta punkt. Vi So-lärare vill gärna se Aconcaguea 6959 m som Andernas högsta topp.Dock blir Lymas bok här riktigt spännande när han ger sig ut på sitt uppdrag som är att hitta den plats där fadern 1980 fann Jacambaglaciären. Med ett slitet fotografi i fickan och i kamp med höghöjdssjuka finner Lymas den punkten. Glaciären visar sig i dag vara svårt nedsmält och Lymas återhämtar sig när han kommer ned på lägre höjder.
I några kapitel redogör Lynas för konferenser om växthuseffekten och Kyotoprotokollet. Vidare går han igenom begreppet kolsänkor som lätt blir en byråkratisk fint för att länder med stora arealer med skog ska få ha ökade utsläpp av koldioxid eftersom skogarna använder koldioxiden vid fotosyntesen. Lymas är en fin reseskribent, bra miljöskildringar, påläst med fakta – se dock (Syd)amerikas högsta berg, han får fin kontakt med de människor han träffar och intervjuar. Språket är rappt och tonen ofta påfallande ljus och ändå har Lynas skrivit en dystopi.
- Det är kört om vi inte gör något anser han.
Mot en dystopi likväl som en utopi känns det alltid angeläget att ha invändningar. Vad vet idag är att jordens medeltemperatur har ökat och att det finns stora skillnader mellan syd och nord när det gäller resursslöseri. Men vi vet också att människan har förmåga till kreativitet och goda sidor och att naturen har en otroliga möjligheter till återhämtning. Mark Lynas anger i sin bok fem viktiga punkter som måste efterlevas för att stoppa klimatförändringarna.

• Kyotoprotokollet måste efterlevas
• Rättvisa mellan förbrukning och utsläpp – en kvot för alla medborgare i världen
• Stoppa utvinning av nya kol, gas och oljekällor
• Personligt ansvar för utsläppen
• Upprepa budskapet om klimatförändringen
  

Mark Lynas har en omfattande rad av noter som understryker allvaret och den vetenskapliga hållningen i hans rapport. Han ger exempel på kampanjer, böcker och resurser om du vill veta mera. Andra bloggar om Kista Andra böcker om Kista Andra bloggar om Google Andra bloggar om växthuseffekten
©Thommy Sjöberg