Lite vibbar av Ulf Lundells Jack femtio år senare men en generationsroman i intellektuell universitetsmiljö istället för bohemisk kollektiv ungdomsflum, Göteborg istället för Stockholm, 1980/90-tal istället för 1960/70 tal men rikligt av flödande drycker i bägge romanerna.
Lydia Sandgrens Samlade Verk är även mer komplex än Jack då hennes roman också skildrar två olika tidsperioder, Cecilia, Gustav och Martin får växa upp och bli medelålders och få egna barn. Duktiga Cecilia, gäller studier, jogging och förmågan att organisera sig men någonstans oförmögen i vardagen. Hon blir romanens svarta hål som alla måste förhålla sig till och ett tomrum som skaver efter hennes mystiska försvinnande några veckor efter hennes disputation.
Kan avslöjas utan spoilervarning eftersom det tidigt i romanen avslöjas att hon är försvunnen, gått upp i rök (in to thin air) liksom.
Försvunnen mamma för barnen Rakel och Elis, försvunnen maka för Martin och deras vän Gustav (men inte riktigt).
En försvunnen Nora från sitt dockhem!
Försvunna strulpellar och konstnärssjälar till pappor finns överallt men mammor som överger sin familj var finns de?
Dottern Rakel undrar om hon ska bli som en Dean Moriarty från Jack Keouacs On the Road som jagade kors och tvärs över den amerikanska kontinenten på jakt efter sin far. På sätt och vis är romanens moraliska centrum Rakel och hennes funderingar, sökande efter sin försvunna mamma samtidigt som hon blir en spegel för sin föräldragenerations brister.
Gustav Becker blir en framgångsrik konstnär i traditionell porträttkonst med magisk gestaltning, utvecklar alkoholism, försvinner i perioder till London och i Frankrike (bipolär diagnos?), Cecilia Berg försvinner efter lyckad avhandling och disputation (diagnos autism?) och Martin Berg försvinner några dagar till Marseille i rusets tecken, grejar en misslyckad tatuering, blir just aldrig klar med sin generationsroman, startar ett bokförlag med en studiekompis och tar ansvar för barn, firma och sina vänner (diagnos vanlig?).
En del av boken Samlade Verks framgångar; Augustpris, kritikersucce, och många läsare kan säkert förklaras med att Lydia Sandgrens berättarglädje. Hon leker med (tegelstens)romanens former, massor av olika karaktärer från olika generationer, flera tidsplan, nutid och åttiotal, romanen kommenterar sig själv löpande genom texten i form av en intervju om vad som skapar en bra författare. Där finns även en fiktiv roman Ein Jahr der Liebe av Philip Franke som Rakel får av sin far Martin för att översätta för förlagets räkning men som samtidigt berättar om hennes mor Cecilias öde. Martin drömmer samtidigt om att skriva en biografi över sin favoritförfattare Wallace som är en uppdiktad person.
Lek med verklighet och fiktion, ändå finns där en viss psykologisk finess när Lydia Sandgren tecknar sina karaktärer. Hon är ju trots allt en praktiserande psykolog i sin vardag.
Det vilar något storslaget ryskt (klassiker) över romanen Samlade Verk, Cecilia är skör som en rysk thékopp, omsorgsfullt lagad. Hon känner sig kränkt i kärlekslivet, klipper sitt hår som om hon vore utsatt, sista perioden tillsammans med Martin har hon ett tyst erotiskt kärleksliv i natten någonstans mellan sömn och verklighet.
Göteborg lever i romanen speciellt för dem som var unga på 1980 och 90-tal, spårvagnar som skramlar, Haga och Majorna. Universitetsmiljöer; Humanisten Cecilia och Martin, konstskolan Valand där Gustav var elev, och Cecilias arbetsplats på café, vänsterkollektiv, festplatser och röjiga band och partyn. Håkan Hellström har fått en litterär konkurrent som skildrare av samtiden i Göteborg.
Lydia Sandgren är klok (litterärt smart) genom att ha ett öppet slut på Cecilias öde. Barnen Rakel och Elis söker efter sin försvunna morsa likt Dean Moriarty i On the Road som söker efter sin farsa över det hela väldiga Amerika eller Jack i Ulf Lundell som letar efter sin drömtjej ändå får Lydia Sandgren ihop sin litterära väv, likt en Schrödingers katt, med tidsplan, fiction och karaktärer.
Det är målet som är mödan värd och visst är det spännande att fundera, diskutera och analysera gåtan Cecilia Wikner Berg.
Betyg fem upphittade försvunna morsor av fem och riktigt trevligt (kul) att vistas i Martin, Gustav och Cecilias fiktiva värld med Lydia Sandgren som vägvisare.
Trist när boken är utläst!
To be continued med Gott Nytt Läsår del II
Gott Nytt Tennis-År
Kistalight knyter an till förra årets Gott Nytt Läsår med fyndet, tennisscouting, Elena Rybakina, som har riktigt stor tennis inom sig. Wimbledonmästare 2022 och här på väg mot något stort i Australien Open 2023.
Grabbar och tjejer, slå igenom forehanden och vässa er backhand och rör på påkarna!
Just like Rybakina!
© Thommy Sjöberg
2 comments:
Visst kan man diskutera de olika (huvud)karaktärerna Cecilia, Martin och Gustav.
Varför har de svårt att bli vuxna och att gå vidare med livet?
Finns det diagnoser?
Fungerar dom bara just de tre tillsammans i sin äldre ungdomstid, förlängd adolescens, men grejar ej att bli vuxen!
Gustav bipolär, gay men bara kompis med Martin, romantisk konstnärsnatur!
Cecilia, forskarämne, trauman från barndomen (?) autism, vill bara vara ifred, orkar inte med det sociala livet, så starkt att hon överger sina barn.
Martin grejar ändå övergången till vuxenlivet trots att han blir övergiven, tar ansvar för sina barn, driver ett litterärt förlag tillsammans med kompis från studietiden, men förmår inte skapa nya vuxna nära relationer, samlar ihop sina verk (notiser, noveller, utkast och romaner i slutet av Samlade Verk. Romanens verkliga hjälte men inget kontnärsgeni eller forskarämne utan just ganska vanlig och så har han ju två fina barn, Rakel och Elis, inte illa!
Kistalight undrar om, man inte skulle samla ihop sina bloggar, anteckningar, skisser och Idéer och göra likt Martin sina egna Samlade Verk, för ett sådant projekt krävs energi, uthållighet och tålamod!
Var det inte det som var Martins budskap (tolkning) om vad skapar en (bra) författare!
Post a Comment