Just for fun, från Kista till Norra Öland med Järvafältet som fond, en värld i sig! Essäer och resebitar, med gott humör, i en mix av högt och lågt, från allvar till skratt, av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Ja, vi var alla en gång små - Kent Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Snitt från bioaffischen Lösa Tyglar, en film från 1961 med Brigitte Bardot i huvudrollen. Dreams, dreams, från Kistalight Jukebox, något om pojkår i början på sextiotalet och Film som de Livsfegas Tempel!
Filmens originaltitel La Bride sur le cou, som betyder ungefär, Bruden på halsen blir med Lösa Tyglar en något lustig översättning! B B som startade som lättklädd komedienne, mer slank än rund eller yppig som Gina Lollobrigida, Marilyn Monroe och Anita Ekberg, men så småningom utvecklades hon till både karaktärs-skådis hos Jean Luc Godard och stönande side-kick till artisten singer/songwritern Serge Gainsbourg för att till slut på ålderns höst bli en djurrättsaktivist.
Apropå bystdrottningar, kurviga divor eller damer som föremål för ouppnåeliga erotiska fantasier hos unga gossar på pojkrummet långt före Internet, sociala medier och välvillig sexualupplysning.
Här en liten anekdot från biografen Corso på Tussmötevägen i Stureby, Stockholms södra förorter. En funkisskapelse med trappa och baldakin i de burgna villakvarteren. Från tiden när det begav sig så där i början av 1960-talet och man som kille ville se barnförbjuden film. Kistalight och kompisen Kalle (kunde ha varit Russe) från Östberga drömde om att se Lösa Tyglar. (Hälsningar från Östberga)
Filmen som av de äldre grabbarna, Klacke, Hallon och Vajsing, kallades för Slappa Snören. Vågad rulle med en lättklädd Brigitte Bardot i huvudrollen.
Mycket hud och lite tyg!
Vi var väl 12-13 år och blev vänligt avvisade av vakten på Corso, när vi inte kunde visa (legitimera oss) att vi var 15 år gamla.
Vår biokväll den gången slutade istället på biografen Park i Örby där man visade Förälskad i Köpenhamn med Siw Malmkvist i huvudrollen, en film som var barntillåten. Siwan istället för Brigitte Bardot ... Bardot! Kul med pariserhjul och vyer över Tivoli i den danska huvudstaden men knappast någon kunskapsutveckling för unga killar som drömde om vågad erotik och andra hemligheter.
I efterhand har vi även förstått att biografen Park är en märkvärdig skapelse från 1927 med ritningar av Eskil Sundahl och Dag Ribbing. Stilen är klassicism från 1920-talet med en hög stilig pelarprydd portal i gaveln mot gatan som är Götalandsvägen. Bion användes även som Folket Hus och där fanns kooperativa livsmedelsaffären Konsum.
I samma hus, runt hörnet Tureholmsvägen i Örby, finns även Park Studios, en studio som ägdes av popgruppen Kent mellan 2004 och 2016. Studion kom även att kallas Psykbunkern och här spelades Mannen i den vita hatten (16 år senare) in från albumet Du & jag och döden år 2005 och en massa annan spännande musik.
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små (Kent Mannen I den vita hatten)
I veckan har den italienska storstjärnan Gina Lollobrigida avlidit i en ålder av 95 år. Kistalight minns den gamla divan genom en blogg om barnbarnet Francesca Lollobrigida, speedskating star, från OS i Peking. Här tillsammans med sin grand niece/aunt Zia Lollo vid uppvaktning.
Kistalight har upptäckt damskridskor (speedskating) genom Peter van der Poels framgångar. Vilket får oss att överge damtennisen under OS, vi ser Damernas 3000 meters lopp som blir en rysare, ett riktigt spännande lopp mellan Irene Schouten Nederländerna och Francesca Lollobrigida Italien.
Ja grabbar, gäller oss äldre killar, ni hörde alldeles rätt, Lollobrigida!
Rysningar för oss som var små pojkar på 1950 och 60-talet långt före Internet, skandaltidningar (Pinuppblaskor) och när det ännu fanns hemligheter att upptäcka hos skönhetsdrottningar och filmstjärnor från italienska storfilmer.
Francesca är faktiskt alldeles på riktigt barnbarn till Gina Lollobrigida (egentligen Grand niece) bystdrottning med kurvig natur långt från nutida anorektiska ideal. Francesca, barnbarn, hon inte bara tar kurvorna på ovalen utan hon har dem as well as her grandmother!
Här från silveråk på rekordtid från OS i Bejing Damer 3000 meter bara någon dag före att Francesca Lollobrigida fyller år.
En riktig vattuman alltså!
En skridskoatlet får ägna många timmar åt styrka och konditionsträning, kan bli långa träningspass på cykel, inlines, gym och griller.
Varför inte passa på att köra i en fantastisk natur om man har möjlighet?
Vilken träningstur och vilka buggar!
Från Livigno norra Lombardiet i Italienska Alperna och nära gränsen till Schweiz!
Livigno ligger nordväst om Bormio, vintersportort som också är center för ett antal året runt sporter, här kan atleter erbjudas höghöjdsträning. Kring trakterna i Livigno, Italys Little Tibet, har också det stora cykelloppet Giro D Ítalia under åren passerat, med bergspass som är en mycket krävande utmaning för cyklisterna.
Francesca Lollobrigida som är född 7 februari 1991 i Frascati utanför Rom, en plats som är känd för sina vita viner, böljande kullar, panorama över Rom och historiska villor, där gärna författare och konstnärer har bildat kotterier, men knappast en miljö för vintersport eller isovaler.
För den intresserade av svenska ortnamn kan nämnas att Frescati, vid Stockholms Universitet (där Kistalight varit student och boende) är uppkallat efter sin italienska namne och har sitt ursprung i när Gustav den III gjorde sin Italienska resa år 1783 - 84, som greven av Haga, då besökte han Frascati i mars 1784. Besöket har senare inspirerat till namn som Albano, Frescati, Tivoli och Bellevue vid Brunnsviken och universitetet i Stockholm.
Francesca tävlar för CS Aeronautica Militaire och hon är alltså en form av sportsoldat för vinteridrott i det italienska landslaget.
Hennes främsta merit är det senaste OS-silvret på 3000 m, speed skating, Bejing 2022, dessutom är hon italiensk rekordhållare på 3000 och 5000 meter. Barn och ungdomstid i trakterna av Rom har medfört att hon även är en champ (har massor av guldmedaljer) för att hon är en stor inlineåkare. Hon lär i sin hemstad Rom, Frascati, ha blivit bötfälld för fortkörning med sina inlines och kört 50 km/h där det rådde en trettio-gräns för dylika farkoster liksom för andra åkdon.
PS Francesca växte som sagt upp i Rom, Mezzogiorno (granne till italienska södern). En något udda plats att starta sin karriär ifrån för vintersport, som inlineåkare från tidig ålder, fick hon sina föräldrar att curla hennes intresse för att pröva skridskor på is. Utflykter på helgerna till norra Italiens skridskoovaler (vintersportorter) blev så småningom en skridskokarriär (speedskating) på korta distanser.
PS En gång till släktskap, Grand niece/Zia Lollo är Francescas farmors syster!
I skarven mellan jul och nyår läser vi ut Samlade Verk av Lydia Sandgren, får bli årets första nyårslöfte när det gäller läsning. En mycket trevlig läsupplevelse av en riktig tegelsten. Lydia skapar en egen värld med sina figurer Cecilia Wikner (Berg), Gustav Becker och Martin Berg.
Lite vibbar av Ulf Lundells Jack femtio år senare men en generationsroman i intellektuell universitetsmiljö istället för bohemisk kollektiv ungdomsflum, Göteborg istället för Stockholm, 1980/90-tal istället för 1960/70 tal men rikligt av flödande drycker i bägge romanerna.
Lydia Sandgrens Samlade Verk är även mer komplex än Jack då hennes roman också skildrar två olika tidsperioder, Cecilia, Gustav och Martin får växa upp och bli medelålders och få egna barn. Duktiga Cecilia, gäller studier, jogging och förmågan att organisera sig men någonstans oförmögen i vardagen. Hon blir romanens svarta hål som alla måste förhålla sig till och ett tomrum som skaver efter hennes mystiska försvinnande några veckor efter hennes disputation.
Kan avslöjas utan spoilervarning eftersom det tidigt i romanen avslöjas att hon är försvunnen, gått upp i rök (in to thin air) liksom.
Försvunnen mamma för barnen Rakel och Elis, försvunnen maka för Martin och deras vän Gustav (men inte riktigt).
En försvunnen Nora från sitt dockhem!
Försvunna strulpellar och konstnärssjälar till pappor finns överallt men mammor som överger sin familj var finns de?
Dottern Rakel undrar om hon ska bli som en Dean Moriarty från Jack Keouacs On the Road som jagade kors och tvärs över den amerikanska kontinenten på jakt efter sin far. På sätt och vis är romanens moraliska centrum Rakel och hennes funderingar, sökande efter sin försvunna mamma samtidigt som hon blir en spegel för sin föräldragenerations brister.
Gustav Becker blir en framgångsrik konstnär i traditionell porträttkonst med magisk gestaltning, utvecklar alkoholism, försvinner i perioder till London och i Frankrike (bipolär diagnos?), Cecilia Berg försvinner efter lyckad avhandling och disputation (diagnos autism?) och Martin Berg försvinner några dagar till Marseille i rusets tecken, grejar en misslyckad tatuering, blir just aldrig klar med sin generationsroman, startar ett bokförlag med en studiekompis och tar ansvar för barn, firma och sina vänner (diagnos vanlig?).
En del av boken Samlade Verks framgångar; Augustpris, kritikersucce, och många läsare kan säkert förklaras med att Lydia Sandgrens berättarglädje. Hon leker med (tegelstens)romanens former, massor av olika karaktärer från olika generationer, flera tidsplan, nutid och åttiotal, romanen kommenterar sig själv löpande genom texten i form av en intervju om vad som skapar en bra författare. Där finns även en fiktiv roman Ein Jahr der Liebe av Philip Franke som Rakel får av sin far Martin för att översätta för förlagets räkning men som samtidigt berättar om hennes mor Cecilias öde. Martin drömmer samtidigt om att skriva en biografi över sin favoritförfattare Wallace som är en uppdiktad person.
Lek med verklighet och fiktion, ändå finns där en viss psykologisk finess när Lydia Sandgren tecknar sina karaktärer. Hon är ju trots allt en praktiserande psykolog i sin vardag.
Det vilar något storslaget ryskt (klassiker) över romanen Samlade Verk, Cecilia är skör som en rysk thékopp, omsorgsfullt lagad. Hon känner sig kränkt i kärlekslivet, klipper sitt hår som om hon vore utsatt, sista perioden tillsammans med Martin har hon ett tyst erotiskt kärleksliv i natten någonstans mellan sömn och verklighet.
Göteborg lever i romanen speciellt för dem som var unga på 1980 och 90-tal, spårvagnar som skramlar, Haga och Majorna. Universitetsmiljöer; Humanisten Cecilia och Martin, konstskolan Valand där Gustav var elev, och Cecilias arbetsplats på café, vänsterkollektiv, festplatser och röjiga band och partyn. Håkan Hellström har fått en litterär konkurrent som skildrare av samtiden i Göteborg.
Lydia Sandgren är klok (litterärt smart) genom att ha ett öppet slut på Cecilias öde. Barnen Rakel och Elis söker efter sin försvunna morsa likt Dean Moriarty i On the Road som söker efter sin farsa över det hela väldiga Amerika eller Jack i Ulf Lundell som letar efter sin drömtjej ändå får Lydia Sandgren ihop sin litterära väv, likt en Schrödingers katt, med tidsplan, fiction och karaktärer.
Det är målet som är mödan värd och visst är det spännande att fundera, diskutera och analysera gåtan Cecilia Wikner Berg.
Betyg fem upphittade försvunna morsor av fem och riktigt trevligt (kul) att vistas i Martin, Gustav och Cecilias fiktiva värld med Lydia Sandgren som vägvisare.
Trist när boken är utläst!
To be continued med Gott Nytt Läsår del II
Gott Nytt Tennis-År
Kistalight knyter an till förra årets Gott Nytt Läsår med fyndet, tennisscouting, Elena Rybakina, som har riktigt stor tennis inom sig. Wimbledonmästare 2022 och här på väg mot något stort i Australien Open 2023.
Grabbar och tjejer, slå igenom forehanden och vässa er backhand och rör på påkarna!
Tiden går, de överlevande från Förintelsen blir allt färre. Bort gå de/stumma skrida de/en efter en till skuggornas värld. (Heidenstam efter Fröding bortgång) Deras senaste kamp har varit att försöka överleva pandemin. Deras vittnesmål lever dock kvar efter nazismens övergrepp och folkmord.
Årskrönika i Litteratur och lite till 2022
Kistalight skriver en årskrönika från hur vi minns Emerich Roth i januari och uppmärksammar Förintelsens Minnesdag, över Putins förskräckliga krig i Ukraina, egna sommar äventyr med tennis och konsten att bygga modeller, till fotbolls VM i Qatar och konsten att luncha på en byggbalk.
Till Minne av Emerich Roth, Emerich Roth avlider bara några dagar före Förintelsens Minnesdag den 27 januari, 97 år gammal. Kistalight minns med egen bit från blogg.
Förintelsens Minnesdag 27 januari 2022 om Emerich Roth, Ferenc Göndor och Sioma Zubicky och deras berättelser, från ww2, en förskräcklig period i mänsklighetens historia.
Spellista Light 4th of februari? Litteratur javisst, för vem fyllde år den fjärde februari, jo Bellman, I går såg jag ditt barn, min Fröja, i Yxsmedsgränd ...
OS Guld ... OS Guld ... Light är väl inte litteratur? Klart det inte är, men väl en rackarns berättelse när Kistalight snörar på sig pjäxorna för en tur med långfärdsgrillerna, efter Peter van der Pohls OS-Guld.
OS Guld ... OS Guld ... Light Del II Half Pipe, Full Pipe, Snowboard eller Skicross, Kistalight har inte riktigt koll på grejerna, plus en träningsdagbok, inte stor litteratur, men får Kistalight att minnas egna äventyr och tycka att det är härligt med skridskosport.
Om du åker till S:t Petersburg Putin i Repris, tyvärr får vi anledning att tänka på en gammal blogg om Putin och S:t Petersburg, Vilka diktatorer, kungar och enväldiga ledare har tidigare i historien kört fast i vintern och på den "ryska" kontinenten. Något att tänka på för Putin den 24 februari. Vi säger bara Karl den XII, Napoleon och Hitler.
Podium Light eller konsten att stå på tillväxt, pang, pang, inte litteratur här heller men skidskytte är nog så spännande och kan rymma en rackarns story. Bloggen lever sitt eget liv och är nu Kistalights mest, oj oj, besökta sida.
Donbass Light Sofi Oksanens Hundparken Här snackar vi litteratur, om Donbass, surrogatmammor och Putins lågintensiva krig i östra Ukraina före invasionen. En av Nordens mest begåvade författare skriver i John Le Carres anda
Grammatikens Dag eller Konsten att Grädda Våfflor I vår dagliga praktik som bloggare och indieförfattare kommer vi ständigt i kontakt med språkfrågor vare sig vi vill det eller ej! Då kan det vara bra med en Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam, dessutom har vi besökt Björn Ranelids språkskola på Fejan där språket får blomma på ranelidska.
I Dag blir det Vännerna ... Kistalight och Mimmi besöker Moderna, installation och konceptkonst, visst, men också en berättelse om att gå på vernissage.
Snön faller och vi med den ... Kistalight associerar fritt till Lundells låt tolkad av Frida Hyvönen och Sara Hotnights och mins Kanalplan, yvigt snöfall och en match som aldrig tycktes ta slut.
Kistalight Nyfiken på Afghanistan Läser ut I väntan på talibanerna av Jesper Huor, boken är drygt tio år gammal men känns märkvärdigt aktuell och profetisk med sin titel.
Putin´s Krets Catherine Belton författaren driver tesen att Putin är en skapelse av en inre krets, främst KGB, som skapat honom. Vilka är de då Putin´s People (Krets)? En samling skrupellösa herrar (bara herrar - patriarkatets sista suck?), nätverk från KGB, ortodoxa ryska kyrkans potentater, ryska eliten bland politiker, ekonomer, militärer, ledare från statliga institutioner, flummiga filosofer med stort skägg ...
Om du vill bli en Svenne ...Verandan, sommarhängets epicentrum, följ med Kistalight i funderingar om konsten att bli en Svenne.
Island Bridge in Summerlight RemixSpela inte vad som är, spela det som inte är! Miles Davis med den unga generationen jazzmusicians och Chaka Khan.
Färjeläge Light, Aspö Open 2022 tennis på hög nivå, njaa, men kul utflykt som väcker idéer om litterära förälskelser och konsten att bygga en historisk modell av en örlogsstad, ett världsarv och en marin sjömakt.
Läslov Light anno 2022, en ny favorit hos Kistalight, Reno hos Rachel Kushner en litterär karaktär (tjej) att bli förälskad i eller är det i författaren som skriver så bra?
Kistalight minns Sven Bertil genom hans tolkning av Neil Youngs Long May You Run. Sången som även får symbolisera svenska grundskolans väl och ve i vår minnesblogg.
Qatar ... stroph Light, Qatar litet land något större än Skåne, gas som strömmar, olja som flödar, miljarder som rullar, då kan det behövas en aning sportwashing!
Final, oj oj oj Qatar ... stroph, tidernas VM i fotboll, i alla fall massor av spänning och drama i matcherna på väg mot pokalen i FIFA World Cup för Messi och Argentina, och sportwashing fick en mycket tydlig profil.
Lunch with a view med Kistalight Remix, i brist på arbetsplats reportage från Doha plockar Kistalight fram en favorit från när skyskraporna i New York byggdes kring 1930. Säkerheten på jobbet var inte då heller ett honnörsord för byggare och profitörer.
Gott Nytt Läsår 2023
Kistalight och Mimmi besöker Moderna Museet, installation och konceptkonst, visst, men också en berättelse om att gå på vernissage. Fint sätt att koppla av från läsning och knåpande med texter i vardagen!
Kistalight gör en Remix av sin gamla blogg Lunch witht a view och tänker på migrantarbetarna i Qatar. Vem berättar deras historia bland skyskrapor i öknen, arenor, tunnelbanebyggen, med medeltida slavkontrakt (kafalasystemet), samtidigt som vi passar på att önska alla våra läsare ett Gott Nytt År!
Amerikas mest efterfrågade fotografi! Lunch with a view! Den amerikanska drömmen uppflugen på en järnbalk under Den stora depressionen!
Bara att kika på bilden (tidigare film) så får du lite fina vyer över Central Park och Hudson river. Se även klicka in sig på Twistedsifter! Hisnande upplevelse! Fegt med säkerhetslina?! Fotot är från 1932 - det är tuffa tider för New Yorks immigranter. Irländare, tyskar, polacker, skandinaver och andra etniciteter hade en tuff tillvaro i kampen för att överleva och lyckas. I Chicago var det framförallt svenskarna och andra skandinaver som byggde skyskraporna Downtown kring the Loop. En bortglömd etnisk grupp på balken i New York är Mohawks från Caughnawagas vid St Lawrencefloden i Quebec i franska Canada. En grupp byggnadsjobbare som ofta anlitades på höga höjder på skyskrape och brobyggen. De tycktes sakna något i generna som gjorde att de uppträdde som smidiga stengetter, agile goats, si så där 250 meter över marken.
En legendarisk samtida journalist, 1930-tal, var Joseph Mitchell från magasinet The New Yorkersom skrev ett mycket läsvärt reportage om just den etniska gruppen, The Mohawks in high steel - från samlingen Up in the old hotel. Genom stålkonstruktions byggena, som gjorde det möjligt att bygga på höga höjder - så var speciellt Mohawkerna ovärderliga med sina arbetsgäng och de kom att utgöra spetsen (raising and riveting gangs) vid själva monterandet (banka, nita, svetsa, skruva) av järnbalkarna. Möjligen skymtar de i K-specials film - se de som svingar sig upp och ned på stålbalkarna med hjälp av rep - likt stengetter. Tack vare mohawkerna insatser som järnbalksjobbare på Manhattan kom de med sina familjer att bilda en liten koloni i Brooklyn. Problemet var att mohawkerna kunde dra oavsett tidpunkt. Vid lunch kunde gänget lägga ned sina verktyg packa sina väskor och försvinna ut på den amerikanska kontinenten. Buffalon som sjunger på prärien, indiansk musik som ljuder i själen eller drömmen om ett annat bättre, mer betalt jobb på Golden Gate bron i Californien? Sånt är problematiskt i vår lutheranska värld! De stora bolagen Bethlehem, American Bridge, Lehigh Structural Steel Company med flera där mohawkerna ändå var med och där deras kunnande och förmåga till arbete med stålbalkarna på höga höjder utnyttjades i rader av kända byggen, RCA, Empire State, Daily News, Waldorf Astoria - building, George Washington Bridge och Henry Hudson Bridge för att nämna några. Några som skymtar där uppe bland balkarna på bygget är våghalsiga fotografer. Stora kameror med blixtar, fördröjd exponering och glasplåtar i fodral på ryggen till filmerna. Under 1930-talet och Den stora depressionen växte det fram en typ av dokumentär fotografi i USA. Tuffa arbetsmiljöer, ruffiga bostadskvarter och farmarna på landsbygden i Mellanvästern och deras fattigdom kom att dokumenteras av professionella fotografer med konstnärliga ambitioner. Under Franklin D Roosevelts New Deal kom rent av fotografer att anlitas med uppdrag av ett speciellt departement FSA. En fotograf i den dokumentära traditionen är Lewis Hine som rent av specialiserade sig på arbetarskildringar som hyllade arbetet i sig och publicerade en fotobok, bildessay, om arbetet och byggandet av Empire State Building, Men at work: Photographic study of Men and Machines 1932. Vill du se mer hisnande bilder bara att klicka in sig på Twistedsifter och se bilder på Empire State building under construction. Säger Kistalight som själv fick ett hyfsat höghöjdserbjudande sommaren 1971 när jag jobbade på kvarter Garnisonen. Erbjudandet att underhålls måla och bättra på (färg) tornet på Riddarholmskyrkan! Bra betalt - machostatus men jag avböjde och tackade artigt nej! PS Har du inte sett Lunch 250 m över marken ännu? Skynda 22 dagar kvar!
Kistalight har gjort lite egen källforskning hemma vid köksbordet och hittat fotografen Charles C. Ebbets som troligen tog bilden Lunchtime on a skyscraper. I filmen drivs tesen att männen på balken är anonyma, ett berättargrepp, för att höja intresset och att så många har en relation till bilden. Två identifieras faktiskt i filmen som irländare - se nr 1 och 11. Tre stycken omnämns i filmen och identifieras genom andra foton som togs samma dag. Faktiskt är två av männen svenskar nr 5 och 6 enligt Wikipedia, Albin Svensson och John Johansson från Backagård i Halland han med ciggen, Albin lär ha varit vindögd - inte så kul att springa på balkar då 250 m över marken. Tre stycken har identifierats som mohawker enligt deras community center (Wigwam bar!) i Boerum Hill Brooklyn. Lust att se mer höjder, machomänoch ta del av mohawkernas historia - se "High Steel"! Har passat på att läsa om The Mohawks in High Steel av Joseph Mitchell. En feature artikel som har allt - ett fantastiskt reportage med hisnande detaljerade beskrivningar av arbetet med nitar, bultar, bommar och svetsning på riktigt höga höjder men också en berättelse om mohawkernas historia, deras bosättningar, religion, mångkultur - flera språk de talade som engelska franska och irokesdialekter. Mitchells essä från 1949 är i sin komplexitet en modern historia som också är ett dokument över modern life med rotlöshet och en känsla av att inte höra hemma någonstans - ett öde som kunde drabba mohawkerna i Brooklyn New York.
Tjoho för denna VM-final, VM i Qatar är inget annat VM likt!
Favoriterna, super duper, Ronaldo och Neymar föll, de stora lagen föll, en efter en, Danmark (favorit nåja men ändå ett bra lag), likadant med Belgien the golden generation, Tyskland fiasko, Spanien som spelade runt runt utan glöd och grit, Brasilien som ägde liret i sin kvartsfinal med ett fantastiskt mål men tappade matchen som gick till straffar där Kroatien visade beslutsamhet och karaktär och en sensation var ett faktum.
En episk förlust för brassarna!
Portugal där laget verkade få en boost när super duper Ronaldo bänkades mot Schweiz och spelade sensationellt bra och de vann med 6-1 och en ny stjärna Ramos tändes, men var det verkligen rätt att bänka super Ronaldo i kvarten? Marocko, ytterligare en sensation, vidare 1-0 till semi efter nick av Yossef och Ronaldo i tårar.
Argentina ägde också matchen i kvarten mot Nederländerna men visade oerhörd mental styrka efter The Oranges 2-2 och kom igen efter kvitteringen med mycket energi i förlängningen och vann med beslutsamma straffar 4-2.
Semifinalerna blir mer programenliga, Argentina kör över Kroatien som inte riktigt räcker till 3-0, Messi visar sin storhet och är planens gigant i jämförelse med Modric Kroatiens spelmotor och lille store spelare. Frankrike slår även relativt lätt Marocko 2-0 utan att Mbappe visar sin storhet och Griezman agerar mittfältsmotor för Les Bleus.
FINALEN, Argentina visar vilja, spelar på gränsen till brutalt i vissa situationer, får en tveksam straff, som Messi rullar in efter att ha väntat ut Frankrikes målvakt, cool kille det är ju ändå final, 1-0. Fortsatt tryck från Argentina, 2-0 Di Maria efter riktigt klapp, klappspel, ett tillslag per spelare med start av Messi, passningar som syr upp det franska försvaret. Argentina äger matchen till matchminut 80, när Frankrike vid intensivt anfall får straff, fram stegar Mbappe, som hittills varit osynlig och nitar straffen säkert, 1-2.
Vi vet ju hur VM sett ut så här långt!
Matcher som har sett klara ut byter plötsligt karaktär, bollen är rund men rundare i Qatar!
Vilket Mbappe ser till än en gång, vasst anfall i anfallsboxen minuten efter straffen och en fin macka och han vräker in bollen med kraft, 2-2.
FÖRLÄNGNING, Argentina fortsätter att föra matchen, vilja, vilja, i slutet av första förlängning forcerar de himmelsblå, Messi, in bollen och Argentina ser ut att ro hem VM-trofén. Matchen goes wild, två minuter kvar kvitterar Frankrike med straff slagen av Mbappe efter vildsint forcering av Frankrike, 3-3, matchen i matchen mellan Messi och Mbappe 2-3.
STRAFFAR, Argentina med Messi som dirigent visar mest vilja, även här, och att vara cool när det gäller, 4-2, och VM-finalen blir ännu mer vild (goes wild)!
Är detta tidernas VM-final?
Är Messi tidernas spelare?
En sak är säker, stora lirare, vinner stora mästerskap!
Messi har vunnit allt!
På Kistalights redaktion gör vi följande ranking över de stora spelarna!
Varje epok har sin ...
Pelé 1958, 1962 och 1970, tre VM guld, vem slår det?
Cryuff 1970-tal, Nederländerna från Ajax till Barcelona, men vann inte VM
Maradona 1980-tal, en publikens gunstling och en sydamerikansk legend, från Buenos Aires till Napoli, VM-guld 1986
Zidane 1990-tal, Frankrikes store spelare, VM-guld 1998
Messi 2000-talet nu efter VM-guld i Qatar har han vunnit allt!
Hm ... hm tre stora spelare utkristalliserar sig, alla sydamerikaner, av enkel härkomst (fattiga). De stora finterna, rörelserna (moves), tekniken, bollbehandlingen och spelförståelsen fanns redan i ungdomen och lärdes in med spel på gatan med egen kreativitet och smartness innan den förädlades i diverse ligor och landslagsspel av stora tränare.
Bara att välja din egen superstar bland Pelé, Maradonna eller Messi som alla berättar en historia om den fattige killen som skapar sin egen framgångssaga från fattiga förorter (favelas) till de finaste salonger bland mäktigt folk. Det blir lite som i Clintans westernfilmer; The Good, The Bad and The Ugly! Här Pelè den Gode, Maradona buskillen (gatupojken) men vem blir då Messi, Kistalight föreslår fotbollens egen partikelfysiker; ingen vet som han var bollens banor går och tar vägen.
Kistalight väljer dock som gammal lärare Pelé som favorit för att han som ung kille som knappt kunde läsa och skriva efter de första framgångarna även valde att studera både på (vuxen) gymnasium och universitetsnivå samtidigt som han spelade fotboll på toppnivå.
FIFA:s Infantino (nöjd), emiren av Qatar (mycket nöjd) och emiren av fotboll Messi i arabisk mantel (otroligt nöjd) med VM-pokalen FIFA World Cup vid prisutdelningen 2022.
Svårt att inte förundras över Qatar, detta lilla land något större än Skåne, som inte dyrkar fotboll, som har diplomatiska relationer, tentakler, åt alla håll. USA har en militär bas i landet, de har diplomati med Kabul och talibaner, Tysklands handelsminister med hbtq-band runt handleden på fotbollsläktaren förhandlar fram nytt avtal om naturgas för kommande leveranser och man tycks hålla fred med sina motstridiga grannar runt Persiska viken.
Kistalight som är hobby intresserad av arkitektur och designe försöker ta reda på mer om de 8 VM-arenorna.
Vem har byggt, planerat och ritat dem?
Verkar inte som några enskilda arkitekter vill stå för, skylta utåt, för de både konstnärligt och storslagna arenorna.
Finalarenan Lusail Iconic Stadium, strax norr om Doha, med plats för 80 000 åskådare har ett solcellsdrivet kylsystem för att svalka åskådarna om de dricker för många förbjudna bärs, som sagt det är svårt att hitta arkitekterna och beskrivningar bakom verken, men många av dem är absolut vackra och har fantasifulla former under ljusspel i den arabiska kvällen. En av arenorna som lystrar till det prosaiska namnet(?) Stadium 974 med plats för 40 000 åskådare, minner om sovjetryska tider och finns i Doha. Bakom namnet, beteckningen, finns möjligen tankar om hållbar utveckling, stadion består av 974 överblivna containrar och ska monteras ned efter VM och skickas till Brasilien, Kistalight spanar vidare om fakta för de övriga arenorna. Hur som helst står finalarenan Lusail Iconic Stadium pall för de argentinska fansens sjungande och hoppande på läktaren.
Sportwashing with David Beckham and tennisstar, US-Open winner, Emma Radecanu at the World Cup final
Vad vill då Qatar med emiren i spetsen uppnå med sina miljardrullningar; arrangera stora mästerskap (VM i fotboll och Fri Idrott), bygga väldiga arenor och skapa nya citylandskap med mötesplatser för idrott, handel, TV-stationer (Al Jazera) turism och diplomati. En softpower (mjuk makt) satsning för att överleva och utvecklas som en liten stat i regionen eller är det för den egna klanens makt och fortlevnad? I bland annat Utrikesmagasinet från UI, VM i Qatar: så uppnås mjuk makt och politiska mål (ui.se) av Ekim Caglar. Där kan du läsa mer om Qatars ambitioner att bli en regional profil i ett område fyllt av politiska och militära spänningar. Kistalight undrar också om vi inte efter storhelgerna ska slå till med att läsa Olof Lundh uppmärksammade bok om Qatar, Templet i Öknen, för vidare förkovran i ämnet om migrantarbetarnas slavlika förhållanden, kafala-systemet och skyskrapor som Potemkinkulisser i kanten av Dohas öken.
Kvartsfinal 1 Croatien - Brasilien 1-1 (4 - 2 efter straffar) Kistalight citerar Modric eftermatchen mot Brasilien.
1) Unbelivable 2) Croatia got teamspirit 3) Croatia got caractere 4) Croatia, invent, making, their own game Wow kistalight kan bara instämma!
Kvartsfinal 2 Argentina - Nederländerna 2-2 (4 - 3 efter straffar)
Himmel eller helvete som från klassikern med samma namn! Tar vägen över Tensta bibliotek där jag lånar Eduardo Galeanos klassiker Fotbollens himmel & helvete. En bok som varvar samhällskritik med finesser från fotbollshistoriens stora ögonblick. I Galeanos bok får vi följa VM-fotbollens historia från 1930 till 1994. De stora stjärnorna porträtteras, de magiska ögonblicken och de klassiska målen tecknas med lätta genomlysta rader. Allt med eleganta stilistiska finter som likt klacksparkar och geniala passningar öppnar läsarens ögon för fotbollens tjusning och världens orättvisor speciellt sedda från den Latinamerikanska horisonten. Fantastisk bok som rekommenderas för omläsning av en författare (Galeano) som själv inte kunde lira fotboll.
Här i kvartsfinal nr 1 kunde den Uruguyanske författaren fått mer stoff till sin klassiker om sydamerikansk fotboll. Brasilien ägde sin match i 115 minuter med ett mycket vackert mål av Neymar i förlängningen, men Kroatien hade Modric som kittade ihop mittfältet med sina snygga passningar, frisparkar och hörnor och liksom spred ett lugn, som den gröna mattans dirigent, till Kroatiens fördel. Vad händer? Jo Kroatien kvitterar 5 minuter kvar (Petkovic) och plötsligt är det en helt annan scen på plan (berättelse) med ett mycket beslutsamt (determinerat) Kroatien som har psyke att avgöra straffläggningen. Straffläggning som strängt taget är en helt annan match än den man just har spelat. Brasilien kan lägga till en episk förlust i sin fotbollshistoria.
Argentina äger också matchen, 1-0 efter en underbar maskerad passning från Messi till Molina som öppnar upp Nederländernas försvar med ett kirurgiskt snitt, Messi sätter sedan 2-0 på straff. Matchen avgjord trodde vi alla, men icke, Nederländerna reducerar, och i slutminuten slår de en frispark a la Jönssonligan, klurig historia, som letar sig fram i flera steg längs marken, som en inbrytning i ett kassaskåp, och hamnar i Argentinas mål via nederländarens Dumfries fot. Förlängning och Argentina visar stor beslutsamhet först i spel och sedan i straffläggningen, lagmoral och hjärta, spelar de för Messi och alla sina fans som kanske belånat sina hus för att ta sig ända vägen till Qatar?
Coachningen och laguttagningen för Portugal som visade vägen mot Schweiz 6 - 1, Ronaldo, bänkad och Ramos tremålsskytt, kanske inte skulle ha upprepats mot Marocko!? Hur mår laget Portugal med en super duper star på bänken, hur stora är spänningarna i laget, störs spelet på plan av en superstar på bänken? Hur som helst Marocko håller ihop sin röda vägg, en defensiv, som varken super duper stjärna, en ung hattrickmaker Ramos eller resten av Portugals stjärnor förmår bryta. Tjoho trots allt för denna sensation! Yossef nick 1 - 0 i slutet av första halvlek. Nu är ett lag från den afrikanska kontinenten i semifinal (för första gången) och dessutom representerar Marocko Arabvärlden och Mellanöstern vilket lär höja fotbollsfebern i Qatar och i den muslimska världen, om Argentina lirar för att Messi ska få lyfta VM-bucklan så verkade inte Portugal ha någon sådan teamspirit! Ronaldo i tårar!
Kvartsfinal 4 Frankrike - England 2 - 1
Puh, oj oj oj, en normal match efter de inledande pärserna! Två spelskickliga lag, Frankrike inleder bäst, tyngre spel, passningsskickliga, gör ett överraskande mål på distans, snyggt men oväntat. Kistalight har en viss svaghet för det franska gänget med 8 spelare från Orten (kuben), Paris förorter, där unga killar som älskar fotboll skaffat sig möjligheter med sina liv.
Ett kungarike (emirat) för en spelmotor på mittfältet, Kroatien har Modric, Frankrike har Griezman som agerar fri kreatör på plan med passningar, frisparkar och hörnor. Bägge Frankrikes mål efter leveranser (mackor) från Griezmans känsliga fot. Vad är väl en super duper lirare (Ronaldo eller Neymar) mot en skicklig mittfälts kreatör? Frankrike rättvist vidare efter att Kane bränt straff nr 2, Les Bleus i semi!
Nu börjar det bli dags för de stora matcherna i VM i fotboll, kvartsfinaler, Europa mot Sydamerika men Marocko har smugit sig in som representant för den afrikanska kontinenten och speciellt arabvärlden. Kul att de slog ut Spanien, en av de stora fotbollsnationerna, som har sig själv att skylla efter en förskräcklig slagen straffsparksläggning och där de dessförinnan spelat runt, runt, runt med stort bollinnehav utan glöd och intensitet, liksom spelat av matchen innan den var spelad inför en publik som buade (ruttnat rejält) inför den stora bollskickligheten utan hjärta och energi.
Klart att vi inte kan låta bli att titta på fotbolls-VM, fotbollsfan som vi är sedan ungdomen, trots all kritik om mänskliga rättigheter för hbtq-personer, förskräckliga förhållanden för anläggningsarbetarna som byggt arenor, hotell och infrastruktur i ett rasande tempo och förstås den korrumperade FIFA-organisationens sätt att låta pengar styra, sportwashing, för ett litet svinrikt land på olja och gas. Ett land utan sport och fotbollstraditioner som har fått ett av världens stora mästerskap.
Grabbar och tjejer som om Kistalight fortfarande stod i katedern!
Svårt även att inte fascineras av ett litet fattigt land, något större än Skåne, som har levt på fiske och pärlfångst i Persiska viken, där terrängen mest bestod av sanddyner och kalksten, kan genomgå sådana förändringar, från kamel till limousine på mindre än 50 år, ett skifte som förstås stavas olja och gas. Grannar till havs är Bahrain och Förenade Arabemiraten och i söder längs fastlandet går gränsen mot Saudarabien. Under en kort tid tillhörde Qatar Osmanska riket från 1871 till ww1 (osmanernas sammanbrott) sedan blev det ett brittiskt protektorat innan det blev självständigt 1971. Från 1940-talet när oljan upptäcktes har det skett dramatiska förändringar, från medeltid till modernitet när det gäller teknik och ekonomi dock inte på det kulturella området.
Statsskicket är en absolut monarki, inget tjafs (obs ironi) med parlamentarism (verkställande, lagstiftande och dömande makt) utan emiren bestämmer allt. I sitt sammanhang är Qatar med muslimska mått mätt liberalt, kvinnor behöver inte täcka kropp eller ansikte, alkohol får förtäras med restriktioner men inte på fotbollsarenorna. Det är därför det är så tyst när England lirar (inga stärkande bärs för allsång under matchtid) men hbtqrättigheter är förbjudna enligt gamla religiösa (sharia) lagar enligt Islam där Qatar tillhör sunnimuslimerna. I Qatar har också den förhållandevis fria TV-kanalen al Jazira sin huvudredaktion. TV-kanalen har varit en radikal och positiv röst i bevakningen av Mellanöstern och Arabvärlden.
Dags för fotbollsfest redan på fredag (bara att bänka sig i TV-soffan) start med Kroatien - Brasilien, meste mästaren mot uppstickaren Kroatien, gällde förra VM 2018 i Ryssland, med spelmotorn Luca Modric (favo hos Kistalight) en av de stora i förra VM när de gick till final. Brasilien har imponerat, fart, fest och samba med bollen, räcker det hela vägen?
Definitivt tror vi att det räcker mot Kroatien i alla fall!
Fredagens kvällsmatch står mellan två av de stora inom VM-fotbollen Nederländerna vs Argentina. Räcker Messis Boys till mot Oranje? Hur som helst är de favoriter. Lagen har mötts förr, till och med i VM-final i Buenos Aires 1978 då de himmelsblå vann med 3-1. Nederländerna hade då under 1970-talet sin storhetstid som fotbollsnation, med en totalfotboll kallad Clockwork orange, passningsspelet gick som en klocka, anförda av The golden boy Johan Cryuff, Nederländerna ett av Kistalights favoritlag genom åren.
Lördag eftermiddag Marocko mot Portugal, två länder präglat av Medelhavskulturen!
Bäste indieförfattare Portugal ligger vid Atlantkusten men är förstås påverkat av sina grannar Spanien och Frankrike på Iberiska halvön och Marocko har längre Atlantkust än Medelhavskust på Afrikanska kontinenten, men de är nästan grannar. Hur som helst är Portugal storfavorit efter sin urladdning mot Schweiz 6-1 där super duper Ronaldo var bänkad. Kanske fick laget en riktig boost av detta och Schweiz blev chockat och fick vi se en ny storstjärna Ramos (med sina tre mål) födas?
Lördag kväll, Nobelfest eller VM i fotboll, genier från labbet, gott käk, spirituella tal eller genier på gröna mattan? Får bli Frankrike vs England!
Derby i Europa?
I alla fall grannar!
Kistalight tror på Frankrike med nya generationens superstar Mbappe och mittfältsmotorn Griezman (favo hos Kistalight) dessutom har de 8 spelare (lirare) från förorten (kuben) som skolats på lokala Akademier, Bondy, och lever sin dröm om fotboll.
Sånt är kul!
England har dock varit överraskande bra, nya generationen plus Kane, får de dessutom ett tidigt ledningsmål kan det gå riktigt bra, medgångslag som de är!
Messi, Ronaldo eller Neymar!
Super, duper!
Vem tar hem VM-bucklan?
Svaret är kanske någon av ungtupparna Mbappe eller Ramos, men ingen lirare är större än sitt lag
Kistabo sedan 40 år, söderkis i västerort. Familj; fru, två vuxna barn, barnbarn, used to have a cat, med historisk anknytning, en revolutionär, matte till katten nära släkting till Rosa Luxemburg. Numera indieförfattare efter mer än trettio år som So-lärare på grundskolan. Plitar en hel del med mitt skrivande; gärna om resor, samhälle och litteratur. En lyckad formulering och jag ler hela vägen på promenaden. Några egna ebooks. Se Kistalight på Smashword Under tiden bloggar jag på Kistalight. Finns även i bokform Abc...Kistalight, Kistalight goes Ryan, Kistalight Academy, Kistalight på Spaning och senast CV från Kistalight
© Thommy Sjöberg
