Monday, September 24, 2007

Kistalight går på is

Essä Ishockey Ungdom
- Premiär Elitserien i ishockey, svängig match mellan HV och Frölunda, kul med massor av mål. Igår stor artikel i DN om hur ishockeyn i Stockholm har svårt att värva nya proselyter till sporten.Om detta kan vi berätta något från föräldrahåll på Kistalight.
- Här en liten bok som skildrar en ungdomshockeykarriär under cirka 10 år från mitten av 90 och en bit in på 2000-talet.

Från Zinken till Bergsundsstrand

OS 1994 i Lillehammer - Foppas guldmål -Kan man bli annat än en hockeyfan?
Ishockey eller hockey eller Hoo – Gee som indianerna i Georgian Bay i Ontario i Kanada vrålade när de spelade med klubbor på isarna och slog på varandra så stickor och snö yrde. Det var på den tiden när engelsmän och fransmän började kolonisera Nordamerika.
- Aj det gör ont! Var vad de skrek. Och ont kan det göra och spela hockey. Det är de tuffa grabbarnas sport.
Första riktiga hockeymatchen spelades i Halifax i Kanada 1855 och det var i Kanada sporten grundades och utvecklades.
I dag är hockeyn Kanadas nationalsport. Sporten är stor även i länder som Ryssland, Finland, Tjeckien och Sverige. Den geografiska utbredningen av sporten sammanfaller med Tajgan, världens största sammanhängande barrskogsbälte och elaka tungor säger även att de sammanfaller med brännvinsbältet. Känslomässigt hör hockeyn hemma bland barrskogsvidder, kyla, svårmod, snus och brännvin. Till sin karaktär är den frisk pionjäranda och uppkäftig arbetarklass som talar om att här ska ingen jävel komma och ta sig friheter. Fans drar hockeyn bland grabbar med macho yrken som byggnadsjobbare, gruvarbetare, hantverkare, brandmän och förstås en massa andra, så var det åtminstone en gång i tiden. När hockeyn är som bäst bjuder sporten på utsålda hus, hög stämning, massor av adrenalin och stor sport.

Dryden, Orr och Scotty Bowman
Vill man läsa en klassiker om hockeyns historia och hockeyns själ ska man läsa Ken Drydens The Game. En välskriven, nästan litterär, bok om ishockey. Dryden var målvakt i Montreal Canadiens under 1970-talet. Han tog även del i de klassiska utmanarmatcherna mellan Sovjet och Kanada 1972. Dryden är något så ovanligt, i hockeysammanhang, som utbildad jurist, under NHL-karriären tog han tjänstledigt under ett år och avslutade sina studier. Ken Dryden är i dag general manager för Toronto Maple Leafs. The Game skrev han efter hockeykarriärens slut och där finns ett fint porträtt av Scotty Bowman; om hans uppväxt vid the Avenues i Montreal, ett fattigt invandrarområde, och hans utveckling till en ledande coach i NHL. Frågar man Bowman vad som är hemligheten med hans framgångar som coach så svarar han:
- Att ha de rätta spelarna på isen.
Bobby Orr porträtteras; sen var det Orr skriver Dryden och ingen spelare har som Orr dominerat ett lag och NHL de år han stod på topp. Dryden beskriver de sista lirarna som var fostrade i en hockeytradition där grunden lärs in spontant utomhus på frusna floder, dammar och sjöar.
Hockeyn har ju utvecklats sedan Dryden skrev The Game men spelets själ är densamma och de spelare som skapar liret gör det genom att ha levt och lärt sitt spel utanför de organiserade ramarna. De skapar helt enkelt spelet genom att ha lirat mycket i förorten; ensam, i grupp, och på gator och torg.
Hockeyn har dock för länge sedan flyttat inomhus och blivit en organiserad medelklassport där träning mer bedrivs som utbildning än att man lattjar och har lite kul på isen. En geografisk förflyttning har även skett av de professionella utövarna av sporten. I NHL finns de flesta lagen i USA och i Europa finns allt fler ekonomiskt starka hockeyligor i Centraleuropa, alltså söder om våra barrskogsländer. Hockeyländerna ovan framstår allt mer som producenter av hockeylirare och framförallt är det Kanada och Ryssland som levererar lirare. I Kanadas fall har det hänt att man blivit av med hela lag när köpstarka amerikanska dollar lagts på bordet. Idrottens kommersialisering har alltså gjort sig kraftigt märkbar i hockeyns värld men ännu är det för tidigt och säga hur det förändrar sporten. Påverkar gör det i alla fall på ett mentalt plan.
- Klart att ungdomar som utövar sporten drömmer om att bli stjärnor i NHL. Och på vägen dit kan man som ung hockeylirare i Sverige alltid drömma om att få spela i TV-pucken. En svensk ungdomsklassiker som spelats sedan 1959.
- I följande artiklar finns inlägg om TV-pucken och en rad andra turneringar på jakt efter själen hos ungdomshockeyn i Sverige.
Kanske man skulle kunna säga att här förespråkas Drydens ord om att ”invent the game” filosofin i den mening att grabbarna ska lira på, hitta egna vägar och därmed skapa utrymme, ice, för sitt spel.
Ett av tidernas coolaste hockeymål; Bobby Orrs overtimescore i fjärde slutspelsmatchen1970 mot S:t Louis som innebar NHL vinst för Boston Bruins
-Hockey när den är som störst!
Ungdom och elit
Zinkensdamm i hörnan av Hornsgatan och Ringvägen. Här huserar Hammarby i bandy och här finns deras träningshall för hockeyjuniorer.
­ När Ulf Lundells ­- Nere vid Zinkensdam hörs i högtalarna är det utsålt på Bajens bandymatcher, hög stämning, allsång med Blossaverser, skålande med glögg och förstås massor av mål med det lilla röda nystanet.
På söndagarna när det är allmänhetens åkning myllrar det av skridskoåkare på planen. Här kan man lira tvåmål i timmar. Snöar det dessutom lite lätt fram emot kvällen ser idrottsplatsen ut att ligga i ett förtrollat skimmer i skenet av snöflingor och varmt strålkastarljus.
Här har jag tillbringat hundratals ja kanske tusentals timmar. Grabben spelade i Bajens ungdoms, sedermera juniorlag i hockey. I elvaårsåldern blev han tillfrågad om han ville börja, andra skulle säga värvad till, ett av Bajens pojklag, så Kista IP byttes mot Zinken med legendariska ungdomstränare inom ungdomshockeyn i Stockholm som Tomas Storm, Krister Falk, Roffe Nordström, Andreas (Guzten) Gustavsson och Daniel Broberg. Värvningen medförde en av den höstens heta debatter inom ungdomsidrott: Liten ledsen kille som inte tyckte sig få vara med på grund av värvningen ställer upp i Sportspegeln på bästa sändningstid. Reportaget, inslaget, fick en nationell genomslagskraft och blev inledningen till ett ”Drevet går” i media. Opportunistiska politiker var inte sena att surfa på vågen. Kända krönikörer i AB skällde, politiker kallade Bajenordförande till samtal och hotade med att dra in bidrag, soffprogram i TV debatterade, knattarna filmades i ABC-nytt. Dagens Eko hade föräldrapanel och det gjordes en dokumentär om pojkhockey av SR där Bajen fanns med som exempel på ”elitsatsning” inom ungdomshockey. Den senare inslaget, dokumentären, av Esping var ett av de få inslag som försökte ge en rättvis bild av Bajens ambitiösa och seriösa ungdomsverksamhet.
- Ingenstans tar man så väl vara på sina talanger som hos Bajen sade han. Alla får samma istid och träningarna är genomtänkta och allsidiga. Här gnuggas teknik, skridskoåkning och lir på varje träningspass. Problemet är bara att alla inte kan få vara med i Bajen säger han utan kommentarer.
En insiktsfull krönikör som Göran Löwgren i DN undrade om man måste dansa "gammeltjo" i förorten innan man i femtonårsåldern, ålder som i fotboll och hockey anses passande för elitsatsning, fick åka in till stan och delta i seriös träning. Jämförelse gjordes då med annan träning; dans, musik och gymnastik som kräver allvarliga satsningar från tioårsåldern.
- Hur som helst visade genomslagskraften i debatten att ungdomsidrott är inte bara rosenskimrad folkrörelse utan att här finns numera konkurrens och elittänkande i Sverige långt bortom Bajens Zinkensdam.
- Tillhör problemet i dag inte mer föräldrarnas värld än ungdomarnas? Vem är det som placerar sina barn i elitverksamheten? Barn och ungdomar vet mycket väl vad de kan och klarar av. Själv kommer jag ihåg från min egen ungdom hur det var när det var dags att välja lag i hockey eller fotboll. Då på spontanidrottens tid var det på ungdomars villkor, men rättvist, knappast!
Vilka drömmar och ideal speglar då det i samhället?
- Själviska och kompensatoriska föräldrar som vill förverkliga de möjligheter de själva en gång i tiden inte hade – javisst! Men också gamla idrottsföräldrar som tyckte det var naturligt att barnen idrottade mycket. Vilket det fanns möjlighet till hos Bajen.
Säkert var min föräldradröm även präglad av detta men även av telningens möjlighet att få spela mycket hockey vilket då var det roligaste han visste. Ville man, drömde om, en möjlighet att få spela final i AB-cup, i Globen så var någon av Stockholms storklubbar också enda möjligheten.
För min egen del resulterade debatten i skuldkänslor och ett mångårigt skrivande av små artiklar av debattkaraktär i Stockholms ishockeyförbunds tidning Nedsläpp där jag envist betonade att ungdomshockey ska bedrivas på ungdomars villkor och att det måste vara kul att lira hockey.
Några av hockeyns koder lärde jag mig aldrig att stå ut med: Bänkandet, frysboxen för unga tonårsgrabbar när de, eller deras föräldrar, kommer i onåd hos tränaren. Uttagningarna varje ny säsong, som var ett crescendo av intriger, föräldratryck och vuxensåpa för att inte tala när det var dags för uttagningar till olika distriktlag som Sverigepucken, TVpucken och Mc Donalds cup.
Nedan dock en bit som betonar liret och lattjandet med den lilla hårda trissan.

Lördag eftermiddag – talangjakt - på Zinken

Gammal legendar Bajen, fyrtiotalet, Kurre Kjellis baljar - lika kul då!
På isen ett gäng ungdomar från Bajens sommarhockeyskola som spelar matchserier i hockey. Åldrarna är blandade, från 11 år - min son, upp till femton. Nationaliteterna är blandade, nåja, det finns ett gäng amerikaner med som ger färg och liv till matcherna:
- Go…go…go!
- Are you defense? Frågar den amerikanska killen min lille son? Han har svårt att förstå hur en elvaåring med talang spelar back med de stora killarna.
Här gäller liret i dess enklaste form.
En värmare i planket - livar bara upp!
Finter, dribblingar och passningar får det att vattnas i mun och blir det mål, samma glädje varje gång.
Enda styrningen av spelet är tränarens signal från visselpipan när det är byte:
Skapar tempo och när endorfinerna rinner till, större chans till en lyckad dragning
eller en öppnande passning.
När jag i den kylslagna hallen hör grillornas skär mot isen och känner den speciella doften när en hockeylirare drar förbi går tanken till forna tiders spel på naturisar och på uterinkar. Månskenshockey som kunde pågå i timmar.
Långt från organiserade träningspass och dagens debatt om utslagning inom ungdomshockeyn och för den delen långt från högavlönat elitseriespel och dollarstinna NHL-drömmar. Nej för Bamsingarna på fyrtiotalets Kanalplan och för Bajens talanger
i dag på Zinken står tiden still.
Då som nu gäller glädjen att lattja, ta och ge en smäll i planket.
Fart, fysik och lir blir en passion.
- Och vem har sagt att man behöver någon anledning en lördag eftermiddag på Zinken för att göra det man gillar allra bäst Man kan leka, skoja och kivas bara för att hockeyn finns där.

Coca-Cola cup - SverigepuckenÄr den cup där svenska hockeyförbundet för första gången samlar de allra yngsta till en gemensam turnering för alla landskap i hela Sverige. Hockeyn behöver alltid sponsorer därav namnet med ljusbruna drycken.
Efter all turbulens i Bajen, medial och intern, så kändes det skönt för grabben att efter två år med Bajen få ett erbjudande att börja med Gnaget. Här fanns kompisar, här fanns legendariska ledare som Verner Persson och här fanns en ny ishall i Ritorp inte allt för långt från hemmet i Kista.
Till Sverigepucken blir man uttagen efter diverse provmatcher. Nedan några funderingar kring vad som utvecklar en ung talang. Uttagningarna gick bra för telningen och så småningom blev det dags att åka till Sundsvall där 1999 års Sverigepuck genomfördes. Sportsligt blev det en succé för Stockholmslaget. De gick obesegrade genom turneringen med den gamle hockeyspelaren Kenta Nilssons son i spetsen. Ironiskt nog var han, Robert Nilsson, kanske den spelare som var minst skolad i laget. Han hade bara lirat massor av hockey i Nynäs från pojk till A- laget.
Förutom att vara stolt hockeyförälder träffade man massor av glada, bussiga, hockeyfarsor och morsor på de här turneringarna.
- Vem minns inte dans till en bergssprängare på vandrarhemmet på Norra Stadsberget i Sundsvall när en massa glada Örebroföräldrar, av någon anledning mest föräldrar till backar, ställde till med en alldeles egen dansbandsfestival.

Spontanspel från Nedsläpp nr 1 -99
Dagen efter Lucia, Allhallen i Skå, dags för uttagning till Sverigepucken.
sextio grabbar födda 85, som tycker att hockey är det roligaste som finns,
ska mönstras för Stockholmlaget årgång 99. De indelas i fyra olika lag där
alla möter alla i en matchserie.
Förväntansfulla föräldrar, farsor mest, naturligtvis och en smula spända
killar.
Överraskande anspråkslöst genomförs arrangemanget. Matchtid åttio minuter
rullande tid, byte av planhalva efter halva tiden, inga coacher, inga ledare, inga materialare, de flesta grabbarna hade glömt vattenflaskan. Domare och två linjemän håller i matcherna. Killarna byter efter de femmor de blivit tilldelade.
- Vad händer?
- Visst spelas det hawaihockey som en tränare uttrycker det!
- Visst märkte man en spänning inför uppgiften hos killarna, konstaterade domartrion.
Men i det stora hela rullar det på bra. Bytena fungerar utmärkt, positionerna stämmer för de flesta. Killarna från tjugo olika lag lirar på byte efter byte.
Mestadels är det just spel. Ojust spel som i vanliga fall bestraffas med utvisning blir här straffslag.
Ett sätt att behålla jämna femmor på banan, men även ett sätt att få syn på goda
straffskyttar och fina målvaktsprestationer.
-Smart!
Det visas även utmärkta exempel på teknik, skridskoåkning, lir och kombinationer.
Dock är det någonting som saknas, undantag finns, spelet har svårt att ta form.
I den kylskåpskalla hallen i Skå medan killarna lirar tvåmål i egen regi går tankarna, för en som var med förr,
till naturisar och månskenshockey där liret utfor made sig spontant och där
"the name of the game" var konsten att lira tvåmål.
Ungdomshockey, i alla fall, i Stockholm har ju för länge sedan flyttat inomhus och
blivit genomorganiserad och den är mer en fråga om utbildning än om några timmars lattjande med pucktrissan i månskenet. Utan att bli allt för nostalgisk tycker undertecknad att det är lite synd! Just spontanspel på allmis, naturisar där tiden är obegränsad och uppgiften mest är att ha kul, lattja och lira ger spelare som får tid att utforma ett eget spel och utveckla specialiteer när det gäller dragningar, passningar och skridskoåkning. Paradoxen att ju mer organisation och styrning ungdomshockeyn har desto knepigare
får spelarna själva att ta tag i liret. Nu går det ju inte att flytta tiden
tillbaka, organisation och bokförda träningspass i kalendern hör ju till för dagens ungdomshockey. Dock, varför inte bokföra ett och annat spontanspel på träningarna, gärna i form av
smålagsspel med hög intensitet.
- Men visst verkar de ha kul grabbarna på isen, speciellt den där Nilsson från Nynäshamn.
- Visst är det roligaste som finns att lira hockey.

Kraft cup i Göteborg – världens största turnering för fjortonåringar. Traditionsrik ungdomsturnering som har haft många namn – se hockeyns ständiga jakt på sponsorer. I dag heter den Göteborg Ishockey Cup. Sportsliga framgångar för AIK 85 och finfint backspel av telningen.
- Visst blev det både mål och assist där förutom turneringsseger förstås.
Själva dundrade vi ned till Göteborg via Jönköping, såg en gruppspelsmatch i Mölndal, Åby ishall, innan det var dags för finalspel i Frölundaborg.
Bodde, det gjorde vi på vandrarhemmet Slottskogen i centrala Göteborg lustigt nog tillsammans med en massa trevliga backföräldrar från Malmö.
- Har föräldrar till backar en speciell dragning till vandrarhem?

Fett bra från AIK-Nytt nr 1- 99
Med fyra sekunder kvar att spela kvitterar AIK Huddinges ledning i den avslutande matchen i årets Kraft Cup. Resultatet 2-2 innebär att Aik vinner serien med en poängs marginal.
- Det var lugnt! Massor av tid kvar skojar Staffan Jordansson en av AIK-tränarna.
Kraft Cup räknas enlig arrangörerna som världens största turnering för U-14 pojkar.
I år deltar 48 lag från sju länder. Cupen spelas traditionsenligt mellan nyår och tretttonhelg i sex ishallar i Göteborg.
I år var det nittonde gången cupen arrangerades och Aik segrade även 1984 och 1987. Var det månne någon spelare med då som i dag spelar med Aik i elitserien?
Via gruppspel i Åby ishall tar sig Aik till finalspel i Frölundaborg, Västra Frölundas gamla hemmahall, i kanten av Slottsskogen. Medan vi mumsar på osiga hamburgare på Borgens VIP-
läktare, innebär mest att stolarna har värmande dyna, så ser vi massor av matcher och tar del av snacket på läktarna.
- Talanger utvecklar man inte i storklubbarna! Där styrs deras spel alltför hårt och de får aldrig något utrymme för den där extra dragningen eller den finurliga passningen. Sagt av tränare från Örebro/Kumlatrakten.
Segern i Kraft Cup grundläggs i första dagens finalspel. I tre täta matcher; mot Åbo 2-0, Malmö 2-1, och mot det franska laget Gothiques 0-0, plockar Aik fem poäng. Här liras det så att det påminner om vuxenhockey. Defensivt; lagen tar ut varandra, små ytor, tillfälligheter som avgör och från AIK bra målvaktsspel. Joakim Jordansson inleder med omutligt spel mot Åbo och Petter Blomqvist fortsätter i samma stil mot Malmö. När den för dagen mycket vakna forwarden Alexander Feldhof gör påpassliga mål i matcherna är det avgörande.
-Jag är stolt över grabbarna och över vad de lärt sig säger AIK-tränaren Bobo Simensen.
Andra dagens finalspel blir matchbilden annorlunda. Nynäs som står för motståndet medger öppnare spel och här visas det prov på klapp-klapplir, riktiga strutar, virkande med bladet och härliga dragningar.
- Kanske en replik till vår storklubbsmisstrogne tränare från Kumlatrakten på läktaren. Resultat 7-4.
Sista matchen mot Huddinge, vinst eller oavgjort räcker för slutseger. En jämn match med två trötta lag, Huddinge har greppet och leder med 2-1 när Aik plockar ut målvakten i slutskedet av matchen och kvitterar. Här passar vi på att fråga målskytten Tompa Andersson, som har varit med i AIK sedan koltåldern då han började i hockeyskolan på Solnais.
- Nå Tompa hur gick det till när du gjorde målet?
-Ante tekar, Andreas Simensen och han är bra på det, och så småningom hamnar pucken hos Danne, Daniel Grimborn, och han lägger ned den mot målvakten som tappar pucken. Jag missar första chansen, men sätter andra via benskydd och stolpe in. ”Det kändes fett bra!”
Det tyckte vi supporters också! Grattis gnagets 85:or med ledare för en vinst i en riktig turneringsklassiker inom ungdomshockeyn.

TV-Pucken år 2000 – här deltog för första gången Stockholm med två lag, helt rättvist eftersom huvudstaden är Sveriges största hockeydistrikt. Indelningen av lagen blev en kompromiss, varken två jämngoda lag eller ett riktigt toppat, möjligen var stommen i det ena laget, det Vita, spelare från Huddinge och i det andra, det Röda, spelare från AIK. Hur som helst betraktades det Vita laget som det bättre och var favoriter till slutsegern. Laget förlorade dock finalen till Värmland.
Telningen tillhörde Röda laget och gjorde både mål och assist långt från tv-kameror och bortom glamourintervjuer.
- Riktigt kul var att han med spelet i TV-Pucken som grund blev uttagen till ett regionalt läger i Vallentuna för spelare från region Öst; Stockholm, Uppland, Södermanland och Gotland och där fick han spela träningsmatcher i tröjor med alldeles riktiga Tre Kronor på.
Nedan några funderingar kring det Röda laget.

- Varför inte ta raka vägen mot målet undrar arg Speedkula:?
Styrspel och speedkulor Nedsläpp nr 1-01
Lördag eftermiddag, långt från tevekameror och glamourintervjuer, så spelas det TV-pucken i ABB-hallen i Finspång. Här är det fråga om slutspel för de lag som kom trea i sina grupper. Kall hall, men spel som värmer, nere på isen kämpar Stockholm Röd mot Ångermanland. Ställningen är 1 – 0 till Stockholm och det återstår en minut. Ångermanland plockar ut målvakten och Stockholms back nummer 9 Love Sjöberg lyfter in pucken mot målet och det blir en fullträff som klingar klockrent; stolpe – stolpe in och vild glädje i stockholmslaget med sedvanligt kramkalas a la tv-pucken. Se http://www.swehockey.se/ klicka på games online/divisions/other tournaments/2000-2001/TV-Pucken/grupp 9-12
– Lika fantastiskt varje gång det blir mål!
Något oegentligt kallar man den landskapsturnering som varje år i oktober spelas för pojkar U16 för tv-pucken. Av de 96 matcher som spelas är det tre hela matcher som visas i tv plus små snuttar från matchen om tredje pris. De flesta matcherna passerar alltså i obemärkthet men är nog så viktiga för dem som deltar.
TV-pucken är inte bara en pojkdröm för alla hockeyspelande unga killar och prestige och status för hockeytokiga föräldrar utan även en vattendelare i den tidiga hockeykarriären. På något sätt måste man förhålla sig till den; en sorts pojkhockeyns mognadsexamen. Ett delmål och förverkligad pojkdröm för de som kommer med. För andra ett slutmål på hockeykarriären innan de ägnar sig åt studier eller idrott på lättsammare nivå när väl äventyret är över. För en del blir besvikelsen så stor när de inte blir uttagna att de packar ihop hockeytrunken för gott. De flesta kommer ju inte med och de kan hämta stöd i att massor av spelare i elitserien inte heller har spelat i tv-pucken, gäller speciellt Stockholm det största distriktet i landet, men att det ändå går alldeles utmärkt att bli spelare på elitnivå.
Matcherna och deltagandet är även kulmen på en lång serie av uttagningar bestående av matcher och breddläger där kompisar kanske fått stå tillbaka och andra, kan tyckas, oväntat blivit uttagna och där man slutligen har väntat på det förlösande svaret ”med eller inte med” i ett brunt kuvert från distriktets förbund.
I uttagningen till distriktlagen ingår även en del utbildning som exempel ”det där med styrspel” lätt modifierad form av Djurgårdens framgångsrika taktikmodell från 90-talet. Spelarna instrueras i styrspelets lättare former på taktiktavlan och förväntas uppträda så på banan vilket i de tidiga träningsmatcherna för Stockholm Röd mest ledde till stor förvirring.
– Vart tog alla forwards vägen?
Bäst lirar det Röda laget när de får lira på: Här finns riktiga speedkulor som helst tar närmsta väg till mål och några tekniker som inte får riktigt bukt med det här som kallas styrspel. Något som undertecknad livligt kan ta del av:
- Är själv inte riktigt säker (trots viss vana vid teoretiska funderingar) på vad det här med styrspel är för något.


- Charmigaste laget av alla säger en av Örebros ledare. Fäste mig speciellt vid nummer 15 Erik Abrahamsson, en härlig tekniker och lirare och nummer 16 Sebastian Malm med sitt aviga skott.
Klokt nog låter Stockholm Röds tränare Jan Tauberman laget lira på utan styrspel, så verkar det åtminstone från läktarplats, och någonstans inbillar jag mig är det inte så dumt att vänta några år till med styrspel, alltför taktiska dispositioner och för den delen glamourintervjuer i tv. Det är viktigt att killarna i Stockholm Röd där nere på isen i ABB-hallen i Finspång liksom alla andra unga hockeylirare får lira så mycket som möjligt på sina egna villkor och ha kul med sin hockey.
- Större chans till stolpe in då när det är dags för seniorhockey!
Och som förälder kan jag tycka att det är skönt att tv-pucken är över. Ett drygt år av ovissa uttagningar, spänningar, förväntningar, föräldratryck och för den delen sportsliga godbitar har här kulminerat och ”det vete sjutton” om man inte även som vuxen mognat en del på kuppen.

Pojk-SM i ishockey är den allra första mästerskapstiteln en ung hockeykille kan vinna. Så här skrev undertecknad i AIK:s ungdomshockey kalender i mitten på säsongen
I skrivande stund har precis AIK Team 85 kvalificerat sig för poolspel i pojk-SM.
Deltagandet där har säkrats via ett stabilt spel i DM för A-pojkar. Med matchserien
AIK–Enebyberg 8-0, AIK–Nynäshamn 5-0 och AIK–Järfälla 8-0 är man i final vilket automatiskt medför en plats i poolspelet.
Matchen mot Järfälla var en härlig tillställning och en sportslig fullträff. AIK Team 85 visade här med sitt målfyrverkeri vilket härligt go det kan vara i laget.
Nu väntar närmast DM-final på Hovet mot ärkerivalen Huddinge IK. Vi håller tummarna för killarna och ser gärna att det är vår tur att vinna finalen.
Från ledar och föräldrahåll ser vi ishockeyn som ett sätt för killarna att växa och utvecklas som personer och hockeyspelare. Ett led i detta blir det fortsatta deltagandet i pojk-SM. Bortom vardagen på Ritorp och matcherna i AB-cup hägrar slutmålet som är att delta framgångsrikt och på ett sportsligt sätt i pojk-SM.
- Vem vet kanske killarna får höja SM-bucklan i mars?
Telningen gjorde massor av fina insatser under resans gång. Bra lagspel tycker en stolt farsa och förstås en och annan balja och assist på vägen.


Online på Ritorp från Nedsläpp nr 3 -01
SM-final för pojkar, tredje söndagen i mars, festligt, folkligt och fullsatt som det hette om det gamla Nalen en gång i tiden. I sekretariatet installerar svenska ishockeyförbundets Gregor Tibor ett modem för att matchen ska kunna följas direkt, med någon liten fördröjning, via nätet. Även hockeyn på den här nivån är nog så komplex.
På isen all den inneboende dramatik som en kul hockeymatch kan erbjuda. Stockholmslagen AIK och Huddinge som gör upp om SM-bucklan representerar två olika spelstilar: Huddinge
en lagmaskin som mal på och AIK med spelare som kan göra det där lilla oväntade. Lagen har kvalificerat sig via en lång rad av matcher; DM-spel i Stockholm, SM-poolspel i Åkers Styckebruk och sedan kvarts och semifinalvinster i SM-slutspel. Lagen har de senaste åren dominerat sin åldersklass och är vana att möta varandra.
Matchen böljar som vanligt när de här två lagen möts. Greppet om matchen skiftar och trots ett visst övertag när det gäller skotten för AIK är det hela tiden Huddinge som tar ledningen. Spelmotor och energireaktor för Huddinges räkning är Bobby Williams, en kille med mycket hockey i sig; teknisk, tung och fysisk och med ett härligt spelsinne är han inblandad i Huddinges samtliga tre mål. Reducerar för AIK:s räkning gör i tur och ordning Daniel Qviberg fint assisterad med en öppnande passning av Jack Juhlin, sedan är det AIK:s kreativa duo Erik Abrahamsson och Fabian Lönndahl som är inblandade i de återstående målen.
Kvitteringsmålet 3 – 3 tid 59:33 har all den spänning som hockey kan bjuda på när två bra lag, även på ungdomsnivå, möts i en final. AIK plockar ut målvakten för att kvittera. Tekning i AIK:s anfallszon; Daniel Qviberg vinner tekning och pucken går bakåt till Jack Juhlin som lägger ned pucken mot Huddinges mål och där finns Erik Abrahamsson med sin klubba och det blir ett mål på volley, inte illa när det återstår 27 sekunder. Vild glädje och kramkalas i AIK-gänget och matchen går till förlängning.
Matchen böljar och efter femton dryga minuter är det dags: AIK:s Fabian Lönndahl drar upp ett anfall på vänsterkanten skär in mot mål, får fritt fram, hittar luckan till nätet förbi Huddinges målvakt. Nytt kramkalas och guld i pojk-SM till AIK. Kul för Fabian som faktiskt är medlem i AIK sedan ettårsåldern.
Man vill gärna tro att det inte bara är tillfälligheter som avgör en sådan här match. Visst var det en laginsats och kanske var det AIK:s tur att vinna men undertecknad tycker ändå att det en seger för liret gentemot Huddinges mer förutsägbara lagmaskin. Och att det var kul att två så kreativa lirare som Fabian Lönndahl och Erik Abrahamsson speciellt bidrog till segern. Tur också för AIK:s poängmakare nummer ett Linus Videll gjorde enligt många ett bortdömt mål vilket nu inte kom att fälla något avgörande för matchens utgång.
Tränarna i respektive lag (Bobo Simensen och Kent Lindholm) är inte bara Sveriges mest framgångsrika ungdomstränare just nu utan även föräldrar i sina respektive lag. Under flera år har de lyckats kombinera en nog så krävande tränarinsats med föräldrarollen.
Pojkhockeyn på den här nivån kräver gedigna insatser från alla föräldrar som är inblandade. Vi får ställa upp och skjutsa, stötta och på alla sätt bilda ett ”hemmalag” för att det hela ska fungera. Vi får bara hoppas att vi föräldrar har ambitioner och förväntningar som motsvarar våra killars förmåga och möjligheter. Kan vara en balansakt på nog så skör tråd. Men det är viktigt att varje ung hockeylirare får spela och utvecklas så mycket som möjligt på sina egna villkor och ha kul med sin hockey. Det senare sagt som ett inlägg i debatten om ungdomshockey.
Vi föräldrar får fungera som vattenbärare som AIK:s sportchef Lars Hymander formulerar det och när han senare på kvällen tackar föräldrar, spelare och ledare då laget har en liten segerbankett på krog i Gamla Stan.
- Utan er föräldrar vore inte denna seger möjlig säger han.
Men då har svenska hockeyförbundets Gregor Tibor för länge sedan kopplat ur modemet på sitt online program på Ritorp.
-Visst satt Fabian Lönndahls segerpuck även på nätet, 15:18, in i sudden om än med lite fördröjning. Se http://www.swehockey.se/ Klicka games online/divisions/U 16/2000-2001/divisions round games nr 3/AIK-Huddinge 4-3!

AB-Cup världens största turnering i ungdomshockey i alla fall enligt arrangörerna Aftonbladet och Stockholms Ishockeyförbund.
Symptomatiskt för hockeyn växlar namnet på turneringen, under några år var namnet AB-Cup, numera heter den Vivo-Cup och innan dess var namnet S:T Erikscupen. Klassikern sen femtiotalet som tyvärr lades ner när jakten på sponsorer medförde att en tidningsdrake som Expressen fick kalla fötter. Expressen valde innebandyn och fotbollen och där lever namnet på cupen vidare.
- Sanktan på den tiden det begav sig.
Kanske tröttnade Expressen på hockeyns ständiga käbbel om bredd eller elit för hockeyutövande ungdom och den allt dyrare verksamheten.
Dessutom var blaskan på nedgång i upplagejakten och behövde stramas åt ekonomiskt medan Aftonbladet var på frammarsch.
Ingen tvekan, är man ung och vill vara med och vinna AB-Cup, f.d. S:T Erikscupen och numera Vivo-CUP måste man tillhöra någon av Stockholms storklubbar AIK, Hammarby, Djurgården eller Huddinge och förstås SSK från Södertälje. Andra gör sig inte besvär möjligen med undantag för de lägre åldrarna. Då kan lag från villaförorter som Lidingö, Danderyd, Täby, Stocksund eller möjligen Järfälla vara med om att göra upp om titlarna.

Obs detta är ett skämt (satir – nästan)! - Så här gör vi nu när grabbarna börjar bli stora. Vi börjar med ett lag i tolvårsåldern. Vi dammsuger norr och västerort på varje tänkbar talang, inför hårdare träningar, bänkar de som inte håller måttet om inte morsorna ser bra ut förstås. Moroten måste bli att här får grabbarna chansen att utvecklas i hård konkurrens, vinna serier och cuper och trivas tillsammans i ett kul gäng.
Toppar laget i varje match –med ledarnas och tränarnas söner och kryddar med några talanger så att man vinner matcherna. Anställer en meriterad och hockeykunnig tränare – tillika farsa i laget – större motivation då. Jagar lämpliga sponsorer, gärna hockeytokig farsa även där – det kan säkert fixas med hyfsade skatteavdrag med sponsorbidrag som grund, dessutom kan det nog knytas en och annan kontakt i hockeyleden som är bra för affärerna.
Opposition från föräldrar – bänka grabben! Förklara att han (föräldrarna) inte begriper det här med hockey och han har svårt med att ingå och inordna sig i ett kollektiv
- Här ställer vi upp för varandra!
- Vi väljer de som är heta för dagen!

Visst blev det finalspel i Globen. - Dock ingen seger! Stolt plockar jag fram gamla tidningsklipp som berättar om målskytte och matchens lirare. Det senare kallades då när det begav sig för matchens artist. Se AB sportsidorna19/3 -99 i match mot Järfälla! Inte illa av en back, när det mest var forwards som var målskyttar eller målvakter som prenumererade på de utmärkelserna.
Målskytt i Globen, ett reduceringsmål, inledningen till en vändpunkt i finalspel mot Huddinge blev omnämnt i en krönika i AB av Lasse Sandlin AB 21/3 -99.
- Kul med mål som kan lyfta! Kul med duktig hockeyspelande son som är med i en sportkrönika tycker farsan.

Kring millennieskiftet fanns det två klubbar i 85-serien i AB-Cup, AIK från norra och Huddinge IK från södra Stockholm som totalt dominerade i klassen. När lagen möttes i olika cuper och i serien var det ofta dags för final. Matcherna dem emellan levde sitt eget liv med nerv och spänning hos grabbar, tränare och föräldrar. Faktiskt hände det vid ett tillfälle att både tränare och son fick matchstraff i en av matcherna lagen emellan. Hetta, nerver och hjärnornas kamp utspelades mellan tränarna. Gud förbjude mig att nämna vilket av lagen det var frågan om där tränaren var lika het som den värsta Bäckman och fick sitta på läktaren. Uppror och möte i föräldraleden för slika rysare blev det i alla fall men det hela lugnade ned sig. - Tråkigt hade man inte när det var sådana tillställningar!
De sista åren före juniornivån fanns dock en fantastisk fin föräldraskara kring de bägge lagen även om det fanns korn av sanning från satiren ovan. Den absolut sista matchen mellan lagen var en symbolisk final mars 2001 i AB-CUP i 85-serien för U-16 som AIK vann med 6-2 på ett välspelat sätt, Huddinge vann dock serien på poäng. Det goda spelet och inramningen med glada och sportsliga föräldrar kryddades med representanter från Stockholms Ishockeyförbund med prisutdelning och tal. Även domarna och AIK:s föräldrafunktionärer höll ett tal till grabbarna och berömde dom för deras hockeykunnande och sportsliga uppträdande. Bra propaganda för ungdomshockey där. När matchen var över blev det födelsedagstårta och läsk i omklädningsrummet. Det var alltid bråda dagar på tårtfronten så där i januari, februari och mars för de här lagen. För då fyllde av någon anledning nästan alla killarna i lagen år.


- Tia Carrera - Torontofan - Hockeyfan no Hooligan
Mc Donalds cup år 2001, regionsturnering i Säffle, första året som B-juniorer och den sista större turneringen där ungdomar i hockeysverige samlas i svenska hockeyförbundets regi.
- Så går jag ner i min källare och där blir jag ju sällare.
På väg till Säffle lyssnar vi på en festlig herre från Radio Sörmland. Tillsammans med lyssnarna sjunger och rimmar han till en gammal schlager. På melodin släng in en pinne på brasan…
I Säffle ser vi massor av hockey och konstaterar att Stockholm genom utflyttade spelare till hockeygymnasier finns representerade i samtliga regionslag.
- Är det bra det?
Bor det gör vi på Åmåls vandrarhem faktiskt bland, föräldrar till backar i både lag Väst och Syd – trevligt!
Telningen, Love Sjöberg, fick göra mål i TV – visserligen bandat men ändå. Målet var en riktig påse i krysset och han gjorde förarbetet alldeles själv. Pytsen blev inledningen till en vändning av matchen mellan Team Öst och Väst. Se http://www.swehockey.se/ klicka på games online/divisions/other tournaments/Mc Donalds cup/2001-2002/division round games/väst mot öst alt. Players of the game/Team Öst

….Stolt skriver jag krönikan nedan.

En kopp kaffe i Säffle Nedsläpp nr1 -02
Sista helgen i Oktober och Mc Donalds cup för regionslag. I år är det Säffle som står som arrangör för turneringen. Regionerna, Öst, Väst Nord och Syd samlas under fyra dagar och möts i en enkelserie.
- Vilken stolt och hockeyengagerad förälder vill inte då som Hasse och Tage i sketchen ”Spik i foten” åka till Säffle och ta en kopp kaffe och på köpet få se bra ungdomshockey.
På läktaren traktens unga hockeyentusiaster som tycks ha tagit ledigt från skolan. Är det med Säfflelärarnas goda minne? Det är märkvärdigt vilken koll de har på spelarna på isen. De tycks ha följt spelarnas träning under dagen. Mc Donald cup är inte bara en turnering utan också ett tränings och utbildningsläger för våra sjuttonåringar.
På isen våra främsta talanger i åldersgruppen, nåja de finns säkert en del av dem även utanför de här lagen, men visst ser man massor av fina exempel på teknik, spelförståelse och fart. Det ser bra ut. Troligen har svensk hockey aldrig haft så välutbildade sjuttonåringar. Ändå debatteras dagens ungdomshockey.
Man saknar lirarna sägs det. Svensk hockey tar inte vara på talangerna. Man frågar sig var alla talanger finns. Internationellt uteblir de stora framgångarna på juniorsidan och andra länder har kommit ikapp och gått förbi.
Rekryteringen av spelare minskar och allt för många slutar när de når juniorstadiet.
I Stockholm har Djurgårdens förre tränare Putte Carlsson rutit till om att hockeyn är på väg att bli en överklassport. Det senare är en sanning i Storstockholmsområdet så till vida att spelarna och lagen finns i de välbärgade villaområdena. Lagen med förankring i betongförorterna är i stort sett obefintliga. Samhället har förändrats de tio senaste åren. Skillnader mellan olika samhällsgrupper och bostadsmiljöer har ökat, mest märkbart i storstadsområdena, och det underlättar ju inte rekryteringen till en sport som både kostar och kräver föräldraengagemang. Ungdomshockeyn har för gott flyttat inomhus och blivit en organiserad sport på vuxenvärldens villkor. Spontanlir på allmis och naturisar är mest att betrakta som kuriosa.
- Var tar då de möjliga lirarna vägen?
Visst är det innebandy och fotboll som tagit över - inget konstigt med det! Lättare att utöva – större möjlighet till spontanlir, kräver mindre föräldraengagemang och billigare. Lirarna får större utrymme när klåfingriga föräldrar och prestigefyllda ledare inte hela tiden måste bevaka telningarnas framfart.
- Att rekrytera till ungdomshockeyn borde vara att se till sportens tjusning och egenart.
- Fart, fysik och lir på ungdomarnas villkor. Björnligan är fantastisk men sedan, från tioårsåldern, har man för bråttom att kopiera vuxenvärldens villkor. Matcher, cuper och träningar blir allt för lika seniorhockeyns modeller för hur det ska spelas och tränas.
- Mer lir på lokal nivå! Anordna interna turneringar – gärna med smålagsspel – låt ungdomarna själva få organisera! Mindre spelartrupper – det behövs inte tjugo spelare för att lira en 2x 15 minuters-match för tolvåringar.
- Enklare förhållanden kring träningskvällar – gärna över åldersgränserna – varför inte öppna fyratimmarspass för lir mellan åldersgrupperna – återigen låt ungdomarna själva styra och organisera eller ta till vara äldre ungdomars ledarförmåga.
- Kanske skulle fritidshem och skolor kunna använda tomma ishallar bättre. Plats för samarbete alltså mellan skola och hockeyklubb.
- Bättra på ungdomshockeyns rykte!
- Mindre prestige kring alla hockeyprylar – anordna bytardagar – betona att massa dyra statusprylar gör ingen hockeylirare. Det behöver inte vara dyrt att spela hockey!
På norra Järvafältet i Kista där undertecknad bor, sannerligen ingen tummelplats för ungdomshockey, anordnas varje år en ledarutbildning för ungdomar. I utbildningen ingår en serie föreläsningar av kända idrottsledare som kommer och berättar om sin sport. Tommy Söderberg har varit där och pratat fotboll. Bengt Johansson berättade om gurkburkar och handboll och förstås har representanter för innebandyn varit där. Ishockeyn har inte varit där med någon av sina ledarprofiler men det skulle passa bra nu när det finns en ny ishall i området. Husby ishall är en av de tjusigaste hallarna i stan om än inte i ett glassigt område men sånt kan ju inte bekymra en hockeykrigare.
- Hur det gick i Säffle då? Ja där verkar man inte ha några problem med hockeyintresset hos ungdomar i alla fall.
Trots skoldag så vimlar det av traktens grabbar på läktaren.
På isen såg jag en gammal Uffe Sternerfint i hög fart. Klacken på klubban på pucken bakåt och med grillan framåt - inte illa! Värmlänningen Linus Persson i Syd exekverade den finten och jag är alldeles säker på att Sterner en gång la grunden till den på en uterink i månskenet under inte alltför märkvärdiga förhållanden.
- Och en kopp kaffe då? Kostade bara fem spänn och var nybryggt, väldoftande och smakade bra till halva stockholmspriset.

Till Bergsundsstrand



I came from down in the valley
Where mister when you´re young
They bring you up to do like your daddy done
From The River – Bruce Springsteen


Bergsundsstrand ett par stenkast från Zinken - i dag hemvist för unga yuppiesinglar - förr gedigen arbetarklass - här framlevde undertecknad sin barndom och här gick jag i Högalids folkskola de första skolåren. Där lärde jag mig åka grillor borta på "Kaninburen" vid Pålsundet.
Så en dag var det över. Efter skoldagen på Fryshuset men före träningen på Zinken passar grabben på att flanera i mina gamla kvarter.
- Farsan nu har jag gått i dina gamla kvarter vid Bergsundsstrand och kikat på dina rötter och funderat på dina turer som klassresenär.
- Jag lägger ner! Skridskorna får hamna på hyllan.
- Så blev det! Efter några dagars studieresa till Glasgow strax före julen 2003 hade han bestämt sig och var mycket säker på sin sak. Två år med Hammarbys A-juniorer var över, sista säsongen som assisterande kapten. Som förälder bestämde jag mig efter vissa övertalningsförsök för att stötta beslutet. Det blev en massa tid över för att slutföra studierna till ett åtminstone hyfsat gymnasiebetyg och faktiskt räckte tiden till även för att lira lite fotboll med kompisarna i förorten.
- Kanske var det också bara en naturlig utveckling och mognad – så här långt kom han – så här långt räckte han till och nu ville han få tid att hinna med mig själv – möjligen var också hockeymiljön både kvävande och instängd för ung kille som vill utvecklas och komma ut i världen.
"Hockeyn förlorade en lirare men grabben vann sin själ."
- Själv känner jag som farsa att jag inte behöver hockeyn mer som en del av min känslomässiga bakgrund.
- Låt nostalgikickarna vara!

Ändå kan jag inte låta bli att tänka.
- Här missar hockeyn en spelare. Hur många backar har elitserien och allsvenskan med sinne för liret?
Framför mig ser jag uppspelen han brukade leverera, första passen, när pucken sitter på bladet som musik som skapar en serie, likt en kärnreaktion, av passningar innan det blir mål hos motståndaren. Ibland kunde det bli en genomskärare av kirurgiskt snitt när passen satt på bortre blå. Eller styrningarna av goda powerplay när hockeystören fungerade som dirigentpinne.
Varför inte - han hade ett bra skott när det begav sig och han kunde de dagar när självförtroendet infann sig dyka upp i anfallsvågorna som den där extra forwarden som är så giftig i ett powerplay.
- Vad formar en talang? Vad får en talang att fortsätta med sin hockey? Vad får en ung kille att plåga sig genom långa fys och styrkepass utan att bli utbränd?
- Man måste vara lite galen säger den gamle storbacken Arto Blomsten, under hösten 2003 Hammarby A-juniorers tränare, vilket han förtydligar med att man måste hata och anta utmaningen med styrkepassen i något som kan liknas vid att plåga sig själv med att jag måste "slå den jäveln!"
Frågan är om inte hockeyns gyllene triangel av fart, fysik och lir har fått en slagsida åt fysikens håll? Coacher satsar på storväxta spelare för att skapa tryck och krympa ytor. Lättare att styra spelet då. Det finns helt enkelt inte plats för puckhållande backar som vill skapa ytor, allt går så oerhört fort och hockeyn blir snabb men statisk och förutsägbar.
Leif Boork, visionär och coach inom hockeyn, Hammarbys sportchef för säsongen, håller inte med. Han tycker hockeyn har plats för lirare men förordar mer träning och mer specificerade krav.
- Jag skulle kunna strypa han säger han, apropå att grabben slutade mitt under säsong, klart medveten om att en A-junior i Hammarby ej står under kontrakt även om kraven är professionella.
- Klart också att föräldrar som stöttar och att deras bakgrund är viktiga. Behövs nog egentligen riktiga curlingföräldrar där.
- Hur går det ihop med en tuff kampsport?
Att ha en tränare som tror på en och ställer krav med sinne för timing när det gäller snack, krav och support.
- Faktiskt måste en talang ha lite tur där!
Det måste vara kul och god stämning, gärna med rätt utmaningar kring träningspass och matcher.
- Blanda gärna åldrar! Kanske är A-juniorer en olycklig indelning när det gäller åldersgrupp.
Klart att det finns en hierarki och social status i omklädningsrum och i föräldragrupper. Den är inte alltid samstämmig med talang och förmåga på isen hos telningarna. Kampen om platser i laget pågår naturligtvis även i omklädningsrummet och utanför isen.
- Det gäller att ha positiva ledare, finns annars ofta, min erfarenhet, en och annan psykopatpoäng att hitta där.
Alla lyckade och för den delen framgångsrika lag, inbillar jag mig, har något mer i sin mix än bara skickliga spelare med stort ego som vinner matcher. Spelare och ledare som brinner för hockeyn som idé; fart, fysik och lir, och har talang för det, alstrar en energi som för dem vidare och de utvecklas till personer som vill något mer än att bara försvara en plats i laget eller att visa; att här är det ta mig fan jag som bestämmer. Den ständiga jakten på att ta en tröja förminskar hockeyns anda och idrotten som idé.
Kanske passar inte den så vanliga auktoritära ledarstilen inom hockeyn dagens ungdomar i Stockholm.
Juniorhockeyn på elitnivå ställer professionella krav på killarna när det gäller träning och matcher men erbjuder inte samma förutsättningar tillbaka, mest floskler där! En ekvation som är svår att lösa med tanke på hockeyns ekonomiska förutsättningar.
Klart är i alla fall att basen för hockeyspelande ungdomar har minskat alldeles förfärligt i Stockholm. Barn och ungdomar i välbärgade villaförorter som har råd med hockeyn väljer vanligtvis en annan sport och de andra vad väljer dom?
Ungdomshockeyn som folkrörelse har blivit en förlorare i Stockholm snarare än en vinnare när idrotten har kommersialiserats och samhället har förändrats med större klasskillnader.
- Vilket är ett faktum i dag.
Själv återvänder jag till Bergsundsstrand ett par stenkast ifrån Zinken. Vid bron mot Reymersholme stannar jag till medan jag lyssnar på Bruce från The River i freestylen.
Av någon anledning kommer jag att tänka på en slutspelsmatch i min egen ungdom på sextiotalet i Sanktan. Matchen gick på Kanalplan mot Bajen och var en riktig holmgång.
- Vill minnas att det snöade stora täta flingor, genomlysta i strålkastarljusets varma sken, och med massor av mål var matchen lika vid full tid.
Förlängningarna avlöste varandra och tycktes aldrig ta slut.
- Den där chansen att avgöra matchen – missade jag inte den?
I pauserna skottade vi snö med stora lånade skyfflar, mängder av snö, snö och åter snö medan flingorna föll som i en gammal julsaga från förr i tiden.

På spaning efter fotbollens själ i Milano: Love Sjöberg, numera fotbollsfan, framför en graffitifylld San Siros hippodrom. I bakgrunden Giuseppe Meazzastadion där Inter och Milan stundom spelar magiska matcher för fulla hus. Bild: Thommy Sjöberg

Love Sjöberg - En ungdomshockeykarriär
Representerat:1992-95 Kista HC Björnligan mm
1995-96 Solna HC 85
1996–98 Hammarby IF 85
1998–2001 AIK 85
1999 Stockholm Distriktlag Sverigepucken
2000 - " - - " - TV–Pucken
2000 Region Öst Läger Vallentuna
2001 - " - - " - Lag Mc Donalds cup
2001-03 Hammarby IF A och B – juniorer
2004 Fryshusets skollag gymnasier


Medaljer och meriter: SM-guld pojkar, DM-vinst pojkar Stockholm, tre silver AB-cup Stockholm, Guld Sverigepucken, Guld Kraft-cup Göteborg, vinnare av Väsby-ligan och Skolmästare Stockholms gymnasier. Mål och assist, matchens lirare, All Star Team, plus massor av troféer från mindre turneringar - räckte faktiskt till ett helt prisskåp som numera är en nedpackad pojkdröm i en kartong. Se även http://www.eliteprosect.com/ http://www.eurohockey.net/

"NHL Tja...la....la Hej...hej"




Intervju eller snarare samtal en lördagsmorgon i sena juli när frukostflingorna fnasar och krasar.
- Hade du fortsatt med hockeyn hade det varit dags för start med sommarfysen nu! Men vad säger du spontant så här drygt ett halvår efter att du slutat med hockeyn.
- Jag är nöjd.
- Vad då nöjd?
- Nöjd med att jag lyckades sluta!
- Du Love i 8 år tränade du så gott som dagligen med hockeyn. En väsentlig del av din ungdom alltså men vad tycker du att du har lärt dig?
Vad ser du som den viktigaste erfarenheten?
- Att inte vara märkvärdig.
- Hur då märkvärdig?
- Ja att vara den man är, vara schyst och inte spela över.
- Du var vad egentligen den viktigaste orsaken till att du la av med hockeyn?
- Det var inge kul längre.
- Inte på isen heller?
- Nix!
- Känner nu nån i dag som lirar och tycker att det är helkul med hockey.
- Ja en kanske, åtminstone snackar han jämt om hockey, men sporten tycker inte att det helkul med honom, eftersom som han mest är bänkad.
- Tror du att du kommer att börja spela hockey igen?
- Vet inte, men inte just nu i alla fall.



Andra bloggar om ishockey:
© Thommy Sjöberg

Labels:

5 Comments:

Blogger LarsThommy said...

Från Zinken till Bergsundsstrand har tidigare varit publicerad i Blaskan nr 8 2004 men kommer här, ovan, att få en ny epilog.

9:55 PM  
Anonymous pia said...

Hejsan!

Satt just och surfade på nätet för att försöka hitta någon sv leverantör av ishallar/isrinkar och hamnade på Blaskans sida fångad av rubriken "Från Zinken till Bergssundsstrand". För dessa trakter var även mina från 1953-1973 när jag flyttade till London. Uppväxt på Slipgatan, sex år i Högalids Folkskola och vintereftermiddagar efter skolans slut som tillbringades på..... just det "Kaninburen" alternativt, om omständigheterna tillät, på banan på Långholmen (om inte fångarna spelade). Zinken i all ära kändes dock lite för långt borta och lockade inte till så många besök.
Bergsund var på den tiden i allafall en liten värld för sig med Långholmen som en buffert mot resten av stan. Det fanns en mängd små specialffärer som borta idag men som gjorde vårt lilla område levande.

Lite sentimentala tankar från en f d Bergsundsbo som råkade in på hemsidan av en slump!

Varma Londonhälsningar

10:02 PM  
Blogger LarsThommy said...

Hello du lite sentimental! Pia

Back in town - Stockholm.

Kul med läsare som hittar fram till sidan och min text av en slump. Möjligen kommer jag att bearbeta texten för någon form av pappersedition i framtiden.

Gick också några år (3 år) i Högalids folkskola och bodde på Slipgatan 16 IV trappor upp med lite vad man skulle kunna säga mäklarutsikt mot Gröndal och Mälaren innan det bar av mot förorten Östberga.

Massor av hälsningar, always a little bit sentimental, från Kista/Thommy

10:05 PM  
Anonymous micke said...

Hej ! Kul läsning och ruggigt bra sammanfattning av svensk ungdomshockey, har själv två grabbar som lirar i bajen ; födda 97 och 94 och en 88:a som slutat pga av svår axelskada kombinerat med diverse abdra "orsaker" du beskriver i din text. Känner igen lite av vemodet men även glädjen som hockeyn gett både mig och grabbarna. MVH Micke

10:07 PM  
Blogger LarsThommy said...

Hej!

Kul med läsare som hör av sig.
Tack för omdömet.

Visst saknar man ibland hockeyn; liret, snacket och stämningarna kring matcherna.

Ha det bra!

Hälsningar Thommy/Kista

10:09 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home