Kistalight Minns Lars Norén

I dag minns vi Lars Norén med hjälp av Miles Davis och några gamla bloggar.

Kistalight bäddar in Miles Davis tolkning av Time after Time

Vill man fördjupa sina kunskaper om Miles Davis - läs Självbiografin, en föregångare i genren som inte väjer för något när det gäller uppriktighet, 

Men också en spännande skildring av Miles tankar när det gäller musik, artisteri, konst och människor han mött, dessutom en fulländad uppvisning i konsten att använda ett visst four letter word!

Coolast av dem alla! 

Spela inte vad som är! 

Spela vad som inte är! (Miles Davis)

Undrar om det inte skulle kunna gälla Lars Noréns Dagböcker också? 

Har inte Lars Norén haft samma teknik, närmande, till sina texter som Miles Davis till sin musik. Han, Lars Norén, skriver sig fram, prövar och skriver om tills han når nya höjder, spännande rytm i texten och musikaliska toner i ordvalet, där han finner sin egen (inre) värld. Kistalight blev väldigt berörd av Lars Noréns dramer från 1980-talet Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. 

Vilka poetiska titlar med diktrader från Erik Johan Stagnelius Vän i Förödelsens Stund!  

Dramer där miljön är hämtat från ett landsortshotell i Skåne. Där Lars Noren skapar ett eget poetiskt universum för en beatgeneration. Ett dramapoem om en mycket dysfunktionell familj.  

 Lars Noréns lyriska dramer såg vi i kritikerrosade TV-uppsättningar liksom vi senare såg ... Som Löven i Vallombrosa. En TV-pjäs i Tjechovs anda och med ett mer lättsamt handlag. 

I Vallombrosa finns också ett annat av Lars Noréns poetiska universum, sommarstället, där släkt och vänner ska samsas under några sommardagar, med alla sina olösta konflikter och förväntningar.  

I Vallombrosa vimlar det av personer,  som är skrivande människor, ständigt plitar de ned sina anteckningar, iakttar och samtalar. Visst är de skrivande människor på olika nivåer och status men temat är kreativitet parat med livslögner och finns det inte också en antecknande SO-lärare i gänget. 

En dramakomedi som gjorde Kistalight riktigt munter till sinnet!

Ho ... ho, en So-lärare på Lars Noréns sommarställe!

Annars är ett av de stora dramerna Och Ge Oss Skuggorna, pjäsen om Eugene O´Neill och hans familj, som gjort ett starkt intryck på oss och som vi sett ett antal gånger både på Dramaten och i TV-uppsättning. Ett pjäs som är en fortsättning och poetisk kommentar (dialog) till Eugene O´Neills stora drama Lång Dags Färd mot Natt.

Tonen och känslan i Lång Dags Färd mot Natt är lite av spel på hemmaplan för Kistalight!

Lars Norén är i Och ge oss Skuggorna en andlig nära släkting till Eugene O´Neill och ger karaktärerna i dramat ett fortsatt liv och en ålderdom. 

Ljuset i augusti på Norra Öland

Skrivövning a la Lars Norén, Fragment från 2015

Naturen andas ut på Norra Öland efter sommarens regn och nyckfulla väder!
Mild sydost - plötsligt är den här vår Ölandssol!
Leende små gårdar mellan Mellböda och Högby, ölänningar (the real ones) tittar ut ur sina stugor, småfåglarna flyttar söderut, björnbären mognar på våra hemliga ställen, abborren nappar vid piren i Grankullavik, trafiken blir mer uthärdlig på väg 136

 när husbilarna blir allt glesare i trafikströmmen och Systembolaget stänger för sommaren i Löttorp.

Det blir rea på reorna i bodarna i Byxelkrok, grillröken från sommarverandorna har flytt sin kos och vattnet i duschen får normalt tryck på eftermiddagen när Böda Sands solbadare åkt hem till stan och Lyckesands nudister fått på sig sina textilier.
 De sista ölandsgubbarna är plockade utanför Färjestaden,  i Kalmarsund ser den sena Gotlandsfärjan ut som ett flytande tivoli i ljus, stjärnhimlen ligger som ett täcke över vår solveranda i Ölandsnatten och Karlavagnen hänger snett över Sjögrens lindar.  
Men se upp med allas vår Värdegrund Stig, Ethical Joe, som ständigt vill närma sig sina grannar genom att utmana regelverket (omätligt behov där)  när det gäller Friggebodar, förråd, sandlådor och deras placering längs sin tomtgräns!
  Visst har Lars Norén bokat en plats på en av Silverstrands sista bussar innan skolstart för färd mot Stockholm och  Kistalight borstar av sina Blue Suede Shoes, milt, inför höstens okända äventyr.

Fragment... Lars Norén tycks skymta på rastplatsen i Ringarrum där bussen från Silverstrand stannar till på vägen mot Stockholm, bland tonåringar som läser av sina mobiler, tanter (lärarinnor på väg mot skolstart) som mumsar på medhavd matsäck och snackiga panschisar, knappar han i sin iPhone på någon personakt 2+2=4?, så ensam som bara en uppkopplad dramatiker kan vara... 

Kistalight said...

Naturligtvis eller åtminstone troligtvis håller inte Lars Norén till på Norra Öland, än mindre tar han Silverstrands eminenta buss för att komma hem till Stockholm.
Sveriges mest framgångsrika dramatiker väljer förstås ett mer statusfyllt sommarviste.
Får man anta!
Nej Lars Norén får förstås representera en tung metafor för sommaren, umgänge och familjeliv på sommartorpet.
I vilken ton får ni läsare själv avgöra!
God fortsättning på sommaren!

Undrar om inte Lars Norén diggade John Coltrane mer än Miles Davis, blir varmare toner då med Coltranes sax, både tenor och sopran, än med Miles coola trumpetlir (swinging that fucking horn). Cim chim cheree, sönderbrutna och sökande toner, från tiden för albumet A Love Supreme av John Coltrane. Ett album Kistalight upptäckte när jag var målarlärling och under många timmar fann ett eget rum på Haninge Bibliotek i Handen, lyssnade på musik och läste massor av böcker om nyskapande konstnärer från det moderna genombrottet (Tour de Monet V) och försökte mig på Sartre med studier av både Äcklet, Muren och Frihetens Vägar. Se  Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga!

.

© Thommy Sjöberg