Wednesday, January 27, 2021

Kistalight Minns Lars Norén

I dag minns vi Lars Norén med hjälp av Miles Davis och några gamla bloggar.
Kistalight bäddar in Miles Davis tolkning av Time after Time
Vill man fördjupa sina kunskaper om Miles Davis - läs Självbiografin, en föregångare i genren som inte väjer för något när det gäller uppriktighet, 
Men också en spännande skildring av Miles tankar när det gäller musik, artisteri, konst och människor han mött, dessutom en fulländad uppvisning i konsten att använda ett visst four letter word!
Coolast av dem alla! 

Spela inte vad som är! 
Spela vad som inte är! (Miles Davis)

Undrar om det inte skulle kunna gälla Lars Noréns Dagböcker också? 
Har inte Lars Norén haft samma teknik, närmande, till sina texter som Miles Davis till sin musik. Han, Lars Norén, skriver sig fram, prövar och skriver om tills han når nya höjder, spännande rytm i texten och musikaliska toner i ordvalet, där han finner sin egen (inre) värld. Kistalight blev väldigt berörd av Lars Noréns dramer från 1980-talet Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. 
Vilka poetiska titlar med diktrader från Erik Johan Stagnelius Vän i Förödelsens Stund!  
Dramer där miljön är hämtat från ett landsortshotell i Skåne. Där Lars Noren skapar ett eget poetiskt universum för en beatgeneration. Ett dramapoem om en mycket dysfunktionell familj.  
 Lars Noréns lyriska dramer såg vi i kritikerrosade TV-uppsättningar liksom vi senare såg ... Som Löven i Vallombrosa. En TV-pjäs i Tjechovs anda och med ett mer lättsamt handlag. 
I Vallombrosa finns också ett annat av Lars Noréns poetiska universum, sommarstället, där släkt och vänner ska samsas under några sommardagar, med alla sina olösta konflikter och förväntningar.  
I Vallombrosa vimlar det av personer,  som är skrivande människor, ständigt plitar de ned sina anteckningar, iakttar och samtalar. Visst är de skrivande människor på olika nivåer och status men temat är kreativitet parat med livslögner och finns det inte också en antecknande SO-lärare i gänget. 
En dramakomedi som gjorde Kistalight riktigt munter till sinnet!
Ho ... ho, en So-lärare på Lars Noréns sommarställe!

Annars är ett av de stora dramerna Och Ge Oss Skuggorna, pjäsen om Eugene O´Neill och hans familj, som gjort ett starkt intryck på oss och som vi sett ett antal gånger både på Dramaten och i TV-uppsättning. Ett pjäs som är en fortsättning och poetisk kommentar (dialog) till Eugene O´Neills stora drama Lång Dags Färd mot Natt.
Tonen och känslan i Lång Dags Färd mot Natt är lite av spel på hemmaplan för Kistalight!
Lars Norén är i Och ge oss Skuggorna en andlig nära släkting till Eugene O´Neill och ger karaktärerna i dramat ett fortsatt liv och en ålderdom. 

Ljuset i augusti på Norra Öland

Skrivövning a la Lars Norén, Fragment från 2015

Naturen andas ut på Norra Öland efter sommarens regn och nyckfulla väder!
Mild sydost - plötsligt är den här vår Ölandssol!
Leende små gårdar mellan Mellböda och Högby, ölänningar (the real ones) tittar ut ur sina stugor, småfåglarna flyttar söderut, björnbären mognar på våra hemliga ställen, abborren nappar vid piren i Grankullavik, trafiken blir mer uthärdlig på väg 136
 när husbilarna blir allt glesare i trafikströmmen och Systembolaget stänger för sommaren i Löttorp.
Det blir rea på reorna i bodarna i Byxelkrok, grillröken från sommarverandorna har flytt sin kos och vattnet i duschen får normalt tryck på eftermiddagen när Böda Sands solbadare åkt hem till stan och Lyckesands nudister fått på sig sina textilier.
 De sista ölandsgubbarna är plockade utanför Färjestaden,  i Kalmarsund ser den sena Gotlandsfärjan ut som ett flytande tivoli i ljus, stjärnhimlen ligger som ett täcke över vår solveranda i Ölandsnatten och Karlavagnen hänger snett över Sjögrens lindar.  
Men se upp med allas vår Värdegrund Stig, Ethical Joe, som ständigt vill närma sig sina grannar genom att utmana regelverket (omätligt behov där)  när det gäller Friggebodar, förråd, sandlådor och deras placering längs sin tomtgräns!
  Visst har Lars Norén bokat en plats på en av Silverstrands sista bussar innan skolstart för färd mot Stockholm och  Kistalight borstar av sina Blue Suede Shoes, milt, inför höstens okända äventyr.



Fragment... Lars Norén tycks skymta på rastplatsen i Ringarrum där bussen från Silverstrand stannar till på vägen mot Stockholm, bland tonåringar som läser av sina mobiler, tanter (lärarinnor på väg mot skolstart) som mumsar på medhavd matsäck och snackiga panschisar, knappar han i sin iPhone på någon personakt 2+2=4?, så ensam som bara en uppkopplad dramatiker kan vara... 

Kistalight said...

Naturligtvis eller åtminstone troligtvis håller inte Lars Norén till på Norra Öland, än mindre tar han Silverstrands eminenta buss för att komma hem till Stockholm.
Sveriges mest framgångsrika dramatiker väljer förstås ett mer statusfyllt sommarviste.
Får man anta!
Nej Lars Norén får förstås representera en tung metafor för sommaren, umgänge och familjeliv på sommartorpet.
I vilken ton får ni läsare själv avgöra!
God fortsättning på sommaren!

Undrar om inte Lars Norén diggade John Coltrane mer än Miles Davis, blir varmare toner då med Coltranes sax, både tenor och sopran, än med Miles coola trumpetlir (swinging that fucking horn). Cim chim cheree, sönderbrutna och sökande toner, från tiden för albumet A Love Supreme av John Coltrane. Ett album Kistalight upptäckte när jag var målarlärling och under många timmar fann ett eget rum på Haninge Bibliotek i Handen, lyssnade på musik och läste massor av böcker om nyskapande konstnärer från det moderna genombrottet (Tour de Monet Voch försökte mig på Sartre med studier av både Äcklet, Muren och Frihetens Vägar. Se  Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga!

.

© Thommy Sjöberg

3 comments:

Kistalight said...

Här ett äldre inlägg från Kistalight om Lars Norén:

Kistalight, Lars Norén, Skrivövning, från 20008

Såg Lars Norén här om dagen när jag kom cyklande.
På Tegnergatan i Vasastan!
Han bar på en plastpåse typ ICA-kasse. Såg inte alls så där ömtåligt hudlös ut som han kan göra i tv-soffan.
En iakttagare med ett godmodig leende.
Du vet som när man känner igen någon med viss fördröjning.
Var inte det där Birgittas pappa i klass 9 A? (Tänker lärare på fritiden)
Det är ju Lars Norén! (Ser man något senare)
Han kanske var på inspirationspromenad a la Strindberg.
Kommer underfund med vem som är fienden!
Kul att pröva på några elakheter a la dagbok Norén från Kistalight.

Den där recensenten på Den Stora draken han är ungefär lika begåvad i det han skriver som en myra som pissar!
Skulle man räta ut hjärnvindlingarna på honom skulle det inte ens räcka till en livrem åt den pissmyran!

Den där borgarfjanten till babianhona som skriver krönikor på Den Stora Draken hon tjattrar ut sina gemenheter och sina infama läten som vore det Apberget på Skansen.
Nä kasta några jordnötter och en banan till käringen.
Bättre det än Noréns dagbok som hon i alla fall inte förstår sig på!

Tror vi stoppar där med invektiv från Kistalight - nog nu med inspiration från Lars Noréns dagbok .
Inte så lyckat (lågt) inlägg kanske men vad gör man inte för att pröva lite inkännande med en stor författare!

På Kistalight tycker vi oss ana en undertext till kritiken av Lars Noréns dagbok och tidigare till debatten om Maja Lundgrens Myggor och Tigrar. DN till exempel skriver om bloggprosa, sms-språk och Big Brother moral.
Kan ligga mycket i den kritiken!
En sak är dock säker att genom den digitala media-revolutionen som pågår för fullt har en väsentlig maktförskjutning ägt rum. I dag kan vem som helst med ganska enkla medel nå ut med sina texter, sin musik eller sina bilder och filmer.
Omedveten besvikelse från de etablerade media över den utvecklingen?!
Klart att allt inte blir bra då men recensenter, krönikörer, tidningsägare och bokförlag har inte mer monopol och total makt när det gäller det tryckta ordet och yttrandefriheten.
Bravo! Det gillar vi skarpt på Kistalight!

Kistalight bekänner said...

Kistalight har inte läst Lars Noréns Dagböcker.
Bara utdrag!
Kan ju vara förmätet, väl anspråksfullt, att ha åsikter om dem, men vi tror att Miles Davis självbiografi kan ha varit en stor inspiration för många i självbiografigenren som riktigt vill lyfta på alla stenarna till den egna verkligheten!
Så undrar vi om inte Lars Norén föredrar John Coltrane framför Miles?
Blir en varmare ton i så fall!

Kistalight said...

Kistalight Minneskonstnär said...

Minnet är en bedräglig konstart. Hjärnan blandar ihop fakta och minnesbilder i en syntes som inte alltid är relevant i (för) verkligheten säger vi på Kistalight efter att ha sett Anders Hansens avsnitt om minnet i hans TV-serie om hjärnan.
Undrar om inte läraren i Lars Noréns TV-pjäs Som Löven i Vallombrosa var historielärare och bara nästan SO-lärare!