Saturday, January 17, 2009

Bruno K. Öijer revisited


Gesten den lätt knutna näven och pendelrörelsen när Bruno K Öijer avslutar en dikt.
Där satt den. En poesins tennisspelare!

Så få
/_ _ _ /
Varje kväll någonstans
glider ett biografdraperi upp
och filmens första replik kommer
som en befrielse

if they move, kill `em!
Bruno K. Öijer

Såg reprisen från Mosebacke och Södra Teatern – måste skynda till Akademibokhandeln i Kista och köpa Bruno K Öijers senaste diktsamling Svart som silver.
Vet att mina barn redan läst den!
På Kistalight har vi alltid varit ett fan av Bruno.
 I vår ungdom har vi rent av träffat honom!
Mysko tillställning!
Så här gick det till!
Någon gång på 70-talet, jag och ungdomskompisen Leffe K är ute och svirar i Gamla Stan, hamnar på uteservering typ något kvarter bortom Börshuset.
Där; detaljerna är något dimmiga, finns massor av stolar och bord, nästan alla gäster har gått hem.
Det är i en timme när inga mödrar önskar att deras söner och döttrar ska vara ute på Stan!
Av någon anledning, diffust varför, sitter jag och kompisen Leffe K och en något bedagad äldre dam (typ nästan 40 bast) i en stor poet hatt, hel del smink, tunn schal slängd över axeln, en lågmäld ung Bruno K och den vildsinte Congaspelaren och musicalartisten wild Bill vid ett cafébord. Vår musician och hippie, wild Bill, hade till och med medverkat i Hair under flower power-åren och var gift med en begåvad skådespelerska.
Wild Bill smörar för Bruno K.
Fantastiskt det där att du delar ut ditt litterära pris som 1-kronor i tunnelbanan säger han!

Leffe K och jag nickar instämmande osäkert varför eftersom vi är arbetargrabbar och tycker att alla sekiner, inkomster så väl som stipendier, ska man vara varsam och sparsam med!
Bruno K. säger ingenting, hm…hm, men tycks vara gullig mot damen i den stora poethatten.
Wild Bill fattar agg mot damen i poethatten!
Dunkelt varför?
Wild Bill tuggar fradga, utkastar okvädinsord mot damen i den stora poethatten, sminket rinner och hennes ögon tåras.
Jag och min ungdomskompis Leffe Karlsson säger ingenting, Bruno K. säger hm…hm och den äldre damen med poethatten gråter och sminket droppar.
Plötsligt börjar wild Bill, vår congakille, kasta stolar omkring sig och skjuta bordet framför sig oklart varför men stolarna far genom luften och damen med poethatten skriker och vi, Leffe K och jag, får kalla fötter och bråttom hem.
Detta skedde som sagt i en timme när inga mödrar önskar att deras söner ska vara ute på Stan tillsammans med vilda congaspelare och för hårt sminkade äldre damer med stora poethattar som skapar tumult hos unga herrar.
Än i dag undrar jag över dessa stolar!
Varför for dom genom luften?
Egentligen!
Andra bloggar om tennis: Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Bruno K. Öijer
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

7 Comments:

Blogger LarsThommy said...

Bloggens rubrik borde kanske vara: Wild Bill revisited

9:56 AM  
Anonymous linnea said...

Bob Dylan :D

2:40 AM  
Blogger LarsThommy said...

Just D!

1:33 PM  
Anonymous Thommy said...

Bruno K Revisited!
Absolut sann i en dimmig konstnärlig mening.
Jämför debatten i bloggvärlden de senaste dagarna om vad som är sant och falskt!

5:24 AM  
Blogger Love Sjöberg said...

Underbart..sena nätter och skumma karaktärer...tyvärr så finns det bara broilers och dockor om du går ut i dagens Stockholm..eller så har jag inte lokaliserat de här ställena...

7:08 AM  
Blogger LarsThommy said...

Finns säkert även profiler i dag i Stockholms svarta natt.
Möjligen är det också så att karaktärerna ovan filtrerats i tillvarons torrtumlare och förstärkts genom att beskådas med tillbakablickandets skumögda glasögon!!!!!!

7:34 AM  
Anonymous Evelina said...

Tjoho!
Har precis köpt biljett för att se Bruno K Öijer häruppe:-}
Vem sa att inget händer i Norrland!

11:40 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home