Kistalight Minns P O Enquist

Kistalight minns P O Enquist genom en gammal blogg P O Enquist Light. Igår kom beskedet att en av våra stora författare har avlidit när vi vandrade runt på Eldgarnsö, (naturreservat nordost om Färingsö) bland fåglars kvitter, Mälarens blänk, skir grönska och kylig nordan. Speciellt minns vi P O Enquist för att han förnyade sportreportaget och skrev Sekonden en av de bästa böckerna någonsin om idrott, en sorts dokufiction, om en svensk släggkastare som fuskade med vikten på sin slägga. Han ville bara förbättra resultaten som han sade när han ertappades med sitt fusk. Här förnyar P O litteraturen genom att skriva om sport på ett vis som gör det till en tidskrönika större än sitt ämne eller som P O själv uttryckte det skrivet av P.O. Enquist hygglig sportdåre från ödemarken. P O Enquist var dessutom en flitig tennismotionär. Ibland hände det att han drabbade samman med generationskamraten Lars Gustafsson som också var en inbiten tennisfan och minst lika nördig till sin läggning sådan kuriosa får Kistalight att fantisera tänk om man hade fått möta dem på the tenniscourt som tennismotionär.
Nedan en bit om Ett Annat Liv!På spaning – Öga på Järvafältet i bakgrunden E 18 och brospannet mellan Rinkeby och Tensta. Del av skulptur Eggeby gård Bild: Thommy Sjöberg

P. O. Enquist Light

Du inte bara läser dina böcker farsan!
Du luktar (på) dem också.
Åh, dom luktar antikvariat.
Inte bara dom som är som antikvariat farsan.

Läser P. O. Enquist Ett annat liv i en lustig ordning - börjar med den andra delen en starkt upplyst plats. Fastnar för, blir drabbad, när jag slår upp boken (köpt på Outlet i barkarby därav doften av antikvariat) och hittar den anekdotiska biten om P. O. Enquist och Lars Gustafsson som inackorderingar i Uppsala.
När P. O. Enquist debuterat, klarat av studier och sin licentiat och skrivit en tredje bok Magnetisörens femte vinter blir han snart en del av det offentliga kultursverige. Den biten berättar Enquist om i andra delen En starkt upplyst plats. I dramalitteraturen, teatern, benämns en starkt upplyst plats som pivot det vill säga när en person öppnar en dörr; är han (hon) på scenen i mitten och oskyddad, allt enligt Enquist.
Allt rullar på och här passerar kultur och politiska kändisar revy för oss läsare. P. O. Enquists träffar genom sin epokgörande dokumentära fiction Legionärerna ledande politiker som Palme men även äldre socialdemokrater. Han försöker fånga 60-talets anda och sin egen roll i den. Han arbetar som kulturskribent på Expressen under Bo Strömstedt. Den offentliga rollen är inte helt samordnad med hans inre roll och upplevelse. Han tycker att han som kompassen snurrar kring Nordpolen. Ibland jämför han sig med mer flummiga uttolkare av tiden som Jack Kerouacs och On the road.
När han träffar Ingemar Bergman skämtar om vad han ska säga till alla dessa besvärliga journalister:
Det är i skärningspunkten mellan språket och moralen som vår nya frihet blir synlig. He…he!
Om än skämt så där någonstans finns säkert essensen av 60-talet både för Enquist och för andra. Enquist flyttar till Väst-Berlin och får stipendium i något som kallas Berliner Künstlerprogramm. Han iakttar Bader-Meinhof ligans framväxt och sammandrabbningarna mellan studenter (vänstern) och polisen i sextiotalets Berlin.
I Berlin forskar han om arbetaridrott och skriver Sekonden. En av de bästa böckerna som har skrivits om idrott och fusk – visionär även för att den blev en metafor för framtida dopingfusk. På sitt sätt även en metafor för socialdemokratins utveckling, institutionaliserat fusk, tycker vi med många på Kistalight.
Kanske är han utbränd efter sina romaner, Legionärerna och Sekonden, skriverierna som kulturskribent i Expressen, uppdragen i Kulturrådet och Radionämnden och att få ihop privatlivet. Han är trött och hur som helst uttrycker han att:
Den fantastiska framgångsvågen ligger som en potatissäck på hans axlar.
Så ramlar han in på ett nytt uppdrag, nåja för Expressens räkning, får han som gammal sportnörd, höjdhoppare och kulturskribent, åka till OS i München som ackrediterad journalist och skriva kolumner för sportsidornas räkning. Han har fria händer, lång och tyst som en kringvandrande tall vandrar han omkring och han söker sig gärna till förlorarna särskilt i tyngdlyftning.
Förlorare all stor litteraturs grogrund!
Olympiaden som skulle tvätta bort Hitler och nazismens anda för Tyskland blev nu istället en vändpunkt i idrottens politiska historia. Nu var oskulden och tron att idrott stod över de politiska skeendena och politisk terror ett minne blott.
Hemma i Sverige i Bureå i sin mammas pensionärslägenhet färdigställer han reportageboken Katedralen i München.
En modern klassiker även det inom idrottslitteraturen!

IB-affären virvlar förbi.
Den stinker!
Ingenstans under 70-talet blir skärningspunkten mellan språket och moralen så tydlig i samhället som då och P. O. Enquist skriver framgångsrika samhällskritiska pjäser, Chez Nous med flera, tillsammans med Anders Ehnmark.
I Los Angeles, på UCLA, som gästföreläsare i litteratur hittar P. O. Enquist tillbaka till den lekande människa som var så signifikativ i början av 60-talet.
Det goda Livet!
På ett feministseminarium med Betty Friedan och Kate Millet får han höra en bejublad sketch om lillfingret som en liten daggmask.
En bild av den manliga murbräckan!
En bild han stjäl skamlöst till sin debutpjäs Tribadernas natt. Pjäsen skriver han på två veckor. Grunden, inspirationen, finns i de samtal som Enquist fört med sina studenter på litteraturkurserna på UCLA om Strindbergs Den starkare och den oanvändbara mannen.Plötsligt är P. O. Enquist uppburen dramatiker med en av de mest spelade pjäserna efter Strindberg. En gåta. Replikerna bara slank fram. Här någonstans hade det varit intressant tycker Kistalight att få höra mer om den kreativa processen, skapandet, bakom Tribadernas natt. Men det är klart då hade det blivit en annan bok. Vi får nog betrakta Ett annat liv som en roman och en fallbeskrivning även om skildringarna har dokumentär karaktär som till exempel fortsättningen av ödet för Tribadernas natt när den sätts uppå Broadway - massor av komik även där.

Tycker att Enquist kunde vara lite mer generös med sin romanfigur han den där Enquist!
Den Långa tallen!
I första delen som jag läser efter den andra delen finns mer av gestaltad litteratur och poesi. Här finns också massor av humor och exempel på både riktiga och inbillade synder. Obetalbart är här hur han på lördagar måste bekänna en synd även om han så att säga måste uppfinna den.
Till slut fick han synder att bekänna.
Ligger nära till hands att jämföra P. O. Enquist med de svenska arbetarförfattarna från 30-talet; Fridegård, Lo-Johan, Harry Martinsson och speciellt Eyvind Johnson och deras självbiografiska böcker. I deras fall är det mer en hjältehistoria. Enquist har annan dramaturgi med uppgång och fall i sin självbiografiska berättelse.
Titeln Ett annat liv får olika dimensioner i bokens tre olika delar. Där finns barndomens skapade litterära berättelse, livet som en offentlig person som har en mer dokumentär prägel och slutligen när P. O. Enquist försvinner in bland alkoholdimmorna.
Han den där Enquist!
I boken tredje avdelning In i mörkret kan man läsa mer om detta. Här finns också en suggestiv poesi från de tidiga morgnarna när Enquist fortfarande är nykter och kikar ut på Sortedam från sin våning i Köpenhamn och berättar om den märkliga Herr Clausen och hans familj. Något liknande från tiden i Paris när han skriver I Lodjurets timma när alkoholen går ur kroppen i den tidiga morgonväkten och han mest umgås, samarbete, med katten August. Faktiskt skrev han ändå en del under det mörka 80-talet, Enquist, filmmanus, pjäser, idrottsreportage och en mycket finstämd roman Nedstörtad ängel.
Lyriskt, poetiskt riktigt spännande som en thriller på de avslutande sidorna.
När P. O. Enquist med Toshiban i knät på ett hem i Danmark (där man ej hade kategoriska behandlingsprinciper) börjar skriva Kapten Nemos bibliotek om sin barndom får vi vara med om mirakel. Han slutar supa och han skriver igen. Bördan av framgångens potatissäck kan lämpas av och Enquist har funnit en ny litterär åder i sin barndoms Norrland.
Betyg: Fem långa tallar av fem!
Hoppas P. O. Enquist kan få nya läsare till sin bok.
Kistalight har blivit riktigt nyfikna på Kapten Nemos bibliotek och Nedstörtad ängel flera av de stora romanerna har vi läst tidigare som Livläkarens besök, Legionärna och Sekonden.

Well sometimes I go out by myself,
and I look across the water.
And I think of all the things,
what you're doing,
and in my head I paint a picture Amy Winehouse 

©Thommy Sjöberg

Grupparbete Light forts Platta ut Kurvan

Undrar om inte Anders Tegnell ställer in sig i raden av ensamma hjältar från Kistalights förra blogg, Fem Bilder, Bobby. Bobby Boy och en Sång Från Oslo.
 Varje vardag tar han tåget från Linköping, en småstad, upp till storstaden Stockholm, för att oförtröttligt kämpa med att platta ut vår kurva. Mot sig har en bortskämd media-elit som tjoar om andras kurvor från Cambridge, Harvard och den internationella expertisen med deras analyser.
Varför gör inte Folkhälsomyndigheten likadant som de?
Tålmodigt besvarar han journalisternas frågor, vem gör vad och varför är inte instruktionerna mer detaljerade och tydliga.
Borde man inte ha en Lock-down?
Är han inte Anders lite som en gammal SO-lärare från tiden när det var populärt med grupparbete?
Grupparbete den gamla svenska grundskolans välsignelse där man skulle gå från teaching till learning.
Vi får helt enkelt lära oss att platta ut vår kurva med lite teamwork!
Det rackarns viruset!
I dag grabbar och tjejer fortsätter vi vårt arbete med att platta ut vår kurva!
Ett grupparbete där vi måste hålla ihop och alla ta ansvar för vår del att inte föra smittan, viruset, vidare, tvätta händerna, nys i armvecket, håll avståndet kamrater, minimalt med möten, arbeta på distans, inte hälsa på moster i Skåne eller åka skidor i Åre!
Vi måste ta hand om våra riskgrupper som äldre-äldre (70+) hjärta-hjärtisar (infarkter) stroke-strokisar, cancer-cancer (många undergrupper där), diabetesgänget (förbjud godis), alla med mer diffusa  åkommor, plus numera också de med för stor BMI; mage-magisar.
Isolera gänget, men visst ensliga promenader går bra!

Målet är att inte belasta sjukvården till max!
Många typ mediakändisar är sura på äldre-äldre, Jonas Gardell som blivit nästan påkörd under sin promenad på Söder av tant med rollator.
En tant som identifieras som äldre-äldre.
Tanten borde sitta inne på sitt rum, karantän, basta-basta tycker Jonas!
Linda Skugge som har någon gammal aversion (trauma?) mot 40-talister dundrar om att de fyrtiotalisterna fattar ingenting.
De kan faktiskt smitta ner dom som är yngre-yngre och sköra-sköra!
Peter W på stora draken DN (elitist och alarmist) dundrar mest av alla. Var han inte smart sekreterare i grundskolans elevråd en gång i tiden?
Peter gillar inte grupparbete.
Nu har han samlat 22 forskare med status (elever som hade femmor i matte och fysik på grundskole high) som skrivit ett upprop mot Folkhälsomyndighetens agerande men vissa fakta är utlämnade och saknas i deras artikel som skulle komplicera deras argumentation.
Intellektuellt hederligt?
Kistalight som bor på Järvafältet är rädd att de nya undantagen i våra grundlagar ska medföra att vår nya diktator-diktator socialminister Lena Hallengren sätter Kista-Rinkeby och Spånga-Tensta i karantän med en locked-down-down eftersom det är (verkar vara) Sveriges epicentrum för pandemin.
Här insjuknar och dör det flest människor i Sverige.
Locked down-down, inga mer ensliga promenader för Mimmi och Kistalight.
Elevrådets sekreterare Peter W dundrar om de stora skillnaderna i dödstal mellan jämförbara nordiska länder som Sverige, Finland, Norge och Danmark där Sveriges dödstal avviker och är så mycket högre än de övriga nordiska länderna.
Borde vi inte ha en locked down-down åtminstone på Järvafältet?

Kistalight som gillar kurvor (påminner inte platta ut kurvan om normalfördelningskurvan när det gäller betygsättning på gamla grundskolan) lägger gärna till en av de enklaste av alla kurvor och tror, en hypotes, att med hjälp av den skulle man kunna förklara skillnaden mellan åtminstone Sverige, Norge och Finlands dödstal pga av coronasmittan.
Vi talar om klassamhälle, segregation och demografi.
Hur många flyktingar har Finland tagit emot under åren?
Två båtflyktingar från Vietnam som redan efter några dagar arbetade på pappersbruk!
Fake ... fake news men bara nästan! Finland har varit väldigt återhållsamma med flyktingmottagning under åren, kanske ett arv från Sovjettiden då Finland inte kunde agera självständigt men man har väldigt omfattande lager av skyddsutrustning och medicin för sjukvården.
Norge har under åren haft en väldigt begränsad flyktingmottagning och arbetskraftsinvandring dessutom har man haft oljan vilket medfört ett rikare samhälle med mer välfärd än vad Sverige förmår.
Sverige, Stockholm, har en helt annan demografi, (mycket större andel och antal av utrikes härkomst som bor i miljonprogram-förorter) än Oslo och Helsingfors. Dessutom har klassklyftorna, segregationen, ökat i Sverige de sista 25 åren med större skillnader i boende, inkomster, utbildning och hur man mår (hälsa).
På Järvafältet, speciellt i stadsdelar som Rinkeby, Tensta och Husby arbetar människor med service, de kör taxi, buss och tunnelbana, de jobbar i vården ofta som biträden och städare, många är timanställda och saknar fast anställning, många andra jobbar inom restaurangbranschen som servitörer, diskare och i bästa fall kockar och andra jobbar på äldreboende, många jobbar dessutom svart, svartis-svart ekonomi, och i värsta fall är de dessutom papperslösa-lösa och tjänar botten-botten dåligt.
Går liksom inte att jobba på distans-distans!
Vill man ta i, vara ironisk, kan man också se de omdiskuterade gängbråken som en maktkamp inom servicenäringen av droger. Vem ska förse övre medelklassens yngre-yngre med knark i Täby, Danderyd och Djursholm, pang-pang förhandling.
Tillbaka till kurvan, här den räta linjens ekvation, tänker sig Kistalight så här, obs hypotes, att Y-axeln är en funktion av sjukdom och dödlighet som beror på fattigdom, segregation och klassamhälle. Dessutom bär människor som brutit upp från krig, förföljelse och svår fattigdom på både sorg, stress och krämpor som sätter sig i kropp och själ och som minskar motståndskraften mot det rackarns viruset. Det senare får stå för koefficienten k i ekvationen y=kx +l.

PS Om det blir lock down-down på Järvafältet och Kistalight smiter ut på enslig distanserad promenad och diktator-diktator (nya undantagslagarna) Lena Hallengrens ålderspolis dyker upp.
Hur gammal är du då lilla vän?
Sextioåtta och halvt år!
Kan du legitimera dig?
Nej, jag har glömt legget hemma.
Kan du säga ditt personnummer då!
Nix, kommer inte ihåg.
Är lite dement-dement!
Men jag har pigga ben och gillar majens grupparbete.

PS En gång till!
Tjoho bäste läsare!
Dödlighet beskrivs förstås inte av en rät linje i ett diagram utan är (har) mer en kurva av exponentiell karaktär.
Min räta linjens ekvation ovan är mer en enkel "kurva" för att försöka beskriva faktorer som påverkar sjukdom och dödlighet.
En hypotetisk kurva eller lite lek med matte i samhällsbeskrivningen om man så vill.
// Kistalight

©Thommy Sjöberg

Fem Bilder, Bobby Boy och en sång från Oslo

Välkommen till Kulturhuset Stadsteatern ... ... och till en resa i Bob Dylans fotspår. Trevlig läsning Stig Hansén (författaren) 

Kistalight said...
Ett nyårslöfte när det gäller läsning!
Ytterligare en pratig Dylanbok!
Visst! Det vimlar av dem!

Stig Hansén för dagbok under en vistelse, januari, oktober och december 2011 i New York. Han refererar till klassisk Dylanlitteratur Clinton Heylin Revolution in the Air och Suze Rotolo och hennes memoar A Freewheelin Time. Dylans gamla ungdomsflamma känd från den berömda bilden från West 4 th Street och Jones Street..

Titeln till Hanséns bok Bobby Boy Mannen i Mig kommer från Bob Dylans The man in Me från New Morning.

Kanske inte någon höjdarlåt från Dylans sångskatt.

I Hanséns Dylanbok finns även en hel del om Dylans måleri från en utställning i New York vid den här tiden. Inte lätt att skriva om Dylan varken för Dylanmän eller mer sansade fans.

Av någon anledning blir det ofta pratigt, vi glömmer ämnet (Dylan) skriver mest om oss själva, lägger in mystifikationer, gör oss till och tror att både ämnet (Dylan) och vi själva är mer intressanta än vi är även om Dylan is a great, hell of a sing and songwriter och har en sjusärdeles låtskatt (songbook)!

Den berömda bilden på Dylan och Suze Rotolo får oss dock att spinna vidare på en hel egen genre av fotografier; Albert Camus, James Dean, Dylan och Suze, John McEnroe (sic!) och en liten hemlis. Vi börjar med Camus! Berömd bild med karaktär, Henri Cartier-Bresson Paris 1944 Magnum Photos.

Att inte vara älskad är en enkel otur; det sanna nederlaget är att inte älska.

Så här i Coronatider kan vi inte låta bli att knyta an till våra ensamma hjältar!

Ligger ju i tiden med distansering och sociala avstånd! Både till kropp och själ!

Vi börjar med Albert Camus. I dagarna en nybliven bestseller med Pesten och Främlingen som båda tillhör världslitteraturen.

Den senare, tidernas roman åtminstone i Paris och Frankrike där den ofta toppar listorna som århundradets roman i de stora tidningarna när sådana listor ska publiceras. Främlingen, `(LÉtranger, The Outsider) är ett av existentialismens stora verk, där Sartre hade hjärna  så visade Camus ett stort hjärta. Många franska studenter älskar sin Främlingen, ofta genom engagerade och passionerade lärare som introducerat mästerverket under deras skoltid.

Albert Camus, 1913 - 60, är urtypen för en loner och underdog, fattig uppväxt (arbetarklass) i Algeriet, koloniala förhållanden, tidigt faderlös, lyckades få studera, blev så småningom omfattande studier i filosofi sökte sig till Frankrike och Paris, blev tidningsman, författare och aktivist, tillhörde kretsen kring Sartre, var under några år kommunist och sedan motståndsman under kriget (ww2). Albert Camus räknas som en av Frankrikes främsta författare bland de som kom att kallas existentialister och 1957 fick han Nobelpriset i litteratur, tyvärr dog han allt för tidigt 1960 i en bilolycka i Villeblevin i centrala Frankrike tillsammans med sin förläggare.
Främlingen, Camus mästerverk, gavs ut 1942 och räknas som en av existentialismens främsta verk. Den är förrädiskt enkel och välskriven. Korta meningar med precisa beskrivningar, nästan som en polisrapport med litterär stringens, men bakom enkelheten vilar bråddjup av existentiell smärta, kriget (ww2), generationer av förtryckande kolonialism mellan fransk-algerier och araber.

Säkert kan man också tolka Främlingen som en psykologisk fallstudie.Meursault huvudpersonen i Främlingen måste vara en av världslitteraturens mest nollställda personligheter (absoluta fryspunkten)!

Har han en diagnos? 

Populärt i dag som förklaringsmodell!

Är han en Aspberger med ADD?

Nja...Främlingen är som redan antytts ett symboliskt drama.

Visserligen uttrycks en möjlig medicinsk orsak bakom mordet.

Den skarpa solen och en blixtrande huvudvärk som drabbar Meursault men kan mer ses som en litterärt (konstnärlig) uttryck för kolonialismens krafter och spänningar mellan araber och fransk/algerier.

När boken gavs ut 1942 fanns också spänningarna omkring att Frankrike var ockuperat av Nazityskland och att det rådde undantagstillstånd och raslagar. Ett faktum som skapade en känsla av att vi lever i en absurd värld och att allt är meningslöst.

Men som all god (stor)  litteratur blir Albert Camus Främlingen större än sitt ämne och en tunn välskriven bok skapar mängder av välformulerade, djupsinniga tolkningar över hela världen av lärda skribenter och professorer och griper tag och berör oss läsare. (Citat Kistalight Camus Light - Leve Republiken)

Fynd från bokhyllan hemma hos Kistalight! Urban Safari Bobo Karlsson (1946 - 2017). Ovan boken med den berömda bilden av James Dean från 1955 i kvarteren kring Times Square New York plåtad av Denis Stock från Magnum/photos. Både Bobby Boy, Abbe Camus och Jamie Boy har inte helt hälsofrämjande ciggar i sina mungipor. 

Mumma i coronatider!

James Dean, mjuktuff ensam kille i storstan från Indiana, hudlös och sårbar, samtidigt sökande ett konstnärligt uttryck, blir antagen (utvald) till Actors Studio, lär sig mumla som Marlon Brando (Method acting) på den klassiska skådespelarutbildningen hos Lee Strasberg och Elia Kazan. Gör så småningom tre lysande roller i Hollywood i filmerna Öster om Eden, Ung Rebell och Jätten. Klassiker som vevats om och om igen på världens filmdukar. Kistalight minns hur omtumlade vi var när vi såg en nypremiär av Ung Rebell i början av 60-talet tillsammans med grabbarna i Östberga.

James Dean omkom 30 september 1955 med sin Porsche i Cholame i San Luis Obispo i Californien på väg till en racertävling. Den omkomne James Dean blev efter det föremål för en hysterisk kult av fram för allt unga tjejer och blev en av de första stora idolerna i en tonårskultur som växte fram under 1950-talet.

Kistalight tror, är alldeles övertygad om, att när Jamie Boy flanerar i trakterna av Times Square inte långt från Actors Studio är han inspirerad av existentialisterna, Sartre och Camus, skjuter upp axlarna en aning, drar ett bloss på sin cigg och känner att det är spännande (härligt) att vara ung och hitta sitt artistiska uttryck i en kulen storstad om än tillvaron är absurd och man är en Rebel without Cause.

Från hörnan av Jones Street och West 4th Greenwich Village, februari 1963, Bob Dylan och Suze Rotolo, Just Kids, på det berömda fotot av Don Hunstein till skivomslaget The Freewheelin Bob Dylan.

Always on the run, inte riktigt tid att knäppa mockajackan, den obligatoriska ciggen i mungipan (se bild överst), möjligen viss självmedicinering med rökande av gräs, det bara flödar låtar ur skaparverkstaden från West 4 th Street i Greenwich, mästerverk som Blowin`in the Wind, Girl from the North Country, Masters of War, A Hard Rain´s A-Gonna Fall (a masterpiece) Don´t Think Twice It´s All Right och Tomorrow Is A Long Time finns redan i hans sångbok medan moderniteten i hans sångtexter och musik ligger framför honom.

Ung och sårbar, en kille från småstaden, javisst, alldeles ensam kom Bob till Det Stora Gröna Äpplet inte fyllda 20 år, för att söka upp idolen Woody Guthrie. Identifikationen med Woody kom också att förlösa Bod Dylan som artist och protestlåt skrivare men någon hillbilly eller hobo var han inte utan en judisk medelklasskille, farsan hade El-firma, från utkanten av det amerikanska samhället, Hibbing ett gruvsamhälle i norra Minnesota nära gränsen till Canada.

Tidigt hade Bob en förmåga att bygga en myt om sig själv, Suze Rotolo upptäckte till sin förvåning att Bob hette Zimmerman inte Dylan i efternamn och var en alldeles vanlig kille som höll på att bli inkallad till militärtjänst dessutom var Suze med barn och i all hudlöshet och sårbarhet som fanns i deras förhållande gjorde hon abort, ännu mer kritisk var Suzes vänsterradikala medelklassmamma (kulturtant) som skickade dottern till Perugia i Italien för studier och för att glömma hillbillyn Bob.

Av detta blev det kärlekssånger eller snarare sånger med brist på kärlek; Spanish Boots of Spanish Leather, Don´t Think Tvice, och Tomorrow is A Long Time.

Bob behövde inte dela Abbe Camus och Jamie Boys tragiska öde att dö i en bilolycka alltför ung, men en  mytisk motorcykelkrasch, inget vet riktigt vad som hände, var han med om i Woodstock. En händelse som blev upptakten till ett lugnt familjeliv och återhämtning under några år med hustrun Sara och ett antal barn och ett musicerande med The  Band i källaren (The Basement Tapes) i The Pink House även det i Woodstock. Bobs krasch blir ett symboliskt slut på en konstnärlig explosion, Rimbaud i popvärlden, en ofattbar mängd låtar som skrevs, album som producerades `från The Freewheelin Bob till Blonde on Blonde och världsturnéer som genomfördes till när Bob Dylan var i 25-årsåldern.

En av höjdpunkterna i Bobs avslutande världsturné före MC-kraschen kom att bli en av pophistoriens mest piratkopierade konserter, känd som The Albert Hall Concerts, men i själva verket inspelad i Manchester Trade Hall den 17 maj 1966. Spelningen kallas även för Judaskonserten, då ett ungt folkfan till Dylan skrek Judas under den elektriska delen, vilket fick Bob att reagera och leda konsertens höjdpunkt till ett av rockhistoriens mest nerviga nummer.

I don¨t believe you, you´re a liar. Play it fucking loud!

Once upon a time you dressed so fine

You threw the bums a dime in your prime, didn´t you?

/ _ _ _ /

Resten är historia skulle man kunna säga, Bob har precis som Abbe Caumus fått Nobelpriset i litteratur, vem i hela världen kunde tro det?

Jo Spelbolagen!

Sedan årtionden tillbaka åker han på en aldrig avslutad världsturné, The NET-Tour, och i dagarna har han för första gången blivit etta på Billbooard listan med Murder Most Foul en rekordlång låt om mordet på president Kennedy men också bra mycket en musikcocktail om Amerikas moderna pop och musikhistoria.

Kanske också en alternativ Nobelprisföreläsning för Bara en sång och en dansman!

När vi kommer till 1970 och 80-tal i vår bildserie kan vi fimpa för gott! John McEnroe parodierar Jamie Boy 1984 Photo Bill Sumner.

In på scenen bland våra hjältar kliver en trumpen kille från Queens i New York, ingen cigg i mungipan, men hudlös och sårbar javisst!

Speciellt om domaren dömer fel!

Answer the question jerk!

John McEnroe hör hemma i präktig irländsk medelklass i Queens N. Y, pappan var jurist och mamman hade höga krav på sina barn, om inte John hade varit en sådan naturbegåvning och talang inom tennisen hade han säkert blivit en akademiker. Han hann faktiskt med att under en period vara student på Stanford i Palo Alto San Fran innan tennisen tog över.

John McEnroe är en av de sista träracket svingarna liksom han är en av de första spelarna som använder kompositmaterial, kolfiber och grafit, i sitt racket. Hans storhet i liret är förmågan att läsa spelet (spelsinne) och gå på nät och lira volley.

En killer som snabbt vill avgöra spelet!

Spelsinne parat med en utmärkt teknik men inga direkt dödande slag blev hans signum plus en lite avig vänsterhänt twistad serve som kunde suga musten ur motståndaren.

Arthur Ashe en av den dåtida tennisens mest begåvade profiler beskrev hur det var att möta John McEnroe.

Det var som att bli överfallen i en gränd av en streetkid.

Det börjar lite lätt som ett vanligt handgemäng!

Den som angriper bär stilett, sticker, ett antal gånger, du märker inget särskilt, plötsligt märker du att du håller på att förblöda.

Matchen har gått Johns väg; envishet, hålla fast vid sin linje (spel) och uthållighet med volley och twistad vänsterhänt serve, läsa spelet, en utmärkt backhand, attack och vinnarskalle ger resultat.

Elaka tungor pratar om att John McEnroe mer var rädd för att förlora än han kunde känna glädjen över att vinna. I bakgrunden spökade en mamma, sade psykologer, som aldrig var nöjd med sonens resultat.

Man kan alltid prestera lite bättre!

Kom du bara till final?

Här gällde segrar och ingenting annat!

Han jämförde sig ständigt med Björn Borg, Ice-Borg, hur kunde han vara så cool? Kontrollerad och aldrig röra en min! Borg (Fifty-love 6 juni 2006) som införde moderniteten i tennisen; pannband, skrikande tonårstjejer i Wimbledon och innovationen den Dubbelfattade Backhanden. Ett slag där han kunde styra och få fart på spelet. Björn Borg som spelare och person (idol) blev en klangbotten, bollplank, för John McEnroe och hans tennis, temperament och explosivitet versus iskyla och koncentration, baslinjespel gentemot nät och volleyspel, två vinnarskallar och två spelstilar som överraskande bekräftar varandra. Fanns det inte gemensam nämnare (glöd) i hur de båda hatade att förlora? När Borg plötsligt bestämde sig för att sluta med tennis hade de vunnit lika många matcher var mot varandra sju mot sju blev statistiken. Borgs beslut att sluta med tennis gjorde McEnroe otröstligt vem skulla nu kunna utmana i turneringarna världen över?

John McEnroe var väl så trumpen, sårbar och hudlös genom åren som tennisspelare, speciellt om domaren dömde fel enligt hans synpunkt men mest kom han att bygga ett varumärke:

Här fanns A Rebel with a Cause!

Tillsammans med Nike förde han under 1980-talet ut deras slogan, en livsstil, Just Do It. Reklamen kom att göra elitidrotten till mer big business än en bred sport.

Överraskande var John McEnroe mer en lagspelare än man kunde tro med alla truligheter, förutom sina sju Grandslam titlar i single, vann han tio i dubbel, han spelade hellre dubbel än tränade, och han vann Davis Cup med USA  fem gånger som spelare och var dessutom under en period förbundskapten för laget.

I dag försörjer sig (nåja) McEnroe som expertkommentator i de stora tennisturneringarna, han har en förmåga att läsa spelet och se de där oväntade grejerna som alltid dyker upp när det är spel på hög nivå. Ibland deltar dessutom McEnroe i veteranturneringar i tennis världen över och än i dag kan han vara en entertainer på banan pröva domaren och motspelaren på tennisplanen med ett:

Serious!

Answer the Question Jerk?

Givetvis med glimten i ögat!

Ändå tror jag att humor var nog aldrig John McEnroes grej!

Ingen jämbördighet med storheterna ovan men det är kul att tillhöra en bildtradition, foto Evelina Sjöberg! Kistalight sårbar och hudlös och nytt millenium.
Javisst!
Knallande Helsingörsgatan fram i förorten Kista, en flanör som fått härbärgera (i mentala bagaget) en övergiven liten kille genom åren! A Rebel who reads Books!

Ibland kan ett uppror och en utveckling ske just bara genom att lägga benen på ryggen och skaffa sig en utbildning!

Visst sökte vi, Kistalight, ett konstnärligt uttryck i ungdomen och kanske mest att ställa grejer tillrätta och få ordning på en inre saknad; blev målarlärling, mer hantverk än konst men fick ändå en känsla för färg och form, så småningom lite trevande studier, det blev både studentexamen, naturvetenskaplig linje, och akademiker en Fil Kand med en udda ämneskombination av Matematik, Litteraturvetenskap och Historia.

Upptäckte att det gick lätt, viss talang, för att skriva akademiska uppsatser utan någon som helst studietradition, blev nästan doktorand i litteratur.

Visst drömde jag om att skriva; resereportage, kulturartiklar och kluriga betraktelser med lite absurd och poetisk twist, några artiklar blev också publicerade men mest kom jag att vikariera som lärare runt i Stockholms skolor, Kämpingeskolan Ro - Segregation Ligh, och upptäckte att jag trivdes med att vara med tonåringar och berätta en och annan historia.

Ingen dålig egenskap för en blivande lärare!

Till min förvåning kom jag in på lärarhögskolan för att bli gymnasielärare i mitten på 1980-talet med kombinationen svenska och historia som ämnen! Det var på den tiden det var hög status att bli lärare och det krävdes nästan högsta betyg för bli ämneslärare.

Istället för att vara flanör i storstäder, sitta på Café med fickorna fulla med anteckningsböcker, skrivande snitsiga artiklar, blev det en intensiv vardag i skolan i förorten där jag arbetade och trivdes med mina tonåringar.

Aldrig en tråkig dag!

Fritiden tillbringade jag mest i is- och sporthallar med gympa eller på blåsiga fotbollsplaner, två sportiga barn, Evelina och Love som kom att styra min fritid under 15 år på det mest omtumlande vägar man kunde tänka sig.

En intensiv vardag i skolan ackompanjerades av en minst lika intensiv fritid! Somrarna tillbringades på Norra Öland i en enkel sommarstuga med minst lika mycket hurtiga aktiviteter i natur och med kultur och knåp med verser, Ölandsbron i Sommarljus.

Passade bra för en sommarlovsledig lärare och hans atletiska barn.

De sportiga aktiviteterna har fortsatt hel del fritid i tennishallar som panschis, deltar i två gruppspel i tennis i två olika Solnaklubbar under mottot.

Tennis är färskvara. (Anniversary Light)

De ansvariga i klubbarna Solna TK och Solna SJTK tycker dock att det räcker om farbror deltar i en av klubbarnas gruppspel så numera deltar Kistalight i ett gruppspel (SJ).

Ofta får jag möta spelare som är si så där 30 till 40 år yngre!

Ett bra sätt att få koll på sin egen ålder dessutom är det kul att mötas över generationsgränserna!

Hej och hå kul att vara äldre/äldre!

Hur som helst ... skriva blev det mest hela tiden!

Många av historierna växte fram i mötet med eleverna, inte alltid så väl förberedd på måndagsmorgon efter en helg bland islador (Kistalight Går på Is eller Man kan aldrig sluta lira), blåsiga fotbollsplaner och sporthallar, då kunde passa bra med en skröna som inledning på lektionen.

Ni måste slå igenom forehanden grabbar och tjejer!

Vilket jag själv inte alls gjort under söndagsmatchen!

Sedan blev det en bit om McEnroe eller Borg till exempel när Kistalight fick en autograf av Xtraordinära Borg.

Plötsligt var barnen stora, idrotten över, om än ej deras träning, och man satt själv tillsammans med katten i den stora bilen, Scorpion, på väg till sommartorpet på Norra Öland.

Du Basse Basil, som förövrigt också fick en story efter en historielektion, historisk katt med anor från Rosa Luxemburg, brors barnbarn, som har bott i Kista var urmatte till vår kisse, som sagt Basse Basil om vi (jag och katten) skulle sätta ihop alla våra bitar och redigera några böcker.

Passar bra nu med den digitala revolutionen som är på gång, kanske fixa en hemsida, blev en blogg till slut med alla fina färdiga bloggverktyg (blogger) som finns och en rad böcker (fem stycken, all sold out) på Författares bokmaskin. Kostnaden bestämde formatet, 70 - 80 sidor och 100 exemplar blev ett pris på något mer än 7 000 kronor vilket passade bra om man ville sälja boken för en hundring. En lätt undersökning av marknadsavdelningen (jag och katten) gav för handen att möjliga köpare var mina kära arbetskolleger (kollegiet), grannar på landet och bostadsrättsföreningen, kompisar, tennisgrabbarna, idrottsföräldrar, släkt, bibliotek och en och annan okänd. Första boken ABC Kistalight, ett lexikon, blev lättsåld, trycktes faktiskt i 150 ex och väckte viss entusiasm, andra titeln Kistalight Goes Ryan, en resedagbok från en veckas resor i Europa, lättsåld även den och tryckt i 150 ex. Nummer tre blev en bok om skolan Kistalight Academy med undertiteln i original Marlon Brandy tog aldrig en fika på Spånga High. Brandy ändrades (tyvärr?) till slut till Brando. Vad gör en litteraturintresserad indieförfattare? Jo skriver en bok om litterära genrer! Vilket blev Kistalight på Spaning bland deckare, flanörer och en och annan igelkott. Här skriver vi om en av våra verkliga favoriter Blonde av Joyce Carol Oates. Där hon ger sitt bidrag till den stora Amerikanska romanen. En annan favorit som gjort stort intryck Sara Stridsberg med Drömfakulteten (om Valerie Solana) får också några sidor  och inte minst finns ett festligt möte på Bastugatan med Slas: Här kommer en annan snidare serru

Plötsligt är man pensionär! Var tog alla åren vägen! Kistalight skriver en CV samtidigt som vi får lärarlegitimation. Här finns bitar om att vi minsann hängt med i den digitala utvecklingen; var och en sin egen IT-tekniker (alla av den kategorin fick ju sparken när Volvo IT genomfördes på Stockholms skolor) vi googlar, om än blygsamt, vårt namn på nätet, tolkar Björklunds nya betygskriterier (forskare på alla nivåer förenen eder), undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat (har vi inte alla en byråkrat inom oss) och minsann har vi inte en alldeles egen filmklubb och mycket mera finns att läsa i vår CV. Kistalight behövde aldrig någon CV när vi anställdes på Spånga High, tur var väl det, anställningen genomfördes av den legendariska rektorn Ulla Assarsson, en kraftfull före detta gymnasielärare i kemi med gott humör:
 Har du jobbat på Rinkebyskolan med ämnena Ma, No och INO? Vi har många elever från Rinkeby och Tensta. Du blir bra där (ha...ha). Vad är INO för något? Invandrar NO eller naturvetenskapliga ämnen för invandrare! Invandrare har de en speciell NO (ha ... ha)? Nä, jag fick ha den undervisningen bara för att jag läst så mycket svenska.
Aha, lärare i svenska och historia, det blir bra det för våra Rinkebyelever! Du får börja till hösten nu ska jag till frissan (ha ... ha)! Blev nästan 25 år sedan på Spånga High och aldrig var det någon som frågade efter mina finfina betyg från lärarhögskolan men lite utmattad var jag nog vid pensioneringen trots allt, efter alla år med lärarreformer, byråkratisering och undervisning (Skolans Dag Light) helger i idrottens tecken, Ölandsfärder, tennis sena kvällar, skrivande och inte minst våra äventyr som indieförfattare och förläggare (egenutgivning). När vi kom dragande i korridoren med ryggsäcken lastad med icke sålda Kistalight fick mina kolleger (kulturtanterna) något oroligt i blicken.
Nej ... nej inte en till Kistalight!
Marknaden var mättad.

På Norra Öland fick en Kistalight bli en bytesvara (alternativ försäljning och marknad), kunde bytas både mot honung, en Ventlinge Light (havtornsaft) mot en På Spaning (en av Kistalights mest besökta bloggar; Ölands löktavla 2013 - Ventlinge Light) ofta byttes en Kistalight mot vykort hemma hos olika konstnärer. Lucas Lund på Högby fyr blev så hänförd över en Henry Miller bit i På Spaning så att jag säkert fick vykort för över femhundra kronor! En annan konstnär som var generös med vykorten var Monica Zadig. En mycket inkännande akvarellkonstnär med specialité att teckna och måla Årets Ölandsby Vykort från Norra Öland. Hemma hos Lennart Sjögren på Haget, alltid lika trevligt med spännande samtal, bytte vi böcker. Till Thommy för goda bytesaffärer Lennart kunde han signera, en av hans finaste diktsamlingar Den Stora Munnen byttes mot en Kistalight Academy. Det är en upplevelse att höra Lennart läsa sin dikt om Stagnelius ur den: Drömmar ... Vi reser med dem som våra segel / förbi kartorna ... med sin milda öländska ton i intonationen får dikten ett allvar och en skönhet som bara poesi kan förmedla, Dikt och lögn på södra Öland.
Hemma hos Elisabet Hall gick det bra att byta både en CV och På Spaning mot vykort med författarporträtt av Gunnar Ekelöf ett mycket fint porträtt med karaktär och en pennteckning av Patti Smith och Robert Maplethorp signerad Elisabets dotter Anna Horn.

Skriva, skriva ... skriva, mest blir det bloggar och några e-books Kistalight on Smashwords som äldre-äldre (panschis i coronatider) men visst kanske man skulle redigera en tegelsten, finns trots allt mer än 1000 bloggar från Kistalights digitala verkstad att mecka med.

Freja och Ludde Bild Evelina Ottersgård

Har man haft aktiva barn är det mycket möjligt att man har glädjen att få mycket aktiva barnbarn, Freja och Ludde, och då kan det hända sig att så här i coronatider att man längtar efter sina troll ...

Kistalight som ser sig som gammal vänstersympatisör om än vi (jag, Mimmi och katten - used to do) läser SvD, tycker att det är alldeles förskräckligt  med att det under pandemin saknas skyddskläder, läkemedel och medicinsk utrustning och kan inte annat tycka att det beror på management tänk, en kultur med klippare och nu i dag, att det finns folk (företag) som riktigt passar på att tjäna storkovan på sjukvårdens brister genom att sälja skyddskläder, medicin, tester och liknande till hutlösa priser och nästan värst av allt, storföretag som delar ut bonusar till sina klippare och chefer samtidigt som man tar emot stora stödbidrag från regeringen (staten och skattebetalarna) för att rädda sin verksamhet.
Kistalight passar på att plocka fram en gammal Fred Åkerström låt; kan passa bra i coronatider när man längtar efter sina barnbarn!

Jag går här på en gata uti Oslo (Kista)
Jag går här och jag längtar efter dej
Mens du far runt bland sandlådor på Söder
En femårs äkta infödd stockholmstjej

Okej, man ska ej generalisera
Ja, säga jämt att folk är så och så
Men aktare' va' fint det är i Oslo
Det Oslo som jag känt i sex, sju år

©Thommy Sjöberg

Aria för Bergamo

Gatan nedanför den medeltida muren i Citta Alta (Den gamla staden) i Bergamo, akvarell av Alix Travis

I dag hyllar vi Bergamo och dess invånare som för en ojämn och heroisk kamp mot Corona viruset. Staden är epicentrum för pandemin i Norra Italien och viruset far fram som en medeltida farsot genom Bergamos befolkning. Det är främst äldre män som drabbas och eftersom staden har en åldrande befolkning blir dödstalen höga.
Kistalight och Mimmi som besökte staden för si så där femton år sedan när det var populärt med weekend turer med Ryan Air blev förtjusta i staden.
Trodde nog mest att vi skulle besöka Milano men fastnade i Bergamo. En av dagarna träffade vi en äldre dam på en buss som hörde att vi var svenskar. Hon blev glad och berättade att hon och hennes man bott i Västerås i 40 år (han var utbildad verkstadsarbetare och hade arbetat på ASEA i alla år) och återvänt till hemstaden Bergamo.
Visst längtade de tillbaka till Västerås och Sverige, den rena luften och naturen och oss svenskar.
De hade liksom blivit lite svenskar på vägen men hemma och det goda livet var i Bergamo. Redan då hade Bergamo en åldrande befolkning man kunde se dem överallt, gubbarna; på Caféer, fikande, diskuterande, läsande Corriera della Sera, spelande kort och bräde, ta sig en och annan rök och ett litet glas.
Det Goda Livet!
Visst fanns det i norra Italien!
På den tiden drömde jag om att skriva reseskildringar så de första dagarna på sommarlovet innebar allt som oftast en resa, lite slip streaming efter all energi som uppstår för en lärare i slutet av ett läsår. Bitarna (bloggarna) nedan skickades till tidningen RES för att hoppfullt nå en publicering.
Fick trots allt ett svar!
Du, sade redaktören!
Jag har flera medarbetare vars alster ska fylla vår tidning, dessutom har jag kontrakt med ett antal frilansare som behöver få sina grejer publicerade.
Men du sade han, vad du än gör, fortsätt och skriv dina bitar!
Bitarna nedan publicerades först hos Dr Indie (Micheles Kind) i den alternativa nättidningen Blaskan och får här bli en hyllning till den goda staden och invånarna i Bergamo.

Bergamo vid foten av Orobialperna  Staden med sina Venetianska murar och sin Citta Alta (gamla stad) på krönet. Där det unga Citta Basa vakar nedanför likt en condottiere från vår tid.

Nog är väl det värt ett besök från Kista?
Ryan Air från Stockholm Skavsta; flygets eget svar på tidningarnas Metro, möbelindustrins IKEA, snabbmatens Mc Donald för oss någon annanstans än de utropade destinationerna London, Paris, Rom, Barcelona och Milano.
När vi landar på Orio-flygplatsen utanför Bergamo är vi i Ryanairland. Hit hittar mängder med turister vägen men inte är det i Milano de landar. Kartan ritas om men vad gör det när Ryan Airs Michel O´Leary från Irland med hemvist i 68-generationen vill skapa ett flyg för alla och där kostnaden för en flygbiljett motsvaras av en taxiresa mellan Stockholm – Arlanda. Den bärande idén att resenären bara behöver betala för transporten allt annat läggs till på biljetten. Start och landningsavgifter minimeras i och med att avgångarna sker på underutnyttjade flygfält i randen av storstadsområdena. Skavsta var ett militärflygfält innan som det nu ser ut att bli en av lågprisflygets knutpunkter. För Ryan Air har säkert kommit för att stanna. Se
I Ryan Airlands Milano, läs Bergamo! Tar man bergbanan, funicular, upp till den gamla staden, Citta Alta, bänkar sig på ett café utmed de Venetianska murarna, beställer en dubbel espresso och när man tar fram guideboken kan man notera följande.
Bergamo var under en lång period 1428 – 1797 en del av den mäktiga stadsstaten Venedig och västlig gräns mot Milano. Före dess tillhörde den Viscontis Milano.
I dag tillhör det Lombardiet och det rika Norditalien.
Dagens politik är motsägelsefull; från Milano stammar Berlusconi med sitt forza Italia, i Lombardiet har Lega Nord många anhängare liksom Alleanza Nazional. Det ena partiet en regional rörelse och det andra en nationalistisk samling men bägge hör hemma på den populistiska högerkanten, samtidigt finns där radikala politiker som nobelpristagaren i litteratur Dario Fo och en stark fredsrörelse som manifesteras med mängder av PACE-banderoller som draperar balkonger och fönsterkarmar. I den praktiska politiken finns en viss utbyggd kommunal service och i barnuppfostran på dagis och förskolor spirar Montesoripedagogiken.
De reaktionära Lega Nord och Nazionales väljarframgångar ligger i tiden men bottnar även i de korruptionsskandaler som drabbade Italien och de etablerade styrande partierna i mitten av nittiotalet. De italienska väljarna har tappat förtroende för de traditionella partierna med Kristdemokraterna i spetsen.
Inför valet till EU-parlamentet, 2004, prövade Berlusconi ett nytt grepp i jakten på väljare. I princip fick de flesta italienska väljare med ett mobilabonnemang ett SMS där de uppmanades "att gå och rösta"
Vad hjälpte det. Berlusconis parti forza Italia gick klart tillbaka men är ändå största enskilda parti med ca 20% av rösterna
På café Cittadella vid Colle Aperto ser man alla dessa vespor, scooters och snabba moppar. Små fordon som pilsnabbt lotsas fram och knattrar i de trånga gränderna och på de smala serpentinslingrande gatorna i ett Bergamo som klättrar utmed bergssidorna. Unga nätta tjejer med högklackat och klänningar som virvlar kring benen, unga killar med värsta farten och medelålders män i kavaj med eleganta skor och skinnportfölj gasar förbi.

Cykelsporten är stor här. En folkfest är Girot. Kraftprovet är när cyklingen genom bergspassen är som en stege upp i himlen. Den etappen startade 2004 i Bormio och avslutades strax norr om Bergamo i Presolana. Dagen efter defilerade cyklisterna in till Milano för stor final och målgång. Framför mig och kaffekoppen trampar unga män med tävlingsklädsel i pastellfärger a la Bianchi och med cyklar i fyratuseneuroklassen, även äldre män ekiperade med ledartröjor ägnar sig å cykelsport a la bergspass och Giro D´Italia. Faktiskt såg vi även mogen kvinna på en italiensk racer, givetvis med högklackat, som inte bara tog kurvorna utan också i högsta grad hade dem.
- En riktig pudding skulle grabbarna i nian säga. Jag kan bara nicka instämmande åt en sådan tanke. Kurvor och utrustning hos en chic bellissima på cykelracer får en sommarledig lärare att dra på smilbanden och tycka att det är härligt med cykelsport.
Kanske är det så i norra Italien att när man inte sitter på café och pratar så är man flitig och arbetar dygnet runt. Lombardiet tillsammans med Venetien och Piemonte i tillhör en av Europas rikaste regioner.
Förmågan att ta till vara tradition och historia visar sig i hantverk och teknik. När det gäller bilar, maskiner, jordbruk, kläder, skinn, design, ostar, vin, skinka, bakverk, fiolbygge, kakelsättning och måleri kombineras gammalt hantverk med de modernaste kunskaper i hightech. 

I Biblioteca civica på Piazza Vechia i Citta Alta klingar århundradena från väggarna. Här finns boksamlingar från den venetianska tiden och här finns modern litteratur. Biblioteket från 1600-talet är byggt med det berömda biblioteket Sansovino i Venedig som förebild. I läsesalarna sitter studenter med sina laptops medan århundradena blickar ned från väggarnas bokryggar och gamla porträtt. Genom ett stort avlångt rektangulärt fönster ser man Citta Bassa, genom soldiset långt därnere, som ett snitt från modern tid. Ut och ingångar skyddas elektroniskt och allt är smakfullt bevarat med omsorg om tradition samtidigt som man använder modern teknik.
Medan kyrkklockorna slår i Basilikan Santa Maria Maggiore uppe på Piazza
Vecchia i Citta Alta och Bergamos yngre klocktorn svarar klämtande i Citta Bassa tar vi bergbanan ned på stan.
Turen bjuder inte bara på en hisnande utsikt utan är också en tur genom en bebyggelse från medeltid, renässans och barock fram till vår tid. I Norditalien bevarades de små stadsstaterna. De gick inte under eller försvann under medeltiden även om de i den moderna historien tillhört olika europeiska stormakter som Frankrike under Napoleontiden och Habsburgmonarkin Österrike fram till Italiens enande på 1860-talet. Känslan för regionen och den egna staden lever kvar i dialekter, åsikter och lokalpatriotism mer än en känsla för staten och landet Italien.

Inledning Dantes Gudomliga komedin 
Vid mitten av vår levnadsväg det hände / att skrämd jag fann mig i en dunkel skog ...     

Språkets enande, den moderna italienskans framväxt, blev delvis en litterär konstruktion med Dantes Den gudomliga komedin som förebild. Boken som kom på 1300-talet brukar anges som italienska skriftspråkets förstlingsverk och ideal för kommande generationer av författare.Om Dante hade toscanska, dialekten i Florens, som stilideal så hade näste store författare och inspiratör, Manzoni, milanesiska och franska som stilideal. Han levde och skrev under 1800-talet vid tiden för Italiens enande. Med sin populära och mycket lästa roman, klassikern, De trolovade kom han att konstruera ett litterärt språk mer än ett språk som talades i Lombardiet men som påverkade generationer av italienska skolungdomar. Dock har televisionen precis som i övriga världen haft en genomslagskraft som ingen litteratur kan göra gällande när det gäller inflytande på språket och den har påverkat dialekterna åt ett mer riksitaliensk håll även om Berlusconis tv i dag mest består av massa fåniga lekprogram och nonsens
underhållning.
Ett lustigt inslag i "Berlusconitv" är alla dessa tjusiga danstjejer; getingmidjor, mycket hud och minimalt med tyg, som sjunger och dansar i söndagarnas panelprogram om fotboll. Fotbollsstjärnor på besök drabbas av ljuv musik när de ska uttala sig om fotboll och "världsläget". Fotbollsmiljonärer och danstjejer, populära par i skvallerpressen, i dag en trend i Italien, som har avlöst forna tiders filmromanser.


Nere på stan, Citta Bassa, går vi på Ciao, ett italienskt svar på snabbmatens Mc Donald, här kan man äta italiensk husmanskost till vettiga priser.
På Ciao vid Piazza Vittorio Veneto låter vi oss väl smaka under ljumma junikvällar på takterrassens trädgård, belyst med lampor, snett emot ett elegant klocktorn från Mussolinis fascismepok.
Här prövar vi, man kan välja från olika diskar, ångande risotto milanese, proscutto med melon, pollo med friterad potatis, formaggio av olika slag, salmone på potatisbädd, insalata, pane, lokalt vin rött och vitt på tunna, mineralvatten och kaffe med pâtisserier.
Granne med Ciao ligger enligt guideboken ett historiskt café, Balzer, och mittemot ligger teatern Donizzetti. Här tillbringar vi en lunch med Insalata, mineralvatten och kaffe. Bredvid mig sitter några gäster, en kvinna och man, på affärslunch. Vältaliga diskussioner följer ätandet. Jag hör mannens argumentationer när han övertalar sin kvinnliga kollega. Här är det
Machiavelliska konspirationer som råder snarare än erotik på jobbet. Mannen bygger upp långa kedjor av resonemang med en aggressiv ton som tar udden av vältaligheten. Här talar inte förförare utan en som vill förtala och tränga ut kolleger – Machiavelli på jobbet!
Café Balzer är kanske en plats för intriger och affärsluncher men framförallt är det en trevlig gammaldags miljö med servitörer klädda i svarta förkläden, vita skjortor och korrekt uppträdande, uteserveringen är inramad med växter och blommor. Till caféet hör även glassbar, en vanlig bar och en disk med bakverk.
Donizzetti, som har gett namn åt teatern mitt emot caféet, är Bergamos berömde son. Kompositör av lyriska operor och örhängen ur Bel Canto repertoaren som Kärleksdrycken och Lucia de Lammermoor fick han ett bittert slut trots sin ljuva musik.
I sin ungdom under ungkarlstiden åtdrog han sig syfilis. Vid mogen ålder som etablerad kompositör och under repetitionerna av Dom Sébastien i Paris bröt en okontrollerbar ångest ut som ingen kunde bota. Hemskickat från Paris bortom möjligheter till vård fann vännerna, för att lindra smärtan och plågorna, på att sjunga hans mest berömda arior för honom när han låg på sitt yttersta i Palazzo Scotti i Bergamo.
För att riktigt fullfölja idén med en ekonomisk minisemester har vi tagit in på ett vandrarhem, Ostello di Bergamo, uppe i Monte Rosso, tio minuters bussfärd med buss 14 från centrum, där villorna klättrar i terrasser utmed bergssidorna och där vi bor grannar med gröna sluttningar och fågelmusik. Dubbelrummet vi hyr till det facila priset av 20 Euro per person visar sig vara utmärkt med kaklat badrum och dito golv. Kvällssol och utsikt över Bergamo kan vi ta del av från balkongen. Intressanta hotellgäster fanns som ett internationellt underhållningssällskap med ädla massajer från Kenya, spelglada musiker – indianer från Anderna och ett nomadsällskap – stolta berber, från Sahara.
Nästa gång jag besöker Bergamo, tror jag bestämt, att det blir ett besök på den berömda Akademin med de venetianska mästarna som vi missade när vi satt på Café.
Vi avslutar med en liten aria, cavatina, av Bergamos store son Donizetti, operakompositör som slutade sina dagar i staden under stort lidande. En aria för Bergamos drabbade befolkning och vi hoppas att viruset som drar fram som en medeltida farsot snart ska ha bekämpats av människorna, försvunnit från stadens gator, gränder, caféer och torg  i den vackra staden Bergamo.
Från Citta Alta på krönet till Citta Basa som vilar alldeles nedanför muren likt en condottiere från vår tid!

Här, dubbelklicka, årets polarprisvinnare Anna Nebrekov som tolkar Donizettis Lucia de Lammermoor.

(Back>< to be continued Länkar till Gamla länkar
Back>< to be continued)

©Thommy Sjöberg

Platta till Kurvan Light

Kistalight ställer sig naturligtvis väldigt solidarisk med samhälle och politiker, tror på Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten och uppskattar våra resonerande journalister (krönikörer, folkbildare och experter) som finns på vårt husorgan SvD, passande för en gammal vänstersympatisör, och misstror Twittrare (chefredaktörer på ledande tidningar) som blivit skogstokiga och tjoar om hårda tag (sina kurvor).
Nä ... här gäller tålamod och försiktiga kontakter, social distans, medan vi väntar ut smittans spridning och plattar till kurvans topp.

Medan vi väntar ut kurvan (rackarns viruset), ta väl hand om dessa gamla rebeller, rocka inte fett på hemmet, krama inte, pussa inte, skaka inte hand med dem och inte ens en high five om du möter någon där han, hon, hen går på sin ensliga (distanserade) promenad!
Talking about My Generation ...
Lita inte på någon över trettio (visst ja det var på 60-talet)!
Jag menar ta god hand om alla över Sjuttio!

I dag har regeringen (statsminister presskonferens Stefan Löfven och utbildningsminister Anna Ekström) beslutat att lägga om den högre undervisningen (gymnasium, högskolor och universitet) till att den ska fungera som distansstudier i hemmet eller på annan likvärdig plats. Undervisningen på grund och friskolor ska tills vidare fungera som vanligt.
Klokt beslut tycker Kistalight där skolan i de åldrarna kan vara den enda trygga platsen i en för övrigt orolig värld. Dessutom verkar det som att corona viruset är mindre smittsamt för yngre människor.

Kistalight som slarvade en aning med sina studier i filosofi på gymnasiet, på den tiden det begav sig i slutet av 60-talet, tar igen den skadan i dag med en liten essä om existentialismen.
Kan vara något för studenter i coronatider som pluggar filosofi på gymnasiet eller högskola!
Trevlig läsning!

PS Lästipset kan också passa bra för gamla fyrtiotalister, riskgruppen, som går igång på Sartre, Beauvoir, Camus, Juliette Greco, Vänstra Stranden, Saint Germain des Pres, Café Flore et Deux Magots eller Paris efter kriget (www2). Sarah Bakewells bok finns även på svenska med titeln Existentialisterna.
Mycket läsvärd och underhållande bok för en ofrivillig karantän! Dessutom en klimatsmart resa till Paris med flera orter hemma från fåtöljen.

Direkt från Paris, Stuck Inside of ...

Även den unga generationen kan hämta stöd, ta rygg på, fyrtiotalisterna, här Margot Cotten direkt från Paris med en gammal Dylanklassiker bara i en aning ny coronadesign.

At The Existentialist Café, Varat eller Intet

Bild Georges Patrix (signed as Emile Binet) French school A nos gloires du 6 e arrondissement: the existentialist group in Saint-Germain-des-Prés in Paris. From left to right: Raymond Duncan, Camille Bryen. Paul Boubal, Boris Vian, Jacques Prévert, Jean Genêt, Juliette Greco och Jean Paul Sartre

Kistalight fortsätter sin spaning i Saint Germain des Pres, från statyer till existentialistiska kaféer med Flore och Café Deux Magots i centrum. Under sommaren har vi läst Sarah Bakewells At The Existentialist Café med undertexten Freedom Being Apricot Cocktails. Titeln anger den lätta tonen men ändå lärda  anslaget i boken.
Att sitta på café var en del av vardagen för existentialisterna i 1940-talets Paris. Här möttes man och hade sina dater, här skrev man och läste,  åt sin lunch och middag, fikade och intog sina drinkar, här bildades kotterier och säkert intrigerades det en del och Sartre fick så småningom en egen telefon (direktlinje) installerad på Café Flore.
Under kriget satt man där mest för att caféerna var bland de få platser som var uppvärmda i ransoneringarnas Paris.
Det fanns andra mörka sidor också under kriget (www2), man pratade med alla och kände igen gästerna på caféet, men inte alltid till namnet.
Det var inte sådana tider!
Simone de Beauvoir berättar om två glada debatterande livliga tjeckiskor som en dag inte längre fanns bland de besökande på Café Flore.
Plötsligt kunde några av gästerna bara vara borta.
Saknade!
Här någonstans fanns den mer ångestfulla verkligheten (nazisternas ockupation, förföljelse, rastänkande och jakt på oppositionella - Gestapo kom om natten)  bakom Sartres existentialism.
Skrifter som Varat och Intet eller Existentialismen är en humanism har en högst reell bakgrund i andra världskrigets Paris!

Fenomenologi!

Det finns en hel del kul anekdoter i Sarah Bakewells bok om existentialisterna och även deras biografier i kortform där ofta Saint Germain des Pres är den bakomliggande miljön.
Sarah berättar även om sin egen väg till existentialismen. Hur hon i ungdomen läser Nausea (Äcklet) mest för att boken har ett coolt omslag av Salvador Dali och hur hon som bokens huvudperson blir en dropout, slutar sina gymnasiestudier och istället jobbar i en skivaffär som säljer reggaemusik från Karibien och dekorativa haschpipor. Intresset för filosofi och Sartre är dock så stort att lusten att läsa mer om existentialismen får henne att återuppta sina studier. Vilket medför en examen i Filosofi som huvudämne från Essex University senare börjar Sarah även en doktorandutbildning med Heidegger som huvudämne.
Thompa på Kistalight som också läste Äcklet, Muren och till och med tröskade sig igenom trilogin Frihetens vägar av J P Sartre i sin ungdom samtidigt som jag jobbade som målarlärling på byggen och i verkstadsskola.
Långt från gymnasiestudier eller andra intellektuella förutsättningar, var ett annat universum liksom, och det fanns lite svårigheter, motstånd, att bita i hå...hå...jaja på vägen!
Ofattbart egentligen?
Kistalight omfamnar den lille killen, tonåringen, som läste böckerna på pojkrummet i Vendelsö om ångest, tomhet och människans fria val!
Mycket förstod jag inte alls och många av böckernas miljöer var främmande - se mina funderingar i Saint Germain des Pres eller Sartres Norra Öga!
Alienation vad är det?
Antagligen handlade det om en stark inre drivkraft och ett behov att bryta sig loss!
Förtäckt frigörelse!
Väldigt trevligt!

Mest handlar Sarah Bakewells At The Existentialist Café om fenomenologi inom den moderna filosofin!
Uttalade existentialister är egentligen bara Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Albert Camus som också är med på ett hörn (får sin kortbiografi) är varken existentialist eller fenomenolog utan mer författare och debattör.
Annars passerar filosofer inom fenomenologin revy i Sara Bakewells At The Existentialist Café. Från de känslomässiga föregångarna Nietzsche och Kirkegaard till Husserl, Heidegger som blev nazizt, till Jaspers, Hanna Arendt, så småningom en stor kritiker av nazismen. Boris Vian skymtar förbi mer artist, musiker och omtalad författare än filosof. Maurice Merleau-Ponty den leende filosofen som älskade att dansa jive på existentialistklubbarna och kanske var den mest begåvade av dem alla. Ett spännande kapitel handlar om hur Husserls manuskript överlever förödelsen under ockupationen (ww2) och bevaras från nazisternas förstörelse av entartete (användes mest om konst som begrepp) litteratur.
Författare som inspirerats av Sartre, existentialisterna och samhällsdebattörer var Franz Fanon från tredje världen med The Wretched of The Earth, afroamerikanen Richard Wright med The Outsider, engelska Iris Murdoch med klurig mystik i sina böcker, Colin Wilson britt även han och arg ung man som hade existentialismen som bas för sina upproriska äventyr i borgerlighetens Storbritannien.
En politisk viktig roll fick Jan Patocka från Tjeckien, Husserlian, var en av skaparna av Charta 77 blev förföljd av tjeckiska myndigheter under kommunismen för detta men Patocka blev utsatt för sådana påfrestningar att han avled i mars 1977 några år före kommunismens fall i Tjeckien. Han inspirerade Vaclav Havel, dissidenten som studerat fenomenologi, och blev president i Tjeckien.
Antagligen världens första och enda Husserlian och Existentialist som varit president för ett land!
Klart Emmanuel Macron Frankrikes president har en master i filosofi med en avhandling om Hegel och Machiaveli men han är knappast en existentialist.
En av slutsatserna Sarah Bakewell gör genom att skriva sin bok och genom sina intensiva filosofistudier är att idéer är intressanta men människor är mer värda än så / _ _ _ / av existentialisterna är det Simone de Beauvoirs självbiografi som består med sina porträtt av människans komplexitet och världens föränderliga kärna.
It gives us all the fury and vivacity of the existentialists cafés, together with a sulphur sky over a sea clouds, the purply holly, the white nights of Leningrad, the bells of the liberation, an orange moon over the Pireus, a red sun rising over the desert - and all the rest of the exquisite, phosphorescent bloom of life, which reveals itself to human beings for as long as we are lucky enough to be able to experience it.

Dessa vackra rader citerade från Simone de Beauvoirs självbiografi får avsluta essän om Sarah Bakewells At The Existentialist Café. 

© Thommy Sjöberg