Läs därför varenda bok! (Falstaff Fakir)
Kistalight ser en fem år gammal dokumentär, Snille och smak - en film om den Svenska Akademin om Svenska Akademin före Sara Danius tid. Får vibbar av August Strindbergs Spöksonaten och gubben Hummel när Ulf Linde dyker upp och läxar upp media.
Kan upplevas som en frisk fläkt men här Hummelvarning!
Domderar, röker och säger att han tänker strunta i att läsa en massa böcker i framtiden.
Tjoho är detta en OBS-klinik (lite grundskollärarperspektiv)!
Göran Malmqvist känner sig kränkt över frågor kring jäv i hans vänskap med Nobelpristagaren Mo Yan när journalister ställer frågor.
Finns det en komplicerad värld utanför Akademin?
Vi får också besöka Nobelbiblioteket, mycket trevligt, där några av ledamöterna tomtar runt och läser ur böcker och pratar om Salman Rushdie vars böcker är placerade så att de blickar upp emot den indiska nobelpristagaren Kiplings porträtt.
Symboliskt!
Peter Englund, en mycket sympatisk sekreterare, säger ungefär så här en bit in i programmet:
Största hotet mot Svenska Akademin är Akademin själv, om den drabbas av inre splittring, kan den bara botas av en sorts kollektiv intelligens.
Visionära ord!
Fanns det svåra spänningar redan då?
Har inte en sådan här samling sällsynt lärda alltid ett embryo inom sig att skapa spänningar med prestige, en positionering som ligger i luften och de är lättkränkta om deras revir (lärda område och bräckliga självkänsla) är hotat.
Kotterier och dolkhugg i ryggen!
Flitigt läsa gör dig klok...
Du förstår inte det här bäste bror (lilla fröken) det är mycket mer komplicerat än så!
Dessutom tycks ledamöterna omedelbart transformeras efter inval och blir någon sorts feodalt frälse i pösiga lightversioner från Gustaf den III:e tid ...
Senast invalda ledamoten har redan intagit en ståndpunkt av hur komplex och komplicerad situationen är i Akademin.
Det är inte så enkelt...
Nu är de bara 11 kvar!
Frågor om jäv, läckor, ekonomiska oegentligheter och rekommendationer från juristbyrå efter utredning att anmäla de inblandade för ekonomiska oegentligheter tycks sjunka som i kvicksand bland dessa elva lärda.
Tror att Sara Danius försökt föra diskussioner i akademin om hur de ska hantera frågorna men hamnat just i den situationen att det är mycket mer komplicerat än så (kvicksand), att det helt enkelt inte funnits någon vilja, lust att gå vidare i frågan och kanske också en oförmåga att se akademins ansvar för att Kladd-Jean hängde (was around sedan årtionden tillbaka) med några av ledamöterna och dessutom var gift med en av dem.
Svårt eller omöjligt alltså att uppnå en consensus i frågorna.
Vilket tvingat fram en omröstning, svarta och vita bollar, där falangen, kvicksanden, med de som som inte vill göra någonting i sakfrågan röstade emot några lösningar.
Kan man lägga ned sin röst och ett val om det begåtts brott?
Kulturprofilen och hans agerande (jäv och sextrakasserier) kommer fortsatt spöka i akademins fina salonger.
Mörka lågtryck i Akademins verksamhet.
En mås eller vildand på Börshusets vind?
Tja snarare en fransk (solkig) tupp kanske?
Kommer verkligen Akademin att överleva och är krisen verkligen över?
Vem tror på de här gubbarna?
Början till slutet för Svenska Akademin eller bara slutet av början?
Kistalight said:
Låt en vetenskaplig tillsatt avlönad kommitté (litteraturprofessorer och författare) som väljs och byts ut för begränsade perioder dela ut Nobelpriset i litteratur.
För de som ska arbeta med övriga arbeten som stipendier, ordböcker mm modernisera Akademin; med insyn, begränsade mandat och tillåt utträde för de som vill sluta.
En gång till!
Dokumentären Snille och smak ovan av filmarna Olavi Linna och Måns Månsson har en fin berättarton. Originalstadgarna i papper och linné behandlas varsamt med skyddshandskar! Det är pendyler som tickar, slår och ska dras upp. Det är kristallkronor som blänker och ska putsas. Det är svarta och vita kulor som paketeras i kuvert inför omröstningar, block och pennor som läggs i linjära formationer, porlande mineralvatten som korkas upp för servering i skinande glas.
Inramat av en lätt sorgsen serenad D 057 av Schubert! En av Schuberts sista stora kompositioner som sorgset ackompanjemang medan kameran vandrar runt i Börshuset.
Varför inte lyssna på Schubert Svanesång!
© Thommy Sjöberg
2 comments:
Aha!
Det var inte så knepigt!
Klart som korvspad!
Kvicksanden - Det är mycket mer komplicerat än så är naturligtvis hur starka kopplingar, Horace, Anders O och också överraskande även den nyinvalda Jayne Svenungson har till Klad-Jean, Frostensson och kulturklubben Forum.
Vänskapskorruption på hög nivå alltså!
Om detta kan man läsa i SvD 15/4 i artikeln Århundradets kulturkrig av Malena Rydell.
Början till slutet för Svenska Akademin eller bara slutet av början?
Dokumentären Snille och smak ovan har en fin berättarton. Det är pendyler som tickar, slår och ska dras upp. Det är kristallkronor som blänker och ska putsas. Det är svarta och vita kulor som paketeras i kuvert inför omröstningar, block och pennor som läggs i linjära formationer, porlande mineralvatten som korkas upp för servering i skinande glas.
Inramat av en lätt sorgsen serenad D 057 Svanesång av Schubert! En av Schuberts sista stora kompositioner.
Post a Comment