Tranströmer - Nobelpriset till en Söderkis

Tranströmer i Kista! Kistalight vädrar sin Tranströmersamling på täppan framför höstastrarna vid Gläntan i Kista. Bild Thommy Sjöberg Klicka gärna på bilden!

Grattis Tomas, grattis världen, grattis Sverige, grattis Västerås, grattis Stockholm, grattis Runmarö och grattis Södermalm!
– Har en Söderkis någonsin tidigare vunnit ett Nobelpris?
Grattis Folkungagatan, grattis Katarina norra och grattis Södra latin! Hur många plugg på Kungsholmen, Östermalm eller för den delen vilken förortsskola som helst kan stoltsera med en Nobelpristagare bland sina elever!
... tog mig uppför Götgatan - med Hansson & Bruce bokhandel - svängde till vänster in på Högbergsgatan och där stod varje vintermorgon en häst och tuggade halm ur en påse. En bryggarhäst, en stor ångande ardenner. / _ _ _ /  Jag rusade in på skolgården ungefär när ringklockorna bjällrade för morgonandakt. (Från Minnena ser mig)

 Kistalight upptäcker när vi  vädrar vår Tranströmersamling hur inspirerade och påverkade vi är av hans texter och poetiska världsbild och livsstil. (En stor författare i en alldeles vanlig killes kropp)!
- Åkte vi inte till Brügge  efter att ha läst Det vilda torget och tjusats av dikten Carillon och läste om hur klockspelets toner rullar ut över Flandern!
- Blev inte Sanningsbarriären, vår första Tranströmerbok, med sina prosadikter en förebild? Prosadikten Funchal ett lyriskt resereportage som fick oss att besöka Madeira!

 En skugga står i sin rykande hytt och steker två fiskar enligt ett gammalt recept från Atlantis, små explosioner av vitlök, olja som rinner på tomatskivorna. Varje tugga säger att oceanerna vill oss väl, ett nynnande från djupen.

 Tomas Tranströmer är den enda poet där vi riktigt säkert vet att vi läst hela hans verk vid flera tillfällen. Senast i somras läste vi om hans Östersjöar, en favorit, efter att vi besökt Kuriska näset.

 Vinden går i tallskogen. Det susar tungt och lätt,
Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen är man
 ute på öppna sjön.

Att haikudikter är en form som passar Tomas Tranströmer (kort, koncentrerat och med överraskande bilder) efter hans stroke på 90-talet är inte så konstigt. En form som vi även gärna, inspirerade av Tomas kanske, använder på Kistalight när vi vill förtäta en reseskildring som senast i  Kuriska näset – Haiku Light.

Klart vi ska ha med den obligatoriska favoritdikten!
Det finns så många!
Kistalight väljer helt enkelt den dikt vi läste för eleverna i fredags när vi pratade och berättade om Tranströmer.
Pedagogisk, bra, enkel, visar så mycket av Tranströmers oväntade bildspråk och musikalitet.

                                                       Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, likt en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
                          svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                           högt över trädet.
                                                           (Ur debutsamlingen 17 dikter)

Eleverna hänger med uppfattar både poesin och bilderna men någon undrar vad spiltor är för något!
Tjej förklarar att det är små boxar som hästar står uppställda i när de inte är ute och travar eller betar i hagen.
Så det så!

PS I ärligheten namn är det ingen idyll Tomas Tranströmer målar upp från sin barndoms folkskola Katarina norra och sin ungdoms läroverk Norra Latin mer Ingmar Bergman och stämning av filmen Hets, som för övrigt spelades in under hans år på skolan, än idylliserande och idealiserande av läraren a la Harry Martinsson i Nässlorna blomma. Om detta kan man läsa i Tomas Tranströmer Minnena ser mig!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om Tomas Tranströmer
Andra bloggar om litteratur
Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur

©Thommy Sjöberg