Saturday, April 07, 2007

Darling Light

- Det här Thommy är det bästa So-arbete du någonsin fått.
- Upptäckt att en gammal elev har blivit filmstjärna. Repliken ovan är hämtad från Michelle Meadow, vid inlämning av So-häfte, från typ mitten av 90-talet. Nu är hon känd som nollställd bratbrud, Eva, från Stureplan i filmen Darling.
- Måste bara se filmen innan den försvinner från repertoaren på biograferna.
Ser filmen passande nog på Långfredagen.
Regissören Johan Kling har hittat en fin ton till sin film. Filmen är en poetisk berättelse om två ensamma själar, Bernhard och Eva. Den ena ung och bortskämd, den andra gammal och hunsad, den unga totalt nollställd och den gamla ursäktande och pratande, båda på något sätt hudlösa, hjälplösa och på fall i samhället.
- Lustigt nog blir Mc Donalds räddningen. Här finns det plats för en 60+are som blivit friställd som ingenjör och en bratbrud som behöver bli vuxen. I Evas fall blir det dock en kort sejour med några dråpliga repliker. Hon får i uppgift att torka rent kring fritösen.
- Har ni inte personal som kan göra det här?
- Det är du som är personal!
Ändå är det i scenerna på Mc Donalds som filmen har sin värme. Från en arbetsplats långt från "Stureplan" växer en kontakt mellan Eva och Bernhard fram. Här finns medmänsklighet och bratbruden Eva ser riktigt söt ut i sin Mc Donaldsuniform och får en klädsam ödmjukhet.
Dialogen och scenerna från arbetslivet i Darling varvas med nattliga bilder i fågelperspektiv av Stockholm – är det månne från Mosebacke, nattbussar i regn, våt asfalt, ensamma människor på väg. När Evas och Bernhards vägar skilts åt sker ett möte.
Han i SL-buss och hon i stadsjeep. Genom fönstren vinkar de till varandra. Han glatt och hon något dröjande men med ett uppsprickande leende. Troligen det enda leendet i Darling från hennes sida.
- Tar regissören Johan Kling tempen på samtiden?
Hur som helst här finns en ton som känns äkta. En klockren stockholmsskildring och en dialog där replikerna är nyanserade och aldrig överarbetade.
På blå tåget hem till Kista frågar vi oss när vi precis passerar Kistaskrapan, för dagen blygrå i sin framtoning.
- Skulle vi själva ta ett jobb på Mc Donalds om vi blev arbetslösa?
- Troligen klarar vi oss men efter ett visst funderande – tror det.
- Det är bara bita ihop. Just i dag har jag ont i axeln, för mycket tennis, men annars så – ta en magnecyl och svinga stekspaden bland burgarna.
Förresten skulle jag börja odla mustasch då och blogga direkt från fritösen under pseudonymen Max.
- Kul med elever som blir filmstjärnor!
- I typ riktigt bra samtida film.
Andra bloggar om Darling:
Copyright Thommy Sjöberg

1 comment:

Thommy Kistalight said...

Bernhard roll i Darling beskrivs mest som ett fall nedåt i samhället men frågan är om man inte ska uppfatta honom mer som en vardagshjälte.
60+ are som nöter vidare när omständigheterna går honom emot men visst slutscenerna, på undantag hos dottern, är hjärtskärande.