Chelsea Hotel Light på Berwaldhallen

Patti Smith ovan! En av de stora som närvarade under lördagens konserter på Berwaldhallen.
Inte IRL förstås utan via sitt låtskrivande men även som reciterande poet, via inspelning, av William Blakes The Tyger!
Berwaldhallens kreativa satsning på ett gränsöverskridande tema med musik, prosa och poesi där det sammanhållande kittet är kreatörer som bott på Chelsea hotell genom åren blev en riktig höjdarkonsert under lördagen.
Arrangören (arrangemang och dirigent) Hans Ek har valt att lägga tyngdpunkten på 1960 och 70-talet. Med musiker och låtskrivare som Bob Dylan, Leonard Cohen, Joni Mitchell, Patti Smith, Jimi Hendrix, Grateful Dead, Jefferson Airplane, Television, Tom Waits, Sid Vicious med häftig tolkning av My Way, via inspelning (makterna på Chelsea hotel). Lou Reed, Nico, punkiga Ramones och Blondie får också vara med på ett hörn.
Tonbruket inleder med konstmusik från John Cage med beatgenerationen guru Jack Keouac som sedan läser, mer reciterar via inspelning (makterna på Chelsea), ur just The Beat Generation med Ornette Coleman som bakgrundsmusik. Annie Angel ny spännande bekantskap fortsätter med en fin tolkning av Joni Mitchells Chelsea Morning. En låt som inspirerade paret Bill och Hillary Clinton när de lät döpa sin dotter.


Moneybrother tolkar Bob Dylans I Want You från tiden när Bob och hans Sara Lownds bodde på Chelsea hotel room 202. Låten kom att ingå på Blonde on Blonde och släpptes även som single och var en hit sommaren 1966. Kistalight fångar de glada tonerna direkt från andra raden på körläktaren där de verkliga entusiasterna håller till. Glada galopperande rytmer med febriga verser, beat och blues, i kongenial tolkning av Moneybrother, Tonbruket och Radiosymfonikerna.
Liten parentes Chelsea hotell byggs i dagarna om även om några av de ursprungliga gästerna bor kvar. De kan inte vräkas enligt stadens New Yorks hyreslagar. Övriga inventarier säljs ut och en av dörrarna till Dylans rum 202 har sålts på auktion för 100 000 dollar.
Sic typ något mindre än en miljon SEK kr!
Sofia Karlsson med sin pipa, fantastiska röst, tolkar Suzanne, av Leonard Cohen som följs upp av Radiosymfonikerna och Tonbruket med arkadiska toner, Sadness, av den tonala kompositören Virgil Thomson.


Because  the Night av Patti Smith och Bruce Springsteen, alla tre framträder (Moneybrother, Annie och Sofia) och höjer nivån - det blir tre gånger så bra.
Här lyfter taket i första akten!
Förresten vem sjutton är Annie Angel egentligen?
Hell of a indiemuscian!
Om Patti Smiths och Robert Mapplethorps tid på Chelsea hotel kan man läsa i Pattis hyllade bok Just Kids. När de flyttar in på Chelsea hotell är de ännu okända och fattiga konstnärer. Hotellmanagern Stanley Bard är inte intresserad av deras konstmappar men är imponerad över att Patti Smith arbetar extra i bokhandeln Scribners så de får ett av de allra minsta och enkla rummen, 1017, på hotellet.
Direkt från lobbyn berättar Patti när hon kollar in gästerna.

Hotellet är en desperat fristad för en massa begåvade kringdrivande ungar från alla samhällsklasser. Gitarrister och påtända skönheter i viktorianska klänningar. Nerknarkade poeter, dramatiker, barskrapade filmmakare och franska skådespelare. Alla som passerar här är någon, även om de är helt okända ute i stora världen.

  Purple Haze den gamla rockpsykedeliska låten av Jimi Hendrix blir i Tonbrukets tolkning och Radiosymfonikerna en blandning av konstmusik och rockjazz toppat med lite Velvet Underground känsla.
Tyvärr har utrymmet tagit slut i Kistalights mobil när det är dags för första aktens final. Moneybrother, Annie Angel (who ´s the hell that star) och Sara Karlsson lyfter fram poesin i Dylans Just Like a Woman och med Tonbrukets klaviaturspelare Martin Hederos blir framträdandet magiskt! Frågan är om de inte når upp till Dylans sökande efter hans wild mercury sound. En ljudbild som Bob åkte ända till Nashville för att fånga med sina musiker när han spelade in Blonde on Blonde.
Sången har drag av hymn men är också en poetisk popsång med inslag av komplikationer så där lite bortom schlagern #Metoo före #Metoo. Låten är troligen skriven som en hyllning till Edie Sedgwick, en personlig tjej och en smula trasig musa för både Bob Dylan och kretsen kring Andy Warhol på hans The Factory och Chelsea Hotel.
But lately I see her ribbons and her bows
Have fallen from her curls. 
Fin avslutning på konsertens första avdelning med symfoni/pop/rock/konstmusikkänsla!
Andra akten inleds med ett klassiskt stycke ur musikhistorien, Also sprach Zarathustra av Richard Strauss. Vi som är lite äldre känner igen inledningen till Stanley Kubriks legendariska Space Odysssey, År 2001 Ett Rymdäventyr, är även ett passande stycke när avdelningens reportoar glider över till 1970-talets punk och pop-avantgarde och blir en mer romantisk dramatisk period, med tragiska konstnärsöden, i hotellets historia. Tonbruket och Grateful Dead och Annie Angel gör en häftig tolkning av Jefferson Airplanes Somebody to Love.
Sofia Karlsson med sin stämma tolkar Leonard Cohens #2 Chelsea (mötet med Janis Joplin?) och Sofia gör en underbar avskalad version av Tom Waits spelande basfiol i I Hope I Don´t Fall in Love with You.

Allen Ginsberg läser, reciterar, via makterna på Chelsea Hotel, ur sitt stora poem America sedan blir det punk, Velvet Underground nåja med influenser även från Nick Cage, sedan Sid Vicious, Lou Reed, Nico, Ramones, Patti Smith och Blondie och Dylan Thomas som slutade sina dagar på Chelsea Hotel som ett klassiskt romantiskt författaröde får via makterna på hotellet läsa Do Not Go Gentle into that Good Night.
Chelsea Hotel ovan är en splatter skräckisroman från Dee Dee Ramones tid på hotellet, mer splatter än Stephen King skräckis, inte så mycket organisation och struktur i berättandet men den förmedlar en hel del, får man anta, av de känslor och stämningar som fanns under 1970-talet, både på Chelsea och New Yorks Manhattan. En sunkig och nergången period med våld och droger, det gällde att se upp, i ett antal kvarter på Manhattan om man var på besök. Det fanns till och med kartor på vilka kvarter man borde undvika för både dag och nattetid.
Vi vet för vi var där när det begav sig!
Så skrev Kistalight i ABC… och kom ihåg egna besök i New York.
 Då studsade vi nedför Broadway i nya gympadojor, inköpta strax nedanför Central Park på 57.e gatan, på väg mot West 4th street och den unge Bob Dylans hemkvarter i Greenwich Village.
Strax hoppade vi på en buss för det är inte lätt att vara flanör längs Manhattans långa avenyer och vandra i timmar även om man har nya gympadojor!
I wish that for just one time

Ovan Patti Smith och Robert Mapplethorp från någonstans i kvarteren kring Chelsea. Kistalight har inte källan till bilden! Patti Smith kan gott ses som Chelsea Hotel store krönikör med kapitlet Hotel Chelsea ur Just Kids.
Konsertens publika höjdpunkt blir utan tvekan Patti Smiths People Have the Power, en låt hon skrev tillsammans med sin make Fred Sonic Smith. Sången skrevs efter tiden på Chelsea Hotel och släpptes på albumet Dream of Life men albumet har ett omslag, foto, av Robert Mapplethorp.
Wow för Moneybrother, Annie Angel (kommer säkert att låta höra av sig som artist), Sofia Karlsson (vilken röst), Tonbruket och Radiosymfonikerna!
Wow för unika singer/songwriters och modern konstmusik!
Stående ovationer från publiken i Berwaldhallen!

That the people have the power
To redeem the work of fools
Upon the meek the graces shower
It's decreed: the people rule
...
People have the power
People have the power

© Thommy Sjöberg

Det är mycket mer komplicerad än så Light - Svenska Akademin

Flitigt läsa gör dig klok!
Läs därför varenda bok! (Falstaff Fakir)

Kistalight ser en fem år gammal dokumentär, Snille och smak - en film om den Svenska Akademin om Svenska Akademin före Sara Danius tid. Får vibbar av August Strindbergs Spöksonaten och gubben Hummel när Ulf Linde dyker upp och läxar upp media.
Kan upplevas som en frisk fläkt men här Hummelvarning!
Domderar, röker och säger att han tänker strunta i att läsa en massa böcker i framtiden.
Tjoho är detta en OBS-klinik (lite grundskollärarperspektiv)!
Göran Malmqvist känner sig kränkt över frågor kring jäv i hans vänskap med Nobelpristagaren Mo Yan när journalister ställer frågor.
Finns det en komplicerad värld utanför Akademin?
Vi får också besöka Nobelbiblioteket, mycket trevligt, där några av ledamöterna tomtar runt och läser ur böcker och pratar om Salman Rushdie vars böcker är placerade så att de blickar upp emot den indiska nobelpristagaren Kiplings porträtt.
Symboliskt!
Peter Englund, en mycket sympatisk sekreterare, säger ungefär så här en bit in i programmet:
Största hotet mot Svenska Akademin är Akademin själv, om den drabbas av inre splittring, kan den bara botas av en sorts kollektiv intelligens.
Visionära ord!
Fanns det svåra spänningar redan då?
Har inte en sådan här samling sällsynt lärda alltid ett embryo inom sig att skapa spänningar med prestige, en positionering som ligger i luften och de är lättkränkta om deras revir (lärda område och bräckliga självkänsla) är hotat.
Kotterier och dolkhugg i ryggen!
Flitigt läsa gör dig klok...
Du förstår inte det här bäste bror (lilla fröken) det är mycket mer komplicerat än så!
Dessutom tycks ledamöterna omedelbart transformeras efter inval och blir någon sorts feodalt frälse i pösiga lightversioner från Gustaf den III:e tid ...
Senast invalda ledamoten har redan intagit en ståndpunkt av hur komplex och komplicerad situationen är i Akademin.
Det är inte så enkelt...
Nu är de bara 11 kvar!
Frågor om jäv, läckor, ekonomiska oegentligheter och rekommendationer från juristbyrå efter utredning att anmäla de inblandade för ekonomiska oegentligheter tycks sjunka som i kvicksand bland dessa elva lärda.
Tror att Sara Danius försökt föra diskussioner i akademin om hur de ska hantera frågorna men hamnat just i den situationen att det är mycket mer komplicerat än så (kvicksand), att det helt enkelt inte funnits någon vilja, lust att gå vidare i frågan och kanske också en oförmåga att se akademins ansvar för att Kladd-Jean hängde (was around sedan årtionden tillbaka) med några av ledamöterna och dessutom var gift med en av dem.
Svårt eller omöjligt alltså att uppnå en consensus i frågorna.
Vilket tvingat fram en omröstning, svarta och vita bollar, där falangen, kvicksanden, med de som som inte vill göra någonting i sakfrågan röstade emot några lösningar.
Kan man lägga ned sin röst och ett val om det begåtts brott?
Kulturprofilen och hans agerande (jäv och sextrakasserier) kommer fortsatt spöka i akademins fina salonger.
Mörka lågtryck i Akademins verksamhet.
En mås eller vildand på Börshusets vind?
Tja snarare en fransk (solkig) tupp kanske?
Kommer verkligen Akademin att överleva och är krisen verkligen över?
Vem tror på de här gubbarna?
Början till slutet för Svenska Akademin eller bara slutet av början?

Kistalight said:
Låt en vetenskaplig tillsatt avlönad kommitté (litteraturprofessorer och författare) som väljs och byts ut för begränsade perioder dela ut Nobelpriset i litteratur.
För de som ska arbeta med övriga arbeten som stipendier, ordböcker mm modernisera Akademin; med insyn, begränsade mandat och tillåt utträde för de som vill sluta.

En gång till!
Dokumentären Snille och smak ovan av filmarna Olavi Linna och Måns Månsson har en fin berättarton. Originalstadgarna i papper och linné behandlas varsamt med skyddshandskar! Det är pendyler som tickar, slår och ska dras upp. Det är kristallkronor som blänker och ska putsas. Det är svarta och vita kulor som paketeras i kuvert inför omröstningar, block och pennor som läggs i linjära formationer, porlande mineralvatten som korkas upp för servering i skinande glas.
Inramat av en lätt sorgsen serenad D 057  av Schubert! En av Schuberts sista stora kompositioner som sorgset ackompanjemang medan kameran vandrar runt i Börshuset.
Varför inte lyssna på Schubert Svanesång!


© Thommy Sjöberg

Gentlemen Light

Kistalight var tidigt ute, liksom många andra, med funderingar kring spel och Nobelpris. Kistalight brukade spela på travet när det begav sig! Kanske behöver akademin någon kunnig i ämnet nu när de har kort om folk?
Spetskompetens liksom!
Ideellt arbete javisst men chansen finns ju till lite lir och kassaklirr så där på sidan om! Så här bloggade vi 2008!
 
En trickster i svenska akademin eller begåvning, snille och smak?
Ser i efterhand att oddsen på Ladbrokes tycks ha sjunkit på Le Clezio, från 15 gånger pengarna till oddset 3.2 innan spelet stängdes under onsdagseftermiddagen.
Framför oss på Kistalight ser vi en medelålders herre med poethatt, halsduk slängd över axeln, lite lätt bohemisk Burberryrock där några pocketböcker av Le Clezio sticker upp ur fickorna och en tung sliten adjunktportfölj.

Portföljen fylld med sköna sedlar?
På väg över Stortorget i Gamla Stan till spelbutiken i hörnan.
Vad gör man inte när börsen faller!

Nu har vi hämtat oss på Kistalight. Vi förstår att årets Nobelpris i litteratur är större än en postexistentialistisk diskussion i en vinkällare i Gamla Stan på det sena 60-talet. Vi är riktigt nyfikna på Le Clezios författarskap och kommer att skynda över Kista torg upp till Akademibokhandeln. Speciellt kommer vi att inhandla några av de senare böckerna som till exempel Afrikanen - autofiction där men även Öken från 80-talet med sökande efter ett äkta liv i en nomadkultur a la Bruce Chatwin en av Kistalights favoriter.
Kanske avrundar vi med Allt är vind som i original har den klingande titeln Revolutions.

Sounds great! 
Här några rader som tröst för alla amerikanska litteraturvänner!

Your grandmother´s accent
still embarrasses you
You´re even ashamed
of the French you once knew 
(Bensonhurst blues)

Labels: insider, Le Clezio, Nobelpriset i litteratur, spelstöt, trickster

Så här bloggade vi 2009!
Profetiskt?
Do the folks at Ladbrokes (spelbolag) know something we don´t?

Bob for the Nobelprize

Bob i skrivartagen – i Woodstock omkring 1964 Bild D.R. Gilbert

Tur att inte Bob fick Nobelpriset!
Vad vi skulle oroa oss i Kista.
Kistalights redaktion i upplösningstillstånd
Skulle han komma?
I så fall hur skulle han klara prisutdelningen i Konserthuset.
- Klart han har ju träffat Kungen förr när han fick Polarpriset.
Grejar Bob en Nobelmiddag i gyllene salen i Stadshuset?
Konversera och dinera med prinsessan Christina!
Han är ju inget matvrak!
Blir det för många glas av de utsökta vinerna?
Skål i KostaBoda!
Nobeltalet!
Hur skulle det gå med Nobeltalet?
Klart han skulle kunna dra en låt istället!
Stämma gitarren och få ett munspel i rätt tonart.
Varför inte Bob Dylans 115th Dream!

I was riding on the Mayflower
When I thought I spied some land
I yelled for Captain Arab
I have yuh understand
Who came running to the deck
Said, "Boys, forget the whale
Look on over yonder
Cut the engines
Change the sail
Haul on the bowline"We sang that melody
Like all tough sailors do
When they are far away at sea

Klart Bob skulle kunna hålla en föreläsning om kreativitet och skrivande. Hans fem krönikor i Chronicles handlar ju om skapandets möjligheter på ett mycket spännande sätt.
Att Bob Dylan skulle vinna Nobelpriset kan verka långsökt men enligt tidningen New Yorker har oddsen hos Ladbrokes sjunkit genom åren. If they're looking for an American, they could chose Bob Dylan, whose Ladbrokes odds have skyrocketed over the past three years, from 500/1 in 2007 to 25/1 this year. (Do the folks at Ladbrokes know something we don't?)

Någon på Svenska Akademin läcker.
Ja vaf blir vi inte alla gamla nån gång!
Ikväll sammanträder Svenska Akademin.
Blir det förödande ärtsoppa som serveras på Den Gyldene Freden?
Där Kistalight målade, kalkade, källaren en gång i tiden!
PS
Blev en tuff kväll för Sara och någonstans har ju Akademin över huvud taget inte försökt reda ut krisen kring Kulturprofilen och hans agerande (sextrakasserier) och jäv som smugit sig in som mörka lågtryck i Akademins verksamhet. De konservativa krafterna har segrat (locket på) och är det bara början till en total förtroendekris och sönderfall för Akademin?

Thommy Sjöberg‏ @Kistalight 54s54 seconds ago

Thommy Sjöberg Retweeted SR Ekot

All heder åt Sara Danius #Kistalight! Början till slutet för #SvenskaAkademin eller bara slutet av början?

Thommy Sjöberg added,

SR EkotVerified account @sr_ekot

Sara Danius efter beskedet: "Det känns ganska bra" – följ vår live-sändning https://t.sr.se/2qrHeWh 

© Thommy Sjöberg

Påsklov, Peter Light och lite Grupptennis

Det har varit påsklov från grupptennisen. Kistalight har deltagit i KM med Solna SJ TK och i en veteranturnering i Vallentuna, Paragon Open, där vi mötte en gammal tennisveteran Per Janse, silverräv, som inte bara lirat elittennis i sin ungdom utan också var en av aktivisterna för att rädda almarna i Kungsträdgården i Almstriden 1971.
Inte så vanligt kanske för old boys bland tennisveteraner!
Blir ett roligt samtalsämne efter matchen för Kistalight berättar att vi var där varje kväll i Kungsträdgården när det begav sig för att kolla läget.
Du kan bli hur bra som helst säger Per Janse generöst efter matchen bara du börjar träna!
Du behöver slipa av en del detaljer och öva (utveckla) grundslagen säger Janse.

Gamla folkhemshjältar har dragit sig tillbaka under senvintern och här om dagen var det ett år sedan attentaten på Drottninggatan. Vilket har varit tunga ämnen för våra senaste bloggar. I dag berättar vi om något roligare ur si så där Kistalight perspektiv. I vårt eminenta program  Backhandsmash för Solna TK skapat och administreras av Anders Jansson habil tennismotionär i klubben, finns numera en utvecklad statistik funktion. Där du kan ta del av vinster i rad, matcher, game, set och tiebreaks. Man kan välja att se olika perioder som nu, i år, ett år och alla. Backhandsmash har funnit hos Solna TK sedan januari 2013.
 Vilket ungefär sammanföll med att Kistalight blev (fyllde) folkpensionär och om Kistalight var liksom en cartoon och seriefigur (se blogg från 25 mars) under spelperioden kunde vi säga att han ser bara på ett öga, har dessutom lite starr, lider av artros i knäna och har under spelperioden opererats för cancer.
Inte så illa lirat under den tiden med våra krämpor!
Kul med statistik - lite av tabellbitare är vi trots allt!
Obs statistiken här gäller i skrivande stund och förändras!
Kollar vi statistiken sedan tidernas begynnelse, All Time High (januari 2013) ser vi att Kistalight ligger på en hedrande 10:e plats med 56 vinster, 8 oavgjorda och 66 förlorade med en vinstprocent på 46,2%. Kollar vi våra matcher under ett år ser det ännu bättre ut 16 vunna, 1 oavgjord och 10 förluster blir en vinstprocent på 61,1% och en sjundeplats i tabellen. Wow för detta och ännu mer wow för årets statistik, 6 vunna i rad och en förlust vilket blir en vinstprocent på 87,5% och en fjärdeplats i tabellen och en andraplats i gruppen. Skulle också kunna trötta läsaren med liknande statistik för game, set och tiebreaks men vi stannar här.
Nu är det ju bara en liten hake i det här med att vinna många matcher och få lite plus statistik. Det gäller att lira på rätt nivå. Gäller gruppspel för motionärer, seriespel för veteraner och elit och deltagande i turneringar.
För eller senare hamnar de flesta av oss på en nivå där vi inte räcker till. Vi blir då losers eller om det gäller arbetslivet så når vi upp till vår inkompetensnivå.
Denna teori kalls Peters Princip och något liknande gäller förstås även för vårt gruppspel i tennis som är en hierarkisk tävling, lättsam ska tilläggas, efter vår förmåga att lira tennis. Smartast är alltså att inte vinna för mycket och kanske inte bli uppflyttad till en högre nivå om man vill vinna många matcher och få hyfsad statistik.
En seger till och jag är förlorad!
Eller för att vinna många matcher måste man då och då förlora några i varje omgång.
Se upp med din inkompetensnivå!

Peters princip

© Thommy Sjöberg

A Broken Rose in Stockholm och blommorna tycktes aldrig ta slut

 Kistalight vid den tillfälliga minnesväggen utanför Åhléns i Stockholm där terroristattacken slutade för ett år sedan och där blommorna aldrig tycktes ta slut. Bild Mimmi/Kistalight

I dag 7 april ett år senare hedrar vi offren på Drottninggatan, sörjer med deras anhöriga och känner med de skadade och andra drabbade.
Vi står upp  för ett fritt och mänskligt Stockholm med ett stort och generöst hjärta!
För en stad med demokratiska värderingar, lag och rätt och en stad som har massor av kreativitet som ger inspiration.
En stad som det är värt att kämpa för!
En av berättelserna som florerade från början för ett år sedan var den om den döva flickan som skulle träffa sin mamma vid Åhléns inför påsklovet men inte hörde vansinnesfärden av trucken och förolyckades i terroristattentatet.
Kistalight som berördes av berättelsen skrev ett poem (requiem) om flickan, A Broken Rose in Stockholm, några rader, som på sätt och vis berör alla unga människor i Stockholm.

En Bruten Ros på Drottninggatan

Jag tänkte att det här var din stad
du flicka på Drottninggatan
som var så glad och förväntansfull
på väg mot ditt påsklov
du kanske hade jeans och gympaskor
en ryggsäck med olästa fantasyböcker
och ett lockigt hår
som din mamma och pappa kunde ha smekt
du var knappt elva år
och varför fick du inte leva
Ingen kunde inse
hur kort ditt besök
skulle bli i den här världen


While waiting for The Manifestation of Love a year ago
Mimmi at The Sergel´s Plaza. Picture  Kistalight/Thommy Sjöberg 
Here´s the english version of our poem

A Broken Rose in Stockholm

I thought that

this was your city

you girl on Queen Street

who was so happy and exited

on your way to springbreak

maybe you had jeans and sneakers

a bagback with unread fantasy books

and curly hair

that your mother and father could have caressed

you were barely eleven years

and why did you not live

no one could understand

how short your visit

would be in this world

I dag vet vi att flickan hette Ebba och att hon har föräldrar som sörjer sin ofattbara förlust och att de har skapat en stiftelse för att hedra sin förolyckade dotter och för att bearbeta sin sorg.
En tjej som var en särdeles glad människa och en bra kompis, driftig och engagerad och med ett alldeles eget driv i skolarbetet och med stora intressen för musik och idrott.
Stiftelsen heter: http://ebbasminnesfond.se/ och där kan man läsa mer om Ebba och hitta fram till hur man kan bidra för att hedra hennes minne.
Nu låter vi Nano tolka stockholmarnas känslor efter terroristattentatet  för ett år sedan.
Håller lika bra i dag!
Vi står upp, Hold On, för ett fritt och mänskligt Stockholm.

 
A year ago: En mäktig stämning kring Sergels Torg, ett tyst allvar, en stark närvaro med en beslutsam känsla av att stå emot fanatiskt våld och antidemokratiska krafter. Kistalight kollar lite när Maryam Bryant repeterar och ser hur tagna artisterna är av den väldiga folksamlingen (mer än 50 ooo människor) och den serena stämningen.
Aldrig har vi delat en tyst minut med så många. Vi bildar kedja genom att hålla varandra i händerna under den tysta minuten som hålls exakt 14:53. Mimmi håller en ung flicka i handen som skakar i hela kroppen men som lugnar ner sig i slutändan. Den väldiga folksamlingen löser stilla upp sig efter konserten och kärleksmanifestationen. 
Klart vi fortsatt står upp för Stockholm och de goda krafterna!

© Thommy Sjöberg

Man kan aldrig sluta lira

Kistalight minns Jerry Williams

Jerry Williams bland Lenins barnbarn bild ovan från sista intervjun i Proletären
På söndagskvällarna spelar jag tennis, gruppspel i Solna TK, för några år sedan spelade jag veteranhockey i Solna ishall. En samling gubbar, oldboys, veteraner, som snörde på sig grillorna även om kaggen satt i vägen för snörandet på sina håll. Liret var som för Björnligan. Cirkeln var sluten inga tacklingar och inga slagskott. Var vi inte så många i den sena söndagskvällen kunde vi lira tvåmål på bredden med små målburar.
Där fanns flera namnkunniga gamla AIK-veteraner som Bert-Ola Nordlander och flera lirare från Gnagets gamla Kycklingkedja. Där fanns Jerry Williams rockaren från Solna som kunde berätta om när Boborov och Sovjetiska hockeylandslaget besökte Råsunda på femtiotalet (råkallt och knöckfullt på läktaren) och han hade rockat fett med Beatles på Star Club i Hamburg (något som impade oerhört på Kistalight), Jerka gillade Paul men tyckte John var ett ... Han berättade om sin tidiga ungdom och hur han pulat som rörböj när han ibland kunde få ihop veckans credd (skriva tid för veckan) redan på tisdan.
En kväll när vi lattjade som värst med trissan råkade Jerry, kallades mest för Jerka eller Erik, tappa en stifttand på isen i den uppkörda snön. En bunt veteraner på alla fyra - fluktar med jacken nitade på isen.

Oddsen för att hitta en stifttand på uppkörd is?
Ett på hundra?
Det fixade sig faktiskt!
Jerry visar stolt upp sin stifttand.
Ser ut som en blejd!
Jag lägger den i libran här. (Plånbok i värdetrunken som fanns i båset)

Jerka trivdes bäst med att spela tvåmål på bredden och med små burar, passade hans kompakta spelstil. Ibland kunde han kroka Kistalight som åkte griller som en vinthund, lite mjukt så där, när han inte hängde med. Du lirar som Nacka sade han när Kistalight hittade målet ur ingen vinkel alls. Han visste att jag höll på Bajen. Jerka jobbade med små medel och hade bra spelsinne, viss teknik och kunde se folk. Vissa söndagar ville vi aldrig sluta lira. Sista målet vinner skrek vi innan vi gick hem från hallen på Solnais långt efter att cafeet hade stängt, vaktisen gått hem och vi själva fick släcka ljuset hallen. När de flesta i folkhemmet redan sov sin törnrosasömn inför den kommande arbetsveckan.

En lirare har gått ur tiden, sista målet vinner, men en förlust tar vi inte med oss hem! Där fanns alltid en livsglädje när han lirade tvåmål,  när han gjorde tricks med hunden, skötte klyket (snacket) med media och kompisar, gjorde moves på scenen, en särdeles power (energi) i rösten när han tolkade rocklåtar, samspelet i liret med alla musiker och inte minst en värdegrund och integritet i samhällsfrågor som aldrig övergav honom, Jerry Erik Fernström en förebild. Världen blir mindre när en generös lirare går ur tiden och man vet aldrig för vem Chucken spelar de sista riffen.
© Thommy Sjöberg

Cyborg Light

I veckan som var gick Kistalight på Kista bibliotek och lyssnade på en föreläsning av sin gamla kurskamrat från STDH, Media och Crossentreprenörskurs, Jasmine Idun Isdrake.
Det handlar om artificiell intelligens, cyborgteknik, möjlighet att skapa konstgjorda kroppsdelar. Jasmine har ett litet magnetchip inopererat i ett finger och hon kan använda en teknik för att scanna av sin kropp (hjärtat) så att det låter som ett modernistiskt musikinstrument. Vilket hon också har gjort i samarbete med en blind sångerska - teknik för att underlätta kommunikation.
 Möjligen kan hon kalla sig en cyborgvarelse!
Inte så kul om man är en cyborg och behöver magnetröntgas!
Koppartråden i det lilla chippet stör då processen vilket inte gör doktorn glad.
Kistalight tänker på krämpor som en äldre indieförfattare kan drabbas av som kan analyseras med lite mgr.

Det är en imponerande mängd aktiviteter Jasmine deltagit i inom spelkultur (gameing) och moderna uttryck inom film, design, sång, kostym, arkitektur och pyroteknik. Det blir lite av namedropping under föreläsningen från världens stora städer New York, Tokyo och Montreal med flera när hon berättar om sina konstnärliga äventyr.
Jasmine är från början arkeolog. I sin ungdom studerade hon arkeologi för hon tyckte att det var spännande med utgrävningar och gamla fynd som kan tolka forntidens berättelser och mytologi. Där man också kan se (analysera) maktspel som i dag kan tolkas som lärospel och varför inte som (föregångare till serier som Game of the Thrones och ett dataspel som Battlefield.
Dataspel är även levande kommunikation och kan fungera som bärare av kunskap hos mer mörka sidor om människan  och Jasmine har prövat med Kafkas Förvandlingen om hur Gregor en dag förvandlas till en skalbagge. En bok, lång novell, som det kan vara tacksamt att diskutera med gymnasieelever om. Kistalight vet för vi har prövat under vår tid på Spånga High. Unga människor kan ofta närma sig ett ämne med absurt innehåll utan allt för mycket distans, som att diskutera en novell om en förvandling av en människa till skalbagge.
Då är det kört som en av mina elever sa!

Inte så lätt att en vacker dag bli förvandlad till en skalbagge - Gregor från Kafkas Förvandlingen i egen cyborgdesigne - Bild Jasmime Idun
Kan också bli ett ruggigt scary spel av en sådan story!

Från början kallade sig Jasmine Idun Isdrake för berättelsearkitekt. En passande titel för en kreatör som förmedlar och arbetar med indieproduktioner i film och spelbranschen.
Jasmine har även engagerat sig i stadsplanering i framförallt sin egen hemstad Göteborg genom Future City Lab där hon arrangerat modellbyggen av futuristiska hus och stadsdelar i en sorts medborgararkitektur.
Jasmine brinner för teknik, kvinnliga speldesigners och anser att hackerkulturen är gammal teknik som blir ny och att spel handlar om att dela berättelser genom samarbete. Här har (borde ha) tjejerna chansen genom skola och utbildning att lära sig programmera, utveckla konstkunnande och teknik.
En av Jasmines stora förmågor är att utveckla nya projekt och hitta folk som är bra på att samarbeta, (var hon  duktig på redan under vår crossentreprenörskurs för sex år sedan) dessutom är hon en utomordentligt jordnära person. Vilket kan verka motsägelsefullt för en person som ständigt rör sig i framkanten för digitala experiment med spel, cyborgteknik och futuristisk stadsplanering bara för att nämna några exempel från hennes föreläsning.

Funnes det en skola, en Hogwarts läroplats (trolleri) för tjejer, där de kan studera teknik, programmering, skriva berättelser för spel och designa dem så skulle Jasmine kunna bli en utmärkt rektor där. För sin förmåga att skapa projekt, utveckla idéer, och att hitta folk som är bra på att samarbeta.
Vill man läsa mer Jasmine och hennes många projekt kan man gå in på hennes hemsida Jasmine Idun Isdrake - Executive Creative Director.
Efter föreläsningen småpratar vi om teknik och tjejer, om vår gamla crossentreprenörskurs, om att det är kul att vi gått vidare med våra projekt. Jasmine är glad att Kistalight fortfarande skriver och minns den bok,  Kistalight goes Ryan, som hon fick för att hon var så bra på att samarbeta och skapa projekt under kursen. Vi tycker bägge att det är svårt att tjäna pengar på våra projekt. Jasmine försörjer sig på sina föreläsningar och Kistalight har sin indieförfattarlön (pension). Vi pratar om konsten att komma vidare, jag, berättar om mina försök att hitta rätt form för de berättelser som ligger där och slumrar (processas) någonstans. Jasmine föreslår mig att teckna serier. Vilket jag tycker är en fantastisk idé. Kistalight skulle älska att vara en cartoon och en seriefigur.
Bara en liten hake jag kan inte teckna.
Kan inte jag heller säger Jasmine som anlitar tecknare för sin virtuella figur Isdrake.
Sedan bjuder Åke Nygren Stockholm Stadsbiblioteks egen digitala guru och temaveckans ansvarige moderator för The Glass Room Experience på tårta och kaffe. Tyvärr har han glömt tallrikar så Kistalight, Jasmine, Åke och en Podmakare som är där för att intervjua Jasmine får gräva direkt ur tårtan med våra små plastskedar i en gemensam digital fikastund.
Smaskigt med princesstårta så där i IRL!

•  © Thommy Sjöberg

Ut ur Ramen Light

Composicion, 1946, Juan Alberto Molenberg Olja på trä monterad på akryl Bild Thommy Sjöberg

 Kistalight har varit på Pressvisning på Moderna,vernissage för Vännerna, smuttat på sällskapsvinet Fümees Blanches och läst utställningens katalog.
Vårens stora utställning är Concrete Matters. Där merparten av målningarna är från Coleccion Patricia Phelps de Cisneros samling och verken kommer efter vårens utställning att doneras till MOMA i New York.
Det handlar om modernismens intåg i Sydamerika och speciellt konkretismen som när det begav sig  uppmärksammades med utställningar och manifest i urbana intellektuella miljöer i Montevideo i Uruguay, Buenos Aires i Argentina, Caracas i Venezuela, Sao Paolo och Rio de Janeiro i Brasilien.
 Det är Paris och Europas modernism som flyttat ut i världen och kommit till den sydamerikanska kontinenten... men ändå inte... något händer på vägen!
En egen ton, en egen kontext si så så där ett par tusen mil från den europeiska kontinenten.
Revolution, manifest men kanske mer poesi!
Konkret konst var från början ett Manifest myntat i Paris 1930 av den Nederländske konstnären Theo van Doesburg där även den svenske konstnären Otto G Carlslund medverkade. Gruppen kom att kallas Art Concrete-gruppen. Ambitionen var att hitta ett nytt formspråk. Plangeometriska former sågs som universella och man skulle vara konkret. Verkligheten och naturen kan avbildas med en linje, en färg och en yta.

Rhod Rothfuss Cuadrilongo amarillo 1955 alkyd och gouache på kartong och papp Bild Thommy Sjöberg
Under visningen av utställningen med curator Matilda Olof-Ors följer vi konstverken i kronologisk ordning (nästan)... Tidsspannet sträcker sig från mellankrigstiden Montevideo 1935 till Sao Paolo och Rio de Janeiros 1950  och 60-tal.
Språnget över Atlanten medförde inte bara att man lämnade Europa utan konstnärerna ville också krångla sig ur ramen från förebilder som Kandinsky, Paul Klee, Piet Mondrian, Malevitj och tidigare kubisterna. Rhod Rothfuss ovan är ett exempel på detta vilket han också skriver en essä om i utställningens katalog, Ramen; ett problem i dagens bildkonst.
En rolig levande essä i katalogen är Söderns skola av Joaquin Torres-Garcia från Uruguay som vänder upp och ner på den sydamerikanska kontinenten för söder är egentligen vårt norr. Torres-Garcias text har litterära kvaliteter, Kistalight kommer att tänka på vår svenske författare Ivar Lo-Johansson och hans betraktelser, ur Asfalt, om funkis och Stockholmsutställningen 1930.
"Dagens konstnär, som gärna kommer till vår hamn(och inte för dess pittoreska kvaliteter), hälsar den stora atlantångaren, betraktar kranarna, det staplade godset och mannen som arbetar där. Om han så vill ser han inte ens solens pittoreska ton eller dess speglingar i vattnet. Han ser ångarens enorma skorsten , stegarna, repen, vinscherna, kabinfönstren och fartygets enorma kropp. Han ser hangarerna, bokstäverna, numren och andra signaler, och lokomotivet som kör förbi. Allt är idealistiskt för honom, eftersom han betraktar former, inte saker, och deras arkitektur.
Vad menas med allt detta? Jo, att den romantiska perioden är över och att man står inför formens doriska period. Och han vet inte ens i vilket land han är. Han befinner sig faktiskt i det universella, utan att veta om det. Därför är han mer uruguyansk än någonsin, 1900-talets uruguyan. Från detta skapande går en väg, och konstnären kommer att ta den vägen. Han kommer att skapa med form och ton. Inte förrän då kommer han att måla och inse att det han gjort innan var litteratur. Från Söderns skola av Joaquin Torres-Garcia och utställningskatalogen Concrete Matters av Moderna Museet vackert formgiven av Stefania Malmsten.

Tomas Maldonado Desarollo de un triangulo olja på duk 1949 Bild Thommy Sjöberg
Bland alla geometriska figurer; rektanglar, kvadrater, trianglar, ellipser, spiraler, serpentiner, trådar och nätverk och behovet att ta sig ur ramen (gäller också användandet av olika material) hos konstnärerna så har även utställningen en speciell arkitektur säger vår eminente curator Matilda Olof-Ors. Former som varieras, konkava och konvexa linjer på utställningens mellanväggar, som ackompanjerar konstverken blir då en del av att curera Concrete Matters.
En favorit hos Matilda Olof-Ors är Lygia Clark  och hennes bichos. En sorts ledande aluminiumskivor, 70 st, som är formbara om man rör vid dem och blir då föränderliga som konstverk.
I Buenos Aires 1940-tal försökte man krångla sig ur konstens ramar med hjälp av både marxistisk dialektik och dadaism! Katalogens texter från den tiden har en ton av både brandtal och politiskt manifest. Den dadaistiska gruppen Madis manifest har en mer lekfull och experimentell inriktning.
En som bokstavligen krånglar sig ur ramen och det gamla Europa är Gego som med sitt judiska ursprung lyckas fly från nazismen i Tyskland och bosätter sig i Venezuela. Hon är utbildad arkitekt och grundar i det nya landet en snickerifirma och blir så småningom konstnär med nyskapande vävliknande ståltrådsliknande installationer så kallade Reticularea. Gego har skrivit en av katalogens starkare texter Reflektioner kring mitt ursprung och möten i mitt liv om flykten från nazityskland.

Lättast att tänka utanför boxen, krångla sig ur ramen, tycks dock den brasilianska konkretismen ha haft med Rupturamanifestet (manifest med konstnärlig form och värde), Grupo Frente och Neokonkret manifest Rio de Janeiro, 1959,av Ferreira Gullar. I det senare manifestet finns även påverkan av fenomenologi via den franske existentialisten Maurice Merleau-Ponty, den kanske mest begåvade av alla franska existentialister efter ww2. Den leende filosofen som älskade att dansa jive på existentialistklubbarna i Saint Germain des Pres i Paris och skrev lättast av dem alla. Kistalight vet för vi läste At the existentialist Café av Sarah Bakevell At the existentialist Café av Sarah Bakevell förra sommaren med undertexten Freedom Being & Apricot Cocktails. Titeln anger den lätta tonen men ändå lärda anslaget i boken. En läsning som vi är mycket stolta över. Övergången till bossa nova, neokonkretism och utsmyckningen av det offentliga rummet i 1950-talets Rio de Janeiro är kanske inte så avlägsen från Maurice Merleau.Pontys fenomenologi.

Lygia Pape med sina guldfärgade trådar i rektangulära former tar sig inte bara ur ramen i sina konstinstallationer (tänker utanför boxen) utan tar sig också ut i Rio de Janeiros urbana rum och i parker och på offentliga platser. Ovan med verket Tteia 1,C. Nykonkretismen i Brasilien speglar inte bara konst, musik utan tar sig också uttryck i arkitektur och anläggning av parker i det offentliga rummet i Rio de Janeiro. Ett av samtidens största och mest gigantiska modernistiska projekt genomfördes i Brasilien när stadsplaneraren Lucio Costa och arkitekten Oscar Niemayer byggde och anlade den nya huvudstaden Brasilia cirka 100 mil från Rio de Janeiro på den brasilianska savannen. Visserligen var de mest påverkade av Le Courbusier men visst fanns det nykonkreta ideer kring deras verksamhet. Se Kistalight En femtioårsjubilar - Grattis Brasilia
Det låg liksom i tiden.
Kistalight kommer att skynda för att besöka Moderna Museet igen för att Concrete Matters för att se om vi upptäcker nya grejer kring utställningen!
Betyg för utställningen Fem konstverk (med färggranna kuber, trianglar, ellipser och serpentiner) av fem som hittat ut från ramen!

Litteratur
Concrete Matters Utställningskatalog Matilda Olof-Ors mfl
Tid & Plats Rio de Janeiro 1956 - 1964 P V Filho & A Gunnarsson
Sarah Bakevell At The Existentialist Café
Henrik Brandao Fantasiön
Ivar Lo JohanssonAsfalt
Thommy Sjöberg ABC... Kistalight

Vi avslutar med Cornelis klassiska Deidres Samba.
En av Cornelis vackraste visor!
Kan vara ett konkret exempel på kulturutbyte mellan Sverige och Brasilien!
Cornelis har lånat, stulit (välj själv) melodin från en av Rio De Janeiros stora musikmakare... brasilianske sångaren Chico Buarque.
Stora konstnärer stjäl medelmåttiga lånar!
En yrvaken svensk kanske skulle säga:
Tänk att Cornelis fina visa Deidres Samba har hittat vägen ända till Rio de Janeiro!
Populär är den också!
Alla kan texten och sjunger med!
  © Thommy Sjöberg

Källkritikens Dag Light

Bild Annelundsbron på väg in till Rosengård Bild Thommy Sjöberg

Killar och tjejer! Vad är det för en dag i dag?
Inte lätt att veta kanske!
Men i dag är det  Källkritikens dag.
Tidningen Metro anordnar under kvällen seminarier på Stockholms Kulturhus plan 3.
Frågor som debatteras är den aktuella Sverigebilden!
Är Sverige ett land som kollapsar av motsättningar mellan stad och land. Ett folkhem där det är ljusår mellan citykärnor och förort eller är det mest ryska troll från S.t Petersburg som sprider sådana rykten eller förvirrade populistiska SD:are som aldrig besökt en förort.
Allt medan Sveriges ekonomi går starkt och hightech företag och IT blomstrar.
Andra frågor som ventileras är myter om mat och hälsa.
Sant eller falskt?
Marknadskommunikation och konspirationsfrågor är också ämnen för dagens seminarier och kanske blir det något om vad som är politiskt korrekt? Går detta att skämta om? Se video från dansk TV där man skämtar om vår idealistiska världsbild.


Kan man tänka sig att det mesta går att skämta om som ett uttryck för (en insikt) hur fria vi är med det fria ordet? Nåja i dag är det källkritik som gäller - vi kör en övning i repris!

I dag övar vi källkritik, inte självkritik, på Kistalight med inriktning på bilder och upphovsmannarätt.
Vi har upptäckt att vår bild ovan, med citat av Zlatan vid Annelundsbron vid entrén till cykel och gångtunneln som går in i Rosengård lånas lite här och där!
Bilden kan hittas på en hel del sidor på nätet och faktiskt i flera världsdelar.
Worldwidewebb liksom!
Sidorna där jag hittat bilden verkar vara något så när okej men det kan ju vara på sin plats att vederbörande anger källa och upphovsman.
Hur som helst är bilden skyddade enligt upphovsmannarätten för fotografier!
På Kistalights redaktion tycker vi absolut att vår bild har ett konstnärligt värde.
Se den kraftfulla markeringen av platsen Rosengård.
Zlatans poetiska och filosofiska citat och hur man kan förhålla sig till sina rötter är bildens rubrik.
 I centrum av bilden ljuset i gångtunnelns ände! 
När de små barnen, dagisgruppen, kommer ut i solen.
Kan ses som ett löfte för framtiden och drömmen om en möjlig multikulti värld. Den ena av dagisfröknarna bär sjal (hijab) och den andre inte.
Om bilden är konstnärlig har den en verkshöjd säger man när det gäller upphovsmannarätt.
Dessutom finns det inte två fotografer som samtidigt eller oberoende av varandra som har tagit en liknande bild  även om det finns massor bilder med Zlatans citat från Annelundsbron.
Alltså ett absolut unikt fotografi med ett konstnärligt värde där bilden har en verkshöjd och då gäller upphovsmannarätten.

På några sidor har vi roat oss med att kommentera lån av vår fina bild frånRosengård.
Vi börjar med  en ungersk bloggare Vegobrunette som inte direkt visar någon större ödmjukhet när det gäller användandet av vår bild!
Vidare fortsätter vi med en magister Larsson från Katedralskolan i Lund som illustrerar en av sina arbetsuppgifter med vår bild, utan att att blinka tycks det, när det gäller insikter om upphovsmannarätt. 
Ändå är majen Larsson lärare i Sociologi och andra samhällsämnen!
Från Georgien i det vilda Kaukasus hittar vi vår bild på en blogg om Zlatan!
Hedrande?
Ja vi behärskar liksom inte det georgiska alfabetet med sina 33 tecken och rika litterära tradition där blir det dock en liten kommentar. Hittar även vår eminenta bild på humorsidan Lite Kul på Öresundspulsen från Malmö.
Hur kul som helst!

Kommentarer

To Vegobrunette!

See that you have used my picture above from Zlatan quate over Annelundsbridge. It´s ok but you could show the source – se picture Thommy Sjöberg!
/Thommy

 the Veggie Brunette said...

Hej Thommy!
The original blogpost included a direct link from the photo to your blogpost.
I now updated the post to include even a oneliner source reference right below the photo.
Check the post again and see if that’s OK

 Kista Lumiere said...

Hej The veggie brunette!
Om du kan svenska och har en faceboksida får du gärna gå in på min Kistalight sida och trycka på Gilla knappen.
Okej ovan med att du hänvisar till min sida! Jag antar att du i första hand driver din blogg av mer idealistiska skäl eller för att det roar dig.
Hälsningar Thommy

Hello The veggie brunette!
If you speak Swedish and have a facebokside, feel free to visit my Kista Light page and press the Like button.
Okay above that you refer to my page! I guess you primarily operate your blog for more idealistic reasons or because it amuses you!
Greetings Thommy

 the Veggie Brunette said...

Glad we sorted this out. You are correct Thommy, this is a private (and quite small) blog operated in my free time to tell stories that might be of interest to friends.
Try Google translate and see if it helps to give you an overview of the content.
Happy summer!

 Kista Lumiere said...

To Veggie...B
Ha...ha!
Sorted it out?!
Not really my problem!
Who has actually borrowed a picture?
Additionally, a really good picture!
Can we call this a humble attitude towards art?
No Kista Light desire a more generous attitude towards our special blog arts!

 Magister Larsson/Kistalight said...

Via Kistalight
Kommentar om Arbete om klass: Uppgift, (sympatisk sådan) i Sociologi på Katedralskolan i Lund 2014

Hej magister Larsson!
Kul att du har använt min fina bild från Annelundsbron med Zlatan citatet för att illustrera din uppgift.
Du får gärna ange källa för bilden!
Se Thommy Sjöberg/Kistalight och min essä Zlatan femton minuter från medelklassen!
Pst du får gärna gå in och Gilla Kistalight på Facebook!

Magister Larsson:
Tackar för att du trots allt låter mig få använda din bild. Nu är du ärad i bloggposten 

Tjoho! Ärad ja men knappast angiven som källa!
Tjoho en gång till för denna ödmjukhet när det gäller Upphovsmannarätten!

Från Asien, nåja från Georgien, hittar vi vår bild hos Chinchraka.
/Kistalight said...September 3, 2016 at 4:34 PM Oh I see my Picture above/Congrate!/What about copyright?/Ah the Free Interne!/But you could mention the photographer and you could like Kistalight - See my webside!/Greetings Kistalight/Thommy Sjöberg

Hittar även bilden hos humorsidan Lite kul och hedrande hos gratistidningen Öresunds Puls från Malmö området. Nu har vi tröttnat på att ge kommentarer men tror att vi fyrade av en Comments hos Lite Kul sidan! 

Ser mitt fotografi ovan!
Hur kul är det?
Lite kul kanske!
Men ange gärna bildkälla och fotografen bakom bilden!
Hur kul som helst!
Hälsningar Thommy Sjöberg/Kistalight

Fotografier se  texter och lagskrivning om upphovsmannarätten!

Upphovsrätt för fotografer infogades i upphovsrättslagen 1994. Den hade tidigare reglerats i Lag (1960:730) om rätt till fotografisk bild, som gällt sedan 1 juli 1961. 

I 15 § fotografilagen föreskrevs att

Rätten till fotografisk bild gäller, där ej annat följer av vad i andra och tredje styckena sägs, intill utgången av tjugofemte året efter det år, då bilden framställdes.

För fotografisk bild, som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde, gäller rätten intill utgången av femtionde året efter det år, då fotografen avled.

När fotografier inkluderades i upphovsrättslagen 1 juli 1994, bibehölls regeln att fotografier har en upphovsrättsgräns baserad på bildens framställnings år i stället för upphovsmannens dödsår, såvida inte fotografiet uppnår verkshöjd, för då gäller dödsåret. Skyddet för framställnings år skyddade foton ("fotografiska bilder") är i upphovsrättslagen nu 50 år till skillnad från fotografilagens 25 år och skyddet för döds års skyddade foton ("fotografiska verk") är nu 70 år - till skillnad för fotografilagens 50 år - och överensstämmer därmed med upphovsrättslagens skydd för andra verk.

Vad som avses med verkshöjd inom fotografering framgår inte av lagtexten. Med verkshöjd menas normalt att ett verk inte skulle ha kunnat framställas snarlikt av två personer oberoende av varandra. Förarbetena till lagändringen 1994 innehöll inga resonemang om skillnaden mellan ett fotografiskt verk och en fotografisk bild och det hade heller aldrig klargjorts vad ett "vetenskapligt eller konstnärligt värde" var.

Stora konstnärer Stjäl - Medelmåttiga lånar

Girl with earring Banksy - verk ur konsthistorien (Vermeer) i ny context. Who the hell is Banksy? No one knows!

Slutsats, några funderingar, kring upphovsmannarätt om fotografier.

Visst finns lagstiftningen där!

Kan fungera för gammalmedier och i det etablerade medielandskapet.

Ett kretslopp som är överblickbart inte minst genom Internet.

Värre dock med det vildvuxna Internet, glada gatukonstnärer och indieförfattare bortom etablissemanget.

I praktiken omöjliga att kontrollera och där möjligheten att leva upp till en lagstiftning om upphovsrätt nog måste ses som önsketänkande. 

Alltså två kretslopp!

Ett för gammelmedia och det etablerade (offentliga) medielandskapet där upphovsmannarätten gäller och ett annat för det fria vildvuxna Internet och andra frisinnade själar.

Visst lånar vi själva en bild då och då men anger gärna källa.

Stora konstnärer stjäl!

Medelmåttiga lånar.

© Thommy Sjöberg