Fem Bilder, Bobby Boy och en sång från Oslo

Välkommen till Kulturhuset Stadsteatern ... ... och till en resa i Bob Dylans fotspår. Trevlig läsning Stig Hansén (författaren) 

Kistalight said...
Ett nyårslöfte när det gäller läsning!
Ytterligare en pratig Dylanbok!
Visst! Det vimlar av dem!

Stig Hansén för dagbok under en vistelse, januari, oktober och december 2011 i New York. Han refererar till klassisk Dylanlitteratur Clinton Heylin Revolution in the Air och Suze Rotolo och hennes memoar A Freewheelin Time. Dylans gamla ungdomsflamma känd från den berömda bilden från West 4 th Street och Jones Street..

Titeln till Hanséns bok Bobby Boy Mannen i Mig kommer från Bob Dylans The man in Me från New Morning.

Kanske inte någon höjdarlåt från Dylans sångskatt.

I Hanséns Dylanbok finns även en hel del om Dylans måleri från en utställning i New York vid den här tiden. Inte lätt att skriva om Dylan varken för Dylanmän eller mer sansade fans.

Av någon anledning blir det ofta pratigt, vi glömmer ämnet (Dylan) skriver mest om oss själva, lägger in mystifikationer, gör oss till och tror att både ämnet (Dylan) och vi själva är mer intressanta än vi är även om Dylan is a great, hell of a sing and songwriter och har en sjusärdeles låtskatt (songbook)!

Den berömda bilden på Dylan och Suze Rotolo får oss dock att spinna vidare på en hel egen genre av fotografier; Albert Camus, James Dean, Dylan och Suze, John McEnroe (sic!) och en liten hemlis. Vi börjar med Camus! Berömd bild med karaktär, Henri Cartier-Bresson Paris 1944 Magnum Photos.

Att inte vara älskad är en enkel otur; det sanna nederlaget är att inte älska.

Så här i Coronatider kan vi inte låta bli att knyta an till våra ensamma hjältar!

Ligger ju i tiden med distansering och sociala avstånd! Både till kropp och själ!

Vi börjar med Albert Camus. I dagarna en nybliven bestseller med Pesten och Främlingen som båda tillhör världslitteraturen.

Den senare, tidernas roman åtminstone i Paris och Frankrike där den ofta toppar listorna som århundradets roman i de stora tidningarna när sådana listor ska publiceras. Främlingen, `(LÉtranger, The Outsider) är ett av existentialismens stora verk, där Sartre hade hjärna  så visade Camus ett stort hjärta. Många franska studenter älskar sin Främlingen, ofta genom engagerade och passionerade lärare som introducerat mästerverket under deras skoltid.

Albert Camus, 1913 - 60, är urtypen för en loner och underdog, fattig uppväxt (arbetarklass) i Algeriet, koloniala förhållanden, tidigt faderlös, lyckades få studera, blev så småningom omfattande studier i filosofi sökte sig till Frankrike och Paris, blev tidningsman, författare och aktivist, tillhörde kretsen kring Sartre, var under några år kommunist och sedan motståndsman under kriget (ww2). Albert Camus räknas som en av Frankrikes främsta författare bland de som kom att kallas existentialister och 1957 fick han Nobelpriset i litteratur, tyvärr dog han allt för tidigt 1960 i en bilolycka i Villeblevin i centrala Frankrike tillsammans med sin förläggare.
Främlingen, Camus mästerverk, gavs ut 1942 och räknas som en av existentialismens främsta verk. Den är förrädiskt enkel och välskriven. Korta meningar med precisa beskrivningar, nästan som en polisrapport med litterär stringens, men bakom enkelheten vilar bråddjup av existentiell smärta, kriget (ww2), generationer av förtryckande kolonialism mellan fransk-algerier och araber.

Säkert kan man också tolka Främlingen som en psykologisk fallstudie.Meursault huvudpersonen i Främlingen måste vara en av världslitteraturens mest nollställda personligheter (absoluta fryspunkten)!

Har han en diagnos? 

Populärt i dag som förklaringsmodell!

Är han en Aspberger med ADD?

Nja...Främlingen är som redan antytts ett symboliskt drama.

Visserligen uttrycks en möjlig medicinsk orsak bakom mordet.

Den skarpa solen och en blixtrande huvudvärk som drabbar Meursault men kan mer ses som en litterärt (konstnärlig) uttryck för kolonialismens krafter och spänningar mellan araber och fransk/algerier.

När boken gavs ut 1942 fanns också spänningarna omkring att Frankrike var ockuperat av Nazityskland och att det rådde undantagstillstånd och raslagar. Ett faktum som skapade en känsla av att vi lever i en absurd värld och att allt är meningslöst.

Men som all god (stor)  litteratur blir Albert Camus Främlingen större än sitt ämne och en tunn välskriven bok skapar mängder av välformulerade, djupsinniga tolkningar över hela världen av lärda skribenter och professorer och griper tag och berör oss läsare. (Citat Kistalight Camus Light - Leve Republiken)

Fynd från bokhyllan hemma hos Kistalight! Urban Safari Bobo Karlsson (1946 - 2017). Ovan boken med den berömda bilden av James Dean från 1955 i kvarteren kring Times Square New York plåtad av Denis Stock från Magnum/photos. Både Bobby Boy, Abbe Camus och Jamie Boy har inte helt hälsofrämjande ciggar i sina mungipor. 

Mumma i coronatider!

James Dean, mjuktuff ensam kille i storstan från Indiana, hudlös och sårbar, samtidigt sökande ett konstnärligt uttryck, blir antagen (utvald) till Actors Studio, lär sig mumla som Marlon Brando (Method acting) på den klassiska skådespelarutbildningen hos Lee Strasberg och Elia Kazan. Gör så småningom tre lysande roller i Hollywood i filmerna Öster om Eden, Ung Rebell och Jätten. Klassiker som vevats om och om igen på världens filmdukar. Kistalight minns hur omtumlade vi var när vi såg en nypremiär av Ung Rebell i början av 60-talet tillsammans med grabbarna i Östberga.

James Dean omkom 30 september 1955 med sin Porsche i Cholame i San Luis Obispo i Californien på väg till en racertävling. Den omkomne James Dean blev efter det föremål för en hysterisk kult av fram för allt unga tjejer och blev en av de första stora idolerna i en tonårskultur som växte fram under 1950-talet.

Kistalight tror, är alldeles övertygad om, att när Jamie Boy flanerar i trakterna av Times Square inte långt från Actors Studio är han inspirerad av existentialisterna, Sartre och Camus, skjuter upp axlarna en aning, drar ett bloss på sin cigg och känner att det är spännande (härligt) att vara ung och hitta sitt artistiska uttryck i en kulen storstad om än tillvaron är absurd och man är en Rebel without Cause.

Från hörnan av Jones Street och West 4th Greenwich Village, februari 1963, Bob Dylan och Suze Rotolo, Just Kids, på det berömda fotot av Don Hunstein till skivomslaget The Freewheelin Bob Dylan.

Always on the run, inte riktigt tid att knäppa mockajackan, den obligatoriska ciggen i mungipan (se bild överst), möjligen viss självmedicinering med rökande av gräs, det bara flödar låtar ur skaparverkstaden från West 4 th Street i Greenwich, mästerverk som Blowin`in the Wind, Girl from the North Country, Masters of War, A Hard Rain´s A-Gonna Fall (a masterpiece) Don´t Think Twice It´s All Right och Tomorrow Is A Long Time finns redan i hans sångbok medan moderniteten i hans sångtexter och musik ligger framför honom.

Ung och sårbar, en kille från småstaden, javisst, alldeles ensam kom Bob till Det Stora Gröna Äpplet inte fyllda 20 år, för att söka upp idolen Woody Guthrie. Identifikationen med Woody kom också att förlösa Bod Dylan som artist och protestlåt skrivare men någon hillbilly eller hobo var han inte utan en judisk medelklasskille, farsan hade El-firma, från utkanten av det amerikanska samhället, Hibbing ett gruvsamhälle i norra Minnesota nära gränsen till Canada.

Tidigt hade Bob en förmåga att bygga en myt om sig själv, Suze Rotolo upptäckte till sin förvåning att Bob hette Zimmerman inte Dylan i efternamn och var en alldeles vanlig kille som höll på att bli inkallad till militärtjänst dessutom var Suze med barn och i all hudlöshet och sårbarhet som fanns i deras förhållande gjorde hon abort, ännu mer kritisk var Suzes vänsterradikala medelklassmamma (kulturtant) som skickade dottern till Perugia i Italien för studier och för att glömma hillbillyn Bob.

Av detta blev det kärlekssånger eller snarare sånger med brist på kärlek; Spanish Boots of Spanish Leather, Don´t Think Tvice, och Tomorrow is A Long Time.

Bob behövde inte dela Abbe Camus och Jamie Boys tragiska öde att dö i en bilolycka alltför ung, men en  mytisk motorcykelkrasch, inget vet riktigt vad som hände, var han med om i Woodstock. En händelse som blev upptakten till ett lugnt familjeliv och återhämtning under några år med hustrun Sara och ett antal barn och ett musicerande med The  Band i källaren (The Basement Tapes) i The Pink House även det i Woodstock. Bobs krasch blir ett symboliskt slut på en konstnärlig explosion, Rimbaud i popvärlden, en ofattbar mängd låtar som skrevs, album som producerades `från The Freewheelin Bob till Blonde on Blonde och världsturnéer som genomfördes till när Bob Dylan var i 25-årsåldern.

En av höjdpunkterna i Bobs avslutande världsturné före MC-kraschen kom att bli en av pophistoriens mest piratkopierade konserter, känd som The Albert Hall Concerts, men i själva verket inspelad i Manchester Trade Hall den 17 maj 1966. Spelningen kallas även för Judaskonserten, då ett ungt folkfan till Dylan skrek Judas under den elektriska delen, vilket fick Bob att reagera och leda konsertens höjdpunkt till ett av rockhistoriens mest nerviga nummer.

I don¨t believe you, you´re a liar. Play it fucking loud!

Once upon a time you dressed so fine

You threw the bums a dime in your prime, didn´t you?

/ _ _ _ /

Resten är historia skulle man kunna säga, Bob har precis som Abbe Caumus fått Nobelpriset i litteratur, vem i hela världen kunde tro det?

Jo Spelbolagen!

Sedan årtionden tillbaka åker han på en aldrig avslutad världsturné, The NET-Tour, och i dagarna har han för första gången blivit etta på Billbooard listan med Murder Most Foul en rekordlång låt om mordet på president Kennedy men också bra mycket en musikcocktail om Amerikas moderna pop och musikhistoria.

Kanske också en alternativ Nobelprisföreläsning för Bara en sång och en dansman!

När vi kommer till 1970 och 80-tal i vår bildserie kan vi fimpa för gott! John McEnroe parodierar Jamie Boy 1984 Photo Bill Sumner.

In på scenen bland våra hjältar kliver en trumpen kille från Queens i New York, ingen cigg i mungipan, men hudlös och sårbar javisst!

Speciellt om domaren dömer fel!

Answer the question jerk!

John McEnroe hör hemma i präktig irländsk medelklass i Queens N. Y, pappan var jurist och mamman hade höga krav på sina barn, om inte John hade varit en sådan naturbegåvning och talang inom tennisen hade han säkert blivit en akademiker. Han hann faktiskt med att under en period vara student på Stanford i Palo Alto San Fran innan tennisen tog över.

John McEnroe är en av de sista träracket svingarna liksom han är en av de första spelarna som använder kompositmaterial, kolfiber och grafit, i sitt racket. Hans storhet i liret är förmågan att läsa spelet (spelsinne) och gå på nät och lira volley.

En killer som snabbt vill avgöra spelet!

Spelsinne parat med en utmärkt teknik men inga direkt dödande slag blev hans signum plus en lite avig vänsterhänt twistad serve som kunde suga musten ur motståndaren.

Arthur Ashe en av den dåtida tennisens mest begåvade profiler beskrev hur det var att möta John McEnroe.

Det var som att bli överfallen i en gränd av en streetkid.

Det börjar lite lätt som ett vanligt handgemäng!

Den som angriper bär stilett, sticker, ett antal gånger, du märker inget särskilt, plötsligt märker du att du håller på att förblöda.

Matchen har gått Johns väg; envishet, hålla fast vid sin linje (spel) och uthållighet med volley och twistad vänsterhänt serve, läsa spelet, en utmärkt backhand, attack och vinnarskalle ger resultat.

Elaka tungor pratar om att John McEnroe mer var rädd för att förlora än han kunde känna glädjen över att vinna. I bakgrunden spökade en mamma, sade psykologer, som aldrig var nöjd med sonens resultat.

Man kan alltid prestera lite bättre!

Kom du bara till final?

Här gällde segrar och ingenting annat!

Han jämförde sig ständigt med Björn Borg, Ice-Borg, hur kunde han vara så cool? Kontrollerad och aldrig röra en min! Borg (Fifty-love 6 juni 2006) som införde moderniteten i tennisen; pannband, skrikande tonårstjejer i Wimbledon och innovationen den Dubbelfattade Backhanden. Ett slag där han kunde styra och få fart på spelet. Björn Borg som spelare och person (idol) blev en klangbotten, bollplank, för John McEnroe och hans tennis, temperament och explosivitet versus iskyla och koncentration, baslinjespel gentemot nät och volleyspel, två vinnarskallar och två spelstilar som överraskande bekräftar varandra. Fanns det inte gemensam nämnare (glöd) i hur de båda hatade att förlora? När Borg plötsligt bestämde sig för att sluta med tennis hade de vunnit lika många matcher var mot varandra sju mot sju blev statistiken. Borgs beslut att sluta med tennis gjorde McEnroe otröstligt vem skulla nu kunna utmana i turneringarna världen över?

John McEnroe var väl så trumpen, sårbar och hudlös genom åren som tennisspelare, speciellt om domaren dömde fel enligt hans synpunkt men mest kom han att bygga ett varumärke:

Här fanns A Rebel with a Cause!

Tillsammans med Nike förde han under 1980-talet ut deras slogan, en livsstil, Just Do It. Reklamen kom att göra elitidrotten till mer big business än en bred sport.

Överraskande var John McEnroe mer en lagspelare än man kunde tro med alla truligheter, förutom sina sju Grandslam titlar i single, vann han tio i dubbel, han spelade hellre dubbel än tränade, och han vann Davis Cup med USA  fem gånger som spelare och var dessutom under en period förbundskapten för laget.

I dag försörjer sig (nåja) McEnroe som expertkommentator i de stora tennisturneringarna, han har en förmåga att läsa spelet och se de där oväntade grejerna som alltid dyker upp när det är spel på hög nivå. Ibland deltar dessutom McEnroe i veteranturneringar i tennis världen över och än i dag kan han vara en entertainer på banan pröva domaren och motspelaren på tennisplanen med ett:

Serious!

Answer the Question Jerk?

Givetvis med glimten i ögat!

Ändå tror jag att humor var nog aldrig John McEnroes grej!

Ingen jämbördighet med storheterna ovan men det är kul att tillhöra en bildtradition, foto Evelina Sjöberg! Kistalight sårbar och hudlös och nytt millenium.
Javisst!
Knallande Helsingörsgatan fram i förorten Kista, en flanör som fått härbärgera (i mentala bagaget) en övergiven liten kille genom åren! A Rebel who reads Books!

Ibland kan ett uppror och en utveckling ske just bara genom att lägga benen på ryggen och skaffa sig en utbildning!

Visst sökte vi, Kistalight, ett konstnärligt uttryck i ungdomen och kanske mest att ställa grejer tillrätta och få ordning på en inre saknad; blev målarlärling, mer hantverk än konst men fick ändå en känsla för färg och form, så småningom lite trevande studier, det blev både studentexamen, naturvetenskaplig linje, och akademiker en Fil Kand med en udda ämneskombination av Matematik, Litteraturvetenskap och Historia.

Upptäckte att det gick lätt, viss talang, för att skriva akademiska uppsatser utan någon som helst studietradition, blev nästan doktorand i litteratur.

Visst drömde jag om att skriva; resereportage, kulturartiklar och kluriga betraktelser med lite absurd och poetisk twist, några artiklar blev också publicerade men mest kom jag att vikariera som lärare runt i Stockholms skolor, Kämpingeskolan Ro - Segregation Ligh, och upptäckte att jag trivdes med att vara med tonåringar och berätta en och annan historia.

Ingen dålig egenskap för en blivande lärare!

Till min förvåning kom jag in på lärarhögskolan för att bli gymnasielärare i mitten på 1980-talet med kombinationen svenska och historia som ämnen! Det var på den tiden det var hög status att bli lärare och det krävdes nästan högsta betyg för bli ämneslärare.

Istället för att vara flanör i storstäder, sitta på Café med fickorna fulla med anteckningsböcker, skrivande snitsiga artiklar, blev det en intensiv vardag i skolan i förorten där jag arbetade och trivdes med mina tonåringar.

Aldrig en tråkig dag!

Fritiden tillbringade jag mest i is- och sporthallar med gympa eller på blåsiga fotbollsplaner, två sportiga barn, Evelina och Love som kom att styra min fritid under 15 år på det mest omtumlande vägar man kunde tänka sig.

En intensiv vardag i skolan ackompanjerades av en minst lika intensiv fritid! Somrarna tillbringades på Norra Öland i en enkel sommarstuga med minst lika mycket hurtiga aktiviteter i natur och med kultur och knåp med verser, Ölandsbron i Sommarljus.

Passade bra för en sommarlovsledig lärare och hans atletiska barn.

De sportiga aktiviteterna har fortsatt hel del fritid i tennishallar som panschis, deltar i två gruppspel i tennis i två olika Solnaklubbar under mottot.

Tennis är färskvara. (Anniversary Light)

De ansvariga i klubbarna Solna TK och Solna SJTK tycker dock att det räcker om farbror deltar i en av klubbarnas gruppspel så numera deltar Kistalight i ett gruppspel (SJ).

Ofta får jag möta spelare som är si så där 30 till 40 år yngre!

Ett bra sätt att få koll på sin egen ålder dessutom är det kul att mötas över generationsgränserna!

Hej och hå kul att vara äldre/äldre!

Hur som helst ... skriva blev det mest hela tiden!

Många av historierna växte fram i mötet med eleverna, inte alltid så väl förberedd på måndagsmorgon efter en helg bland islador (Kistalight Går på Is eller Man kan aldrig sluta lira), blåsiga fotbollsplaner och sporthallar, då kunde passa bra med en skröna som inledning på lektionen.

Ni måste slå igenom forehanden grabbar och tjejer!

Vilket jag själv inte alls gjort under söndagsmatchen!

Sedan blev det en bit om McEnroe eller Borg till exempel när Kistalight fick en autograf av Xtraordinära Borg.

Plötsligt var barnen stora, idrotten över, om än ej deras träning, och man satt själv tillsammans med katten i den stora bilen, Scorpion, på väg till sommartorpet på Norra Öland.

Du Basse Basil, som förövrigt också fick en story efter en historielektion, historisk katt med anor från Rosa Luxemburg, brors barnbarn, som har bott i Kista var urmatte till vår kisse, som sagt Basse Basil om vi (jag och katten) skulle sätta ihop alla våra bitar och redigera några böcker.

Passar bra nu med den digitala revolutionen som är på gång, kanske fixa en hemsida, blev en blogg till slut med alla fina färdiga bloggverktyg (blogger) som finns och en rad böcker (fem stycken, all sold out) på Författares bokmaskin. Kostnaden bestämde formatet, 70 - 80 sidor och 100 exemplar blev ett pris på något mer än 7 000 kronor vilket passade bra om man ville sälja boken för en hundring. En lätt undersökning av marknadsavdelningen (jag och katten) gav för handen att möjliga köpare var mina kära arbetskolleger (kollegiet), grannar på landet och bostadsrättsföreningen, kompisar, tennisgrabbarna, idrottsföräldrar, släkt, bibliotek och en och annan okänd. Första boken ABC Kistalight, ett lexikon, blev lättsåld, trycktes faktiskt i 150 ex och väckte viss entusiasm, andra titeln Kistalight Goes Ryan, en resedagbok från en veckas resor i Europa, lättsåld även den och tryckt i 150 ex. Nummer tre blev en bok om skolan Kistalight Academy med undertiteln i original Marlon Brandy tog aldrig en fika på Spånga High. Brandy ändrades (tyvärr?) till slut till Brando. Vad gör en litteraturintresserad indieförfattare? Jo skriver en bok om litterära genrer! Vilket blev Kistalight på Spaning bland deckare, flanörer och en och annan igelkott. Här skriver vi om en av våra verkliga favoriter Blonde av Joyce Carol Oates. Där hon ger sitt bidrag till den stora Amerikanska romanen. En annan favorit som gjort stort intryck Sara Stridsberg med Drömfakulteten (om Valerie Solana) får också några sidor  och inte minst finns ett festligt möte på Bastugatan med Slas: Här kommer en annan snidare serru

Plötsligt är man pensionär! Var tog alla åren vägen! Kistalight skriver en CV samtidigt som vi får lärarlegitimation. Här finns bitar om att vi minsann hängt med i den digitala utvecklingen; var och en sin egen IT-tekniker (alla av den kategorin fick ju sparken när Volvo IT genomfördes på Stockholms skolor) vi googlar, om än blygsamt, vårt namn på nätet, tolkar Björklunds nya betygskriterier (forskare på alla nivåer förenen eder), undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat (har vi inte alla en byråkrat inom oss) och minsann har vi inte en alldeles egen filmklubb och mycket mera finns att läsa i vår CV. Kistalight behövde aldrig någon CV när vi anställdes på Spånga High, tur var väl det, anställningen genomfördes av den legendariska rektorn Ulla Assarsson, en kraftfull före detta gymnasielärare i kemi med gott humör:
 Har du jobbat på Rinkebyskolan med ämnena Ma, No och INO? Vi har många elever från Rinkeby och Tensta. Du blir bra där (ha...ha). Vad är INO för något? Invandrar NO eller naturvetenskapliga ämnen för invandrare! Invandrare har de en speciell NO (ha ... ha)? Nä, jag fick ha den undervisningen bara för att jag läst så mycket svenska.
Aha, lärare i svenska och historia, det blir bra det för våra Rinkebyelever! Du får börja till hösten nu ska jag till frissan (ha ... ha)! Blev nästan 25 år sedan på Spånga High och aldrig var det någon som frågade efter mina finfina betyg från lärarhögskolan men lite utmattad var jag nog vid pensioneringen trots allt, efter alla år med lärarreformer, byråkratisering och undervisning (Skolans Dag Light) helger i idrottens tecken, Ölandsfärder, tennis sena kvällar, skrivande och inte minst våra äventyr som indieförfattare och förläggare (egenutgivning). När vi kom dragande i korridoren med ryggsäcken lastad med icke sålda Kistalight fick mina kolleger (kulturtanterna) något oroligt i blicken.
Nej ... nej inte en till Kistalight!
Marknaden var mättad.

På Norra Öland fick en Kistalight bli en bytesvara (alternativ försäljning och marknad), kunde bytas både mot honung, en Ventlinge Light (havtornsaft) mot en På Spaning (en av Kistalights mest besökta bloggar; Ölands löktavla 2013 - Ventlinge Light) ofta byttes en Kistalight mot vykort hemma hos olika konstnärer. Lucas Lund på Högby fyr blev så hänförd över en Henry Miller bit i På Spaning så att jag säkert fick vykort för över femhundra kronor! En annan konstnär som var generös med vykorten var Monica Zadig. En mycket inkännande akvarellkonstnär med specialité att teckna och måla Årets Ölandsby Vykort från Norra Öland. Hemma hos Lennart Sjögren på Haget, alltid lika trevligt med spännande samtal, bytte vi böcker. Till Thommy för goda bytesaffärer Lennart kunde han signera, en av hans finaste diktsamlingar Den Stora Munnen byttes mot en Kistalight Academy. Det är en upplevelse att höra Lennart läsa sin dikt om Stagnelius ur den: Drömmar ... Vi reser med dem som våra segel / förbi kartorna ... med sin milda öländska ton i intonationen får dikten ett allvar och en skönhet som bara poesi kan förmedla, Dikt och lögn på södra Öland.
Hemma hos Elisabet Hall gick det bra att byta både en CV och På Spaning mot vykort med författarporträtt av Gunnar Ekelöf ett mycket fint porträtt med karaktär och en pennteckning av Patti Smith och Robert Maplethorp signerad Elisabets dotter Anna Horn.

Skriva, skriva ... skriva, mest blir det bloggar och några e-books Kistalight on Smashwords som äldre-äldre (panschis i coronatider) men visst kanske man skulle redigera en tegelsten, finns trots allt mer än 1000 bloggar från Kistalights digitala verkstad att mecka med.

Freja och Ludde Bild Evelina Ottersgård

Har man haft aktiva barn är det mycket möjligt att man har glädjen att få mycket aktiva barnbarn, Freja och Ludde, och då kan det hända sig att så här i coronatider att man längtar efter sina troll ...

Kistalight som ser sig som gammal vänstersympatisör om än vi (jag, Mimmi och katten - used to do) läser SvD, tycker att det är alldeles förskräckligt  med att det under pandemin saknas skyddskläder, läkemedel och medicinsk utrustning och kan inte annat tycka att det beror på management tänk, en kultur med klippare och nu i dag, att det finns folk (företag) som riktigt passar på att tjäna storkovan på sjukvårdens brister genom att sälja skyddskläder, medicin, tester och liknande till hutlösa priser och nästan värst av allt, storföretag som delar ut bonusar till sina klippare och chefer samtidigt som man tar emot stora stödbidrag från regeringen (staten och skattebetalarna) för att rädda sin verksamhet.
Kistalight passar på att plocka fram en gammal Fred Åkerström låt; kan passa bra i coronatider när man längtar efter sina barnbarn!

Jag går här på en gata uti Oslo (Kista)
Jag går här och jag längtar efter dej
Mens du far runt bland sandlådor på Söder
En femårs äkta infödd stockholmstjej

Okej, man ska ej generalisera
Ja, säga jämt att folk är så och så
Men aktare' va' fint det är i Oslo
Det Oslo som jag känt i sex, sju år

©Thommy Sjöberg