Thursday, May 04, 2006

Om konsten att flyga till Kabul

Om konsten att flyga till Kabul - Smiling in a war zone Victoria på Götgatan, Sofo Stockholm söder, espresso, caffe latte och visning av kulturfilmer för en förortsbo. Fyra filmer har vi vallfärdat för att se det senaste året på Vickan. The Garden state, Sideways, Järntrean och nu Om konsten att flyga till Kabul av den danska konstnärinnan Simone Aaberg. - Vilka filmer! Vad säger detta om betraktarna? Parkering vid Zinken och en rask promenad över Fatburs och Södra stationsområdet genom ett levande söder. Synd att Kista bio har så kommersialiserat utbud och brist på filmer för en filmbiten kulturintresserad men okej med en söderutflykt. Flygarfilmer, en grabbig zon, minns en av min ungdoms favoriter Yossarian i Moment 22, tokrolig hjälte och absurd film som också passade bra som förebild när man försökte slita sig loss från föräldraauktoriteter i en rätt galen värld. Top Gun en annan populär och tacksam flygarfilm under 90-talet men kanske ingen kulturell höjdare att visa som lärare på högstadiet. Filmen som hade scener både för killarna och för tjejerna. Några av scenerna fungerade, förstod jag senare, som ömma instruktioner om kanske "det" som intresserar allra mest när man går på högstadiet. I den finns också konsten att berätta en historia och att söka en identitet. I dag är Top Gun också analyserad, den grabbigaste av filmer, av företrädare för gayrörelsen. Kul alltså med en feministisk variant av flygarfilm, faktiskt också en roadmovie, och en art of performance i konsten att flyga, om att (åter)erövra himlen – läs drömmarna om konsten och att få en tjejkompis i Kabul. I filmen finns också inklippta scener med historiska kvinnliga stridsflygare och kartor över resrutten med animationer. Medlet är ett 40 år gammalt Piper Coltplan och resrutten går från Copenhagen via Prag, Balkan, dock inget tillstånd för Sarajevo och Bosnien, vidare mot Istanbul. - Det är väl Galatasaraytornet man ser vid inflygningen? I Konyaområdet på Anatoliens högslätt får Simone kontakt, med två kvinnliga turkiska stridsflygare. Tillsammans gör de ett vågat luftakrobatnummer, art of performance, med hjälp av jetstrålarna som efter en tät överflygning av Pipern bildar ett mjukt böljande V över himlen. – Ett mycket kvinnligt tecken tycker vi på Kistalight. Simone får tillstånd att flyga, space, vidare genom östra Turkiet, Diyarbakir- Van, och norra Iran, delar som kan kallas Kurdistan. På gränsen till Afghanistan inköps kläder och slöjor som ska möjliggöra färden in mot Kabul. Eftersom amerikanarna anser att Afghanistan är en war zone får de chansa på en inflygning – se filmens engelska titel. Smiling in a war zone. Taktiken att berätta för flygledningen om resrutten, flying visuale, men inte besvara anrop fungerar. När de landar i Herat är de minst sagt väntade. Den vidare färden mot Kabul blir spännande med färder över bergskedjor på mer än 11 000 fots höjd. I ett myllrande Kabul etableras kontakt med den unge tjejen Farial, resans mål, som i en tidningsartikel inspirerat Simones i hennes resa med att hon vill bli Afghanistans förste kvinnlige stridspilot. De flyger tillsammans över Kabul och de får senare kontakt med två kvinnliga stridspiloter, överstar, som styr militärhelikoptrar. Kvinnliga stridspiloter finns alltså redan där och de lovar att coacha vår unga Farial mot vidare höjder. Dock ställer sig patriarkat och klanvälde i vägen för drömmarna. En morbror säger nej och punkterar Simone och Farials dröm. Kul film tycker vi på Kistalight som absolut förespråkar en fri himmel för art of performance och för djärva fantasifulla fredliga projekt. Skarpt gillar vi lätt och luftig termik och djärva flygningar man mår bra av kryddade med en insikt att man ska vara varsam med andra när det gäller sina projekt och drömmar. - Men visst alltid nöter det något på lagrade sediment av patriarkat, klanvälde och för den delen luftrum som är deklarerade som war zones. 

©Thommy Sjöberg

2 comments:

knutanders said...

Filmer om gamla flygaräss som Röde Baronen och andra minst lika kända samt filmen som du nämnde Top Gun är sådant som alla tycker är häftigt. Tänk att få flyta fram genom molnen i ljudets hastighet och ha total kontroll över allt som sker; Finns det något som slår det? En flygarfilm som du inte nämnt är Firefox med allas våran egen före detta borgmästare i Carmel "Clintan" det är också en flygar film av rang. Sedan har det också gjorts dussin produktioner i Amerika med barn som flygaräss som räddar vuxna ur kritiska situationer något overkliga om vi får tycka til här Söder om söder. Filmen du beskriver låter väldigt spännande och något som en Amerikaniserad action freak som jag själv är faktiskt skulle kunna tänka mig att se på. Du har återigen med dina målande beskrivningar lyckats fånga mitt intresse. Keep up the good work.
Hälsningar Söder om söder

Thommy Kistalight said...

Filmen har några spännande scener speciellt inflygningen till Afghanistan och överflygningen av bergskedjor på väg till Kabul.
Annars är det mest gulligt och "mjukisaction" i några av flygarscenerna. Men en härlig roadmovie det är det.