Gratinerad löksoppa, paté, ostar och Baron Ricasoli här om fredagen – frugan fyller år. Vänner på besök redan under den sena eftermiddagen – inget svirande under de sena nattimmarna nu för tiden utan stillsamt firande i lugn och ro hemma i Kista.
Trevliga samtal om allt mellan himmel och jord och något om de sköna konsterna.
- Sorl kring middagsbordet, vänner kommer och går. Vi sörplar soppa och smuttar på rödvin.
- Jag är bara en dekorativmålare säger vår vän Olle. Så säger han till sina döttrar som är konstnärer och så säger han till oss.
Han har inte det egot säger han som behövs för att vara en konstnär även om han är en talangfull målare med egen ton som svischar ihop akvareller med landskap, kreatur och gamla fogade broar på landsbygden med mycket kraft, form och färg.
Vi kommer att prata om skillnaden mellan oss glada, kanske begåvade amatörer, och de professionella etablerade konstnärerna.
Kistalight funderar och smuttar på Baron Ricasolis box (låda med vin) från fagra Toscana, knaprar på ost och är inte helt fokuserad i det intressanta samtalet.
- Kanske gick samtalet ungefär så här.
En konstnär, en filmare, en författare eller möjligen en musiker har inget val säger vi.
Hans eller hennes uppgift är inte bara att skapa något vackert eller dekorativt.
Här gäller att hela en värld, att återskapa, revanschera, erövra, skapa mer än en yta, få kärlek, läka gamla trauman och kanske hitta ett ursprungligt behov att berätta historier om det så är i färg och form eller i ord.
Plus, mycket viktigt, finna ett uttryck för sitt ego.
Eller också är det helt enkelt ett sätt att stå ut med tillvaron.
- Då förstås en ganska romantisk syn på konsten och konstnären!
Konstnär eller ej så tycker vi att vår vän Olle skapat ett riktigt konstverk - se ovan med färg form och rörelse.
- Om så tavlan står på högkant!
- Är inte all konst en form av att stå på huvudet
undrar vi på Kistalight?
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om konst:
©Thommy Sjöberg