Midsummer Madness Sju blommor under kudden Light

Vi har fått en gammal bild tillsänt oss på redaktionen av Årstagalningen i midsommar. Visst var det bättre förr, innan internet och den digitala revolutionen, då kunde man åka ut i naturen och riktigt koppla av! 
Inte denna ständiga uppkoppling!

Kistalight, Årstagalningen och en älva från Nybohov med utslaget nytvättat hår a la Rapunzel, bakom kameran troligen en annan älva, dock brunett, med lika långt hår.
Kistalight är på trivselutflykt i midsommartid med sina kamrater och vänner någon i början på 70-talet (förhistorisk tid) på en av borgerlighetens bastioner Sandhamn på ön Sandön i Stockholms yttre skärgård.
Troligen är det en eldstad efter korvgrillning som fixas till, det tycks pågå någon sorts debatt eller intensiv diskussion kring lägerplatsen.
Ovisst om vad!
Sammanhanget är lite dunkelt.
Vädret var blött och trivselumgänget var inte mindre blött.
Det firades midsommar på gammalt hedniskt (Sweden the middle way) vis.
Redan tidigt i ottan hade vi ungdomar stigit upp på Nybban, mytiskt ungdomsställe beläget högst upp på Nybohovsbacken, för att bege oss till Strömkajen vid Grand Hotell.
Det är fullt pådrag redan strax efter nio på morgonen på den lövade båten, knöckfullt med trivselungdomar, musik av Cornelis, Ångbåtsblues, smällande ljudet av bärs som korkas upp, skrål och förväntan.
Inte lätt att vara kapten på en sådan båt!
På båten träffar vi Ola, en av alla dessa profiler som bodde på Nybban. Ola var lite gammaldags hade gått på privatskolor (Solbacka och Enskilda gy) och studerade nu journalistik och han var ofta klädd i kostym eller åtminstone blazer så även nu i midsommartid plus utrustad med en sliten portfölj.
Är du på journalistiskt uppdrag frågar vi ute på de blånande fjärdarna som mest var gråa fjärdar i det mulna midsommarvädret.
Inte då, portföljen är lastad med starköl i korrekta rader möjligen också en penna och block för det här var innan det fanns mobiler.
Ola smäller av sina bärs, kanske pratar vi lite om stilen hos Hjalmar Söderberg.
Ett stilideal för Ola medan Cornelis brölar Ångbåtsblues!
I Vaxholm vacklar Ola av stärkt efter sina bärs medan vi kamrater och vänner undrade varför?
Vad skulle han egentligen göra i Vaxholm?
Dunkelt!
Vid Grinda lättar trycket på båten något! Vikingar som gillar kommunalt tältande, inte för långa ångbåtsturer och barnfamiljer som hyrt stugor av Stockholm stad hittar vägen för sitt midsommarfirande.
Vid Kanholmsfjärden där skärgården öppnar upp mot Östersjön, sinnena får rum även en mulen dag med en aning mist i luften, kommer andra eller är det tredje vågen av öppnande av bärs och mer Cornelis ångbåts blues i bandspelarna. Våra midsommar vikingar och ädla älvor skymtar Sandhamn. Våra drömmars mål, ljuset i horisonten, där Strindberg levde några somrar som ung, platsen där vi ska slå ned våra tältpinnar och leva ut vår midsummer madness.
På bryggan i Sandhamn väntar en vänlig representant för borgerligheten, en färjkarl, som erbjuder oss sentida vikingar en skjuts över sundet till en annan ö skild från Sandön.
Där  finns det finfina möjligheter för er ungdomar att fira midsommar säger han.
Wow säger resterande vikingar på Waxholmsbåten och hoppar på vår färjkarls båt för vidare okänd färd!
Borgerlighetens diskreta charm tänker Kistalight som absolut vill slå ned sina tältpinnar i Sandöns  sandiga morän.
Kistalight med sällskap, Årstagalningen och väna väninnor åberopar Allemansrätten, uråldrig rätt nästan lika gammal som arvet från vikingatiden, betonar klasskampen och styr vår kosa mot Sandöns moränryggar för att slå ned våra tältpinnar och utöva lite nutida midsommarblot.
Någonstans längs moränryggen slår vi ner våra tältpinnar, ordnar vår eldstad, grillar våra korvar, dags för fjärdevågen av öppnande av bärs möjligen zippas det lite vin också av våra väna älvor innan det är dags att inta seglarhotellet.
Ärligt talat det är inte lätt att slå ned sina tältpinnar i Sandöns morän och få fäste i sanden.
Inte heller helt enkelt för Kistalight och hans följe att få tillträde till Sandhamns seglarhotells diskreta disco eller var det levande musik?
Två stabila vakter borgerlighetens försvarare och väktare avvisar oss milt och bestämt.
Tyvärr fullsatt!
Kom igen senare!
Här gäller inte Allemansrätten!
Kistalight som läst Anti-Dühring av Friedrich Engels, dialektikens klassiska marxistiska verk för unga klasskämpar, dessutom Sartre några år tidigare utan att förstå särskilt mycket, faller ut i en svada om hur de stackars vakterna är offer och köpta och förförda av kapitalistiska krafter inom borgerligheten.
De borde inte stå här i ytterskärgårdens snålblåst och duggregn och avvisa stackars charmiga ungdomar som sökt sig från storstadens betong och fattiga miljöer och är ute efter att koppla av en smula och har lust att röra på danspåkarna till lite god musik.
Förresten vem läser Anti-Dühring då som nu?
Ändå en fin historisk bok i dialektik eller konsten att argumentera av Friedrich Engels som räknas som en av kommunismens fäder men som i praktiken var entreprenör och företagare med kooperativa idëer och verksamhet, han understödde Karl Marx när han forskade om kapitalets rötter och utvecklade idéerna om klasskamp och samhälle.
Vid båthamnens brygga i Sandhamn hittade vi ett litet Café, inte långt från där Strindberg bott som ung student, där fick vi värme och kaffe efter (borgerlig) snålblåst och duggregn. Där upprättade vi en basecamp för vidare attacker för att få svänga på de lurviga på Seglarhotellet.
För att göra en lång historia kort!
Vi kom aldrig in på Seglarhotellet den där natten!
Det gick inte ens att klättra in via Rapunzels långa vackra hår via ett fönster till våra drömmars mål.
Midsummer madness och inte hade vi lagt några blommor under kudden!
Hade vi ens en kudde?
Dunkelt!
På midsommardagen åkte vi hem till Nybban för det är inte lätt att slå ned några tältpinnar och få dem att fästa i den sandiga moränen i borgerlighetens yttre skärgård.

PS Istället för att lägga sju blommor under kudden kan ni kära läsare få ladda ned alldeles gratis sju stycken olika essäer från Kistalight. Vi gör reklam för ett av de senaste alstren här!
Vi syns i Istanbul!
Där finns ett kapitel om Istanbul och Erdogan!
När tårgasen lättat i Geziparken (Remix 2017).
Aktuell i dagarna när det är val i Turkiet.

Tyvärr inte riktigt godkänd när det gäller formateringen hos Smashword i Silicone Valley men den går bra att ladda ned och läsa i några format!
Fler alternativ att läsa och ladda ner hittar du här! IndieThommy Smashword
Glad Midsommar!

PS Hur gick det sedan då för våra vänner ovan?
Kanske vän av ordning undrar?
Kistalight blev nästa doktorand i litteratur (studier 80 akademiska poäng i Litteraturvetenskap enligt gammaldags räkning motsvarar i dag 120 poäng).

Sedan blev han SO-lärare i många år (fler än 30) företrädesvis på Spånga High där han undervisade tonåringar i både vår Allemansrätt, marxistisk historieteori, klasskampen och att Det är rätt att göra uppror.

Konstigt nog blev han aldrig rektor eller studierektor (för anarkistiskt sinnelag?) men upptäckte att han trivdes med (gillade) att vara med ungdomar och upptäckte så småningom även konsten att lära av sitt lärande!
Årstagalningen blev så småningom en mycket kunnig ekonom på en av våra stora banker. Konstigt nog blev inte han heller bankdirektör eller annan högt uppsatt chef. Konstigt för kunskap fanns i hög grad. Kanske var det ett drag av vardagens anarki som då och då gjorde sig gällande. Istället blev han en expert på bolån. Alldeles särskilt tyckte han om att hjälpa unga obemedlade människor till goda lån med bra villkor.
Rapunzel med långa vackra håret som en älva blev kommunist och demonstrerade på Sergels torg med stora plakat första maj och vid andra viktiga manifestationer innan hon flyttade till förorten och fick två små söta barn.

 Den andra väna kvinnan med långt hår fick vårdnaden av katterna, 2 st, när hon skilde sig från Årstagalningen.
Pst vet inte riktigt hur det gick sedan för tjejerna...
© Thommy Sjöberg

Djurberg och Berg på Moderna, Leranimationer Light och lite Techno

Kistalight har varit på Moderna i Stockholm, på vernissage för Vännerna, på Pressvisning och blivit överväldigad av två unga konstnärer som skapat en egen värld av egensinniga berättelser.
Ovan den rökande vargen, en nutida sagofigur med anor som du här kan se som animerad lerfigur. Klicka på länken för den skapade videosnutten här https://www.instagram.com/p/BkAkyNjnDsV/.
Den rökande vargen kan gott ses både som en förlaga till en seriefigur, en cartoon, en samtida saga med bråddjup och avgrunder, så här i VM-tider kan vi inte låta bli att fantisera vad Nathalie Djurberg skulle kunna göra för en berättelse om fotboll med sin animerade figur.
Vi har ju en sydamerikansk storstjärna i VM-fotbollen som liksom kan bita till i straffområdet om anspänningen blir för hög.
Varför inte låta denna idé inspirera till en video med Den Rökande Vargen i Straffområdet?
Vilken berättelse det skulle kunna bli med oväntade infall, utfall och överraskande vändningar och förvandlingar.
Sydamerikansk storstjärna tar sig en rök i motståndarens grotta.
Förvandlas till Zeke Varg!
Makt och hierarki!
Spelare runt omkring förminskas, osynliggörs och demoleras!
Bollen flyter runt som ett litet animerat snöre och...
Wow för denna idé!

Visst är Nathalie med sina leranimationer och Hans med sin musik andliga släktingar till förra årets sommarutställare Marie Louise Ekman.
Samma lek med härskar strategier och roller, samma känsla för absurd och grovkornig (sex) humor, lek med former och färger och drift med tidens chica kultur. Men hos Nathalie är det mer action, mer splatter, ännu mer mörker, kanske också musiken förstärker intensiteten.
Det är lätt att gå vilse i utställningen (lost in exhibition)!
Kistalight går vilse i Potatisen... utan att tillhöra Staffan Vesterbergs generation.
Hittar så småningom The Experiment, plantor och köttiga blommor, vackra men också frånstötande, som visades första gången på Venedigbiennalen 2009 då Nathalie Djurberg fick priset Silverlejonet. Vi hittar också vägen till The Parade (a birdwalk) med samlingen av fåglar som har dinosaurieliknande drag. En ornitolog hävdar bestämt att en av fåglarna ser ut som en afrikansk kornknarr och flera av dem har en färgskala som finns i Tropikerna och näbbar som stora Flamingos och målade ögonglober likt urtidsödlor men de hör naturligtvis hemma i en surrealistisk drömvärld.
När vi hittat ut från Potatisen (utställningen) för att pusta några minuter från intensiteten hos videor med animerade lerfigurer, fågel och blomskulpturer finns Nathalie och Hans till hands för frågor och intervjuer. De är överraskande avspända, roliga och långt ifrån en pretentiös konstelit.
Kistalight är nyfiken på några detaljer. Vi frågar Nathalie om fåglarnas färgglada urtidsögon samtidigt som jag berättar om att jag själv har en ögonprotes som är både handmålad och består av en del hantverk i plast. Nathalie säger, skojar, att hon kan fixa ett ett öga till mig med men att min protesskapare (Anna Anaplastolog) säkert är mer noggrann än hon är. Hur som helst köper Nathalie stora träkulor som hon sedan målar och lackar och monterar på sina skulpturer.
Både hantverk och konst alltså!
Vidare är vi nyfikna på Nathalies berättarmetod.
Hon säger att ramen finns för hennes berättelser (videoanimationer), visste hon i detalj hur historierna skulle gestaltas, skulle hon aldrig skapa dem och det händer att hon blir överraskad och att figurerna liksom lever sitt eget liv. Kistalight tycker sig se figurer, herr gurka, en banan, någon ost med flera, inspirerade av Lennart Hellsings verssagor vilket Hans Berg instämmer i. Vidare berättar vi om vårt barnbarn Freja som drömmer om monster och målar med starka färger på dagarna och frågar om Nathalie drömde om monster som barn.
Visst var det så säger Nathalie men ett sätt att övervinna dem var att ge efter och liksom se dem ovan ifrån sedan går vi in till utställningen igen och tar några bilder.

Hans Berg och Nathalie Djurberg vid The Parade, fågelsamlingen (the birdwalk) centralt i utställningen med fem videoinstallationer längs väggarna möjligen den afrikanska kornknarren bakom Hans. Bild Thommy Sjöberg
Kistalight tycker sig uppleva moderna jazztoner kring en av videoinstallationerna, lite funk a la Miles från hans elektroniska period, och frågar Hans Berg om hans inspirationskällor.
Jazz är alldeles för svårt för mig säger han (sic!) som hämtar all sin inspiration från techno med synthar, samplers och avancerade datorprogram, ibland spelar han live på klubbscenen hemma i Berlin, men har ingen formell utbildning. Dessutom står numera även Hans Berg för ljussättning i deras gemensamma videor.
Här bild och musik från The Parade - kanske lik en tropisk urtidsvärld eller också bara ett samtida poetisk avtryck i en alldeles egen skapad värld.


Nathalie Djurbergs formella utbildning är målarskola Hovedskous i Göteborg 1997 och Konsthögskolan i Malmö 2002. Hon är 40 år och lever tillsammans med Hans Berg i Kreuzberg i Berlin. Nathalie har fått rader av priser och den kanske mest meriterande är Silverlejonet från Venedigbiennalen 2009 för mest lovande unga konstnär. Från början var hon skulptör men upptäckte sina möjligheter och sin väg när hon började med leranimationer med stop motion metoden. En konstnärlig process som kräver stort tålamod och uthållighet. Nathalie är som en alldeles egen fabrik med flit när hon dessutom använder det traditionella analoga arbetssättet. Nathalie säger även (Kistalight har berättat att jag är en fri bloggare, glad amatör och inte konstvetare) att hon upplever en stor konstnärlighet frihet med sina skulpturer och leranimationer när hon målar och färgsätter dem just för att hon inte har någon formell tyngande utbildning där. Kistalight tror dock att leranimationerna och videorna får en kraft, styrka och spänst i uttrycket genom den analoga metoden jämfört med om Nathalie skulle välja digitala program för sina animationer.
Vinyl i digital skrud istället för Spotify!

Nathalie Djurberg och Hans Berg har deltagit i rader av utställningar genom åren. Nathalie varje år sedan examensutställningen 2002 i Malmö och de hör i dag till de stora stjärnorna i konstvärlden. Ovan Worship från Kunstraum Dornbirn! En videoanimation som också ingår i Modernas utställning.
Saga, surrealism, tecken och plakatpoesi, rökande vargen, frossande grisen och den storögda flickan med hårsvall, plutande mun, runda former och svullen tunga i excesser av begär, mobbing, härskarteknik och förvandlingar. Det är lite samma känsla hos Djurberg och Berg som hos Bob Dylan (konstnärens urkänsla) i The Times they are a-changing/and keep your eyes wide/the chance won´t come again/and don´t speak too soon/ For the wheels still in spin/and there´s no tellin`who that it´s namin´/for the loser now will be later to win/For the times they are a-changin / _ _ _ /.
I sagans väsen och i deras berättelser hittar den svage (förloraren och kanske den lilla människan) en värdegrund i en mycket tvivelaktig värld. Där den rökande vargen tar sig ett bloss (One Need Not To Be A House, The Brain Has Corridors) som mycket väl kan sammanfattas i tweeten som är under liner till utställningens rubrik.
En resa genom träsk
och förvirring med små
glimtar av luft

                   Djurberg & Berg

PS En gång till! Här Freja snart 5 år gammal som älskar att måla med starka färger och stundom målar hon ett och annat monster. Här dock ett porträtt av La Famiglia nedan med ett insmuget djur!
Gissa vilken av figurerna?
Kanske hittar Freja vägen till konsten och kanske till konsten och Moderna om inte annat än för målarglädjens skull tror morfar Kistalight och mormor Mimmi.
Klicka gärna på bilden! 

  Freja i målartagen...
© Thommy Sjöberg

Svenska Akademien i Våra Hjärtan

• Tweets
 
• Tweets & repliesTweets & replies, current page.
 
• Media

1. Thommy Sjöberg‏ @Kistalight Jun 3
   

   undefined https://www.svd.se/om/krisen-i-svenska-akademien … via @SvD Aha! En högbegåvad #aspis #Horace i #SvenskaAkademin Vad är väl empati, känslor och relationer jämfört med lite litterär teori och några närläsningar? #Kistalight gillar artikel i Svd.

   
   

Flitigt läsa gör dig klok!
Läs därför varenda bok! (Falstaff Fakir)

I dag på Nationaldagen skriver vi traditionsenlig blogg på Kistalight.
Vi spanar efter något typiskt svenskt!
Varför inte något om Svenska Akademien?
Kistalight älskar att tippa Nobel pristagare i litteratur.
En gång har vi till och med tippat rätt!
Vilket blev en artikel i studenttidningen Gaudemaus om Garcia Marques när det begav sig.
Akademien i våra hjärtan alltså!
Fin artikel ovan från SvD om Horace Engdahl i mitt Twitterflöde!
Läs den tillsammans med att kika på Svt play Snille och smak - en film om den Svenska Akademin så får du en mer nyanserad bild av akademien och deras arbete än de senaste månadernas demonisering i media av ledamöterna.
Visst kanske det förekommer mobbing mellan ledamöterna och visst kan det florera mer härskarteknik än kultiverad  umgängeston si så där aristokrater emellan.
Lättkränkta lärde som hemfaller åt att osynliggöra, förminska, reducera, tränga ut och demonisera varandra.
Ändå undrar man som läsare och utanförstående över han Horaces karaktär?
Vilket i artikeln i SvD förklaras med hans oförmåga till att känna empati. Vilket också gör att hans lärdom om än väldigt begåvat får en grund och ytlig klangbotten.
Kan också förklara varför hans författarskap med aforismer och essäer känns så överraskande platt och klichéartat.
Nu från småborgerlig härskarteknik till en liten spaning på Nationaldagen i Svenska Akademiens historia.

God morgon grabbar och tjejer! (Lite morgonchatt innan skolan börjar)
Svenska akademin grundades 1786 av Gustaf den III. Dess syfte är att arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet. Valspråket är Snille och smak. Förebilden var Franska Akademin och ursprungligen var tanken att även Svenska akademin skulle bestå av 20 ledamöter men Gustaf den III tyckte att benämningen de aderton hade en mer (svensk) språklig och poetisk klang.
I mars 1786 utsåg Gustaf den III Akademiens första 13 ledamöter. De skulle vara av tre kategorier; skönlitterära författare, lärda och herrar. De senare skulle representera börd och smak. Den 5 april 1786 instiftades sedan Svenska Akademien i Börshuset i Gamla Stan. De ursprungliga tretton valde nu de resterande fem ledamöterna. Flera av dem var upplysningsmän, andra var lärda och flera kom från kända ämbetsmannasläkter.
Gustaf den III:s syfte med Akademiens grundande var även att skapa en motvikt i kulturlivet till universitetens inflytande, främst då Uppsala Universitet. Svenska Akademien organiserades då som en offentlig korporation som innebar att den är fristående från statlig inblandning men med kungen som rår över dess regelverk (stadgar). I dag förvaltar Akademiinvest Akademiens tillgångar som är betydande och ligger till grund för en del av priserna och stipendierna.
Kistalight som tror att Gustaf den III:e var en av de smartaste regenter vi har haft genom århundradena, dock att talangerna var något ojämnt fördelade, så hade han en utomordentlig koll på det här med härskarteknik. Grundandet av Akademien kunde då ses som ett led i att utöva och behålla makten. Upproriska män (herrar), lärde och författare med upplysningsidéer och revolutionstankar kunde då knytas till kungen i ett slutet sällskap och kivas, debattera och mobba varandra, istället för att göra revolution. Vi har dock inte riktigt kunna belägga den senare tesen trots att vi lusläst kapitlet Gustav III:s parnass av Sven Deblanc och Sverker Göranssons i Från runor till romantik ur Den Svenska Litteraturen.
Alldeles säkert är dock att Gustaf den III:e ville ha fristående institution i förhållande till universiteten och (den ekonomiska makten) handelsvärlden!
Just att Svenska Akademin är en fristående organisation, korporation, med de aderton (used to be) lärda i förhållande till stat och kapital gör det också till en mycket spännande och unik organisation.
Visst ... visst tycks ledamöterna omedelbart transformeras efter inval och bli någon sorts feodalt frälse i pösiga lightversioner från Gustaf den III:e tid och reta gallfeber på frikyrkopastor Wiman på DN kultur och före detta fruar till ledamöter som tycks närvara i alla TV-soffor..
Kistalight tycker ändå att om Akademien lyckas modernisera sig, med ökad transparens, de nya stadgarna om rätten att avgå och att medlemmarna ska delta i Akademiens arbete annars uteslutning efter två år är en bra början. Den enskilde ledamoten bör också ha en känsla för att Akademiens överlevnad och fortbestånd är viktigare än den enskildes intresse och privilegium.
I år blir det inget Nobelpris i litteratur, inte självklart att Akademien kommer att få dela ut det i framtiden, men det viktiga arbetet med SAOB (svenska akademins ordbok) och SAOL (svenska akademins ordlista) består och så finns det massor av andra trevliga priser, från Bellmanpriset till Nordiska priset som Svenska Akademiens delar ut varje år.
Kistalight skulle inte drömma om att tacka nej om det t ex fanns ett bloggarpris i genren.

Vilken spännande historia vi har i Sverige.
Sjuttonhundratalet med sammanbrottet av stormaktstiden, Hattar och Mössor under frihetstiden med för sin tid kanske världens mest radikala tryckfrihetsförordning (1766). En tro på det nyttiga (utilism) plus Linné med sin systematiska lära om växtriket (ett biologins operativsystem) och grundandet av vetenskapliga akademier och så den gustavianska tiden med sitt vurmande för kultur, vetenskap, upplysning, allt som var franskt och grundandet av den Svenska Akademien.
En annan värld, en annan tid, ett annat sätt att tänka och att känna!
Kanske kan vi känna igen oss i den världen och ändå inte!
Svenska Akademien om den förmår att anpassa sig till digital modernitet, globalisering, sociala medier, #metoo rörelse, upproriska knytblusar och krav på transparens skulle kunna vara en rottråd till vårt vårt svenska unika 1700-tal!
Redan de första De Aderton började gå sin egen väg. Gustaf den III lyckades inte styra sina författare som Kellgren, Leopold och Rosenstein (med flera).
Ändå visade Gustaf den III respekt för sin akademi och lyckades balansera sin kungliga despoti med upplysningsidéerna och den revolutionära andan som låg i tiden åtminstone fram till 1793 och sammansvärjningen (mordet) på Operan på konungen.
Alltså en viss självständighet redan från början av Akademien. Vill man läsa en rolig minibiografi över Den förste ständiga sekreteraren Nils Rosenstein som satt rekord länge i 38 år på stol nr 11 mellan 1786 - 1824. Läs Den förnuftige Rosenstein av Sven Deblanc i Den Svenska Litteraturen del I!

Nils Rosenstein en svensk Sokrates och upplysningsman!
Dessutom gillade han bordets lockelser, mat och dryck, och förmådde ha passionerade känslor även om de inte blev besvarade.
Något var han ute i kylan efter mordet på Gustaf den III som misstänkt Jakobin men räddades av att han var kronprinsen Gustaf Adolfs lärare.
Snille och smak var för Rosenstein idéerna från upplysningen.
Redan som ettåring blev han inskriven på Uppsala universitet, curling föräldrar på 1700-talet, sedan blev det studier där och i sin ungdom vistades han i Paris som sekreterare på svenska ambassaden. Där han kom att träffa profiler inom upplysningen som Benjamin Franklin, Diderot dÁlembert och inspirerades av Lockes empirism. Från Paris brevväxlade han med Kellgren som han stödde under hela sitt liv. I sin kamp för upplysningen höll han 1789 (passande år se franska revolutionen) ett klart, moderat och balanserat tal inför Vetenskapsakademin i ämnet. Ett tal som trycktes 1793, ljusskyggt år med tanke på mordet och sammansvärjningen mot Gustaf den III.
Rosenstein ville forskning, kultur, intellektuell besinning och tolerans även mot meningsmotståndare. Han överlevde sin egen generation men vidhöll sina åsikter mot de unga snillena i romantikens generation och kom trots deras motsatta åsikter att stöda flera av dem.
Utan Rosensteins vidsyn (blev visst dement på slutet) hade Svenska Akademien inte överlevt länge skriver Sven Deblanc i kapitlet Gustav den III:s parnass ur Den Svenska Litteraturen.
Var finns en Nils Rosenstein i dag?

Tidigare bloggar på Nationaldagen från Kistalight

Nationaldagen 6 juni 2005
Ljus över Nationaldagen II
Fifty-love 6 juni 2006
Hoa på nationaldagen 6 juni 2007
6 juni - inte bara nationaldag 6 juni 2008
Nationaldag Light 6 juni 2009
Kaffetår och den svenska ensamheten 6 juni 2010
Undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat 6 juni 2011
Heja Sverige - Kistalight firar Nationaldag 6 juni 2012
Berättelser från Sverige 6 juni 2013
Slas Light 6 juni 2014
Miljonprogrammet Light från Kloss till Koja 6 juni 2015
Det var Håkan Hellström och jag... 6 juni 2016
Friggeboden i våra hjärtan 6 juni 2017

© Thommy Sjöberg

Lars Lerin Light på Sandgrund

Lars Lerin med akvarell av husvagn som om en Rembrandt från Hagfors hittat vägen till Värmlands landsbygd.
Ett konstverk från kulturens bakgård (hillbilly united) bortom de glamorösa salongerna.
Vilket ljus kring husvagnen!
En ljuskälla av kraft kontra en mörk omgivning!
För att fånga ljuset krävs det också mörka penslar!
Tyvärr syns reflexerna av Kistalight och bakgrund på en av Lars Lerins starkaste målningar på hans permanenta utställning på Sandgrund i Karlstad.
Igår gjorde vi Karlstad på en av årets första varma dagar, sommarljus trots att det är maj, knökfullt längs de inglasade uterestaurangerna längs Stora torget.
Ståplats, ymnigt drickande av drinkar, shots och ett sorl som får taken att lyfta.
Det är lite som på Sjöstugan i Byxelkrok på Norra Öland i midsommartid när det begav sig.
Kistalight blir bjuden av Mimmi och barnen (fortsatt 70 är det nya 50). Vi får bruschettas som förrätt som vi inte har beställt, passar dock bra till drinkarna sedan blir det varmrätt, köttbit, sallad lite, frites och ett glas rött. Vi skojar om Robinson, Big brother om konsten att gå vidare i både dokusåpor eller i konsten att lyckas på jobbet.
Ska du gå till semi måste du le hela vägen, vara trevlig och kunna samarbeta (mobba och integrera lite lagom)!
Kistalight är inte van att hänga på krogen, vi förundras över alla glada karlstadbor som svingar i sig sina drinkar medan vi föröker prata om vad som skapar kreativa miljöer.
Hos Lars Lerin och hans lärlingar står miljön, ofta Sandgrund, i centrum, ställa i ordning material och möjligheten att få möta, bjuda in, personliga konstnärer (förebilder) som ska inspirera och få igång processen att skapa plus hans förmåga (empati) i kontakten med ungdomarna. Kistalight pratar om liknande försök i miljöer kring Järvafältet i Stockholm och berättar om sin gamle elev Hamed K som driver en musikstudio på ungdomsgården till Rinkebyskolan. Där elever kan komma att pröva att skapa musik, pröva sina idéer utan prestige, betygsättning och med Hamed som inkännande studioman. Liknande projekt finns med Berättarministeriet i Husby och en förberedande arkitekturlinje på Tensta Gymnasium. Den senare dock en formell utbildning.
Dagen efter vimlar vi runt på Sandgrund.
Lars Lerin har hittat sin egen plats här på Sandgrund i konstens kretslopp.
Både finkultur och en bred folklig artist på samma gång!
Hit hittar mängder av människor som vanligtvis inte går på galleri eller konstsalong!
Utställningen är indelad i olika teman i stora öppna rum; bilder från landsbygden, fåglar, boksamlingar och de mäktiga landskapsbilderna från Nordkalotten (Norge -Tromsö och Island)

Kistalight får ingen riktig ordning på sina bilder, ljus och reflexer, men här en porträttsamling av fåglar i Lars Lerins regi och som alla goda porträttörer skapar också Lerin en samling berättelser. Frågan är om inte Lars Lerin med sina akvareller kan axla Selma Lagerlöf som Värmlands stora berättare för 2000-talet? Dessutom följer han en tradition som social entreprenör med att vara lite som en mentor för sina lärlingar både på Sandgrund och i sin TV-serie.

Lars Lerin på Nordkalotten, en av den permanenta utställningens motiv, ofta med inflikade självporträtt och ibland interfolierade med handskrivna texter, blir liksom vykort i kanten. Kan ses som Lars Lerins sätt att se på sin konst.
Vykort från Nordkalotten!
Även om Lars Lerin i sin TV-serie och konstskola mest fungerar som inspiratör och mentor med sitt Sandgrund och vill få sina lärlingar att komma igång med den konstnärliga processen, måla, dansa och skapa musik och öka på självkänslan hos de unga så har han en formell utbildning. Han har gått på Gerlesborgsskolan och Valands konsthögskola.
Inspiration javisst men också en grad av formell utbildning!
Dessutom har han skrivit rader av böcker ofta reseberättelser med de infogade vykorten och akvarellerna.
Till detta kan tilläggas att han fått en rad priser och utmärkelser som t ex Augustpriset, Årets Värmlandsförfattare och blivit hedersdoktor vid Karlstads universitet.

Är man på kultur odyssé en helg så där de första varma dagarna i början av maj kan det behövas lite färdmusik på hemfärden. Kistalight väljer att bädda in en alldeles särdeles speleman från Värmland som tonsatt en alldeles särdeles poet från samma landskap, en av den svenska litteraturens mest musikaliska lyriker, ton och rim virtuos som få, men kanske inte helt politiskt korrekt med sina rader så här i #metoo tider.

PS Här Freja snart 5 år gammal som älskar att måla med starka färger och stundom målar hon ett och annat monster. Här dock ett porträtt av La Famiglia nedan med ett insmuget djur!
Gissa vilken av figurerna?
Kanske hittar Freja vägen till konsten och kanske till Lars Lerins måleri om inte annat än för målarglädjens skull tror morfar Kistalight och mormor Mimmi.
Klicka gärna på bilden! 

  Freja i målartagen...


Det kommer mera...
© Thommy Sjöberg

Från SoFo till Mosebacke REMIX

Quiz och videobitar bland maskrosbarn, bolltrillare, gudomliga skådisar, rocksångare, poeter, tecknare, springschasar, hipsters, hackers och en och annan författare. 

Kistalight firar blogg födelsedag genom en REMIX med en quiz av en gammal Söderpromenad.

Söder Quiz med Kistalight

Bild Thommy Sjöberg baksidan av skulpturgruppen Vi Syns Vid Målet! Skulptör Olle Adrin invigd 1984

1.      Skulpturgruppen: Vi syns vid målet på Katarina Bangata vid Nackas Hörna tolkar fotbollsspelaren Lennart Nacka Skoglund fotbollskonst, en myt i fotbolls Sverige. Nacka var älskad och gjorde succé även i Italien i många år.  Upp med iPhonen och sjung med! För vilken klubb spelade Nacka i Italien?

1. Milan

X. Inter

2. Juventus                                                                                             

Bild Wikipedia Den Gudomliga som skulptur på Greta Garbos torg.  Här kan du öva drama med Garbo! Skulptör Thomas Qvarsebo invigd 2005 vid Greta Garbos 100-årsdag

2. Vid Greta Garbos torg finns en skulptur av den vackra gåtfulla skådespelerskan som växte upp på Blekingegatan på Södermalm. Men i vilken typ av filmer hade hon sitt artistiska genombrott?

1. Musicals

X. Stumfilmer

2. Ljudfilmen - film som den fungerar i dag 

3. I Vita bergen levde på 1800-talet Söders fattiga. I dag är det kulturbostäder och hög status att bo där. Under 1960 och 70-talet verkade en rad kulturpersonligheter här som Hasse och Tage, Svenska Ord, de var författare, revymakare och filmare. Här bodde också den världskände fotografen Christer Strömholm och på Mäster Pers Gränd 8 skrevs 70-talets generationsroman Jack av en i dag välkänd artist, låtskrivare och författare. Då skrev han 67...67 - bara att sjunga med i din iPhone!                 Vem är författare till Jack?

1 Niklas Rådström

X Ernst Brunner

2 Ulf Lundell

4. Vitabergsparken – parkteater på Södermalm med sommarlustspel, uppträdanden, konserter och plats för glada picknicks. Här rastar och äter vi vår matsäck.  Under några år var det Allsången med Carl Anton som var hett i sommar Stockholm men i dag gäller hipsterns Vita Bergens klockor! Vem ansvarar för och driver Parkteatern? Se även fråga 12!

1. Kungliga Operan
X Dramaten
2. Stockholms parkförvaltning (Parkteatern)

5. På vägen mot Fjällgatan och världens bästa utsikt över Stockholms inlopp passerar vi en nyligen namngiven park. Parken är från 2008 uppkallad efter en riktig så kallad söderkis. Tecknare, konstnär och författare som gett liv åt många södermiljöer. Han växte upp strax ovanför parken på Klippgatan och hade som mogen konstnär ateljé på Malongen vid Nytorget. Vem är söderkisen?

1. Tuffe Viktor
X. Slas Stig Claesson                 
2. Ulf Lundell

6. Ovanför Fjällgatan ligger Stigbergsgatan där bodde Nobelpristagaren Tomas Tranströmer i många år. Alla hans diktsamlingar citeras flitigt men det är framförallt några rader som brukar dyka upp vid allvarliga officiella evenemang. Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. I vilken diktsamling finns strofen?

1. För levande och döda

x. Sanningsbarriären

2. Det vilda torget

7. Fjällgatan litterär skylt på Fogelströmsterrassen med citat. Från vilken bok? Kuriosa Första svenska färg-TV-sändningen kom från Fjällgatan hemma hos författaren Per Anders Fogelstrom
1. Vävarnas barn
X. Mina drömmars stad
2. Sommaren med Monika

Kistalight med polaren Per! Bild Evelina Ottersgård Skulptur från 2007 av Bitte Jonasson Åkerlund. Parken invigd 2000

8. Cornelis poet och vissångare som fått en egen park ovanför Renstiernsgatan på Glasbruksklippan mot Mosebackehållet vid Mäster Mikaels gata. Nog finns det både en Bellman, en Taube och lite Forsell hos denne holländske svensk! Stäm upp i Somliga går med trasiga skor! Från Cornelis kanske mest lyckade album - vilket album är det?

1. Getinghonung
X. Poem, ballader och lite blues
2. Tio vackra visor och personliga Persson

9. Katarina kyrka från Stormaktstiden 1600-talet, en gammal kyrka som fått ny skrud, det vill säga kyrkan har restaurerats (byggts om). Varför? Lyssna på Irma Schultz live från kyrkan! 
1. Ombyggnad för att kyrkan var för gammal
X. Kyrkan upprustades efter en häftig brand 1990
2. Allmän upprustning av byggnadspolitiska skäl – staten vill bevara gamla byggnader

 Hoppsan - pälsklädd soppkorg som konst i kvarteren bakom Katarina kyrka! Bild Thommy Sjöberg

Lisbet Sallander som graffiti - husvägg vid Fiskargatan Bild Thommy Sjöberg

10. Vid Mosebacke ligger också Fiskargatan där man kan se turistgrupper med karta i deckarförfattaren Stieg Larssons fotspår. På Fiskargatan låter han sin deckarhjältinna och hackern Lisbeth Salander köpa en lyxvåning med utsikt över Gamla Stan och Djurgården. Vad kallas hans deckarserie?  Varför inte kika på en fröken Salandertrailer?
1. Wallanderserien
x. Böckerna om Hamilton
2. Millennium-trilogin

August Strindberg och Lisbet Salander - vilken duo i kvarteren! 

11. Mosebacke med utsikt över Stockholm är också en berömd litterär text av August Strindberg – texten återfinns i en roman som inleder den moderna litteraturen i Sverige. Vad heter romanen? Se litterär rödvit skylt Mosebacke café bredvid replik av Carl Eldhs byst av Den unge Strindberg från 1909
1. Jack
X. Röda rummet
2. Mina drömmars stad

12. Översätt Slas, Stig Claessons, text i Götgatsbacken till nusvenska! Vill du vara riktigt fantasifull - pröva texten på Rinkebysvenska! Citatet finns i Götgatsbacken på en av Stockholms rödvita litterära skyltar. Obs skylten saknas - stulen?! Vilket yrke, sysselsättning, har novellens huvudperson? Jag får läsa texten ur Supportern för er! Läsningen blir i Vitabergsparken - passar bra i arenan där!

1. Springschas (cykelbud)

x. Gatuförsäljare tidningar

2. Trafikpolis

PS Tipsraden ovan är en utmärkt ram för en guidad Söderpromenad. Med frågorna som bas berättar vi en hel del om Söders historia, dess speciella miljö, atmosfär och fångar några av kvarterens  kulturpersonligheter. Quizet och den guidade turen kan också inspirera till fördjupad läsning av söderlitteratur, musikupplevelser och användande av webben för att lära känna mer av Södermalm. 
 Här kan skolklasser, bibliotekarier, lärare och andra intresserade Söderälskare hitta inspiration.
Kistalight gör gärna en guidad vandring.  

© Thommy Sjöberg

Selma Light En Pelargon från Mårbacka

Selma en stor berättare med skarpa  (jack) ögon och karaktär i blick. Kistalight tänker sig att om vi har hennes porträtt på väggen hemma i Kista ovanför datorn vid skrivarplatsen i köket så skulle vi vara tvungna  att ha ett draperi att dra för porträttet när hennes närvaro blir allt för stark.
När vi sitter där och knackar på tangenterna eller om vi slirar med vår berättelse!
Kistalight har besökt Mårbacka i maj i den skira sköra grönskans tid. En födelsedagspresent (70 är det nya 50) av mina telningar Evelina och Love.
Psst de är vuxna nu!
En present som inkluderar deras resesällskap. Vi får riktigt rå om varandra för att ta ett nappatag på plats med vår bästa Selma... och Mimmi gör utflyktsmackor, stekta ägg garnerade med gräslök på surdegsbröd, en gång i tiden brukade det vara med stekt bacon också.
Mårbacka i början av maj, ortnamn som virvlar förbi; Skåre, Forshaga och Deje (massor av mygg) skogar utan internetuppkoppling (puh här får man vila från den digitala världen), blånande berg och sjöar och den bördiga Frykendalgångens sluttningar.
En hembygd för en stor berättare och ett fint och vackert läge för Mårbacka herrgård!
Kistalight med telningar och Mimmi börjar med presentboden, jag slår till med ett köp av en Selma Pelargon, vågar inte vänta med köpet eftersom det bara finns två kvar, egentligen hade jag tänkt köpa Kejsarn av Portugallien men den köper dottern Evelina. En bok som för övrigt finns gratis digitalt genom Runebergsprojektet.
Nej en pelargon med anor, genom sticklingar, från Selmas tid får det bli.
Vi hinner med första eftermiddagsvisningen!
Guiden typ äldre lärarinna på mellanstadiet kan sin Selma.
Antagligen har hon en lång erfarenhet av visningar på Mårbacka och kan det här med gruppdynamik.
Ni vet tyst kunskap eller konsten att hantera lite besvärliga elever.
Mimmi som ofta tjabbar med Kistalight envisas med att hela tiden oroa sig för hur jag bär min Selma Pelargon!
Värsta OBS-klass eleverna!
Vår eminente guide löser problemet genom att helt enkelt ta vår pelargon och förvara den bakom Selmas kök under visningen.
Vår kvinnliga äldre guide har troligen under åren allt mer identifierat sig med Selma, lite sträv, kärnfull humor, men inget daltande och för mycket till mötes gående när hon svarar på våra trevliga frågor.
Här är det en lärarinna från en tid med andra läroplaner (ingen lattjo lajban typ direkt) som gäller.
Undrar om hon inte ser ut lite som Selma också?
Vår eminente guide berättar om herrgården.
Det ursprungliga och den del som Selma lät bygga om efter att ha köpt tillbaka huset och gården. I hallen finns en gås som några skolpojkar skickat i ett paket. Selma blev så rörd att hon lät stoppa upp gåsen och lät den bli ett utställningsföremål på Minnesgården. Gåsen som symbol för Selma Lagerlöfs största försäljningssuccé (Nils Holgersson) genom åren. Både då, nu och internationellt. Överhuvudtaget hade Selma en omfattande kontakt med sina läsare. Hon fick 45 000 brev under karriären och läste  alla och till barn och ungdomar besvarade hon själv breven. Dessutom hade hon ibland hjälp av sin käre väninna och förtrogna Valborg Olander.
Från barndomens stora trauma när lösöret och gården Mårbacka såldes på auktion efter faderns konkurs går det en röd tråd i allt vad Selma sedan gjorde. Det var dagen hon beslutade att hon som vuxen skulle bli författare, bli rik och köpa tillbaka gården och få revansch för den oförrätt hon kände som ung. Säkert finns det även känslor hos Selma av utanförskap och hennes förhållande till sina väninnor som komplicerar och fördjupar hennes författarskap. Hon hade insikter i människans mer mörka sidor, passioner och tvivel.
Hos vår eminente guide är det dock bilden av  den praktiska, goda och varför inte entreprenören Selma som dominerar. Hur hon driver sitt Mårbacka som en för tiden modern företagare, tar ansvar för sina anställda och engagerar sig i bygdens fattigvård och hon försöker rent av odla en sorts havresort som i dag skulle betraktas som innovation inom hälsokost men som då var ett misslyckat ekonomiskt projekt. Undrar om inte Selma ägnade så mycket kraft och energi åt sina åtaganden på gården för att hålla de konstnärliga demonerna i schack. Hur som helst skapade de energi så att man förundras över att en människa kan hinna med så mycket under ett liv och samtidigt vara en kvinnopionjär, den första kvinnan som får Nobelpriset och den första kvinnan i Svenska Akademin.
Från sällskapsrum till kök (visst fanns det en plikttrogen husmor anställd) hittar vi vägen till Selmas imponerande bibliotek och arbetsrum. Här finns Nobelprismedaljerna och här känner man av kraften (vibbarna) i hennes författarskap och inspirationen från husgudarna Fänriks Ståls Sägner och Charles Dickens romaner (samma mörka virvel i berättandet) och Kistalight tycker sig ana Selma där bakom skrivbordet balanserande skapandets mörka och ljusa krafter.
Kan Selma spöka här på gården frågar vi vår eminente guide när visningen är över?
Mmm säger vår gode guide samtidigt som hon lämnar tillbaka vår Selma pelargon som fått lite egentid bakom Selmas kök.
En av dagens höjdpunkter blir när vi sitter i Mårbackas Café i försommarvärmen efter promenad i trädgården med alla äppelträden, den skira grönskan och tipspromenad. Vi fikar och smakar av en Mårbackakaka och Skrädmjölsdröm (Selmas gamla havreprojekt).
Visst känns det lite som Skansen och antagligen är det mycket svenskt!
Vi chillar och  har det bra minns utflykter till Skansen och Himmelsberga när våra barn var små och ungdomar och det var obligatorisk närvaro!
Love vår son citerar Äntligen stod prästen i predikstolen ur Gösta Berlings saga och vi skojar lite om en av den svenska litteraturens mest berömda (kärnfulla) inledningar.
Några rader som signalerar en hel värld!
På hemvägen kvistar vi förbi Göran Tunström i Sunne och hälsar från Selma och imponeras av kyrkan och den gråblå Frykensjön i dalgången och det är en ljummen eftermiddag som om det redan vore sommar.
Under tidig kväll har vi hittat vägen ned till Karlstad och vi sitter i en liten soffgrupp och dricker mousserande Cava, förfestar lite så där, på Riverside Hotel medan vi skålar, Selma pelargonen med sina sticklingar står på bordet och vi äter salta nötter, innan det är dags att göra stan. Utanför fönstret virvlar Klarälven förbi i en delta gren och vi kommer att tänka på en gammal Peter Le Marc låt.
Vi sjunger,

 

Hon bodde på fel sida av älven ...

 Visst visst!
Det här är Trollhättan och Göta Älv inte alls Klarälven.
Men vad gör man inte för konsten?
Undrar om jag inte ska dra för draperiet för Selma hemma i köket i Kista? När  jag skriver det här med min Selma pelargon på köksbordet strax till vänster om datorn medan jag knattrar på mina tangenter och undrar om berättelsen slirar!
Psst Mimmi våra barn är vuxna nu!

© Thommy Sjöberg

Kistalight goes Graffiti

Målartrio på gång! Här i duggregn och snålblåst vid brofästet under Liljeholmsbron bland klotter, graffititaggar och fågelholkar uppsatta av Klister-Per en konstnär i det urbana rummet. Bild Evelina Ottersgård.
Här får vi lära oss skillnaden mellan klotter, graffiti och gatukonst.
Graffiti kan vara som improviserad jazzmusik!
Den har sin egen ton och rytm i taggarna.
Ett personligt uttryck som sätts mellan punkterna och signaturerna.
Kistalights utsända är på graffitipromenad med ryggsäckar, färgspray på burk, gott humör och med en eminent guide Tobias Barenthin Lindblad.
Tobias en graffitikännare, guide, förläggare på Dokument Press och tänkare i frågor omkring stadsmiljö och det offentliga rummet.
Vi är en grupp på cirka 15 personer, inklusive målartrion ovan, lite nyfikna personer, så där urban medelklass i skiftande åldrar som genom upplevelseföretaget Liveit köpt ett paket i Gatukonst vandring.
Mer nyfikna än en målarbrigad från förorten som kommit för att inta staden!
Vår guide Tobias ställer frågor till oss som:
Vad är det offentliga rummet?
Vi prövar med parker, byggnaders fasader, galleriors öppna ytor, gator, broar, gångvägar eller mystiska små hålrum.
De sista platserna som liksom blivit över i stadens myller!
Vid brofästet under Liljeholmsbron har vi en av dessa öppna platser, möjligen benämnt som open plains av vår guide Tobias, alltså platser bortom kommersialism, staden och statens inflytande. En area som kan tjäna som en kreativ mötesplats för andra krafter än de etablerade. På de här platserna kan man läsa av stadens själ eller anda.
Ju fler sådana platser desto större möjligheter för en kreativ stad.
Berlin efter murens fall skulle kunna vara ett exempel på en sådan stad där konstnärer och andra kreatörer får utrymme, fria platser, gamla industrilokaler och hus kan bli mötesplatser för nyskapande idéer och konst.
Just med brofästet under Liljeholmsbron som utsiktspunkt tycker sig Kistalight se hur det nya klassamhället har vuxit fram vid Årstavikens blå blänkande vatten kring Liljeholmen.
Stränderna har fått nya glänsande glasade husfasader med bostäder (at the seaside) som ersatt de gamla industriområdena och Systembolagets hamnanläggning. De stora gräsytorna, parken, nedanför Drakenbergsområdet som en gång i tiden var ett vildvuxet område för fri småindustri, entreprenörer med kontoret på fickan, Svempas Bilplåt, Olles Däck, Gurras Färg eller Lelles Båt och Segel plus att det fanns uppläggningsplatser för småbåtar har i dag blivit en organiserad park i Stockholm stads regi men visst finns det fina mötesplatser här.
En av dem är den Fria Målarväggen vid sydvästra hörnet av Tantolunden (Drakenbergsparken).

Kistalight in paintaction vid Fria Väggen i Tanto! Bild Love Sjöberg
Hej farbror säger en av de glada målarynglingarna som målar med spray av klassisk sort som luktar lösningsmedel och som man kan bli lite hög i hatten av.
Hej glade yngling säger Kistalight som målar vattenbaserat!
Vår glade yngling som är av utrikes härkomst säger sig att där han kommer ifrån respekterar man gamla farbröder och säger sig inte veta vad är en yngling är.
En yngling säger Kistalight är kanske en ung kille som målar vid fria väggen i Tanto och som kanske är hög i hatten på inte bara lösningsmedel.
Det senare säger vi förstås inte!

I veckan som var har det också målats en uppmärksammad målning (porträtt grafitti av Martin Monet) av Avici här på den Fria Väggen vid Hornstull! Vi hyllar Avici med en en kör av ungdomar som gör en tolkning in gaeilge av Wake Me Up.
Det är regn och småkallt så in i märgen vid Hornstull trots att SMHI utlovat sol och viss molnighet.
Att spå lokalt väder i dessa tider för en meteorolog är som att se på en fotbollsmatch i sugrör säger vår eminente guide Tobias som har ett starkt bildspråk för stadens urbana rum.
Vi tar 4:ans buss till Sankt Eriksplan över Västerbron, förbifart Eken någon gång på 1930-talet, utsikten från bron måste vara en av de vackraste platser man kan tänka sig i en urban miljö och på en offentlig plats. Riddarfjärden som blänker, Norr Mälarstrands funkisrad av hus, Gamla Stan i fonden och Stadshuset som är en så levande institution för alla stockholmare från utdelning av gesällbrev till guldklockor och dessemellan glittrande Nobelfester och åt andra hållet blåa blänk från Mälaren och grönska, pilarna som hänger och bildar spegelreflexer i vattenbrynet längs stränderna på Kungsholmen och Södermalm.

Bild från Atlasmuren Love Sjöberg
Vid Sankt Eriksplan fortfarande snålblåst och duggregn!
Biter ända in i märgen!
Vi tar trapporna ned från Sankt Eriksbron ned till Atlasmuren för att kika på lite inburad gatukonst.
Kistalights utsända Thompa, Evelina och Love som hoppar strömhopp över trafikborgarrådets uppsatta staket som ska skydda graffitimålarna för dem själva.
Nej...nej!
Lugn alla läsare det är inte frågan om någon olaglig verksamhet!
Tobias guiden tar andra vägen genom huset för att fixa nyckel till grinden för Atlasmurens graffitihemligheter.
I fickan under Sankt Eriksbron vid Atlasmuren öppnar sig en egen värld av graffiti.

Vi kan se stencilgraffiti. Här Eve och Luv i Atlasmurens dunkla rum framför bevarade porträtt! Bild Thommy Sjöberg - Klicka gärna på bilden så kan säkert ni som den gode iakttagaren hitta flera av vår tids kultfigurer. Kult är också numera också det offentliga rummet, om än inburat av trafikborgarrådet, här vid Atlasmuren. Här kreeras filminspelningar som KungFury, hip hop och rappare har gjort videor här och platsen har även chartrats av hippa typer för fester med catering. Platsen kan gott upplevas som en frizon från det etablerade, kommersiella samhället och stadens styrande (se dock inburat) och visst kan det fungera (kunde) som en kreativ mötesplats  för gatukonst och inspiration för nytänkande i det urbana rummet.
Samtidigt är det en scary plats. Man kan tänka sig att en Tony Sopranotyp och hans kompisar skulle kunna parkera här med sin svarta skåpbil för interna skumma uppgörelser på den minimala parkeringsplatsen och att de dumpar grejer i kanalen som man helst inte vill veta något om.
Från Sankt Eriksbron dundrar tunnelbanorna förbi var och varannan minut till och från Västerort, på Karlbergsleden är det en intensiv biltrafik och utanför den finns Stambanan, plus pendeltåg och lokaltåg till och från Uppsala och stundom går en och annan båt förbi i kanalen.
Stadens ljud (the sound of the city) dränker alla samtal och bäddar in miljön i sitt eget urbana rum - en stadens egen energi som här intensifieras i både buller och konstnärliga kantiga uttryck på väggarna.

Vi avrundar, tror vi, med en klassiker i graffitivärlden , Akay med hammaren och skäran, (Bild, klicka gärna, Thommy Sjöberg) en affischkonstnär som även varit en flitig graffitikonstnär i Stockholms urbana rum.

Puh!
Skönt att komma hem efter en dag i duggregn och snålblåst (kläder efter väder) till Mimmi och trollen (barnbarnen).
En dag med gatukonst under broarna i vår vackra stad med spännande frågor om det offentliga rummets udda platser (scary places) och om vad som är graffitikonstens alldeles egna ton och karaktär.

© Thommy Sjöberg