I dag hyllar vi på Kistalight Lûtfi Özkök 90 år! Ser i DN på familjesidan att han, troligen fyller 90 år i dag - en ansenlig ålder - värdig en poet.
För ett antal år sedan skrev vi en artikel om förorten, typ krönika, som publicerades i DN. Artikeln kunde lika gärna vara en hyllning till Lûtfi Özkök och hans familj.
Hip , hip hurra säger vi från Kistalight samtidigt som vi läser vår bit om Östberga och Özkök Lütfi!
Videobit från 2012, inspirerad av kurs på STDH för crossentreprenörer, fru Ulla/Mimmi, Kistalight och vår dotter Evelina besöker Östberga. Vi citerar som en hyllning på 90-årsdagen en strof ur Lütfi Özköks diktsamling Vindarnas väg.
I bakgrunden Elefanthuset som är en märkvärdig skapelse med hiss upp till fem trappor där ett speciellt etage finns sedan får man gå upp eller ner till de övriga våningarna. Huset har gett namn åt en kortfilm om Lûtfi Özkök av hans barnbarn Anna Juhlin - Poeten i Elefanthuset.
En stor självlysande solros mellan två kontinenters terminaler
_ _ _
På väg mot Bosporen mötte du en sen höstkväll en
gammal vän, lika gammal som livets första gräs
gator, gator som flyr
några pilar här, några popplar där
ännu ett glas vin, ännu ett par steg,
cigaretten som ryker på asfaltens kant
gryningen som vaknar på fönsterrutan
morgonen som glider neråt och söver
dagen som störtar och slocknar
en pöl
ensamheten
yrsel och ingenting.
(Lüfti Özkök ur Vindarnas väg - om Orhan Veli)
Läs mer om Beckettbilden, Lütfi Özkök och I väntan på Godot, att Lûtfi Özkök fotade Beckett i Paris 1960 bekräftade han när jag träffade honom i mitten på 2000-talet på Rinkeby bokmässa.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om Östberga
© Thommy Sjöberg
En stor självlysande solros mellan två kontinenters terminaler
_ _ _
På väg mot Bosporen mötte du en sen höstkväll en
gammal vän, lika gammal som livets första gräs
gator, gator som flyr
några pilar här, några popplar där
ännu ett glas vin, ännu ett par steg,
cigaretten som ryker på asfaltens kant
gryningen som vaknar på fönsterrutan
morgonen som glider neråt och söver
dagen som störtar och slocknar
en pöl
ensamheten
yrsel och ingenting.
(Lüfti Özkök ur Vindarnas väg - om Orhan Veli)
Läs mer om Beckettbilden, Lütfi Özkök och I väntan på Godot, att Lûtfi Özkök fotade Beckett i Paris 1960 bekräftade han när jag träffade honom i mitten på 2000-talet på Rinkeby bokmässa.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om Östberga
© Thommy Sjöberg
