Sunday, November 26, 2006

Kanon på Kulturhuset


Kanon på Kulturhuset
Veckan som var…
Onsdag kväll, Kistalight på kulturutflykt, publiktryck på Kulturhusets internationella författarafton. Trycket gör att föreställningen flyttas ned till en av hörsalarna från Café Panorama. Kö till vinserveringen, feststämning – tar ett glas vitt medan jag kikar på litteraturen som säljs dagen till ära. Bestämmer mig för The Deleted World. En kondenserad diktsamling där den skotske poeten Robin Robertson, en av kvällens huvudaktörer, har översatt och skapat 15 kända Tranströmerdikter i en lyrisk rytmisk engelsk språkdräkt.
Robertson inleder aftonen med dikter från sin samling Swithering där finns hyllningar, nåja, reminiscenser från Strindberg och tacksamhet till den svenska översättaren Karin Altenberg.
Blicken och tillslaget i Tranströmers poesi får vi uppleva när Krister Henriksson växelläser Tranströmers poesi med Robin Robertson.
- Man läser, gör tolkningar, ur Robin Robertsons Deleted World.
Henriksson för kvällen, som en blid litteraturprofessor, lyfter fram det berättande draget i Tranströmers dikter – en bard berättar om språket bortom orden. Robertson å sin sida visar på musikaliteten och rytmen i Tranströmers poesi. De brittiska tolkningarna får det att sjunga och Henrikssons svenska tolkningarna lockar fram bråddjup.
Här väljer vi den engelska versionen av;

Black postcards
I
The calender is full but the future is blank.
The wire humes the folk-tune of some forgotten land.
Snow-fall on the lead still sea. Shadows
scrabble on the pier.
II
In the middle of life, death comes
To take your measurements. The visit
is forgotten and life goes on. But the suit
is being sewn on the sly.

Tomas Tranströmer avslutar kvällen med två musikstycken för en hand och får stående ovationer tillsammans med Henriksson och Robertson. Ovationer som aldrig riktigt vill ta slut.
Medan vi fikar i Teaterbaren efter den magiska föreställningen, Kistalight utsände och två kompisar från ungdomen, pratar v i om gamla tider, 70-talet, och The Bands gitarrist, namne till kvällens poet.
- Oh tro det eller ej i högtalarna hörs The Bands gamla klassiker The Weight av Robbie Robertson och framför oss minns vi bilden av Tomas Tranströmer framför pianot.
Håret på skaft, ett roat och kanske något förskräckt leende.
- Vad har jag nu ställt till med?

1 Comments:

Anonymous Tomas said...

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.

1:46 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home