Nu har vi fullföljt vår egen valda lilla föreläsningsserie från Kulturhusets Internationella Författarscen. Våra författare och deras framträdanden från våren är Deborah Levy och hennes Simma hem, Etgar Keret och hans mörka absurdism i Plötsligt knackar det på dörren.
Böcker som vi redan har skrivit om och i dag är det dags för Jhumpa Lahiri och Sankmark.
Om Deborah Levy och Etgar Keret experimenterar mer med formen i sina böcker och tar skydd, gömmer sig, bakom mörka stråk av absurd och skruvad humor så har Jhumpa Lahiri ett mer lugnt och klassisk berättartempo. Hon vågar, har större mod, visa upp sprickorna, sorgen och tystnaden kring ett traumatisk drama som också är en del av Indiens moderna historia. Berättelsen bär även på ett tema om uppbrott genom studier, forskning och att leva i exil.
Huvudpersonerna, två bröder Subhash och Udayan och en kvinna Gauri, är ordlösa trots sin akademiska bildning, de bär på en andlig ensamhet och sorg. Den kan förklaras av den yngre broderns våldsamma död, tillhörde naxalitrörelsen - indiska maoister, och han avrättades av indiska polisen framför ögonen inför sin familj som blir vittne till händelsen.
Sorgen efter broderns död fördjupas och blir ett oläkt sår mycket genom deras oförmåga att hantera den, att inte prata om den, och genom att den överlevande brodern ingår ett äktenskap med änkan efter brodern, som är havande med den döda broderns barn.
Vilket blir en (monster)hemlighet för omvärlden i deras exil i USA.
Visst är Jhumpa Lahiris roman Sankmark en berättelse om att leva i exil, klyftan mellan öst och väst, tre studiebegåvade ungdomars val och väg, uppbrott från familjen och en ung kvinnas instängdhet och väg ut, tystnad i form av konventioner och manipulation, spänningarna i det Indiska klassamhället och främlingskapet i USA.
Allt det där är välbekanta teman i det moderna västerländska samhället och i en global värld. Men det är i porträttet av Gauri och hennes öde och val som romanen växer till en stor berättelse med tragiska och komplexa dimensioner. Gauri blir en framgångsrik akademiker och forskare i filosofi men oförmögen att frigöra sig från sitt förflutna, som tidigt föräldralös, ung förtryckt änka och sitt liv i ett resonemangsäktenskap för sin egen och barnets skull som för henne till USA.
Hon är både ett offer och en vinnare som kommer ut genom sin hjärna (hon är smart och intelligent) men överger sitt barn Bela som får växa upp som tonåring utan mor och med den överlevande brodern Subhash som far och Bela får inte nycklarna till sin historia.
Jhumpa Lahiri har skapat en oerhört välskriven berättelse där miljö och naturskildringarna är mycket geografiskt initierade från vattenhyacinterna i Tollygunge i Calcutta under monsunen till kustlandskapet kring Rhode Island med dess öar på amerikanska östkusten och till södra Californiens torra heta ökenmiljöer som härbärgerar så många vilsna människor som rest västerut och lämnat sin personalia bakom sig.
Språket är enkelt och avskalat, utan ironier, landskapsskildringarna bildar en sorgen och melankolisk ram kring berättelsens mosaik av (blues) sorg.
Jhumpa Lahiri måste ha arbetat mycket med sin berättelse, strukit och skrivit om!
En av hemligheterna bakom alla goda berättelser!
Sankmark är en stark berättelse större än livet själv tycker vi på Kistalight.
Betyg fem blommande vattenhyacinter av fem
På Kulturhuset i april på dess Internationella Författarscen samtalade Jhumpa Lahiri med en, mycket yvig samtalsledare Josette Bushell Mingo som ibland glömde ämnet, Lahiris författarskap, och mest talade om sig själv, aj...aj, men hon tillförde en hel del energi till samtalet och Jhumpa Lahiri svarade tålmodigt, intelligent och välbalanserat.
På frågan om favoritroman och dito författare svarar Jhumpa Lahiri att Thomas Hardy och hans roman Tess är en av de absoluta favoriterna. Kännedom om den romanen kan också vara en nyckel till att förstå porträttet av Gauri i Sankmark.
Jhumpa Lahiri tycker sig med Sankmark att ha klarat av ett tema med sitt författarskap så här långt och har sedan någon tid tillbaka bosatt sig i Rom med sin familj för att lära sig ett nytt språk och komma vidare med skrivande.
Kistalight skyndar sig till signeringen efter mötet - tidig i kön med det sedvanliga Thommy med Th ska det vara!
Jhumpa verkar intelligent, en iakttagare och ser bra ut!
Har hon inte gröngråbruna ögon?
Frågar om Jhumpa Lahiri i sitt författarskap har influerats och påverkats av Salmon Rushdie och hans Midnattsbarnen?
Maybe a little bit!
I don´t know really she said!
Kistalight tror nu i efterhand att det är marginellt!
Bengalen ligger i östra Indien och gränsar till Bangla Desh och har sin egen speciella historia, liknande teman finns i deras författarskap, men med stora skillnader i berättarton.
Istället frågar jag om hon har lust att skriva några rader på italienska när hon signerar?
Do you understand italian?
No but my son does!
Bueno Lettera!
Tanti saluti!
/Jhumpa
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
- ©Thommy Sjöberg
