Saturday, December 10, 2005

Dostojevskij i Kista kyrka

Hej Ulla!
I dag Nobeldagen, massor av briljanta tal och intervjuer och förstås fest från tv-sändningarna i Blå hallen i Stockholms stadshus. Härom kvällen Harold Pinters sylvassa Nobelföreläsning i sändning från tvstudio i London.
- Skarpt säger vi på Kistalight

Dostojevskij i Kista kyrka
I veckan som var hamnade vi på författarbesök i kryptan i Kista kyrka, den fina lilla arenateatern. Ove Wikström religionshistorikern och dito psykologen var på besök. Fjodor Michailov Dostojevskij den sjätte evangelisten är ämnet för dagen. Förutom våra fyra evangelister räknar Wikström med Johannes Sebastian Bach som den femte evangelisten. I Matteuspassionen finner han den musikaliska tolkningen av evangeliernas känslor och hos Dostojevskij, den sjätte evangelisten, finner han den litterära uttolkningen av evangelierna och då speciellt med de stora romanerna Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov.
Wikström delar in Dostojevskijs liv i tre faser i sin föreläsning.
1) 1821 – 1849 ungdom, ateism och nihilism, en period som innehåller den hyllade debuten Arma människor och Dubbelgångaren som pekar framåt mot de stora romanerna med sina själsligt psykologiskt inträngande porträtt. Den första fasen avslutas med Dostojevskijs fängslande och skenavrättning i S.t Petersburg 1849.
2) 1849 – 1859 är han straffånge i Sibirien. De fyra första åren i Omsk med fotboja och med Nya testamentet som enda läsning. De återstående i Semapalatinsk under friare förhållanden men nu med en mer from och kristen livshållning.
3) Från 1859 är Dostojevskij tillbaka i S:t Petersburg. Det är tid för de stora romanerna. Se ovan! Han ger ut en tidskrift, Tiden, han reser i Europa, han förlorar en dotter, gifter om sig, drabbas av spelmani – i dag skulle man säga spelberoende och 1866 skriver han Brott och straff i Firenze. Skapandet av den febriga heta miljön med vita nätter i S:t Petersburg i Brott och straff skedde alltså i Italien.
Dostojevskij är en polyfon författare. Huvudpersonerna i romanerna får representera olika livshållningar. Ateism, from och kristen, den kluvne och tvivlaren. Allt med syftet att lyfta fram den goda människan. Karaktärerna som Raskolnikov (den kluvne) och Sonja i Brott och straff, Aljosja och Ivan Karamazov i Bröderna Karamazov lever upp till och är allt igenom, till hundra procent, sina karaktärer. Dostojevskijs hjältar, egentligen mer en sorts antihjältar, beskriver ett sorts borderlinetillstånd mellan tro och tvivel.
Upplevelsen av de stora romanerna Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov blir att den religiösa känslan är större än det skeptiska intellektet. Skönheten och det gudomliga ska upplevas med hjärtat och inte intellektet allt enligt ortodoxin och Ove Wikström. Dostojevskij låter läsaren ta ställning, "gud är outgrundlig", och Dostojevskij är en kristen "antifundamentalist" och Dostojevskij får en roll som ikonerna. Läsaren dras in i bilden. Den som ser blir sedd. Ove Ekström avslutar sin varma och kunniga föreläsning med att besvara åhörarnas frågor om bilder (ikoner) - mina och passar på att citera Tranströmers Romanska bågar.
- Kanske talar Tranströmer tröstande till Dostojevskijs antihjältar och alla andra tvivlare.

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt


©Thommy Sjöberg

2 comments:

Anonymous said...

Brott och straff och Idioten läste jag när jag var ung. Bra böcker, fint gestaltat om själens rörelser och psykologi.
Dessa Dostojevskijs borderliner-personligheter som befolkar romanerna. Men även då hade jag svårt att så där till hundra procent identfiera mig med hans hjältar. Visst tvivlade man en del, visst kunde man känna sig både lite from och som en nihilist men som läsare värjde man sig mot det där totala uppgåendet i en karaktär så var det även med kommunismen. Visst flörtade man en del med läran men det var svårt med bokstavstron.
- Just att man värjer sig mot Dostojevsijs totala karaktärer ser jag som att hans romaner lever ännu i dag och som läsare för man en dialog över tiden med dem.

Kistalight said...

Tjoho för detta inlägg!
Glatt överraskad läser jag det här drygt 13 år senare i samband med läsning av Elif Batumans Besatta.
Blir förvånad över insikten i Dosojevskij referatet från Kista Kyrka.