Thursday, February 28, 2019

Besatta Elif Batuman Light

Roligt omslag till den svenska versionen av Elif Batumans Besatta med undertexten Äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Bild från Elif Batumans blogg.

Baksidans text är inte sämre.
Om du bara ska läsa en bok om konferensplanering, Isaac Babel, Lev Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet - DET HÄR ÄR BOKEN FÖR DIG!!!

Trevlig ny bekantskap!
Elif ung rolig doktor i litteratur som skriver fina reseskildringar med kul oväntade vändningar. Ofta är det de stora ryssarna inom litteraturen som är i centrum; Tolstoj, Dostojevskij, Tjechov, Babel, Pusjkin och Gogol. Ett av bokens mest dråpliga kapitel handlar om en litteraturkonferens på Tolstojs gods Jasnaja Poljana, i dag museum och center för Tolstojstudier.
Elif föreslår sin handledare på Stanford när hon söker resestipendium för sagda konferens att hon ska hålla ett tal, skriva en vetenskaplig uppsats, över ämnet Dog Tolstoj en naturlig död eller blev han mördad? En kriminalteknisk undersökning!
Du är sannerligen min mest underhållande student! Tolstoj mördad! Ha...ha... ha! Karln var 82 år gammal och hade drabbats av stroke flera gånger.
I en Tolstoj outfit, träningsbyxor, flanellskjorta och flip-flops, Elifs resväska har missats av AeroFlot och hon har inget ombyte, så håller Elif så småningom sin föreläsning som kom att handla om jämförelser mellan Alice i Underlandet och Anna Karenina. Kunde Tolstoj ha inspirerats av Caroll Lewis Alice när han skapade sin karaktär Anna Karenina i sin stora roman? Frågeställningar som väcker motstånd  hos de andra Tolstoj-kännarna på konferensen. En av dem har hittat en daterad Alice i Underlandet från 1893 i Tolstojs bibliotek som är tillägnad hans dotter Sasja som föddes 1884 medan  Anna Karenina började skrivas redan 1873.
Bild från New Yorker maj 16, varken spelare eller fotograf, förutom Tolstoj, är identifierade. Troligen är fotot taget av Tolstojs fru Sophia men är inte daterat. Bilden är upptäckt från en tweet av Elif Batuman även hon skribent för tidskriften N Y. 

En professor från Yale håller ett anförande om tennis och Tolstojs negativa bild av den vita sporten. I Anna Karenina låter han Anna och Vronskij slå fåfängt mot den lilla bollen, balanserande på randen av en bottenlös andlig och moralisk avgrund. Vid 68 års ålder får Tolstoj tennislektioner och blir omgående besatt av att spela. Tre timmar om dagen spelar han sommaren igenom, släkt och vänner får turas om att möta honom. Tennisbanan kan man se om man tittar in på Jasnaja Poljana hemsida,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jasnaja_Poljana banan skymtar i gamla filmer därifrån.
Kul tycker Kistalight att en av världslitteraturen största original blev en verklig tennis fan i mogen ålder!
Elif  Batuman är inte bara litteraturforskare utan också språkstudent vilket för henne till Uzbekistan och Samarkand. Bild från Samarkand

 I tre kapitel i Besatta, Sommar i Samarkand, får vi följa hennes äventyr i den gamla staden vid Sidenvägen. Elif får utrymme för sin humor när hon ska studera uzbekiska. Ett språk som ursprungligen är en av många turkiska dialekter men som upphöjdes under först den ryska expansionen (tsarerna) och sedan under Sovjettiden till ett skriftspråk som skrevs med kyrilska bokstäver. Turerna kring uzbekiskans framväxt från dialekt till skriftspråk genomgick många absurda vändningar under Sovjettiden så typiska för Stalintidens ideologiska kartrering av verkligheten.
Kartan eller landskapet?
Visioner eller verklighet?
Att studera uzbekisk litteratur i Samarkand var som att vara en gestalt i en Borgesnovell som studerar en litteratur uppdiktad av ett hemligt akademiskt sällskap skriver Elif.
Vid tiden för det ryska angreppet fanns det två typer av författare, aristokraterna som älskar kvinnor, natur och kungar och så fanns det sovjetpolitruker som älskade lera och förkylningar.
Elif Batumans studier och kärlek (besatthet) till den ryska litteraturen får henne att inte bara skriva reseskildringar från Samarkand och Tolstojs Jasnaja Poljana (20 mil sydväst från Moskva) utan även hitta vägen till Tjechovs gods, besöka S.t Petersburg om vintern (kapitlet Ett ishotell), besöka ungdomsläger i Ungern, resa runt i sina föräldrars Turkiet och arrangera konferens om Babel på Stanford universitetet i San Francisco.

Kul bok! Kistalight får nästan lust att bli doktorand i litteratur på äldre dagar! De verkar ha så kul de där "ryska" doktoranderna i sitt umgänge, sina äventyr och sina studier förstås!
Betyg för Besatta, Fem besatta ryska världsförfattare av fem!


©Thommy Sjöberg

Friday, February 22, 2019

Baby It´s Still Cold Outside in S:t Petersburg Putin


Putin flyger med tranor i våtmarker i Sibirien långt från S:t Petersburg. Tranor som är lättledda (präglas lätt av människor) ska här finna den rätta flyttvägen från den Sibiriska tundran och vintern och flyga söderut till värmen.
Vem är då inte bättre ämnad en kamrat Putin för ett sådant uppdrag som surrogatpappa (därför den vita overallen) för de lätt präglade ung-tranorna att finna sin väg.
Ingår i ett större ryskt projekt för att rädda de Sibiriska tranorna, som lär ha en population på mellan 2500 till 3500 individer, och därför är hotad för sin överlevnad.
Elaka tungor säger att det är ett politiskt stuntjobb. 
Det tror inte Kistalight, men det måste ha varit nervöst för kaptenen på (the hangglider), med den viktiga medpassageraren som visar tranorna på sin väg söderut. 
Putin som här om dagen höll sitt årliga tal till den ryska nationen (Duman och rådet) där han lovade bättre tider och hårdare tag emot USA, satsning i kampen mot fattigdomen och mer pengar till barnfamiljer.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Klart vi ska ha med Putin i en berättelse om Sankt Petersburg bördig som han är från staden. Kistalight har läst Masha Gessens Mannen utan ansikte. Tyvärr var det fem år sedan och jag har bara några lätta anteckningar kvar från läsningen.
Vår dotters kille (man) ville gärna låna boken. Kistalight som har så gott om böcker så att utrymmet inte riktigt räcker till ger förstås bort boken.

Har du läst boken frågar jag några veckor senare?
Nä, Putin han förgiftar ju journalister (Anna Politkovskaja - giftförsök).
Ingen kul läsning!


Vladimir Putin växte upp i S:t Petersburg under efterkrigstiden 1950 och 60-tal och enligt Masha Gessen var Putin mer präglad av att vara en streetkid än en välartad medelklasselev i sin skola och i sitt umgänge. Putin var duktig i idrott, sysslade med judo och drömde om att bli spion (sic!) kom i hård konkurrens in på en juristutbildning i Leningrad och tog en examen med inriktning på internationell rätt och antogs till KGB och blev officer där.
Masha Gessen är förstås starkt kritisk (underdrift) mot Putin hon misstror även hans akademiska karriär och hans senare avhandling i nationalekonomi som hon betraktar som en bluff (fusk) uppsats.

It´s someting in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något som lurar bakom kanalerna och vattenspeglingarna?
Eller följer bara Vladimir Putin en traditionell rysk ledarstil om än något nutidsanpassad?
Hur som helst skriver Masha Gessen en utvecklingshistoria om vad som format Putin under Sovjet tiden, när imperiet brakade samman och fram till dagens Ryssland.
Huggsexan när Sovjetstaten och deras allmännyttiga tillgångar ombildades och såldes ut får också sin beskärda del. Putin försnillade, trollade, bort en jättelik livsmedelsleverans från gamla Östtyskland som skulle bytas mot industritillgångar och cash. Putin hade den egenheten till skillnad från andra oligarker som kanske nöjde sig med en tio procent i vinst eller i värsta fall tjugo procent att han skulle ha allt skriver Gessen.
Nåja sedan blev han mer en politisk maktspelare och fick en annan riktning än att bli businessman. 
Visserligen skriver Masha Gessen att Putin är en av Rysslands rikaste personer. Han har inflytande över ekonomiska tillgångar så där bortom all sans och förnuft.
Gessen söker sanningen om Putin i offentliga dokument som böcker, tidningar, vittnesmål och protokoll från utredningar och rättegångar. Det gäller faktiska händelser som ekonomisk svindel, överfall, misshandel, dråp och (gift)mord som det går att följa i den gamla KGB- officerarens fotspår.
Problemet är skulle säkert Leif GW säga att Putin har sopat igen spåren som den gamle KGB:are från Piter som han är. Något Masha Gessen försöker nysta upp med sina källor.
Vilket är problematiskt när den tekniska bevisningen saknas för det blir mer en lång indiciekedja av brott och oegentligheter på hans väg mot karriärens toppar.
En karriär, klassresa, som i sig är helt osannolik!
Möjlig i det maktens tomrum som uppstod efter Sovjetunionens kollaps? 
Bild: Putin och mutti Merkel på årets Vårsalong på Liljevalchs. Visst lever världens ledare i våra folkliga föreställningar! Mutti Merkel som har god hand med gubbarna Putin, Trump (nej inte han) och Macron. Om Putin sa hon speciellt att han lever i sin egen alldeles egna värld när hon försökte diskutera annekteringen av Krim med honom

Eftersom Kistalight har gett bort sin Masha Gessen bok om Putin Mannen utan ansikte kan jag just nu inte kolla hur hon egentligen tänkte apropå Putins personlighet.
Men den ledande tesen var att han, Putin, saknade persona och hans jag var undanglidande  formlöst och konturlöst!
Kort sagt mannen saknar karaktär tycker Masha Gessen!
Mannen utan ansikte!
Inte så konstigt tänker Kistalight!
Måste kosta på att redan i ungdomen fostras till en KGB-officer, gå omkring och vara hemlig jämt, undvika intriger, konspirationer och rentav utrensningar.
Då gäller det att ligga lågt om du ska göra karriär, ha alla hästar hemma, liksom inte synas,ha sina hållhakar och slå till när tillfälle ges!
Spegla sig i makten liksom!
Utvecklas då en narcissistisk personlighet?
Har någon sett en värdegrund?
Måste väl vara den ryska författningen, nationen (nationalism och det ryska imperiet) och den ortodoxa kyrkan.
Den ryska författningen garanterar maktdelning mellan president - regering (Verkställande makt) och duman - Riksdagen och Rådet (lagstiftande makt) och domstolar som är dömande makt.
Men i praktiken är det president Putin som styr. 
Inte lätt med demokrati efter 70 år av Sovjetstyre, marxism-leninism, stalinism, KGB och proletariatets diktatur.
Demokrati måste erövras och är ingen papperskonstruktion eller fernissad Potemkinkuliss!

Tjoho!
Bättre med manipulerad demokrati än ingen demokrati alls?
En inställd spelning är också en spelning som Uffe Lundell säger.

Something in the air!
Det ligger någonting i luften i sankt Peter.

Staden som skapades som en idé och ett projekt i ett deltaland med myggor och dimma på en ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, såg ett tsarvälde falla, fick uppleva en osannolik historisk revolution (egentligen mer en statskupp av bolsjevikerna) där en idélära (marxism-leninism) fick styra landet.
Jämför kartan eller landskapet!
Verklighet eller vision?
Sedan fick folket i Piter genomlida Sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men även glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget (www2), fått sitt namn tillbaka (identitet), blivit berömt (ryktbart) för sina trollfabriker och att det är Putins födelsestad där han startade sin osannolika karriär mot att bli en mycket rysk president.

Den gamla staden Piter

på folkets sidor sliter

PS Undrar om inte Joseph Brodskys idé om att staden Piter mer är ett fönster mot den väldiga ryska kontinenten än mot Europa gäller mer än någonsin! 

PS Kistalight kommer att skynda till årets bokrea och köpa Bengt Jangfeldts Vi och Dom om Ryssland som idé. Ska bli spännande att förkovra sig om det land och dessa ryssar som verkar så hemfallna åt idéer, lidande och lätt galenskap.



©Thommy Sjöberg

Sunday, February 03, 2019

Baby it´s cold outside but worth it in S:t Petersburg

Maria Sharapova spänstig tennispro vid frusna floden Neva mitt emot Vinterpalatset och Eremitaget i en av världens vackraste städer.
Sankt Petersburgs tennisturnering Ladies Trophy är över och vinnaren blev (spelas under söndagen den 3 februari).
Vann  till slut gjorde Kiki Bertens från Nederländerna en tennistjej med luriga stobbollar (med knorr) bland alla hårt slående ryska amazoner och slaviska fysiska fenomen.
 Kistalight är klar med sin räta linjens ekvation (se förra bloggen Baby It´s Cold Outside S:t Petersburg) för Celsius grader som en funktion av Fahrenheit (fucking freezing) med de rätta koordinaterna från februari i Sankt  Piter.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Är du intresserad av historia är S.t Petersburg staden för dig.
Så här i klimatförändringarnas tider kan man fundera på hur det ska gå för staden?
När Peter den Store hade erövrat fästningen Nyen med handelsplats 1703 från den svenska stormakten och dess konung (Karl den XII) bestämde han sig för att på platsen   anlägga en ny kejserlig huvudstad i Ryssland .
Fanns det då några rådgivare (forskare eller tekniker liksom) kan man fråga sig angående den hurtiga idén om att anlägga en kejserlig stad mitt i ett deltaland (träsk) med dimmor och moskiter?
En plats där översvämningar var vardag när Neva svämmade över när isen smälte i vårfloden som kom från Ladoga . En källa som är en av Europas största insjöar med betydande vattenmängder.
Dessutom låg orten längst in i den Finska Viken där det var svinkallt, frusen vinter, si så där fem månader om året!
Peter den Store ville modernisera det efterblivna Ryssland som ett led i den utvecklingen skulle kejsarstaden S:t Petersburg anläggas vidare skulle staden bli ett fönster mot väst, Östersjön och Europa. Förebilden var Amsterdam med sina kanaler och floder och möjligen inspirerade även Venedig som var en stadsstat med sjöfart och berömd för sin lagun med öar och kanaler.
Kartan eller landskapet?
Verkligheten eller visionen?
Hur som helst det grymma projektet genomfördes med hjälp av svenska krigs och straffångar, ryska livegna bönder och soldater som fick dika ur träsk, gräva kanaler, jämna ut terrängen, driva ned ekpålar för grunderna till husen och palatsen. Brister på redskap, grymheter hos byggherrarna, utmattning och sjukdomar lär ha gjort bygget till en fruktansvärd arbetsplats att jämföras med en krigsskådeplats där över sjuhundra tusen människor fick sätta livet till allt enligt historikern Kjlutlevskij berättar Elif Batuman i sin bok Besatta.
En stad som växer fram organiskt över tid från kanske fångst och handelsplats till en större by sedan stad med organisation av politiskt styre, religion, kunskap och militär och rent av blir en stadsstat får en mer naturlig relation till sin plats än en stad som anläggs som en hårdhänd ide eller ett projekt. Här kan man säga att Peter den Stores stad kom att spegla sig i makt och rikedom men frånvaron av en organiska tillväxt gör att staden också kan upplevas som en kuliss, den berömda Potemkinkulissen kanske, en viss tomhet och om Piter har en karaktär så ligger narcissismen nära.
En spegel för överheten!
Ödsligheten bortom paradgatorna, Nevskij Prospekt, kejsarboningen Vinterpalatset, fylldes så småningom med institutioner Universitetet, ämbetsverk med tjänstemän och de rika ryska furstarnas palats längs Fontankakanalen.
Visst blev det till slut en stad av Peter den Stores vision, staden växte bortom maktens centrum, folk bosatte sig på öarna i deltat och Piter befolkades av människor från landsbygden, fattiga och livegna bönder som blivit fria, hantverkare och köpmän som idkade handel, en medelklass av tjänstemän kring de kejserliga institutionerna, lärare och forskare kring universiteten och Peter den Stores fönster mot Europa öppnade upp för byggare, arkitekter och businessmän från Europa (Tyskland, Nederländerna och Italien) även svenskar och svenska företag (Nobel t ex) hittade vägen till Piter.
Två symboler är viktiga för att tolka myten om Sankt Petersburg (grundbultar) den ena är Falconets stora monument av Peter den Store, 1782, där han sitter på en stegrande häst som ser ut att hoppa från en klippa direkt ut i Neva.
Något i den skulpturala balansen där som inte stämmer!
Skulpturen tolkades i en dikt av Pusjkin 1824 Bronsryttaren. En dikt som förmedlar naturens hämnd på tsaren. Diktens huvudperson Jevgenij förbannar tsaren, som låtit en stad växa upp ur havet, vid den stora översvämningen 1824. Bronsryttaren på sin klippa kastar sig då ned från sin piedestal och jagar den stackars tjänstemannen J längs gator och kanaler och som bokstavligen förlorar förståndet.
En mycket rysk (Piter) historia!

It´s something in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något av en galenskap lurar bortom kanalerna och vattenspeglarna?
Undrar också om inte dagens terrorism har en del av sina rötter här?
Bild; käcka gossar, medlemmar från den ryska terrorgruppen Folkviljan, Narodnaja Volja 1870 - 80-tal.

En terrorkultur före globalisering, digitalisering och moderniteten växte fram hos radikala (ofta) studenter från medelklassen i det ryska samhället speciellt i storstäderna Moskva och Sankt Petersburg. De kallades nihilister och narodniker och trodde på idéer om att terror behövdes för att störta makten speciellt tsaren och att folket skulle ta över. Idéer som sedan Lenin utvecklade i sin tes om proletariatets diktatur och sin tolkning av marxismen. I romaner av Turgenev, Tolstoj och Dostojevskij vimlar nihilister och anarkister förbi som mörka stråk i samhällsskildringen. I Andre Belyjs  modernistiska roman Petersburg blir en terrorist tvungen att döda sin egen far med hjälp av en tidsinställd bomb gömd i en antropomorfisk (sic!) sardinburk kallad Pepp Peppovitj Pepp allt enligt den begåvade Rysslandskännaren Elif Batuman.
Alexander den II 1855 - 1881 var en tsar som levde farligt, mycket farligt, under narodnikernas hot. Han överlevde ett antal attentat men i mars 1881 föll han offer för en bomb vid Katarinakanalen inte långt från Vinterpalatset. Ironiskt nog var Alexander den II en av Tsarrysslands mer reformvänliga kejsare han avskaffade livegenskapen hos bönderna och han skulle ha undertecknat fler reformer som skulle ha främjat utvecklingen av demokratin några dagar efter attentatet.
Är du filosofiskt lagd kanske du funderar på hur samhället skulle ha blivit om Alexander den II fått leva och genomföra sina reformer i Ryssland. Istället blev det en hårdhänt regim, Alexander den III, som tog över och en utveckling som ledde landet in i ww1 och den Ryska revolutionen.

Vill du läsa ett av 1900-talets mest berömda och kanske mest lysande reportage?
Då ska du läsa John Reeds Tio dagar som skakade världen!
Det är ett reportage med stor närvaro!
Du får följa de dramatiska dagarna under Rysslands oktoberrevolution 1917, alla turerna med soldat, bonde och arbetarråd, den provisoriska regeringens fall, Lenin dyker upp på scenen, massmötenas resolutioner, Vinterpalatset (skräpigt) efter stormningen, känslan av besatt och hänförd stämning.
Allt utan så mycket distans och ibland så slår den kommunistiska retoriken igenom; bourgeoisins bepansrade näve som försökte krossa revolutionen!
Frågan är om inte huvudstaden Petrograd (staden byter namn under ww1 för att inte låta så tysk) är det lysande reportagets huvudperson.
Sankt Petersburg, Petrograd senare Leningrad som centrum för en av 1900-talets stora historiska händelser!
Fina förord till boken Tio dagar som skakade världen (svenska versionen 1967 och 1975) av i tur och ordning JOLO (svenska reporterlegenden som blev expert på www1) som hyllar reportaget, ett av dem du ska läsa om du vill bli journalist, och ingen mindre än Vladimir Lenin och slutligen John Reed själv.

Under 1930-talet fick invånarna i Piter genomlida Den Stora terrorn som började med mordet på stadens  populäre förste partisekreterare Sergej Kirov 1 december 1934. Mordet blev starten för omfattande utrensningar inom kommunistpartiet mer om detta och den 900 dagar långa belägringen av Leningrad under ww2 kan du läsa om, se ovan, i AVS Sankt Petersburg av Kistalight.
I AVS ... ovan från början av 2000-talet besökte vi även en skola i S,t Petersburg nära Smolniinstitutet där vi pratade med elever och lärare. Det finns djupa bildningstraditioner i S:t Petersburg. Här finns högskolor som trots dålig ekonomi och nedskärningar i Putins Ryssland ligger långt framme. Tekniska högskolan och S:t Petersburgs universitet har vid flera tillfällen vunnit VM i programmering. En riktig datahacker finner du ofta från S.t Petersburg.
Ett sätt att få jobb!

Finns det då någonting i dag, something in the air, i vår vackra stad Sankt Peter?
Är kreativiteten eller galenskapen fortfarande närvarande i Piter?
Ja åtminstone finns det trollfabriker för fattiga studenter med en smula datakunskaper, berättartalang eller varför inte hackertalanger som kan komma till uttryck i fejkade tweets och bluffinlägg på Facebook. Nättroll alltså som både underblåser social oro, jobbar med rysk propaganda och försöker påverka val i världen via sociala medier.
Kanske och inte bara kanske har dessa troll påverkat och påskyndat, både Brexit och Trumps överraskande väg till att bli folkvald president i USA.
Då pratar (snackar) vi om en mycket tung aktör i världspolitiken!
Hur har påverkan sett ut från trollen i Ungern, Polen och Italien och andra länder där populistiska partier har stort inflytande kan man också fråga sig.
Slika trollerier är naturligtvis lättare att driva i en autokrati, så där någonstans mellan demokrati och diktatur, om man som regim har ambitionen att vara en aktör i världspolitiken!
 Finns det dessutom även en uppsättning av tekniska troll som hanterar bootar, botnets, Ddos-anfall som kan överbelasta servrar, och Twitterrobotar för hatkampanjer styrda av flinka administrativa trollstudenter (nu snackar vi kriminalitet och brott mot företag, instititioner och rättsstater) för att bli en stark aktör i det politiska spelet mellan Ryssland och omvärlden.
Tjaa. då är vi i Piter, S:t Petersburg, där du kan finna en datahacker!
Ett sätt att få jobb!
Ovan Ljudmila Savtjuk wallraffande (fd) troll som driver (drev) en rättsprocess för bland annat utebliven lön från ryktbar trollfabrik på Savusjkina-gatan i S.t Petersburg där hon arbetat.

En rättsprocess som givit henne rätt  där hon får ett symboliskt skadestånd på en rubel men trollfabriken fortsätter sin verksamhet (Svt 18/12 -17).
Ljudmila tycker sig ändå ha uppnått sitt huvudsyfte med processen genom att bevisa att troll finns.
Jag ett internettroll, driver en rättsprocess, får rätt, alltså finns jag!

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Staden som skapades i ett deltaland (myggor och dimma) på ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, sett tsarväldet falla, upplevt en osannolik historisk revolution, genomlidit sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men också glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget, fått sitt namn tillbaka (identitet) och blivit berömd (ryktbart) för sina trollfabriker.
Kistalight har en gammal bild från 2000-talets början från firandet av fredsdagen för ww2 i S:t Petersburg.  Det stora fosterländska krigets heliga dag 9 maj, på en överlevande och hjälte prydd med ett antal hedersmedaljer och still going strong. Några finns kanske ännu i livet och de är dom bland många andra av S:t Petersburgs vanliga invånare som är stadens hjältar. Eftersom det inte går just nu att få fram en bild på min överlevande hjälte, snäll gammal vithårig farbror med käpp, med kavajen fylld med ordnar, lägger jag istället in en bild på min andre hjälte från Piter.
Josip Brodskij, Samizdatpoet från Piter, betydligt tuffare än att vara indieförfattare på Kistalight och försvinna i internetvärldens brus, här gällde underjordiska publikationer, ofta som stenciler eller handskrifter som spreds utanför statens kontroll och den politisk korrekta (pk) stilen som hörde kommunistpartiet till. Brodskij gick sin egen knaggliga väg, hoppade av skolan (inte lätt att vara ung judisk pojke i 1950-talets Leningrad) åkte på geologiexpeditioner i Asien, blev förvisad i norr ovanför polcirkeln, Archangelsk, och drabbades litterärt av (sic!) W H Audens poesi genom tillsända böcker av vänner.
Vilket formade honom som poet när han kom tillbaka till Leningrad.
Nedan Joseph Brodsky (ryska Josip Brodskij) som tvingades lämna staden och Ryssland och gå i exil 1972 32 år gammal.
Den unge Joseph Brodsky i sitt hem 1958 nära Fontankakanalen i Leningrad. Bild Brodskys far

Brodsky som skrivit utmärkta essäer om resor, städer och poesi.  I den självbiografiska biten Ett och ett halvt rum från Att behaga en skugga anser han att Leningrad under Sovjettiden mer blev ett fönster mot det väldiga Sovjetimperiet (i dag Ryssland) än mot Europa.
Genom att staden ligger där på randen till den väldiga ryska kontinenten.
Ett faktum som kanske gäller än i dag?!
Ska du få syn på Ryssland kolla vad som sker i S.t Petersburg!

©Thommy Sjöberg

Thursday, January 31, 2019

Baby It´s Cold Outside S:t Petersburg


Baby it´s cold outside!
Från värmen i Melbourne Australien till kylan i S:t Petersburg!
Vi följer vår tennisstjärna Maria Sharapovas äventyr:
Ett tennispro måste vara rörlig i sinnet och på banan!
Här Maria S för att delta i S.t Petersburgs Tennis Ladies Trophy 2019:
Men hur kallt är det egentligen i Celsius grader?
En liten tankenöt i januari!
Ledning (får duga här) skapa en ekvation och använd följande fakta!
100 grader Fahrenheit F är lika med 37 grader Celsius C och vattnets fryspunkt enligt Fahrenheit är 32 grader F.

Frigör C i en ekvation!
Okej vad gör ni grabbar och tjejer om vi behöver hjälp med ett matteproblem?
Frågar vi vår eminente lärare, våra curlande föräldrar eller klassens mattesnille?
Vi googlar naturligtvis.
Lätt som en plätt och blixtsnabbt!
Man tager vad man haver sa Cajsa Varg.
Då kan ni få följande ekvation!

C blir då 5/9(5 - 32)
9C = 25 - 160
C = - 135/9
C= - 15 grader
Wow minus 15 grader Celsius - Kung Bore i Sankt Peter!
Vill ni istället lösa ut F blir det följande ekvation.
T (F) = 9/5(T(C) + 32)
Båda ekvationerna ger ett ekvationssystem som lätt kan användas för ett äventyr med att pricka in temperatur koordinaterna för S:t Petersburg. 
Vilket ni gärna får göra istället grabbar och tjejer!
Låter sig inte googlas liksom!
Då får ni räta linjens ekvation och en lutning på kurvan (linjen) för Celsius respektive Fahrenheit just för Sänkt Peter. 
En spännande matte upplevelse!
Hur går det då för vårt tennispro i turneringen? Efter en habil match i första omgången vinst vs ... tvingas Maria lämna in wo i andra på grund av axelskada men i S:t Petersburg kan man alltid gå på konstmuseum! Kul med tennispro som gillar konst!


S.t Petersburg är en av Europas vackraste städer. Här med vacker långbent spänstig tennistjej Maria S framför Vinterpalatset vid floden Neva och inne i museet Eremitagets berömda trappa. Eremitaget är ett av världens finaste konstmuseer med imponerande samlingar från 1700, 1800 och 1900-tal.
Gillar du vintern är Sankt Piter absolut rätt ställe!
När den Ryska vintern slår till med kalla vindar från det väldiga fastlandet och Sibirien är det ett mäktigt vinterlandskap. Floden Neva med bifloder och kanaler fryser till is liksom Finska viken och du kan åka skridskor och skidor och om din andedräkt är het som ånga så kan du gå på Café, umgås med varma ryssar (inte alla som är kriminella eller före detta våldsbejakande kommunister) dricka thé och skåla i kryddig vodka!
Annars är det maj och juni som gäller, Vita nätter i Sankt Piter, Dostojevskij på skandinavisk breddgrad och i Nordiskt ljus, ljuset förstärks av stadens alla vattenspeglar från floden Neva, deltat och kanalerna.
Flanerar du längs Fontanka kanalen där den ryska nobiliteten levde före den ryska revolutionen kan du se silhuetter av ryska furstars palats och rikedomar spegla sig i kanalen som flyktiga illusioner av makt och rikedom, som har varit så föränderliga i den ryska historien. 
De stora ryska berättarna och poeterna är alltid närvarande här i Sankt Peter och längs kanalen kan du finna minnesmuseer över alla ryssars älskade Alexander Pusjkin och Anna Achmatova i Huset Fontanka. Poeten Anna som skrev den stora minnesdikten The Requiem över alla Stalins offer från Den Stora Terrorn. I S.t Petersburg utspelar sig också en av världslitteraturens stora romaner Brott och Straff  av Fjodor Dostojevskij som handlar om den olycklige Raskolnikov och hans kval efter att ha dödat en girig pantlånerska.
Vill du ha en rysarupplevelse, skräckis light, av Sankt Peter ska du läsa Gogols Kappan om den stackars revisorn som blev rånad på sin överrock en sen kväll i stadens obskyra kvarter. En överrock som kostat år av besparingar! 
Den fattige revisorn hämnas genom att råna människor som är ute sent på kvällar och nätter vid kanaler och broar på deras överrockar, så småningom blir han ett spöke, som än i dag rånar folk i Sankt Peter.
Kanske har han då skepnaden av en skinhead från förorten!
Vill du ha en riktig rysarstämning a la Gogol/Kappan ska du besöka Sankt Peter i november när dimman stiger på kvällarna från floden Neva och kanalerna och i värsta fall svämmar staden över innan gryningen, mest aktuellt på vårarna.

Vi fortsätter vår rundvandring i Sankt Peters litterära myter!
En av det sena 1900-talets stora författare, Joseph Brodsky, är bördig från Sankt Peter men då hette staden Leningrad även om den i folkmun kallades Piter. Han växte upp nära Fontanka kanalen med sina föräldrar av judisk bakgrund. De hade överlevt både den Stora Terrorn och Leningrads belägring under www2 och Brodsky föddes den 24 maj 1940 (samma födelsedag som Bob Dylan) något år innan den 900 dagar långa belägringen av staden. I minnesbiten I ett och ett halvt rum från essäsamlingen Att behaga en skugga berättar Brodsky om sin uppväxt nära Fontanka och Pusjkins hus om hur han beundrade Anna Achmatova och hennes poesi. Anna som var nominerad för Nobelpriset men hon fick det aldrig till skillnad mot Brodsky som fick priset 1987.
For an all-embracing autorship, imbued with clarity of thought and poetic intensity!

Vi citerar oss själva på Kistalight från en tidigare blogg om Joseph Brodsky! Se citat och läs vidare Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt
Brodsky gillar katter på framsidan av Jangfeldts bok är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde han sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad av sovjetmyndigheterna till regionerna upp mot Archangelsk (femårig dom) vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker. / _ _ _ / 1972 blev Joseph Brodsky förvisad för gott och kom att bosätta sig i New York. När han längtade hem  besökte han Venedig, ofta i november,  för att uppleva den rätta stämningen av sitt Sankt Piter. I Venedig är han också begravd.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Kistalight har hittat fram till en riktigt rolig smått besatt ung författare, Elif Batuman, som gillar rysk litteratur och är en riktig hejare i ämnet. Fyndet, Besatta Äventyr med ryska böcker och människor som läser dem, gjordes på Kista bibliotek. Ett kapitel i de Besatta  handlar om Sankt Petersburg Ett hus av is och är ett resereportage, essä, och historieskildring av staden.
Mycket läsvärt och kan gott läggas till den läsvärda litteraturen om Sankt Piter.

To b e continued...Baby it´s cold outside but worth it  Kistalight skapar en del två av Baby it´s cold outside S:t Petersburg medan vi tipsar om vårt eget äventyr (etisk turism om politisk repression under Sovjettiden) i Sankt Petersburg från början av 2000-talet som finns att ladda ned alldeles gratis som ett resereportage. Där du även kan ta dig en liten flygtur tillsammans med Putin och ett antal tama tranor.
For Freee..






©Thommy Sjöberg

Tuesday, January 29, 2019

Slumrande Minnen Light Patrick Modiano

Kistalight med årets första litteraturblogg, får bli, om Slumrande Minnen av Patrick Modiano!
Inköpt på förlaget Grattes Julbasar i december och läst några dagar före nyår.
Attt läsa Modianos minnesskildringar är som att läsa en lyrisk tolkning av Paris telefonkatalog (L'annuaire téléphonique de Paris comme poésie).
Gator, torg, caféer, hotel, parker, namn och telefonnummer får ett poetiskt skimmer och vävs in i en hemlighetsfull nästan spiritistisk värld, så intresserar sig också huvudpersonen för mystik, besöker ockulta bokhandlar, läser böcker i ämnet och går på seanser hos gåtfulla damer.
En spiritism på 60-talet istället för revolution, ändå finns samhällsfrågorna där någonstans i bakgrunden med de franska koloniernas frigörelse och upproret i Ungern.
En av de mystiska eteriska damerna Genevieve Dalame som glimrar förbi, dessutom med en ruggig bror, kan föra tankarna till Francoise Hardy. Patrick Modiano skrev några sångtexter för henne under 60-talet.
Genevieve arbetar som sekreterare på skivbolaget Polydor och berättaren (Patrick M) har blivit godkänd som sångtextförfattare där med en känd mentor som hette Emil Stern och som varit delaktig i Edith Piaffs första skivinspelningar.
Genom Genevieve får han också tillgång till de första arkivkorten kring dem!
Ett spännande kuriosa inslag i Slumrande Minnen.

Mystisk dam från Manchester The Chanteuse  fan av Patrick Modiano som tolkar hans sånger i en nutida context i Parismiljö.

Genevievie bor på hotell något man gärna gjorde långt in på sextiotalet i Paris innan dagens gentrifiering tagit över av ombyggda kvarter som blivit bostadsrätter för hipsters med chica gallerier och restauranger för smarta managementfolk och IT-klippare. Genevieves adress (hotel) är rue Monge ned mot Gobelin och 13:e så där lite bortom Place de La Contrescarpe och rue Mouffetard.
Romantiska platser för fyrtiotalister, Pariskonnässörer, Hemingwayälskare som läst En fest för livet, Henry Miller epigoner och varför inte Anis Nin fans för att bara nämna några av dem. Redan Strindberg flanerade runt i kvarteren på sin tid bortom Sorbonne universitetet, grubblande på sina guldformler och kanske på väg mot Jardin des Plantes. Fortsätter man ned mot 14:e och Cité universitaire kan man hitta Henry Millers studio på Villa Seurat 18 där han bodde mellan 1934 och 39 efter att ha debuterat med skandalboken Tropic of Cancer som sedan skulle sälja guld i Paris till amerikanska GI-soldater på permis efter Paris befrielse under www2.
Monsieur Henry Millers studio vid Villa Surat 18, glad och chic parisiska fotar i början på 1980-talet, Mimmi och Kistalight, smula strama, på tour litteraire nära Cité universitaire et  Parc-de-Montsouris i Montparnasse.

Nu tillbaka till PatrickModianos Slumrande Minnen!
Mer än halva boken handlar om hans minnen av Genevieve Dalame sedan tillstöter mer rysarskildring av ett mystiskt lik, skum revolver och ännu fler mystiska damer, en viss madame Hubersen med ångest och mystiska masker på rummet, och sommarvärmen i Paris. Både det gåtfulla liket och revolvern får bilda avslutning på romanen med ännu en dam som är så mystisk att hon måste leva underjordiskt och inte kan nämnas vid namn.
Patrick Modianos Slumrande minnen är både en deckarrysare med absurda inslag och en lyrisk minnesskildring av en smula rotlösa individer från Paris 60-tal med poetiska inslag men också drag av (liksom) en spiritistisk fars.





©Thommy Sjöberg

Tuesday, January 15, 2019

Gott Nytt Läsår 2019 från Kistalight

Nyårslöften från Kistalight när det gäller läsning och lite tennis 2019. Bild Thommy Sjöberg klicka gärna på bilden!

Konsten är att välja lite lagom många böcker, inga tyngande listor, utan just en liten buffé av böcker att börja året med. Lite name-dropping, vi börjar från vänster: Valeria Luiselli Historien om mina tänder, en experimentell roman med burleska sidor, samma historia berättas i sju olika små böcker med olika berättargrepp, lärt kunnigt och roligt men håller historien som en god berättelse eller blir det mest en lärd och smart konstruktion? Kistalight har redan läst boken (årets första bok 10/1) men den får bli ett nyårslöfte från buffén ovan!
Vi bara måste ha med den obligatoriska klassikern! Får bli Gösta Berglings Saga, möjligen är det här fråga om en omläsning, på gymnasiet läste jag (vi) under den legendariska svenskläraren Hjortenstam Selma Lagerlöfs Jerusalem, borde dock ha läst Gösta Berglings saga som litteraturstudent eller var det bara utdrag? Hur som helst inledningen sitter som smäck: Äntligen stod prästen i predikstolen... vi läser i Modernistas nya klassikerutgåva.
Ett Jävla Solsken - vilken titel!
En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer, Kistalight har funderat på att läsa boken hela förra året men nu finns den i storpocket ett format som vi gillar. Vi är nyfikna på Ester Blenda Nordström som var en wallraffande reporter före Walraff och åkte världen runt som en backpacker långt innan flyg och masskommunikation gjorde det möjligt för dagens unga generation. Speciellt nyfikna är vi på hennes tid i Sibirien och vistelsen på Kamtjakta.
Ska bli spännande att läsa!
Ett spännande berättarexperiment verkar också Lincoln i Bardo av George Saunders vara!
En prisbelönt roman, som fått Man Booker- och Kulturhuset Stadsteaterns Internationella Litteraturpris 2018, och som lär vara en riktig berättarfest. George Saunders ger liv till själarna på en kyrkogård någonstans mellan liv och död. Det som buddisterna kallar Bardo. Saunders är känd som essäist och författare av kortprosa.
Sista boken till höger ovan på bilden är Michel Houellebecqs Elementarpartiklarna. Det är en drygt 20 år gammal kontroversiell roman, minor classic på sitt sätt, men knappast PK för sitt innehåll speciellt inte i dag i #Metoo tider. Kistalight blev nyfiken på boken efter att ha läst How to be a parisian, kul bok om en kvartett begåvade tjejer i Paris.
Passande läsning för äldre herre!?
Där hittar man på On a Parisienne´s bookshelf, the books you have read, loved and which are a part of your identity. Fin lista av författare där som Camus, Albert Cohen, Sagan, Flaubert, Boris Vian, Nabokov, Baudelaire, Celine, Proust och som sagt Houllebecq med Elementarpartiklarna. I tjejernas lista anar man ett visst inflytande från den franska skolan och litteraturtraditionen, kanske också en viss approach till tillvaron.
Visst är det trevligt med lite fransk synd!
Ungdomens läsning och författare gör starka intryck - wow!
Ligger det inte också en CV från Kistalight där tillsammans med en kalender från Svenska Akademien framför nyårslöftena och vilar.
Finns några exemplar kvar på förlaget till försäljning (noga räknat 4 st andra upplagan)!
Om vi skulle ta och köra ett skämt i Kistalights anda från vår tid som lärare på Spånga High.
Vi har författarbesök. Vår gode författare berättar om sin bok, sitt skrivande, om att vara ung och hur han hittat vägen till sitt författarskap. Han passar på att läsa ur sin bok och eleverna får sedan ställa frågor. Hel del personliga frågor (sex), plus praktiska och konkreta frågor i vardagliga ämnen.
En elev som inte är någon storläsare ställer den intrikata frågan till vår författare när han läst ur sin bok.
Har du läst boken?
Ja, jag menar hela boken!
Klart han har ropar de andra det är ju han som skrivit boken!
Inte så dum fråga ändå menar vi på redaktionen.
En himla skillnad på att skriva böcker och att läsa dem!
Två olika storheter liksom!
Undrar om vi ska ta och läsa om vår CV från Kistalight för att se om den håller?
Får bli ett nyårslöfte!

Snart fyller vi år på Kistalight! Funderar om vi inte ska passa på och ge oss själva en riktigt fin present? Får bli Idioten (passande titel) av Elif Batuman och hennes berättelse om när hon som ung student kom till Harvard för studier i litteratur.
På den tiden, 1990-tal, när ännu Internet var en ung god företeelse och livet med e-mejl möjligen kunde vara mer IRL än livet självt!
Idioten lär vara riktigt kul och dråplig.
Säg mig vem du umgås med...
Nog med nyårslöften nu!
Löften ska vara rimliga och inte tyngande med massa listor!

Plus Gott Nytt Tennisår från Kistalight!


Baby it´s warm outside - direct from Australia!

Visst ja!
Från the tenniscourt!
Damernas i Australien Open!
Passande tävling att kika på för äldre herre!
Fifteen Love!
I år ska jag försöka slå igenom alla mina tennisslag.
Precis som Maria Sharapova i serven!
Hela vägen!
Hela året!






©Thommy Sjöberg

Thursday, January 10, 2019

Såsom i en Hägring Arskrönika Litteratur Kistalight 2018

En av årets stora läsupplevelser var H som i hök av Helen Macdonald inköpt från 2018 års bokrea. Bild ovan hägrar vid Råstasjön - sic, klicka gärna, Thommy Sjöberg

H som i hök är en mycket trevlig läsning någonstans mellan självbiografi och essä. Helen mister oväntat sin far.
Det är lite av ... vid mitten av min levnad går jag in i mörk och risig skog.
Helen är på väg att avsluta en amanuens/postdoctjänst i Cambridge snart är hon utan både sysselsättning, bostad och så blir hon även faderlös. Fadern är en berömd fotograf och genom honom har hon i sin barn och ungdom tagit del av natur, lärt sig om fåglar och speciellt falkenerare. För att bearbeta sin sorg köper hon en hök av en uppfödare som hon ska fostra och tämja till en jakthök.
En falkenerare!
En styrka med Helen Macdonalds H som i hök är miljöskildringarna kring Cambridgeshire, Breckland i västra Norfolk och Buckinghamshire. Fler ortnamn som susar förbi är Brandon och Barton Mills med kilometerlånga sanddyner, ett sorts brittisk Arabia Deserta dolt av planterad tallskog. Alla blir tummelplatser för Helens äventyr med att fostra jakthöken. .
Berättartekniskt står Helen nära essän. För att för att fördjupa sina bestyr med att tämja jakthöken berättar hon om en litterär föregångare T. H. White, berömd för att ha skrivit Svärdet i stenen, men här handlar det om den ädla konsten att tämja en hök. Vilket han berättar om i The Goshawk.
Att tämja en hök är ingen söndagsskola. Det är en tuff kamp och det är som med pedagogik du kan göra hur många fel som helst, tro på felaktiga idéer och metoder men det viktiga är att hjärtat är med. Det vill säga du är tålmodig, uthållig, envis och har gott humör. Helen refererar till The Goshawk och alla förskräckliga fel White gör men själv kommer hon på sig med massor av tillkortakommanden men får sin hök både att flyga och jaga. För att göra en lång historia kort Helen Macdonald har skrivit en mycket spännande historia om att tämja en hök och om att gå vidare i livet ...vid mitten av min levnad går jag in i mörk och risig skog.

Är du mätt och belåten frågar Mimmi när vi har ätit lunch?
En Hök får aldrig bli för mätt utan ska alltid ha sin ideala vikt för att kunna flyga och lätta från sin pinne!
Sträva mot skyn och höga höjder liksom svarar Kistalight som gått i Helens pedagogiska skola om jakthökar!

Från hök till häger!
En av årets stora läsupplevelser har varit Ulf Lundells Vardagar. Det är trevligt att befinna sig Ulf Lundells Vardagar. När boken är slut 637 sidor, leve tegelstenen, känns det lite tomt och det är inte utan att man längtar efter ytterligare några hundra sidor.

Visst har vi klarat av våra nyårslöften 2018 när det gäller läsning!
Knepet är att ha lite lagom med löften.
Hm...hm vi brukar alltid ha med en klassiker! I år blev det Hjalmar Söderberg och Den Allvarsamma Leken. Läst...läst...läst! Varför måste han hänga kvar och vara så fäst vid Lydia Stilles år efter år? Är det kört så ska man gå vidare! Fin Stockholmsskildring - upptäcker genom Söderberg Bellmans gravsten (rest av den oförvitliga Svenska Akademien) på Klara kyrkogård där Arvid promenerar förbi, stenen står där än i dag. Gravstenar är viktiga i boken:
Ära - Skyldighet - Vilja står det på stenen hos von Döbeln på Johannes kyrkogård där Arvid står och stirrar upp emot ljuskäglan i Lydias fönster.
Kan den starka plikten ha något att göra med Arvids tungsinne och melankoli?
Genom att läsa Tove Folkessons Sund och Ölandssången får (fick) vi ta del av hur ett spännande författarskap växer fram med fina Ölandsskildringar och hur det är att vara ung (Sund) under åren kring millennieskiftet.

Lite namedropping av lästa nyårslöften; Grå Resa av Lars Lerin från en av våra finaste reseskildrare i ord och bild här med passande Island som fond för sina akvareller. Anders Hansen Fördel ADHD, visst kan Kistalight placera in sig på skalan både för hyperfokus när det gäller och viss energi och varvtal för grejer vi blir intresserade av (mani säger Mimmi) men diagnos nja knappast! Vilken fin stilist han är Antonio Tabucchi. Han skriver så enkelt (lätt) som bara den kan som behärskar sitt ämne. I Påstår Pereira kan man dessutom lära sig konsten att skriva ledmotiv.

Årskrönika 2018 Litteraturbloggar och lite till - Kistalight


  • The Lost Child in Naples Kistalights engelska version av den fjärde delen i Elsa Ferrantes Neapel kvartett. Google translation - what a translation!
  • Sund Light Tove Folkesson på äventyr som student (arkitektur) folksångare, boende i (nästan hippie ) kollektiv, generationsuppgörelse och torpare på Ölands strandängar
  • Grå Resa Lars Lerin En av våra finaste akvarellkonstnärer och författare kombinerar ord och bild på Island i en av sina rätta miljöer
  • Joyce Carol Oates and #Metoo Blonde en riktigt fin roman om kvinnlig (människans) utsatthet och den amerikanska drömmen
  • Källkritikens Dag Kanske inte direkt litteraturläsning men viktigt i tider av fakenews, ryktesspridning och ryska troll. Här blev det mest om upphovsmannarätt!
  • Ut Ur Ramen Light Modernismens intåg i konsten hos några sydamerikanska konstnärer från Moderna Museets stora vårutställning. Nog så litterära manifest från flera av de deltagande konstnärerna!
  • Selma En Pelargon från Mårbacka Från en rolig resa till Värmland den första varma soliga helgen i maj. Visst måste vi läsa (om) Gösta Berglins saga.
  • REMIX av Från SOFO till Mosebacke Inte så mycket läsning men väl en litterär promenad med Quiz
  • Sommarläsning Light Juli Säg mig vem du umgås med (läser)? Ska jag säga vem du är. Berg & Djurberg, Dorit Rabinyan, Erik Niva, Tove Folkesson och Zadie Smith. Några författare från min sommar och blev även till höstläsning.
  • Ölandssången Light Sista delen av Tove Folkessons Ölandstrilogi, en författare som mognat och ett litterärt genombrott.
  • 164 Orten Light Kistalight arbetar som röstmottagare på Husby och Kista bibliotek. Passar på att läsa några författare från förorten. Blev en blogg om detta i ett format som en understreckare i SvD.
  • Kim Larsen i Minne En särdeles rimsmed och versmakare har gått ur tiden, singer/songwriter, men här också något om en nyenkel poet och författare Klaus Rifbjerg med hans Dikter från Amager.
  • Noble Prize Light Anno 2018 Kistalight prövar ett alternativt Nobelpris med eget citat!
  • Jila Mossaed ny i Svenska Akademien Kistalight läser och tolkar (en aning) en dikt av Jila Mossaed.
  • Jila Mossaed En gång till Nu som deltagare från förorten Kista med nyskapande litterära experiment.
  • Alternativa Nobelpriset När inte gubbarna i Svenska Akademien får till det tar andra krafter över. Här Kim Thuy en av kandidaterna till priset.
  • Om Ari Güler och Orhan Pamuk Orhan Pamuk matchar Ari Güler som stor skildrare av Isanbul. Här en blogg som råkar sammanfalla med Atatürks dödsdag, stor dag i Turkiet, där samhället stannar upp i en tyst minut strax efter nio.
  • La Vie en Rose - A Star is Born Visst en stor film med fantastisk musik, skådespelarinsatser och en fin regi men också med ett manus och en dialog i bästa Hollywoodtradition. Vilket försvarar en plats i årets litteraturkrönika!
  • Svenska Akademiens Högtidssammankomst Något om Kistalights läsning av några akademiledamöter och konsten i hålla huvudet (pennan, tangenterna och tungan) kallt när drevet går.
  • Amos Oz i Minne Kistalight minns Amos Oz
  • Vardagar Ulf Lundell En av årets höjdpunkter när det gäller läsning! Generationsromanens krönikör även på ålderns höst?
Cool cat i Paris har aldrig långt till bokhyllan Bild från Voque reportage, Jeanne Damas it-girl som skriver böcker om Paris, passande läsning för äldre herre!

Gott Nytt Läsår från Kistalight 2019





©Thommy Sjöberg

Sunday, January 06, 2019

Min Fantastiska Väninna HBO Light

De fyra tjejerna som spelar Lila och Lenu - Elena (barn och ungdom)  i första delen av Min Fantastiska Väninna av Elena Ferrante i HBO filmatiserade serie av boken. Här med bild (klicka gärna på bilden) från den röda mattan under Venedig Film Festival 2018 med regissören i mitten.

 Nu har vi sett den första filmatiserade delen Min Fantastiska väninna under lördagen hemma hos sonen Love i Ör i Sundbyberg. Tidigare under dagen har vi beskådat en koloni hägrar kring Råsta sjön med ett antal fågelskådare med kamouflerade kamerakanoner. 
Kul med hägrar men även kul med TV-serier!
Efter hägrarna blir det en mammut visning sju timmar med lammfärsspett och mineralvatten som tillbehör, första avsnittet hade vi sett tidigare.
En av förra årets stora läsupplevelser, 2017, var Napoli-kvartetten av Elena Ferrante!
Kistalight citerar från sin blogg för ett år sedan!

"En av hemligheterna bakom den väldiga succén för böckerna i västvärlden är säkert att många av oss kan identifiera oss med Elena. Tjejen som blev den första i sin släkt som tog studenten och skaffade sig en högre akademisk utbildning. För fyrtiotalisterna växte också tron och möjligheterna på ett bättre samhälle fram under 1960-talet i den politiska kampen på vänsterkanten från både marxistisk, socialistisk och feministisk sida. Det fina med Ferrantes böcker är att det skaver rejält i skildringen av den politiska utvecklingen för tjejerna Elena och Lina.
Det är inte en idealiserad värld som presenteras med korrekta politiska lösningar.
Hypen kring böckerna och försäljningen kommer nog nu att öka ytterligare när TV-serien om tjejerna från Neapel kommer att visas världen över.
Böckerna som med sin berättarteknik är som gjutna för film och TV-serier. Temat är vänskap mellan två tjejer från barndom till mycket vuxen ålder - fyrtiotalisternas historia. Berättartekniken är klassiskt manlig: Korta kapitel, cliffhangers, staden (Neapel) som tema, överraskande vändningar, en trickster (Lina), berättelser i berättelsen, utmejslade karaktärer, en gåta kring författaren och ett mysterium som i en deckare trots att fallet inte blir löst och romanen får ett öppet tolkningsbart slut.
Vill du besöka Ferrantes Neapel (Naples, Napoli, Napule) kan du klicka här!
 - Kvarteret med utflykter!
En Googlemap med nålar för de viktigaste platserna i böckerna."

Första delen (boken) blev en mycket lyckad filmatisering av Elena Ferrantes Min Fantastiska Väninna i 8 delar.
Regissören Saverio Constanzo gör en mycket stilren tolkning av Elena Ferrantes bok. Kvarteret står i centrum för berättelsen med tunneln till och från yttervärlden. Dekoren är starkt stiliserad och världen utanför är mest ett tomrum av luft, ljus och en väg mot horisonten. 
Man förstår hur familjerna i kvarterets alla rottrådar hänger samman. Vänskapen mellan Lenu och Lila formas också till ett ömsesidigt beroende. Lenu (Elena) behöver Lila för att komma igång. Lila som är smart och något av en trickster får saker att hända och Lenu är smidigare i kontakten med omgivningen och hon är mer ordningsam (strukturerad) i sitt sätt att vara. De kompletterar varandra men det är Lila som har blicken, got the eye, för hur en text ska skrivas, strykningar, tillägg och omdisponering ska göras, det är hon som löser koden för Lenu om latinets grammatiska gåta, det är hon som skapar formuleringar om staden som Lenu använder när hon skriver essäer i läroverket.
I filmen blir också Lilas val tydligare än i böckerna, hon gifter sig ung (tonårsbrud) för att komma ut från kvarteret men också som ett led i en kamp mot camorrabröderna Solara. En kamp som har prägeln av ett ödesdrama. Lenu som genom sin pappa får möjlighet att studera, men också måste hon vara bäst, nummer ett av alla. Visst är hon också studiebegåvad men fram för allt är hon flitig, duktig och smidig.
Studier blir det andra sättet att hitta ut genom tunneln men även för den duktiga Lenu skaver det rejält på vägen från kvarteret.
Undrar om regissören Saverio Constanzo med sitt stiliserade bildberättande har lärt av Ingmar Bergman så aktuell nu i dagarna på SvT? 
Min Fantastiska Väninna är en briljant film efter en briljant bok och faktiskt är det Lenu, Elena, som omnämns av Lila som min fantastiska väninna, egentligen L'amica geniale som i rak översättning bör bli min geniala väninna. Det myllrar också av fina skådespelarprestationer i birollerna, tacksamt förstås med alla karaktärer som Ferrante skapat, allt från Lenus haltande mamma till den poesiskrivande konduktören och den galna änkan.
Musiken till filmen av Max Richter är mycket lågmäld och vacker (ton av Chopin? och minimalism) och understryker det stiliserade dramat.
Skulle kunna vara musiken till en Bergmanfilm.
Nja... antagligen för melankolisk för maestro Bergman!

Betyg Fem ljus i tunneln av fem för My Brilliant Friend



Här den vackra och lågmälda musiken (soundtrack) av Max Richter till My Brilliant Friend!
Vi bäddar in en till när inte den första fungerar!


När Lila och Lenu blir tonåringar är det också dags för danskurser!
Sådant kan skapa spänningar!

Tidigare bloggar från Kistalight om Elena Ferrante och Napolikvartetten;

Det Förlorade Barnet, 
Elena Ferrante Cést Moi,
Elena Ferrante en gång till
Elena Ferrante Light

Se även Kistalight 

Årskrönika Kistalight Läsning 2017  Se Styckena om Elena Ferrante
The Lost Child in Naples  Se Engelska versionen av Kistalights blogg Det Förlorade Barnet.
Vi blir liksom inte klara med Napoli kvartetten och Elena Ferrante!


©Thommy Sjöberg